Järnvägsmötet i Mästerby,

som i lördags hölls inför kronofogde Bokström för att tillkännagifva, om socknemännen i de socknar, der järnvägslinien Roma—Klintehamn komme att dragas, ansåge järnvägen nödvändig och nyttig, hade lockat omkring 70 socknemän från de olika socknarna: Mästerby, Sanda, Klinte, Vestergran, Eskelhem, Väte, Atlingbo och Hogrän. Kronofogden öppnade mötet med att uppläsa koncessionsansökan och ingeniör Danielssons utlåtande samt slutsummorna af kostnadsförslagen, antecknade så de närvarande, hvilka dock vid mötets början ej uppgingo mer än till omkring 50, och framstälde förfrågan till hvarie sockens tillstädesvarande socknemän, huruvida de ansåge järnvägen för sin socken nyttig och nödig. Denna förfrågan besvarades af alla med ja.
Derefter öfvergick man, på anhållan af hemmansägaren Johan Olsson, Rovalds i Eskelhem, att diskutera om lämpligaste läget för järnvägen, på det den måtte komma så många socknar i trakten som möjligt till godo. Skoll. Rosvall förevisade då på en karta det förslag, som enhälligt antagits på Eskelhemsmötet och utvecklade fördelarna deraf, understödd af Johan Olsson och Ludvig Pettersson från Eskelhem samt nämdeman Sahlsten från Mästerby. Godsägare Wöhler och kronolänsman Svallingsson sökte häfda den i konsessionsansökan föreslagna liniens företräden och hemmansägaren Albert Löfgren, Ejmunds i Mästerby, framställde ett förmedlingsförslag, der linien i stället för att anlöpa Sallmunds i Mästerby borde gå emelllan Bander och Långgutes och derifrån till Tjuls i Eskelhem.
Sedan vidlyftigt ordats äfven om utsigterna att erhålla tillräckligt med godt grus för de olika linierna, framlades de närvarandes tankar om bästa läget genom omröstning, då omkring 3/4 röstade för Rosvalls förslag och 1/4 för det gamla förslaget.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Mars 1896
N:r 49

Dödsfall Erik Hjalmar

Tillkännagifves att Gud efter sitt allvisa råd till sig hemkallat vårt outsägligt kära barn, Erik Hjalmar, som efter svåra plågor afled tisdagen den 24 d:s kl. 5: 45 e. m. i en ålder af 1 år, 4 mån. och 3 dagar; innerligt sörjd af oss föräldrar, slägtingar och vänner.
Ganne i Sanda den 26 Mars 1896.
Dora och Karl Pettersson.

Har du sett, hur träden fälla
Sina löf för höstens vind?
Har du sett hur färgen vissnar
På den fagra rosens kind?
Mera djupt den sorg dock kännes,
Som sig borrar i vår själ,
När de knoppar själf vi fostrat
Säga till vårt hem farväl,

Då inunder mjuka locket
Matta ögat gömt sig har,
Då de kära läppar kallnat,
Och vår röst får intet svar;
Då den älskade gestalten
För oss ligger blek och stum,
Och vi måste bära ut den
Ned i grafvens mörka rum

De ha endast gått i förväg
Till ett mycket bättre hem,
Till ett land der ros ej vissnar
Och der Gud hugsvalar dem.
Seger, seger der de njuta,
Seger, seger sjunga de,
Då de med den helga skaran
Samlas kring sin frälsare.

Järnvägsmöten.

Järnvägsmötet i Eskelhems skolhus i lördags var rätt talrikt besökt ej blott af socknens egna hemmansägare utan ock från Mästerby, Atlingbo, Hogrän, Stenkumla, Tofta, Sanda och Vestergarn. Äfven länsman Svallingsson hade infunnit sig. Åt honom erbjöds ordförandeskapet sedan mötet öppnats af skoll. A. Rosvall. Men då han undanbad sig förtroendet, utsågs skoll. Rosvall.
Denne framstälde orsakerna till hällandet af detta möte, bland hvilka han särskildt framhöll, att det för många synts, som om enskilda intressen allt för mycket fått bestämma den riktning af järnvägslinien Roma—Klintehamn, som redan blifvit utstakad. Mötet hade att utröna, huruvida det ej i den dalsänkning, som förefunnes mellan skogshöjderna i Stenkumla och Hejde, funnes ett allmänt intresse för nämda järnväg, hvilken derutaf skulle kunna få en dragning mera i midten af dalsänkningen och derigenom blifva till allmännare gagn. Han hade tänkt sig riktningen böra sträcka sig på gränsen mellan Atlingbo och Hogrän, i norra delen af Mästerby förbi Sallmunds i södra delen af Eskelhem förbi Tjuls samt rätt genom Sanda förbi det s. k. Skallbjörke till Klintehamn och hade i anledning deraf uppgjort en karta, hvilken af de närvarande uppmärksamt studerades. Denna linie komme att blifva knappast mer än 1 km längre än den utstakade och till största delen gå genom mindre kostbar skogsmark. Vid den derpå följande lifliga diskussionen, dervid länsman Svallingsson tjänade mötet med många värderika upplysningar, visade det sig, att ett allmänt intresse för järnvägslinien förefinnes i nästan alla de socknar som denna järnvägssträckning skulle kunna komma att gagna. Men lika allmänt enig var man om, att riktningen ej bör vara den utstakade utan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af ordföranden uppgjorda kartan. Då komme den att vara allmänt gagnelig, blifva mera befraktad och sålunda hafva större utsigt att bära sig. I detta fall skulle ock intresset för teckningen i de flesta socknarna komma att visa bättre resultat. Med anledning deraf fick ordföranden i uppdrag att anmoda kommunalstämmornas ordförande i de respektive socknarna att skyndsamt utlysa stämmor för bestämmande af teckningsbelöppet, i det fall järnvägen skulle komma att dragas i enlighet med mötets enhälliga önskan.
— Äfven i Tingstäde hölls i lördags ett möte rörande den projekterade järnvägens mellan Visby och Nyplings framdragande till Tingstäde. Mötet var besökt af omkring 30 personer och leddes af kommissarien Smedberg i Othem. Etter en längre diskussion enades mötet om att uttala sig för nyttan af järnvägens förlängning till Tingstäde. Vid frågan om banans riktning gjorde sig Martebointressena starkt gällande. Rörande åtadkommandet af ett kostnadsförslag var man icke mycket med om att lemna något bidrag härför. »Man ville gerna se järnvägen bygd först» Men hur det kompromissades beslöt man dock att försök skulle göras hos de intresserade kommunerna att få anslag till en undersökning.
Då det blef fråga om eventuell teckning för banan, upplyste Marteboborna, att de möjligen skulle kunna åstadkomma 20 tusen kr. Tingstäde socken var kompakt mot hvarje tillskott, från Stenkyrka fans ingen närvarande, men upplystes att der torde kunna tecknas omkr. 5,000 kr. Lokrumeiterna satte sig på tvären. Mötet uppdrog åt kommissarien Smedberg att höra sig för hos styrelsen för Gotlands järnväg, om det gamla bolagét kunde vara villigt att trafikera eller ännu bättre anlägga en bandel Veskinde—Tingstäde. Sedan svar härpå ingått, skall nytt möte utlysas för bestämmande af de respektive kommunernas eventuella tillskott.
Grundtonen hos mötet var en viss halsstarrighet. Man ville ha järnväg, men ingenting betala.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Mars 1896
N:r 46

Länets finanser.

Det sammanlagda beloppet af kommunernas inom Gotlands län inkomster under 1893 — de senaste uppgifter, som i detta fall föreligga — uppgick till 537,286 kr., af hvilka 329,869 kr. belöpte sig på landskommunerna och 207,417 kr. på Visby. Ser man efter med hvilka procenttal de särskilda slagen af inkomster ingå i hela inkomstsumman, framträda högst väsentliga skiljaktligheter mellan landsbygd och stad ifråga om de olika inkomstslagens relativa betydelse. Hyror, arrenden, räntor o. d. utgjorde 4,1 procent af alla inkomster för landskommunerna i länet och likaledes 4,1 procent för Visby. Kommunalutskylderna ingå deremot i hela inkomstsumman med 69,9 procent för de förstnämda, men med blott 50,8 procent för den senare. BStatsbidragen uppgå till 16,5 procent för landskommunerna, men stanna vid 3,2 procent för staden, hvaremot utskänknings- och minuteringsafgifterna utgjorde för landsbygden endast 2,8 procent, men stiger för staden till 10,8 procent.
Kommunernas utgifter belöpte sig till 600,393 kr. af hvilka 344,973 kr. föllo på landskommunerna och 255,420 på staden. För året uppstod för kommunerna inom länet alltså en brist af 63,107 kr., af hvilka 15,104 föllo på landskommunerna och 48,003 kr. på staden. Af de enskilda landskommunerna stå, ifråga om större utgifter än inkomster, Grötlingbo främst med omkring 4,000 kr., dernäst Fole med omkring 3,000 kr., Lärbro och Ardre med hvardera omkring 2,000 kr. samt Halla, Mästerby, Hejde och Lau med hvardera omkring 1,000 kr.
Af utgifterna gingo å landsbygden till kyrkliga ändamål 110,688 kr. eller 32,1 procent, till folkskolan 160;010 kr. eller 46,4 procent, till fattigvården 43,205 kr. eller 12,5 procent, till sundhetsvård 12,691 kr. eller 3,7 procent samt till kommunikationsanstalter och allmänna arbeten 1,116 kr. eller 1,4 procent. Uti Visby uppgingo utgifterna för kyrkliga ändamål till 15,656 kr. eller 6,1 procent, till folkskolan 49,879 kr. eller 19,5 procent, till fattigvården 30,817 kr. eller 12,8 procent, till sundhetsvård 27,087 kr. eller 10,6 procent samt till kommunikationsanstalter och allmänna arbeten 70,751 kr. eller 27,7 procent.
Med hänsyn till den kommunala myndighet, genom hvilkens beslut utgifterna verkstälts, visar sig, att inom länets komå landsbygden utgjorde de.å kyrkostämma beslutade utgifterna 271,596 kr. och de å kommunalstämma 73,377 kr., hvaremot inom staden endast 64,637 kr. beslutits & kyrkostämma, men 190,783 kr, af stadsfullmäktige. Beträffande omfattningen af de utgifter, som tillhörde den ena eller andra kommunalmyndighetens beslutanderätt, äger alltså ett så godt som omvändt förhållande rum:mellan lands; kommunerna och staden. På landsbygden utgjorde nämligen utgifterna, som beslutits af kyrkostämma, icke mindre än 78,8 procent af samtliga utgifterna, under det att motsvarande procenttal för stadskommunen var endast 25,3. I följd häraf uppgingo &. andra sidan de af kommunalstämma beslutade utgifterna i hela utgiftssumma med endast 21,2 procent, hvaremot utgifterna, beslutade af stadsfullmäktige, hunno upp till 74,7 procent.
Vid 1893 års slut uppgingo länets alla kommuners samtliga tillgångar till 1,988,829 kr., deraf 1,015,678 kr. tillhörde landskommunerna och 973,151 kr. staden. Med hänsyn till sin beskaffenhet fördela sig dessa tillgångar å landsbygden med 677,344 kr. på fastigheter och inventarier samt med 338,334 kr, på fordringar och kontanta medel, I staden uppgingo fastigheterna och inventarierna till 401,885 kr. samt fordringar och kontanta medel till 571,266 kr. Tillgångarne i fastigheter utgjorde å landsbygden 510,351 kr. i folkskolehus, 67;832 kr. i fattigvårdsanstalter, 8,030: kr. i sockenstugor, 1,700 kr. i jordbruksfastigheter samt 37,641 kr. i andra fastigheter eller inalles 625,554 kr.
FL dessa tillgångar hafva icke inberäknats sådana fastigheter och fonder, hvilka endast stå under förvaltning, men ej disposition af de kommunala myndigheterna, Dessa uppgingo för länets landsbygd till 1,809,102 kr. i kyrkor, 735,590 kr. i ecklesiastika boställen m. m. samt 44,325 kr. i donationsfonder.
Kommunernas skulder inom länet utgjorde vid årets slut 946,465 kr., deraf för landsbygden 131,159 och för Visby 815,306 kr. Skulden för landskommunerna var vid årets början 115;539 kr., hvadan skulden under året ökats med 15,620 kr. eller 13,5 procent. Skillnaden mellan upptagna och betalda lån utgjorde 14,377 kr., med hvilken summan de förra öfverstego de senares belopp.
För Visby öfverstego de under året upptagna lånen de betalda med 35,806 kr. Af landskommunerna hade Hemse den största skulden eller 15,137 kr., dernäst Vänge med 14,182 kr,, Rone 9,359 kr. Othem 8,219 kr. och Roma 7,308 kr. Skuldfria voro Akebäck, Veskinde, Martebo, Tingstäde, Rute, Fleringe, Bunge, Fårö, Gothem, Hörsne, Östergarn, Visby Södra landskommun, Vall, Atlingbo, Sanda, Vestergarn, Fröjel, Öja, Hamra, Silte och Stånga.
För ett riktigare bedömande af kommunernas ekonomiska ställning meddela vi här några undersökningar angående skuldernas förbållande till såväl folkmängden som tillgångar och det påförda fyrktalet eller bevillningen. Dessa utvisa, att på hvarje invånare å länets landsbygd utgör andelen i kommunernas skuldbelopp kr. 2,99 hvaremot på hvarje stadsbo kommer en skuld af kr. 113: 00, alltså en ganska betydlig skillnad mellan landsbygden och staden. Då emellertid äfven tillgångarne fördela sig högst olika, nämligen med kr. 23: 12 pr invånare & landsbygden och kr. 134: 09 i staden, kommer behållningen för hvarje person att stanna vid kr. 20: 13 för landsbygden, men uppgå till kr. 21: 09 för staden.
I förhållande till summan af tillgångarne utgjorde skulderna samtidigt 12,9 procent för länets landskommuner och 83,7 procent för staden. Fördelas landskommunernas skulder på fyrktalet, kommer inom länet på hvarje fyrk en skuld af 48 öre, medan en fördelning af stadens skulder på bevillningen utfaller med kr. 49: 01.
Kommunernas behållning, eller .det belopp, som återstår sedan skulderna fråndragits tillgångarna, uppgick inom årets slut inom länet till 1,042,364 kr., deraf 884,519 kr. för landskommunerna och 157,845 kr. för stadskommunen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Mars 1896
N:r 42

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Oloflig jagt påstodo L. & G. Cramér å Ronehamn att Viktor Carlsson, Roes i Rone, skulle ha idkat, men som Carlsson lyste med sin bortovaro fick han böta 10 kr. samt ålades vid 20 kr. vite komma tillstädes femte sammanträdet.

Öfverfall och våld å allmän väg. Länsman Svallingsson hade å tjänstens vägnar, på angifvelse af J. Pettersson, Simunde i Hejde, inkallat arrendatorn Gottfrid Sunden å Möllbos i Halla, för det denne utan ringaste orsak 18 sistl. Jan. öfverfallit angif varen med tillhygge och slagit konom så att fem större sår uppstått i hufvudet. För åkl. hade svar. medgifvit att det varit med en ketting han slagit målsägaren. Läkarebetyg företeddes. Ett vittne hördes med hvilket Pettersson ifrågavarande kväll haft skjuts. Detta vittnes berättelse öfverensstämde med angifvelsen, men svar:s ombud framhöll att våldet skulle ha skett af nödvärn. Ett par andra karlar, som varit i Sundéns sällskap, hade sedan Sundén slagit målsägaren så att denne legat afsvimmad på vägeo, kommit med s. k. kälkstafvar för att vidare fullfölja det af Sundén påbörjade öfvervåldet. För svar:s personliga hörande förökommer målet andra dagen af nästa sammanträde med föreläggande för svar. att närvara vid 20 kr. vite.

Svära kunde icke Olof Olofsson, Hummelbols i Burs, för sitt namn å den förbindelse å 26 kr., som handelsfirman L. & G. Cramér å Ronehamn, kräft honom för. Derför blef Olsson dömd att betala icke blott omstämda] 26 kr. jämte ränta utan ock till kär. utgifva 48 kr. i rättegångskostnader.

Brast åt eden gjorde äfven skräddaren K. J. Olsson i Hemse i det krafmål handl. Jac. Norrby derstädes, mot Olsson anhängiggjort.

För våld mot Johan Mårtensson, Maldes i När, hade förut Johan Johansson, Halbjänne i samma socken, af åkl. länsman Eneman instämts. Svar. nekade fortfarande. Åkl. hade inkallat tre vittnen, men när två voro hörda fann Johansson för godt erkänna hvad som lagts honom till last. Mårtensson hade tillföljd af den misshandel han undergått i 6 dagar varit urståndsatt att utföra något arbete. Utslag nästa sammanträde.

Olofligt försålt hö från kronoholmen Vestergarnsholm skulle förre arrendatorn å förenämda egendom K. O. H. Carlsson under förra året gjort, hvarför yrkades ansvar å honom samt att han måtte dömas ersätta domänstyrelsen för 2:ne häckar hö med 40 kr. Svar. å sin sida ansåg att åkl. i egenskap af åkl. icke utan fullmakt från domänstyrelsen vore behörig att tala i målet, helst som åtalet afsåge kontraktsbrott. Begärde och erhöll uppskof till femte sammanträdet.

Brott mot näringslag? Länsman Eneman hade till tinget instämt skräddaren G. A. Hultgren och skomakaren K. J. Jakobsson i Visby för det de 8 sistl. Dec. dels å auktion genom P. Eneqvist i Fröjel, dels under hand å Burge gästgifvaregård försålt kläder och skodon, utan att inom kommunen äga handelsrättighoter. Svar. inlemnade en vidlyftig skrift, deri de förnekade att de gjort sig skyldige till näringslagsbrott. Angifvareimålet var handl. Anton Jacobsson i Levide. Uppskof till tredje dagen af femte sammanträdet.

För tillgrepp af bandstakar från Lojsta annex hade samma åkl. instämt arbetarne K. A. Marquard i Visby samt J. G. Hedlund i Hemse. Som svar, ej iakttagit inställelse fäldes de att böta 5 kr. hvardera, samt ålades vid 15 kr. vite att komma tillstädes vid nästa sammanträde.

För djurplågeri stod drängen Johan Jakobsson från Hafdhem tilltalad. Djurplågeriet skulle bestått deri, att Jakobsson 27 sistl. Nov. kört ett par oxar och då fastbundit tömmarne på lasset och, själf gående efter, lemnat oxarne utan tillsyn. När de ej själfva hade begrepp om att hålla vägen hade Jakobsson genom upprepade piskslag onödigtvis misshandlat djuren. Ett vittne hade lemnat intyg om att han vid tillfället varit nära att blifva nertrampad af de genom slagen uppskrämda djuren. Svar. nekade för att ha gjort sig skyldig till något djurplågeri. Uppshöts till nästa sammanträde.

Förenämda Jakobsson hade äfven för våld angifvit veterinärläkaren John Boman i Hemse, hvilken äfven instälde sig och berättade att han vid det i förra målet omnämda tillfället blitvit så upprörd af Jakobssons beteende mot ifrågavarande oxar, att han utan betänkande gifvit denne en örfil. Jakobsson hade sedan pockande hotat med piska, samt af doktor Boman fordrat 25 kr., då denne fattat Jacobsson i näsan, vändt bonom helt om samt med foten förpassat honom utom skotthåll. Utslag vid nästa sammanträde.

»Stulit allt hvad de ägde» påstod K. J. Jacobsson från Vänge att barnmorskan Maria Hammarström från Sanda sagt om Jakobssons familj. Tvänne vittnen hördes sedan svar. nekat för att hon ens kände till Jakobssons. Dessa vittnen hade sistl. vår hälsat svar. från kär., dervid denna anmärkt att hon ej ville vara hälsad från så dåligt folk, för om de nu ägde något, så ha de stulit allt hvad de ha. Svar bestred att detta yttrande afsåge kär., ty dessa voro för henne fullkomligt obekanta. Utslag vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Mars 1896
N:r 40

Biskopsvisitationer

komma innevarande år att hållas i Follingbo, Hejnum, Sanda, Roma, Fardhem (i förening med installation), Burs och Hafdhem församlingar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Mars 1896
N:r 40

Järnvägsmöte.

De sockenbor i Klinte, Sanda, Vestergarn, Mästerby, Eskelhem, Tofta, Stenkumla, Vall, Hogrän och Atlingbo socknar som intressera sig för en annan riktning af den påtänkta järnvägen till Klintehamn än den nu utstakade, torde sammanträda i Eskelhem skolhus lördagen den 21 Mars kl. 3 e. m. för att öfverlägga om den lämpligaste riktningen för att järnvägen måtte i största möjliga måtto komma trakten till godo.
Intresserade.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 Mars 1896
N:r 36

Auktion Vesterby i Sanda

Onsdagen den 18 Mars från kl. 11 f. m. kommer genom offentlig auktion hos P. Larsson, Vesterby i Sanda, i anseende till boets utredning efter hans aflidna hustru att färsäljas boets all egendom, såsom något silfver, koppar, järn- och blecksaker, träkärl, möbler, kör- och åkerbruksredskap, 1 tröskverk; kreatur: såsom 1 par hästar, 3 st. kor och 5 st. får; div. handredskap, något ämnesvirke, bräder och kastved m. m.; ätven försäljas boets fastighet 1/16 mantl. och bortarrenderas 1/16 mant. allt vid Vesterby i Sanda; hemmansdelen har goda ägor, och sparad skog samt är fri från undantag; betalningsvilkoren lämpas efter reel köpares bekvämlighet, öfriga vilkor tillkännagifvas vid auktionen; för lösegendomen lemnas godkände inropare anstånd med betalningen till den 1 nästkommande Oktober.
Rovalds i Eskelhem den 2 Mars 1896.
JOHAN OLSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 Mars 1896
N:r 36

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Skogs 10—11 Febr. Ordf. vice häradshöfding Axel Olivecrona).
Om ersätttnnig. Såsom vi förul refererat, håde skräddaren R. J. Olsson i Hemse instämt handl. Jac Norrby i samma socken, fordrande 100 kr. i ersättning för en kär:s 13-årige son, som varit i svar:s tjänst under tiden I Aug. 1893—1 Okt. 1894. För att styrka hvad gossen under tiden kunde hafva förtjänt, var af kär. tre vittnen inkallade. Af dessa hade Hanna Korsman fått plats hos svar., emedan han ej kunde reda sig med ifrågavarande gosse.
Handl. Frans Lysholm hade en torgdag användt samma gosse i sin affär och derför gifvit honom 1:50 jämte kost.
Handl. Krokstedt från Ronehamn, i hvars tjänst gossen f. n. v. är anstäld, ansåg att 5 kr. i månaden jämte kost ej alls vore för mycket, men upplyste på framstäld fråga att han själf ej gaf gossen någon lön, utan bara kost och kläder. Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

I målet mellan L. Jacobsson, Mårtens i Garda, och H. Pettersson, Bjerges i samma socken, angående våld förekom ingenting nytt. Ett vittne hördes, som hört svar. fälla samma yttrande, som vi vid förra sammanträdet refererade. Utslag samtidigt med förra målet.

Smörj i st. f. konjak hade enligt angifvelse Viktor Mårtensson, Maldes i När fått af drängen Johan Johansson, Halbjenne i samma socken. Angifvaren hade nämligen på kvällen 2 sistl. Febr, af Johansson blifvit inbjuden i ett uthus för att få sig en snaps, men i st. blifvit illa slagen, dervid såsom tillhygge en messingsdosa begagnats. Johansson var alldeles okunnig om någon dylik händelse. Föratt med vittnen uppfriska hans domnade minne uppsköts saken till andra dagen af nästa sammanträde, då Johansson antingen bör inställa sig personligen eller böta 10 kr.

Om återställande af en förbindelse. Husbondeenkan Olivia Lindegren, Kulda i Garda, hade utverkat sig stämning å sin svåger Albreckt Lindegren, Gumbalde i Stånga, samt å vaktmästaren A. W. Engqvist i Visby om återställande af en förbindelse å 200 kr.
som vaktmästaren Engqvist lagsökt svar. för. Den sednare, som blott mottagit reversen af Albr. Lindegren til? indrifning, blef på kär:s medgifvande skild från målet.
Å svar. Lindegren yrkadeg ansvar för det han mot bättre vetande kräft för gäld som redan vore gulden och som af svar. aldrig lemnats valuta för, utan vore den af kär:s numera aflidne man Frithiof Lindegren för åtskilliga år sedan utfärdad, för att belånas i bank för svar:s räkning. Sedan förbindelsen blifvit i Gotl. Enskilda bank af svar. belånad och äfven inlöst, hade den bordt återställas till kär:s man eller ock till sterbhuset efter manuens död.
Svar. påstod sig vid ett tillfälle på ifrågavarande förbindelse ha lemnat brodern 200 kr., hvilket skulle vara respenningar åt en annan broder, som skulle resa åt Amerika i Sept.
1886.
Vidhöll sitt kraf såsom rättvist och yrkade ansvar å svägerskan för obefogad rättegång.
För att få någon reda i denna invecklade härfva hade kär. inkallat två vittnen, folkskolläraren Karl Qviberg i Garda och landtbrukaren L. Th. Jacobsson i Stånga, hvilka samstämmande berättade att de 10 Oktober förra året varit närvarande vid en uppgörelse parterna emellan angående ett arf på 1,200 kr., som ännu skulle vara innestående hos svar.
Vid uppgörelsen hade svar. utfärdat revers å 150 kr., hvilket belopp då skulle restera å den aflidne broderns innestående arf.
Vittnena, som hade kunskap om att den aflidne brodern varit ute med sitt namn rätt mycket för svar:s räkning, hade då i likhet med enkan frågat efter hur det förhöll sig med de papper, hvarå den afl. tecknat borgen för svar. Denne hade då svarat att alla sådana reverser voro inlösta, samt att han när som helst kunde förete intyg derom. Den nu omstämda fordran hade ej heller omnämts, och hade svar. äfven vid t. f. uttryckt sin glädje öfver att alla affärer med broderns sterbhus nu voro rangerade.
Kärandeombudet, notarien Viman, ansåg det underligt att svar. skulle utfärda en förbindelse å 150 kr. till samma person, som stode i skuld till honom för 200 kr. Derpå invände svar. att han ej utfärdat förbindelsen för egen, utan för sin moders del. Utslag vid nästa sammanträde.

Hästkrånglet mellan Johan Lindström, Rodarfve i Fardhem, och systrarne Josefina och Karolina Lingvall, Maldes i Stånga, förekom ånyo till behandling. Flera vittnen hördes. Ifrågavarande hästkreatur hade redan för 4 år sedan varit »väderslukare». De personer, som afgifvit det vid förra rättegångstillfället af kär. åberopade vittnesintyget beedigade detsamma.
För att träffa öfverenskommelse om förlikning fingo parterna afträda, och lär sådan träffats så att svar. ersatte kär. med 50 kronor.

Godemansed aflades af landtbrukaren Johan Johansson, Gardarfve, hvilken uttetts att som godeman närvara vid förekommande landtmäteriförrättningar.

Ärekränkande tillmälen, såsom tjuf, tjufpack, m. m. skalle Oskar Jacobsson, Ringome i Alfva, fält om arbetaren Anders Holgerssons familj, äfven från Alfva. Jacobsson skulle äfven ha sagt att de stulit fyra Kaniner, diverse hafremjöl och ved. Som svar.
nekade, åberopade kär. ett par vittnen som hört svar. säga att han mistat omnämda kaniner, mjöl m. m., men visste ej om Holgerssons tagit detsamma; ansåg dock troiigt att deras gosse tagit kaninerna, emedan en morgon i Januari månad, när snö fallit på natten, från Jacobssons ladugårdshus, efter åtskilliga omvägar, mindre träskospår ledt till Holgerssons bostad.
Jacobsson hade äfven varit orolig för sina ladugårdshus och kreatur, emedan vid sådana nattliga operationer ljus måste i ladugården påtändas och dervid kunde eldsvåda möjligen uppstå.
Någon direkt beskyllning mot Holgerssons familj hade för öfrigt vittnena ej hört Jacobsson fälla. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Allekvia 10 Febr. Ordf. v. häradsh. Grenander).
För att ha skjutit gräsänder under otillåten tid, i början af sistlidne Jan. månad detta år, var arbetaresonen Aug. Pettersson, Nystugu i Tingstäde, instämd. Svar. erkände förseelsen under förklaring, att han ej haft vetenskap om de nya förändringarna angående jagt å nämda fågelart. Åklagaren anmärkte härvid, att svar. såsom gammal jägare ej borde vara ovetande derom.
Utslag på 3 sammanträdet.

»Ja blidde inte af med dem förr». Sålt bränvin till några personer påskhelgen förlidet år hade hemmansägare J. P. Larsson, Åkra i Sjonhem, och derför mottagit kontant betalning. Svar., personligen tillstädes, nekade emellertid för förseelsen.
Domaren : — Ja, men ha då alltså inte dessa i stämningen omtalade personer fått något bränvin af er?
Svar.: — Jo, de fick di. Ja blidde inte af med dem förr. De förföljde mig hela vägen och lofva mi stryk…
— Och då gaf ni dem…
— Ja, jag, blidde ju inte af med dem…
Domaren: — Men ni tog ju kontant betalning?
— Naj, si de gjorde ja inte.
Uppskof för bevisning till 4 sammanträdet, då svar. skall vara tillstädes vid 15 kr. vite.

För våld hade ffskare Johan Herlitz å Östergarn instämt Nils Olofsson och dennes son Niklas, Hammars å Östergran. Då kär. kommit för att taga igen några honom tillhöriga stakar, hvilka svar. tagit och upphängt sina nät på, hade han blifvit öfverfallen och illa slagen af svar. med en stake, hvilken gick af. Blodvite hade äfven uppstått.
— I genstämning bestredo svar. våldet under förklaring att de endast velat aflägsna Herlitz, hvilken nedrifvit deras nät, och dervid föst undan honom med staken, hvilken, upprutten som den skulle varit, derunder gått af. Litet bråk hade förstås uppstått, men något våld å Herlitz hade Olofsson och hans son icke begått. För skadan å de nedrifna näten begärde de senare 10 kr. i ersättning.
Uppskof till nästa sammanträde.

I konkurs försattes landtbrukaren Cedergren, Malms i Helvi, på begäran af Gotlands enskilda bank. Svar., hvilken vistas i Stockholm, anhöll telegrafiskt genom ombud på platsen att få protestera mot sitt försättande i konkurstillstånd, och anförde i telegrammet att hans tillgångar numera öfverstege hans skulder med 60 tusen kr. Efter enskild öfverläggning och sedan dels bankens ombud styrkt att C. äfven vore affärsman, dels närvarande utmätningsmän hvilka, sedan de med stämning ej kunnat anträffa C. utmätt all hans egendom, förklarat att de funnit de utmätningsbara tillgångarna ej på långt när räcka till betäckande af skulderna, resolverade rätten, att Cedergrens protest ej kunde till någon åtgärd föranleda.
Ingeniör Berg från Karlskrona, af hvilken hr Cedergren, såsom vi omtalat, skall hafva i dagarne tillhandlat sig några fastigheter, var vid rätten närvarande i afsigt att begära lagfart & egendomen Malms, som han tagit i byte. Detta kunde nu icke beviljas, hvadan hr B. förklarade, att han komme att anmäla missnöje öfver rättens beslut i denna sak.

För att genom försumlighet ha varit vållande till den eldsvåda, som sistlidne höst lade hemmansägare J. P. Nyströms gård med lösören i aska, var, på angifvelse af norra häradets brandstodsförening, hushållerskan Sofia Engström från Sanda instämd.
Svar. berättade att hon den dag olyckan inträffat varit ensam hemma, då hon kom att erinra sig, att hon måste gå bort ett ärende för sitt husbondefolks räkning. Eld hade visserligen varit uppgjord inom hus, i brygghuset, men innan svar. gått, hade hon tillsett att luckorna varit väl tillslutna, så att inga gnistor skulle kunna komma ut och orsaka någon olycka. Hon hade varit borta 1 timme ungefär. Orsaken till eldens uppkomst kunde svar. ej ange, men hon trodde ej att den börjat inom hus. Möjligen hade gnistor från skorstenen fallit på husets ytterväggar, å hvilka ribbor varit anbringade, och på så sätt förorsakat eldsolyckan. För öfrigt anförde hon att brygghusets skorsten en längre tid varit felaktig.
Åklagaren inlemnade en skrift angående det hållna polisförhöre:. På det att styrelsen för brandstodsbolaget måtte få tillfälle yttra sig uppsköts målet till 4 sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Febuari 1896
N:r 23

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För att ha lemnat häst utan tillsyn dömdes i dag drängen E. Strömlund, Tule i Halla, samt hemmansägarne H. P. Bendelin, Laux i Lokrume, och O. Pettersson, Myra i Martebo, hvar och en till 2 kronors böter.

För misshandel dömdes smedsarbetaren V. Sandberg, Visby, att böta 30 kronor.

Södra häradsrätten.
(Andra sammanträdet å tingstället Skogs.) Följande utslag ha i dag afkunnats:
Misshandelsmålet emellan enkan Margareta Söderberg och J. N. Jacobsson, Smissarfve i Rone, afgjordes så att svaranden ådömdes edgång.

I lösöretvisten emellan sergeanten J. Ahlfvengren i Hejde och dennes svärfader H, Hansson, Otes i Sundre, ogillades käromålet såsom ej tillräckligt styrkt.

För djurplågeri tilltalade arrendatorn Gottfrid Sundéen å Bjärbyholm i Etelhem blef frikänd.

För våld mot drängen Fritiof Ganberg i Levide tilltalade förre artilleristen Aug. Olsson från Fardhem dömdes till edgång.

Drängen Hj. Malmqvist från Rone var tilltalad för hot och hemgång. Käromålet ogillades.

Mejeritrasslet från Sanda. Målet emellan H. Vittberg, R. Vallin och H. Hansson från Sanda, kär., samt landtbrukaren Gustaf Nyman, Stelori Vestergarn, svarande, fick den utgång, att käromålet ogillades och kärandena ådömdes 45 kronor kostnader.

Förre handlande O. P. Lindströms, Träkumla, yrkande mot hofrättsnotarien Rudolf Viman ogillades och ålades käranden utgifva 25 kronor i kostnader.

Samme Lindströms yrkande mot sin frånskilda bustra Ida om åläggande att hålla arfskifte ogillades också. Käranden får betala 20 kronor i kostnader.

Vägunderhållningstvisten emellan Olof Larsson, Olof Lefvander och Nils Johansson från Garda å ena samt Anna Gustafsson, Österby i samma socken, å andra sidan: Käromålet ogillades och kärandena ådömdes 25 kronors kostnader.

I målet mellan A. P. Törnvall, Rovids, och K. J. Söderdahl, Valda i Eskelhem, godkändes ett belopp af kr. 459: 19, som svaranden ålades utgifva jämte 110 kronor rättegångskostnader.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Febuari 1896
N:r 22