Från landsbygden.

Klinte, 25 Juni.
Klintekretsens möte.
Etftermiddagens förhandlivgar rörde trädgårdsskötseln, hvilket ämne afinledaren, skoll.
Stengård, i ett entusiastiskt föredrag påvisades böra bedrifvas vid folkskolan af följande fyra skäl: 1:o) Det är oss befaldt. 2:o) Derigenom kunna vi skaffa oss tördelar, ja inkomster för oss sjelfva och andra. 3:o) I trädgårdsskötseln hafva vi ett godt medel att uppfortra barnen. 4:o) Frukterna af den samma komma kommande slägten till godo.
Skolreglementet ålägger oss trädgårdsskötsel, så vida lämpligt jordland finnes. Nu har man beklagligtvis fordom ofta bygt skolorna på ställen, som äro minst egnade till att få drifva sådan undervisning, och det fordras verkligen okuflig energi och stor arbetsförmåga samt dertill penningar att likväl söka få något att växa på dessa platser. Men må inga svårigheter nedslå modet! MA läraren, hvar han kommer, söka skapa ett litet paradis omkring sig. Kan man icke få vanliga löfträd att växa, — många af dem gå dock mycket lätt, t. ex.
svartpoppel, lönn, lind, rönn —, så söker han med skogsträdea genom att utså deras frön i uppluckrad jord. Må han komma ihåg, att den, com fått två strån att växa, der förut växte ett, är en mensklighetens välgörare!
Att vi kunna genom trädgårdsskötselp skaffa oss fördelar berör spec\’el: oss gotländingar.
Gotland lämpar sig nämligen i allmänhet vida bättre för trädgårdsskötsel än de flesta delarne på fastlandet, åtminstone de, som ligga lika långt norrut och nordligare, ja, man påstår, bättre än många sydligare delar. Om vi dritva upp särskildt fruktträdsodlingen, så skulle vi derigenom kunna skaffa oss en vacker inkomst genom afsättning på nordligare orter, t. ex. Stockholm. Men derför böra vi uteslutande hålla oss till de ädla fruktsorterna och ej, som fordom ofta varit fallet, nöja oss bara med att få träd. Mången torde vältycka, att det dröjer så länge med afkastningen, så att man egentligen ej får någon nytta af sin trädgårdsskötsel på sitt skolland. Detta håller emellertid icke streck. Vanligtvis behöfver man ej vänta just synnerligt länge på sådan afkastning. Vidare fruktar man föratt snart dö kanske, och då har mitt arbete ej gagnat mig och de mina, Så inträffar ju dock icke så ofta. Menskligt att se, får en skollärare verka och vara på sin plats 20 till 25 år. För öfrigt böra vi tänka på dem, som komma efter oss. Må vi fåvåra sko!gårdar beväxta med så lummiga, sköna träd och så vackra, doftande blommor, som våra prestgårdar äro det!
För att trädgårdsskötseln skall verka som ett uppfostraude medel på barnen, måste allt ske med den samvetsgrannaste orduing. Barnen se den, och den växer in i dem. Då de se oss älska växterna, höra oss gerna tala om dem, så börja de äfven älska dem och föra med sig denna kärlek till sina hem, På så sätt kan mången stuga, som ligger på bara backen, bli gärdad med vackra träd och blommor. Genom trädgårdsskötselu uppöfvas bar nens skönhetssinne. Genom den samma kan man föra barnen till Skaparen, till den lefvande Guden, då man lär dem besinna, huru det är han, som kläder jorden så skönt. Och kan jorden genom omtanke och vård bli så skön, hur skön måste då icke källan vara, den evigt klara. Trädgårdsskötseln har äfven a goda inverkan på menniskans sedliga renhet.
Slutligen böra vi öfva trädgårdsskötseln för de kommande slägtena, Den kommer nämligen dem till godo. Må vi minnas den lilla fabeln om gubben och äppleträdet! Må vi följa exemplet af den norske mannen, som omtalas i stycket: »Fattigmands Velgjørenhed!» »Nu, Kone», sagde han saa glad, »nu ved jeg Raad att finde, att vi kan lindre Brølres nød, endskjøat Gud gav os sparsomt Brød. Se hist den Vei i øde Sand og trindt om nøgen Hede; der maa den trætte Vandringsmand om Ly forgjeves lede. Om vi kun planted der hvert Aar ett gavnligt Træ hver Høst og Vaar !»
Vår ö hade fordom att glädja sig öfver vackra skogar, men de börja försvinna. Vi kunna visserligen icke plantera skog här och der i den föröddas ställe; men vi kunna plantera träd vid våra boställen och gifva barnen kärlek till trädgårdsskötsel, så ledas de från denna till skogsplantering samt börja tänka på kommande slägten, åt hvilka vi eljes lemna ett öde land.
Samtalet, som var mycket lifligt, rörde sig mest omkring ordnandet af trädgårdsskötsesn, Största vigten borde läggas på träduppdragning, ympving, beskärning och utplantering samt vattning och vård, utan att likväl köksväxternas och blommornas odling förbisåg.
Endast 3 och 4 kl. borde deltaga. Lämplig tid vore om morgnarna. Dessutom kunde en och annan lektionstimme tagas under den för trädgårdsskötsel lämpliga tiden och sedan läsas igen. Olika åsigter knöto sig om, hvilken skulle få skörden, läraren eller barnen.
Frågan om välskrifningen medhans icke, hvadan denna skulle stå öfver till nästa möte, som kommer att hållas i Sanda den 18 September, då läraren derstädes undervisar i hufvudräkniog och lärarinnan i Fröjel, Auna Gottberg, i sjelfvaldt ämne, och då dessutom behandlas: Huru skall man på bästa sätt åvägabringa tystnad i skolan?

Torsburgskretsen
hade sitt sommarmöte i Halla skolhus 21 Juni. Lektioner höllos i bibelläsning i samband med morgonbönen af skollärare Herlitz på stället, i Svensk historia af skollärare Björkander, Hörsne och i åskådning afskoll. Herlitz. Sedan de hållna lektionerna blifvit kritiserade, upplästes och godkändes protokollet från föregående möte. Derpå hölls middagsrast, då mötesdeltagarne aftågade till Nygranne gård för att äta middag. Vid Nygranne fortsattes mötet, och började eftermiddagens förhandlingar med diskussion öfver förut uppstälda frågor. Första frågan lydde: Anses det ändamålsenligt och af behofvet påkalladt att en slöjdförening bildas på Gotland?
Inledaren, skollärare Olofsson Viklau, ansåg många hinder finnas för slöjdens in örande i kommunsrna. Finnes inom kommunen någon slöjdkunnig person, motarbetar denne vanligen slöjdens införande. Ett annat hinder vore, att man ej ser sig någon utväg att blifva af med alstren, och för att afhjelpa detta senare borde kommunerna träda i förbindelse med Visby slöjdskola och mot en viss afgift genom henne få slöjdalstren afyttrade. rn öre.
Kyrkoherde Odin ansåg, att inledaren hade sammanblandat pedagogisk slöjd med handtverksslöjd, och en slöjdförening, som endast har till ändamål att afyttra alstren för slöjdskolorna, vore skadlig, ty den komme säkert att förbise den pedagogiska slöjdens betydelse, Skollärarne borde gemensamt arbeta för att i största mån tillgodogöra sig den pedagogiska slöjden. — Hushållningssällskapets slöjdskola torde vara för bristfällig att meddela nödig insigt i pedagogisk slöjd. En slöjdförening borde derför hafva till mål att på något vis befrämja denna. Så kunde man t ex. skicka en lärare till Nääs för att tillgodogöra sig denna sida af Le Slöjden finge i folkskolan ej dritvas handtverksmässigt. Afsättning af slöjdalster torde dock för hvarje hem kunna blifva ett behof, och kunde äfven detta ingå i föreningens verksamhet. Sammanhållning och påverkande af hvarandra och öfverläggning med hvarandra verkade bättre än en slöjdförening för afyttrande af slöjdalster.
Olofsson Viklau instämde med kyrkoherde Odin, och förklarade, att frågeuppställarens synpunkt varit handtverksslöjden.
Pastor Edgren ansåg, att det slags slöjd endast borde diskuteras, som hade pedagogiskt intresse för skolan. Härom enades mötet.
Kyrkoherde Odin fann en förening för pedagogisk slöjd nyttig och önskvärd, och hemstälde, huruvida frågan borde lyda så: Vore det nyttigt att inom stiftet inrätta en eller 0 föreningar för främjande af pedagogisk slöjd ?
Herlitz, Halla vore af annan mening, ty en förening att verka för slöjden vore ej nödig, enär skollärarne borde diskutera detta ämne vid sina sammanträden så.om ett pedagogiskt ämne för skolan. Kyrkoherde Odin: Slöjden vore fritt lemnad åt församlingarna, och vore ännu ett experimentalfä t och således ej likställig med skolans läroämnen, och bör derför på annat sätt behandlas. Alla känna ännu ej, attskilnad finnes mellan slöjd och slöjd, och vore en förening nyttig att väcka lif i den pedagogiska slöjden.
Herlitz, Halla: Man ville hafva slöjden till att vara uppfostrande, och uteslöte man den då vid skollärarnes möten, låge det nära att antaga, det ej slöjden hade något med skolan att göra. Ansåg derför en förening obehöflig.
Kyrkoherde Odin: Intet borde hindra att slöjdfrågor behandlades vid skolläraremötena, fast en förening för slöjden komme till stånd. Sakerna kunde förenas.
Othberg, Kräklingbo instämde med Herlitz, och betviflade slöjdens nytta som uppfostringsmedel.
Öfrige talare instämde med kyrkoherde Odin och enades mötet om, att en slöjdförening i nu omtalade syfte är nyttig och nödvändig, samt att det vore önskvärdt, att en pedagogisk slöjdförening bildades bland skollärarne.
Andra frågan lydde: I hvad mån kan skoltukten vara beroende af materiela och metodiska anordningar?
Inledaren Herlitz, Halla redogjorde för protokollet från ett föregående möte, der skoltukten varit behandlad. Frågan för dagen vore endast ett moment af den förut diskuterade frågan. Detta moment för dagen uppdelades af inledaren i olika afdelningar, som hvar för sig diskuterades.
1:o) Barnen böra så litet som möjligt vara beroende af hvarandra.
2:o) Barnen böra betagas tillfälle att se efter hvarandra.
3:o) Barnen borde ej få tillfälle att hviska till hvarandra.
För att förekomma detta föreslog inledaren att så mycket som möjligt isolera barnen och att placera gossar och flickor om hvarandra.
Mot detta senare förfaringssätt invände andra talare, att naturlig känsla för det passande bjöde, att placera hvarje kön för sig, och att det berodde mest på lärarens kraft att förekomma hviskningen.
4:o) Man bör söka så mycket som möjligt aflägsna allt, som kan inverka störande på barnen under undervisningen.
5:o) Man bör ej tillåta barnen hafva något för händer under lektionen.
6:o) Under lektioner, hvari barnen böra vara med ej blott med tankarne utan äfven med sina hjertan, böra ej olika afdelningar hafva olika sysselsättningar.
Frågan kommer att fortsättas vid nästa möte.

Slite, 27 Juni.
Slite handelsflotta har i dag tillökats med ett nytt fartyg, galeasen Skjold, hvilket inköpts af skepparen Ruthström. Fartyget, som ursprungligen varit en engelsk bogserångare, hvarom dess konstruktion äfven bär vittne, inlöpte vid middagstiden på väg lill Stockholm med last af tegel.

Bergningsångaren Eol har under den tid den nu senast legat i vår hamn, haft till befälhafvare kapten A. Wolff såsom vikarie för kapten Borg, hvilken haft tjens\’ledighet tillföljd af sin unga makas nyligen timade död. I dag anlände emellertid kapten Borg åter hit och öfvertog befälet och kapten Wolff afreste genast öfver Visby till Kalmar för att tjenstgöra på Poseidon.

Sundre, 27 Juni.
Telefonväsendet. Till ordföranden i kommunalstämman hade för kort tid sedan från k.
m:ts befallningshafvande i länet ankommit en skrifvelse med anhållan att Sundre kommunaalmän måtte höras, om och i hvad mån, de voro villiga att lemna något bidrag till anläggande af en telefonlinie från Hoburg till Burgsvik, samt med upplysning att hufvudsakligaste anläggningskostnaden, som var beräknad till 1,900 kronor, komme att bestridas af statsverket, för hvars räkning linien, vid behof (till exempel i krigstid) skulle vara tillgänglig. På grund deraf hölls sistlidne söndag extra kommunalstämma. Efter en stunds öfverläggning, hvarunder många röster höjdes för bifall till förslaget, alldenstund kommunen (åt hvars bruk linien vore upplåten, då den ej var af vederbörande upptagen) rönte en väsentlig fördel häraf, begärdes omröstning, som utföll så att omkring två tredjedelar af de vid stämman närvarande ledamöterna röstade för förslagets genomförande, hvarefter frågan blef huru mycket man kunde lemna såsom bidrag för ändamålet, och enades stämman om att årligen i tio år lemna ett belopp af tjugufem kronor. — Egendomligt nog, lär ej Vamlingbo kommun, öfver hvars mark linien kommer att gå, blifvit hörd i berörda afseende. Kunde en station äfven upprättas der (t. ex. i närheten af kyrkan) vore jag säker på att äfven derifrån erhölls bidrag till saken, helst som det förut derstädes varit starkt på tal att, på enskild väg, försöka att åvägabringa telefonledning till Burgsvik.
Slåttern på tillsåningsvallarne är nu här och hvar börjad, men skörden är ytcerst liten och ringa. Överhufvud taget torde, i jämförelse med föregående år, kunna sägas att afkastningen ej uppgår till hälften, så att många med stort bekymmer emotse vintern, buru de skola få de: knappa foderförrådet att räcka till åt kreaturen. Vattenbrist har börjat inträffa på flere ställen, så att det måste forslas långa vägar. I trakten råder stort behof af våtväder, om vårsädet skall erhålla önskad framgång.

Bryn- och slipstenshandeln lär i år gå med golt resultat på åtskilliga platser, enligt hvad mig berättats, och följden deraf har äfven visat sig här i det att denna vara röner stark efterfrågan i förening med ovanligt höga pris.

Död fisk. Då ett par personer häromdagen voro ute på torskfiske på östra kusten af Vamlingbo, påträffade de en mängd lax, flytande död på vattnet. Antagligen har fisken befunnit sig i närheten af Eskdales vrak under det sprängningen der pågick, då den så oförmodadt erhöll dödsknäppen. Häraf ser man att äfven på dessa kuster finnes lax, hvilket många påstått ej varit förhållandet. Laxfångst kunde äfven här, kanske med fördel, bedrifvas.

Hemse, 26 Juni.
Den af vådaskottet, omnämdt i ett föregående bref, träffade handelsbokhållaren J. Norrby befinner sig utom all fara, ehuru han nog några veckor blir fängslad vid sängen på lasarettet.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 Juni 1889
N:r 72

Från landsbygden.

Södra Gotland, 8 Okt.
Fårsamlingen
eller den s. k. Samlen har nu i dagarne försiggått. Vid dessa tillfällen utöfvas ej så litet djurplågeri. Man trodde, att folket numera skulle taga sig till vara för sådana grymheters utöfvande, då så mycket på senaste tiden både talats och skrifvits härom. Men ännu i år kunde man få se mer än ett exempel på, huru fårappköpare från aflägsna trakter hårdt bundo då arma djuren med de fina ste snören, hvilka djupt inträngde i köttet.
Då detta gjorts, lades offren tätt sammanpackade huller om buller om och på hvarandra för att sedan flare mils väg på en dålig vagn riktigt grundstötas, — En medlidsam person, som åsåg ett dylikt lass, der kreaturen på en för deras antal alltför trång vagn bokstafligen lågo på hvaraudra, fick ändå så pass mycket öfvertala fåruppköparen, att de otroligt fina snören, hvarmed djuren bundits, utbyttes mot bredare och tjockare bindslen. Hvilka lidanden få ej de tåliga lammen utstå under en sådan lång forslivg! Då de illa handterade djuren ändtligen ankomma till bestämmelseorten, kunna de hvarken stå eller gå, och ej sällav visa sig både bulnader och skafsår å flare ställen. Borde icke dylika förfaringssätt lagligen beifras? Djurskyddsföreningens styrelse har ju offentligen utlofvat 15 kronor åt hvar och en, som till åtal anmäler djurplågeri med deu påföljd, att den åtalade blifver till ansvar fäld. — Och vid dylika tillfällen som det nu omskrifna, kunde många åtal ske, hvilka med den största säkerhet medförde en välförtjent näpst åt de grymma plågoandarne och en varning till deras vederlikar, som ännu utgöra ett allt för stort antal midt i den kristligt, bildade, upplysta menskligheten.

Sparbanksräntorna,
hvilka i dessa tider borde sänkas minst en procent å de ställen, der ännu utlåningsräntan är 6 och insättarnes 5 proc., äro ej så lätta att få nedsatta, som mången möjligen tror. Vid ett par sparbanker å Södra Gotland hade styrelserna beslutit nedsätta räntefoten, å ena stället en, och å andra stället med endast en half procant å både utlånings- och insättningssummorna, men det mötte så mycket motstånd från insättarnes sida, att vederbörande funno sig föranlåtna låta den en gång bestämda räntefoten stå orubbad. Om så ej skett, hade troligen största delen af insättningsbeloppet uppsagts och sparbankens låntagare tvungits inbetala sina lån. De funno sig då hellre uti att betala sex procent, än att i dessa tider få sina lån uppsagda.

Sockenbiblioteken
anlitas på många ställen ej så flitigt af befolkningen som önskligt vore. I många kommuner är också anslaget till denna nyttiga inrättning så sparsamt tillmätt, att knappast mer än ett par böcker tillkomma på året. (Ja insändaren känner en socken, der numera intet bidrag tillflutit biblioteket på flere år). I de kommuner, der bränvinsmedeln äro anslagna till biblioteket, kunna ändå några exemplar årligen tillkomma; men i andra, der blott bundskatten eller stämmoböterna äro de enda bidrag, som tillfalla boksamiingen, är det alltför knapt tilltaget. Önskligt vore, att en utdebitering med ett eller 2 öre på fyrk årligen anslogs åt biblioteken. Läslusten ökades då äfven genom nya böckers auskaffande. Vid ioköp borde mera afseende fästas vid att avskaffa böcker med sådant innehåll, som af en hvar kunde läsas, hurudan uppfattning hon än må hafva i religiöst eller politiskt hänseende. Derför borde ej religiöst sekteriska eller politiskt partigyntande böcker hafva plats i en allmän bokeamling. I dessa ämnen turde vara bäst att en hvar sjelf förskaffade sig böcker efter tycke och smak.

Klintekretsen
höll sitt höstmöte 7 denues i Vestergarns skoltus, der läraren höll lektion öfver de hos oss vigtigaste gräsväxterna och lärarinnan om »Noaks sändebud.» Dessa lektioner framkallade ett en timmes långt, lifligt samtal. Laktionen i botaniken väckte mötets synnerliga intresse för sin gedigeuhet, klarhet i detaljerna, liflighet och goda anda, hvarigenom naturens underbarhet ej skymde bort utan i stället upphöjde dess upphofsman och lärde barnen blicka upp till honom med tillförsigt och kärlek. Samtalet fördes in på frågan om, hvilket system man borde följa: sexual- eller något naturligt system, och tycktesman enas, om att Fries naturliga system, sådant det är förenkladt i t. ex. Vahlstedts lärobok, vore det bästa. System måste man hafva, för att undervisningen i botanik måtte varda förståndsbildande. Man borde förlägga undervisningen deri till våren, då lefvande växter i olika amiljer kunde efterhand få tjenstgöra som åskådningsmateriel. Lektionshållaren påpekade vigten af att särskildt framhålla de växter, hvilka såsom läkedomsväxter äro nyttiga, på det att barnen i en framtid måtte kunna få en hjelp till lekamlig bergning genom insamling at sådana eller åtminstone i många fall slippa att köpa de dyra läkemedlen på apoteken. Andra menade, att man i borde föra barnen in i ett sådant yrke, emedan man genom detta sannerligen blefve fattigare än man vore, enär det betalades alldeles för litet för dessa växter på apoteken. Att det vore nyttigt att för eget behof insamla vissa läkedomsörter, t. ex. »Millefolium», voro alla öfverens om.
Sedan ett par sånger sjungits i den lila kyrkan och middag intagits, fortsatte mötet med diskussion öfver från Sv. allm. lär.-förening framstälda frågor: 1. Om insamlande af material till en svensk folkundervisningshistoria; 2. Om läsebok för folkskolan.
Den första frågan behjertades, men man fruktade att lemna centralstyrelsen i uppdrag att begagna sig af ett sådant materiel, emedan den anda, som tycktes herskainom denna centralstyrelse och som särskildt fann sitt uttryck i Sv. Ltg, hvilka ju påstods vara »organ för Sv. folkskolläraretörening», och som mera tycktes gilla en rationalistisk än en kristlig undervisning, icke lemnade garanti för, att begagnandet skedde med den pietet mot särskildt kristendomsundervisningen, som vore kretsens mening skulle ske. Dock beslöt man lemna centralstyrelsen i uppdrag att ordna för ett sådant insamlande. — Angående andra frågan voro allas tankar ense om den nuvarande läsebokens bristfällighet icke blott i klarhet, enkelhet och åskådlighet i framställningssättet och satsbygnaden på många ställen, inkonseqvens i stafningsättet och felaktigheter interpunktionen utan ock att den med afseende på innehållet ej ägde den beskaffenhet, som en god läsebok bör hafva: att tjena undervisningen i modersmålet genom en fortgång i språkligt hänseende från det lättare till det svårare och på samma gång vara en grundval för en stor del af åen muntliga undervisningen samt bibringa insigter i lagkunskap, helsolära o. s. v. samt förökade sådana i historia, geografi och naturkunnighet. Staten borde utse någon eller några lämpliga personer att göra en omarbetning af läseboken i detta syfte.
Nästa möte kommer att hållas andra fredagen i Mars 1888 i Eskelhems skolhus, der läraren skall behandla en fabel och lärarinnan genomgå något sammansatt ljud med första årsklassen. Ej mindre än 6 öfverläggningsämnen stå på programmet.
Till ordf. valdes L. V. Andersson i Tofta, till v. ordf. Alfr. Rosvall i Eskelhem och till sekreterare S. Dahlström i Hejde.
Den fridsamhet, broderlighet och inbördes kärlek, som pläga besjäla kretsens möten, förnekade sig icke heller denna gång, hvarför dess medlemmar, som nästan mangrant voro samlade, åtskildes med ett ljufligt minne, men med ett ännu ljufligare hopp.

Guldrupe, 8 Okt.
Torsburgskretsens skollärareförening hade sitt möte fredagen 7 innevarande månad i Guldrupe. De flesta af kretsens medlemmar samt dessutom folkskoleinspektören kyrkoh.
J. Odin och några skollärare från annan krets voro vid mötet närvarande.
Sedan mötet af ordföranden blifvit öppnadt, hölls bön och bibelläsning af läraren på stället hr Vahlgren. Derefter höllos lektioner af skoll. Olofsson från Viklau i »Biblisk historia» samt af skoll. Herlitz från Halla om »reduktion emellan metersystemet och det nu gällande», Sedan man samtalat om de hållna lektioneprofven, företogs tlll behandlind för mötet uppstälda frågor.
»Bör lagkunskap meddelas i folkskolan, och i så fall till hvad omfång?»
Denva frågas första del besvarades af mötet med »nej», hvadan den andra delen förföll.
Detta svar motiverades sålunda: Folkskolan vore för närvarande belamrad med allt för många ämnen; det skulle derför vara en dårskap att vilja införa ännu ett nytt, isynnerhet som detta ämne, såsom varande torrt och svårfattligt, ej vore passande såsom wundervisningsämne för barn, det vore ej egnadt att gifva barnen någon formel bildning, hvilkeno vore den vigtigaste folkskolan hade att gifva; derjämte ansågs särskild undervisning i lagkunskap öfverflödig, då man vid undervisningen i andra ämnen och isynnerhet ireligionsundervisningen söker meddela[barnen en lefvande känsla af hvad som rätt och orättsamt att på hvarje ond gerning, liten eller stor, följer straff ofta menskligt, men alltid gudomligt. Deremot borde folkskolans läsebok innehålla något stycke, afhandlande lagkunskap; men detta blott såsom prof på lagstil för att med barnen språkligt behandlas i ändamål att gifva dem en allmän färdighet att lisa och förstå sådan, på det desedan på egen hand måtte kuona tillegna sig den kännedom om lagen, som är nödvändig för det borgerliga lifvet. Önskligt vore, att sockenbiblioteken äfven innehölle något angående lagkunskap.

  1. »Hvilket bör målet för Svensk historieundervisningen vara, och hur bör detta mål uppnås?»
    Af diskussionen, som skulle utgöra svar på frågan, framgick:
    att målet för Svensk historieundervisningen vore utbildande af en god karaktär hos barnen;
    att detta mål vunnes genom en lefvande framställning af de historiska personligheter och de historiska händelser, som ansåges vara af uppfostrande betydelse för barnen och då, hvad personligheterna baträffade, ej blott de stora och ädla, utan äfven de dåliga: de förra såsom förebilder, desenaresåasom skräckbilder för barnen. En bättre lärobok i historia, än dem vi äga, ansågs vara önskvärd; desutom borde läsebokens krigshistorier, såsom varande alldeles förkastliga, samt andra för barnen savårfattliga historiska stycken utbytas mot mera för barnen lämpliga sådana.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 10 Oktober 1887.
N:r 81.

Efter omskjutningarne

vid länstäflingsskjutningen i fredags afton vardt prislistan i så mån förändrad, att de såsom pristagare i förra rummet omnämda A. Jakobsson, Bäls skyttegille, och G. Andersson, Tingstäde skyttegille, no blefvo uteslutne från pris, hvarjämte ordningen bland dem, som nått samma antal ringar, blef i några fall omkastad. Vid närmare granskning befans att ofvan uämde Jakobsson i stället för föreskrifna åtta skott afskjutit ej mindre än fjorton, hvarjämte en och annan skjutit 9 till 10 skott.
Prislistan ter sig nu efter dessa ändringar sålunda:

\"\"

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Länstäflingsskjutningen,

den tredje i ordningen, äger i dag rum invid Visborgs kungsladugård under gynsam väderlek. Skjutningen, i hvilken 340 skyttar deltogo mot 295 sistl. år och 253 år 1885, företogs på 800 fots afstånd med åtta skott för hvarje skytt. Hvarje skottlag ttgjordes af tjugu skyttar, som uppstäldes i linie och samtidigt sköto mot samma antal skottaflor. Vid 2-tiden på middagen, då alla skottlag skjutit, skedde sammanräkningen, hvarvid befans att 59 skyttar, som uppnått 45—61 poäng, skulle varda pristagare. Högsta poängantalet sistl. år var 67; resultatet i sin helbet är dock i &r bättre.
Pris af statsmedel till ett värde af 2,020 kronor utdelades nu till 59 skyttar (sistl. år 2,463 till 71 skyttar och år 1885 kr. 1,849 åt 55 skyttar).
I afton klockan fyra företages omskjutning mellan dem, som uppnått samma antal ringar. Prisntdelningen äger rum vid 6-tiden på e.m. af major Cronstedt. Prisen äro: ett å 100 kronor, ett å 80, ett å 70, ett å 60, ett å 50 kronor, 21 stycken remingtongevär, ett pris å 40 kr., fem st. fickur, fyra å 30 kr., 6 å 20 kronor, 15 å 10 kronor foch två å 5 kranor.

\"\"
\"\"

Såsom ledare af skjutningen var jägmästare Sylvan förordnad, biträdd af kaptenerna Lindström, Ternstedt, Aspegren och Vestöö samt bryggare Vedin; markeringen vid skottaflorna leddes af underlöjtnant Engström.
Å det rymliga fältet, der en liflig rörelse isynnerhet på e.m. rådde, voro de tjugu skottaflorna ordnade i linie. Skjutplatsen var omgifven af ett 20-tal flaggor. Utom det festligt prydda skjuttältet voro tre andra tält uppförda, omgifna af flaggor, björkar och granar, samt ett stycke derifrån ett marketenteritält. Före och efter hvarje skottlags skjutning gåfvos signaler med messingsinstrument och trummor. I skjuttältet kunde man medels telefon sämtala med markörerna vid skottaflorna.
Af pristagarne äro de sex försträmde berättigdtile att ifrågakomma såsom deltagare i den stora allmänna täflingsskjutningen, som i höst skall äga rum i hufvudstaden.

*) Förste pristagare i fjor.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 Augusti 1887
N:r 62.

Statsanslaget till skarpskytteväsendets

och skjutskicklighetens främjande inom Gotlands län för innevaramde år har sålunda fördelats:

\"\"

Dessutom hafva anvisats 2,022 kronor till målskjutningspremier vid länstäflingen, och 400 kronor till täflingens ordnande.

Gotlands Allehanda
Fredagen 1 Juni 1887
N:r 52.

Gotlands nationalbeväring.

Till regementsqvartermästare har utnämts löjtnant S. H. V. K. Åkerhielm.
— Löjtnant N. Söderberg har utnämts till förste regementsadjutant med tjenstgöring vid norra bataljonen samt underlöjtnanterna Hj. Sillén och Karl Engström till andre adjutanter, den förre med tjenstgöring vid militärbefälets expedition och den senare vid södra bataljonen.
— Fanjunkarne och svärdsmännen N. Hägg vid Sjonhems kompani och J. Angelöf vid Torsburgs kompani samt sergeant Olof Hedvall vid Forssa kompani hafva på begäran erhållit afsked.

Gotlands Allehanda
Fredagen 31 December 1886
N:r 105.

Länstäfltingsskjutningen,

den andra i ordningen, ägde rum igår invid Visborgs kungsladugård under gynsam väderlek. I målskjatningen voro 400 per: soner (287 sistl. år) berättigade att deltaga på grund af att de vid målskjutningar inom skyttegillena i tre serier om 8 skott på 800 fots afstånd uppnått minst 32 riogar i hvarje serie jmot tioringad tafla af 6 fots genomskärning och 6 decimaltums prick. Af dessa 400 deltogo 295 skyttar (253 förra sommaren) från samtliga (29) gillen med undantag å Hoburgs.
Skjutningen gick i år ovanligt raskt på grund af skottaflornas mängd, tjugu stycken. Täflingen började klockan åtta f.m. och fortgick oafbrutet till kl. 3 e.m. samt vidtog åter klockan 4 och var afslutad klockan 6.
Pris af statsmedel till ett värde af 2,463 kronor utdelades till följande 71 skyttar. (I fjor utgjorde beloppet 1,849 kronor och antalet skyttar 55).

\"\"

Såsom ledare af skjutningen var jägmästare Sylvan förordnad; befälet öfver skyttarne, som samlades kl. 7 på f. m. vid Söderport, fördes af kaptenerna Ternstedt och Aspegren.
Å det rymliga fältet, der en liflig rörelse rådde hs.la dagen, voro de tjugu skottaflorna ordnade i livis, afslutande med en väldig flagga på hvardera ändpuokten. Utom det festligt prydda skjuttältet voro tre mindre tält uppförda å slätten samt ett marketenteritält på andra sidan om landsvägen. Anordningarne å skjutfältet hade utförts uuder ledning af bryggare Vedin, kaptenerna Ternstedt och Lindström samt löjtnanterna Edström och Engström.
Vid half 7-tiden på e. m. förrättades af öfverste v. Hohenhausen prisutdelningen, hvarunder stora folkskaror rörde sig å den vidsträckta slätten.
Af pristagarne äro de fem förstnämde, som uppnått högsta ringantalet, berättigade att deltaga i den stora allmänna täflingsskjutniogen, som i höst skall äga rum i Stockholm.

Gotlands Allehanda
Fredagen 6 Augusti 1886
N:r 63.

Anslaget till Gotlands skyttegillen

för detta år är på följande sätt fördeladt:

\"\"

Dessutom äro till målskjutningspremier anvisade 2,463 kr. samt till länstäflingsskjutnivgens ordnande 400 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 Juli 1886
N:r 53.

En vacker täfling i de gotländska folklekarne

ägde i söndags afton rum å södra byrummet, i hvilken täflan idrottsmän från olika delar af ön deltogo. Denna var den fjerde i ordningen af de pristäflingar Visby bollklubb ordnat. In tresset för dessa samfällda täflingar synes, om man får döma af det år för år ökade antalet deltagare, hafva allt mer och mer stegrats. Antalet täflande var sistl. år 140. Nu voro ej mindre än 238 samlade på arenan; dessutom hade anmälan för sent inkommit från 51 personer, hvilka nu ej kunde mottagas.
Å den inhägnade rymliga platsen, som var prydd med fanor och vimplar, vardt vid 2-tiden en liflig rörelse. Täflingarne togo då sin början och pågingo i fem timmar samt åsågos af tusentals personer. Ett brokigt folklif rörde sig under aftonens lopp på täflingsplatsen och i dess närhet. Det hela företedde en tafla af de mest växlande bilder.
De sjutton täflande vågen, hvartdera bestående af fjorton personer, voro följande:

\"\"

Våget nr 2 Bäl var anmäldt af Pettersson, Gute, och nr 13 Bäl af Johansson, Sudergårda; våget nr 7 Dalhem af Nils son, Granskogs, och nr 10 Dalhem af Pettersson, Harstäde; nr 16 Garda af Eliasson och Bars af Nilsson samt nr 17 Burs af Nilsson och Garda af Köhler.
De femton förstnämda vågen spelade »bakpärk» och de två öfriga »frampärk», Bland »frispelen» förekommo »varpa», »hank» och kapplöpning, hvarjämte prof på en del andra kroppsöfningar, somliga af den lustigaste art, här och der visades.
Efter täflingarnes slut samlades idrotts männen vid vestra långsidan af slätten, der punschbålar och andra förfriskningar väntade. Bollklubbens ordförande, hand lande Karl Lundin, yttrade några uppmuntrande ord till de i dagens täflan deltagande. Med glädje hade man iakttagit ett lifligare intresse för folklekarne på senare åren; skickligheten hade också i samma mån höjt sig till en ganska vacker ståndpunkt. Denna skål besvarades af fanjunkare Hägg från Vänge, hvilken framförde ett tack till Visby bollklubb, som ordnat dessa allmänna täflingar.
Till den segrande afdelningen inom de täflande vågen utdelades derpå ett pris af tio kronor till hvarje. De vinnande voro:

\"\"

Vid half 8-tiden var prisutdelningen afslutad, hvarpå en väldig folkström satte sig i rörelse mot jernvägsstationen, hvarifrån lusttåget, medförande öfver. 1,300 personer i 32 vagnar med två lokomotiv, i bästa ordning afgick strax efter klockan 8.
Visby bollklubb, på hvars initiativ dessa allmänna täflingar tillkommit, förtjenar lifligt” erkännande för denna sin omvårdnad om gamla folklekar, hvilkas fortsatta bevarande och idkande icke nog kan förordas.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 Augusti 1885
N:r 66.