När, 18 Nov.
Ett bröllop med ståt och som räckte i dagarne tre firades härstädes fredagen 15 Nov. emellan husbondesonen Nils Nilsson Hallbjers, samt husbondedottern Emma Kristina Matilda Pettersson, Mickelgårds.
Öfver ett hundratal gäster samlade sig i brudens hem, der bröllopet stod, och kl. 1 på dagen åtföljd af en talrik skara slägtingar samt fyra ridande marskalker, begaf man sig till templet, för att der stadfästa sitt förbund. Efter slutad vigsel och hemkomst från kyrkan, firades bröllopet med oblandad fröjd omväxlande med mat och dryckjom; äfven tråddes en liflig dans.
På kvällen samlade sig ungdomen i stor skara, så fullt gården kunde rymma, för att skåda den så vackert prydda bruden, och må till dess heder sägas, att man i allmänhet uppförde sig som hyggligt folk.
Medan jag är i farten om bröllop får jag nämna, att här har varit godt om sådana i år, förty lysning har nu inom församlingen afkunnats för tjugo par och ännu äro några söndagar kvar.
Vamlingbo, 19 Nov.
Skördefest hölls en kväll i slutet af förliden vecka i elimkapellet, baptisternas samlingslokal, härstädes. Till densamma hade af trosförvanter skänkts hvarjehanda alster såsom spanmål, rotfrukter, kött, fisk, äplen, nötter, bönor m. m. Äfven en del s. k. korta varor, hvilka man vanligen endast fiuner till alu i handelsbodarne, hade troligtvis under årets lopp förvärfvats för godt pris af några meningsfränder och gingo nu som annan skörde vara under klubban. Försäljningen räckte till nära midnatt, derunder kommersen gick med glans, så att en del varor betalades med måndubbla värdet. Särskildt var detta förhållandet med äplen och nötter, till hvilka ungdomen hade en liflig åtrå så att anbuden haglade öfver auktionsförrättaren.
Två ångbåtslägenheter på mindre tid än ett dygn, hade man i går i Burgsvik, hvilket är nästan enastående härstädes. Vid 11-tiden inkom nämligen »Visby» och afgick derifrån vid tvåtiden på e. m. och senare på kvällen inkom »Gotland» och kvarlåg der till i morse i daggryningen.
Ej mindre än 10 bröllop ba unde: denna höst eller på ett par månaders tid hållits inom denna socken hvilket hör till ovanligheterna och likadant lär förhållandet vara inom angränsande socknar.
På bete synas ännu i det vackra vädret ej blott fåren utan äfven de andra husdjuren till och med dragarne. Något finnes för djuren att få ute om hösten, men mindre om våren, säger gammalt ord som nog innebär sanning, men hurudant hullet skall blifva för de ännu betande djuren kan man lätt tänka sig.
Vid en och samma bondgård härstädes ha ej mindre än tre bröllop Då lika många veckor gått af stapel, och det fjärde bröllopet hålles i granngården denna vecka. Af dem som genom äktenskapets band blifvit förenade äro tre stycken syskon från ett hus och två från ett annat och två från ett tredje. Apropå bröllop så må äfven antecknas hurusom den brudskådande ungdomen vid ett och annat tillfälle uppför sig mindre hedersamt. Så t. ex. hos ett arbetarefolk, der dottern stod brud, der den utanför varande skaran genom skrål och oanständigt tal, gärdesgårdars och grindstolpars kullkastande, äfvensom fönsterinslag ning gaf sin närvaro tillkänna. Sådana bragder förtröto många af gästerna, men mest blef dock värdinnan i huset uppbragt deraf, så att hon i en hast fick tag i en diskvattensbalja, hvars innehåll hon utgöt öfver den ohyfsade skaran.
Hundskatten för nästa år utgår här med tre kronor och skall den användas till premier för dödande af kråkor med 5 öre för hvarje exemplar.
Södra Gotland 18 November.
I största förskräckelse kom en mansperson en kväll i förra veckan inrusande till en bekant under försäkran att »trulli slas så vådlit äutä att di skrejar (ropar)», och bad »för Guds skull» att få låna hus öfver natten. Den innevarande, som ej var så harhjärtad af sig, uppmanade nu den förskräckte mannen att göra sällskap ut igen, för att han äfven måtte bli i tillfälle att höra hvad för sorts tangomål »trulli» hade, hvilket ock, efter många om och men, den »rädde» gick in på. Utkomna på vägen fingo de snart höra ett underligt knakande ljud, hvilket den »oförskräckte» mannen fann härleda sig från — grenar å två faror som gnedo emot hvarandra i den häftiga blåsten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 November 1895
N:r 180