Riksdagsmannaval

för södra domsagan förrättades igår, då nuvarande ombudet hemmansägaren Ludv. Norrby i Fardhem omvaldes med 278 röster. Motkandidaten hemmanvsägaren Kristoffer Johansson i Hogrän erhöll 192 röster.
I valet deltogo endast omkring 23 procent af de röstberättigade.
Jämfördt med närmast föregående val visar detta (494 röstande) något större lifaktighet än valet på hösten 1887 (285 röstande), men kan icke jämföras med valet till Majriksdagen 1887, då icke mindre än 998 valsedlar aflemnades.
Hr Norrby erhöll till Majriksdagen 869 röster och 253 röster på hösten &r 1887.
Hr Kristoffer Johansson, som en gång i början af 1880-talet erhöll 199 röster och hvars kandidatur sedan låg nere, fick vid valet på hösten 1887 endast en enda röst.
Resultatet är kändt från alla socknar utom två:

1) Pettersson, Odvalls 1 röst.
2) Kapten Vennemo 3 röster.
3) O. R. Pettersson, Stånga 2 röst:r.
4) J. Vessman, Hogrän 2 röster.
(* 1 sedel kasserades.
(** 3 sedlar kasserades.

Från landsbygden.

Ronehamn, 28 Juli.
Ett apropå var säkerligen meddelandet från norr om lösdrifvande hundar under förbjuden jagttid. Ty äfven här i trakten får man nästan dagligen höra »dref» och i söndags påträffades det ej mindre än 6 st. hundar i sällskap. En var mörk, de andra voro röda till färgen. Ea unghare fick också sätta lifvet till. Undras just om det ej är skäl låta unghararne få basta tills tiden kommer.

Månne tjufgods? Ena henmansägare varsnade i våras i sin hage ett litet upplag af plank och bräder. Men som det fans en lokomobil i närheten och som upplaget mycket snart försvann, Jade han ej just så särdeles stor vigt dervid. Emellertid varsnades helt nyligen i en s. k. »bryttun» bland riset några plankändar framsticka och undersökning vidtogs. Här fann man nu det ofvannämda uppslaget och än mera, Bud sändes till sågverksägarep, som igenkände desamma såsom varande hans och hemförde sin egendom. På stället lemnades en bräda med påskrift »att stjäla går väl an, men gömma det är värre», hvilket nog här besannades. Men hvem är tjufven? Man tänker visserligen hit och dit och troligen blir det klart en gång, men det måtte dock varit en som haft starka skuldror enär afståndet ifrån eågen var väl 1/8 mil.

Väderleksförhållandena hafva i år varit bra säregna. Den ena stunden värme, den andra kyla, den ena regn, den andra hagel och likväl öfverhofyud taget stark torka så att redan på många ställen är vattevbrist åtminstone till kreaturen i hagarne. I tradaga föll här i halfva socknen ett starkt skyfall, eller så att regn och hagel rent af störtade ner, så att dikena blefvo i hast öfverfulla, Och under allt detta föll icke en droppe i det en qvarts mil härifrån belägna Hemse den gången.

En omväxling i dagliga enformigheten nu under pågående rågskörd beredde oss artilleriafdelningen, som med sin tross af 40 hästar, 7 vagnar och 2 kanoner anlände hit, dag kl 2. Det hela såg rätt krigiskt och många, som ej hålla tidningen, kommo med andan i halsen frågande hvad som stod på.

Från Eke berättas att då man från utställningen vid Hemse gillet ledde hem de två prisbelönta tjurarne, bade dessa kommit i strid med hvarandra, med den påföljd att båda förarne måste rymma fältet. Den ena blef dessutom ganska illa tilltygad af den ena tjuren och lär ej ännu vara frisk samt hade blifvit än mera illa åtgången, om ej de båda behornade bestarne råkat i delo med hvarandra, Tillstädeskommande folk blefvö, sedan tjurarne blifvit fasttagna, herrar öfver krigsplatsen.

Fisket har under denna sommar varit så jämt gifvande som ej då många år. Strömmingen är fet, stor och rar och priset det normala eller 25 öre valen.

Sundre, 28 Juli.
Se efter barnen. En liten sexårig flicka från Hamra erhöll en dag lof af sina föräldrar att besöka några i närheten boende jämnåringar, dervid de under lekens yra togo sig det orådet före att klättra upp på logloftet. Plötsligt störtade den lilla tösen ned från sin höga plats på logen öfver en derstädes stående vagn, dervid hufvudet blef högst illa tilltygadt af.
ena vagnsslåen. Vid de öfriga barnens skrik tillskyndade folk, som bar in den lilla, hvilken af det olycksdigra fallet förlorat medvetandet, hvarefter hon sedermera forslades till sina föräldrar, som naturligtvis blefvo högst bedröfvade öfver olyckan, Fl’ckan lär emellertid pu befinna sig på bättrivgsvägen.

Rask fjortonårig djurvän. En hök slog häromdagen ned på en stackars fågel och borrade sina klor djupt in i den senares rygg. En pojke som händelsevis var vittne till detta morddrama rördes af medlidande med den värnlösa stackaren, som skrek erbarmligt. Han sprang in efter fars laddade bössa, lyckades att derefter komma den på marken och sitt offer sittande roffågien inom håll och pang der låg vår herr hök, till den lycklige skyttens stora förvåning och glädje, liflös. Varsamt löstes nu klorna ur den svaga fåglens rygg, som så emåningom qvicknade till, och med ett gladt qvitter såsom tack åt sin räddare flög han sedermera derifrån.

När damerna föra krig. Följande i trakten enastående komiska scen utspelades för några dagar seden i en grannsocken: För att verkställa höräfsning hade en landtman bjudit åtskilliga qvinliga anförvandter och slägtingar till sig. Under arbetets fortgång, då de flestas tungor voro i en ganska liflig rörelse, råkade tvänne af de närvarande, nära slägtingar, i en häftig ordstrid med hvarandra ; ingen ville blifva besegrad. Den ena, en nära sjuttiårig gumma, som väl tyckte att hon borde vara den »starkare», hade dock funnit sin öfverman på detta område, hvarför hon i förtrytelsen häröfver blef så uppbragt att hop, under det en mängd ohyggliga eder flödade öfver hennes läppar, tilldelade sin vederpart ett våldsamt slag för bröstet med sin räfsa, hvarefter hon skyndsamligen aflägsnade sig åt sitt hem; i vreden förglömmande både sin middag som på stunden vankades, och sina på morgonen hopsamlade »kakbullar». Hemkommen satte hon ögonblickligen eld och lågor i den hemma varande dottren som genast skyndade till landtmannens gård efter de förglömda effekterna, dervid äfven hon med ett egendomligt tillbygge (ett bleckspann) måttade ett väldigt slag åt sjelfva kokaremor i huset, som dock lyckligtvis icke träffade.

Af nyfikenhet att se en negergosse, som missionär Nilson förde med sig, var i dag Vamlingbo missionshus totalt fullproppadt af folk.

Hemse, 29 Juli.
På tal om resande kan meddelas, att till och med det ju i många afseenden obetydliga Hemse fått glädja sig åt framstående mäns besök. Ledamoten at riksdagens förste kammare, godsägaren Hugo Tamm och hans fru hafva nämligen i dag besökt Hemse, dervid folkhögskolans föreståndare fick visa folkhögskolans och landtmannaskolans lokal, uudervisningsmateriel m. m., derv:d herskapat Tamm med synnerligt intresse gjorde sig underrättade om allt som rörde landtbruksundervisningen och dess ordnande härstädes. Återresan ägde rum med eftermiddagens bantåg.

Rättegångs- och polissaker.

Södra härdsrätten.
För djurplågeri hade å angifvelse af husbonden Tomas Berggren, Gervalds i Vamlingbo, instämts husbonden Olof Niklas Ronqvist, Olofs i Öja.
Som mot svarandens nekande åtalet icke styrkte, ogillades detta, och som angifvaren ansågs hafva utan skäl angifvit svaranden, dömdes den förre att utgitva förskjutna ersättvivgar.
— För samma brott samt fylleri dömdes husbonden Johan Jakobsson, Butjerfvei Alfva att böta sammanlagdt 25 kronor.
— För samma brott, nämligen att ha till körslor användt en selbruten häst, dömdes husbonden Oskar Duse, Rodings i Hemse, att böta 20 kronor.

För våld, sparkningar och knytnuäfslag mot Karl Eriksson, Ganne i Burs, dömdes arbetskarlen Anton Pettersson & Ganne grunad att böta 25 kronor.

Till fem kronors böter för det han genom försummelse låtit får inkomma å husbonden Petter Cederlunds, Otes i Sanda, ägor dömdes husbonden Lars Hansson dersammastädes.

För olaga utskänkning ef bränvin dömdes handl. Klas Nilsson i Grötlingbo att böta 30 kronor samt utgifva försäljningsafgift med 56 kr. 25 öre.

Till ansvar för skadegörelse m. m, bade förré husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin, Väntinge i Hejde, instämt enkan Anna Hederstedt m. fl. Som mot Auna Hederstedts nekande Ahlin icke i ringaste mån styrkt, att Hederstedt utspridt, att Ablin vore fader till ett af ogifta Emma Larsson i Maj 1889 framfödt barn, ogillades Ablins talan mot Anna Hederstedt i denna del af målet. Ehuru Emma Larsson erkänt att hon utspridt enahanda rykte blef dock, på grund af hvad i målet förekommit, Ahlins mot Emma Larsson framstälda ansvarsyrkande äfveuledes ogilladt. Men enär Emma Larsson erkänt att hon ev dag under sistlidne September å Vantinge utfartsväg utlagt stenar och andra hindrande föremål samt Anna Hederstedt brustit åt förelagd ed och således måste anses ha deltagit i gerniagen, dömdes de hvar för sig att böta 15 kronor.

För hemfridsbrott och våld var instämd arbetskarlen Johan Larsson, Ejmunds grund i Gerum. Från åtalet för våld friade han sig med ed, men för hemfridsbrott dömdes han att böta 15 kronor.

För fylleri och oskickligt uppförande i tingssalen dömdes skomakaren Adolf Johansson från Burgsvik att böta 40 kronor sawt för vanvördigt yttrande mot rätten 25 kronor.

Att meded fria sig från att icke ha öfverskridit sin nyvjanderävt af Bara hemman i Etelhem dömdes arrendatorerna A. V. Fransson och F. A. Bomqvist.

För olaga sliketägt dömdes husbonden Per Cederlund, Otes i Sundre, att böta 5 kr.

Hästbyte. Tomas Berggren, Gervalås, Vamlingbo, hade bytt häst med O. N. Ringqvist, Olofs, och dervid försäkrat att hästen ej hade några fel. Emellertid flöjde hästen. Stämd af Ronqvist, svor Bergren på att han ej afvetat denna ovana. Emellertid återkallade han sedan eden, och då han derigenom ansågs varit medveten om hästens fel, dömdes Berggren vid vite af 50 kronor att återtaga sin häst och lemna Ronqvist hans djur samt eg den senare ett ersättningsbelopp af 65 kronor.

Vid Hoburg och Grötlinge hushållsgilles

sammanträde i går i Öja prisbelönade följande djur:

Tjurar:
Buffel, Veström, Burge i Öja, 1:a 15 kr.
Kasper Lindström, Prestgården, 2:a 10 kr.

Kor:
Stjerna, Viktor Hansén, Burgsvik, 2:a 10 kr.
Augusta, Viktor Hansén, Burgsvik, 3:a 5 kr.
Hilma, Viktor Hansén, Burgsvik, 3:a 5 kr.
Madamen, N. Johansson, Botarfvej, 3:a 5 kr.
Risa, O. Pettersson; Nora i Vamlingbo, 3:a 5 kr.
Nella, Veström, Burge i Öja, 3:a 5 kr.
Berta, Veström, Burge i Öja, 3:a 5 kr.
Sola, A. Boberg, Ronarfve i. Öja, 3:a 5 kr.

Qvigor:
Emma, A. Boberg, Ronarfve i Öja 2:a 10 kr.
Hjerta, Zachrisson, Vestansi Vaml:bo, 3:a 5 kr.

Utstälda voro 2 tjurar, 11 kor och 2 qvigor.
Vid gillessammanträdet . upplystes, , att jorden. fortfarande brukades. i: treskifte; en och annan hade börjat med växelbruk i 7 skiften. I Hamra, Vamlingbo och Sundre. märkes stark öfvergång från två till treskifte.
Betodling var försökt med lycklig början.
Gödsling af ängar hade afåtkilliga användts med framgång, Röjning af ängarne af. endast några få. Gödselns.vård och rätta tillvaratagande vore ej allmänvare iakttagna.
Burgsviks mejeri fortgår, men mjölktillgången och smörprisen äro ej fullt tillfredsställande.
Hästpremiering efter Skaraborgssystemet ansågs önskvärd.
Kreatursförsäkring inom trängre områden, bygd på inbördes förtroende, hade börjat inom, Öja och Hamra.
Man använde på södra Gotland hästarne till jordbruksarbete mera än i mellersta delen af ön.
I fråga om en ny strängare skogslag förenade sig gillet med af de föregående gillen uttalade önskningar och åsigter.
Med afseende på försvarsfrågam antogs den från föregående gillen bekanta resoIutionen.
Till ordförande återvaldes hr V. Hansén i Burgsvik, till ledamot i nötpremieringsnämden hr Jespersson. I fårpremieringsnämden invaldes hr O. Vestberg, Sibbenarfve i Öja, samt till ersättare för båda hr Jakob Rösendabl, Kattluuds. Nästa år hålles premieringsmötet i Grötlingbo.

Från landsbygden.

Hörsne, 21 Juni.
Torsburgskretsen hade sitt sommarmöte i Hörsne skolhus fredagen 20 Juni, hvarvid lektionerna höllos af läraren på stället i bibelläsning och af skollärare Bandelin Vänge i hufvudräkning med två årsklasser.
Föredrag hölls »om luften» af skollärare Jakobsson i Östergarn. Diskussion fördes derefter öfver följande frågor:
1:o. Är kritiken, sådan den föres vid våra möten, ändamålsenlig och nyttig.
2:o. Är den Stublmatiska ritmetoden fullt tillämplig i folkskolan!
Efter första frågans diskuterande fattades ingen resolution utan diskussionen, af hvilken framgick, att de flesta talare ej hade något att anmärka mot kritiken, sådan den förexommit, utan att den varit god och för enhvartill nytta, att den alltid hållit sig till sak och ej haft till mål att klandra eller nedsätta personens anseende, och att ingen derför borde vara så ömtålig och fåfäng, att han ej ville underkasta sig densamma, äfven om den någon gång skulle framsägas med skärpa, fick utgöra svar på frågan. Efter diskuterandet af andra frågan fattades följande resolution: Mötet anser, att grandtanken i den Stublmanska metoden är god; men att åtskilliga af de Stublmanska ritmönstren böra uteslutas och ersättas af andra mera praktiska tillämpliga såsom exempelvis påvisas i den »samling förebilder för teckoing å krittafla», som urtgifvits af Alfred Sjöström.

Södra Gotland, 23 Juni.
Olyckshändelse. En hemmansägare från Sundre, fom häromdagen var bebjelplig vid kastreringen af en honom tillhörig hingst, fick dervid ena benet afbrutet, så att han för en längre tid får intaga sängen. Läkekunnig person anlade spjelor å det skadade stället.

Afsked från sin befattning som småskollärarinna i Vamlingbo har fröken Lina Pettersson af skolrådet derstädes med utgången af denna läsetermin erhållit. Tre af de på sammanträde härom camlade skolrådsledamöterna ville bibehålla lärarinnan vid sin befattning, under det de andra trenne (deribland ordföranden) voro af motsatt mening, Såsom motiv för entledigandet framhöll det segrande partiet särekildt fröken Petterssons anslutning till det s. k. frikyrkliga religionssamfundet.

Från landsbygden.

Sundre, 17 Juni.
Hoburgskretsens sommarmöte hölls i Sundre skolhus i fredags och var besökt af alla kretsens lärare och lärarinnor, respektive socknars prestmän (utom en som var förhindrad) samt ett stort antal andra för skolan intresserade män och qvinnor.
Mötet började i syrkan med afsjungande af Ps. 224: 1—4, hvarefter kyrkoh. Kullin höll en kort men innehållsrik predikan, utgående från den uppgift Mästaren gifvit föräldrar, lärare och församling (d. v. s. hem, skola och kyrka) då han sade: »Föd minalam». Talaren koncentrerade sedan sitt föredrag omkring den frågan: Hvar få vi köpa bröd att dessa må äta?» Efter föredraget afsjöngs psalmen 306: 4, 5.
Sedan mötesdeltagarne samlats i skolsalen och välkomnats af ordf. hölls en åskådningslektion om hästen af Maria Ronstedt från Näs. Derefter behandlade skoll. Olsson, Grötlingbo läseboksstycket »Granen» med folkskolans barn.
Sedan ett kort meningsutbyte angående lektionerna hållits, diskuterades frågan : Är det önksvärdt att samma läroböcker användas i alla Hoburgskretsens skolor; — i så fall hvilka?» Efter en kort diskussion, hvari flere talare deltogo, enades man om följande resoIntion: »Mötet vill uttala som sitt önskningsmål, att, så långt ske kan med hänsyn till olika skolors organisation, lika läroböcker måtte antagas i alla kretsens skolor, ju förr desto bättre.» Angående frågans andra mom, ville mötet icke ännu uttala sig.
Efter intagen middag företogs en utflykt till Hoburgen och fyrtornet. Bergets alla märkvärdigheter skärskådades och beundrades. Klockan omkring 8,30 samlades man åter i skolan, der mötet på öflligt sätt afslöts med bön och sång samt ett tack till värdinnan fröken Berglund, för visad gästvänlighet.

Hemse, 17 Juni.
En myreld, som kunnat blifva farlig nog, om den nått skogen, men som nu aflöpte med förlusten af några famnar tun, bröt igår ut på den till gården Tjengdarfve hörande myrlotten, der en arbetare, som bränt torf, aflägsnat sig från platsen utan att tillse att elden var släckt, Det var på förmiddagen som elden först märktes och, som man trodde, också släcktes. Men på eftermiddagen flammade den ånyo upp och spred sig med den sydliga vinden ända app mot Stånga skog, som hotades, men genom skyndsamt lemnad hjelp af torffabrikens folk och andra lyckades man på qvällen blifva herre öfver elden, sedan den gått fram öfver omkr. 100 tunnland at myren.

Norra Gotland, 18 Juni.
Illa sparkad af en hingst blef i måndags hemmansägaren Gardell, Niome i Stenkyrka, då han skulle i Bro låta betäcka ett sto. Hingsten sparkade honom så att 3 refben bräcktes och skada uppstod å maghinnan. Hftersänd läkare vågade ej tillstyrka hvarken hans forslande till lasarettet eller hem, så betänkligt är den skadades tillstånd.

Fruktträden se medtagna ut. Mask har förstört alla blad och delvis blommorna. Krusbärsbuskarna ha undergått samma öde.

Smultronskörden tycks bli god.

Hvetet ser klent ut, gulnadtj mycket som det är såsom det påstås på grund af brist på regn.

Rågen sällsynt vacker och likaså potatis.

Höslåttern har mångenstädes tagit sin början. Hötägten tycks bli medelmåttig åtminstone på vissa trakter.

Landsbygden.

Sundre, 10 Maj.
Då det talas så mycket om den ännu rådande vidskepelsen, trots folkskolan, må ett bidrag lemnas äfven härifrån.

Grof vidskepelse. På en bondgård i en socken på Södra Gotland lemnade korna för kort tid sedan en efter omständigheterna högst ringa afkastning af mjölk, och af den lilla qvantitet som erhölls, blef det ej heller någon grädde och följaktligen ej heller något emör. Att korna voro förtrollade och att någon illasinnad person medels den s. k. »Bjäran» sprang bort med mjölken och smöret, det var då icke tu tal om. Resultatet blef emellertid att man på inrådan af någon »klok» gumma, skulle anställa en »trollbränning», dervid det skulle visa sig hvem som var den skyldige, ty denne blefve, sedan elden var tänd, ovilkorligen tvungen att infinna sig i egen person vid »bålet». För detta ändamål anskaffades sju, säger sju olika träslag till bränsle, och så öfvertalades ett par af gårdens unga tjenstehjon, emot extra godtgörelse naturligtvis, att förrätta den vigtiga akten. Nog af, de bägge individerna vandrade alltså en vacker söndagsqväll vid elfvatiden, försedda med det »tjenliga» bränslet, till ett ställe der vägen delar sig åt fyra håll, ty der skulle platsen, enligt den erhållna instruktionen, vara, och upptände så en dugtig brasa som lyste vidt omkring i den mörka natten. En i närheten boende from gumma, som från sitt fönster varseblef det starka eldskenet, ilade i hast upp ur sängen och blott iförd några i hast påkastade klädespersedlar, ut på vägen, i tanke att någon eldsolycka var på färde. Men hvem kan beskrifva hennes förvåning då hona fann platsen för elden vara midt på stora landsvägen, och de bägge »officierande» personerna ett par af traktens tjenstebjon. Omedelbart derefter ankom äfven en i trakten bosatt person till stället och när han fick reda på det säregna upptåget och dess orsaker, erhöllo de bägge en allvarsam skrapa, jämte hot om rättsligt åtal för sitt beteende, hvarefter de nödgades släcka elden och utplåna dess spår, samt begifva sig hem.
Naturligtvis blef den omtalade gumman af kornas ägare ansedd som sjelfva »trollkäringen».
Huruvida dock kuren hjelpte, förmäler ej min sagesman; jag hoppas åtminstone det icke.

Rättegångs- och polissaker.

Faststält har högsta domstolen det hofrättens utslag, hvarigenom hustru Sara Ulrika Pettersson i Eskelhem dömdes för mordbrand till straffarbete i 2 år. Södra häradsrätten Sod som bekant till blott 8 måuaders straffarbete.

Södra häradsrätten. (Femte sammanträdet å Skogs 5—6 Maj).
För vägran att utlemna en vagn hade kronolänsman A. M. Eneman instämt arrendatorn J. A. Gustafsson, Smiss. Som emellertid mot svarandens nekande ej styrkts, att han nekat utlemna vagnen, frikändes han från ansvar i denna del, men ålades att vid vite af 25 kronor genast lemna vagnen ifrån sig.

För åverkan hade, såsom nämts, husbonden J. Eliasson, Petarfve, instämt arrendatorn Johan Nyman, Bomungs. Då det ej vore OR att svaranden olofligt huggit en tall och en björk, frikändes han, men ett parti ved dömdes han att ersätta käranden med 6 kronor.

I målet mellan länsman Lindström, åklagare, Johan Bokström, kärande, och Johan Olsson, Ringome i Alfra, svarande rörande olofligt tillgrepp af en revers, inne hos bröderna Bokström ogillade häradsrätten bevel om ansvar för hemfridsbrott såsom obestyrkt.
Men då svaranden erkänt, att han under påstående att han betalat sin skuld egenmäktigt tillegnat sig ifrågavarande revers, dömdes han härför att böta 10 kronor.

För misshandel å allmän väg, deraf ingen skada skett, å målsägaren arbetaren Karl Johansson såmt hemfridsbrott dömdes bröderna Karl och Albert Darling från Burgsvik att böta hvardera 75 kronor samt Karl Darling ensamt för våld mot kusken Söderberg att böta 10 kronor.

För oloflig vinutskänkning första resan dömdes handlanden Anton Jakobsson i Fardhem att böta 25 kronor.

Värjemålsed rörande ett förut omnämdt hästköp aflade vid tredje sammanträdet T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo. I en vid detta sammanträde till häradsrätten ingifven skrift återtog Berggren sin ed. Uppskof till nästa sammanträde.

Faststält har k. m:t det häradsrättens och hofrättens utslag, hvarigenom handlanden Oskar Bokström i Hemse dömts att med ed fria sig från honom påbördadt faderskap, och utsattes för edgången första rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

Om äktenskapsskilnad hade Johan Engström, Sigvalds, instämt sin hustru Katarina Johansdotter, enär hon i Juni 1888 afrest till Amerika utan att sedan låta höra af sig.
Uppskof.

Om barnuppfostringshjelp hade pigan Hanna Lindstedt, Hablingbo, instämt drängen Reinhold Johansson, Krasse i Guldrupe, såsom fader till ett af henne födt gossebarn.
Svaranden nekade, Två vittnen hördes. Utslag nästa sammanträde.
— Ogifta Maria Eriksson, Mästerby, hade med liknande yrkande instämt P. J. Danielsson, Långmöra på Öland. Svaranden kom ej tillstädes, hvarför han dömdes att utgifva förrotet vite med 25 kronor samt förständigades att vid 50 kronors vite inställa sig andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

För oloflig släketägt hade hemmansägaren Lars Hansson, Otes i Sundre, instämt husbonden Per Cederlund dersammastädes. Parterna äga, käranden 1/4:del och svaranden 3/16:delar af samma hemman med gemensam släkedye. Svaranden skulle nu utan öfriga delägares hörande ha bortfört 125 parlass släke, hvarför yrkades ansvar samt dessutom ersättning med 25 öre för lass.
Svaranden genmälde, att då han haft rätt att taga eläke ur dyen och dessutom underrättat käranden om att han ämnade göra det, men denne ej velat följa med, han ansåg sig ej tagit något utan lof. Han hade ej heller tagit mer än han skulle ha, ty minst tusen lass funnos qvar.
Svaranden hörde två vittnen: arbetaren Karl Olsson, Tomase, intygade att svaranden underrättat kärandens son om den tillämnade släketägten samt bedt om delning och att svaranden icke tagit mer än högst fjerdedelen af hvad han hade rätt till. Hemmansägaren Hans Larsson, Tomase, hade etter tägten varit med om att dela upp dyan och ansåg att svaranden tagit blott fjerdedelen af hvad honom tillkom. Käranden bestred det första vittnesmålet och vidhöll sina yrkandep. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag vid slutsammanträdet.

För utspridande af rykte att Emelie Palm från Ejsta hade fördrifvit och dödat foster hade denna instämt skomakaren N. Svensson från Ejsta. Han nekade, och käranden erhöll uppskof för vittnens hörande till första rättegångsdagens nästa sammanträde.

För djurplågeri hade länsman Lindström å anmälan af T. Berggren instämt Olof Nikas Ronqvist, Olofs i Öja. Svaranden skulle enligt stämningen i Juli månad i fjor till körsel ha användt en selbruten häst. Han nekade att hästen varit bruten, då han satte för hästen, men det vore möjligt att han fått någon liten skavank under körningen, men dock ej selbrott. Såsom vittnen på åklagarens sida hördes 4. P. Norman, Hallbjens i Sundre, och drängen Herman Viderström. Den förstnämde hade ej vid det omstämda tillfället sett hästen, men ett par dagar efteråt hade han vid besök bos angifvaren iakttagit att djuret å ena sidan hade ett rödt märke utan hårborttdnad. Viderström vittnade detsamma. Åklagaren öfverlemnade målet och yrkade ansvar. Utslag vid tingets afslutning.
— För samma förseelse var på anmälan af skomakaren Karl Johansson instämd f. handlanden Johan Bokström, enär han under hela sommaren 1889 kört med selbruten häst. Svaranden nekade; han hade vid denna tid icke ägt, mycket mindre kört någon bäst.
Drängen Oskar Larsson vittnade, att han sommaren 1889 för Bokströms räkning och på hans befallning kört med en häst, som lätt blef selbruten, då lokar användes; men då bade genast bringsele anlagts. Han bestred dock ej att hästen kanske någon gång varit selbruten under lokarne. Bokström invände, att hästen körts för hans borgenärers räkning.
Arbetaren Nils Björkander hade likaledes flere gånger iakttagit att hästen i fråga varit selbruten, men ändå användts.
Svaranden nekade, hvarför åklagaren fick uppskof till andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet för vidare bevisning.
— Hemmansägaren Johan Jakobsson, Butjerfve i Alfva var instömd för djurplågeri, fylleri och oljud. Han hade sietlidne torgdag i Hemse under ganska sträng köld låtit ett par oxar stå utan mat och täcken i 3 1/2 timme utanför Mihrers värdshus och derefter skränat på landsvägen, Han erkände. Utslag vid tingets afslutning.

För utskänkning af vin och maltdrycker ria vad tid var inetämd värdshusidkaren Louis Mührer i Hemse, Svaranden nekade att ha utskänkt annat än till mat. Som vittne hördes eldaren Johan Hägg, som 15 Februari vid 8-tiden på aftonen i en kammare hos sva: randen sett 5—6 personer sitta och dricka öl vid ett bord. På ett annat bord stod en brödkorg med bröd. Två personer hade fått öl utan mat. Svaranden nekade. Uppskof för ytterligare vittnen.

Klubbekriget i Hemse. Till fortsatt behandling förelåg äfven det af allmänna åklagaren kronolänsman Lindström instämda målet mot f. handlanden Johan Bokström för våld och hemfridsbrott hos skräddaren N. Persson, i Hemse mot hvilken Bokström å sin sida förde talan för våld.
Till en början ville Bokström ha den frågan framstäld till målsägaren, om denne hade mer än en klubba i sitt hus, hvilket t. f. domaren ej ansåg höra till saken. Vidare framstälde B. den anmärkningen mot protokollet, att deri ej stod intaget nämdeman O. R. Petterssons yttrande, efter att ha sett Bokström i hufvudet, att han der hade ett stort sår.
Som vittne å svarandens sida hördes först arbetaren Oskar Nilsson, Hafdhem, hvilken iakttagit, att Bokström, då han vid omstående tillfället gått nedåt stationen, ej iakttugit att han var blodig om munnen, hvilket han varit då han gick derifrån, men kunde ej säga om blodvitet uppstått efter det slag Persson tilldelat Bokström med handen.
Vittnet hade ej hört målsägaren säga att han skulle slå B. Bokström hade först slagit Persson med en käpp öfver venstra axeln.
Arbetaren Nils Johansson som bor midt emot målsägaren hade vid tillfället ifråga varit hemma och ätit middag, då Perssons hustru kommit springande in till vittnet och ropat: äre gen er menniskor, Janne Bokström håller på att mörda Perssom. Då vittnet kom ut, kom Bokström bakvägen ut från Perssons- samt sade då: >Det var skada att du inte kom förr; jag har fått stryk af Persson>, Blod rann då bakom högra örat, men om Bokström slagit sig sjelf eller fått stryk, det visste vittnet ej.

Vittnet Karl Stenqvist, Hemse, hade sett Bokström gå åt det håll, der Persson bor, han var då ej blodig, hvilket han varit, då han kom tillbaka. Vittnet visste ej om Bokström varit hos Persson, men då B. kom tillbaka hade han burit på några stycken rockfoder.
Åklagaren öfverlemnade målet; målstgaren begärde 50 kronor för sveda och värk. Svaranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet för att förebringa slutbevisning.

För olaga vinutskänkning var af t. f. länsman Emil Eneman instämd handl. Anton Jakobsson i Fardhem. Han nekade. Uppskof för vittnen.

För slagsmål å allmän väg hade t. f. länsman Eneman instämt arbetarne Aron och Johan Pettersson, Ganne i Burs. De skulle enligt stämningen ha 11 April på allmänna vägen utanför Ganne öfverfallit, slagit och med knif hotat målsägaren drängen Karl Eriksson. Johan Pettersson hade ej med stämning anträffats, och som det blifvit upplyst att det var han som hotat med knif, afstod åklagaren i denna del från åtalet å Aron Pettersson. Denna bade emellertid kastat omkull målsägaren i ett dike, slagit honom med knytnäfvarne samt sparkat honom. Svaranden erkände, och målsägaren återkallade allt ansvarsyrkande mot honom, hvilket dock vidhölls af åklagaren. Utslag vid slutsammanträdet.

Dyrbar tingsresa. Skomakaren Adolf Johansson, Burgsvik, hade vid tioget infunnit sig för att lösa ett Pappor, Han tog sig dervid för mycket till bästa samt uppträdde berusad i tingssalen. Tre gånger utfördes han af tingstjenaren, men kom åter in, Allmänna åklagaren yrkade då ansvar & Johansson för fylleri vid rätten, och då Johansson på t.f. domarens tillsägelse fördes upp till dombordet, uppförde han sig så oanständigt, att äfven härför yrkades ansvar. Han skrek och föll domaren i talet, svarade på hans tillsägelse att nästa dag infinna sig för att stå till svars, att »det gjorde han inte» m, m.
Han infann sig ej heller och dömdes då att utge försutet vite med 25 kronor samt ålades vid 50 kronors vite att infinna sig vid nästa sammanträde.

I målet mellan Nils Jakobsson, Bara, och arrendatorerna K. Bomqvist och A. V. Fransson rörande den förut omnämda olofliga vedoch timmerhuggningen, hördes denna gång tre vittnen.
Lars Nygren berättade, att svarandena under år 1888 vid Etelhems ångsåg fått 7—8 stockar af omkring en kronas värde hvar och en försågade. De hade sålts till handlanden Jakobsson i Etelhem och vittnet hade uppburit penningar. Han visste dock ej hvar de voro tagna. Om de låtit försåga stockar under 1889, såsom käranden påstod, visste vittnet ej, erinrade sig ej heller, på fråga, att svarandena bedt vittnet verkställa sågningen i sitt namn, ej heller hur mycket han uppburit i betalning.
Johan Pettersson, Tenglings, hade sett svaranden Fransson en dag på vintern köra fyra foror med 8 stockar på hvarje. Han hade kommit från kärandens skog, och äfven sagt till vittnet att han huggit virket der. Fransson bestred detta.
Båtsman Olof Box hade sett Fransson köra timmer från kärandens skog och lassa af det på 3 stockhög upplagd på gårdsmannens mark.
Fransson och Bomqvist påstodo att de ej huggit mera än kontraktet gaf rätt till, eller 8 kastar ved och timmer till nödiga reparationer. Kärandens påstående, att på 2 år minst 29 kastar huggits bestreds. Målet öfverlemnades och afkunnas utslag vid tingets slut.

»Lyktmålet», d. v. s. rörande Johan Bokströms talan mot Os: Nilsson, Ringome i Alfva för att ha slagit målsägaren med en lykta, förevar ånyo. Målsägarens vittne lumpsamlaren Böklund hade ej infannit sig, hvarför han dömdes att böta 1 kr. 50 öre samt ålades inställelse vid höstetingets första sammanträde, andra dagen.

Norra häradsrätten.
För djurplågeri hade länsman Smedberg instämt Karl Jansson, Audungs i Bunge. Han dömdes att böta 15 kronor för det han 26 sistlidne Januari under yrväder och köld låtit ett par oxar stå ute i flere timmar utan tillsyn.
För oljud och förargelseväckande beteende, skrål på allmän väg söndagen 23 Mars och Maria bebådelsedag 25 Mars, hade samme åklagare instämt drängarne Emil Hasselgren, Busarfve, August Edvall, Qviende, Öskar Engström öck Karl Törner, File, alla i Othem.
De dömdes hvar och en att böta 10 kronor, 5 kr. för hvardera förseelsen.

Skolgången

inom Gotlands södra inspektionsområde har under år 1889 i någon mån förbättrats i jämförelse med näst föregående år 1888. Enligt inspektörens, kyrkoherde Uddins statistiska uppgifter utgjorde skolbesökens medelprocent inom folkskolan 93,6 år 1889 mot 88,9 proc. år 1888.
Med afseende på de olika procenttalen af skolbesök i folkskolan har inspektören indelat distriktet sålunda:
Klass 1 (100—95 procent skolbesök): 1 Hogrän, 2 Sproge, 3 Öja, 4 Klinte vid kyrkan, 5 Öja m. folksk., 6 Gröttlingbo, 7 Eskelhem, 8 Elinte vid hamnen, 9 Sanda, 10 Burs, 11 Mästerby, 12 Ejsta, 13 Väte, 14 Lye, 15 Träkumla, 16 Vall, 17 Hamra, 18 Lau, 19 Hemse, 20 Fröjel.
Klass 2 (94—90 proc.): 21 Alskog, 22 Tofta, 23 Alfva, 24 Hejde, 25 Stånga, 26 Atlingbo, 27 Rone m. folksk., 28 Stenkumla, 29 Fide, 30 Vestergarn, 31 Vesterhejde, 32 Garda, 33 Eke, 34 Sundre, 35 när, 36 Etelhem, 37 Levide, 38 Vamlingbo, 39 Gerum, 40 Linde.
Klass 3 (89—85 proc.): 41 Hafdhem, 42 Hablingbo, 43 Rone.
Klass 4 (84—380 proc.): 44 Silte.
Klass 5 (79—75 proc.): 45 Näs.
Flitigast voro således barnen, eller rättare sagdt mera ordningsfulla och förståndiga föräldrarne i Hogräns socken under det att motsatsen gjorde sig gällande i Näs socken (76,6 proc.). År 1888 var det blott 57,1 proc; sålunda dock äfven här förbättring.
I fråga om småskolorna var i dem skolbesökens medelprocent 91,8 år 1889 mot 91,7 år 1888, alltså der jämförelsevis jämnare. Dessa skolor har inspektören indelat i följande klasser:
Klass 1 (100—95 proc.): 1 Stånga, 2 Klinte vid kyrkan, 3 Öja, 4 Burs, 5 Ejsta, 6 Lau, 7 Väte, 8 Sanda, 9 Klinte vid hamnen, 10 Grötlingbo, 11 Rone, 12 Fardhem, 13 Vestergarn, 14 Eskelhem, 15 Vesterhejde.
Klass 2 (94—90 proec.): 16 Fröjel, 17 Hablingbo, 18 Hafdhem, 19 När sm., 20 Hemse, 21 Lefvide, 22 När mellanskola, 23 Näs, 24 Alfva, 25 Hejde.
Klass 3 (89—85 proc.): 26 Vamlingbo.
Klass 4 (84—80 proc.): 27 Lojsta.
Den jämnaste skolgången var alltså bär i Stånga och den oregelbundnaste i Lojsta, der den dock år 1889 stigit med nära 11 proc. eller från 73 år 1888 till 83,9 sistlidna år.
Till sist bör anmärkas, att bortovaro för sjukdom och paturhinder i denna beräkning äro frånräknade skolförsummelserpa.

Från landsbygden.

Vamlingbo, 31 Mars.
Olyckshändelse. Häromdagen var en person i trakten sysselsatt med malning i en väderqvarn. Det började allt mera friska i med blåsten, så att vår man nödgades bromsa verket för att ta ref in å qvarnseglen. Bäst som han var i farten med detta arbete tog qvarnen i gång, så att mannen, som ej fort nog hann komma undan qvarnvingen, af denne fick ett så våldsamt slag i bakre delen af” hufvudet, att han föll till jorden och svimmade. Sedan han omsider återfått sansen, lyckades han ånyo hejda qvarnen i dess lopp och begifva sig, blodig och skadad som han var, till sitt i närheten belägna hem, der han blef förbunden så godt sig för tillfället göra lät och måste genast intaga sängen; någon fara för lifvet lär dock icke förefinnas, — En gumma, som skulle sönderstycka en sockertopp, begagnade dervid som verktyg en väldig köksknif i stället för yxa; men olyckan ville att hugget, som var illa måttadt, i stället träffade venstra handens tumme, som nästan bokstafligen blef afhuggen, under det sockertoppen förblef »helskinnad». Blott några skinntrasor sammanhöllo den skadade lemmen, hvilken i största hast blef förbunden af en läkekunnig person.
Ett hotande tillbud till olycka uppstod äfven för ett par dagar sedan under arbete med timmersågning i ett sågverk, som drifves med vindens kraft. Under det klingan befann sig i full fart skulle sågmästaren smörja densamma, enär den var varm, men var dervid så oförsigtig, att sågklingans tänder fattade tag i tröjärmen, hvilken sönderslets, till all lycka för mannen, som denna gångislapp unden med sinailemmar i behåll och en stark varning att för framtiden bruka mera försigtighet vid sådant arbete.
En lustig episod vid ett husförhör kan berättas: En ung pastor höll husförhör i en socken i södret. Han sporde de närvarande hvcm den förlorade sonens far var. Ingen kunde besvara frågan. Slutligen bröt en munvig qvinna tystnaden och yttrade att hon alltid trott att berättelsen i fråga vore en liknelse, men eftersom pastorn syntes hysa en annan mening och nödvändigt ville veta fadren, så trodde hon att han hette Pettersson och var från Stenkyrka. Pastorn bet sig i läppen och gjorde en sväng på klacken. När man besinnar den dubbla betydelsen af förlorad är det ett ganska knepigt svar af en bondtös.

Sundre, 1 April.
Gumman som »högg» arfvet. En förmögen undantagsenka afled för kort tid sedan i en grannsocken. Bland den aflidnes anförvandter befann sig äfven en fattig gumma som, änskönt hon icke var närmaste arfvingen, dock be spetsade sig på ett ganska drygt arf efter den aflidna. Stolt i hågen och glad som en lärka om våren begaf hon sig alltså en vacker dag till den afgångnas hemvist, ett förmöget bondställe, der hon i de vackraste or dalag gaf sitt ärende tillkänna åt de närmaste arfvingare. Men döm om hennes förvåniver, då hon blott erhöll några småsaker i vänle af några ören och tre s. k. »pannstycken» med tillbehör, som den aflidna i sin ungdom begagnat, samt en — krinolin. Med sviket hopp återvände derefter den fattiga gumman till sitt hem, medförande det »antiqvariska» arfvet; men väl hemkommen började dock vredeslågan att riktigt blossa upp och de med så stark fart att både »pannstycken» och krinolin kastades på huggkubben, hvarefter gumman flitigt begagnade sin yxa. Ett så lant snöpligt slut fick denna »illusion».

Hemse, 1 April.
I lördags e. m. kl. 3 hölls ordinarie kommiv alstämma den s. k. marsstämman härstädes, fåtaligt besökt förstås. Ärendena äro de vanliga: Räkenskapernas godkännande på grund af revisorernas tillstyrkan om ansvarsfrihot samt val af valman för landstingsmäns utseende. Dessutom tillkommo mantals- och skattskrifningslängdens granskning samt restlängden å oguldna kommunalutskylder till beslut med afseende på ifrågasatta afkortningar, hvilken senare fråga afgjordes så att för 10 personer afkortning beviljades.