från vårt land, der någon öfverbefolkning ingalunda är för handen, är beklaglig både för fäderneslandet, som undandrages en mängd dugliga arbetskrafter och hvars folkökning derigenom skrider mindre fart än eljes, samt för dem, som öfvergifva sin fosterbygd för attiett fjerran land, hvars språk och seder de föga eller intet känna, söka rikedom och lycka, derom har man ofta, mest på senare tider, haft rik erfarenhet.
Då den nya verlden är det Eldorado, som merändels mottager de största emigrantskarorna, torde en kort undersökning om dess nuvarande tillstånd och lämplighet för invandring i massa ej sakna sitt intresse. Som bekant har Amerikas visserligen i mångt och mycket storartade industri dels genom landets egen ovanliga folkökning och dels genom otaliga massor af invandrande Européer fått sitt behof at arbetskraft ganska väl tillgodosedt. Derjämte har den i stort anlagda kinesiska invandringen åstadkommit en oerhörd nedsättning i arbetslönerna isynnerhet i de vestra staterna, för hvilken invandring Amerikanerna sjelfva hysa den största farhåga, enär den antagit karaktären afren folkvandriog, som hotar landets egna inbyggare med undergång, hvarför stränga åtgärder till att sätta en bom för de gulas inträngande vidtagits. Antagligt är således, att Amerika ej vidare kan erbjuda invandrande arbetssökande utan kapital synnerligen störa fördelar.
Väl är det en sanning; att för ögonblicket uti Amerikas industri råder en sjudande ifver, orsakad icke minst genom de i stor omfattning pågående jernvägsanläggningarna, som i sin ordning framkallats af det kapital, som Amerika genom sitt spanmålsöfverskott i höstas var i tillfälle hämta från Europa. Men det är en oriktig uppfattning, om man af några svåra år hemma drifves till den föreställningen, att sådan tid aldrig råder på andra håll eller att andra länder äro främmande för det tryck, hvarunder vårt. land liksom öfriga Europas land nu någon tid suckat. Man behöfver blott gå ett tiotal af år tillbaka i tiden för att finna, hurusom just i det prisade Amerika början uppstod till den kris, som sedan öfvergått hela den civiliserade verlden. Då var eländet der större än någonsin och desto svårare att bära för invandrade främlingar, som de saknade det stöd, som alltid ligger uti den omgifning, i hvars krets de födts eller tillbragt en större del af sitt lif. Få voro ock de, som egde medel att vända främlingslandet ryggen för att åter uppsöka ett öfvergifvet fädernesland, hvarest då (i början af 1870-talet) rådde en rörelse och ett lif utan motsvarighet i mannaminne. Men den tiden vardt snart öfvergående och slutet af samma 1870-tal företedde den stillhet, afmattning och elände, som var en gifven följd af öfveransträngning och öfverspekulation.
Och så går det nog i sinom tid åter med den ekonomiska ställningen i landet der borta i den aflägsna vestern. Intet är för alla tider bestående. – Ond tid vexlar naturnödvändigt med god tid. Derpå lemnar äfven vårt lilla land talande exempel från åren 1857, 1867 och 1877.
Ej nog skarpt kan man framhålla det lätts inne, som gör sig gällande hos dem, som utan kännedom om det främmande språket och med ingen eller ringa handpenning lemna sin fosterbygd, blott för en tillfällig brist på arbete, som efter alla måste vara öfvergående. De invagga sig i gyllene drömmar om lätt förvärfvade inkomster, okritiskt troende på alla dessa äfventyrliga skepparhistorier, som vanligen sluta med att man i den fjerran vestern kan skära guld med täljknifvar, samt låta ej varna sig af all den nöd och det elände, hvari de flesta utvandrare hafva råkat. Med bitterhet och sviken helsa duka de under i det främmande landet eller återkomma de till fäderneslandet med brutna krafter och brastet mod.
Hvad särskildt den nyligen nämda utvandringen från Gotland och de, såsom vi förnummit, under våren förestående dylika af större omfattning beträffar, äro dessa beklagliga ur mer än en synpunkt. Dels är här på ön ingen öfverbefolkning rådande och isynnerhet saknar man på landsbygden ungt och kraftigt arbetsfolk, dels torde dessa obetänksamt företagna utvandringar locka till efterföljd, hvarigenom en icke obetydlig nationalekonomisk förlust beredes ön.
Vi hafva närmast föranledts till ofvanstående betraktelser af följande till oss insända bref:
Om förklaring bedes hvarför underrättelsen i eder ärade tidning om de elfva Gotländingarnes resa till Amerika skulle hafva öfverskriften beklagligt.
Arbetare från östra Gotland.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Mars 1880
N:r 21
