Etikett: Vamlingbo

Vamlingbo, 28 Nov.
Olyckshändelse. En tioårig bondson här ifrån socknen, skulle en kväll nu i veckan tända taklampan i sitt hem. Men då glaset som ej tycktes blifva riktigt rent med borsten, skulle bättre putsas med fingret, som för den skull instacks i glaset, brast detta plötsligt af på midten och glasskärfvorna sönderskuro handen ofvanpå så att ådror och senor afskuros orsakande ett häftigt blodflöde. Man forslade genast den lille till en i sårbehand ling kunnig person, som rensade såret från kvarsittande skärfor och anlade nödiga förband.

Ganska sjukligt har det varit och är ännu härstädes denna höst. Bland barnen har skarlakansfebern rasat så allmänt att knappast något hem der småttingar finnes skonats derifrån. Dessbättre har dock ingen dödlighet försports, alldenstund sjukdomen i år ej åtföljts af den stora barnamördaren difteri. Hos äldre personer har en elakartad halssjukdom gripit vida omkring, men lyckligtvis har denna ej heller kräft några offer.

Oförskämdhet. Vid ett bröllop i en grannsocken häromkvällen hade som vanligt en hel del löst folk och ungdomar samlats utanför och gåfvo sin tillvaro tillkänna med skrän, oljud och en del otidigheter, deruti förstörelselustan spelade hufvudrollen. Efter något gruff etablerade man slagsmål till afslutning.
Vid hemgåendet företogo sig några rusiga pojkar att med stenar bombardera en fallfärdig stuga dernuti en äldre, ogift, ej fallt normal kvinra bodde. Kvinnan som låg i sin goda sömn, väcktes då de stora stenarne slogo på tak och dörrar, men var genast situtationen vuxen och smet ut bakvägen och förr än fridstörarne visste ordet utaf, blefvo de betalta med samma mynt som de bestodo, i det stenarne hveno kring öronen på dem, så att nog många hade åsyftad verkan, jämmer och svordemar blandade sig med de nu fly: ende fridstörarnes steg. Många lära efteråt ha vackra märken på sin lekamen från ofredens natt, märken från den modiga kvinnans hand.

Ett rikligt fliskafänge gjorde häromnatien en hemmansägare frånf Öja, ty då han om morgonen kom att vittja sina ryssjor, voro dessa så fullpackade med gädda, aborre och dylik fisk, att han först måste gå hem efter skjuts att forsla fisken uti. Ett halft vagnslass blef nattens fångst.
Såväl strömmings- som torskfisket har nu under senhösten gifvit ganska dåligt resultat och har väderleken derför ej heller varit gynsam.
Att fiske rätt bedrifvet af den som har tur kan löna sig bevisar följande. En hemmansägare från Öja, som inrättat sina ålfångstredskap efter blekingefiskarnes mönster i likhet med så många andra, hade samlat den fångna fisken is. k. »pärk» och sålde nu i höst på en gång ål till en fiskhandlande från Blekinge för femhundra kronor, hvilken fisk var fångad med ringa besvär nu under hösten. Detta var ändock ej hela fångsten, utan en stor del hade sålts under hand och mycket åtgått till hushållet.

Ett ymnigt snöfall under sträng köld och nordlig vind har i dag nedkommit öfver våra bygder.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 November 1896
N:r 185