Etikett: Västerhejde

Visby rådhusrätt.
I boskilnadsmålet emellan Anna Stina Pettersson och J. P. Pettersson, hördes idag fyra vittnen, som i hufvadsak kunde berätta att de hört makarne gräla, att han klagat öfver att hustrun ej lemnade honom någon mat; ett vittne berättade att mannen en gång i ladugården varit efter hustrun med en qvast, samt att hustrun sedan i September månad i år ej vågat ligga i sina rum, emedan hon vore rädd för mavnen, utan under natten uppehållit sig hos andra i huset boende personer. Som lämplig att uppfostra makarnes barn, en 11-årig gosse, ansåg trenne vittnen modren, hvaremot ett annat vittne ansåg mannen lämpligare. Målet uppsköts för svarandepartens börande till 18 November.

Allmänna åklagarens mot byggmästare Kihlberg gjorda yrkande om flyttande af den af svaranden uppförda vid Mellangatan belägna sågen förevar idag ånyo, dervid åklagaren inlempvadé intyg från de flesta härvarande brandstodsbolag att genom ångmaskinens och sågens uppförande brandförsäkringspremierna för alla kringboende komme att höjas med ö:ver 2,000 kronor, enär ifrågavarande anläggning vore att anse i risk lika eldfarlig som tändsticksfabrik. Svaranden bestred genom ombud att inrättningen vore så eldfarlig som intygen ville göra den till. Anförande att maskinen endast vore en 3-hästars; inrymd i särskildt stenhus med plåttak och fullkomligt skildt från sågen, visste han dessutom ej om der vore såsom åklagaren påstått inrymd någon hbyfvelmaskin och således bygnaden ej mera eldfarlig än den klass som i tariffen upptages med 50 proc. förhöjning i premien, samt framhöll vidare att då svaranden före byggandet vändt sig till myndighet här och fått dennes medgifvande, han hade stöd för sin anläggnirg som, om den nu skulle flyttas hastigt, komme att medföra ej så ringa kostnad; tillade dessutom att svaranden sett sig om efter annan plats och ämnade förlägga avläggningen dit.
Utslag afkunnas 18 dennes.

För våld mot Johanna Vesterlund var instämd stationskarlen J. O. Nilsson, som skulle då han blef nekad köpa öl emedan dot ej vore rätt tid på dagen, ha gripit Johanna V. om hapdlederna så hårdt att händerna blifvit blodsprängda. Ölutkörare Olof Frösell hördes såsom vittne och intygade att han sett Nilsson bålla V. om armlederas, men att då han tagit i honom och sagt att släppa taget han zsjort detta. Åklagaren yrkade ansvar å N. för våld och målsägaren fordrade 50 kronor för sveda och värk. Utslag afkunnas 11 dennes.

I artilleristuppträdet vid Skeppsbron 18 sistlidne Juli hördes idag eit vittne, förre artilleristen Johan August Nygren, som intygade att han sett konstaplarne Asp och Pettersson knuffa och tränga polisen Ahlqvist upp på samt ikull öfver en brädstapel samt att A. var rifven i ansigtet och att Asp kastat en ö!flaska efter honom.

För utspridande af falska och förklenliga rykten hade skomakaren J. A. Jacobsson instämt arbetaren J. M. Rehn, emedan svafanden skulle bland arbetarne vid cementfabriken utspridt att käranden uppburit afgift för inbetalande i en sjukkassa utan att fullgöra detta. Svaranden medgaf skriftligen genom ombud att han sagt detta och att det vore sant, ty annandag påsk hade svaranden lemnat käranden 1 kr. för att i sjukkassa erlägga qvartalsafgift, men att detta ej fullgjorts och svaranden i följd deraf uteslutits ur sjokkassan. Svaranden hade ej några vittnen, men anhöll om edgång för sitt påstående. Käranden bestred att han uppburit några pengar hvarken för detta eller anrat ändamål och yrkade ansvar för falsk angiivelse och rykten gående på heder och ära. Uppskof.

I målet emellan skräddare Malmborg och stenhuggare Johansson angående ärekränkving hördes idag ett vittne arbetaren J. M. Karlsgon som berättade att vid något tillfälle i våras svaranden sagt att han trodde det Malmborgs tagit ved af honom, men utan att säga om det vore mannen eller hustrun som gjort det. För vidare utredning uppsköts målet till 18 dennes.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelse).
Med för mordbrand häktade hustru Sara Ulrika Pettersson från Öfvide i Eskelhem, hölls i dag ransakning. Såsom bekant hade den tilltalade erkänt sig hafva 26 Aug. anlagt mordbrand i ett för tillfället obebodt till 150 kr. taxeradt hus å Lingsarfve gård i Eskelhem, hvilket till grunden nedbrann. Hustru Pettersson hade vid första förhöret förnekat all kännedom om huru branden uppkommit, med vid förnyadt förhör 5 Sept., då hon låg sjuk, hade hon bekänt att hon ofvan sagde dag anlagt eld i huset, enär hon visste att det var brandförsäkradt till högre belopp än det var värdt och hon ville förskaffa husets ägare, sin måg Alfred Nilsson, denna högre ersättning. Den tilltalade hade gått in i. huset genom ett öppet fönster.
Vid ransakningen sökte hustru Pettersson nu göra troligt att hon, som skulle gått efter en i det nedbrunna huset förvarad spinnrock, af våda rårat tända eld i en halmtapp i sängen med m tändsticka som hon funnit i huset, men å hon af rättens ordförande och åklagaren uppnanats bekänna, medgaf hon, i likhet med lad hon vid senaste polisförhör gjort, att påtänningen skett för att mågen skulle få ut branlskadeersättningen snart, ty om några år skile huset rifvas. Det kunde vara värdt ungfär 50 kronor. Lösören funnos der till ett biandförsäkradt värde af omkring 20 kronor. Såväl den tilltalade som hennes man bodde nu hos mågen och hade den tilltalade födoråd till ett belopp af omkring 50 kronor.
Om sinalefnadsomständigheter berättade den tilltalade, att hon var född i Målilla församling, Kalmar län, år 1820, der föräldrarne, nu döda, varit torpare. År 1824 hade deflyttat öfver hit till Gotland, till Nygårds i Vesterhejda, der de bott i 20 år, hvarefter de flyttat till Lingsarfve i Eskelhem. Tjugutvå år gammal gifte hon sig första gången samt hade i detta äktenskap haft 4 barn, af hvilka blott en dotter lefde och var gift. I omkring 22 år hade hon varit gift med sin nuvarande man arbetaren Olof Niklas Pettersson.
Åklagaren anvböll om uppskof för att höra några Alfred Nilsson äfvensom brandstodsföreningens ombud, och uppsköts målet till 18 dennes.

För stöld af säd, voro instälda enkan Kar rolina Sofa Kristira Dahlström och hennes son drängn Karl Fredrik Dahlström, från Övide i Ikelhem; sonen tjenande hos husbonden Nis Nilsson, Rosenbys i Eskelhem.
Denne hde för någon tid sedan märkt, att han förlonmt åtskillig säd från sin loge och från ett nagasin, dels hvete, dels råg och korn, hvee från magasinet 1/2 tunna| och från logen minst 11/2 tunna af hvardera sädesslaget. Såväl logen som magasinet hade varit låst: men till det förra hade man tillgång öfver stallskullen, till det senare genom öppna lucbr. Drängen hade under husbondfolkets fråvaro på bröllop i Björke i tre dagar varit osam hemma sysselsatt med sädens skyfflande,
Då målsgaren märkt att säd var försvunnen, hadehans misstanke för stölden riktats på dränga och hans moder, hvarför förhör med dem hållits, hvarvid enkan Dahlström först förneat att hon tagit någon som helst säd, men sedan medgaf att hon hemforslat från Rosevys 1/2 tnnna hvete.
Undersöning företogs i hennes hem hvarvid på åtsilliga ställen träffades dolda sädespartier, 1 kappar korn på ett ställe, 13 på ett, 14, 1! 17 kappar på andra ställen samt i tvänne tunor, dolda under ett lager potatis 17 och 18 kapar råg. Inalles hade hoshenne påträffats 4 tr 5 kappar säd värda 72 kronor. Rörande enna säd medgaf hon vid ransakningen at hon efter bud från sonen med en kärra begifvit sig till Rosenbys, der hon ur en spiltu i stallet bortföät en af sonen i ordninggjord säck med 1/2 tuvna hvete. Sedan hade hon aldrig varit vid Rosenbys efter någon säd. Rörande 2 tr hvete, som hon fört till Lingsarfve och der dolt, hade hon först uppgifvit att hon köpt det i staden af en person. Sedan frångick hon detta och sade nu vil ränsakningen att hon fått en lop af hustru Audersson för en fläskinka, samt att hon heft återstoden qvar sedan föregående år. Sädespartiet hade hon gömt under trasor i sängen o. s. v., som hon sade för att det ej skulle regna på den. Hon uppgaf fortfarande att hon köpt resten af säden.
Utfördes så modern och infördes sonen, Karl Fredrik, eom är född i Vallstena 1872 och under ett år tjenat vid Rosenbys. Vid polisförhöret hade han förut förnekat att någon stöld skett, men sedan sagt, att om husbonden lofvade att ej göra honom och modern något illa skulle han betala 1/2 tunna hvete och bekänna allt. Han medgaf nn riktigheten af att han sagt detta samt berättade att han en natt gått opp i magasinet och derifrån nedfirt i stallet omkring en half tunna hvete.
Han hade då sändt bud till modern att komma till Rosenbys med en kärra för att hämta detta, Modern hade ej kommit förrän efter ett par qvällar, då halfva säcken hemtagite, ssmt sedan, hade ett pn tre veckor efteråt modern hämtat den andra hälften efter ytterligare bud. Modern hade haft säck med sig sade hav. Åklagaren nämde att någoh hvete fans ej tröskad vid första tillfället, utan troligen hade det varit råg som tagits. Detta förnekade svaranden, Hvetet sade han sig ha tagit för att hjelpa modern. Han bekände efter åtskilligt nekande att det var öfverenskommelse mellan honom och modern att spanmålen skulle tagas.
Åter infördes modern, som nu, efter att först ha vidhållit hvad hon förut sagt, medgaf att bon hämtat säd två gånger samt att sonen bjelpt henne. Sonen var nu otkså inne. Vid domarens frågor teg enkan Dahlström för det mesta, synbarligen rädd att genom sina svar komma med något motsägande sonens uppgifter.
Åklagaren erhöll uppskof med målet för att förebringa närmare utredning genom vittnen.

Konkursansökan å firman bröderna Bokström i Hemse har i dag till domhafvanden inlemnats af hemmansägaren Jakob Bolin, Mullvalds i Hemse.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127