af Sveriges allm. folkskollärareförening hade gitt ordinarie hötsmöte i Rute folkskola 6 dennes. Mötet började kl. 10 f. m. med bön och sång, hvarpå läraren på stället, pastor Österberg, höll bibelläsningslektion med text ur Jesu bergspredikan: >Salige äro de andligen fattige» etc. Efter en kort rast följde lektion uti geometri om >cirklen»> af skoll. A. Jakobsson, Othem. Efter lektionen följde en kort kritik.
Sedan de öfver föregående möten förda protokollen upplästs och godkänts, upptogs till behandling Allmänna föreningens ärenden. Ansvarsfribet beviljades Centralstyrelsen för föregående års räkenskaper och förvaltning. Till ledamöter af Centralstyrelse valde kretsen för sin del skoll. O. N. Ljungberg, Visby, J. Franzén i Lund och Augusta Karlsson, Öxnered, samt till revisor A. Linden, Stockholm.
Kretsen biföll Centralstyrelsens hemställan om att sekreterarens och hassaförvaltarens arvode skulle utgå med samma belopp, som föregående år.
Största intresset var samladt omkring nationaldagsfrågan, hvilken inleddes af skoll. A. Mörrby, Helvi.
Efter en liflig diskussion enades man om antagandet. af följande resolutionsförslag.
Kretsen anser en särskild nationaldag från folkskolans synpunkt önskvärd.
Kretsen anser midsommaraftonen särskildt lämplig, enär den bäst fyller kratven på en allmän nationens festdag.
Från folkskolans sida böra de bemödanden göras, att nationaldagen må blifva så tilldragande och efterlängtad, som möjligt.
Eftermiddagens förhandl. begynte med ett af skoll. J. Lyth, Hangvar, hållet inledningsföedrag öfver ämnet: disciplinen i folkskola. För frågans klargörande uppställdes följande punkter: Lärareng tuktande aktgifvande på sig själf och på barnen. Lär. bör städse såväl inom som utom skolan komma ihåg, att det ständigt finnas spörjande och granskande barnaögon, som betrakta honom, små reflekterande sinnen, hvilkas omdöme är förvånansvärdt skarpt, samt till sist, att han omgifves af små kunskapshungrande själar, som utan urskilnad mottaga den lärdom och alla de intryck, de kunna få genom att läraren är deras föredöme. Kom ihåg, att om ej läraren gifver akt på sig själf, kommer han under den domen: »Ve den, som förargar en af dessa små»! HLäraren måste sål. vara sann.
Lärarens aktgifvande på barnen sönderdelades uti tukt i allmänhet och tukt i inskränkt betydelse. Vid tukt i allmänhet gäller ej blott att underlätta en själfmant sig utvecklande god mnaturs tillväxt, utan fastmer en missriktad, till detgoda trög, men till det onda benägen natur. Skulle tukten blifva verkligt |sedligt bildande, måste läraren söka få an| knytningspunkter i barnens inre, få deras hjärtas strängar att vibrera. Tukten skall görags åskådlig genom att väcka barnens sanningskänsla, rättskänsla, vilja och skönhetssinne. Läraren får ej förringa barnets sedliga känslor genom att tro, det barnen äro för små för att förstå felet eller synden, ty då vill man så gerna ursäkta barnens fel med: »de förstå ej bättr». Läraren bör därför noga gifva akt på hvad som är att iakttaga med afseende på barnet, med afseende till felen och med afseende till utförande af tukten eller bestraffningen. Erfarenheten lär 0os8, att sätten för barnens behandling böra vara lika många som barnen. Man skall fordra mera af de större och förståndigare, de som åtvjuta ett godt hems goda, fostrande vård, men mindre af de små, de mindre begåfvade, de vanvårdade och försnmmade, mera af flickor än af gossar. På grund häraf måste lär,. med afseende på barnets fel fästa afseende vid de omständigheter, som förmildra eller försvåra barnets brott. Svårast måste det fel betraktas, som utvisar förakt för Gud och hans sedliga förordningar. I det förarbete, som läraren uti det ofvan antydda utfördt, får han nog oanmärkt bära lärarekallets ansvarsfulla börda. Nu däremot, när läraren vidtager -åtgärder för tuktens utöfvande, då får han medbjälpare och rådgifvare, då framträda de hemgjorda pedagogerna och med tvärsäkerhet förklara, huru läraren bör göra eller borde ha gjort. Ållt hvad läraren lidit, tänkt och3 arbetat för att komma till rätta straffpunkten, däronr hafva de ingen aning. Han måste förekomma och förhindra det onda genom att i kärlek öfvervaka barnen. Bestraffningen har sina olika grader, förmaning, varning, hotelser och aga. Förmaning och varning kunna omväxla, visserligen ej sins emellan men i sättet för deras framställande. Hotelserna få däremot ej vara många. Låt då hellre rottingen eller riset afgöra saken. De flesta barnen läte nog tukta sig utan kroppsaga, om läraren jämt finge hafva dem under ögonen eller föräldrarne aktade dem från onda föredömen och dåliga intryck. Men eftersom barnauppfostran i hemmet så gräsligt försummas, då blifver agan en nödvändighet.
Tukten i inskränkt betydelse eller skoldisciplinen är visserligen ej undervisningens mål, utan medel, men ett medel, som i visst fall kan sättas jämte målet. En mönstergill skolordning är på grund af den långa tid barnen besöka skolan af stor andlig betydelse, för att ej tala om dess formella och sociala betydelse. Hit höra ordningsregler för barnen på skolvägen, under rasterna och lektionerna, samt sättet att hälsa, framföra ett bud, sitta, stå, svara m. m.
Diskussionen utmynnade i följande uttalande: För att utöfva en rätt disciplin inom skolan måste läraren, under noga aktgifvande på sig själf och på barnen, söka leda dem till ett sedligt lefverne samt därvid noga tillse, att gifna skolregler efterlefvas.
Till kretsens ordf., vice ordf. och sekreterare omvaldes skoll. J. Lyth, Hangvar, A. E. Olofsson, Lärbro, och A. Mörrby, Helvi, samt till vice sekreterare lärarinnan Brita Lyth, Hangvar, Nästa möte, ett s. k, »friluftsmöte» anordnas under förra hälften af nästk. Juni vid »Stapelbacke» småskola i Lärbro. Det talrikt besökta mötet afslöts med bön och psalmsång, hvarefter ett angenämt samkväm följde. Stämningen höjdes genom solosång och ett trefaldigt, kraftigt lefverop för kretsens trettiotvåårige »skolveteran», skoll. L. Mörrby, Boge, som med ännu ungdomlig hänförelse i sina sträfvanden tager lifligt del uti samarbetet för de viktiga skolfrågornas lösning.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 Oktober 1897
N:r 158
