Dödsfall.

ANNA LARSSON.
I en ålder av 68 år har fröken Anna Larsson, Gardarve i Fardhem, avlidit. Hon var född vid Gardarve och har under hela sin levnad arbetat i hemmet med dess olika sysslor och fyllt sina plikter stilla och anspråkslöst. Hon sörjes närmast av svägerskan Anna Larsson samt av brorsdottern Margit och hennes make Allan Jakobsson, som tagit vid gården.

KNUT JACOBSSON.
Lantbrukaren Knut Jacobsson, Kyrklasse i Atlingbo, har avlidit nära 62 år gammal. Han hade sedan länge lidit av sjukdom men den tog nu en hastig och oväntad vändning som inom kort ledde till slutet. Jacobsson var född i Visby och kom genom sitt äktenskap till Atlingbo, där makarna brukat sin gård och moderniserat den i flera omgångar. På grund av sjukdomen har ägaren arrenderat ut sina marker under Senare tid. Närmast sörjande är nu makan Anna samt fyra döttrar av vilka tre är gifta på fastlandet. Den bortgångne sörjes också av en syster i Stockholm och en syster i Norge.

ADA BOOBERG.
Vängebornas gamla lärarinna Ada Booberg, har avlidit i Visby 69 år gammal. Sedan hon fullgjort fyrtio lärarår i Vänge flyttade hon till Visby men fick inte uppleva många pensionärsår förrän sjukdomen kom emellan och nu ganska oväntat ledde till döden.
Hon var född vid Sigdarve i Fröjel, tog sinlärarinneexameni Kalmar 1919 och när hon återvände till Gotland kom hon till Vänge och stannade där tills hon pensionerades 1959. Många årgångar av vängebor kommer att minnas henne med tacksamhet, då hon var mycket lämpad som undervisare och hade ett glatt och vänligt sätt mot alla. Som närmast sörjande efterlämnar hon kusiner på Gotland och på fastlandet.

ELVIRA JAKOBSSON.
Fru Elvira Jakobsson, Hangvar, har avlidit 75 år gammal efter en tids sjukdom. Hon har vårdats på flera olika ställen och avled nu på kronikerhemmet i Follingbo. Hon har i sin krafts dagar arbetat i gotländska hushåll och var en tid i Väskinde samt har åtskilliga år varit i verksamhet på Ihre gård. Hon efterlämnar :som närmast Sörjande dottern Anna, gift med Oskar Stenström i Hangvar samt barnbarn och en broder.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 juni 1965
N:r 128

Medelst offentlig auktion

låta delägarne uti Nickarfve vatterverk i Vänge socken till den högstbjudande försälja nämda verk fredagen den 19 dennes från kl. 3 e. m. Verken bestå af såg med remmar, klingor, bänkar och såghus; samt qvarn med 3:ne par sten, qvarnhus af sten, 1 dammbygnad uppförd af tjenlig byggnads sten m. m, hvilket allt försäljes i mindre lotter till total bortrifning. Äfvenledes försäljes ett parti färdigsågade sträfvor till ett tröskverkshjul. Betalningsanstånd är för godkände inropare till den 1 nästk. Oktober. Öfriga vilkoren blifva tillkännagifna före utropet.
Guldrupe, Maj 1893.
Efter anmodar,
J. P. JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Maj 1893
N:r 73

Dödsfall Johanna Catharina Maria Sjögren

Att vår kära moder enkan Johanna Catharina Maria Sjögren, efter läng varigt lidande stilla afsomnade vid Prestbåtels i Vänge tisdagen den 25:e innevarande April kl. 10,80 f.m. i en ålder af 67 år, 10 mån. och 19 dagar, djup: sörjt af barn, barnabarn, slägt och vänner, varder endast på detta sätt tillkännnagifvet.
Norrbys i Vänge d. 26 April 1893.
Kristina och Olof Sjögren.
Sv. Ps. 484: v. 4.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 April 1893
N:r 65

Dödsfall Johan Söderberg

Tillkännagifves att f. d. kyrkovärden Johan Söderberg efter en kort sjukdom stilla och tridfullt afsomnade vid Suderbys i Vänge lördagen den 22 April 1893 kl. 1 e. m. i en ålder af 81 år, 5 mån., sörjd och saknad af barn och barnbarn samt slägt och talrika vänner.
Olina Johansson.
Sv. Ps. 491 v, 4.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 April 1893
N:r 64

Hemse folkhögskola

och landtmannaskola afslutade i lördags sitt läsår med examen i landtmannaskolan, omfattande ämnena: geometri och botanik med frökännedom (föreståndaren, dr A. Sätervall); modersmålet (andre läraren kand. H. Lundgren); landthushållningslära (landtbruksläraren G. af Wetterstedt); skogsskötsel (jägmästare Schoug), samt veterinärkunskap (veterinär J. Boman). Dess utom höllos i folkhögskolan lektioner af föreståndaren i botanik, och af andre läraren i geografi och statskunskap.
Som styrelsens ordförande var hindrad att närvara, hemförlofvades lärjungarna af föreståndaren. Efter afslutningen sjöngo eleverna under sångläraren A. Fredins ledning flera sånger.
Statens anslag, 605 kronor, till mindre bemedlade, tilldelades följande folkhögekolans elever: R. P. Vessman, Fide; P. Erlandsson, Dalhem (hvardera 70 kr.); J. A. Pettersson, Stånga; K. A. N. Pettersson, Alfva; J. J. Pettersson, Väte; K. E. Kellström, Bunge; N. K. Stenström, Sproge; K. H. Pettersson, Vänge (hvardera 45 kr.); Er. Pettersson, Viklau; L. A. Hansson, Viklau; R. P. Pettersson, Lau; H. A. Henriksson, Alskog; G. A. S. Häglund, Vänge; A. R. Törnvall, Eskelhem (hvardera 32:50).
Hushållningssällskapets sedvanliga kostpenningar för vistelsen vid skolan, 50 kronor, samt andel i reseanslaget för genomgående af en 18 månaders praktisk landtbrukskurs i Skåre utdelades åt hvarje af följande 4 landtmannaskolans elever: A. Ekelund, Klinte, J. Berglund, Östergarn, J. Christiansson, Klinte och T. Petters son, Ekeby.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 April 1893
N:r 55

Från landsbygden.

Eldskenet från Vestergarn i lördags afton gaf en obeskriflig anblick, Det härrörde sig från en å Vestergarns Kronbolme brinnande ladugårdslänga, hvilken i grund nedbrann.
Elden utbröt strax efter kl, 8 på aftonen och varsnades först af egendomens arrendator K. O. H. Carlson, hvilken just stod i begrepp att gå till sängs. Halfklädd skyndade han ut, fick i hast folk tillsammans. Att söka släcka elden var ej mycket lönt, då den fick riklig näring af det i ladugården befintliga fodret. Genom rådighet lyckades man dock rädda kreatursbesättningen, 11 kor och 2 kalfvar, samt hästarna.
Kl. half 11-tiden var ladugården totalt nedbrunnen. Förhör bar af länsman Svallingson hållits ang. eldsolyckan och af hvad dervid kommit i dagen kan elden med säkerhet anses hafva uppkommit genom den i ladugården befintliga lyktan.
Bygnaden var försäkrad i södra häradets brandstodsförsning för 6,000 kronor och inveatarierna för 4,000 kronor.
Skenet af eldsvådan var synligt ända ned till Vamlingbo.

Mellersta Gotland, 21 Mars.
En ny, mindre orgel, bygd af hr A. Cedergren i Vänge, invigdea i söndags i Fröjel kyrka. Verket, som kostat åttabundra kr., afprofvades då på församlingens begäran af skolläraren Aug. Fredin. Utom koraler och messan sjöng hr Fredin ätven före predikan Davids 8 psalm med ackompanjemang på orgelv, hvilket tog sig särdeles högtidligt ut.
Sedan den allmänna gudstjensten var slutad, framträdde kyrkoherden Hulteman på korgolfvet och höll tal, lyckönskande församlingen att hafva hunnit målet: kyrkosångens ledning, hvarefter han tackade såväl hr Cedergren för ospard möda, som ock afgåends, utslitne kantorn Ahlberg, som i många och långa år ledt kyrksången.
Till slut uppläste kyrkoherden verser, författade af en församlingsbo, sjelf musikalisk.

Sjön utanför Fröjelskusten ser melankoliskot. Tills mot slutet af förra veckan hade den qvar, så långt ögat kunde se, sitt hvita täcke. Men så begat isen sig i väg vesterut (söder om St. Karlsö), lemnande en ganska bred remna mellan den qvarliggande vid land och den aftågande, hvilken senare knospt var synlig vid horisonten. I går morse var åter klyftan mindre, och med detsamma hoppet mindre att tiå en breflapp från den öfriga verlden.

Vid Stjernarfve i Ejsta, som äges aflandtbr. L. Sundahl, uppkom också eldsvåda för några dagar sedan. Der fick man i god tid släcka förrän elden bröt ut. En fruntimmersgarderob, värd omkring 300 kr., blef förstörd.

Vamlingbo, 21 Mars.
Slutadt menskligt elände. I förra veckan afled härstädes tjugoårige bondsonen Lorens Olsson, Lingsarfve. Allt ifrån spädaste barnaåren tycktes han vara ej fullt normal, mena var dock ej värre än han vid föreskrifven ålder började och fortsatta sin skolgång.
Men för omkring tio år sedan drabbades han samtidigt af två de hemskaste sjukdomar, man gerna kan tänka sig, han blef, som man säger, stenblind, så att han ej kunde skilja mellan dag och natt, samt det värsta af allt, förståndets ljus slocknade för alltid, han blef vansinning, De förtviflade föräldrarne anlitade, så godt i «deras förmåga stod, den läkarebjelp som kunde fås, men förgäfves. Gossen var och förblef obotlig. Under hela sin sjukdomstid har han vårdats i hemmet, då ibland vansinnet tagit sådan fart, att medan de vilda utbrotten varat, tvångsåtgärder med bindning och dylikt måst anlitas till de stackars föräldrarnes grämelse,. Man kan derför lättare tänka sig än beskrifva den glädje de måste känna, då den store befriaren döden frigjorde deras son från hans förfärliga ställning i lifvet samt för dem borttog ett tungt och sorgligt huskors.

Otur vid jagt. Häromdagen var en person i trakten nere vid sjöatranden idkande fågeljagt. I en remna i isen der öppet vatten fans, låg några slöa och utsvultna fåglar, hvaraf tre stycken, för ett välriktadt skott ur jägarens stora muskedunder fingo sluta sin ömkliga tillvaro, Att döda fåglarne gick lätt nog, men ej så att få dem iland, alldenstund jägaren ej hade någon båt och till iskanten tordes han ej. Rådvill sprang han till en bondgård i närheten och fick en karl med sig att hämta i land jagtbytet. Men de hade uppgjort räkningen utan den hungrande — höken, som så snart han sett den hotande bössän aflägsna gripit an med de döda fåglarne och i frosseri kalasade derpå uppvaktad af en hel armé skrikande kråkor som försökte snylta sig till någon bit af den läckra anrättningen. Jägaren och hans biträde, funno vid sin ankomst till stranden de tre döda fåglarne uppdragna på iskanten och alldeles massakrerade, omöjliga att begagvas till menniskoföda,

Skarlakansfebern, denna mordengel bland de små, rasar ännu i Hamra, der den under vintern kräft flere offer. Till följd af den stora sjukligheten, måste skolan ännu tillsvidare hållas stängd, efter hvad berättas.

Näs 21 Mars.
Åtgärder för småskolans borttagande härstädes ha vidtagita af skolrådet. Framställning kommer att göras till folkskoleinspektören om hans bifall till saken, hvarefter frågan framlägges å en blifvande kyrkostämma, Det torde förefalla besynnerligt att församlingen vill ba bort en sådan nyttig inrättning, men då de skolpliktige barnens antal ej vuxit till 29 stycken och då pastor upplyst att detta antal kommer ännu ytterligare att minskas, anser sig skolrådet i sin fulla rätt att på denna väg försöka minska församlingens utgifter till skolväsendet.

Insamling af bidrag till de nödlidande i Norrland pågår nu i denna socken. På föranstaltande af Näs nykterhetsförening har er lista kringsändts, hvilken, då detta skrifves, är påtecknad till ett femtiotal kronor.

Redskap till slöjdskola har nu erhållits från hushållningssällskapet. Uppsättningen är afsedd för 12 lärjungar och upptages till ett värde af 125 kronor.

Öppet vatten i sjön ha vi ej sett på länge utan är hafvet här utanför fyldt med is så långt ögat kan nå.

Hemse, 21 Mars.
Återigen har här företagits en insamling till förmån för norrländingarne, hvilket visar att vårt lilla samhälle ej saknar individer med varmt klappande bjertan för andras nöd. I söndags afton arrangerades nämligen på härvarande missionshus musik och föredrag om Norrland af predikant Nord, hvilken i flera år haft sin verksamhet deruppe. Festen, som inleddes med en god predikan af Jacobsson, Spenarfve i Hafdhem, var särdeles lyckad och inbragte 90 kr. Från tre särskilda håll ha således penningar influtit till de nödlidande. Till ombud att närvara vid ordinarie bolagastämman i Maj månad med delägarne i Gotlands Södra Härads brandstodsförening utsågs vid idag hållen kommnnalstämma dr Sätervall, och till elektor vid kommande landstingsmannaval landtbrukaren A. Pettersson, Hulte.
Källarmästar L. Mibrers och hans hustrus ansökan om rättighet till utskänkning af öl och vin afslogs af stämman.
Intresset för kursen vid den qrvinliga folkhögskolan är i tilltagande, I år hafva anmält vig ett så stort antal att näppeligen alla kunna beredas plats.

Södra Gotland, 21 Mars.
För ett obehagligt möte var en i ett mindre lofligt ärenda stadd person utsatt härom natten, Som hans visthus nu på våren var något uttömdt skulle han skaffa sig någon fyllnad derpå, men som kassan var skral tänkte han taga hvad han tyckte sig ej ha råd att köpa, dervid hans tankar föllo på en förmögen bonde i närheten, hvilken ej brukade vara så noga med att säkert stänga sin kälI re och der han ägde fullkomlig lokalkännedom. En natt i veckan då det var alldeles becksvart mörker instälde han sig på ort och ställe med en tomsäck med sig, men fann mot förmodan till förargelse dörren stängd. Så tyst som möjligt och som han trodde obemärkt, började han arbeta med dörrens öppnande och hanms bemödanden kröntes med framgång, då ill hans förskräckelse ett par armar famnade honom bakifrån såsom i ett skrufstäd och en stentorsstämma röt i hans öra: »hvem är du, och hvad vill du tjufstrykare», Af det oförmodade häftiga angreppet blef mannen i början så slagen af höpoad att han blott stönade fram ett »kors i Herrans namn», men sjelfbevarelseinstinkten segrade öfver forskräckelsen och nu började i den mörka natten en förtviflad kamp för friheten.
Väl var angrparen kraftfoll, men den angripne var homom dock öfverlägsen såväl i styrka som vighet, hvarför han ock efter många unsträngningar lyckades frigöra sig. Lika hastigt fattades han deck återigen, denna gång blott i tröjkragen, då tjufven för att blifva fri lät tröjan fara och tog till flykten allt hvad tygen höllo. Att förfölja honom ansåg angriparen ej lönvärdt utan hopsamlade han de saker tjufven vid brottningen lemnat, nämligen tröjan, mössan och tomsäcken, Det hela hade försiggått så tyst och obemärkt att i haset sofvande personer ej väckts. Hj ett ord, undantagandes de första utropen, bade växlats under brottningen. Angriparen var bonden sjelf på stället, kom i något ärende varit borta på qvällen och dervid dröjt till öfver midnatt samt vid hemgåendet begagnat en genväg och framkommit till sin bostad strax före tjufven, som han hörde komma traskande landsvägen fram samt sedan smygande närma sig byggnaden. Nyfiken att se hvem den nattlige smyggästen kunde vara och hans uppsåt, hade han sjelf dold, så godt som i det intensiva mörkret lät sig göra, bevakat den andres rörelser och då ban ansåg tiden vara inne, med handling ingripit. Sedan bonden inlåst sina segertruléer, mössan m. m., lade han sig med väkta bondlugn att sofva utan att väcka andra personer. Påföljande morgon tog han sitt byte och visade husets folk, förfrågande dem, om de kände ägaren till dessa, som de allesammans gjorde, hvilket ock var ganska lätt helst å säcken stod ägarens namn, en arbetare i närheten som derifrån hade sin största arbetsförtjenst. Genast afsändes några rader till honom med uppmaning att skyndsamt infinna sig i bondgården, men arbetaren svarade med budet att han ej hade tid, förståg. Vid ett andra bref från bonden, hållet i sträng och hotande ton, blef arbetaren förskräckt och instälde sig snopen och förlägen. Väl sökte han i början förneka alltsammans, men då bonden visade honom säcken med namnet på och gaf honom en vink om att i nödfall genom kronobetjeningens försorg skaffs honom fritt husrum, föll han till föga, bekände sitt brottsliga uppsåt och bad om förlåtelse samt om förskoning från lagens inskridande, hvilket ock beviljades, Men i stället tog bonden fram sin knölpåk och lät denna under en kraftig moralpredikan göra en allt annan än angenäm bekantskap med den del af kroppen man har högst, när man plockar smultron.

Hangvar, 21 Mars.
Liflig rörelse kan man säga ha ägt rum i vinter vid Suderbys. Hvarhelst man passerat genom den stora och vidlyftiga skogen ha massor, jag hade nära sagt huodratals menniskor varit sysselsatta, en del med att fälla, en del med tir merkörning till de två sågar, som gått dagligen alltsedan i fjor höst, då arbetet tog sin början. Mången fattig har derigenom kunnat förtjena sitt uppehälle, hvaraf de annars kunnat varit i saknad under en sådan sträng vinter, då arbetena i allmänhet äro koappa. En del utaf virket såsom slipers har körts till Kappelshamn för att derifrån utskeppas, och plankorna ha forslats till Slite, Bönderna som i allmänhet ej kupnat uträtta något af sina egna körslor för den myckna snön, hafva varit flitigt sysselsatta med vir: keskörningen från sågen till Slite. Man har kunnat räkna ända till 100 skjutsar om dagen allt eftersom väderleken varit. Priset för körningen har varit från 1:70 till 1: 80 tolften. Förändringen i väderleken har dock nu afbrutit körslorna för en tid på grund af det dåliga slädföret.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Mars 1893
N:r 46

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde å tingsstället Skogs; ordförande e, o. hofrättsnotarien M. Wedberg.).
Barnaföda. Agnes Kristina Johansson, Mallgårds i Levide, yrkade af husbondesonen Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i samma socken, utfå en summa af 60 kronor årligen till uppfostringshjelp för ett gossebarn, födt 24 Jan. i år, till hvilket käranden påstår Siggelin vara fader. Svaranden hade icke iakttagit inställelse. Käranden framhade två vittnen, hvilka hördes inför slutna dörrar. Jämte det Siggelin för förfallolöst uteblifvande dömdes att böta fem kronor, uppsköts målet till andra rättegångsdagen at femte sammanträde, då svaranden vid 25 kronors vite skall vara tillstädes.

Utmätningsmål. Johan Larsson, Skogs i Mästerby, instämde A. F. Ekelund, Tipsarfve, med yrkande om diverse ersättningar, och kronolänsmannen M. E. Svallingson med yrkande om ansvar för oriktigt förfarande vid utmätning. — Joh. Larsson och hans far stodo i skuld till Ekelund för en revers å 600 kr., för hvilket belopp jämte räntor, tillsammans 919 kr., efter vederbörligt utslag utmätning företogs i Mars 1891 hos Johan Larsson, såsom den hvilken ägde tillgångar. Svea hofrätt upphäfde emellertid utslaget i hvad som angick Johan Lasson, hvarpå Larsson af Ekelund återfick sin egendom. Larsson påstår nu att egendomen under tiden skadats och de utmätta kreaturen vanskötts och förlorat i värde hvarför han ville ha sammanlagdt 1,099 kronor 67 öre. Kommissarien Svallingson skulle enligt kärandens uppfattning ha förfarit oriktigt deruti att han företagit utmätningen utan att ställa borgen för egendomens rätta skötsel under tiden domen hvilade i hofrätten. — Ekelund sade sig icke ha med hela saken att skaffa; han hade aldrig haft hand om de utmätta sakerna, hvilka utmätningsmannen nedsatt i tredje mans vård. — Länsman Svalingson upplyste, att Larsson redan förut hos länsstyrelsen och i Svea hofrätt klagat öfver oriktigt förfarande vid nämda utmätning, utan påföljd, och yrkade derför bli skild från målet. Efer utmätningen gafs anledning antaga, att Larsson skulle förskingra de utmätta sakerna, hvadan S. anså? sig böra öfverlemna sakerna i tredje mans vård. Å Larsson yrkade dessutom Svallingson ansvar för påbördande af tjenstefel, å hvilket ansvar skulle följa. — Käranden genmälde, att det var till ingen nytta att sakerna lemnats i annan persons vård, ty denne tredje man var Eklunds son, som bor tillsammans med fadren och har sin egendom tillsammans med honom. — Svaranden begärde uppskof till femte sammanträdst. Häradsrätten afkunnar beslut å första rättegångsdagen af nästa sammanträde,

Skilnad i sitt äktenskap med sin hustru Ida Charlotta yrkade handl. O. P. Lindström, Skogslund i Träkumla, på den grund att hon skulle vara ondsint och besitta ett så våldsamt lynne, att fridsam samlefnad var omöjlig. Derjämte skulle hon redan före äktenskapet ha varit behäftad med obotlig sjukdom, som gjort henne till äktenskap obeqväm, om hvilket förhållande hon ej underrättat sin blifvande man. Härför yrkade han äktenskapsskilnad enligt 13 kap. 8 paragr. giftermålsbalken eller, om detta ej kunde bifallas, ekiluad till säng och säte enligt 14 kap. 1 para r. giftermålsb. — Hustrun hade uttagit genstämning, i hvilken hon likaledes ville skilnad, hvarjämte hon yrkada ansvar för den beskyllning, mannen i sin stämning framstält. Hon begärde dessutom att få efter skilsmässan bsasitta Skogslund, hvilken lägenhet hon ägde före giftermålet. — Lindström förstedde intyg att makarne blifvit varnade inför kyrkorådet. Han påstod att hustrun var så vildsiat, att han måst flytta ifrån henne för att rädda sitt lif, Han hade tagit ett vittne med sig, som skulle intyga huru för skräckt han var. Om hon skulle sitta qvar på Skogslund och besitta lösegendomen, så yrkade han att få 400 kronor årligen i underhåll från hustrun, — Det åberopade vittnet, K. M. Pettersson från Skogslund, berättade, att han tidigt på morgonen 30 Jan. i år sysslade i sin ladugård, då Lindström kom springande och ropade:
— Hjelp mig, Pettersson, min hustru vill mörda mig !
— Kors, herr Lindström, inte kan ett fruntimmer mörda en karl, hade vittnet då svarat.
L. hade varit så upprörd, att när han fick höra fruntimmerssteg på gården — det var vittnets hustru, som skulle u: att mjölka hade ban blifvit så förskräckt att han hufvudstupa sprungit ut i ladan och gömt sig.
— Nå, sade domaren, då sprang ni ju för en annans hustru och inte för er egen. Såg vittnet säkert att käranden var rädd?
-— Ja då, han såg mycket eländig ut. Jag måste följa honom hem sedan på qvällen och ligga hos honom om natten, för han tordes inte vara ensam.
Rätten afkunnar beslut öfver de många olika yrkandena vid nästa sammanträde.

För oloflig rapphönsjagt var kakelugnsmakaren Gustaf Hultström, St. Kruse i Alfva, instämd af t. f. kronolänsmannen Svante Lindström. Svaranden erkände genom ombud att han i Februari i år skjutit två rapphöns. Utslag afkunnas å första dagen af femte sammanträdet.

Djurplågeri. På anmälan af lotsålderman A. Vigsten, Rone, åtalade kronolänsman S. Lindström statkarlen Alir. Engström och drängen Viktor Karlsson, båda från Uggårds i Rone, för att de 21 Februari i år vid stenkörning mellan Grötlingbo och Rone kört öfverdådigt fort, ryckt hästen i munnen så att blod flutit och till sist, då hästen af öfveransträngning fallit kull, med slag och sparkar sökt få honom att resa sig. — Hansson förnekade att han kört fort och att han slagit hästen, men medgaf att ban ryckt i tömmarne. Detta skedde dock blott för att hålla in hästen, som var van att skena. Blodet kom från ett ej fullt läkt sår i munnen, som redan förut fans. Engetröm förnekade att han hade alls med saken att göra. Då hästen fallit kull — vid ett försök att slå upp, icke af öfveransträngning — hade E. blott hjelpt till att få djuret på benen genom att spänna af selarne, hvarefter han höll i hufvudet för att hindra hästen springa sin väg då han kom upp.

Två vittnen hördes, af hvilka det ena åkt ett stycke på vägen med Hansson, men steg af när han såg huru vildt körsvennen for fram, Intet af vittnena kunde dock påstå att Engström slagit eller sparkat hästen, — Målet Sp för vidare bevisnings försbringande till andra dagen af femte sammanträdet.

Norra häradsrätten.
Den 13 Mars.
Utslag. Uti målet emellan hemmansägare Oskar Nyström, Helvigs i Fole, kär. och landtbrukaren Karl Larsson, Bondarfve i samma socken, svar., ang. ersättningsanspråk för det svar., som af k. bfhde förordnats att såsom syssloman ombändertaga och förvalta kär:a till exekutiv försäljning dömda fastighet 1/4 mantal Helvigs, förbjudit kär. att befatta sig med fastigheten, ogillades käromålet.

Uti målet emellan samma kär. och f. hemmansägaren E. H. Fagerlund, i hvilket kär. fordrat ersättning, enär svar. vid försäljning till kär. af 1/4 mtl Helvigs i Fole skulle hafva förtegat en fastigheten graverande intessning å 3,257 kr. 15 öre, ogillades käromålet.

Uti målet emellan handl. Otto Alfred Gustafsson å Fårö samt hemmansägaren Mikael Ekström, Stora Gåsemora derstädes, hvari kär. yrkat ansvar å svar. för olofligt tillegnande a flös egendom, blef åtalet ogilladt, hvarjämte kär. ålades att ersätta svar. med 90 kr.
för deones rättegångskostnad.

Uti målet emellan kaptenen Frans Claassen och handlanden Lars Bachér i Vänge, kär. och genkär., ang. fordringsanspråk qvittades svar:s uppgifna fordran emot kär:s samt utdömdes af svar, öfverskjutande beloppet med 148 kr. 90 öre.

Uti målet emellan sakföraren A. K. Stenmårk och Roma fattigvårdsstyrelse, angående utbekommande af ett kokreatur, dömdes svar. att till kär. utlemna kon samt i rättegångskostnader utgifva 74 kr. förutom protokollslösen, För bestämmande af den ersättning, som bör tillkomma kär. för den tid han varit i mistning af kon, hänsköts saken till skiljemän.

Uti målet emellan kaptenen Frans Claassen och ägaren af Fole mek, verkstad J. Vigström, kär. och genkär., ang. fordringsanspråk och utbekommande af värdehandlingar till belopp af 6,000 kr. förelades svar. edgång, som skall fullgöras vid tingets 5:te sammanträde.

Uti målet emellan Anders Petter Andersson, Etebols i Lummelunda, kär. samt skräddaren Johan Carlsson och enkan Johanna Sjösten derstädes svar. ang. ansvar för åverkan, ogillades åtalet och rättegångskostnaderna qvittades emellan parterna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Dödsfall Petter Pettersson

Tillkännagifves att min innerligt älskade make Kyrkvärden och Hemmansägaren Petter Pettersson, efter en kort sjukdom stilla och fridfullt afskomnade vil Nickarfve i Vänge fredagen den 24 Februari 1893 kl. 10,f.m, i en ålder af 69 år och 6 mån.; djupt sörjd och saknad af mig, barn och barnbarn samt slägt och talrika vänner.
Hedvig Pettersson.
Sv. Ps. 491: 4 och 358: 7.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 Februari 1893
N:r 32

Norra häradets brandstedsförenings

utyrelse har i dag haft sammanträde härstädes. Till ordförande för nästföljande 5 år valdes åter kapten Broander i Källunge och till v. ordförande vämdeman L. Granberg.
På grund af besigtningsinstrument samt sockenvärderingsmänanens utlåtande beviljades skadeersättningar till torparen N. Stenberg i Stenkyrka 18 kr. 99 öre, hemmansägaren J. Larsson, Kyrkljufves i Vänge 32 kr., hrr J. P. Olsson och P. Viman, Vinor & Fårö 103 kr. 25 öre, hemmansägaren J. Olsson Lauritzs i Ardre 12 kr. 50 öre och handl. Herman Hägvall Storungs i Lärbro 78 kr.
Ansvarsfrihet — beviljades för gångna krets förvaltning.
Vådaed skall afläggas af J. P. Olsson och P. Viman.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Januari 1893
N:r 16

Knifskäring.

I lördags afton kl. strax före 8 hade 20-årige arbetaren Otto Reinhold Johansson här ifrån staden jämte sin broder Viktor Johansson och en sjöman O. Johansson stannat utanför handlanden Berggrens snusbod vid Stora torget, der Reinhold Johansson ett ögonblick gick in för att göra något uppköp. Medan han var der inne kommer kakelugnsmakeriarbetaren Emil Johan Knut Dufberg jämte arbetaren John Lundgren gående förbi dem. Dervid hade Viktor Johansson sagt några skämtsamma ord till Dufberg, hvilka denne ej tog nådigt upp, utan började vredgad slå efter Viktor Johansson. I detsamma kom Reinhold Johansson ut ur boden och fick se bråket. »Slår du min bror hade han då sagt till Dufberg och knuffat undan honom, hvarpå Dufberg springande begaf sig uppåt handl. Sandelius. Johanssönerna fortsatte Kyrkogatan fram, men hade ej hunnit många steg förr än Dufberg kommer efter och ropar till Reinhold Johansson: »Hör du, kom hit skall jag klarera dig!» Reinhold Johansson vänder sig då om och med utropet »jaså du vill slåss» tar han af sig tröjan och ryker ihop med Dufberg. Men i samma ögonblick släpper han igen, ty han träffades af ett knifsting från Dufberg. Denne flydde, och Reinhold Johanssons kamrater sågo nu hur blodet innanför kläderna rann ned i snön. Vid efterseende på bröstet fans också ett djupt sår, hvarur blod ymnigt flöt.
Reinhold Johansson hade styrka nog att begifva sig gående till fältskär Prien, hvilken emellertid genast, i anseende till sårets farliga beskaffenhet, ledsagade honom till lasarettet.
Han vårdas der nu och är icke utan fara för lifvet. Hugget, tillfogadt med en vanlig fällknif, har tagit mycket illa.
Dufberg, som är född i Vänge 1874 nekade först vid med honom hållet förhör, men efter vittnenas samstämmiga intyg att han varit den, som huggit Johansson, erkände han och häktades genast.
Hände!sen hör lyckligtvis icke till de vanliga i Visby. Den utgör en hemsk varning för att låta det hastiga modet taga bort all besinning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Januari 1893
N:r 5