Regndiger

har himlen tett sig i dag. Men ännu på middagen har ej en droppe regn fallit.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Juni 1893
N:r 89

En rent af otrolig händelse

har timat härstädes i natt. Det har regnat! Och regnat så att jorden blifvit våt. Hela 2,4 millimeter.
Dess bättre har regnet sträckt sig öfver hela Gotland. Om vi hade haft utrymme, skulle vi ha skrifvit någonting rysligt vackert om majregn.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Maj 1893
N:r 83

Intensiv tjocka

rådde härstädes under största delen af gårdagen och i natt. Till följd deraf inträffade rubbningar i vår ångbåtstrafik.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Maj 1893
N:r 82

Regn,

litet men välment och alltid utgörande någon svalka för den törstande jorden, föll i går förmiddag. Mot aftonen klarnade himlen åter upp.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Maj 1893
N:r 80

Pingsthelgen

ingår i dag med strålande vackert väder, ehuru värmen icke är något att skryta med. Icke heller behöfver man befara att råka i hän ryckning. öfver naturens sommarlika fägring, ty träden stå ännu nästan bladlösa och buskarne ha just nu börjat kläda sig med späd. grönska.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Maj 1893
N:r 78

Från landsbygden.

Vamlingbo, 16 Maj.
En eldsvåda, som lätt kunnat blifva ödesdiger och förhärjande nog utbröt i fredagsmiddag i Gudängsmyr i Vamlingbo. En hemmansägare hade under förmiddagen sysslat med torfförbränning i myren, men vid middagstiden, då arbetet var uträttadt aflägsnat sig för intagande af måltid. Elden var då i det närmaste släckt, blott här och der glimmande under askan gen, diken isoleradt från Myren, Snart sågs dock rök ånyo uppstiga derifråv, men så hög och intensiv att det var omöjligt urskilja dess härd, förr än hemmansägaren som varsnade röken ankom till stället, då han till sin förfäran fann att elden öfverförts öfver diket in i den torra myren och der med oroande hastighet utbredde sig i riktning såväl mot som med vinden. Iuseende det omöjliga i att ensam kunna uträtta något för eldens dämpande, började han upphäfva nödrop, så höga hans lungor förmådde, hvilket väl som röken kallade folk till stället. Genom rådighet och energi lyckades man dock omsider blifva herre öfver elden. Förhärjadt var då en sex till sju tunnland myrjord jämte en mängd gärdlesgård.

Rågax, fullt utbildade iakttogos härstädes i söndags.

Regn, ej några droppar, utun en riktig »grundmyr» fingo vi härstädes i går på morgonen. Vinden saktade af och det föll så stilla och vackert, under det åskan på afstånd galuterade med sitt mullrande dån.

Sundre, 16 Maj.
En bemärkelsedag är det, på sitt vis, idag för Gotland. — Det är nämligen den första dagen man är i tillfälle kommunicera på telefon från Gotlands nordligaste spats (Nors vid Ekevikén å Fårö) till dess sydligaste, Hoburgen, — Telefonledning har nämligen sträckts färdig idag — från kyrkoherde Kullins i Vamlingbo ledning till Amalienborg å Hoburgen till dervarande marmorbrott. Detta är är för oss härute på »verldens slut» mycket välkommet.

Ledet glesnar! Vår lilla annexsocken har endast omkring 200 invånare men icka3 dess mindre kan man god: kalla den — fria religionens land. Här finnas nämligen utom alla andra sekter t. ex. frikyräliga, s. k. helgeaner, baptister, metodister och hvad det allt är för -tister och -ister. Till luterdomen kunde man för blott 6 till 8 år sen räkna omkring 75 medlemmar, men nu har redan denna minoritet sjunkit till omkring — 20. (Åtminstone besökes kyrkan aldrig, nånon tid af året, af större maximum än, som sagdt, 20). Denna minimiflock sjönk emellertid häromdagen än ytterligare i det en af våra flitigaste kyrkobesökare, hemmansägaren M. Vestergren, Ljufves, »gick till sina fäder».
Den nu återstående lilla, så att säga obetydliga kyrkoförsamlingen består hufvudsakligast af ålderstigna medlemmar af bägge könen och tillhörande den gamla goda stammen och då de en gång gått »all verldens väg», behöfver man ej vara »clairvoyant» för att säga att det snart tusenåriga templet sanuolikt kommer att få stänga sina portar, hvars trösklar i den gamla goda tiden passerats af tusenden och åter tusenden.

»Huru kan vuttnet en sådan verkan åstadkomma?» Från en at grannsocknarna berättas: för en vecka eller något sedan hemkom från Burgsvik en dag en ung odalman. I den lilla »köpingen» (som Burgsviksborna älska att kalla det lilla samhället) hade han låtit sig väl smeka af potatis, nota bene — i fly tande form! men i sådant qvantum att den våningen, som hade en gammal blagarnsmössa till tak, började slingra å la sjögång. Väl hemkommen på eftermiddagen, gaf vår man sig ej ro, utan skulle ovilkorligen »äut å skåjta um säjna ränsår». Utkommen till ryssjorna, tumlade mannen än hit och än dit i den lilla båten och till slut tog vår fiskare öfverbalansen och kom, som man säger, på hufvud i sjön. Stället, der han kullbytterade var ganska djupt och då han såg det vara omöjligt rädda sig sjelf, uppgaf han några gälla nödrop. — Af en ren händelse funnos personer närvarande och mannen bragtes utan vidare men af sitt ofrivilliga kalla bad på terra firma nu spik nykter. I glädjen att se sig räddad, från en nära nog oundviklig död, lär han yttrat: »aldrä ja ska’ säupä majr!» Och egendomligt och sällsynt nog! Mannen, hvilken på senare tiden öfverlemnat sig nära nog åt dagliga ru — är och tyckes fortfarande förbli nykter!

Fossilt fynd. Vid bortskottning af öfre jordlagret å marmorbrotten på Hoborgen bittades i en djup bergsklyfta en mängd menniskoben. En del andra upphittade föremål vittnade äfven om att deruppe på den höga »borgen» sen århundraden, för att ej säga årtusenden, varit menniskor begrafna.
Kanske är det eu verklighet, hvad folksägnen vet berätta, nämligen att större delen af grottorna dernere i Hoberget »ain gang för flajrä Herrans ar säjne» varit bebodda samt att grottinvånarne efter sin sortie ur lifvet, blifvit begrafna ofvanpå berget. Det ärjua ej omöjligt att man framdeles kan få bekräftelse härå under den rastlösa marmorsprängningen i så fall och vore skäl att vederbörande vetenskapsmän toge fyndplatsen i närmare beskådande.

Efterfölj ansvärdt. Kyrkoherde Kullin, Vamlingbo, har låtit plantera bort emot 150 st. granar jämte löfträd såsom: lönn, ask och andra sorter å Sundre kyrkogård och komma dessa planteringar högst sannolikt att inom några år göra en tacksam effekt å den annars kala och ödsliga kyrkogården.
Kyrkoherde K. har äfvenledes gjort stora trädplanteriogar å Vamlingbo prest- och kyrkogård.

Bort med »Visby»! Gif oss »Klintehamn»!
Som man vet, har ångf. »Visby» en tid tid trafikerat linien Stockholm—Gotlands vestra landthamnvar och ångf. »Klintehamn» Stockholm—Gotlands östra landthamnar. — Den förra mad vändningspunkt i Ronehamn, den senare i Burgsvik.
Till mångas förfång och ledsnad, har en följd deraf blifvit att liniea Burgsvik—Ronehamn och vice versa blifvit otrafikerad.
Nu se vi emellertid, till vår stora glädje, att »Visby i slutet af månaden skall insättas å annan trade; att vi få tillbaka vår kära »Klintehamn» samt att den na nedlagda linien blir besatt. — Rätt så!

Hablingbo, 16 Maj.
En sorglig händelse timade härstädes förliden natt, då svagsinta bondhustrun vid Smiss gård beröfvade sig ejelf lifvet genom att, i nattens tysta timma då de öfriga af husfolket voro fösänkta i sömn, kasta sig i brunnen, der hennes anhöriga vid eftersökandet funno henne död i morse vid 8-tiden. — Qvinnan i fråga har varit rubbad till sitt förstånd en lång följd at år och var nu omkring 70 år gammal, Polisundersökning lär i eftermiddag genom kronolänsman Lindström vidtagas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Maj 1893
N:r 76

Ett välgörande regn

har i natt och i morgse fallit och tyckes, efter ingångna underrättelssr, ha fördelat sina dyrbara håfvor tämligen jämt öfver hela vår under torkan suckande ö Här i Visby har regnmängden varit 1,8 millimeter, visserligen icke mycket, men vi äro ej bortskämda med nederbörd i år.
Trots sydlig och vestlig vind är luften dock mer än lofligt kylig.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Maj 1893
N:r 75

Himlen

tycks i år rakt inte ha några slussar att öppna. Några sqvättar regn har den gifvit oss i dag, men dertill inskränkte den sig.
Kanske detta kunde göra honom desperat och sätta fart i honom.
Det vore önskvärdt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Maj 1893
N:r 74

Från landsbygden.

Linde, 4 Maj.
Till de nödlidande i Norrland har Linde socken genom frivilliga bidrag lemnat 77 kronor, som i dagarna afsändts till länsstyrelserna i Vesterbottens och Norrbottens län.

En ny ändamålsenlig likvagn hafva Fardhem pastoratsmän å kyrkostämma 2 Maj beslutat anskaffa för pastoratet.

En enkel reformationsfest firades i Linde folkskola 1 Maj, dit skolrådet kallat såväl Fardhem pastorats folkskole- som småskolelärjuogar och lärarepersonal. Föredrag höllos af läraren på stället »om reformationens religiösa betydelse» och om reformationens början, fortgång och afslutning med Upsala möte 1598». Före, mellan och efter föredragen sjöngos af skolbarnen psalmer, religiösa och fosterländska sånger, deklamerades verser m. m.
Den enkla festen afslöts med uppmaning till ungdomen att troget bevara det dyrbara arf de af förfädren mottagit, visande detta i en gann och lefvande gudsfruktan, håg för goda och förädlande kunskaper samt kärlek till hembygd och fosterland.

När, 29 April.
Laga skiftet i När sockens 1:sta skifteslag, som omfattar 177 hemmanslotter och 21 för all tid afsöndrade lägenheter, nalkas nu sin fullbordan, i det att i dag slutsammanträde med delägarne hållits af v. komm. landtmät. löjtnant Karl Bolin. Skiftesförrättningsmännens arvodesräkning slutar med summan 28,102: 15 kronor, och utflyttningskostnaderna äro beräknade att utgå med 38,728: 82 kr., hvartill i sinom tid kommer odlingskostnad och skogslösen. Första sammanträdet i och för ifrågavarande skifte hölls 20 April 1877 af ingeniör F. R. Cedergren, Under dessa 16 år har dock skiftesförrättningen tidtals hvilat till följd af tvister om häfdförteckning, gränslinier och ägande rätt till en del jord, och än kanske det kommer att dröja några år, innan nya skif.et tillträdes, emedan bland så många delägare sannolikt icke alla finna sig nöjda utan klagomål.

Södra Gotland, 2 Maj.
För långvarig och trogen tjenst har fodermarsken Bringell, som tjenat å Bobbenarfve landtegendom å Öja socken 41 år och rättaren Jobansson i 20 år å samma plats, af Patriotiska sällskapet blifvit tillerkända, den förre den större medaljen och den senare den mindre att å bröstet bäras. Detta på initiativ af handlanden Hansén å Burgsvik, hvilken f. n, är ägare af bemälde landtegendom.
Sistlidne söndag efter slutad gudstjenst i Öja kyrka öfverlemnades dessa utmärkelsetecken af kyrkoherde Gadd, som i högtidliga ordalag tolkade betydelsen af en så sällsynt utmärkelse. Senare på dagen voro kyrkoherden m. fl. jämte alla underlydande statfolk tillsammans med de båda medaljörerna af hr Hansén och hans fru inbjudna till ett festligt samqväm, högtidsdagen till ära.

Ett litet uppfriskande snöblandadt regn föll här på söder i går f. m., så att ou ha landtmännen godt hopp om i slutet af veckan få ta i tu på på alivar med vårsådden. Från skilda trakter spörjes att somliga dock redan slutat vårsåningsarbetet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Maj 1893
N:r 69