Etikett: Västergarn

för Gotlands folkskollärare hölls idag å stora folkskolesalen här i Visby samt var besökt af omkring 100 personer, hvaraf ett 40-tal lärare och ett 30 tal lärarinnor. Vid mötet voro dessutom närvarande folkskoleinspektören doktor Rosman samt fem af stiftets prester nämligen kyrkoherde Uddin i Sanda, komminister Söderberg, domkyrkoadjunkt Ekman, v. pastor Lagerman i Endre och pastor Sjögren vid Fridhem. Senaste stiftsskolmöte hölls för tre år sedan.
Mötet öppnades med psalmsång samt bön af skollärare Dahlström i Follingbo. Till ordförande utsågs skollärare Andersson i Tofta samt till sekreterare skollärarne Dahlström i Follingbo och Lingström i Klinte.
Förmiddagens sammanträde, som räckte i 31/2 timmar, upptogs af öfverläggning öfver följande två frågor:
Första öfverläggnivgsämnet »Hvilken betydelse har religionsundervisningen för uppfostran!» inleddes af
skollärare Rosvall i Eskelhem, som framhöll, att uppfostran hade till mål att rensa bort det onda i menniskonaturen och gifva näriog åt det goda frös, som der funnos. Religionsundervisaiugen, som vore ett ovilkorligt medel för en sann uppfostran, vore nödvändig och kunde ej undvaras vid barnens uppfostran. Andra medel funnes, som voro goda, då de stäldes i förbindelse med Guds ord. Läraren sjelf måste hafva uppfostrats genom sådana medel för att rätt kunna begagna dem; den förnämsta plikten för läraren vore att vara en saun Kristi lärjunge. Hvarje ämne i folkskolan vore mer eller mindre uppfostrande, om det stäldes i sammanhang med eller ledda till Guds ord.
skollärare Levedal i Barlingbo ansåg frågan vara så pass utredd af inledaren, att den ej vidare behöfde dryftas. Talaren instämde i allo med inledaren. — Uppdrog i ett senare anförande en tämligen mörk skildring af den nu rådande tidsandan och af det nuvarande tillståndet bland skolbarnen, hvilket talaren ansåg vara sämre i moraliskt hänseende än för 40 år sedan, då ban inträdde i folkskolans tjenst. Ville dock boppas att arbetet ej vore förgäfves i skolans tjenst.
skollärare Pettersson i Vestergarn betonade att religionsundervisningen i folkskolan hade betydelse af att vara grundläggande för uppfostran. Undervisningen borde ej drifvas Ån ett tort, inlärande sätt utan lifligt framhålla att kristendomen: vore det mäktigaste vapnet mot det onda, som komme att möta menniskan på hennes lafnadsbana. Tyvärr vore en viss andlig omogenhet rådande bland folket i denna fråga.
kyrkoherde Uddin: Intet undervisniagsmedel ingioge så lifligt i barnahjertat som religionen. Kristendomsundervisningen vore för skolan detsamma som solsken och regn för jorden. Om kristendomsundervisningen borttoges från skolan, dit nu många syftade, så följde att man på annat sätt måste inplanta kristliga dygder.
v. pastor Lagerman: Det här sagda kunde ej motsägas af någon här, men u\’eiallmänna lifvet blefve det dock motsagdt, i det man påstode att enligt historien och erfarenheten kunde förträffiigt en saun uppfostran meddelas utan religionsundervisning i skolan, I Amerika och vissa andra land, der religionsundervisningen borttagits från skolan, hade måst inrättas s. k. söndagsskolor, der dock undervisningen blifvit ytlig. De olyckliga-te följder skulle uppstå af kristendomsundervisningens skiljande från skolan. Skola och hem skulle i detta som i andra ämnen gå hand i hand; i just detta ämne kunde skola och hém bäst samverka. — Talaren hade senare flere anföranden, skildrande en del förhållanden i frågan i Amerika.
kyrkoherde Uddin: Raligionsundervisningen hade borttagits från statens skolor i Frankrike.
Men \’ huru hade detta slagit ut? Särskildt i Paris hade antalet minderårige brottslingar årligen vuxit från fem till tjugu tusen, sedan denna skilsmä sa ägt rum, hvarigenom alla sedliga gruudvalar ryckts bort från barnen, Man hade också måst inrätta ett slags kyrkoskolor, dit många föräldrar hellre sände sina barn än till statens skolor, hvilkas lärate ej gjorde något godt intryck på barnen.
skollärare Rosvall i Eskelhem: En historisk religion utan dogmer, en kristendom utan lärosatser, som: behöfde tros, satts talaren ej mycket värde på. Om man borttoge bibelns lära om skapelsen, Kristi guddom och uppståndelse, vore ej mycket qvar af kristendomen.
I skolan skulle inläras en sådan kristendom, som kunde tros utan att behöfva förstås.
kyrkohorde Uddin framhöll att alla bekännare, äfven rationalister, positivister och socialister, hade sina dogmer. Från dogmer kunde ingen lära varda fri, ty man kunde ej bevisa sina påståenden.
skollärare Rosvall i Eskelhem ville ej verka i den skola, der kristendomsundervisningen vore bannlyst; ville ej i sitt kall anses endast svm undervisare utan äfven som uppfostrare Kristendomens kraft såge mau på den verkan den hade bland hedningarne.
skollärare Dahlström i Follingbo, uppställare af frågan, gladde sig öfver den öfverläggning, som ägt rum, och den enhet i åsigter, som rådt bland de uppträdande talarne.
skollärare Stengård i Klinte önskade ej religionsundervisaing skild från skolan. Trodde dock att man skulle kunna utan religionsundervisning uppfostra barn till dugliga medborgare, men ej till verkligt goda menniskor.
kyrkoherde Uddin framhöll att en orsak till att man tyckte ondskan hafva tilltagit vore, att vi fått mera upplysning och inblick i förhållandena. Ej endast det onda hade gått framåt, utan: också det goda; så hade det alltid varit och vore så äfven nu. Man borde så misströsta utan arbeta med hopp om framgång.
skollärare Vassberg från fastlandet: Det vore egendomligt, att man kunnat såsom händt på senare tiden göra invändningar mot kristendomsundervisningens betydelse. Den här förda öfverläggniogen hade synnerligen gladt talaren. Om missförhållanden, som ej kunde förnekas, förefunnes vid religionsundervisningen, som mången gång genom katekesutanläsningen blifvit ytlig och själlös samt derigenom ej tilldragande och uppfostrande för barnen, så vore ej detta ett tillräckligt skäl att kasta bort all religionsundervisning från sko!orna; hos många andra ämnen funnes dylika missförhållanden, men ej satte man i fråga att härför utesluta dessa ämnen. Det vore en stor olycka, om kristenForeign borttoges från folkskolorna.
Sedan ordföranden gjort en sammanfattning af hvad som yttrats, beslöts att den förda diskussionen skulle utgöra svar på frågan.
Är den konfessionella kristendomsundervisvingen i skolan nödvändig och nyttig?
Denna fråga inleddes af
kyrkoherde Uddin, om framhöll det mycket nära och innerliga sammanhang, som rådde mellan derna ch föregående fråga.
Karske åsigterna i denna fråga vore något delade, Måtte kyrka och stat alltid varda förenade i vårt land. En bekännelse vore fn nödvändig frukt och följd af kyrkans lif, en fana och ett banér att samla sig vid samt. ett rättesnöre vid undervisningen i salighetsläran, En bekännelse vore nödvändig och nyttig derigenom att den beredde enighet och sammanhållning bland folket samt visshet i såväl lärares som barns sinnen. De barn vore att beklaga som skulle undervisas af en grubblande tviflare. Att bortkasta vår bekännelse mot en annan, vore att utbyta guld mot mässing. En konfessionslös skola vore ett oting. I svenska kyrkan rådde, såsom riktigt vore, intet tvång.
v. pastor Lagerman framhöll att strängt taget funnes ingen konfessionslös skola.
skollärare Rosvall i Eskelhem ansåg en strängt konfessionell kristendomsnndervisning ej- nödvändig och nyttig. Ville dock ej gå in på en undervisning utan dogmer. Bibeln, ej någon viss bekännelse, vore här ensam rådande, Liksom Luther kunde hvar och en bilda sig en åsigt, törvärfvad med lika stor möda och ärlighet som Luther förvärfvat sin.
Man borde dock ej kasta någon skugga på lutherska läran, utan ödmjukt böja sig imindre väsentliga saker.
förre skollärare Enderberg i Eadrte: Lifvet vore det första och vigtigaste i religionsundervisnivgen, bekännelsen komme i andra rummet. Lifvet kunde dock endast utvecklasig harmoniskt på en bekännelses gruudval. En konfessionel bekännelse utan Hf dugde dock ej mera till än en konfessionslös utan lif. Denna fråga rörde ej endast presterna utan hela folket.
skollärare Levedali Barlingbo instämde med den föregående talaren.
Vv. pastor Lagerman kritiserade den af hr Rosvall. framstälda åsigten samt framhöll att om man ärligt forskade i bibeln, skulle den lu herska lärans öfverensstämmelse med depna böckernas bok klart framstå.
Mötet afbröts klockan två för att åter fortsättas klockan half 4 i afton efter af mötesdeltagarne intagen gemensam middag.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 10 Augusti 1886
N:r 64.