Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Etikett: Vallstena
Vallstena socken ligger i inre norra Gotland. Gårdsnamn: Allkvie, Alvne, Annexen, Bjärges Lilla, Bjärges Stora, Bjärs, Grinds, Gudings Lilla, Gudings Stora, Gännor, Hägvalds, Medebys, Norrgårde, Nygårds, Rå, Slumre, Uppgarde.
VALLSTENA, 29 nov. Adventsvesper. En mycket stämningsfull och högtidlig vespergudstjänst hölls i går afton i Vallstena kyrka då stiftsadjunkt B. Colstrup predikade och Bäl och Vallstena kyrkokörer i förtjänstfull samverkan skötte om den sångliga avdelningen i programmet. Till högtidsstunden som tog sin början vid 8 tiden på kvällen hade infunnit sig en talrik menighet av både in- och utsocknes som i det närmaste fyllde den lilla vackra kyrkan. Det blev också en stund av verklig andakt och högtidsstämning i den vackert med ljus och blomster dekorerade helgedomen, icke minst tack vare de medverkandes goda insatser. Den liturgiska avdelningen vid gudstjänsten utfördes av kontraktsprosten Axel Klint. Orgelmusiken sköttes av organisten, lärare V. Lövgren, under det att körsången leddes av grannsocknens organist, hr Sixten Blomér i Bäl. Den korta predikan hölls av stiftsadjunkt Colstrup, som på ett gripande och uppbyggligt sätt talade över aftonens text. Efter gudstjänstens slut samlades sångarna jämte sina anhöriga och en del övriga församlingsbor på församlingssalen där Vallstena sångförening bjöd de församlade på thesupé. Här framförde prosten Axel Klint sitt hjärtliga tack till sångarna och övriga medverkande.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 1 December 1937 N:r 279
har i dag hållit sitt första årsmöte å Gotlands fornsal under landshövding Rodhes ordförandeskap. Till mötet hade ett 25-tal medlemmar infunnit sig. Efter några hälsningsord av landshövdingen omvaldes till ledamöter av styrelsen folkskoll. R. Blomquist och intendent Th. Erlandsson samt folkskoll. E. Dalström. Revisorer blevo ingenjör M. Lantz och lantbr. John Wedin, Sanda, med handl. Nils Arvidson, Vallstena, som ersättare. Därefter föredrog landshövdingen en skrivelse från artisten David Ahlquist i Ardre vari föreslås upptagande av en film av Lina myr och dess fågelliv. Filmen skulle komma till användning särskilt i samband med hembygdsvården. Förslaget blev föremål för en kort debatt och skall ytterligare behandlas i styrelsen.
På grund av fastighetens försäljning kommer GUNNAR RONDAL, GRINDS i VALLSTENA, måndagen den 7 juni kl. 11 f. m. genom offentlig auktion att försälja: sin lösegendom, best. av en antik chiffonie, en soffa, 2 sängar, stolar, mangel, 2 st. kistor, diverse laggkärl och snickareverktyg, en plåtkamin, en vävstol med tillbehör, en spinnrock, en nystel, beg. mans- och damkläder; Yttre lösöre: en lastvagn, en arbetsvagn, ett par kälkar, vänd- och spetsplogar, 3 st. harvar, långstegar, fjälar m. m. Kreatur: en häst, norsk, 15 år, en ko, 2 st grisar, 25 st. höns. Betalningsanstånd med vanligt äganderättsförbehåll till 1 november 1937 eller vi anfordran. Gothem 1 juni 1937.
VALLSTENA, 25 april. E t t gett vårregn har under den gångna natten och i dag på förmiddagen fallit härstädes. Regnet började med några kraftiga skurar natten till söndagen och har med några smärre avbrott fortsatt i dag på förmiddagen. Vid middagstiden klarnade dock vädret upp och vårsolen började åter lysa. Den sammanlagda nederbördsmängden uppmättes då här till cirka 18 mm. Syföreningsauktion hölls i går afton i församlingssalen härstädes under god tillslutning oeh denna gång var det medlemmarna inom hembygdsföreningens syförening som bjödo ut sina syarbeten och skänkta godsaker. Festen inleddes med ett hälsningsanförande av ordföranden som i samband därmed läste några Frödingsdikter varefter den egentliga försäljningen tog vid. Kommersen sköttes som vanligt på ett utmärkt sätt av hem.-äg. Gunnar Larsson, Gudings, och de försålda produkterna betalades jämförelsevis bra. Bruttoinkomsten uppgick sålunda till omkring 100 kr. vilket tillfaller hembygdsföreningens ofta anlitade syföreningskassa. En trädplantering har på hembygdsföreningens initiativ blivit anlagd på den eljest ganska kala planen utmed den västra sidan av landsvägen framför socknens kyrka. Själva arbetet med upptagning av gropar, ditforsling av jord och dylikt har kostnadsfritt utförts av föreningens medlemmar och de planterade träden, som utgöres av 8 et. kraftiga stamlindar, ha inköpts för föreningens medel. Majeld kommer även i år att anordnas på Hågvaldsrum i Vallstena varvid Bäl och Vallstena sångkörer samfält komma att medverka med en del sångnummer. Tillställningen kommer att anordnas av hembygdsföreningen och intresserade äga kostnadsfritt tillträde till densamma. Grågässen flytta. En grågässflock på över ett femtiotal gäss syntes i förra veckan över socknen styrande kosan mot söder. Himlen var vid tillfället mulen och flocken som gick på mycket stor höjd kunde endast stundvis iakttagas bland molnväggarna. Det intensiva kacklandet hördes dock vida omkring och varskodde på långt håll de intresserade. Tidigare har under våren iakttagits flera flockar med svanor här över på väg mot söder, därav vid ett tillfälle en flock på inte mindre än ett 40-i tal stycken.
Sv. turistföreningen har beslutat utdela 11,600 kr. i stipendier till läroverk, folkskolor m. fl. läroanstalter. Visby högre allm. läroverk får 125 kr. samt Vallstena kyrkskola, 50 kr. (P.)
Hur långt tillbaka i tiden ljusterfiske förekommit på Gotland, därom är väl kanske inte så lätt att yttra sig. Kanske har ”ljaustru”, som detta fiskredskap här kallas, sin allra tidigaste föregångare i den fiskande stenåldersmannens omsorgsfullt till-arbetade benharpun. Men även om fiskesättet med det till sin konstruktion ganska enkla huggredskapet, icke har fullt så förnämliga anor, säkert är dock att ljusterfisket ännu för så där en 60-70 år sedan hade många flitiga utövare icke minst bland befolkningen på Gotland. Sin största utbredning hade fisket givetvis i de trakter där tillgång till grunda, fiskrika sötvatten funnos. I Hörsne socken, belägen intill den fiskrika Linamyr, förekom ännu för omkring 50-60 år sedan ett rätt så omfattande ljusterfiske. Detta torde även tidigare ha varit fallet inom övriga socknar vilka gränsa intill det stora myrcentrum som, förutom Lina-myr, omfattar Källungemyr, Tallmyr och Holmmyr och som sträcker sig från Vesterbjers i Gothem in mot mellersta delen av ön. Fiskesättets benämning har för denna trakt varit något varierande, beroende på efter vilka former det utfördes. Benämningen ”ljustring” har författaren veterligt icke förekommit. När till exempel Magnuse- eller Kyrkbingekarlarna om vårkvällarna gingo utmed kanterna av Gothemsån för att fånga id med ljuster sades det att ”di gick u slo eid”. Att slå fisk, var fiskesättets benämning när det utfördes vid dagsljus. Förekom ljusterfiske nattetid från eka, med i ekan fastgjort brandjärn (”brandjan”) eller från land med tillhjälp av det mindre håvliknande brandjärnet vilket då bars av en medhjälpare, kallades fisket att ”brandä”. Fiske med, tillhjälp av det mindre håvliknande brandjärnet kunde även förekomma på isen under vintern nattetid. I stället för ljuster användes då synisklubba och pilk. Även detta fiske kallades att ”brandä”. Av de ljustertyper som förekommit vid ljusterfiske inom dessa trakter finnes ännu ett och annat exemplar kvar här och var i gårdarna. Av dessa vill det synas som om särskilt tvenne typer varit dominerande inom bygden. Av dessa torde ”Vallstenaljustran” n:o 1 (se bild!) vara den äldsta.
Vallstena-ljustran.
Den skiljer sig från ”Hörsneljustran” n 😮 2. genom sin mindre och klumpigare konstruktion. Spetsarna (”spiti”) eller hornen (”hånni”) äro kluvna ut ur samma stycke som den övre kammen och synnerligen klumpiga, varför ljustran mycket väl kunnat användas för ljustring av fisk även på mycket stenig botten. Som framgår av teckningen saknar den i motsats till ”Hörsneljustran” skafthylsa och sättes fast i staken medelst den cirka 9 cm. långa s. k. ”tangen”. Så långt tillbaka folkminnet nu sträcker sig har huvudsakligen denna typ av ljuster varit använd vid ljusterfiske inom Vallstena socken, såsom. i Källungemyr, Sikå o. s. v. Även vid fiske efter id i Gothemsån brukade den förekomma och gick där under benämningen ”eidljausträ”. Ljustran n 😮 2 (”Hörsneljustran”) är av något större format och har en betydligt smäckrare konstruktion. I stället för ”Vallstenaljustrans” sex horn har den sju smäckra horn eller spetsar, vilka alla äro fastnitade vid den övre kammen, med sina övre ändar böjda i vinkel över kammens övre kant. Denna typ av ljuster har så långt tillbaka man nu kan minnas allmänt varit i bruk bland hörsnebönderna vid deras omfattande ljusterfiske i Lina myr och Lina träsk. Ja även bland gothemsfiskarena brukade den förekomma, ehuru i något förminskad skala, vid deras ålljustring i havet utanför Gothemskusten om höstarna. Den gick då under benämningen ”ålljausträ”. Stakarna vid vilka ljusterjärnen voro fastgjorda, voro vanligen av gran, omkring 2 till 2 ½ tum tjocka och vanligen mellan 5 till 7 alnar långa. Vid ljusterfiske under dagsljus vid träskkanter, i årännor, skogsykar eller andra mindre vatten, där man ej behövde använda sig av någon farkost förekommo inga andra redskap än ljustran. Man gick då med sitt redskap invid vattenbrynet eller ute i grundvatten invid kanterna och högg de fiskar som man kunde komma åt. Att ljustran därvid ibland brukade komma till användning som kastharpun, har bekräftats p& flera olika håll. Något ljusterfiske från eka förekom väl knappast i Gothemsån. Huvudsakligen var det under idfisket på våren som ljustran kom till användning därstädes. I det träskliknande Storsund, som ligger omkring 1,000 meter öster om St. (lervide, förekom däremot mycket ljusterfiske från eka. Dessutom fångades mycket ål medelst ljuster utmed kusten om hösten. Vid detta ålfiske som kallades att ”brandä ättar ål” och som utfördes nattetid från eka eller båt, användes samma brandjärnstyper som de vilka samtidigt förekommo vid Lina. Sin största betydelse hade dock ljustringsfisket för Hörsnebönderna å deras rika fiskevatten i Linamyr och Linsträsk. För dem, särskilt för Linabönderna, var fisket i myren då en tämligen viktig näringsgren. Och även om fisket därstädes icke enbart skedde medelst ljuster, utan även medelst nät och andra redskap, så hade dock ljusterfisket, särskilt medelst ”brandningsmetoden”, sin avgjort stora betydelse. Varje gård hade här sin egen fiskerätt i myren eller träsket utanför. Varje gård ägde vanligen en eller flera ”flatäskor” samt ett eller flera ”brandjan”, varje karl, till och med ”smasårkar”, hade sitt eget ljuster. ”Flatäskorna” voro vanligen tillverkade av någon händig gubbe i gården. De hava alla flat botten, äro spetsiga i för och akter, ha tio till tolv tums höga, lodrätt stående sidobräder, och äro alltid så stora att de med lätthet bära två män. Vid pass en till en och en halv aln från ekans främre stam och mitt på dess botten finnes då en träklots med urborrat hål anbragt. Mitt över den samma löper en fyra tums bred och en tums tjock tvärslå, vars ändar äro nedfällda i sidobrädernas övre kanter. Även i denna tvärslå finnes ett hål som svarar mot det i klotsen på ekans botten. I dessa hål sättes den knappt meterslånga trästaken som uppbär brandjärnet fast. Själva brandkorgen befinner sig vanligen då den är uppmonterad cirka 1 ½ m., över ekans botten. Staken står lodrätt upp cirka 1 till 1 ½ aln från dess främre stam. Vid ”brandring” nattetid från eka i Linaträsk var man någon gång en, men oftast två i ekan. Var det en fullvuxen karl i ekan stod han vanligen något bakom midskepps (alltså alltid bakom det flammande brandjårnet). Han hade då sin ljustra fastgjord vid smaländan på sin ”stydstaki”, med vars tjockända han samtidigt drev fram farkosten över vattnet. Vanligen hade han då en mindre pojke eller en kvinna med sig i ekan som låg på knä i ekans främre stam och fyllde på tjärved i brandjärnet. Tjärveden eller ”faitviden” skulle hälst vara s. k. ”skatvid” d. v. s. huggen ur gamla och halvtorra furors tjärhaltiga toppar. Tjärveden, eller ”faitviden” som den kallades, låg alltid uppstaplad i ekans främre del runt omkring fästet för brandjärnet.
Hörsne-ljustran.
Var det två tillväxta män i ekan brukade den ene stå i ekans bakre del och sköta ”stydstaken”, under det den andre stod framför honom, i ekans mitt eller något längre fram, och skötte ljustra och brandjärn. Var det gott om fisk så att den som skötte ljustran hade fullt upp att göra med detta, kunde man även då ha en mindre pojke med sig som fyllde på tjärved i och höll elden vid makt i brandjärnet. Även vid ljusterfiske under dagsljus var man ibland två i ekan. Även ljusterfiske från land eller vid vadande i vatten, på ställen där bottnen ej var allt för lös brukade ibland förekomma vid Lina. Liksom vid de längre ned i Gothemsån belägna fiskevattnen skedde nog det mesta ljusterfisket här tinder våren då myren hade brutit och i den gå upp i myren i väldiga massor för att leka. Man fiskade då medelst nätfiske och ryssja men även medelst brandning från eka nattetid, detta så väl i träsket som på. de översvämmade områdena av myren väster om Lina. Samtliga gårdar som hade fiskerätt i myren eller träsket togo då vanligen där sin mesta husbehovsfisk för året och folk reste långväga ifrån, berättas det, för att köpa id av bönderna där. Ofta kunde man då från den motsatta sidan av myren skymta de flammande lågorna av Hörsnebändernas många brandjärn tvärs över myren, när de med sina ekor ”stydi” fram mellan vassruggarna däruppe på träsket, nedanför sina högt belkna gårdar. ”Nå jär Lein-Boar äut u brandar”, sade Medebys-, Rå- och Uppegårdabönderna då, och då viste de att det gick muntert till vid Lina. Arvid Ohlsson.
Att den Högste etter sitt allvisa råd behagat hädankalla min ömt älskade Maka, Kristina Alfvin, som efter långvarigt lidande stilla och fridfullt afsomnade vid Alfvena i Wallstena, Lördagen 1:ste Juli, i en ålder af 51 år, 10 mån. och 28 dagar; djupt sörjd af Maka och Barn, varder härmed slägt och vänner tillkännagifvet. Sv. Ps, nr 456 v. 1. JOHAN ALFVIN.
för senare hälften av mars månad upptager 9 fall av skarlakansfeber, därav 4 i Visby, 4 i Källunge och 1 i Vallstena, 1 fall av gulsot i Havdhem samt 17 influensafall å skilda delar av landsbygden.
VALLSTENA, 20 febr. En vinterknäpp med några få köldgrader, halka och stundom rykande snöyra har på sistone gästat våra trakter. På fält och i skogar ligger nu ett skyddande täcke av hårdsmält snö, som efter det senaste tövädret med åtföljande köldnätter blivit försett med skare och nu utgör ett hinder för rapphöns och fasaner i deras vinterproviantering. Det torde därför snart vara av behovet att vi människor börja tänka på att räcka även dessa slag av våra markers inbyggare en hjälpande hand. Utfodringen av änder har även inom denna trakt på vissa håll ägt rum. Men trots detta vackra bevis på mänsklig omtanke och barmhärtighet mot det vilda har dock en omfattande decimering av de under förvintern så talrika andkullarna ägt rum. Att det huvudsakligen varit hungern som orsakat massdöden torde tydligt framgå av de döda, fullständigt utmärglade andkropparna, som anträffas här och var i markerna. Syföreningsanktion hölls i går kväll i församlingssalen härstädes under stor tillslutning av intresserade. Det var den kyrkliga syföreningen inom socknen som denna gång bjöd ut sina syföreningsalster och skänkta godsaker, och affären gick bra. Under sammankomsten däruppe, som omedelbart föregicks av passionsgudstjänsten i kyrkan, utförde även skolbarnen en del sångnummer, som livligt uppskattades. Bruttoinkomsten av auktionen uppgick till nära 200 kr. och tillfaller fonden för kyrkans förskönande. En vacker ek fälldes häromdagen på Medebys ägor, i en löväng på norra stranden av Linamyr. Dess omkrets var vid stubben (cirka 25 cm. över marken) tre meter, alltså en genomskärning av en meter. Vid pass 7 ½ aln över marken var omkretsen ännu 270 cm., genomskärningen alltså 90 cm., varvid ännu några vackra stockar kunde tagas ur densamma. Det mest anmärkningsvärda med denna ek var dock icke dess vackra växt och dess storlek utan fastmer den tämligen korta tidsperiod, på vilken den synes ha växt upp. Arsringarnas antal vid stubben uppgingo nämligen endast till 97, och vill det alltså synas som om trädet ifråga endast skulle vara omkring 100 år gammalt. Jordmånen på platsen utgöres av djup mylla på lerbotten, som även under torra somrar håller sin fuktighet, vilket kan tänkas ha varit den bidragande orsaken till att årsringarna å samtliga ekar som fällts på platsen nått en tjocklek av över ½ cm.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 23 februari 1937 N:r 44
