Från landsbygden.

Sundre 20 Mars 1894.
Vår ha vi härute nu, jämte mildt klimat, solvarma dagar med italiensk himmel. Mandelblomman och snösippan titta fram här och hvar i trädgårdarne. Af flyttfåglar ha anländt: svan, vipa, lärka och starar i mängd, hvilka senare vid gårdar, der man har stunkor i större parti, låta höra sitt snattrande.

»Gack och gör sammaledes»! Landtbrukar Westergreh på Ljufves har, å sin för ett år sedan aflidne faders graf, låtit på årsdagen af hans dödsdag resa en ståtlig grafvård af Hoburgsmarmor. Denna minnesvård, förfärdigad af verkmästare Peterson vid Lindströmska stenhuggeriet härstädes, är den första af verkligt ren och gedigen stil som i mannaminne, — om ens någonsin, blifvit uppsatt å vår lilla kyrkogård och kommer såväl tillverkaren som ägaren af densamma till all heder.

Fortsättning följer! Stenhuggningen vid Lindströmeka marmorbrottet till konstakademien är nu svart fullbordad, hvadan allmogen här gått och »hängt läpp». Man har nämligen varit rädd för att bli af med sina mångahanda förtjenster som dermed varit förknippade. Nu är emellertid den glädjande underrättelsen ute och far på ryktets sannfärdiga vingar att bergshandteringen här skall fortfara, i det nya leveransaftal lära ha ingåtts. Se glad ut, du »sydligaste Sudergute» föratt du allt fortfarande får gräfva i »Hoborgsgubbens skattkammare». Men glöm ej känna dig tacksam mot fabrikör Lindström!

Ur djurens lif. Man står på en af altanerna å den ståtliga Hoborgens fyrtorn en morgon. Solen svingar sig upp, målande det spegelblanka hafvet i guld, der borta ur östervåg. Med solen vaknar allt lit, Komma så från när och fjärran, östan och vestan, fåglar med spanande blickar, kretsande ö!ver fyrstationen. Hvad vilja väl alla dessa? Jo, här är fråga om »kampen för tillvaron!» Nu elå de sig ned vid stationens täcka dufslag, ty der vid foten af densamma finnes föda sadan gårdagen, ämnad åt slagets kuttrande invånarne. Nu är der en större mävgd församlad, bestående af kråkor, kajor, blågråkor, gul- och gråsparf, starar och en del af duftamiljen. Här går det nn bfligt till vid »smörgåsbordet». Samtliga ha’ god aptit i den aria morgonstunden. Ännu spisar den brokiga skaran i god sämja. Men — nu börjar striden om »mitt och ditt», Duffamiljen tyckes nu inse hvilket intrång, »vildarne» gjort på deras egen föde, som de fått af sin egen husbonde, hvarför honorna börja odsint kuttra och hanarne sprätta med sina stjertfjädrar i gräsmattan, samt gå med arg uppsya genom gästernas skara, liksom ville de säga: bort med er, snyltgäster! Men intet bjelper. Då kommer den sista svärmen ut urslaget, gör några hvigande oeh klatschande saltomortaler i den stilla morgontimman, för att riktigt»mårna» sig.

Der nere å marken förfölja dufvorna de större snyltgästerna med hugg och slag och de små med en väl placerad vinge. En blåkråka, försedd med endast ett ben, ramlar vanligen omkull vid en sådan vinge. De objudna gästerna kunna emellertid ej längre hålla ut med dessa slag. Dufvorna äro nu ändtligen ensamma herrar å täppan — tills nästa morgon då samma lek upprepas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Mars 1894
N:r 43

Det är kanske orätt

att fram besvärja kulen vinter genom att tala om hur härligt vackert väder vi ha nu om dagarne. Men man kan icke hjelpa det. Det skiner ju riktigt af vår öfverallt: vårsol från vårhimmel, vårböljor glittra vid stranden, vårluft och sång af vårtåglar. Hvad göres ors mera vittne behof?
Det är så man har svårt att sitta stilla på arbetsstolen inom fyra väggar. Men det ena du vill, det andra du skall.
Nere vid hamnen rustas för sjöfarten. Der riggas och tjäras. Våra ångbåtar — vinterliggarne — börja snart blifva färdiga. Ack, om bara våren ville fort fara!

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Mars 1894
N:r 43

Häftig storm

från söder med hård regabyar rasade i går eftermiddag och under natten till i dag
Klintehamn hitkom från Vestervik vid 9-tiden på aftonen och måste ledas in i hamnen medels raketkastning.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Mars 1894
N:r 40

Från landsbygden.

Fide, 26 Februari.
Den på dagordningen här inom socknen stående frågan, är det nu pågående laga skiftet. Det har gått rätt raskt undan, tack vare der goda väderleken på senhösten, som gjorde att mätningen och graderingen hann afslutas. På det senaste sammanträdet; var det fråga om häfdförteckningen, d. v. s. om allt var rätt upptaget, samt om alla undan tag, som kunde komma i fråga. På sistone kom ock i fråga att skiftesdelägarne skulle yttra sin mening, hvar de ville hafva sina skiften förlagda, och somliga voro rätt belåtna, när de utan protester från vederbörandes gida, fingo anamma de bästa bitarne, Måtte de bara bli lika nöjda när de sedan, i slutet af nästa månad tror jag, få se sina planer på kartan.

Väderleken har nu en tid bortåt varit någorlunda öfverensstämmande med årstidens tordringar, d. v. s. kallt, så att det har blifvit litet käle i jorden; men snö bar varit sällsynt att få se. I dag snöar det dock rätt duktigt.

En ko, som får två kalfvar, hör nog inte till det alldagliga. Häromdagen, öfverraskade dock en dylik sin ägare med ett par välskapade och krya exemplar.

Sundre, 27 Febr.
Vårtecken ha vi många härute i det sydligaste sudret, ty länge ha vi haft barjord med tämligen mildt klimat och sedan 14 dagar tillbaka ha här passerat större och mindre ångare, ibland i flottor om 6 till 8 stycken, de flesta kommande öster ifrån »with full speed» med kurs på sundet. Af segelskutor ha vi deremot ej sett en enda.

Starens, den efterlängtade käre sångarens ankomst hit är ju också ett tvärsäkert vårtecken.
På tal om staren, har en hans vän och beskyddare, boende här i socknen, låtit å olika odalgårdar uppsätta ett 50-tal hålkar förutom de 75—100 st. som han uppsatt kring sin bostad. Ett bevis på hans välvilja mot den pyttige och sällsksplige sångaren, som manar oss lite hvar till eftertöljd.

»Ett guldland dock det är». För de »midlandsinfödingar», som t. ex. från det natursköna Dalhem, Hörsne etc. om sommaren hedra oss Sundrebor med en visit i löfprydda häckar, ter vårt lilla Sundre sig nog ganska Sibiriskt och öde. Inte ett träd, eller en grön buske. Endast sten, sten och åter sten å en stor, ofantlig öde slätt med lite förbränd alf å den öfverallt i dagen stickande hällen. Ja, så ungefär, tycker den resande, Men, Sundre har nog sina små eden ändå. »Det maa de vaere rolig for, Far» ty just af dessa stenmassor förtjena vi pengar! Vid fabrikör Lindströms storartade stenhuggeri å Hoburgen gå de flesta af sockenboarna och arbeta — så många som möjligen kunna komma från hemmet så äro de der — ja, man går ibland »man ur huse» i det att karlarna arbeta i huggeriet och »kjoltygen» köra den huggna stenen, Pengar tjenas i hvarjs hem; dels genom arbete i brotten, dels genom körning för desamma och dels genom försäljning af föda åt de många arbetarna. Ja, tack vare hr Lindström, stå vi oss mangrant bra. Han har realiserat den gamla sagan att å Hoburgen skulle finnas en skattkammare — och den har han nu öppnat åt oss.

Vamlingbo, 27 Febr.
Af intresse för Gotl. Allehandas läsare torde det kanske vara att få höra något om öns sydligaste sparbanksverksamhet under förlidet år. Ur den i dagarne af revisorerna afgifna berättelsen tager jag mig derför friheten anföra följande: Behållningen från år 1892 utgjordes af 449 insättares tillgodobafvande med kronor 77,358 och bankens egen fond med kronor 5,949. Under året ha medel insatte till ett belopp af kr. 8,142. Årsräntorna för insättarne utgjorde kr. 3,095 och sparbankens årsvinst kr. 1,079 eller tillsammans kronor 95,626. Se vi på motsatta kontot fiona vi att under året äro uttagna kronor 8,625, att utgifterna under samma tid varit kr. 291 samt att behålningen till 1894 utgöres at 429 insättares tillgodohafvande med kronor 79,972 och bankens fond kr. 6,737.

Vedpinnarne äro väldigt dyra härute i sudret. Vid en skogsauktion häromdagen betingade t. o. m. ett lass stockved ända till 8 till 10 kr. säges det.

Vamlingbo pastorats kratursförsäkringsförening har i dag haft sitt ordinarie årssammanträde under ordförandeskap af Nils Olsson, Nora. Af revisionsberättelsen framgick, att under år 1893 kreatur varit i föreningen försäkrade till ett belopp at kr. 63,000. Under samma tid har för olycksfall utbetalts 155 kr. och åt biträden vid sjukdomsfall 9 kronor. Ingen extra uppbörd har under året förekommit. Ansvarsfrihet beviljades styrelsen och räkenskapsföraren.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Februari 1894
N:r 32

Ombytlig

så det förslår må väl väderleken sägas vara i detta nådens år. I går hade vi det ganska kulet, på aftonen uppstod stickande storm, som varade ett godt stycke in på natten, och i dag ha vi det härligsate vårväder man kan tänka sig. Icke ett moln på himlen, solen lysande klart och varmt, 8—10 grader blidt!
Men i dag är Februari månad slut och i morgon gångar sig Mars månad in. Den brukar inte vara att leka med, det veta vi af gammalt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Februari 1894
N:r 32

Snöglopp

har morgnen och förmiddagen bjuit på. Väglaget är det sämsta.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Februari 1894
N:r 31

Mildväder

ha vi fått idag, trots det att vinden fortfarande står något på nordlig.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 Februari 1894
N:r 27

Vintern fortfar.

Mera snö har fallit och temparaturen är vid nordlig vind omkring — 4 grader.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Februari 1894
N:r 26