Etikett: Sanda

Norra häradsrätten.
Vid vårtingets tredje sammanträde i måndags å Allekvia afkunnades följande utslag:
— För hemfridsbrott i handelsboden vil Veskinde station dömdes arb. G. Sjöstedt att böta 100 kr. samt att ersätta målsägaren för den skedda skadegörelsen.
— Efter aflagd värjemålsed frikändes arb.
Johan Pettersson Veskinds i Veskinde från ansvar för misshandel mot hustru Maria Bergström.
— Arbetaren August Pettersson, Tors i Bro, frikändes äfven efter edgång från ansvar för stöld af skogskälkar.
— För olaga bränviusbandel hade, som bekant, drängen Alb. Hallin, Grausue i Lokrume, varit tilltalad. Sedan han med ed friat sig från åtalet, frikändes han nu af rätten.
Hans ersättningskraf ogillades.
— Arb. Aug. Hallin, af sin svärfader instämd för att olofligen ha tillegnat sig en rock från denne, frikändes af rätten.
— Till 100 kr. böter dömdes drängen Otto Ferm för det han misshandlat 15-årige husbondesonen Gunnar Neogard.

Smålanderska menedsmålet förekom uu ånyo till handläggning, och hade Smålander inkallat fyra vittnen.

Desse berättade, att de vittnen, som i hufvadmålet påstått, att den af Smålander spryngde brunnen ej gifvit tillräckligt med vatten, sedermera sagt, att så ej var förhållandet utan att brunnen gett tillräckligt med vatten för både folk och fä och att det dessutom funnes vatten nog att drifva åvgtröskverk med. Vidare hade af ett vittne i hufvudmålet berättats, att en person af ägaren till bruonen fått löfte om 50 kr. om han nåttetid och då Smålander var frånvarande ville hålla brunnen läns från vatten.
Ett af vittnena i hufvudmålet hade dessutom till Smålender själf sagt, att ingen utom hans far vittnat rätt i hufyudmåiet.
Svarandenas ombud bestred, att något afseende måtte fästas vid hvad vittnena i det nu anhängiggjorda målet senast hade berättat. Ville ej bestrida, att hans hufvudmän fält de omvittuade yttrandena, men de hade i så fall menat, att brunnen gifvit tillräckligt med vatten på senaste tiden och ej på den tid hvarom själfva hufvadmålet hade rört sig. Yrkade målets afgörande samt fasthöll sitt förut gjorda yrkande om ansvar å Smålander för falsk avklagelse.
Smålander däremot begärde ytterligare uppskof för inkommande med full bevisning och slutpåstående.
Yttrande i målet vid nästa sammanträde.

Hemfridsbrottet vid Västerbys i Ardre förekom åter, och var i målet ytterligare ett vittne inkalladt.
Detta berättade, att målsägaren, hemmansägaren T. Jakobsson Västerbys förklarat sig ej ännu göra sak af det hända, men då de i supgillet, hvarvid hermfridsbrottet föröfvades, deltagande dessutom tagit sig före att sönderslita och utkasta ett kär. tillhörigt djurskinn, hade han uttagit stämning. Hade intet att upplysa i själfva saken.
Svar. nekade och begärde slut i målet, och beslöt rätten att fälla utslag nästa sammanträde.
En stund efteråt framträdde emellert’d svar, Larsson till dombordet och bad att »få säga ett par ord till rätten.» — Och hvad skulle det vara? sporde domaren.
— Jo, jag yrkar ansvar för ärekränkning samt 60 kr. i skadestånd.
— Hvarför sade icke L, det förut då?
— Jag glömde det.
— Åkl. bestred det gjorda yrkandet.
— Ja, i så fall vill jag ha uppskof.
— Men inte duger det att krångla se så där inte — sade domaren.
— Ja, antingen ska jag ha 60 kr. heller också få uppskof.
— Se så, gå un sin väg ock var lugn — sade domaren.
Larsson gick småmumlande och högst oförnöjd.

Bränmärkningen hjälpte ej. Som våra läsare torde erinra sig, påpekade vår brefskrifvare å Fårösund i början af året i ett bref till vår tidning, att ett tidigt kommersande med bränvin ägt rum å Fårösund samt förklarade sin afsikt med meddelandet vara att bränmärka ntöfvarne af denna handtering. Men bränmärkningen måtte ej ha bjälpt, ty i måndags stodo tre handelsbiträden från Fårösund och Fårö Fr. Ekström, C. Nystedt och O. Högqvist åtalade för olaga bränvinsförsäljning.
Denna försäljning försiggår vanligtvis så, att handelsbiträden, som äro kända å Spritbolaget i Visby, i eget namn rekvirera bränvin, konjak o. s. v. för landtmännens räkning samt ombesörja distributionen af de ädla safterna och inkassera penningarna, som sedan insändas till bolaget.
Af de nu instämda erkände Fr. Ekström och O. Nystedt. Den förste får sin dom vid nästa sammanträde, hvaremot den senares mål uppsköts, enär hans skriftliga erkännande ej var i laga ordning bevittnadt,
O. Högqvist, Fårö, däremot nekade till att ha sålt bränvin, hvadan målet mot honom uppsköts till Maj-sammanträdet.

Systern fortsätter broderns lönkrögeriaffär? För liknande förseelse som de ofvan omtalade handelsbiträdena var systern till den för rånet 4 Fårö häktade handl, E. Södergren, skolläraredottern Jenny Södergren instämd. Tingsmeningheten visade den på sätt och vis rätt ryktbara unga damen en ganska närgången uppmärksamhet, hvilken dock ej alls irriterade henne. Det var i alla fall intressant att se likheten i de båda syskonens uppträdande inför rätten — samma lugn, samma reda i tankarne och samma lätthet att uttrycka sig.
— Nej, visst inte! Jag har icke sålt en droppe sprit af något slag — jo, denaturerad sprit; men det är ju icke förbjudet: Under Esras tid utlämnade jag på begäran konjak till kunder, men då var det han som lämnat tillåtelse därtill. Sedan dess har jag ej gjort det.
För vidare utredning uppsköts målet till Majsammanträdet.

För djurplågeri var fiskaren Karl Broman, Fleringe, instämd. Han skulle under körslor med en ungkäst allt för flitigt ha begagnat piskan. Han bestred ej, att han begagnat piskan, men väl, att han gjort det öfver höfvan. Saken var den, att hästen, som skulle köras in, varit mycket bångstyrig, hvadan ett piskrapp då och då varit af nöden.
För bevisnings förebringande uppsköts målet till Maj-sammanträdet.

Södra häradsrätten.
Tredje sammanträdet. (Ordf.: E. o. hofrättsnotarien J. A. Toll).

För de smädliga rykten Jakob Johansson, Botes i Gerum, utspridt om arbetaren Lars Wiman dömdes J. att böta 50 kr. samt att ersätta Wiman med 86 kr. för dennes kostnader och att i ortens tidningar införa utslaget.

Godemansed aflades af hemmansägaren Nils Johansson, Hägvals i Linde.

Boskilnad sökas af fru Mina Kökeritz i Garda, Mannen medgaf ansökningen.

I barnuppfostringsmålet emallan Otto Johansson i Klinte samt C. J. Johansson, Sandäskes i Sanda, hade kär. ej kunnat få in några vitnen, hvarför målet uppsköts till nästa sammanträde.

Dyr gödning. Aug. Nyberg å Klintehamn ligger i rättegång med Alfred Jacobsson, Hunninge, om ??????ökar gödning, som denne ej ansett sig behöfva uttaga från Nyberg. Denne fordrar 5,000 kronors skade.
stånd för minskadt anseende som redbar köpman.

Kär. visade med frakträkningar, vid hvilken tid gödningen inkommit, samt yrkade, om rätten ej kunde afgöra målet till hans förmån, uppskof till annat sammanträde. Svaranden bestred kärandens påståenden. Yttrande vid nästa sammanträde.

För hemfridsbrottet, begånget julaftonen å Burgsvik, tilltalade Olof Håkansson Norbeck frön ???? hade för att bevisa sin oskuld inkallat ett par vittnen, hvilka ej sett den tilltalade uppföra sig så som de af åkl. förnt åberopade vittnena berättat. Utslag vid nästa sammanträde.

Skadliga rykten skall Lars Jacobsson, Gläfves i Burs, ha i ond afsikt utspridt om Lars Hansson, Ljugenäs i samma socken.

Ett par vittnen voro af kär. inkallade, och hade dessa hört svar. vid flera tillfällen, till och med i större folksamlingar, om kärandens ekonomiska ställning fälla förklenande yttranden, såsom att hans djur voro pantsatta, och att det snart måste blifva konkurs, att han vore en skojare och rackare m. m.

Ett par af svar. inkallade vittnen hördes äfven. Dom faller vid nästa sammanträde.

Djurplågeri. I målet mot N. K. Haskel i Hamra hördes nu vittnen, som sett svar. med mager häst köra lass och med piska tvinga fram den öfveransträngda hästen, samt att hästenhaft dålig utfodring. Utslag meddelas vid nästa sammanträde. För ett dylikt brott var äfven N. P. Hansson, Petes i Linde, åtalad men förnekade, att han gjort sig skyldig till något djurplågeri.

Åkl. hade inkallat fyra vittnen, som svarandeombudet försökte jäfva, emedan de skulle vara angifvare i saken, om ej direkt, så dock indirekt. Det ena vittnet Jacobsson från Garda förat hade haft rättegång med svar. och tappat, samt ville nu taga revanche. Öfver jäfsanmärkningen hördes tre vittnen.

Efter enskild öfverläggning nekade rätten Jacobsson att vittna. Dessutom var en son till Jacobsson såsom varande ej döpt af präst» äfven olämplig att vittna.
Målet uppsköts till Majsammanträdet.

För olaga idfiske i Närsån är, såsom vi förr refererat, Nils Nährström i När åtalad. Denne hade nu inkallat åtskilliga personer från När såsom vittnen. Desse påstodo, att de omnämda vittnena af hat och afund satt målet i gång, emedan Nährström förut angifvit dem för samma brott med den påföljd, att de bötfälts. Nährströms vitsordades äfven som den ordentligaste af fiskrarne därstädes, Genom nd hade utrönts, att N, ej på långt när lagt så långt ut, som han haft rättighet till. Målet förekommer ånyo 12 April.

Med samma mått som i mäten etc.
I gengäld för det handl. C. Blomqvist i När angifvit handl. N. K. Haskel i Hamra för djurplågeri, såsom här ofvan refererats, hade Haskel nu angifvit Blomqvist för likadant brott, men som Blomqvist ej iakttagit inställelse, uppsköts målet till nästa sammanträde med vites föreläggande för B. att komma tillstädes.

För misshandel var arbetaren Johan Tellström, Österlings i Stånga, af åkl. tilltalad. Misshandeln skulle ha bestått däri, att han vid något tillfälle förra året skulle ha gifvit hustrun Katarina Hallbom, Allmungs i Stånga, ett slag för ansiktet, hvilket förnekades af svar. Målet förekommer vid nästa sammanträde.

En krånglare. Fole mek. verkstad hade uttagit stämning å J. Andersson, Tenglings i Etelhem, om utbekommande af 21 kr.
90 öre, som ännu skulle restera å en pump, som firman levererat till svar. Denne ville ej ingå i svaromål, emedan han ej är ordentligt stämd. Med bevis från tvenne stämningsmän bevisade kär. motsatsen, hvarför rätten ålade svar. att svara i målet.

Han bestred då, att han från Fole verkstad köpt någon pump, men väl en från maskinist Schröder å Roma sockerfabrik.
Målet uppsköts till Majsammanträdet för bevisnings förebringande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1898
N:r 42