Valmötet

i Sanda i söndags var icke så talrikt besökt, som man haft anledning antaga. Anledningen dertill får väl sökas uti dels bristande politisk lifaktighet, dels lustfärden till grannsocknen Klinte, dels ett större missionsmöte i Etelhem. Mötet, till hvilket något öfver 40 personer infunnit sig från Sanda, Klinte, Fröjel, Hogrän, Mästerby, Hejde, Väte, Eskelhem, Fardhem, Atlingbo och Linde, öppnades af en bland inbjudarne, fanjunkare Karlström, med beklagande af den oförlåtliga likgiltighet, som ådagalades för dylika möten, och detta ehuru den största makten att utse den lagstiftande församlingens ena kammare låge hos allmogen.
Var emellertid mötet endast obetydligt talrikare besökt än Burgemötet, så var å andra sidan öfverläggningen vida lifligare och sakrikare. Under ledning af hr Karlström fortgick denna under närmare tre timmar öfver de fem öfverläggningsämnen, som af inbjudarne uppstälts.
Första frågan: Anser mötet nytt för landet att fbe åsättes spanmål och ladugårdsprodukter?
Hemmansäg. Eklund, Stenhuse i Sanda, ansåg det vara nogsamt kändt, att MERA knapt till något pris kunde säljas, hvadan det vore önskligt om en lämplig tull bestämdes, men icke ensamt på jordbrukets alster, ty sådant hade icke utsigt till framgång, utan i förbindelse med industritullar.
Kommissarien Dahlbäck, Med sådana spanmålspris som nu gälde, exempelvis 7 till 8 kronor tunnan för rågen, kunde jordbruksarbetet icke löna sig, isynnerhet icke med de pris, som de nuvarande innehafvarne betalt för sina hemman, icke blott för dem som sålts genom köp, utan äfven för dem som gått i art med hög utlösen till medarfvingar; Om nu dessa höga jordpris vore till olycka för jordägarne, så vore de det äfven för andra samhällsklasser, ty jordbruket vore den förnämsta näringen i landet, och om en näring lider, så lida alla de andra, detta ju mera, ju vigtigare den näring är som lider. Derför vore det en olycka att spanmålsprisen sjunkit så lågt. Om nu denna näring skulle bestå, så funnes ingen annan utväg dertill, än tullar, Att de gjorts behöfliga berodde på nyare tiders hastiga utveckling afsamfärdsmedlen, hvilka möjliggjorde sändandet af till dömes en tunna hvete från Amerika till Stockholm för samma frakt, som betingas från Visby till Stockholm. En annan faktor vore den stora utvandringen: nya verldar hade uppstått och inkastade sina produkter i marknaden. Våra skatt- och hypoteksskyldige jordbrukare, som betalt höga egendomspris, kunna icke konkurrera med dem, som ha jorden för intet och inga skatter. Men vore det då rättvist att producenterna lade denna tullskatt på konsumenterna (som kanske vore flertalet)? Frågan besvarades dermed, att vårt lands alla klasser ha intresse af hvarandra; i den mån jordbrukaren står sig bra, stå sig de andra klasserna bättre, De som lefde bland folket såge att arbetaren mår bättre, då bonden får betaldt för sin säd och har råd att betala honom för sitt arbete; när säden stode högt i pris, rådde ingen nöd, arbetaren hade då arbete och komme i tillfälle köpa. Städernas invånare hade naturligtvis fördel af att köpa så billigt som möjligt, men det ömsesidiga beroendet samhäll-klasserna emellan verkade en utjämning, köpmannen finge sälja sina varor och handtverkaren finge arbetsförtjenst. — De allra flesta af våra ekonomiska förhållanden hade gestaltat sig med hänsyn till jorden, dess värde vore en regulator, kapitalisterna hade der insatt sina penningar och om ett betydligare prisfall skulle inträffa, så uppkomme en finanskris, hvars make vi näppeligen upplefvat. Derför borde jorden behållas vid ett normalt värde. 1 princip vore frihandeln nog riktig, men man måste taga hänsyn till förhållandena. Den republikanska statsformen vore nog i princip den riktiga, men icke funnes många som derför ville införa den? Ty principer läte icke under alla förhållanden tillämpa sig.
Brännmästare Axén vore af en alldeles motsatt åsigt, ty spanmålstullar gagnade oss så litet, enär det vore så få som finge nytta af dem. För det första fioge saten deraf en inkomst, som icke är för staten behöflig; vidare komme icke tullen att höja p- med tullens belopp och för det tredje kunde frågas: när spanmålen nu icke kan säljas, skulle det bli lättare att sälja den, om den blir dyrare? Gagnet blefve intet för den mindre jordbrukaren; han måste på hösten sälja sin säd för att sedan på våren köpa. Det vore att störta honom, om han då skulle behöfva betala högt pris. Äunu farligare vore att, om vi få spanmålstull, så komma alla andra näringar med samma kraf, och då finge bonden se, att om han finge 100 kr. mera för sin säd, så finge han i stället betala 100 kr. mera för andra saker. Skulle jordbruket hjelpas bör det ske på andra vägar: genom skattelindringar och räntenedsättningar. Den arbetande klassen klagar redan nu, huru mycket mera om den till andra skatter finge äfven brödskatt. Af jordbrukare funnes 62,000 med areal under 4 tunnland; dessa fingo ingen nytta af tullar. Det funnes vidare 171,000 med areal intill 40 tunnland, som måste köpa vissa slag af spanmål, Men så funnes det 27,000 personer som äga öfver 200 tunnland; det vore dessa, som skördade vinsten, det vore till dessa man ville att svenska folket skall skatta. Skulle någon ny skatt påläggas, så må det ske direkt. — Tjenstemännen fingo under dyra år dyrtidstillägg; det vore nu tid att istället införa billighetsafdrag. Ingen borde ha större lön än för det arbete han gör. Det borde vara ett mål för ett riksdagsombuds uppmärksamhet att sänka lönerna.
Hemmansäg. Pettersson, Odvalls i Linde, trodde, att spanmålstullar skulle komma alla till del. De vore ej att anse som skatt. Finge den större jordbrukaren ökad inkomst, så komme han i tillfälle att lemna mera arbetsförtjenst. Förordade tull på spanmål och äfven öfriga näringar.
Kyrkoherden Uddin. Det vore nog bäst om frihandel rådde i hela verlden. Men förhållanden gåfves, då man måste bryta mot en princip. Så här, då grannländerna kringgärda sig med skyddstullsmurar. Det vore då orätt att öppna våra portar. \’ Äfven vårt land borde omgärda sig. När de ta bort sina murar, så ta vi bort våra. Gagnet låge deruti, att prisen blefve jämnare och mera stående än nu. Bismarck vore tvifvelsutan en stor fosterlandsvän, som såg hvad hans land kräfde. Då han införde tullar, så skyndade andra land att följa hans exempel. Under den tid vi hade spanmålstullar mådde vårt land bäst. Sedan hade det gått tillbaka.
Brännmästare Axén. Tyskland låge under ett jernok, hvarifrån vi må be Gud bevara oss. Der vore tullarne en finansfråga; staten behöfde pengar och derför tillgrep Bismarck tullarne; förhållandena der kunde inte jämföras med våra. Vi kunde inte konkurrera med Amerika: ja hvarför? Jo, Amerika har ingen kapitalslukande armé; tag bort dessa 30 millioner, som krigsmakten årligen kostar svenska folket, och bättring skall inträda äfven för jordbrukaren. Att spanmålen nu stode lågt, vore en tillfällighet. Den hade stått lågt äfven förr, men sedan åter höjt sig.
Kommissarisn Dahlbäck bestred, att endast stora jordbrukare skulle få nytta af tullen; hvar enda bonde hade alltid något att kr — Tullarne skulle komma att befria bonden från nödvändigheten att sälja É hösten; finge han då blott någorlunda betaldt, kunde han spara något till våren. — Visst hade i Tyskland saken delvis varit en skattefråga, men fioge man tro Bismarck, hade nog skyddet också varit med. Tyska riksdagen hade också gått in med begäran att få tullen ökad. Då alla våra grannfolk, utom Danmark, skaffat sig tullar, borde väl icke vi stå ensamma, så mycket mer sam man äfven i Eogland börjat tänka på samma sak.
Kyrkoh. Uddin. Om Bismarcks motiv vore svårt att döma. Skattesynpunkten vore nog icke den enda, utan jämväl fosterlandskärleken, ett försök att bättra landets ställning.
När bonden mådde bra, så mådde alla bra, vore ett sant ordspråk.
Härmed var öfverläggningen slut. Vid framstäld proposition på frågan hördes enstaka jarop. Flertalet undvek såväl nu som vid följande frågor att bestämdt yttra sig.
Andra frågan: huru bör penningväsendet ordnas inom vårt land för att lätta den skuldsatta jordbrukarens bekymmer?
ansågs vara af för invecklad natur för att kunna från mötets sida framkalla något bestämdt uttalande.
Ordföranden framhöll önskvärdheten af att jordbrukslån måtte utlemnas mot lägre ränta än nu. Bevillvingsstadgan antager jordkapitalets atkastning vara tre procent. Det vore då för mycket att betala sex.
Komm. Dahlbäck erinrade att räntan växlar och att vi ha ondt om kapital, så att räntan här vore högre än i rikare land. Bäst ordnade saken sig sjelf, om nödvändigheten af sparsamhet blefve mera lefvande. Hypoteksbanken hade tagit sina lån under tider med hög ränta, Hopp funnes om lånens konvertering och deryvid möjlighet afräntenedsättning.
Ordföranden: De nuvarande hypotekslånen borde man kunna få inbetala i deras helhet och nya i stället erhållas mot lägre ränta.
Hr Axén: Då nu allt fallit i pris, borde äfven kapitalet ge vika genom att lägre räntefot allmänt blefve rådande.
Kyrkoherden Uddin bemötte ett hr Axéns yttrande om att hvar oci en skall ha betaldt efter sitt arbete, med en erinran om vissa socialisters fordringar att t. ex. en sjuklig husbondes drängar, som sköta hans jordbruk, skola ha mesta delen af afkastningen, eller att murarne, som uppfört ett hus, skola anses som deras ägare o. s. v.
Hr Axén: invände häremot, att han endast afsett indragning af en mängd sinekurer bland ämbetena och ett rättvisare tillgodoseende at de yngre tjenstemännens kraf på ersättning, då de många år lönlöst få göra tjenst för de äldre, som endast qvittera sina qvartal.
Tredje frågan: Anser mötet den föreslagna vägunderhållslagen nyttig för vårt län?
inleddes af ordföranden med en längre redogörelse för lagens innehåll, hvilken vi här kunna förbigå, då Gotl. Allehanda nyligen utförligt berört detta ämne.
Ordföranden trodde emellertid, att det för Gotland icke vore önskvärdt, att denna s. k. lättnad komme till stånd, ty vi hade här så litet af andra skatteföremål än jorden, som skulle till vägunderhållet bidraga, (genom den 8. k. vägkassan), med anledning hvarat hr Dahlbäck erinrade, att, äfven om den nya lagen för Gotland hade ringa betydelse, någon lindring skulle den nog medföra genom att industriella näringar såsom kalkugnar, brännerier m, m. komme att bidraga till vägunderhållet.
Fjerde frågan: Anser mötet, attdet frikyrkliga partiet bör understödjas inom riksdagen?
Kommiss. Dahlbäck avsåg frågan såsom något för vidlyftig böra begränsas. Hvilket parti som helst bör inom riksdagen ha tillbörligt skydd. Menuades åter med frågan att det frireligiösa partiet skulle vara dominerande? Eller att statskyrkan skulle slopas? Eller hvad menades?
Skollärare Nyström, Mästerby. Vid riksdagen gjorde sig som bekant ett frikyrkligt parti gällande, hvilket ifrågasatt kyrkans skiljande från staten. Krafter som arbeta derpå funnes inom riksdagen. Tiden vore dock bland vårt folk icke ännu inne att skilja kyrka och stat. Att slita ett sådant tusenårigt band skulle medföra följder vida mera genowgripaade än de anade, som nu yrkade derpå. Det ropades på frihet, men många, som derpå ropade, förstode icke hvad frihet vore. Staten och kyrkan hade ju så mycket gemensamt, de vore båda anordningar af Gud, de hade samma mål : menniskans daning och utbildning, den ena för det verldsliga, den andra för det andliga. Många andra skäl funnes ock hvarför denna förening fortfarande borde bestå.
Komiss, Dahlbäck. Liksom hittills borde hvarje sekt ha full frihet för sin religion.
Intet åtskiljande af stat och kyrka borde komma ifråga, I de kyrkliga som i de verldsliga förhållandena borde råda skick och ordning. Trodde icke att svenska folket vore med om upplösningen, för hvilken en del af dessa frireligiöse verkade med ett revolutionärt och häftigt sinnelag, vida skildt från ett förnuftigt och klokt framåtskridande.
Kyrkoherden Uddin. Tiden vore visst icke ännu inne. Skotland och många andra land hade sin frikyrka, men olika med vår, der de frikyrklige vore sönderbrutna i en mängd sekter, som åto upp hvarandra. I Skotland åter stodo de frikyrkliga som en man. Derför bildades ock der ett organiseradt samfund med lag och ordning, Om i vårt land staten skulle skiljas från kyrkan, skulle deraf uppstå ett förfärligt oväsen. Rent af en olycka för svenska folket, Liksom enighet här saknades, så saknades ock ledare på de många orter, der de frireligiösa sekterna äro spridda, Vidare behöfdes mera offervillighet än nu. Sålänge denna icke vore större, skulle frikyrkan snart gå sönder och vi återkastas till en tid, då vi ingen kyrka alls hade, till hedendomen. Vi skola ha bort alltihop och kristendomen med, tänka nog många. Derför vore af vigt att man icke valde ombud med frikyrklig tendens, hvilka vid riksdagen stundom uppträdt på ett sätt, som gifvit en talare anledning yttra, att skulle frikyrkan bli så bullersam och orolig, så må vi be Gud bevara oss för en sådan kyrka.
Skoll. Nyström. – Det hade visat sig att frikyrkan i Schweiz gått sönder. De gamla äro nu der de segrande.
Kyrkoh. Uddin: rätt vore icke att i alla möjliga fall a sig mot de frikyrkliges önskningar. Dessa vore ibland gauska berättigade. Statskyrkans eget väl fordrar, att reformer ske; det vore orätt och oklokt att hålla igen mot berättigade kraf. — Skulle de frikyrklige fritagas från afgift till kyrkan, så skulle de äfven slippa sådan till skolan, och då ginge det sönder på alla områden.
Mötet lät den förda öfverläggningen utgöra svar på frågan.
Femte frågan: hvem eller hvilka vill mötet uppställa som kandidater till nu stundande riksdagsmannaval?
Kommiss. Dahlbäck. Blott en kandidat borde komma i fråga, då blott en skall väljas.
Förordade den af Burgemötet uppstälda kandidaten hemmansägaren L. Norrby i Fardhem, som hade icke blott de allmänna egenskaperna:
en hederlig och fast karaktär och ett ppt förstånd, utan äfven erfarenhet vid riksdagsgöromål, Den andre ifrågasatte kandidaten vore för talaren och för de allra fleste valmän alldeles obekant. Man kände ej hans årigter. Han tillhörde ock en fraktion inom det kyrkliga, som icke borde få bli dominerande vid riksdagen. Norrby åter representerade det mera lugna och sansade iramåtskridandet och hölle på statskyrkan.
Kyrkoh. Uddin anhöll att, oberoende af specialfrågor, få uppställa vissa stora grundtordringar på ett riksdagsombud. Han borde vara 1:0 en äkta fosterlandsvän, som hade hela landets väl i syfte och vidsträckta vyer, som icke stannade vid landskapsgränsen; 2:o en sj Ifständig man med en karaktär, stark nog att motstå slitningen af de många partier, som finnas, för eå vidt han är visst öfvertygad att hans åsigt är den rätta; 3:0 en rättsinnig och rättskaffens mar, fom icke i alla frågor eller vid alla tillfällen hör vare sig till högern eller venstern, utan för hvarje fall sluter sig till det parti, som strider för sanviogen, äfven om denna ligger på en annan sida, än den han vanligen tillhör; han bör vidare 4:0 äga insigter och förmåga att yttra sig samt 5:o0 vara en kristen, som icke blott för sin tid utan för efterkommande toge vara på det dyrbara arf vi fått från våra fäder.
På framstäld proposition föklarade sig derefter mötet som sin kandidat vilja uppställa hemmansäg. Ludv. Norrby i Fardhem, hvilken vid sammanträdet var närvarande, men icke yttrade sig uuder debatten.
Den andre kandidaten Kristoffer Johansson, Hogrän, var icke tillstädes. Han bevistade missionsmötet i Etelhem.
Mötesdeltagarne aftackades derpå af ordföranden, med framhållande att det alltid för honom vore ett nöje att sammankomma för att tala om medborgerliga saker. Ehuru han väntat ett talrikare deltagande i detta möte, vore den diskussion, som på sansadt sätt förts, och de upplysningar, som lemnats, för såväl honom som öfrige inbjudare en sann tillfredsställelse.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 27 Juli 1886
N:r 60.

På det valmöte

med anledning af det förestående valet till riksdagsombud för södra domsagan, som om söndag äger rum i Sanda, anhålla vi få fästa valmännens uppmärksamhet. Önskvärdt vore, om man dervid kunde få tillfälle något närmare lära känna den i Hogrän bosatte, i det politiska lifvet hittills obekante kandidatens åsigter uti en och annan af de mera betydelsefulla frågorna på dagordningen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 Juli 1886
N:r 59.

Kyrkoherde Uddin

i Sanda har förordnats till konsistorieombud och ombud för domkapitlet såsom tillträdare vid laga af- och tillträdessyn s Klinte pastorsboställe med Fröjels annexhemman 20 Juli.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 Juni 1886
N:r 48.

Auktion vid Boterarfve i Sanda.

Fredagen den 14 nästa Maj från kl. 10 f.m: försäljas genomn offentlig auktion vid Boterarfve i Sanda för f. kronolänsmannen John Hi: Smedbergs konkursmassas räkning all dess lösegendom, bestående af.något guld och silfver, deribland 2 fickur, möbler, sängkläder och linne, diverse busgerådssaker, något läder och skinn samt lin, 2 bjellerremmar, 1 sjumånaders gris med mera som ej särskildt uppräknas, samt massans för osäkra ansedda, utestående fordringar; dessutom utbjudes på samma gång ett felfritt medelålders hästkreatur.
Kände ioropare betale den 15 nästa Angusti, andre vid. anfordran,
Klinte 24 April 1886.
CHRISTIAN EKELUND.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Maj 1886
N:r 37.

Ersättning för ståndskog

på grund af hemmansklyfningen å 3/16 mantal Varbos Lilla i Sanda skall utgå från Brita Larsson 1/16 mantal af nämda hemman med 179 kronor 17 öre att gäldas hvar sjette månad, sedan skiftesförrättningen vunnit laga kraft, med 1/3 hvardera gången.
För laga skiftet å skifteslaget nr 1 i Ejsta skola följande ersättningar för ståndskog utgå:
från prestgården i Ejsta socken kr. 272:—
från Lars Mårtenssons 9/32 mt! Qvie kr. 57:50
från Jakob Petterssons 9/32 mt! Qvie kr. 533:—
från O. Petterssons 1/8 mtl Lerdarfve kr. 32:—
från Jakob Jakobssons 9/32 mtl Uggårds kr. 257:—
från Lars Erikssons 3/8 mtl Uggårds kr. 104:—
från Lars Petterssons 3/.6 mtl Rondarfve kr. 220:25
från Oskar Krusells 3/16 mtl Rondarfve kr. 236:75
från L. Lagergrens arfvingars 1/8 mtl Lilla Mellings kr. 64:—
från Johan Cederlunds 1/8 mtl Lilla Mellings och 3/16 mtl Stora Mellings kr 164:—
samt d:o N. P. Lingström Mellingsäng under Lefves i Levide kr. 44:—
hvilka ersättningsbelopp skola vid skiftets tillträde och hvar sjette månad derefter gäldas med 1/3 hvarje gång.
Dylika ersättningar för laga skiftet å skifteslaget nr 2 i Fröjel skola utgå
från P. Petterssons 1/8 mtl Gannarfve kr. 95:25
från P. Norrbys 1/32 mtl Gustafs Kr. 54:14
från O. Jakobssons 3/40 mtl Gustafs kr. 273:12
från O. Nährströms 1/82 mtl Gustafs kr. 151:77
från L. F. Petterssons 1/8 mtl Gustafs kr. 113:57
från O. Petterssons 1/8 mtl Gustafs kr. 459:05
från J. Nymanders 1/4 mtl Nymans kr. 362:50
från Thim. Olssons Bjerges i Ejsta kr. 22:25
från Olof Jakobssons lar i Ejsta kr. 5:50
från L. T. Petterssons 1/8 mtl Gustafs i Fröjel kr. 270:25
från O. Byanders Mulde i Fröjel kr. 92: —
från Kapten Petterssons Mulde i Fröjel kr 47: —
från L. Vahlbergs Mulde i Fröjel kr 243:—
från Kapten Levanders Stenstu i Fröjel kr 108:—
från H. Jakobssons Stenstu i Fröjel kr 56:—
från G. Stenbergs Stenstu i Fröjel kr 34:50
från L. Larssons Deps i Fröjel kr 73:50
från L. Larssons och P. Petterssons Deps Fröjel kr 65:—
från Kaupes i Fröjel hemmansägare samfäldt kr 134:—
från J. Löfqvist Ansarfve i Fröjel kr 160:50
från H. Häggs Alstäde i Fröjel kr 239:50
från Lars Hallins Alstäde i Fröjel kr 28:—
från H. Jakobssons Pusarfve i Fröjel kr 89:—
från Petter Petterssons Pusarfve i Fröjel kr 13:—
hvilka ersättningsbelopp skola gäldas med ena hälften vid tillträdet af skiftet å skifteslaget nr 2 i Fröjel socken och med den andra hälften ett år efter nämda tid.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 27 April 1886
N:r 34.

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
För oloflig rapphönsjagt voro åtalade f. sjömannen Lars Jakobsson, Tammung i Gotbem, sjömannen Gustaf Gustafsson i Bro socken samt Karl Bäckström, Östergårda i Stenkyrka. Alla svarandena nekade, hvarför målen uppskötos för bevisnings förebringande.

Till edgång dömdes husbondesonen Oskar Lundberg, Klints i Othem, instämd af Emma Palmgren från Othem om barnuppfostringsidrag.

För misshandel å Kristina Maria Pettersson, Ala i Rute, var husbonden Petter Hallberg dersammastädes instämd. Enär Hallberg nekade, erhöll käranden uppskof för vittnens inkallande.

Södra häradsrätten.
Ansvars- och ersättningsyrkanden hade K. H. Eskelund i Sanda framstält mot O. H. Nyman i Vestergarn, emedan Nymans hästar skulle hafva insläpts på kärandens högård och der hafva uppätit två lispund hö. Nyman ålades ersätta häranden med en krona för höet; ansvarsyrkandet ogillades. Rättegångskostnaderna qvittades parterna emellan.

För olofligt tillgrepp af sex troder från N. P. Lingström i Leifves och 1 1/2 kast ved från kyrkoherde Bolin i Levide var Petter Jakobsson, Alskute i Levide, åtalad; det tillgripna värderades till 10 kronor 10 öre. Jakobsson dömdes att för snatteri böta trettio kronor.

För oloflig försäljning af vin- och maltdrycker dömdes handlande J. Malkan i Stånga till tjugu kronors böter.

Äktenskapsskilnad höft Jakob Jakobsson å Sutarfvegrund från sin hustru Margareta Gertrud Larsdotter. Hustrun hade vägrat att fortsätta äktenskapet och förklarat sig ej hafva något att erinra mot käromålet, hvilket emellertid såsom ej grundadt på laga skäl ogillades.

Ansvar för skadegörelse hade kyrkoherde Kullin i Vamlingbo yrkat å hemmansägaren Karl Andersson, Sandqvie i Öja, hvilken hade afbrutit ett ungt träd & en plantering. Andersson dömdes att härför böta tjugufem kronor samt att ersätta trädet med en krona.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 April 1886
N:r 31.

Auktion vid Boterarfve i Sanda.

Lördagen 20 innevarande Mars från kl. 10 f.m. försäljes genom oftentlig auktion vid Boterarfve i Sanda en mängd bättre möbler af valnöt, mahogny, ek och björk, samt diverse annan lösegendom, såsom: 1 piano, 1 schiffonier, 1 byrå, toalett-, divans-, spel- och skrifbord, imperialsäng, flere tvättkommoder, skänkskåp, stolar och bokhyllor, fönstergardiner, linne och sängkläder; koppar-, messing-, jern- och blecksaker, lampor, glas och porslin, ett dussin nysilfverskedar, en lastvagn, arbetsvagnar, kälkar, bartvar, vrång- och toderbäckar, ett tröskverk, par- och enbetsselar, ridsadel och ryktdon, en ko som snart skall kalfva; och lemnas 3 månaders betalningsanstånd för af mig godkände köpare, andra endast mot kontant eller godkänd borgen.
Bro och Åby den 10 Mars 1886.
JOHAN EKELÖF.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Mars 1886
N:r 21.

Auktion af stort omfång.

Genom offentlig auktion, som tisdagen den 23 och onsdagen den 24 in nevarande Mars kommer att försiggå vid Bäckstäde i Sanda, låta delägarne i boet efter framlidne herr öfvestelöjt anten och riddaren Oskar af Klint försälja största delen at dödsboets särdeles omfångsrika lösegendom, och hvaribland några arbeten af guld, ett större parti arbetadt silfver, en mängd saker af nysilfver, koppar-, malm-, messing-, pläter-, jern- och blecksaker af alla slag, hvarjehanda glas och porslin, diverse lampor, en större uppsättning möbler, såsom byråer, krydd- och linneskåp, divans-, spel-, mat-, té- och sybord, soffor, sängar, stolar, gungstol, taburetter, kommoder, förmaksspeglar med konsolbord, vägg- och toalettspeglar, väggar, förgyld ljuskrona samt diverse taflor m m., äfvensom ett fortepiano och en symaskin; alla slags fönstergardiner, bords- och gungstolskläden, borddakar, servietter, handdukar samt lakan och örongottsvar, alla sorters sängkläder, såsom fjäderfyllda bolstrar, dynor och kuddar, tagelstoppade madrasser samt stopptäcken och andra täcken, några bättre gångkläder, ett bokskåp, jämte diverse böcker och musikalier; snickare- och smedjeverktyg, kör- och åkerbruksredskap, bestående af en sufflettvagn, 2:ne trillor, flere verkvagnar, en ressläde, 2 par rackkälkar, 4 par arbetskälkar, vrång- och foderhäckar, par- och enbetsselar samt en ridsadel, ett tröskverk af jern, en rissel vind, en annan vindmaskin, en hackelsemaskin, en hästräfsa, vänd- och andra plogar, myllkammar och harfvar, jämte allehanda slags småredskap, något spanmål och rotfrukter, möjligen något kreatursfoder samt åtskilliga kreatur, deraf 3:ne hästar, 3 par oxar, 9 kor, en tjur, en tjurkalf samt får och svin.
Auktionen, som på anmodan kommer att förrättas af undertecknad bör jas båda dagarne precis kl. 10 för, middagen; kunnande kände, vederhättige köpare få begagna sig af betalningsanstånd till den I September innevarande år. Torpare samt arbetsoch tjenstefolk, som ämna göra inrop, böra, om de möjligtvis stanna för pågot sådant och vilja tillgodonjuta betalningsanståndet, vara försedda med busbondes eller arbetsgifvares borgen, eller åtminstone vederhättighetsbetyg.
Visby den 11 Mars 1886.
Edvard Ringbom,
föreståndare för härvarande auktionskammare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Mars 1886
N:r 21.

Från landsbygden.

Vestra Gotland, 2 Mars.
Slädpartier,
förekomma nu tidt och ofta härute på landsbygden. Så hade i om Vestergarns socken alla husbönder med:sina gummor en dag i förra veckan förenat sig om en sådan utflykt, som, gynnad af ett angenämt väder och godt före, vardt. särdeles angenäm. Vägen togs genom Sanda till kyrkovärden Karlsson, Mafrids, der qvällen tillbragtes under gladt och trefligt samspråk.
Tre dagar senare var det ungdomen som på dylikt sätt roade sig.

Ohyggligt att se
var det dop, som vid Valbyters fiskstrand förrättades sistlidne söndag. Från en vid pass 400 fot från stranden belägen bostad ses en liten flock, mest qvinnor och barn, vandra ned till sjöstranden. I spetsen synes mellan tvänne predikanter en 18 års flicka i en så lätt drägt och så föga passande för årstiden, att mången åskådare ryste för den dystra anblicken. Nedkommen till stranden aftager hon ytterligare några klädesplagg och den arma flickan står der utsatt för den skarpa vinterkylan i en drägt, som nära nog anständigheten en; iron mig närmare beskrifva. Så börjas vandringen mellan isbitarne ut i det kalla vattnet; flickan leddes nu af den ene af predikanterna — den andre stannade qvar på stranden — tills vattnet steg nära nog till midjan, och nu måste det arma offret der i vattnet stå stilla en lång stund, medan en bön lästes. Derefter fattar prediganten flickan om midjan och doppar henne under vattenytan hel och hållen. Efter den betan börjades återtåget; men i den kalla vinterdagen dröjde det ej länge förrän de tunna klädesplaggen, som hon hade på sig, voro styffrusna och de nakna lemmarne skälfde af kölden, fastän några tjocka klädesplagg efter uppstigandet kringsveptes henne. Efter -öfversköljningen i det kalla vattnet och den öfverväldigande smärtan deraf föreföll det, som hon kom i ett slags förlamningstillstånd och måste mera bäras än ledas af tvänne personer till närmaste bostad.
Huruvida flickans helsa efter den behandlingen kommer att lida något men, får väl framtiden utvisa; dock lär hon ännu samma afton gått till sitt i närgränsande socken belägna hem.
Temperaturen visade den dagen 4 köldgrader.

Lågt vattenstånd
har det nu varit en längre tid och är ännn, då detta skrifves, så lågt, att några personer knapt minnas att något dylikt förekommit på 80 år. Säkert är emellertid, att det en dag var mer än 3 1/2 fot under vanliga vattenståndet.

Norra Gotland, 3 Mars.
Rutekretsen,
som sedan norra tredingen 1884 itudelades, omfattar Fårö, Rute, Hangvar, Lärbro, Othems och Hejnums pastorat, hade sistlidne lördag i Lärbro folkskola, under skollärare O. N. Ljungbergs ordförandeskap, sitt första möte för året. Mötet öppnades med bön, i samband med hvilken hölls den sedvanliga bibelkatekisationen — denna gång öfver Luk. 10: 25—87. Omedelbart derefter behandlades den förelagda uppgiften: satsanalys ur >läseboken>, allt af läraren på stället. Efter att hafva genom på »svarta taflan> uppskrifna enklare satser visat, af hvilka delar en sats består, öfvergick läraren till läseboken, hvarvid särskildt afseende fästes vid satsens hufvuddelar. Vid den härefter företagna granskningen af den sistnämda lektionen leddes samtalet in på frågan, till huru stor omfattning den enkla utbi\’dade satsens behandling bör förekomma i folkskolan, och uttalades härunder något skilda åsigter, i det man å ena sidan ville i folkskolan lemna så mycken tid till detta läroämne, att barnen lärde sig ur enkel text särskilja såväl satsens hufvud- som dess underordnade delar med begagnande af deras latinska bevämningar. En af mötesdeltagarne ansåg sig deremot nödsakad begränsa läroämnet derhän, att man finge nöja sig med, om barnen kunde något så när nöjaktigt särskilja hufvuddelarne från deras bestämningar. Undantagandesnamnen subjekt och predikat kunde hvarje annan benämning saklöst förkastas såsom varande här alldeles obehöfliga.
De på föredragningslistan från föregående möte uppstälda öfverläggningsämnena kommo härefter under diskussion. Första frågan: »Huru kan läraren bäst bevaras från sleatrian?» inleddes af skoll. Mörrby med en kort historik öfver folkskolans utveckling. Genom det ringa intresse, hvarmed folkskolan i början omfattades, och bristande kontro 1 öfver hennes arbete låge frestelserna till hennes lärares förfall i slentrian nära till bands. Med inspektionen och tillgodogörandet af de viskar och råd, som intpektörerna lemna, bar en friskare verksamhet i skolans arbete inträdt. Aficke mindre betydelse för läraren i här ifrågavarande fall vore läraremötena, särskildt kretsför sningarnes möten, der undervisningsprof vore anordnade. Under öfverläggningen frambölls vidare nödvändigheten af lärarens fortsatta studier på egen hand. Önskligt vore derför att hans ekonomiska ställning vore sådan, att han till sitt förfogande ägde härför lämpliga böcker och tidskrifter samt att hans tid och intressen ej behöfde delas på flere för skolan främmande sysslor. En uppriktig föresats att efter bästa förmåga följa den apostoliska uppmaningen: »haf akt uppå dig sjelf!» framhölls slutligen såsom ett bepröfvadt medel mot bevarandet från äfven detta onda. Olver den andra frågan: Huru böra de särskildt rikt begåfvade barnen behandlas? uppstod en kort öfverläggning. Erfarenheten hade visat, att behandlingen af sådana barn vore svår och derför icke alltid lyckats. Genom att forcera ett dylikt barns kunskepsförmåga, i det att läraren läte det ohejdadt tilltredsställa sitt begär efter det kunskapens träd, som stode planteradt på folkskolans mark, hade inom kort ett slags öfvermättnad uppstått; de lofvande förmågor, han mottagit, hade han lemnat från sig såsom vanliga »medelmåttor»; af det uppmärksamma, flitiga barnet hade, genom lärarens frestelse att särskildt framhålla det, snart nog blifvit en utpräglad egoist, den der ej tålde klander eller motsägelse, ej ens af den, som nyss favoriserat honom. pill all den visliga behandling, som här vore af nöden, hörde, att man skänkte barnet ett rättmätigt erkänvande såsom en uppmuntran till fortsatt flitigt bruk af sina gåfvor och anlag, under det att man, så snart en osökt anledning dertill gåfves, påvisade dess ofullkomlighet och brister i såväl den teoretiska förmågan som viljeriktningen, för att bevara det från sjelfbehag och bibehålla det i ödmjäkheten.
Nästa möte beslöt man hålla i Helivi folkskola lördagen 22 Maj, hvarvid till undervisningsämne föreslogs: sol- och månförmörkelser samt ny och nedan. Öfverläggningsämnet skulle blifva: Huru bör uppfostraren behandla barnens hederskänsla (ambition)?

Ett slädparti
var anordnadt bland Hangvarsborna, söndagen 28 sistlidne Februari på e.m., då samtlige slädarne, 18 stycken, samlades vid Qvie och fortsatte körningen landsvägen till Ihre och vidare förbi Onsters-till Sigsarfve, der deltagarae togo in och tillbragte en högst angenäm afton med dans.

Södra Gotland, 3 Mars.
Om fartygs-strandningar.
Sundre och Vamlingbo socknars kustbor hafva ingått på Neptunbolagets ackord — eller rättare kustbornas begäran af Neptunbolaget har af detsamma antagits.
Detsamma är deremot icke fallet med kustborna i Hamra och Öja socknar.

Olycksfall.
Vid en gård i Hamra, har ett kokreatur ljutit döden derigenom att kon hade invecklat och insnärjt sig uti sitt bindsel på så sätt, att framfötterna kommit i bindslet, hvilket gjorde att kreaturet i hängande ställning ljöt en långsam död.

En brefskrifvare
från södra Gotland ville veta, att den kista, om hvilken jag i nr 11 af Gotlands Allehanda talat, ingalunda är upphittad, derför att man ej vet hvem, som varit upphittaren. Här kan upplysningsvis sägas att tullvaktmästaren på Burgsvik verkligen kommit denna kista på allt för tydliga spår, för att kunna säga att fs ej funnits, hvilket man nu med säkeret vet.

Oförutsedt.
Vid Drakarfve i Näs socken skulle man för eh tid sedan slagta ett litet griskreatur. En äldre qvinna och en pojke skulle förrätta slagten. Men grisen hade annorlunda beslutit; han lyckades undkomma sina »bödlar», dermed att han helt lugnt började trafva utåt den då svaga isen på Burgsviks hamn. Gumman och pojken vågade icke följa grisen i spåren och det enda de tyckte sig. kunna uträtta, var att så mildt och kärleksfullt, som möjligt ropa sitt: gysa…gysa…gysa… Grisen, lydande sin sjelfbevarelseinstinkt, lyssnade icke på sina skarprättares formler, utan skyndade allt mer och mer mot gränsen af sitt korta lif och . . . plums! — der låg han | den öppna vaken, der han i stället fick sin bane.

Mejeriet på Burgsvik
drifver nu oafbruten verksamhet. Den stora tillförseln at mjölk och grädde har gjort att både arbetspersonal och materiel måst tillökas. Ända från Hamra och Vamlingbo afyttrar man sin mjölk till Burgsviks mejeri, hvars föreståndare är hr Mertz.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Mars 1886
N:r 19.