Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Sanda socken ligger på Gotlands västkust.
Gårdsnamn: Alands, Anderse, Bjästavs, Boterarve, Botvide, Bäckstäde, Ganne, Gervalds, Gunilde, Hemmungs, Juves, Lekarve, Norrgårde, Nystugu, Petarve, Prästgården, Runne, Sandgårde, Sandäskes, Smiss, Stenhuse, Tipps, Varbos Lilla, Varbos Stora, Vives, Västerby, Äskes, Eskes, Övide.
under tiden 12—24 September har begärts af kyrkoherde Kalström i När, som föreslagit teol. stud. K. Sundabl att under tiden predika i pastoratet.
— Under den tjevstledighet som be viljats kontraktsprosten Budia i Eskelhem kommer hans pastorat att under tiden skötas af presterskapet i Sanda med biträde af prosten Ölverberg i Stenkumla.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 September 1892
N:r 135
i Sanda är förklarad ledig till ansökning inom 27 September.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Augusti 1892
N:r 124
hade till i går e.m, anordnat sin andra prisskjutning för året. I skjutningen mot centimetertafla togs första pris och silfvermedalj af J. A. Lönnroth, Visby, för 45 cm., andra pris och silfvermedalj af kapten Vestöö, Storugns, för 57 cm., tredje pris och bronsmedalj af J. E. Johansson, Klinte, för 71 cm. samt fjerde pris och broosmedalj at H. Lindbom, Klinte, för likaledes 71 cm.
I björnskjutningen fick V. Lönnies, Stånga, första pris och bronsmedalj för 53 c.m., och J. Jakobsson, andra pris för 61 cm.
I glaskuleskjutningen nådde stationsinspektor Lönnies det vackra resultatet af 6 träffar (alla kulorna), hvilket inbragte honom silfvermedalj. J. N. Lindbom, Visby, fick bronsmedalj för 4 träffar.
I extra insattsskjutning motcentimetertafla erhöll A. Olsson, Sanda 1:a pris för 24 em, J. A. Lönnroth 2:dra pris för 37 cm., O. Olsson, 3:e pris för 38 cm., N. Hellgren 4:e pris för 45 cm., L. Smedberg 5:e pris för 46 cm. och R. Johansson 6:e pris för 48 cm.
I extra björnskjutning erhöll H. Lindbom första, G. Hansén andra och J. A. Lönnroth tredje pris samt i ännu en dylik V. Lönnies första och J. A. Lönnroth andra pris.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Augusti 1892
N:r 121
försiggick i går f.m. på infanteriregementets skjutbana bakom Kungsladugården under ganska gynnsamma omständigheter, ehuru deltagandet, tyvärr, icke var mindre matt i år än under flere föregående.
Från Hejde skyttegille hade anmält sig 2 skyttar, från Klinte 6, från Lina 8, från Garda 5, från Fardhem 1, från Visby stad 11, från Stånga 1, från Sanda 9 och från Dalhem 6, eller tillhopa 49 skyttar.
Följande pris utdelades:
Anton Ekelund, Sanda gille 61 poäng 40 kr.
Edv. Kalström, Visby gille 58 poäng 25 kr.
J. Lönnroth, Visby gille 56 poäng 20 kr.
Aug, Jakobsson, Sanda gille 55 poäng 10 kr.
Emil Olsson, Garda gille 55 poäng 10 kr.
H. Lindbom, Klinte gille 54 poäng 10 kr.
K. A. Jakobsson, Dalhem gille 54 poäng 10 kr.
Den senare efter omskjutning med J. V. Jacobsson från Garda skyttegille.
Prisutdelaren, major Cronstedt, hembar skyttarnes tack till bestyrelsen, som utgjorts af kapten Sellergren samt löjtnanterna Ehlert och E. Sillén. Till sist utbragte han ett lefve för konung och fädernesland, hvilket besvarades med ett fyrfaldigt hurrarop. Täflingen var slut vid 1/2 1-tiden.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Augusti 1892
N:r 121
Den för i sommar ovanligt vackra perioden hade, när det led mot lördagen, hunnit göra mer ån en betänksam, rörande vädret dagen derpå. Barometern föll och det blåste rätt friskt. Hvad månde vatten skulle bära i sitt sköte?
Det var derför med en oförstäld glädje man i går morgse skådade ut mot den klara, blå himlen och mot den spegelblanka hafsytan som knappast då och då lätt rördes af en krusning.
Nå, 1892 års drottstäflingar skulle sålunda åtminstone i afsesnde på väderleken icke stå sin föregångare efter.
Det var tidigt nog lif och rörelse i staden. Från arla morgonstund rullade den ena skjutsen efter den andra in genom stadsportarne. Man hade kanske åkt hela natten, ty ända upp ifrån Fårö och ned ifrån Fröjel hade folk infunnit sig för täflingarna. Kl. strax efter 9 inkom ett 33 vagnar långt extratåg från Hemse, medförande omkring 1,450 personer. Det var så fullt med passagerare från alla stationer, att när man kom till Barlingbo fans ej rum för flere, utan måste man, ef ter att ha lemnat lasten i Visby, köra tillbaka till Barlingbo efter de qvarlemnade.
Ett par timmar före den utsatta tiden för täflingarnas början begynte folk strömma nt till idrottsplatsen. Den var belägen på samma plats som år 1890 eller söder om den väg, som leder från landsvägen upp till lägret samt sträckte sig ända uppåt skogen med en omkrets af inemot 1,000 steg. Planen var inhägnad med dubbla rader af pålar och utspända ståltrådlinor. Svajande flaggor och väl!diga skyltar betecknade de olika ingångarne för de i täflingen deltagande äfve som för åskådarne. Östur ut på platsen hade sekretariatet och den talrika prisdomarkåren hvor sitt tält, hvarjämte för dess räkving fans i ett tredje en liten restauration.
Vid 10-tiden svepte en kall dimma öfver slätten och höljde den i en tät slöja. Der skingrades dock, och efterlemnade för en stund en välbehöflig svalka, ty solen gassade ganska hett i vindstillan.
Då klockan hunnit den utsatta tiden, samlades så småningom de prisdomare, som efter komiterades anmodan åtagit sig sitt ingalunda lätta uppdrag. De voro:
i Bakpärk:
Handl. R. Snöbohm, Klinte
Handl. J. N. Myrstén, Slite
Handl. Gustar Cramér, Rone
Handl. J. L. Kahlqvist, Visby
Handl. J. Ödin, Visby
Frampärk:
Lektor M. Klintberg, Viby
Handl. L. Cramér, Ronehamn
Bankbokh. Ant. Pettersson, Visby
Länsman M, E. Svallingson, Klinte
Fanj. N. Hägg, Bjerges.
För pärkkarlarne:
Kaptev J. Facht, Fröjel
Doktor Ad. Hauffman
Kamrer J. E. Ihre, Visby.
Varpa:
Riksdagsman P. Larsson, Fole
Handl. J. Johansson, Visby
D:r O. Klintberg, Visby
Stadskassor Chr. Ekelund, Visby
Skoll. P. Nordin, Veskinde
Handl. J. Munthe, Visby
Fabr. J. Stenström, Visby
Handl. R. Va?ér, Visby
Bokh. K, Cedergren, Visby
Löjtnant Axel Broander, Visby
Löjtnant C. Vickatröm, Visby
Styckjunkare O. Johansson, Visby
Handl, J. Broander, Rone
Skoll. P. Mörrby. Boge
Veterinär J. Hederstedt, Visby.
Femkamp:
Öfverstelöjt. Schartau
Öfverstelöjt. von Vegesack
Konsul Björkander
Löjtnant Engström
Stångstörtning:
Notarien V. Engström
Lindtbr. L, J. Ekelund, Dalhem
Bokhandl. V. Nyberg
Höjdsprång:
Löjtnant E. Nordberg
Ing. A. Sylvan
Längdsprång:
Kapt. E. Fanehjelm
Handl. J. Munthe
Höjd- och längdsprång med staf:
Löjtnant Vickström
Bokh, J. P. Eklund.
Kapplöpning:
Löjtnant Broander
Veterinär Hederstedt.
Dessutom hade kapten L. Sellergren utsetts till ordnare af alla täflingar utom boll och varpa.
Det dröjde något, innan alla de täflande bunnit anmäla sig, antecknas och erlägga sina afgifter. De blefvo slutligen ett ganska stort antal i bakpärk 105, i frampärk 42, i varp, 189 samt i öfriga täflingar 57, så att tillsammans ut gjorde de täflande, enligt anmälningarna 393.
De anmälda bollspelarna utgjordes af lag från bär nedan uppräknade socknar, hvilka efter lottkastning spelade mot hvarandra såsom de äro hop-parade och har pärkkar lens namn utsatts för att närmare beteckna laget:
i frampärk:
J. Johansson, Utalskig
P. F. Johansson, Hablingbo
J. Jacobsson, Enggårda Rone
Karl Petterssor, Bölske Eke
O. Lindberg, Gudings Alfra
L. Dahlgren, Stånga
Bakpärk:
J. Hammargren, Östergarn
L. J. Grauberg, Dalhem
Karl Olsson, Sanda
F. Nilsson, Halla
Aug. Pettersson, Follingbo
R. Löfvenberg, Fårösund
V. Ljungberg, Visby
E. A. Borglund, Katthammarsvik
Karl Karlsson, Fröjel
Hj. Hellgren, Östergarn
A. Andersson, Ejsta
K. Jacobsson, Hexarfve Butle
O. Eklund, Ryftes Fole
N. Bronleaus, Stenkyrka
O. Larsson, Lummelunda
E. A. Berglund, Katthammarsvik
Varpan kastades af 63 olika partier mot 8 olika mål.
Snart nog voro täflingarna i full gång och idrottsplatsen företedde då en särdeles liflig tafla. På flere ställen voro pärkarne utlagda. Här gick bakpärkens höga yror, der hade man tilfälle att se de snarfva huggen och det säkra mötandet i frampärken. Det var ett gnoende fram och tillbaka i skjortärmar och strumgsockor. Visst kändes det litet svettigt emellanåt, men det brydde man sig föga om, utan gick på bara.
På ett par andra ställen befanno sig varpkastarnes grupper. I år hade med afseende härpå ett par förändringar vidtagits, Dels hade de hårda, omöjliga målstickorna från 1890 utbytts mot böjliga vidjor, dels skulle lagets alla tre deltagare kasta 20 kast, af hvilka sedan det bästa på hvardera sidan mättes. Afståndet var 20 meter.
Under flere timmar pågivgo nu täflingarne egentligen utom annan omväxling än att de spelande grupperna ombyttes. Så småningom bade skaror af åskådare infunnit sig, deras antal ökades alltjämt och torde nog kunnat uppskattas till inemot 4,000 personer.
I pärken bedömdes, såsom år 1890, efter poäng, hvarvid
0—3 betecknade dåligt spel
4—7 betecknade godt spel
7—8 betecknade mycket godt spel
9 betecknade utmärkt spel
10 betecknade högst berömligt spel
När i bakpärken den första omgången spelats, sågo de täflandes meritlista ut på följande sätt:
Östergarn (Hj. Hellgren) 42 poäng
Sproge (O. Göransson) 41 poäng
Visby (W. Ljungberg) 40 poäng
Follingbo (A. Pettersson) 40 poäng
Butle (Jakobsson) 40 poäng
Halla (Nilsson) 39 poäng
Dalhem (Granberg) 39 poäng
Östergarn (Berglund) 35 poäng
Sanda (K. Olsson) 34 poäng
Fole (Eklund) 33 poäng
Fröjel (K. Karlsson) 31 poäng
Stenkyrka (Brouneus) 31 poäng
Östergarn (Hammergren) 30 poäng
Fårösund (Lefvenberg) 29 poäng
Lummelunda (Larsson) 28 poäng
Häref uttogos nu till förnyad täflan de 6 lag som fått högsta poängen. Deras inbördes förhållande bestämdes genom lottkastning. Åter gingo de underlägsna ut och slutligen qvarstodo till sluttäflan lagen från Dalhem och Halla, at hvilka det sistnämda efter en hård och vacker strid blef segraren. De båda ! gen hade då varit i oafbruten kamp från kl. 1/2 1 på dagen och när segern var vunnes närmade sig klocka. 7. Det är vackra prof på uthållighet, och huggen föllo icke mindre skarpa mot slutet än i början.
I frampärk hade prisdomarnes protokoll efter första dusten detta utseende:
Hablingbo (P. F. Johansson) 35 poäng
Alfva (O. Lindberg) 34 poäng
Alskog (J. Johansson) 29 poäng
Rone (J. Jacobsson) 25 poäng
SiåLga (L. Dahlgren) 23 poäng
Eke (K. Pettersson) 15 poäng
Vid omspel täflade sedan Rone och Hablingbo, Alskog och Alfva. Alskog och Hablingbo gingo ut och striden stod mellan de båda qvarvarande, dervid Alfva blef den vinnande i 2 pärkar.
Vid en jämförelse med poängtalet för de spelande år 1890 fina vi att detta då i allmänhet var högre än i år. Detta får emellertid icke förklaras som skulle de spelande icke varit lika duktiga i år, utan beror alldeles säkert derpå att prisdomarena — och detta med fullt fog — i år varit mera s’rärga och njugga på utdelandet af höga poängsiffror. Derom torde ej råda mer än en mening, att särskildt gårdagens bolltäfli gar voro, med ett eller annat undantag, goda och jämna, atvisande, att det gamla spelet börjar komma till heders igen i bygderna.
Uoder det att de sista pärkarne pågingo på norra delen af fältet, hade man på den del, som låg åt skogen, arordnat hvad vid »vågen» plägar kallas
frispel,
d. v. s. språng i höjd och på längd, med eller utan staf, kapplöpning och stångstörtning. Dessa täflingar följdes med stort intresse, och flere af de deltagande visade dervid prof på en styrka och en vighet, som voro förvånansvärda. Särskild uppmärksamhet tilldrogo sig bröderna G. och Hj. Nilsson från Mästerby, hvilka båda blefvo fyrfaldiga pristagare, d. v. s. i allt hvad hopp och språng hette.
Det tycktes också, som om den gamla kämpaleken »störta stång» ånyo började komma till heders, ity att icke mindre än 13 personer deltogo i densamma. Och itt icke kraftigt folk saknas på Gotland, derom har denna täfling nogsamt vittnesbörd. Stången var en riktig liten telefonstolpe, men den bröts upp af alla de anmälda om än i ett par fall med möda samt kastades i allmänhet mycket väl. Särsklidt de båda pristagarne skötte stången som en leksak.
Femkampen
kom till slut. Intresset för densamma var synnerligen fligt öfver allt, både bland täflare och åskådare. Till den samma hade anmält sig 8 personer, men 4 afstodo genast, så att sålunda endast lika många återstodo. Och dessa gingo oförtrutet till leken.
Första profvet var längdkastning med varpa af 1,7 kgs. tyngd. Dervid kastade sergeant Ahlfvengren 26,30 meter, Hj. Hellgren, Östergsrn, 24,35 m., A. Hellgren, Östergarn, 23,75 meter., E. Herliz, Visby, 20 m.
Då täflarne icke voro flere än fyra, kunde ingen utgå, utan fortsatte alla 4 med stångstörtnisg. Dorvid kastade Hj. Hellgren 8,18 meter, serg. Ahfvengren 7,76 meter, A. Hellgren, 7,17 meter och E. Herliz, 4,64 m.
Nä ta prof var längdspråvg och nådde serg. Alhfvengren i medeltal 3, 49 meter, A. Hellgren 4, 13 m. och Hj. Hellgren 4, 60 m.
Dessa tre sprungo nu i kapp, hvarvid A. Hellgren sprang 100 meters bana på 13, 1 sek. och Hj. Hellgren på 13, 2 sek.
De båda bröderna skulle nu slutligen brettas med liftag, i hvilken idrott de icke voro alls hemma. De togo dock några kraftiga tag efter anv: ning och efter att åtskilliga gånger ha taumlat om med hvarandra, öfvervann den 18-årige A. Hellgren sia broder och blef alltså segraren i den första gotländska femkampen.
Innan man hunnit till denna slutpunkt för täflingarna, hade klockan blifvit nära 1/2 8. Sedan alla de täflande uppstälts på två led med front åt skogen, framro pades dagens pristagare och
Prisutdelningen
ägde rum samt förrättades af landshöfding Poignant,som dervid yttrade några varma ord om betydelsen icke blott för Gotland utan för fosterlandet af de nationell gotländska idrotternas öfvande, hvarpå prisen efter den uppgjorda prislistan tillstäldes de vinnande.
Bakpärk:
Första pris. (Vi by bollklnbbs vandringspokal och mosskulturföreningens pris om 100 kronor) tillföll Halla bollspelare: F. Nilsson, Dalbo (pärkkarl), J. Petrersson Broa, E. Sundell Tule, Karl Hagström Hallgårds, Lars Larsson, J Hellgren och O:ot Nilsson Dalbo.
Andra priset (en silfvertumlare och 30 kronor) erhöll Dalhems bollspelare: Lars Granberg Granskogs (pärkkarl), O. Hallin Dune, A. Vickman, Herman Björklund Granskogs, P. Pettersson Hallstäde, A. Nilsson och R. Nilsson Granskogs.
Två extra pris om hvartdera 10 kronor tilldelades a bollspelar: (C. Andersson Ejsta O. Göranson Sproge G. Engström Ejsta, N. Siltberg, A. Cedergren, J. Jacobson och J. Larsson Sproge) samt Follingbo bollspelare (Aug. Pettersson Lillvede, O. Jacobsson Väte, J. Johansson Klintehamn, J. Henriksson, H. Johansson Väte, G. Norrby Klintehamn och N. Pettersson Mästerby).
Frampärk:
Första pris (en silfvertumlare och konsul E. Lijewalchs pris om 100 kr.) tillföll Alfva bo!lspelare: O. Lundberg Gudings i Alva (pärkkarl) V. Eneman, V. Lange, Valtr. Pettersson, Karl Siltberg J. Kristofferson och Lars Siggelin, Alfva.
Andra pris (en tumlare af silfver och 30 kronor Ronebornas pris) tillföl Rone bollspelare: J. Jakobsson Enggårda (pärkkar!), T. Hagvall, H. Hallbom, J. Hansson, Hans Hansson, O. Broander, Ronehamn, och Nils Broander Eke.
Pärkkarlar:
Första pris (en silfverkanna): J. Johansson., Utalskog i Alskog för frampärk och samma pris (en större poka.) åt Hj. Hellgren, Skaks i Östergarn för bakpärk.
Dessutom tilldelades extra pris åt F. Johansson, Burge i Hablingbo, Karl Jacobsson, Hexarfve i Butle, Anders Andersson, Burge i Ejsta (hvar och ex 10 kr.) samt K. Olsson, Nystugu i Sanda och A. Pettersson, Lillvede i Follingbo (hvardera 5 kronor.)
Varpa:
1:a pris 40 kr.: smed. Hesselgren, skom. Österberg, skom. Vesterberg, Visby för 331 centimeter.
2:a pris 20 kr.: Fanj. Petterson, G. Fagerlund och A. Jupiter, Stenkumla för 365 c. m.
3:e pris 15 kr.: A. Larsson, Bolin och V. Vesterlund, Alfva för 383 c.m.
4:e pris 10 kr.: H. Johansson, Eke, J. Johansson och J. Häglund, Hemse, för 390 c.m.
5:e pris 5 kr.: N. Elgstrand, K. Veström, K. Bergström, Burgsvik, för 401 c. m.
6:a pris 5 kr.: K. Johansson, O. Verkander, O. Nygren, Fårö, för 402 c. m.
7:e pris 5 kr.: J. P. Johansson, O. Johansson, A. Nilsson, Bäl, för 402 c. m.
Stångstörtning:
1:a pris (en silfvertumlare och 25 kronor) åt volontär Francke vid Gotlands infanterireg:te för 7,87 meter.
2:a pris 10 kr. sergeant Ahlfvengren, Hejde, för 7,68 m.
Längdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 4,52 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 4,51 m.
Längdsprång med staf:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 6,05 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 6,02 m.
Höjdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 127 c. m.
2:a pris volontär Francke för 120 c. m.
Höjdsprång med staf:
1:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 2 m. 28 c. m.
2:a pris G. Nilsson, Mästerby för 2 m. 16 c. m.
Kapplöpning
1:a pris: Reinhold Nilsson, Endre 100 meters bana på 13,1 sek.
2:a pris: Rudolf Eneman, Alfva 109 meters bana på 13,2 sek.
(I alla dessa täflingar utgjordes första priset af en silfvertumlare och 5 kr. samt andra priset af endast en silfvertumlare.)
Femkamp.
De gotländska damernas hederspris (en silfverpokal och 50 kr.) tilldelades A. Hellgren, Skaks i Östergarn.
Ett extra pris på 20 kronor erhöll Hj. Hellgren Östergarn.
Sergeant Ahlfvengren tilldelades ett extra, på täflingsplatsen insamladt pris af 25 kronor.
Pristagarne helsades med ljudliga bifalls och hurrarop.
Snart nog efter prisutdelningen var hela den stora idrottsplanen tom. Här och der gingo några arbetare rifvande upp pålar och tagande ned tälten. Den andra stora idrottstäflingen på Gotland var nu snart ett minne blott.
Men ävnna en stund ville man åväljas vid detsamma och derför tågade man ner till paviljongen, der, efter intagen supé, en stor del af dagens prisdomare, arrangörer och taåflande samlades och fördretvo några angenäma timmar under tal och sång. Så utbragtes skålar för Gotland, den gotländska idrotten, pristagarne för dagen, prisdomarena, bestyrelsen, konsul E. Liljewalch och brukspatron G. Benedicks, som med frikostiga bidrag främjat täflingarne, för öfriga som lemnat tillskott tl priskassan, för gotlär dska qvinnorna m, fl. På hvarje tal följde en sång och det hela var en särdeles anslående afslutning på den i allt lyckade dagen.
Under festen ingick ett varmhjertadt telegram från gotländingar i Stockholm, hvilka, samlade till fäderneärfda lekar, sände broder] ga helsningar. »Länge lefve fosterön och dess idrotter.» Och med ett instämmande i denna önskan torde denna lilla redogörelse kunna afslutas.
Såsom bevis på det intresso teflingarna öfverallt väckt, må nämnas att följande tidningar låtit sig vid de samma representera: Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Tidning för Idrott, Göteborgs Handeletidning, Nya Pressen i Helsingfors och en finskspråklig tidning.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1892
N:r 116
Visby rådhusrätt.
Sjökapten O. H. Kihlberg, förande skonerten Amfitrite hade till i dag instämtsa för det han vid insegling till Visby för lotsen uppgifvit fartygets djupgående till 11 fot i st. f. verkliga 12 1/4, hvilken uppgift orsakat fartygets grundstötning. Svaranden erkände och dömdes att böta 20 kronor.
För tillgrepp af en rock från enkan Kristina Hallgren dömdes skräddaren J. N. Hallgren att böta 30 kronor.
Södra häradsrätten. (Slutsammanträdet.)
För olaga vinförsäljning dömdes handlanden O. Jacobsson i Garda att böta 10 kronor.
Till edgång dömdes arbetaren Gustaf Östman, Tjengdarfve i Träkumla i målet angående misshandel mot A. Byström dersammastädes.
Ogilladt blef pigan Maria Petterssons i Sanda talan mot drängen Johan Lyberg i Vestergarn angående barnuppfostringshjelp, likaså Kristina Nordströms i Etelhem yrkande om barnaföda af L. P. Nygren dersammastädes.
I målet mellan arbetaren Karl Hejdenberg å Klintehamn, kärande, och handl. K. L. Krokstedt, svarande, ang. beskyllning för tillgrepp ådömdes Krokstedt edgång.
Till 800 kronors böter för öfverträdelse af skogsförbud å egendomen Hesselby i Linde dömdes landtbrukaren A. A. Johansson.
L. Jakobsson, Mårtens i Garda, instämd för misshandel mot sin fader, kunde ej, till följd af bristande bevisning, fällas till ansvar.
Att fria sig med ed från åtalet för åverkan dömdes Jakob Rondahl, Rangsarfve i Alskog.
Målet mot fru Ferdinanda Dehling, barnmorska i Öja, angående försummelse i tjensten, hvarigenom otillräcklig hjelp skulle hafva lemnats en hustru Sandsjö, som aflidit, remitterades af rätten till medicinalstyrelsen för utlåtandes afgifvande.
Norra häradsrätten.
För olaga maltdrycksutskänkning dömdes hemmansägaren Jakob Olsson att böta 60 kronor.
Edgång ådömdes drängen K. J. Lundqvist i ett barnupptostringsmål, instämdt af pigan Anna Rosvall.
I ärekränkningsmålet mellan lotsåldermannen L. Olsson i Östergarn och fiskaren Johan Herlitz derstädes, förut flere gånger refereradt, dömdes svaranden att böta 10 kronor.
Skollärare L. P. Höggren i Ganthem dömdes för misshandel å gossen Gunnar Andersson, hvaraf lindrigare sjukdom följt, att böta 30 kr. samt utgifva ersättning för läkarevård med 40 kr.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1892
N:r 108
på Gotland har regeringen anvisat 50 kr. till anordningar samt åt Fardhems skyttegille 12 kr., Garda 33, Klinte 25, Lina 55, Lummelunda 46, Sanda 35, Stånga 2 och Visby stad 20 kr.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Juli 1892
N:r 106
höll hela dagen i går möte 1 och invid Stånga kyrka. Från staden voro deltagarne icke synnerligen många, men destofler från landsbygden, så att mötet på middagen torde ha räknat omkring 600 personer deribland ett tjugutal prestmän.
Kl. 10 f. m. hölls fullständig gudstjent i Stånga vackra kyrka. Biskop von Schéele predikade dervid, med afseende fäst på den yttre missionen, öfver ämnet »öarnes längtan» med text hämtad ur profeten Esaias 42 kap. Vid altartjensten begagnades för första gången härstädes på försök det nya bandboksförslagets ritual, hvilket bland annat skiljer sig från det ou brukade deri, att samtliga böner, som pläga följa efter predikan, äfven »Fader vår», nu lästes från altaret, samlade till en synnerligen väl genomtänkt och affattad bön, hvari vi särskildt lade märke till de förbönens ord, som gälde vårt broderland.
Efter den tämligen långa gudstjensten — den räckte i 2 timmar, — företog missionssälskapet till afgörande åtskilliga i stadgarne bestämda ärenden. At den upplästa revisionsberättelsen framgick, att 1891 ingick med en bebållniog af 1,452 kr. 4 öre, gom under året ökades genom ledamotsafgifter och frivilligt ivsamlade medel, tillhopa 1,194 kr. 10 öre, tillkr: 2,646:14. Samtidigt utgorde utgifterna 833 kr. 95 öre, deraf till svenska kyrkans missionsstyrelse kr. 360, Fosterlandsstiftelsen kr. 210, Santalermissionen kr. 50, Fjellstedtska skolan kr. 100 och diakonissanstalten kr. 50. Behållningen till 1892 blef alltså 1,812 kr. 19 öre.
Ansvarsfrihet beviljadens styrelsen och kassaförvaltaren för räkenskapsåret. I styrelsep omvaldes kontraktsprosten Budin och landskamrer Melin samt till revisorer handl. Wallér och redaktör Jeurling. Till revisorssuppleant efter afl. adjunkt Berglund utsågs boktryckare T. Norrty.
Ute i det fria vidtog nu öfverläggningarna rörande de på programmet stående ämnena, af hvilka det första lydde:
Huru skall missionssinnet kunna väckas och underhållas i våra församlingar?
Kyrkoherde Jacobsson i Grötlingbo inledde meningsutbytet med påpekande af missioreus stora uppgift att göra försoningen i Kristus bekant och lefvande för alla slägter, folk och tungomål. Att missionsarbetet vore slappt, berodde derpå, att man ej bade klart för sig att missionen vore en församlingens angelägenhet. Detta måste ställas iram för oss genom missionspredikningar, missionsböner, missionsmöten. Likaledes borde intresset för missionseaken, som vore lika mycket en rent mensklig som religiös angelägenhet, föras på tal fär barnen i folkskolan, i söndags- och nattvardsskolan.
Kyrkoherde Reuser i Stevkyrka ansåg att vilkoret för den yttre missionen vore den inre, särskildt den som började i menniskans bjerta, hvilken Herren sjelf utförde. Sedan skulle missionen börja bland de närmaste och derpå vidga sig utåt, allt enligt Jesu ord till apostlarae att först predika evavgelium i Jerusalem och Juda städer och sedan intill verldenz ände. Men ej blott missionsintresset borde lifvas, missionsarbatet borde ordnas i kristlig kärlek och frid. Nu vore det icke så. Nu sökte det ena partiet missionera på det andras område, man lät beklagligtvis paitisinnet råda.
Kyrkokerde Uddini Sanda: Missionen vore en Herrens rikesak, hvilken på senaste tiden omfattats med mycket större intresse än för 30—40 år sedan. Att än ytterligare lifva detta intresse bidrogo verksamt missionsböner, hvilka säkert, der de ej redan förekommo, villigt skulle af pastor anordnas på församlingenus begäran. Likaledes borde man skaffa sig en missionstidning och en missionshistoria för att få en inblick i förbållandena i hednaverlden, Det vore vigtigt påminna sig Herrens bud att älska sin nästa såsom sig sjelf, på samma gång ihågkommande, att alla menniskor, äfven mina fie der, vors min nästa.
Reseombudet Sandell ville återkalla i minnet det rop som en gång kom korsfararhärarne att resa sig: »Gud vill det» Detta borde, med afseende på missionen, ständigt ljada för oss. Att väcka intresse för missionssaken skulle nog flere missionsbesök af det goda slaget iförsamlingarne verksamt bidraga.
Biskop von Scheéle påpekade att missionsarbetet hade att rikta sig sig endast på de platser, utom. eller inom vårt eget län; der Guds rike ej ännu kommit till stånd. Hedningarne hade nit om Gud, men ovisligen. De längtade efter Gud, de lyddde honom, de offrade åt honom på ett sätt, som borde komma oss kristna att djupt blygas. Dot gälde för oss att icke förlora ur sigte, utan framställa för oss i våra kretsar genom ord och exempel, att äfven vi hade en religion, som lärde offor och lydnad och tjenande.
Sjöngs ps. 118, v. 2.
Andra öfverläggningsämnet var af följade lydelse: Betydelsen och inflytandet af familjeanden i våra hem.
Kyrkoherde Kalström i När framhöll inledningsvis betydelsen af ett verkligt hem.
Då samhället grundades på familjer vore det klart att samfundsandan stode i nära samband med familjeandan. Vore den senare god, medförde en känsla af enhet, samhörighet och kärlek, mellan familjemedlemmarne, då hade också sambället en fast grund att bygga på till Guds rikes förhärligande.
Pastor Lagerman i Hangvar. Om en familj besjälades af verldens eller Guds ande skulle visa sig i dess lif. Ty anden susade fram som ett väder. Men tal. fruktade att det vore korsdrag i många familjer, hvari barnen finge växa upp till andlig lungsot.
Skulle det vara korsdrag, ville talaren att detta blefve på sådant sätt att vinden drog från korset, så att Herren finge korsa verldsandens fåfängliga planer.
Kontraktsprosten Alfvegren: Bibelofdet »Vädret blåser hvart det vill och du hör dess röst och vet icke hvarifrån det kommer eller hvart det far» vore tillämpligt på familjeandan. En ande måste brusa genom hvarje familj och blifva den förherskande makten i hemmet. Är detta nu en solskens- eller en molnet ande? Hvarje hem vore ett litet samhälle, der kommande slägten fostrades och bereddes för lifvet. Detta måste ske planmässigt, hemmet måste väl kringgärdas med Herrens ord och sann gudsfruktan, Äfven på makarne bade familjeandan ett stort inflytande likasom ock på kyrkan och församlingen, då en rätt familjeanda födde en rätt kyrklig anda. Tider vore ond, onda strömmar brueade derigenom, Hvarifrån ledde de sitt ursprung? Jo, från de mångtuseende små onda rännilarne, som återigen mynna ut ur de onda hemmen.
Biskop von Scheéle. Vår tid vore mycket hotad. Men hvar vore den mest hotade punkten? Hemmet, familjeandan, Hvari låge då faran? Ej deri att menniskorna vore ondare nu än förr, men det visste talaren genom erfarenhet, att familjeandan och familjebanden vore lösare nu än förr, hemlifvet brakade i sina fogningar. Och detta vore en fara, som måste mötas med kraft.
Hvarför är jag en evangeliskt-luthersk kristen? lydde nästa fråga, som inleddes af
reseombudet Sandell, hvilken, sedan han förklarat sig. vilja fatta frågan så »>hvarför är jag en evangeliskt-luthersk kyrklig kristen?» — besvarade den i korthet sålunda.
Jag är en evangeliskt-luthersk kyrkligt kristep, 1) emedan vi äga bibeln inom vår kyrka; 2) derför att vi hafva inom vår kyrka en på Guds ord grundad bekännelse; 3) derför att vi inom kyrkan hafva de heliga sakramenten oförfalskade efter Kristi ord och instiftelse; 4) derför att intet annat samfund har en så biblisk bekännelse som vår kyrka; 5) derför att Herren, trots alla kyrkans brister, lifväl sjelf fortfarande bor och verkar sitt verk inom vår kyrka; 6) emedan Herren hittills vårdat och bevarat mig inom denna kyrka; 7) derför att jag boppas att Herren derinom skall, eniigt sitt löfte, äfven framdeles bevara och bjelpa dem, som af bjertat hålla sig till honom, så att de ej skola förlora utan: vinna derpå; 8) emedan vår kyrka lemnar mig full frihet att på alla lofliga sätt med hand och mun, med ord och vandel bekänna Kristus och slutligen 9) emedan kyrkan lemnar mig fritt utrymme till bedrifvande af inre och yttre missionsverksamhet.
Biskopen afslöt äfven här med att uttala, att icke vore den evangeliskt-lutherska kyrkoordningen den bästa, men inom denna kyrka funnes dock den evangeliska sanningen i sin renaste och fullaste form.
Den senare delen at förhandlingarne hade hållits i kyrkan på grund af det blåsiga vädret. Klockan hade nu hunnit 3,15, hvadan man efter afsjungandet af ps. 118 vers 3 tog sig en timmes middagsrast.
Kl. 4,15 samlades man ånyo, ute i det fria. Sjöngs ps. 121 vers 5.
Den fråga, som nu skulle tagas under öfverläggning, lydde: Hvilken ställning böra evangeliskt-lutherska kristna intaga till de utomorden liga medel, som i vår tid så lifligt anbefallas för främjande af Guds rike på jorden?
Inledare af frågan var
kontraktsprosten Alfvegren, hvilken fattade begreppet utomordentliga medel såsom sådana medel, hvilka voro utom de vanliga nådemedlen, Herrens ord och sakrament. Det vore ett dåligt tecken, när man började kasta sig in på allehanda nya vägar, hvilket visade att man kommit långt bort från tron på sanningens egen makt. Man borde gifva akt på Jesu egen ställning till de utomordentliga medlen. Han ville aldrig begagna sådana för att tillfredsställa skådelystnaden och det andliga njutningsbegäret. Och hans apostlar följde sin mästares fotspår. Så borde ock vi afhålla oss från de utomordentliga medlen såsom skadliga och ej befrämjande Guds rike.
Talaren öfvergick härefter till exempel på sådana utomordentliga medel, dervid anknytande sig till historien om den vilde höfdingen, som ville hafva medicin, mycket medicin för att få sitt hjerta omskapadt. Så vore det: man ville ha medicin. De gamla salighetsmedlen kunde ej användas, Nu skulle det vara ett utvärtes påhäng, menskliga tillställningar, förlustelser och resor för kristliga ändamål, kaffe- och téfester, genom hvilka Herrans gårdar ofta förvandlades till marknadshus. Det hade uppstått en vild andlig konkurrens, man gjorde rent af affärer i menniskosjälar. Det hade dragit in i Guds rike ett amerikanskt puff- och knuffväsen. Någonting nytt och märkvärdigt vore nu de utbasunade qvinnopredikningarna, vid hvilka man glömde skriftens ord att qvinnan skall tiga i församlingen. Hit hörde syföreningsauktionerna, visserligen i och för sig ej förkastliga, men ytterst betänkliga på den grund att de narrade folk att köpa, hvad de ej behöfde eller betala högre pris än hvad en sak vore värd, hvilket sedan, såsom man ofta finge höra, användes och omtalades såsom bevis på kärlek till Herren. Frestelsen låge nära till hands att på detta sätt skaffa sig beröm. Allt ansåges lämpligt till mutor i proselytmakeriets tjenst. Varan, hvarmed man handlade, vore ofta de små barnen. Det gälde hvem som kunde locka dem med de vackraste julgranarne, de piffigaste julkorten. Barnen hade också begynt uppträda såsom offentliga bedjare.
Detta vore icke att följa Jesu exempel, som vid 12 års ålder satt i templet hörande och frågande. Utomordentliga medel vore allt som användes för att kittla nyfikenhenten och sätta massorna i rörelse, Sådant funnos delvis hos metodismen och framför allt hos frälsningsarmén med dess bullrande upptåg, dess teatraliska hockuspockus med militäriska klingelikang. Deras tidning vore fylld af svulstiga meddelanden. När folk läste detta, sade de: »Ja se det är något! Sådant har man aldrig hört förr», Detta rus till kropp och själ kunde ej ha något g-mensamt med den helige andes sakta susande, Frälsningsarmén skulle på det verdsliga området vara höjdpunkten af humbug; på det religiösa området vore den en hädelse.
Teal. slutade med att med afseende på den föreliggande frågan säga, att dervidlag helgar ic ej ändamålet medlen, icke ens de utomordentliga.
Pastor Lagerman hade ett anförande isamma riktning, hvari han till slut betonade, att frälsningsarmén genom sitt förakt för nattvarden beginge högförräderi mot Kristus.
Biskopen påpekade, att faran af de utomordentliga medlen vore tvåfaldig: fölkets smak blefve förskämd och Herrans egna nådemedel ringaktade. Ansvaret för dem, som gåfve stöd åt och arbetade härpå, vore fruktansvärdt.
Nästa fråga: Ligger det någon behjertansvärd sanning i den utsagan, att pastorn är sådan, som för:amlingen vill hafva honom, och församlingen sådan, som pastorn vill kafva henne?
inleddes af kyrkoherde Gadd, som beto nade att pastorn borde arbeta på att i sin församling få ett bjerta och en själ. Han skulle möta sina församlingsbor i kärlek, söka hyfsa dem, borttaga de råa sederna, vara de fattigas vän och i gengäld skulle församlingen bära sin pastor på bönens armar. — Kolportör Björkdahl påpekade vigten af en troende församlingslärare, prosten Ålfvegren ville på den uppttälda frågan svara ja och biskopen framböll att här låge vigten på ordet vill. När en prest fördömde sin församling, dömde han sig sjelf och tvärtom.
Till sist sökte skollärare Fredin i Linde besvara frågan: Hvad är att taga vara på med hänsyn till vår tids djurskyddssträfvanden, och hvad är att taga sig till vara för Det som det tycktes väl genomtänkta föredraget gick dock till stor del förloradt för referenten till följd af den rådande starka blåsten. Talaren framhöll emellertid, att man i djurskyddssträfvandet borde taga vara på dess kraf på barmbertighet mot djuren, som vi vore skyldiga kärlek och vård i öfverensstämmelse med hvarts och etts art och natur, men taga sig till vara för att glömma menniskorna för djuren.
Sedan pastor Lagerman haft ett kortare anförande i samma riktviog, och kyrkoh. Eneqvist påmlnt om prinsessan Engenies djurskyddsvänlighet afslutades dagens förhandlingar med afsjungande af Ps. 403 vers 3.
Kl. 7 e m. höll v. pastor Lagerman (prosten Ötfverberg var nämligen af sjukdom hindrad) afslutningsgudstjenst i kyrkan med hänsyn till den inre missionen ock med text ur 2 Kor. 10 kap.
Kollekt upptogs vid både för- och eftermiddagsgudstjensterna och inbragte 81 kronor.
Nästa års möte lär komma att hållas i Tingstäde eller Bro.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Juni 1892
N:r 91
hade i måndags afton ett kort sammanträde, hvarvid meddelades styrelsen ansvarsfrihet för det gångna årets förvaltning. Från Träkumla, Hörsne, Eskelhem, Sanda och Vestergarns församlingar hade föreningen fått tillstånd att till fornsalen öfverflytta de. medeltidssaker från sagda församlingars kyrkor, som funnos deponerade i läroverksmuseet.
Fornsalens öppnande bestämdes tillsöndagen 20 dennes.
Bland nybeter i fornsalen kunna vi nämna en i allsin prakt smyckad gotlandsbrud.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Juni 1892
N:r 90
har vid ordinarie sammanträde den 30 nysslidne Maj handlagt och beslutat i följande ärenden:
1:o Faststäldes de sedan föregående sammanträden inlemnade försäkringshandlingar. Enligt deröfver fördt protokoll ökades föreningens försäkringsbelopp med 26,661 kronor;
2:o Ersättning för under tiden timade brandskador tillerkändes åt nedannämda delegare:
a) hemmansägaren Oskar Anderson Mickels i Silte 784:50
b) enkan Johanna Henriksson Tenglings i Etelhem 7:c) hemmansägaren Jakob Jakobsson Maldes i När och dennes dotter Sofia Öström 53:75
d) hemmansägaren Jakob Olsson Bringsarfve i Eskelhem 16:e) smeden Kristoffer Lindgren Halor i Rone 15:f) arbetaren Oskar Pettersson Tass i Hejde 631:92
g) hemmansägaren G. Göransson Bredqvie i Fide 15:h) arbetaren Olof Ledin Stenhuse i Sanda 1,057:25
i) hemmansägaren Fr, Johansson Tjengvide i Alskog 7:50
Summa brandskadeersättningar 2,587:92
3:o Till betäckande af förenämda brandskadeersättningar och andra föreningen tillkommande utgifter beslöts att sammanskott, två (2) öre pr 100 kronor försäkringsvärde, skall at socknarnes värderingsmän i stadgad ordning uppbäras och till föreningens kassaförvaltare, A. Lagergren, Kyrkebols i Garda, aflemnas lördagen den 2:dra nästkommande Juli. — Med stöd at brandstodsreglementets 19 § och med hänsyn till de vid ersättningsfrågans behandling antydda giltiga skäl affordrag at Oskar Andersson Mickels i Silte och bang hustru, Josefina Andersson, bevis om aflagd vådaed innan ersättningen utbetalas.
4:o På grund af dagens bolagsstämmobeslut, inkomna ansökningar, lokala förbållanden samt gällande försäkringsvärden placerades de reserverade brandsprutorna sålunda: Hogrän socken 2, Eskelhem 4, Tofta 3, Hejde 3, Väte 3, Fröjel 3, Ejsta 1, Linde 1, Garda 2, Etelhem 1, Alskog 1, När 1, Lau 2, Burs 3, Rone 3, Hafdhem 5, Näs 3, Grötlingbo 3, Vamlingbo 4. — Genom brefkort, som tillsändas sockenvärderingsmännen, lemnas underrättelse hvarest och när ifrågavarande brandsprutor få afhämtas.
Burs den 4 Juni 1892.
På brandstodsstyrelsens vägnar:
C. H. Löfveberg.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Juni 1892
N:r 89