Etikett: Vamlingbo

Vamlingbo socken ligger på västra sidan av ön.
Gårdsnamn: Anderse, Augstens, Austre, Bilds, Bjärges, Bosarve, Bottarve, Fridarve, Frides, Gervalds, Hallvards, Hägvier, Kastelle, Kvarne, Kyrker, Lingsarve, Mickels, Nore, Petsarve, Prästgården, Rembs, Rofinds, Sibbjäns, Sigfride, Sigrajvs, Sigmunde, Sippmanne, Stenstugu, Storms, Svalstäde, Tume, Västlands, Ängvards.

Publicerat

Från landsbygden.

Lärbro, 15 Juni.
Eldsvåda. Torsdagen 13 dennes utbröt eld vid Staplebacke i hemmansägare Tomas Bogrens, Banna i Lärbro, brygghus, hvilket var af trä under brädtak. Nämde hus stod 20 meter från manbygningen af samma material. Elden hade börjat i brygghustaket, troligen af gnistor från skorstenen, och som det blåste starkt mot manbygnaden blefvo båda husen antända och på några minuter nedbrunno de till granden. Bogren och hans måg voro borta på arbete, endast deras hustrur voro hemma. Genom deras nödrop kommo några grannkvin nor tillstädes, men kunde ingenting göra vid elden, utan endast rädda någon lösegendom. Att släcka elden i husen var omöjligt i brist på vatten och hjälp. Sedan var fullt göra akta elden, hvilken spred sig långs jorden i det af solen förbrända gräset. Det hade kunnat blifva en ännu mycket svårare olycka om icke O. Pettersson och C. Öselin tillkommit då elden redan hade spridt sig till vedbacken, som då börjat brinna. Strax derefter kom handl. Hägvall ett lass folk och en större brandspruta och fick elden dämpad.
Det brandskadade var försäkradt i Gotlands norra härads brandstodsförening till omkring halfva värdet, en mycket vanlig hushållning, som så mången får ångra.
Vid besigtningen uppgick förlusten af båda husen och lösegendomen till kr. 742:67.

Vamlingbo, 16 Juni.
Kyrkoreparationen härstädes var ånyo föremål för extra kyrkostämmoförhandlingar sistlidne onsdag. Från öfverintendentsembetet hade nämligen de af församlingen insända förelag till omändring af kyrkans inre, såsom bänkar, golf m. m. återremitterats i syfte att yttrande skulle afgifvas öfver de af embetet föreslagna ändringar i församlingens förslag, innan detsamma framlades för k. m:t till fastställelse. Öfverintendentembetet hade föreslagit att golfvet i kyrkans sidogångar skulle inläggas af kalksten i stället för cemeat som af församlingen beslutits. Stämman förklarade sig icke kunna gilla detta, dels derför att kalkstensgolfvet blefve mångdubbelt dyrare, då tjävlig material dertill ej funnes på flera mils afstånd, och dels emedan cementgolfvet hade en mera passande färg i förhållande till sandstensgolfvet i stora gången. Kunde ej cementförslaget röna vederbörandes bifall, beslöt stämman att inlägga trägolf såsom det varit förut. Vidare hade embetet föreslagit att en å skeppets norra mur under hvitlimuingen befintlig målmig af öfverengeln Mikael vägande själar, skulle blottas och iståndsättas, enär densamma ägde ett ganska högt värde och dertill var enastående i sitt slag. Detta förslag kunde stämman icke heller godkänna, alldenstund ej så ringa kostnad erfordrades derför, hvilket än mera betungade den förut hårdt ansatta församlingen, hvilken äfven till stöd för sin vägran åberopade ett af k. m:t, på församlingens anmälan, år 1889 afgifvet utslag, deruti tillstånd lemnats att öfverstryka alla väggmålningar, enär antikvitetsskademien förklarat dem sakna konsthistoriskt värde. Ritning till bänkar i kyrkan hade embetet godkänt, men ville hafva dessa litet annorlunda placerade, hvilket stämman för sin del ej satte sig emot, likaså golfvets höjdskilnad i koret och skeppet, som embetet ville hafva olika emot församlingens åstundan.

Luzernskörden, som nu afmejats och inbergats, har i år lemnat mycket klent resultat. På många fält, der förra året skördats 10 häckar, har man i år ej lyckats skrapa i hop mer än 3—4, och klöfver- och timotejvallarne äro nästan öfverallt, åtminstone på högländ mark, likadana. Ert litet välkommet regn fingo vi i veckans början, men det var otillräckligt.

En sorglig händelse timade härstädes i dag på eftermiddagen, i det en hemmansägaren Lars Olsson, Kvarna, son Herman vådligen Tar genom drunkning vid fiskläget Grumpevik.

Gossen, jämte en statkarl Anders Sandsjös son, bägge tioåringar, hade begifvit sig ut på hafyet med en flatbåt, framskaffande denna med en stödjestake.
Båten, som var gammal och skröplig, intog vatten genom flere hål så att den snart hotade sjunka, men då voro pojkarne allaredan så långt ute att de ej nådde botten. När de sågo detta hoppade Herman under förklaring att han kunde simma i hafvet, då vid den rörelse, som uppstod, båten kantrade och rullade ikring. Han var dock ej simkunnig, utan drunknade efter att varit öfver vattenytan tre gånger och uppgifvit hjärtskärande nödrop.
Den andra pojken, som lär vara ovanligt vig och oförskräkt, lyckades krafla sig upp på den kantrade båtens botten, der han åsåg och hörde sin kamrats dödskamp utan att kunna göra något till dennes räddning.
Båten med sin börda drefs af den ostliga vinden utåt, der den lyckligtvis fastnade på en sten å deså kallade »Grumpårder». En hemmansägare vid det närbelägna Kvarna, fick se båten och då han tyckte att något rörde sig å densamma rodde han dit ut och bergade den nu alldeles förskrämda gossen. Liket af den förolyckade hade man ej kunnat finna när detta skrifves. De stackars föräldrarnes förtviflan, då de underrättades om sonens våd liga hädanfärd, lär ha varit gränslös.

Fide, 16 Juni.
För första gången hissades i går vid folkskolan den svenska flaggan, dagen till ära, med anledning af biskopsvisitationen. Skolrådsledamöterna blefvo på fredagskvällen anmodade att sammanträffa vid skolhuset och blefvo ej så litet öfverraskade då de blefvo ombedda att hjälpa till vid flaggstångens uppsättning. Denna är en skänk af kapten H. Wennemo; flaggan är äfven anskaffad genom samma persons föranstaltande. Det hela var en öfverraskning både för skolbarnen och äfven de äldre samt hedrar den, som arrangerat saken.

Hågen för idrott tycks beklagligt nog vara på aftngande härstädes. Orsaken torde nog på sätt och vis vara att söka i vissa vederbörandes afvoghet mot dylika »tillställningar» änskönt de väl kunna hänföras till oskyldiga nöjen. Då ungdomen för ett par år sedan, reste en majstång på en i alla tider dertill använd plats, nämligen gräsplanen framför sockenstugan, blefvo de tillsagde, att genast skaffa bort den; platsen var betänkligt nära kyrkogården. Men när bondgubbarne på stämma och sammanträden råka i lufven på hvar andra höjes ingeu varnande stämma åberopande samma orsak
Varpkastningen är ännu ej totalt bortlagd men bollspelet är alldeles förgätet och ändock äger ungdomen i Fide en den präktigaste idrottsplats, men nu är den belamrad med sten och virkesupplag samt inkräktad af krafsande tvåfotingar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Juni 1895
N:r 92

Publicerat

Från landsbygden.

Stenkyrka, 11 Juni.
Hunnerna ha kommit, ej de. som Palin beskrifvit, och om hvilka vi pluggade i vår gröna ungdom, utan andra horder, som här trott sig kunna tygellöst taga den frihet, som det karga Småland nekar sina söner derhemma.
I lördags kommo med: tåget till Visby omkr. 100 stycken af de välkända stångaiterna, som hårdt men rättvist bjödos på näfrätt och småsten derute på torgdagen. Hvarest skaran höll hus på dagen, veta vi ej, men vid 8—9 tiden på aftonen, då klockorna klungo till helgamål, kommo fyra vurstar och en höskrinda lastade med omkring 60 stycken af de ökända individerna.
Under hurrarop, skrål, dragspelsolåt och ovettiga visor ackompanjerade af »flas keklang» bar det vägen förbi Veskinde och Lummelun: da med Hangvar som mål. I Stenkyrka hördes deras oväsen en hel mil!) bort. Vid en af butikerna gjordes halt Boden var stängd, men genom att våldföra sig på ett fruntimmer lyckades en del tränga sig in i köket, svärjande, hojtande, och pockande på mat. Handlanden, som inkom fick innan han sagt ett ord; af en bland skaran ett slag i ansigtet, som träffade och blodsprängde ögat samt kom näsan att blöda. Man var alldeles rådlös gent emot denna öfvermakt.
Slutligen lemnade pöbelhopen köket, men på väg och gård fortsattes röfvarelifvet. På nämda handl. kastade sålunda den honom först förfördelavde en tomlåda, men lyckligtvis träffade den ej, annärs hade följden nog blifvit vådlig.
På ett midt emot liggande ställe pockades på mat. Hit samlades snart några handfasta beväpnade karlar och hade ej resenärerna gitvit sig af, hade det snart kommit till batalj. Slutligen drogo de dock sin färde på samma sätt, som de kommit. En del af skaran var nykter och var det underligt, att ej dessa ordentliga karlar togo itu med de öfverfallande bråkiga, att dessa ej fingo handla såsom nu skedde.
På vägen till Hangvar hotade de vilda sällarna att tända eld på Ihre gård, om ej mat lemnades dem. I Kyrkebys begingo de svårt öfvervåld mot en landtbruksre, som nekade att släppa in dem, och stenar o. d. kastade mot bygnader.
Om samma personers grasserande i själfva Hangvar socken meddelade vi redan i onsdags.

Hänadssyn pågår sedan i måndags med anledning af klagomål af några delägare i 3:dje skifteslaget öfver verkstäldt landtmäteriskifte

Rågen afmejas grön, der frost och torka gjort största skadan.

Ängarna har man ock börjat slå, i det man fruktar, att om de få stå, gräset skal totalt torka bort.

Vamlingbo, 12 Juni.
Den kärleken. I söndags afkunnades lysning till äktenskap i härvarande. kyrka emellan en f. d. kronobåtsman och en flicka likaledes från samma socken. Mannen, som: för omkring femton år sedan genom olyckshändelse blef obotligt krympling, har sedan dess måst intaga sängen såväl natt som dag, alldenstund han ej kunnat vare sig stå eller röra sig på benen.
Några ord om mannens öden kunna förtjäna nämnas: För owkring femton år sedan afreste den då ännu helt unge båtsmannen, som redan vunnit sina förmäns bevågenhet så, att han erhållit en längre tids permission, till Köbenhavn för att söka hyra. För det unga lifvet hägrade då, som prespektiv, fri resa till Australien, dcet, nya förlofvade landet, under fullgörandet af en matros’ åligganden ombord, och tänkte sig den flitige och sparsamme unge mannen skaffa sig en oberoende existens. Men ödet eller hvad man nu vill kalla det hade annorlunda beslutat.
I Köbenhavn erhölls hyra med ett skepp, destineradt på långresa och man beredde sig att lyfta ankar, då, medan ännu skeppet låg på redden, den nyantagne matrosen skickades upp att klargöra något i riggen. Dervid brast en pertlina i hvilken han stödde sig och mannen störtade från den svindlande höjden ned i däcket. Man lyckades visserligen återkalla honom till lifvet igen, men det visade sig snart att bland andra förskräckliga sår och ledbrytningar äfven ryggraden vore afbryten. Länge vårdades han på sjukhus i Köbenhayvn, men alla försök från läkarnes sida att hela den afbrutna ryggen voro förgäfves; ban var och förblef obotlig krymplig Vederbörande, som ömmade för mannens olycka, läto nonom iänge »ligga på förbättring» utan att afskeda honom från båtsmanstjänsten med löneförmåner, men måste, dock omsider utstryka honom ur kompaniets rullor.
Nu var den unge mannen på bar backe med en förkrympt kropp, men långt ifrån att uppgifva modet tog nan sig an att lära sig något yrke som han kunde uträtta på sängen och fann snart ett sådant i skolagning i hvilhet han vann berömvärd färdighet, verkställande detta sittande nedbäddad i sängen. Då han jämt haft fullt upp med arbete, har han derigenom funnit sin fulla bergning.

I lifsfara voro ett par män härstädes i måndags, då de skulle vara lotsarne vid Burgsviks lotsplats behjälpliga att frakta reparationsmaterialer från lotsplatsen till blänkfyren på Näsrefvet. Till följd af det låga hafsvattenståndet kunde man ej lasta den stora båten vid tilläggsplatsen utan denna ankrade på djupare vatten och så skulle man föra dit matrialerna med tvänns flatbåtar — Vid första fraktningen, då båtarne voro lastade med cementtunnor och sand, kantrade först den ena båten, men den deri varande mannen ly kades ehuru ej simkunnig krafla sig upp på bottnen af den na upp- och nedvända båten.
Mannen i den andra båten skulle nu hjälpa sin nödstälda kamrat, men dervid stjälpte äfven den andra båten och dess förare föll med hufvudet nedåt i vattnet och blef på detta sätt stående fastklämd mellan bägge de kantrade båtarne Den ene lotsen, som vistades i den förankrade stora båten; hoppade genast i sjön, då han såg olyckan med första båten, för att simmande rädda de nödstälde, och kom just i lagom tid att hjälpa den fastklämde mannen. Medan denne fördes iland, drefs den andra båten med sin »börda på ryggen:, af vinden utåt hafvet, och då båt ej genast vore att tillgå till räddning såg det hotande ut för denne, men man lyckades omsider lyckligt berga denne: Då lotsen hoppade i sjön kastade han tröjan af sig: i brådskan ut i bafvet, samt lade sitt fickor på hufvudet och drog hatten ned deröfver, men under räddningsarbetet blåste hatten bort, och uret föll i sjön och förlorades jämte tröjan.

En mängd hårda åskknallar dånade här i går morgse och den molnbetäckta himmelen tycktes komma med det länge efterlängtade regnet, men molnen delade gig och gingo öfver hafvet, blott lemnande några små skvättar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juni 1895
N:r 90

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Sjette sammanträdet. Forts.)
De stulia inteckningarna. Målet emellan Samuel Krusell å ena samt Ludvig Johansson å ändra sidan, båda från Bjestafs i Sanda, uppskjutet från föregående sammanträde, förekom ånyo till behandling.
För att styrka det svar. stått i sådana förbindelser till kär., som de natten till 7 Maj föregående år bortstulna inteckningarna utvisat, hade åtskilliga vittnen inkallats. Och berättade: Anders Olsson, att han under det denna rättegång pågått af kär:s hustru blifvit uppmanad att försöka öfvertala hennes man, så att någon förlikning kunde åstadkommas i denna sak. Tillspord, hade kär. sagt sig mot 200 kr. vilja nedlägga målet. Underrättad härom hade svaranden förklarat sig villig ingå förlikning på detta vilkor, ty han hade ej trott sig blifva fri från födorådet till Krusell. Men vid ett tillfälle när saken skulle afgöras hade ingenting blifvit utaf, emedan kär. då fordrat ytterligare 50 kr., samt födorådet ånyo intecknadt i svar:s fastighet. Svar. hade då bjudit 300 kronor om han blefve fri från målet. Johan Olsson hade reda på att penningeförbindelsen, som var skrifven på 700 kr., deraf dock 100 kr. skulle vara afbetalda; vore af käranden för 150 kr. inlöst från Karl Valliv, Mafrids i Vestergarn. Och hade detta samt förra vittnet en dag på hösten 1893 varit med svar. hos kär. när denne mot utfärdande af ny revers å 150 kr. ville återlösa den gamla, men att detta erbjudande afböjts af kär.
Svaranden vidhöll emellertid de påståenden som han från början haft, att hans 28 Mars förra året inlöst förbindelsen från kär. och i dennes närvaro samtidigt uppbränt papperen Angående födorådet, så hade svar. alla år, äfven de två sista, utgifvit detsamma, emedan han i fångeshandlingen förbundit sig dertill ty han hade trott, att det skulle så vara. Något födorådskontrakt hade han aldrig sett. Först på senare tiden hade han fått reda på att nämda födorådsinteckning icke fans vid lif. För vidare utredning uppsköts målet till hösttingets första sammanträdes andra dag.

Efterspelet från Sanda mejeri. Det sedan fjärde sammanträdet uppskjutna, af handl. Gustaf Nyman å Vestergarn väckta åtalet mot kontraktsprosten Uddin m. fl. förekom äfven till behandl. Käranden biträddes af vice häradshöfding Engström och svarandena med undantag af prosten biträddes af sakförare Björkegren. Käranden hade nu försett sig med protokollsutdrag, såväl öfver bolagsstämmobeslut af 14 Dec. 1887, när åt styrelsen uppdragits att i D. B. V:s sparbank upptaga lånet å 2,100 kronor, som ock styrelsens beslut öfver detsammas upptagande. Svarandena med undantag af prosten påstodo, att börja med, såsom förut, att nämda revers icke afsåg några bolagets affärer, utan vore förbindelser som de ingått för kär. De frångingo dock detta och invände i stället att lånet aldrig blifvit upptaget för bolagets räkning, emedan någon sådan anteckning icke finnes i räkenskaperna. Förbindelsen hade ej heller placerats i D. B. V:s sparbank utan hade de sport att den skulle belånats hos kronofogde Bokström. Vid tillfället för reversens utfärdande hade ej heller varit tal om fördelningen af ansvaret för densammas infriande. Svarandens invändningar förklarades af kärandeombudet sålunda att mejeribolaget häftat i skuld till nämda sparbank för 2,100 kr. på grund af en förbindelse som vore utfärdad af verkställande direktören å bolagets vägnar. När det .blef kändt att bolaget hade dåliga affärer, underrättade sparbanken styrelsen om att lånet skulle infrias eller förbindelsen utbytas mot en annan med vanlig proprieborgen. Kronofogde Bokström var det året verställande direktör i D. B. V:s sparbank. Se der orsaker hvarför det såg ut som att kronofogdon vore innehafvare af reversen, samt hvarför ingen anteckning skett i räkenskaperna; ty det vore ju blott ett reversutbyte.
Utslag afkunnas vid sluttinget.

Tvist om en mejerskas lön. Sigrid Jönsson, som förestått ett mejeri för Lars Munthe och Gustaf Gottbergi Stenkumla, har, som förut nämts till tinget instämt förenämda Gottberg och Munthe, för att utbekomma hvad som ännu återstod af hennes innestående lön, 185 kronor. Såsom ombud för kär.
instäldesig kommissarien Stenmark och för svar. notarien Wiman. Kärandeombudet upplyste att när målet förra gången förevar, svar. erhållit uppskof för att instämma Sigrid Jönsson för bristande redovisning af 15 kr., dessa 15 kronor hade inräknats i det belopp, svar. medgifvit sig ha uppburit. Kär. fordrade att svarandena måtte dömas skyldiga att utbetala hvad som ännu återstår af lönen. Med afseende å de 15 kronorna, hade svarandeombudet ingen invändning, men Sigrid Jönsson var äfven af dem i det andra målet instämd för bristande redovisning af andra saker som skulle belöpa sig till omkring 500 kronor. Trodde, att när målet skulle förekomma, fullständig utredning skulle erhållas, men att Sigrid Jönsson genom att icke inställa sig vid rätten förhindrat en sådan utredning. Begärde uppskof till annat sammanträdet med detta mål för att få det andra målet afgjordt förut och sålunda kunna åstadkomma kvittning. Detta bestreds af kär., som ansåg att tjänare vore sin lön värd. Det var ingen konst, att skrifva höga obevisade räkningar för att uppehålla målet. Hon hade till sin efterträdare aflemnat räkenskaperna i ordentligt skick.
Målet uppsköts till andra dagen af hösttingets andra sammanträde.

Under liknande yrkande är äfven såsom förr är refereradt, förenämda Gustaf Gottberg af rättaren Arvid Lundqvist instämd.
Samma ombud som i förra målet, Käranden hade nu för att styrka det han blifvit af Gottberg bortvisad ur tjänsten inkallat några vittnen. Skolläre Tomsson och sjömannen Jacobsson i Stenkumla hade sistl. 6 Febr. blifvit af Lundqvist ombedde att gå ned till Gottberg för att höra hur det gick med tjänsten, emedan de blifvit ovänner. När de kommit, frågade Lundqvist hur det skulle bli med tjänsten. Gottberg svarade: — Nu är det jag som frågar; har ni ej sagt åt folket att Ni skulle flytta! — Jo dethar jag, skulle Lundqvist då svarat hvarpå Gottberg genmält: »Adjö med er dål» Skollärare Tomsson hade uppfattat yttrandet som en vanlig hälsning, men Jacobssom såsom ett afvisande. Fan hade äfven ett par dagar gått utan att verkställa något arbete. Detta hade dock berott derpå att kär. blifvit förbjuden att stanna på gården eller göra något arbete. Det senare var dock kär:s invändning. Fordrade såväl lön som frisedel. Kär. begärde och erhöll uppskof till samma rättegångstillfälle som förra målet, mot hvilket beslut dock svaranden anmälde sitt missnöje.

Äktenskapsskilnadsmålet emellan Lars Larsson, Sigleifs i När, och Laura Larsson, Gogs i Lau, förekom åter och medgaf Laura Larsson att äktenskapet finge upplösas, sedan Larssons ombud sagt sig icke fordra något yttrande af rätten angående egendomens fördelning och ej heller fordrade rättegångskostnader.
Utslag vid tingets slut.

Muraren A. V. Andersson från Visby afstod från målet mot Lars Larsson, Gogs i Lau, sedan denne förklarat sig villig utbetala 75 kr. till Andersson för det arbete han utfört vid svarandens hem.

Testamentsklandret, som Josefina Löfvall, Rangsarfve i Linde, väckt emot sin aflidne mans närmaste arfvinge slöts så att Oscar Pettersson, Tellby i Garda, afstod sina anspråk mot det att han erhöll 466 kr 67 öre, derutaf blott 200 kr. på grund af testamente, återstoden på grund af en gammal revers. Med afseende å den i Amerika vistande svågern fick saken hvila.

Ålander— Rudebeck. Svarandena, som instälde sig genom ombud, inlemnade en lång skrift, och ville ha slut i målet. Vittnet fru Nordström hade insändt ett läkareintyg på att hon icke kunde resa hit, samt begärde att blifva hörd vid rådsturätten i Stockholm.

Vasstäde myrs utdikning. Detta mål uppsköts ännu till första höstsammanträdets andra dag emedan ett par nya delägare tillkommit som ännu icke blifvit stämda.

Ångerköpt. Såsom förr är refereradt är ett mål anhängiggjordt emellan handl. Victor Hansén å Burgsvik och Lars Klint, Kastelle i Vamlingbo. angående fastställelse af köp. Det förekom ånyo, emedan någon förlikning icke ännu åstadkommits. I köpeaftalet äro 9/64 mtl Kastelle sålda, men enligt intyg från landtmätaren Hugo Wennemo skulle samma jordområde utgöra 11/80-dels mtl. Parterna tvista äfven om hvem som bör ha skyldighet till amortering å hypotekslånet. Svar. nekade att fullfölja köpeaftalet.
Utslag vid tingets slut.

I det tvistiga krafmålet emellan Gabriel Herlitz, f. n. i Amerika, samt arrendatorn K. O. H. Karlsson från Vestergarnsholm, hördes två vittnen, länsman Svallingson och dennes fader. Båda vittena hade 23 Januari 1893 på kär:s begäran infunnit sig i dennes då varande bostad å Klintehamn för uppgörelse parterna emellan med afseende å det arrende svar. öfvertagit från kär. samt de affärer som derigenom uppstått. Sedan Karlssons skuld till H. varit klar, hade denne framkommit med en genfordran för mjölk och beten, som efter en mindre tvist parterna emellan af svar. afståtts. Karlsson utfärdade då en förbindelse till Herlitz å den uppgjorda skulden. I denna förbindelse ingår dock en förbindelse å 2,917 kronor af 12 Aug. 1891. Vid ett tillfälle, oär den sistnämda förbindelsen skulle inlösas, badesvar. företett ett kvitto från Gabriel Herlitz å 1,000 kronor. Som Herlitz då var i Amerika, hade länsman Svallingson tillkallat Herlitz svåger och broder, godsägare Vöhler, och Rudolf Herlitz. Med afdrag af 1,000 kronor hade svar. förklarat sig villig betala återstoden 1,917 kronor. Innan uppgörelse skett hade dock någon af de tillstädesvarande tyckt sig märka radering å nämda kvitto, Vid undersökning med förstoringsglas hade tydligt märkts att der ordet »inventarier» nu stod en radering förekommit. Det hade tyckts som ordet »auktion» stått der förut. Vid ett tillfälle, när målet varit före vid rätten hade länsman Svallingson inne på gästgifvaregården hört Karlsson mot andra säga att han skött sin sak bra, samt att det vore väl att vittnet, som då varit ombud för käranden, erkänt dennes namnteckning å ifrågavarande kvitto, ty annars hade han stått der vackert.
Karlsson hade sedan till vittnet sagt att han visste att han vore skyldig Herlitz, men visste inte hvarifrån han skulle taga penningar. Han vore äfven villig betala 1,917 kro nor om han finge anstånd, samt kvittning för mjölk och beten. Svar. bestred de fälda yttrandena, såsom afsåge de denna skuld, men möjligen en annan å 1,000 kronor som dock visats ej vid t. f. varit förfallen. Hvad som anginge den omnämda raderingen, så visste svar. ingenting derom, ty kvittot vore såsom han mottagit det kär. Målet uppsköts ånyo till höstetingets första sammanträde.

Köpt spanmål — lång kredit. Såsom vi förut refererat, så har förenämda K. O. H. Karlsson instämt handl. A. H. Nyman å Vestergarn angående likvid för råg som levererats under åren 1891—92—94, uppgåonde till 34,870 kg. och för hvilket i likvid skulle uppbäras 4,042 kr. 75 öre, dock med afdrag af hvad som förut i skilda poster uppburits och som enligt hvad Karlsson uppgaf skulle uppgå till 2,911 kr. förutom hvad han vore skyldig Nyman på handel. Genom sin son företedde svaranden utdrag ur deras spaumålsbok, som visade att Karlsson levererat mera spanmål och till högre värde än Carlsson uppgifvit. Men köp af all spanmål, hade skett kontant och hvarje leverans hade alltid betalats. De poster, som Karlsson här uppgifvit sig erhållit, hade ingen gemenskap med rågaffåren, utan vore belt andra affärer. Någon kredit hade kär. ej heller haft hos svar. Målet uppsköts i likhet med förra målet.

Omyndig som köper spritvaror — vill ej betala som myndig. Ett mål emellan handelsfirman Gustaf Vahlström i Stockholm och åkaren Olof Larsson å Klintehamn angående likvid för bekomna spritvaror, förekom ånyo. De gånger målet förut förevarit har svar. försöktneka till att han från kär, mot tagit några spritvaror, samt fortsätter äfven fortfarande dermed. Kär. hade inkallat ett par vittnen, men blott det ena kunde infinna sig.
Detta vittne försökte svar. att jäfva, emedän han vore reseombud för kär., hvilken anmärkning dock af rätten ogillades. Detta vittne hade af svar. upptagit en order å ett sorteradt parti spritvaror, för kär:s räkning.
Ordern hade svar. själf underskrifvit i Dec. 1892. Vittnet hade äfven sett när svar. personligen hämtat lådan, som innehöll de omnämda varorna. Varornas värde var 34 kronor 50 öre. Svar., en helt ung man, som uppmanades allvarligen af ordföranden att icke på något oärligt sätt krångla och tala osanning, bestred vittnesmålet och sade sig icke kunna minnas något, ty en så lång tid som 3 år hade förflutit. Att han samtidigt genom samma vittne erhållit ett parti solroskakor mindes han mycket väl. Skulle han verkligen ha köpt och mottagit varorna, så var han då ännu ej myndig, och ansåg att han således borde slippa att betala. Samma uppskof som föregående mål.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Juni 1895
N:r 86

Publicerat

Från landsbygden.

Lau 1 Juni.
Burskretsens skollärareförening firade sitt vårmöte i Lye skolhus fredagen 31 Mai. Dervid förekom bland annat till behandling den från förra mötet hvilande frågan: «Utöfva de åt läraren stundom gifna offentliga eller enskilda uppdrag något inflytande på skolan och skolarbetet och, om så är, hurudant?. hvilken fråga inleddes af skoll Qviberg. Under öfverläggningen framhölls å ena sidan faran för den menliga iuverkan på skolarbetet, sådana uppdrag kunna medföra, å andra sidan, att de kunna utgöra en beböflig omväxling i skolarbetet på samma gång de gjorde läraren mera praktisk; dock borde de med stor urskilning väljas.
Vidare beslöt man att till nästa stiftsmöte inkomma med en fråga om, huruvida det kunde anses vara till skolarbetets skada eller fördel, om läraren, då omständigheterna det kräfde, ej vore strängt bunden vid den faststälda läsordningen.
Slutligen uppstälde och inledde sk I. Gardell frågan: »Hvilket inflytande utöfva torgdagar, auktioner o. d. på de barn, som besöka desamma»? Derom uttalades under diskussionen dels den meningen, att dessa besök för barnen vore uteslutande skadliga, för hvilken åsigt talande exempel anfördes, dels framhölls ock, att vid sådana tillfällen faunes både godt och ondt, och genom påvisande deraf kunde nämda besök vara uppfostrande, såvidt de skedde under uppsigt af fromma föräldrar och målsmän.
Efter en middagsrast, som till det mesta under förströelser tillbragtes i det gröna, samlades deltagarne och beslöto att hålla nästa möte i September hos skoll. Wernér å Ronehamn, och till att då hålla lektion utsågs skoll. Gardell.
Sedan ordf. derefter framfört kretsens hjärtl.
tack till värd och värdinna, vände ban sig till skoll. O. N. Lindgren i Burs, hvilken innan kort med familj flyttar till Östergötland, och tolkade i varma ord den saknad, som kretsen komme att känna af den värderade vännen o h kamraten, tillika önskaude honom glädje och framgång på den nya platsen. Härpå svarade under djup rörelse skoll. Lindgren, sem trodde sig med saknad alltid skola minnas Burskretsens möten.

Bjerges, 3 Juni I e. m. vid 3-tiden utbröt eld 1 en hage tillhörande J. Bergström, Nickarfve, men släcktes efter en stunds arbete af hastigt tillskyndande folk.

I fredags hade en mila släckts. Ett skjul var uppförtd för kolaren, der hade kvarlem nats en tändsticksask som en 8—10 års flicka fått fatt och tändt på Hade icke elden varsnats så fort, hade med säkerhet hela herr Bachérs egendom, som ligger ett bösshåll derifrån med stora halwstackar emellan elden och bostaden, gått åt.

Burgsvik, 4 Juni.
Olyckshändelse. Då en dag i slutet af förra veckan en skonert lastade blocksten vid härvarande hamnbrygga, råkade en ung sandstensarbetare från Vamlingbo skada sig ganska allvarsamt. En större blocksten skulle nämligen firas ned i lastrummet med en kran, då mannen, som vid tillfället ensam skötte kranvefven, uraktlät att sätta i den sg. k. stopp-pallen, hvadan stenen, som var för Sd för mannens krafter, tog öfverbalansen och störtade ned i rummet, i farten ryckande vefven ur desg skötares hand, hvilken träffades af den samma öfver högra armen så häftigt att han sanslös föll ned på bryggan. Lyckligtvis träffade vefven långs med armen, så att inga ben afslogos utan blott köttet krossades.

Pojkar som lustseglare. Första dag pingst begåfvo sig två minderåriga, pojkar från Vamlingbo med en flatbåt ut på lustsegling från ett fiskläge vid vestra kusten. Som fortskaffningsmedel var båten blott försedd med en stödjestake, men oaktadt detta dref den af till sjös ganska bra gynnad af den ostliga vinden. Men förr än pojkarne tänkte derpå, var båten till sjös så långt att stödjestaken ej nådde botten och nu först insågo de vidden af den fara, de genom själfsvåld dära: git sig, nämligen utsigten att återkomma till land mera, för dem nu vore afklippt. Då i bottnen befintligt dref blöttes ur, porlade vattnet in i den förut otäta båten med sådan kraft att den hotade sjunka och pojkarne blott med uppbjudande af alla sina krafter med öskaret, kunde hindra honom derifrån.
Då pojkarne nu sågo att ingen räddning för dem vore möjlig genom eget arbete började de i sin förtviflan skrika och ropa på hjälp allt hvad deras lungor förmådde i hopp att deras rop skulle nå land, men förgäfves, båten aflägsnade sig blott allt mera derifrån.
En man, som från en vid hafskusten närbelägen bondgård med en kikare spanade utåt hafvet, observerade båten och fast han ej på det långa afståndet kunde urskilja allt så noga, drog han dock af båtens underliga rörelser misstankar att ej allt stod rätt till och meddelade sin åsigt åt andra närvarande personer, hvilket hade till följd att tvänne ynglingar genast skyndade ned till fiskläget, togo en båt och skyndade efter flyktingarne. De upphunno dem just som man säger i grefvens tid, ty genom att läckan blifvit pojkarne öfvermäktig steg vattnet så att båten nu var half deraf och hotade i hvarje ögonblick att kantra.

Nu mera än någonsin förut i år, gör sig torkan känbar härute. Allt längtar efter vederkvickande regn.

Frost har det varit flere nätter under förliden vecka och på många ställen gjort skada.

Silte 4 Juni.
Hemsekret:ens samtliga lärare och lärarinnor hade sitt vårmöte härstädes i fredags. Sedan ordf. skoll. Olofsson, lärare på stället, öppnat mötet, hölls af samma lärare åskådningslektion om »renem. Derefter följde en lektion i uppsatsskrifning af skoll. Aug. Fredin i Linde om »blyertspennan». Sedan en stunds samtal öfver de hållna lektionerna ägt rum hölls middagsrast. Eftermiddagens förhandlingar upptogos af diskussion om följande fråga: »Huru böra de i lag stadgade mötena mellan skolråd och lärarepersonalen lämpligast anord nes? Frågan som inleddes. af hr Aug. Fre din, föranledde ev stunds diskussion. Följande resolution antogs: »Mötet anser att enhvar af skolrådsledamöterna och lärarepersonalen har rättighet att inkomma med förslag till frågor, att program uppgöres, som kungöres 14 dagar förut, att viktiga frågor inledas, samt att prottokoll föres öfver mötena».
Ingen skolfråga hann vidare behandias. Mötet afslöts som det börjat med bön och sång. Lifligt samspråk, kvartettsång och kaffedrickning följde nu, hvarefter hvar och en glad och förnöjd anträdde hemfärden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Juni 1895
N:r 85

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 28 Maj.
Olyckshändelse. En hemmansägare ifrån socknen råkade häromdagen under bygnadsarbete nedfalla från ställningen, omkring 10 fot högt, till marken dervid han, utom en mängd yttre skador, afbröt ena armen.

Sinnesrubbad har en arbetaredotter från en sydlig socken blifvit så pass att vakt måste begagnas både dag och natt för att hon ej skall få tillfoga sig själf eller andra någon skada.

Mässlingen grasserar nu åter på söder bland skolbarnen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Maj 1895
N:r 82

Publicerat

Från landsbygden.

Lokrume, 11 Maj.
Ett tillbud till eldsolycka inträffade härstädes i går förmiddag, i det eld utbröt i en äng tillhörigihemmansägaren O. Olofsson, Kroks. Några kvinnor, som voro sysselsatta i närheten, märkte att något ovanligt var på färde enär rök syntes uppstiga, hvarför en af dem skickades för att undersöka hvad det var som rökte och då var det full brasa i rishögar och stubbar och den torra mossan och gräset brunno som fnöske. Alarm gjordes och snart samlades folk trån närliggande gårdar och sedan ägaren, till hvilken bud skickats, skyndsamt kommit tillstädes, vardt man med förenade krafter snart herre öfver elden, som då redan fattat i gärdesgårdarne Hade elden upptäckts en liten stund senare så att den hunnit in i cn intill gränsande hage, tätt beväxt med buskar och ungträd, kunde det haft oberäkneliga följder. Nu inskränkte sig skadan till att oukring ett tunuland ängsmark blef afbrändt samt en del gärdsel förstörd. Elden hade uppkommit derigenom att bränuing at »fag» försiggått i ofvannämda äng på morgonen, samt hade askhögarne sedan lemnats utan tillsyn.

Burgsvik, 12 Maj.
Olycksfall med djur ha under nu gångna veckan inträffat flere, såväl här inom socknen som i omnejd. För en egendomsägare härstädes, som utsläppte nötkreaturen på ladugårdsplanen, hoppade en kviga i glädjen öfver den erhållna friheten fyrfota i väders med påföljd att tre ben afbrötos och djuret genast måste nedslagtas.
För en hemmansägare i samma socken, hvilken utsläppte djuren på bete, afbröt en ko ryggraden och en tjur ett ben så att de bägge måste nedslagtas. Äfven inom Vamlingbo timade samma dag olycksfall med en ko, som afbröt ena låret och till deraf måste dödas, Djuren voro försäkrade i insocknesbolagen.

Rökande pojke, tillbud till eldsolycka. Från Wamlingbo mäles att en ung tjänstepojke derstädes, då han en dag i slutet af förliden vecka begagnade sig af genväg öfver en hage skulle tända sin pipa, men kastade den ännu brinnande tändstickan ifrån sig i en buske och aflägsnade sig utan att släcka densamma. Det torra gräset fattade genast eld, hvilken hastigt spred sig vidare från buske till buske. Några karlar, som arbetade på ett nybygge i närheten, fingo se den intensiva röken och anade något olyckstillbud, skyndade till och lyckades dämpa elden, då en större plan allaredan var afbränd. Släckningen kom just, som. man plägar säga i elfte timman, ty elden hade hunnit fram mot skogsbrynet och hade den fått fatta i den täta ungskogen hade tyifvelsutan en olycka i ej anad utsträckning skett.
Pojkslyngeln, som orsakade detta, gick och tog sig fridag, efter att sin vana trogen sprungit ifrån sin tjänst då vårbruket och den större brådskan för landtmannen började.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Maj 1895
N:r 73

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 9 Maj.
Svåra sviter efter mässlingen har en 20-årig flicka från Vamlingbo erhållit, i det att båda ögonen blifvit så hårdt angripna att synförmågan nästan totalt är borta. Läkaren, som anlitats, har dock förklarat att hopp finnes att häfva det onda, om största omvårdnad enligt föreskrift iakttages, men har ock sagt att om hjälpen sökts några dagar senare, hade all hjälp varit förgäfves. Sök derföre läkare i rätt tid!

Vårsådden har nu afslutats mångenstädes. Kornet har redån visat brodd på de först besådda fälten. Regn är det stort behof af, om all växtlighet skall få framgång, ty värmen, som är riktigt sommarlik vissa dagar, torkar ur jorden betydligt.
Alla sommarfåglar ha nu anländt, och göken har flera dagar å rad låtit höra sitt glädtliga kuku i skog och mark.

Affärerna gå trögt i år med slipsten af gotländsk tillverkning, sade en slipstenshandlare häromdagen, ty slipstenskunderne tyckas ej vara lifvade för upphandling af denna vara, emedan de befara — krig(!) Vare härmed hur som helst, faktum är att ej ens fjärdedelen af det vanliga partiet slipsten detta år kunnat borttingas till fastlandet.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Maj 1895
N:r 72

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Länsfängelset.
Ransakning hölls i går inför rådhusrätten med år 1873 i Vestervik födde löskarlen Karl Ejnar Edlund, hvilken, likasom förut vid polisförhör, nu erkände att han natten mellan 25 och 26 sistlidne April från husägaren Johan Johansson vid Österport och smeden Bäckström stulit 8 höns, som han slagtat och sålt till en uppköperska här i staden. Han erkände ock att han vid Lilla Åkra i Barlingbo några dagar förut stulit en höna. Han hade sedan påsken varit inneboende hos den häri staden ökända enkan Kristina Hallgren, som nu slagit sig ned i Barlingbo.
Ransakningen uppsköts för inhändigande af prestbevis. Edlund lösslöpptes ur häktet nyårsdagen efter att ha undergått straff för tredje resan stöld.

Södra häradsrätten.
(Femte sammanträde å Skogs 6-7 Maj. Ordf. v. häradsh. Grenander).
Löftesbrott. F. nämdemannen Johan Engström, Mafrids i Westergarn, hade till tinget instämt Georg Nilsson, Anders och Johan Johansson från Nasume i Tofta, yrkande att dessa måtte dömas skyldiga att utbetala 500 kronor hvardera, emedan de såsom delägare i Tofta sockens 2:dra skifteslag skriftligen förbundit sig att vid vite af nämda summa icke begära laga skifte å sagda skifteslag. Det oaktadt hade svar. 1893 begärt laga skifte.
NSvaradena medgåfvo att de voro delägare 1 skifteslaget samt att de underskrifvit öfverenskommelsen, men kär. hade vid den tiden icke varit delägare, utan först vid första skiftessammanträdet blifvit upptagen som sådan. Bestredo för öfrigt krafver. Målet öfverlemnades å ömse sidor. Rätten meddelar beslut vid nästa sammanträde.

Fattigvårdsstyrelsen inom Fröjel hade anhållit om vittnesförhör vid häradsrätten för att utröna huruvida döfstumme arbetaren Jakob Niklas Jacobsson vistats så lång tid inom Hafdbems socken, att han derstädes borde erhålla hemortsrätt. För ändamålet voro tre vittnen inkallade hvilka blott visste att Jacobsson tidvis med kortare och längre mellanrum under åren 1887—1888 vistats vid Sigers i Hafdhem. Vistandet derstädes skulle enligt ett vittnes utsago utgöra tillsammans 115 dagar.

Vägbygnadsmål. Hemmansägaren Karl Söderlund, Austre i Vamlingbo, yrkade att Hans Jacobsson, Austre, m. fl. måtte åläggas skyldiga iordningställa en del vägar som på skifteskartan betecknas med numren 5, 6, 12. Kär., som hos k. bfhde gjort samma ansökan, hade 7 Mars fått saken hänvisad till häradsrätten.
Svarandena påstodo att skifreshandlingarna icke talade om någon underhållskyldighet för sagda vägar. Vägen nr 6 vore iordningsstäld, de båda andra vägarne voro icke afsedda för kär. utan ledde till helt andra skiften hvilka ägdes af svar. Dessutom vore kär. erbjuden annan mycket kortare och bekvämare väg än de omstämda. Målet uppsköts till andra dagen af höstetingets första sammanträde.

Födoråds- och penningkraf. Samuel Krusell från Bjestafs i Sanda fordrade födoråd för åren 1893—94, jämte 600 kronor af Ludvig Johansson, äfven från Bjestafs. Kär, stödde sina anspråk dels på en födorådsinteckning i 7/6t mtl. Bjestafs, dels på en penninginteckning & 700 kr. i 17/384 mtl. Bjestafs, hvilka papper dock natten till 7 Maj förra året genom inbrott blifvit honom frånstulna. Företedde länskungörelse, som visade att de bortkomna papperen efterlysts. Upplyste äfven att när svar. på hösten 1888 på köp af sin svägerska öfvertagit hemmansdelen denna då iklädt sig att utgifva det nu fordrade födorådet. Svar. åter sade att han ej visste af någon födorådsinteckning i hemmanet hvilket äfven syntes af gravationsbevis som framlemnades. Han hade visserligen utlemnat födorådet under de gångna åren, men detta hade skett på god tro. Angående penningarne hade en sådan förbindelse funnits, men den vore af svar. från kär. inlöst 23 Mars sistl. år samt i bådas närvaro uppbränd. Berättelsen om stölden vore bara en dikt. Svar. hade äfven till sin fader för omkring 14 dagar sedan på grund af detta gravationsbevis sålt hemmanet gravationsfritt. Käranden sade utt orsaken hvarför födorådsintyget ej varit upptaget i gravationsbeviset troligen vore den att den ej förnyats sedan 1869. Begärle uppskof för att styrka det skuldförbindelsen funnits några dagar före stöldens begående samt att svar. erkänt både det ena och det andra. Målet uppsköts till nästa sammanträdes andra dag.

Den sedan förra sammanträdet uppskjutna saken angående godemännens för tillsyn öfver förmyndareskap inom Fröjel aumälan om Jacob Göranssons, Snoder i Sproge, förfaringsätt med sin myndling Rosa Petterssons, Pusarfye i Fröjel egendom, förekom ånyo till behandling. Såsom ombud för Göransson instälde sig kommissarien Svallingsson som upplyste att myndlingen med det snaraste ämnade ingå äktenskap, för hvilket ändamål lysning redan vore verkstäld en gång. Prestbevis derom företeddes, äfvensom ett intyg från Rosas tillämnade man att han godkände Göranssons åtgöranden, och så fort han. blefve Rosas man skulle han utan vidare mottaga förmyndareskapet. För att blifva i tillfälle att inkomma med bevis om att han redovisat för förmyndareskapet, samt att Göransson vore af myndlingen och hennes man fritagen från ansvar erhölls uppskof till hösttingets första sammanträdes första dag.

Ett kratmål. Herr K. O. H: Carlsson, arrendator å Vestergarnsholm, hade in stämt handlanden O. H. Nyman å Vestergarn, yrkande att han måtte åläggas till Carlsson utbetala 4,042 kr. 75 öre, för 34,870 kg. råg, som Carlsson under åren 1891—92-94 levererat. Carlsson msdgaf dock afdrag med hvad Nyman kunde visa sig till Carlsson utbetalt för den omstämda rågen. Svaranden, som instälde sig genom br E. Nyman, kunde icke vid tillfället uppgifva vare sig huru mycket spanmål som mottagits, eller hur mycket penningar som lemnats, men påstod, att den spanmål, som mottagits, äfven blifvit betald, emedan aldrig någon spanmål från svar. köpts på kredit. Andra dagen nästa sammanträde förekommer målet ånyo.

Afklippt telefontråd. Samme kär. hade äfven instämt samme svar., emedan han ville att svar. skulle åläggas iordningsställa en telefonledning, som tillhör kär., men som svar. förbundit sig genom kontrakt af 2 Nov. 1891 mot en afgift af 30 kr. årl. att hålla i brukbart skick, Telefonen har för det mesta varit obrukbar. FF. n. vore den totalt oanvändbar, emedan tråden vore afklippt. I kontraktet gälde underhållet såväl hufvudledningen som ock Carlssons enskilda ledning.
Svaranden sade att han icke för sin enskilda del vore skyldig underhålla ledningarna utan borde det tillkomma Vestergarns telefonförening, som utom svar. består af prosten Uddin i Sanda samt fabrikör Hellgren i Visby.
Svar. vore blott räkenskapsförare i föreningen samt brukade verkställa inkasseringar åt föreningen. Dessutom hade kär. förverkat sin rätt, emedan han ej, såsom kontraktet säger, årligen inbetalt sina afgifter. Ett par vittnen hördes som intygade att telefonen ofta vore sådan att den ej kunde användas. Målet öfverlemnades å ömse sidor.

Fullgörande af aftal. Viktor Hansén å Burgsvik fordrade att Lars Klint, Halfvards i Vamlingbo, skulle stå fast vid ett köp som parterna enligt kontrakt af 12 sistl. Sept. uppgjort med hvarandra, dervid svar. af kär. för en köpeskilling af 5,600 kr. tillhandlat sig lägenheten Kastellet i Vamlingbo socken. I köpet skulle svar. få öfvertaga ett i egendomen intecknadt hypotekslån. Sedan nu svar. fennit att amorteringen å nämda lån vore större än han ursprungligen tänkt sig och det derigenom blefve för mycket kontanta penningar att utbetala vägrade han nu att stå fast vid köpet. Vidare upptogs i kontraktet arealen, men i det för underskrift uppsatta köpebrefvet upptogs 5/64 mantal enligt sämjodelning, som enligt svarandens sätt att se saken kun de vara rätt osäker. Genom amorteringens utbetalande till kär., skulle svar. komma att betala 7,080 kr. i st. för 6,500 kr.. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde.

Öfverfallet i Fröjel. Det sedan förra sammanträdet uppskjutna målet emellan kommissarien Svallingson å ena semt drängarne Viktor Johansson och Johan Jacobsson från Klintehamn å andra sidan angående våld mot arbetaren Jakob Södergren från Lojsta 14 sistlidne Mars förekom ånyo. De tilltalade, som voro ålagde personlig :nställelse, voro närvarande. De tilltalade nekade fortfaraude trots de allvarligaste uppmaningar från domaren att tala sanning. De uppdukade ånyo samma historia, som deras ombud förra gången relaterade. Voro alltjämt oskyldiga. Akl. hade för att styrka åtalet inkallat tre vittnen, som sett hura lymmelaktigt de oskyldiga gossarne bemött de resande Lojstaboarne; isynnerhet Forreren hade varit föremål för deras våldsamheter.
Jacobsson fick .afträda för att man skulle få Johansson hörd ensam, men det lyckades ej bättre. Såväl åkl., som yrkade ansvar en ligt lag samt ersättning åt statsverket, som angifvaren, hvilken fordrade ersättning med 50 kr. för sveda och värk m m., öfverlemnade målet, och kommer utslag att meddelas vid nästa sammanträde.

För tillgrepp af några stenborrar samt en slägga värda 12 kr. hade arbetaren Isak Svensson från Hemse tilltalat arbetaren Johan Häglund från samma socken. Tillgreppet skulle ha skett för tre år sedan. Häglund sade att han fått löfte om att låna de omnämda verktygen, samt att han nu lemnat igen desamma.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets 5:te smtr. vid Allekvia 6—7 Maj. Ordf. e. o. notarien Åman ) Edgång ålades Karl Broman i ett mot honom af pigan Selma Stening i Fleringe väckt åtal angående barnuppfostringsbidrag, hvilken utsattes till hösttingets 1 sammanträde.

Frikänd blef hemmansägare Edv. Jacobsson å Fårö i ett mot honom anhängiggjordt mål angående olaga bränvinsutskänkning och hvari han förut gått ålagd edgång.

För ärekränkning mot hustru Karin Olsson, Stafva i Barlingbo, dömdes fodermarsken S. Nygren derstädes till 10 kr. böter och att ersätta kär. konstnader i målet.

För olofligt afvikande ur tjänst stod på sin tid drängen V. Josefsson, Stenstu i Endre, tilltalad. Härför dömdes han nu att till kär., löjtnant Brunnström å Rosendahl, återgifva hvad han af löneförmåner i förskott bekommit m. m. samt ersätta kär. hans kostnader i målet.

I mål mellan sågverksägare J. A. Andersson och landtbrukare Fr. Nilsson i Lärbro angående tvist om två oxar dömdes den senare, svarande, att antingen återställa kär. desamma eller godtgöra honom deras värde med 300 kr. samt utgifva rättegångskostnader i målet.

Ogilladt blef Selma Johanssons, Smiss i Sjonhem, väckta åtal mot maskinist Johansso n angåendebarnuppfostringsbidrag; kostnaderna kvittades.

För uppsåtlig misshandel dömdes arb. G. Sjöstedt till två månaders fängelse.

För försummad snöskottning dömdes landtbrukaren W. von Corswant å Stafva i Barlingbo till 5 kr. böter.

Fordrade ersättning med 15 kr. för hvarje föregående inställelse och 50 kr. för den till detta sammanträde iakttagna gjorde, landtbrukare G. Sundéen å Möllbog i ett mot honom förut väckt åtal angående skadegörelse å kär, N. Stengårds i Follingbo, egendom; svar. yrkade dessutom som förut på att få bli skild från målet.
För löjtnant Brunnströms personliga hörande uppsköts emellertid målet ånyo till nästkommande sammanträde, första dagen, då bägge svarandeparterna skola vara tillstädes.

På hospitalet som sinnessjuk sitter fortfarande snickeriarbetare K. J. A. Andersson, Isume i Väte, hvilken på sin tid instämdes af hustra Maria Andersson i Visby, som yrkade på äktenskapsskilnad.
Målet blef sålunda ånyo uppskjutet till hösttingets första sammanträde, då svar. skall, om han är frisk, vara tillstädes vid förut stadgad påföljd.

Osammanhängande uppgifter lemnade äfren denna gång arbetaren Karl Andersson i Veskinde, som bekant tilltalad för olofligt tillgrepp, dervid hemmansägarne A. P. Andersson och Norrby blefvo bestulna den ene på hafre, den andre på sin portmonnä m. m.
I målet, som vi förut fullständigt refererat, hördes ytterligare några vittnen, som dock icke hade något af vigt att meddeia.
För vidare bevisning förekommer målet åter vid hösttingets första sunmanträde, då svar. skall komma tillstädes vid hämtningspåtöljd.

För öfverträdande af skogsförbud stodo förut i tre på hvarandra följande mål heminansägare A. Engström, Änggårda i Anga, husbönderna L. F. Gardelin, Ytings i Othem, och F. Söderström, File i Öthem, tilltalade. I första målet, som slutbehandlades faller, utslag vid sluttinget.
De två sistnämda uppskötos till hösttingets 1 sammanträde, hvartill ett vittne, i målet mot Gardelin, 15-årige Arvid Nilsson, som utan att ha kännedom om innehållet i ett intyg, han underskrifvit, för svar., hos hvilken han är anstäld, ålades infinna sig med prestbevis på att han vederbörligen undervisats i edens vigt och betydelse och vådan af mened.

Till 30 kronors böter dömdes hustru Augusta Björkander i Stenkyrka i mot henne anhängigjordt åtal angående olaga befattning med rapphöns samt att godtgöra statsverket i målet hörda vittnen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Maj 1895
N:r 70

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 7 Mai.
Akta finnarne. En ung tjänstedräng härifrån socknen råkade en dag i slutet af förra månaden af ovarsamhet afrifva en finne i nacken. Om ett par dagar sjuknade ynglingen häftigt. Läkaren, som tillkallades, konstanterade att sjukdomen utelutande härrörde från den afrifna finnen.

Rågax iakttogos allraredan härstädes i går i en åker på högländ mark.

In riktig fårslagt blef det häromdagen i en grannsocken, då några s. k »jagthundar» sluppo lösa. Då de funno hararne för kvickbenta, höllo de tillgodo med i hagarne betande får, och ihjälrefvo och lemlästade ett tiotal dylika. Folk kom lyckligtvis tillstädes och fick skilja de rofgiriga bestarne ifrån de stackars fåren, annars hade troligen ännu långt flere fått släppa lifvet till förr än hundarnes roflystnad blifvit mättad.

Hablingbo, 7 Maj.
För ett svårt olyckstillbud voro några landtmän härstädes förliden gårdagsafton utsatta, då de voro på hemvägen från ett förrättadt arbete. De kommo åkande efter ett par oxar med s. k. slåvagn och råkade att möta en skjuts, hvars hästar blefvo skrämda, då de voro endast några famnarifrån den mötande vagnen med oxarna, och i vildaste fart störade de sig öfver både oxar, vagn och menniskor. Somliga af dem sluppo undan med mer eller mindre allvarliga skråmor, men en af männen, en äldre aktad man f. d. hemmansigaren Hans Olofsson vid Hexarfve blef mycket illa skadad. Den venstra axeln ur led, högra armen svårt klämd eller slagen, flera större sår i hufvudet samt ett finger delvis bortslitet. Så fort sig göra lät hämtades läkaren från Hemse.
Hästarne, tillhöriga en hemmansägare vid Mälstäde, blefvo skrämda derigenom att en slå föll ur vagnen, som var lastad med bräder, hvilka föllo af tillika med körsvennen.
Den gamle mannen, en riktig arbetsmyra hela sitt lif och född 1816 och som varit utrustad med ovanliga kroppskrafter tillika med en ovanlig arbetsförmåga som ännu till denna dag gjort sig gällande, har enligt doktorns utsago godt hopp att snart blifva till helsan återstäld.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Maj 1895
N:r 70

Publicerat

Dödsfall Annie

Att vår ömt älskade lilla dotter Annie stilla afled vid Gervalds i Vamlingbo den 28 April efter en lefrad af 11 månader, 19 dagar, saknad och begråten af oss föräldrar, bröder, morföräldrar och slägtingar.
Katharina Kristiansson Olof Kristiansson.
född Norrby.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 April 1895
N:r 65

Om Oss Drivs med WordPress