Skonerten Vigilant tillhörande skeppsredaren K. M. Åberg, har anländt till Rio de Janerio, enligt ingånget telegram, efter 54 dagars resa från Ronehamn. Allt väl.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Januari 1893
N:r 12
En egendomlig nalurföreteelse
säger man sig i lördags qväll hafva iakttagit i Ronehamn, der man vid 16 graders köld hörde åska och såg blixtar.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Januari 1893
N:r 9
Vinterfåglarne ha kommit,
vi mena bergningsbolaget Neptuns ångare, hvilka alltid pläga laga sig hit, när det väntag bli bistert och hamnarna befaras frysa till. Som vi nämde, inkom »Hero» hit redan i förra veckan och i dag ba ytterligare bitländt från Stockholm »Argo» och »Neptun».
Efter alla tecken att döma artar det sig till svår vinter. Från Ronehamn meddelas. i dag att kusten derutanför är fyld at drit is och i Vesterviks skär gård ligger isen redan 4—5 tum tjock och med den jämförelsevis låga temperatur, som ännu på lastlandet råder, dröjer det nog ej lävge förrän dess styrka är ytterligare ökad. Allt detta kommer i år en hel månad tidigare än annars brukar vara fallet och just detta ger anledning till farhågor för en isvinter.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 December 1892
N:r 200
Handel och Sjöfart.
Inkomna fartyg: Till Ronehamn 12 Nov.: ångf. Viktor, Lindeberg, Gefle, tom. — Till Klinte: skon. Felix, Gardell, Kiel, barlast.
Utgångna fartyg: Från Visby 20 Nov: skepp Ecliptic, Hansson, Oskarshamn, barlast. — Från Ronehamn 14 Nov: skon. Vigelant, Fredriksson, Rio plank, 15 Nov: ängf. Viktor, Lindeberg, Göteborg, spanmål. — Från Klinte: skon. Felix, Gardell, Kiel, trävaror.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1892
N:r 180
Förlofning
har i dagarne ingåtts mellan handlanden Gustaf Cramér å Ronehamn och fröken Hildur Snöbohm, dotter till handl. R. Snöbohm å Klintehamn och hans maka, samt mellan löjtnanten vid flottan O. R. Sylvan och fröken Cecilia Kahl dotter till läroverksadjunkten doktor J. Kahl och hans maka i första giftet, född Söderberg.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Oktober 1892
N:r 164
Rättegångs- och polissaker.
Södra häradsrätten.
(Andra sammanträdet med höstetinget).
Värjemålsed. Hustru Brita Andersson aflade ed att hon ej häftade i 6 kronors skuld till Karl Hejdenberg — rest å köpssumman för ett kokreatur. Vi ha förut redogjort för målet.
— Handl. K. L. Krokstedt i Klinte friade aig med ed från anklagelsu att ha beskylt ofvaunämde K. Hejdenbergs dotter att hastulit en gräddkanna.
— Jakob Rondahl, Ragnsarfve i Alskog, skulle ha aflagt ed på att han ej olofligt kuggit skog å Ragnsarfve häradsskrifvareboställe. Han kom ej tillstädes.
Barnaföda. Emma Nilsson från Rone yrkade få barnuppfostringsbidrag af skomakaren H. L. Hansson från Grötlingbo. Svaranden kom ej tillstädes, hvarför han dömdes utgifva försutet vite med 5 kronor. Målet uppsköts till andra dagen af nästa sammanträde, då H. skall infinna sig vid 25 kronors böter.
— Katarina Dase, Bölske i Eke, hade instämt Karl Ulmstedt i Ronehamn och dennes förmyndare för att utfå 75 kr. årligen såsom uppfostringsbidrag till ett flickebarn, till hvilket Karl U. skulle vara fader. Karl erkände faderskapet och tyckte att 75 kronor kunde vara lagom, men denna uppfattning delades ej af förmyniseren, som inte ville veta af alltihop. Ulmstedt är blott 20 år gammal, Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.
Frans Johansson, Homa i Stenkumla, dennes föräldrar Joh. Sandelius och hans hustru samt arbetaren Karl Johansson, Källgårds i samma socken, voro af kronolänsman Svallingsson åtalade för bedrägligt förfarande, våld m. m, Frans Josansson hade under loppet af fyra år brukat Ringome i Mästerby, tillhörigt Nils Svensson. Efter afflyttningen derifrån hade Frans J. med våld skaffat sig tillträde till Svenssons lägenhet och derifrån bortfört hästar, kor, selar, vagnar, häckar, kälkar och en hel mängd jordbruksredskap, under påstående att det vore dels hans, dels hans faders. Härför yrkade åklagaren ansvar, emedan Johansson vid sin konkurs för en tid sedan i besvuren bouppteckning uppgifvit att dessa saker blifvit till Nils Svensson försålda. — Svaranden genmälde att eakerna aldrig varit Svenssons, utan hade han blott lånat dem till Ringome under de fyra åren. Aftalet med Svensson hade lydt, att J. vid uppgörelsen skulle få halfva egåndomsn; men istället bjöd Svensson ett ringa vederlag i penningar och ville att J. skulle afstå från den nämda lösegendomen. Då han ej kunde gå in derpå, tog han sin egendom med sig. Att han i bouppteckningen uppgifvit att Svensson köpt föremålen vore nog sant, men det hade han blifvit öfvertalad till, de hade i sjelfva verket alltid ägts af Johansson och Sandelius. Arbetaren Karl Juvhansson erkände att han hjelpt Frans J. att föra bort sakerna, men han hade ej annat vetat, än att J. vore ägaren. Åklagaren yrkade att F. Johansson och Sandelius skulle förklaras skyldiga att träda i häkte samt att Sandelius — såsom nuvarande innehafvaren — skulle åläggas afträda den omstämda lösegendomen till Svensson.
Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet, då svarandena vid hämtnings äfventyr skola vara tillstädes.
Inbrott i fattigstugan i Vamlingbo hade begåtts af fattighjonet Anna Fredin, Hon hade af kommunen blifvit anvisad annan bostad, men var ej nöjd med bytet, hyarför hon på detta sätt sökte skaffa sig inträde i fattigstugan. Hon erkände.
Lars Jonsson, Hemmor i När, yrkade ansvar å hemmansägaren Lars Levander, Liffor i När, för att denne vid ett tillfälle skulle hafva förbindrat kärandens tillträde till sin lägenhet, öfverfallit J:s hustru, nedhuggit fyra stycken träd och bortfört en gärdesgård, Svaranden nekade, och käranden erhöll uppskof till nästa sammaaträde, andra rättegångsdagen, för att styrka angifvelsen.
Oskar Rakazinsky i Alfva var, såsom vi förut nämt, af kronolänsman Lindström åta= lad att ha olofligt utskänkt maltdrycker. I dag hördes fyra vittnen. Nr 1 hade druckit öl hos R. lite jämt, dels inne i boden, dels utanför huset, utan att R. gjort invändningar. Nr 2 hade blott druckit på gungbrädena utanför. Nr 8 brukade bara dricka i boden och nr 4 hade sett personer upprepade gånger dricka öl både i boden, i boningsrummen och i köket, sön- och hvardagar lika, Efter den betan erkände Rakazinsky, likväl med tillägget, att han alltid varit noga med att förbjuda dem dricka inne.
Utslag vid nästa sammanträde.
I konkurs försattes färgaren Otto Gustafsson, Levide. Kronolänsman E. Eneman förordnades att taga hand om boet.
Norra häradsrätten.
(Andra höstsammanträdet å Alleqvia tingsställe).
Tilénska målen. I målet mellan Olof Olofsson, Nybingels i Gothem och kyrkoherde G. H, Tilén angående ärekränkning, hördes vid detta tillfälle flere vittnen. Ett afkärandens vittnen, fjerdingsmannen P. Cederblad, ville svaranden jäfva, enär hans åsigt om eden vore sådan, att han ej lämpligen kunde anförtros densamma. Som emellertid Cederblad förklarade, att han tillhörde statskyrkan och byllade dess högsta trossanningar, ehuru han skulle vara tacksam om han sluppe begå eden, som han dock ansåg bindande, ogillades jäfsanmärkningen.
Kärandens vittnen berättade nu:
Kyrkvärden Tomas Danielsson hade varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet 5 sistlidne Juli, men kunde ej bestämdt minnas de uttryck kyrkoherden haft om Olofsson. Dock ville ban erinra sig att pastor kallat honom en dålig husbonde. Han hade så klent minne, att han ej kunde komma ihåg, om pastorn användt andra uttryck.
Kyrkvärden Oskar Andersson, också närvarande vid samma tillfälle berättade, att då en hos Olofsson boerde qvinna, Kajsen Lundström, som kallats till kyrkorådssammanträdet, ej infunnit sig och Olofsson sagt, att han uppmanat henne att komma, hade kyrkoherde Tilén svaret, att det var en dålig husbonde, som ej kunde göra sig åtlydd af sina tjenare. Olofsson hade härpå genmält, att det icke vore mycket att rätta sig efter qvinnan, då hon ej talade sanning. Härpå hade pastor svarat, att Olofsson nog kunde ha mer behof att lära sig sanningsenlighet af Kajsen Lundström än hon af honom.
Fjerdingsman Cederblad hade hört pastor säga, att Olofsson vore en dålig karl, som ej visste hålla reda på sina tjenare, hvarför han ej vore värd bära byxor utan kjol. Hur skulle man begära annat af tjenarne än hvad husbonden företog sig, hade pastor vidare yttrat, hvarjämte han kallat Nybingelska huset osedligt och dåligt.
Å svarandens sida hördes:
Kyrkvärden Jöns Nilsson som ansåg att pastorn med sitt uttryck »dålig husbonde» endast menat att Olofsson ej gjorde sig åtlydd af sina tjenare. Vidare hade kyrkoherden sagt, att Nybingelska huset vore ett tvistigt hus.
KEyrkvärden Jakob Jakobsson hade ej mycket minne af hvad som passerat vid kyrkorådssammanträdet, men ville dock erinra sig att Tilén kallat Olofsson en dålig husbonde, som hade i afseende på att tala sanning mer att lära af Kajsen Lundström än hon af honom. Äfven hade pastor kallat Nybingelska huset ett tvistigt hus.
Käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
— I målet mellan kyrkoherde Tilén och samme Olofsson hördes också en mängd vittnen. Ett af dessa, hushållerskan Mina Lindgren, blef dock förklaradt jäfvigt, hvaröfver kyrkoherde Tiléns ombud anförde missnöje.
Skolläraren Viktor Karlsson berättade, att då han 2 Juli tidigt på morgonen skulle gå ett ärende till prestgårdep, hade han sett kyrkoherden och Olofsson gående framför in genom grinden till prestgården, der de stannade på planen, Vittnet hörde att O’ofsson talade i högljudd och vredgad ton. Pastorn hade vänligt bedt honom lugna sig och följa med in i arbetsrummet. »Hvad skalljag göra der, då jag är full eller galen?» — hade Olofsson yttrat. — »Jag har aldrig sagt att Olofsson är full» genmälde pastor, blott att jag af Olofssons uppträdande kunde tro, att O. ej är fullt pykter. Tycker ej O. det är opassande att komma så der tidigt på morgonen halfklädd och söka en embetsman för att förmå honom att ändra en embetsåtgärd?» Olofsson hade då vändit sig till vittnet med frågan : »Är jag full?» Härpå hade vittnet svarat: »Ja, inte är Olofsson riktigt normal, men om det är af ilska eller något annat vill jag ej afgöra.» Olofsson hade nu gått mot pastorn med knuten hand och skrikit, att han aldrig klagat på sitt husfolk, samt att det inte vora värdt att kyrkoherden hölle kyrkoråd för deras skull, hvilket vittnet ansett, enligt gotländskt språkbruk, vara deteamma som att Tilén ej skulle understå sig att hålla kyrkoråd.
Sofia Olofsson hade samma morgon, då hon varit att mjölka och kommit i närheten af prestgården hört skrik och oväsen. Sedan fick hor syn på Olofsson, som sade, »Jag förmanar barnen, hvad kan jag göra mera, då de ej lyda mig.» Olofsson knöt näfven och skrek, så att vittnet höll på att få dåndimpen och måste gå in till skolläraren för att lugna sig.
Arrendator Lindahl hade sett Olofsson gå efter pastor med knutennäfve.
Svarandeombudet anmärkte, att somliga för sed hafva att gå med knutna händer och att man sällan gaf en örfil med knuteu hand. Kärandeombudet lät genom åtbörder förstå att en näfve, knuten, mycket väl kunde användas till ett slag midt emellan ögonen.
Äfven i detta mål beviljades uppskof för vidare bevisning till tredje sammanträdet.
— Slutligen förekom målet mellan kyrkoherde Tilén mot Olofsson angående beskyllning för bruten embetsed, Här hördes såsom vittnen kyrkovärdarne Jakob Jakobsson, Oskar Andereson och Tomas Danielsson, hvilka alla varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet 5 Juli, Enligt deras samstämmiga uppfattning hade Olofsson vid detta tillfalle sagt åt kyrkoherde Tilén med afsetnde på vissa saker, som denne anfört, att han ej trott, det pastorn hade rätt att omtala sådana förtroenden för sin eds skull.
För vidare bevisning uppskof till tredje sammanträdet.
Att deponera värdehandlingar utan recipisse på deras mottagande är något som kan medföra stora obehag.
Aflidne major Claassens sterbhus hade till detta sammanträde instämt ägaren at Fole mekaniska verkstad hr J. Vigström med yrkan om utbekommande af 6,000 kr. pågrund af skuldebref, som fans i sterbhusets ägo. Vigström å sin sida hade genstämt och yrkade, att sterbbuset skulle till honom vid högt vite åläggas utgifva sagda revers jämte en aktie i Gotlands enskilda bank.
Enligt svarandeombudets berättelse förhöll sig saken så: Det ofvannämda skuldebrefvet var en förlagsinteckning som af Vigström hos Olaassen deponerats som säkerhet för erhållande af lån enligt accepter. Vid major C:s frånfälle bade två sådana växlar å sammanlagdt 3,500 kr. funnits hos sterbhuset, hvilka V. inlöst och dermed vore han utan vidare skuld, då han aldrig på sjelfva förlagsinteckningen erhållit några penningar.
Kärandeombudet medgat riktigheten af de inlösta växlarne. Då vid Claassens död kungörelse utfärdades till gäldenärer och borgenärer hade äfven Vigström infunnit sig och sagt sig ba skuld. Växlarne betalades efter vågon tid och då sterbbusutredningsmannen påmint honom honom att han hade ytterligare skuld — på grund af ioteckningen — hade han sagt, att den skulle nog betalas, ehuru han behöfde anstånd. Dervid hade ej alls något uppgifvits derom att inteckningen skulle vara blott en säkerhetshandling. Detta hade först kommit fram vid förnyade påminnelser, men att inteckningen varit en blott säkerhet fann kärandeombudet så mycket mera osaunolikt, som Vigström erbjudit sig att inlösa densamma med 3,500 kr.
Svaranden bestred kärandens framställning af saken, Som vittnen å svarandenssida hördes sakföraren Stenmark och sågverkägaren L. Baché., Bjerges, hufvudsakligen för att få upplysning om major Claassens sätt att sköta sina affärer. Dervid upplystes, att Olaassen i regel aldrig brukade lemna recipisse på mottagna värdehandlingar, att de ej bokfördeg, utan att å dem tecknades de belopp, för hvilka de voro pautsatta, samt att Ölaassen plägade bevilja lån mot växlar intill sådana belopp, för hvilka aflemnade säkerheter gälde.
Svaranden begärde och erhöll uppskof för vidare utredning till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1892
N:r 153
Handel och Sjöfart.
Inkomna fartyg: Till Klinte 12 Sept: skon. Karl Johan, Fisch, Holstein, gödningsämnen; 13 Sept: skon. Felix, Gardell, Kolding, barlast; 15 Sept: galeas Margareta, Nyman, Holstein, barlast; 16 Sept: skon. Falk, Olsson, Burgsvik, trävaror. — Till Ronehamn 6 Sept: skon. Laurentius, Vestberg, Kiel, sandbarlast; 10 Sspt: slup Karl Edvard, Vallin, Mariefred, salt. — Till Kappelshamn 1 Sept: galeas Apollo, Karlström, Visby, sten; 5 Sept: skon. Karl Johan, Häglund, Hudiksvall, barlast; 15 Sept: skon. Karolina, Pettersson, Stockholm, stenkol; galeas Apollo, Karlström, Stockholm, barlast; skon. Karl Johan, Brobäck, Vesteråsg, d:o; jakt Ellen Maria, Karlsson, Stockholm, styckegods; 16 Sept: skon. Rapid, Gottberg, Kiel, barlast.
Utgångna fartyg: Från Visby 16 Sept.: galeas Kasper, Andersson, Königsberg, kalksten. — Från Klinte: 13 Sept. skonert Lovisa, Ahlström, Rostock, kalk och trävaror; 14 Sept.: slup Rosalie, Nilsson, Öland, barlast. — Från Kappelshamn 1 8 Sept.: skon. Karolina, Petterson, Stvckholm; 2 September: jakt Ellen Maria, Karlsson, Stockholm, kalk; 3 Sept. galeas Apollo, Karlström, Stockholm; arb. kalksten; 6 Sept. skon. Albion, Kolmodin, Göteborg, kalk; 16 Sept. skonert Sofia, Högqvist, Fårösund, tom; 17 Sept. galeas Apollo, Karlström, Visby, kalkstensblock, jakt Karolina, Pettersson, Visby, oarbetad kalksten.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 September 1892
N:r 144
Lots- och fyrväsendet inom Gotlands fördelning.
Vid de 14 lotsplatserna inom Gotlands lotsfördelniog uppgick under 1891 lotsningarnas antal till 614 med en inkomst af 4,294 kronor 25 öre. Året förut var inkomsten 4,718 kr. 40 öre.
Inom hela riket uppgingo under 1891 lotsningarna till 29,557 med en inkomst af 666,582 kr. 62 öre.
Af Gotlands fördelvings lotsplatser står, ifråga om antalet lotsningar, Visby främst med 260 I.tsnirgar och den första lotsvingen inträffade den 1 Januari och den sista den 19 December med iiflatna lotspenningar af 1,656 kr. 80 öre, af hvilka största lotslotten utgjorde 817 kr. 85 öre. Dernäst kommer Klinte med 127 lotsningar, första den 13 Mars, sista den 20 Dec: mber, influtna lotspenriogar af 591 kr. 50 öre samt största lotslotten 295 kr. 75 öre. Slite hade 48 lotsningar, första den 15 Januari, sista den 7 December, influtna lotspenningar af 534 kr. samt största lotslotten 133 kr. 50 öre. Ronehamn hade 33 lotsningar, första den 2 Mars, sista den 24 Oktober, ivflatna lotspenningar af 306 kr. 45 samt största lotslotten 204 kr. 13 öre. Fårösunds södra gatt hade 32 lotsningar, första 3 Januari, sista 24 November, i: flataa lotspenningar af 369 kr. 60 öre samt största lotslotten 92 kr. 40 öre. Ljugarn hade 28 lots ningar, första 22 April, sista 2 Oktober, influtna lotspenningar af 217 kr. 30 öre samt största lotslo:ton 108 kr. 65 öre. Grötlingbo udde hade 19 lotsningar, första 27 April, sista 21 Oktober, i: flutna lotspenringar af 145 kr. 45 öre samt största lotslotten 72 kr. 72 öre. Vestergarn hade 19 lo’sningar, första 17 Maj, sista 12 Oktober, irflutna lotspennirgar af 80 kr. 10 öre samt största lofslotten 80 kr. 10 öre. Burgsvik hade 18 lotsningar, första 2 Maj, sista 25 November, irflatna lotspenningar af 145 kr. 90 öre, största lotslotten 133 kr. 05 öre. Fårtsunds norra gatt hade 11 lotseningar, för sta 28 April, sista 21 November, in flutna lotspenningar af 85 kr. 50 öre samt största lotslotten 42 kr. 75 öre. Stockvik hade 8 lotsningar, första 2 Mars, sista 16 Oktober, irflutaa lotspenningar af 62 kr. 60 öre, största lotslotten 62 kr. 60 öre. Härvik hade 5 lotsningar, första 26 April, sista 31 Augusti, i flatna lotspenningar af 26 kr. 80 öre, största lotslotten 13 kr. 40 öre. Kappelshamnp hade 4 lotsningar, första 6 September, sista 23 Oktober, irflutoa lotspenningar at 53 kr. 15 öre, största lotslotten 26 kr. 57 öre, Kyllej hade 3 lotsningar, förata 11 April, sista den 19 Juni, influtna lotspenningar af 19 kr. 10 öre samt största lotslotten 9 kr. 55 öre.
Största antalet lotsningar inom riket har förekommit vid Kalmar wed 1,406 och Gefle med 1,403 samt de högsta lotslotteråa, inspektive kr. 3,143,18, 3,009 64 och 2,937,92, vid Helsingborg, G:fle och Malmö.
Strandningar och olyckshändelser. Inom Gotlands lotsfördelning inträffade under 1891 12 ecrandnings- och olyckshändelser, hvarvid 11 grundstötningar förekommo och 1 fall vid i sjön träffade svårare skada, som föranledt fartygets öfvergifvande eller införande i hamn, I 4 fall var påföljden ringa eller ingen, i 4 fall var skadan betydlig samt i 4 fall blefvo fariygen vrak. Af de strandade fartygen voro 6 ångare. Ingen person omkom vid strandningstillfällena.
Olyckorna voro följande:
Vrak: En brigg från Höganäs med afgångsort Visby och last af trä, under N. N. V. vind med storm och svö. Fartyget, som låg str:x innanför pirhufvudet, sprängde siva förtöjniogar och dret på grund vid 8. sidan af Visby yttre bamn den 12 Februari. Ea br’gg från Lysekil med afgångsort Lysekil och destinationsort Helsingfors, med last af sill, under frisk V. S. V. bris och tjocka vid V. sidan af Hoburgsrefvet den 1 Maj. En jakt från Klintehamn med afgångsort Visby och destinvationsort Klintehamn, med last af styckegods, under S. V. vind och regntjocka vid V. sidan af Hoburgsrefvet 24 Augusti. En ångare från Svendborg med afgångsort Riga och destinationsort Stettin med last af hvete, under S. O. storm, regntjocka och strömsättning vid Laus storholmes N. Ö. udde, 3′ i S. S. O. från Ljugarn 10 Oktober.
Betydlig skada: Ea kogare från Lübeck med afgångsort Lübeck och destinationsort Windau, med barlast, under S, V. Storm och disig luft vid Hoburgsrefvet 1 Mars. En ångare från Stettin med afgångsort Stettin och destinationsort S:t Petersburg, med barlast, under vindstilla och tjocka vid V. sidan af Hoburgs refvet 24 Augusti. En ångare från Barrow med afgångsort Narva och destioationsort Grangemouth, med last af trä, under laber S. V. vind, tjocka och strömsättniog vid Hallshuks Ö. sida, 1/4 i S. O. t. S. från Stångmärket I Oktober.
En ångare från Grangemonth med afgångsort Rostock och destinationsort Sundsvall, med barlast, under lugn och tjocka. Fartyget råkade omkring 6′ V. om Karls öarne i kollision med en okänd ångare och erhöll dervid så svåra skador, att det måste söka hamn för att repareras.
Ingen eller ringa skada. Ett skepp från Arendal med afgångsort Savannab och destinationsort Norrköping, med last af bomnll, under S. V. vind med frisk brig och tjocka 1 1/2′ S. S. O. från Gotlands södra uddes fyr 2 Maj. Kom flott med hjelp af ångbåt.
En ångare från Tönsberg med afgångsort Herrösand och destinationsort Dieppe, med last af trä, under O. N. O. vind och nästan atillt. R-gatjocka och strömsättning förorsakade strandningen vid Lickershamns fiskläge 16 Juli. Med hjelp från land kom fartyget flott. Ett skonert skepp från Göteborg med afgångsort Visby och destinationsort Rio de Janerio, med last af trä, under laber S. S. V. bris och tjocka 2′ S. V. från Klintehamn 11 Oktober. Kom flott med hjelp af ångbåt.
Inom hela riket voro strandnings- och olyckshändelser, som drabbade fartyg vid Sveriges kuster, 198. Vid dessa blefvo 122 ringa skadade, 40 betydligt skadade och 36 vrak.
Skåvidt kändt är hafva vid strandningstillfällena inom riket omkonmit 3 personer.
Lifräddningsanstalterna inom riket räddade 21 menniskolif, deraf 8 räddade vid Brantsvik, 10 vid Karingö och 3 vid Visby.
Farkoster inom Gotlands fördelning upp gingo under 1891 till 55, deraf 1 schefskutter, 3 lotskuttrar (kronans), 45 tjenstebåtar tillhöriga lotserna, 3 båtar vid fyrpl tser samt 3 lifräddringsbåtar. £jömärkena voro 775, deraf 16 fyrar och fyrskepp, 33 båkar, stångmärken och kummel, 40 bojar och större prickar, 61 mindre prickar samt 25 vinterprickar.
Inom hela riket funnos 763 farkoster och 4.668 sjömärken.
Ungefärliga värdet af fyrar, sjömärken m, fl. säke:hetsanstalter inom riket uppgick vid 1891 års slut 8,603,063 kr., deraf fyrarne 6,243,069 kr., sjömärkena 193,277 kr, mistignalinrättniogarna 165,106 kr., öfriga signalinrättningar 15,772 kr., lotsbygnaderna 730,957 kr., förtöjnings- och säkerhetsanstalterna 271,909 kr, fartyg och båtar 645,654 kr., lifräddningsanstalterna 71,440 kr, samt diverse 265,879 kr.
Gotlands fördelning äger 14 lotsplat ser, 17 uppassnirgsställen, 16 fyrplatser och 3 lifräddningsstationer. Porsonaler uppgår till 94 man, deraf 1 öfverlots, 1 lotsålderman, 8 fyrmästare, 3 uppsyningsmän, 28 kronolotsar, 6 lotsläricgar, 16 fyrvaktare, 4 fyrbiträden och 27 räddningsmanskap.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Augusti 1892
N:r 122
Handel och Sjöfart.
Inkomna fartyg: Till Visby 10 Aug.: skonert Falk, Olsson, Fårösund, barlast, — Till Slite 21 Juli galeas Albertina, Viman, Luleå, ved; 22 Juli: jakt Två Bröder, Hansson, Umeå, dito; 24 Juli: gal. Matilda, Lundberg, Hernösand, barlast; 25 Juli: jakt Ellen, Hallström, Stockholm, gödningsämnen; 26 Juli: jakt Laurine Marie, Olsson, Fårö, bräder; 27 Juli: slup Henrik, Klintberg, Furilen, ved; galeas Skjold, Ruthström, Danmark, barlagt; 28 Juli: jakt Matilda, Lundberg, Ljugarn, bräder; 31 Juli: jakt Två systrar, Olggon, Umeå, ved; 5 Aug.: galeas Ellida, Falk, Göteborg, barlast; jakt Karoliva Lyders, Jakobsson d:o, d:o. — Till Ronehamn 7 Juli: galeas Alfa, Olsson, Helsingborg, gödningsämnen; 19 Juli: slup Karl Edvard, Vallin, Pernau, barlast; 28 Juli: skonert Laurentius, Vestberg, Kiel, barlast. — Till Klinte 5 Aug. jakt Josefina, Veström, Vismar, stenkol; 6 Aug.: skonert Karl Johan, Fisch, Holtenau, gödningsämnen.
Utgångna fartyg: Från Visby 8 Aug.: skonert Margareta, Nyman, Vestergarn, trävaror; skonert Sulo, Söderlund, Björneberg, barlast; 10 Aug.: galeas Alfa, Olsson, Gamleby, dyngerkalk; slup Geralda, Pålsson, Blankeholm, cement. — Från Slite 20 Juli: skonert Feniz, Rubarth, St. Olofsholm, barlast; 21 Juli: skonert Henrik, Nyström, Kiel, trävaror; jakt Maria, Nordström, Gefle, Kalk; jakt Alvine, Strömlund, Wismar, d:o; skonert Axel, Löfqvist, Umeå, d:o; 25 Juli: jakt Matilda, Lundberg, Ljugarn, barlast; 26 Juli: jakt Ellen, Hellström, Fårösund, barlast; 27 Juli: slup Henrik, Klintberg, Furillen, tom; 28 Juli: galeas Albertina, Viman, Vasa, kalk; skon. Delfin, Ahnqvist, Uleåborg, d:o; I Aug.: jakt Laurine Maria, Olsson, Vestervik, d:0o; 3 Aug.: galeas Två bröder, Hansson, Umeå, ved; jakt Matilda, Lundberg, d:o d:o; — Från Ronehamn 9 Juli: galeas Alfa, Olsson, Verkebäck, barlast; 8 Aug.: slup Karl Edvard, Vallin, utrikes Östersjöort, slipsten; Från Klinte 4 Aug. skonert Lovisa, Ablström, Rostock, kalk, och trävaror.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Augusti 1892
N:r 121
Idrottstäflingarna på Visborgs slätt.
Den för i sommar ovanligt vackra perioden hade, när det led mot lördagen, hunnit göra mer ån en betänksam, rörande vädret dagen derpå. Barometern föll och det blåste rätt friskt. Hvad månde vatten skulle bära i sitt sköte?
Det var derför med en oförstäld glädje man i går morgse skådade ut mot den klara, blå himlen och mot den spegelblanka hafsytan som knappast då och då lätt rördes af en krusning.
Nå, 1892 års drottstäflingar skulle sålunda åtminstone i afsesnde på väderleken icke stå sin föregångare efter.
Det var tidigt nog lif och rörelse i staden. Från arla morgonstund rullade den ena skjutsen efter den andra in genom stadsportarne. Man hade kanske åkt hela natten, ty ända upp ifrån Fårö och ned ifrån Fröjel hade folk infunnit sig för täflingarna. Kl. strax efter 9 inkom ett 33 vagnar långt extratåg från Hemse, medförande omkring 1,450 personer. Det var så fullt med passagerare från alla stationer, att när man kom till Barlingbo fans ej rum för flere, utan måste man, ef ter att ha lemnat lasten i Visby, köra tillbaka till Barlingbo efter de qvarlemnade.
Ett par timmar före den utsatta tiden för täflingarnas början begynte folk strömma nt till idrottsplatsen. Den var belägen på samma plats som år 1890 eller söder om den väg, som leder från landsvägen upp till lägret samt sträckte sig ända uppåt skogen med en omkrets af inemot 1,000 steg. Planen var inhägnad med dubbla rader af pålar och utspända ståltrådlinor. Svajande flaggor och väl!diga skyltar betecknade de olika ingångarne för de i täflingen deltagande äfve som för åskådarne. Östur ut på platsen hade sekretariatet och den talrika prisdomarkåren hvor sitt tält, hvarjämte för dess räkving fans i ett tredje en liten restauration.
Vid 10-tiden svepte en kall dimma öfver slätten och höljde den i en tät slöja. Der skingrades dock, och efterlemnade för en stund en välbehöflig svalka, ty solen gassade ganska hett i vindstillan.
Då klockan hunnit den utsatta tiden, samlades så småningom de prisdomare, som efter komiterades anmodan åtagit sig sitt ingalunda lätta uppdrag. De voro:
i Bakpärk:
Handl. R. Snöbohm, Klinte
Handl. J. N. Myrstén, Slite
Handl. Gustar Cramér, Rone
Handl. J. L. Kahlqvist, Visby
Handl. J. Ödin, Visby
Frampärk:
Lektor M. Klintberg, Viby
Handl. L. Cramér, Ronehamn
Bankbokh. Ant. Pettersson, Visby
Länsman M, E. Svallingson, Klinte
Fanj. N. Hägg, Bjerges.
För pärkkarlarne:
Kaptev J. Facht, Fröjel
Doktor Ad. Hauffman
Kamrer J. E. Ihre, Visby.
Varpa:
Riksdagsman P. Larsson, Fole
Handl. J. Johansson, Visby
D:r O. Klintberg, Visby
Stadskassor Chr. Ekelund, Visby
Skoll. P. Nordin, Veskinde
Handl. J. Munthe, Visby
Fabr. J. Stenström, Visby
Handl. R. Va?ér, Visby
Bokh. K, Cedergren, Visby
Löjtnant Axel Broander, Visby
Löjtnant C. Vickatröm, Visby
Styckjunkare O. Johansson, Visby
Handl, J. Broander, Rone
Skoll. P. Mörrby. Boge
Veterinär J. Hederstedt, Visby.
Femkamp:
Öfverstelöjt. Schartau
Öfverstelöjt. von Vegesack
Konsul Björkander
Löjtnant Engström
Stångstörtning:
Notarien V. Engström
Lindtbr. L, J. Ekelund, Dalhem
Bokhandl. V. Nyberg
Höjdsprång:
Löjtnant E. Nordberg
Ing. A. Sylvan
Längdsprång:
Kapt. E. Fanehjelm
Handl. J. Munthe
Höjd- och längdsprång med staf:
Löjtnant Vickström
Bokh, J. P. Eklund.
Kapplöpning:
Löjtnant Broander
Veterinär Hederstedt.
Dessutom hade kapten L. Sellergren utsetts till ordnare af alla täflingar utom boll och varpa.
Det dröjde något, innan alla de täflande bunnit anmäla sig, antecknas och erlägga sina afgifter. De blefvo slutligen ett ganska stort antal i bakpärk 105, i frampärk 42, i varp, 189 samt i öfriga täflingar 57, så att tillsammans ut gjorde de täflande, enligt anmälningarna 393.
De anmälda bollspelarna utgjordes af lag från bär nedan uppräknade socknar, hvilka efter lottkastning spelade mot hvarandra såsom de äro hop-parade och har pärkkar lens namn utsatts för att närmare beteckna laget:
i frampärk:
J. Johansson, Utalskig
P. F. Johansson, Hablingbo
J. Jacobsson, Enggårda Rone
Karl Petterssor, Bölske Eke
O. Lindberg, Gudings Alfra
L. Dahlgren, Stånga
Bakpärk:
J. Hammargren, Östergarn
L. J. Grauberg, Dalhem
Karl Olsson, Sanda
F. Nilsson, Halla
Aug. Pettersson, Follingbo
R. Löfvenberg, Fårösund
V. Ljungberg, Visby
E. A. Borglund, Katthammarsvik
Karl Karlsson, Fröjel
Hj. Hellgren, Östergarn
A. Andersson, Ejsta
K. Jacobsson, Hexarfve Butle
O. Eklund, Ryftes Fole
N. Bronleaus, Stenkyrka
O. Larsson, Lummelunda
E. A. Berglund, Katthammarsvik
Varpan kastades af 63 olika partier mot 8 olika mål.
Snart nog voro täflingarna i full gång och idrottsplatsen företedde då en särdeles liflig tafla. På flere ställen voro pärkarne utlagda. Här gick bakpärkens höga yror, der hade man tilfälle att se de snarfva huggen och det säkra mötandet i frampärken. Det var ett gnoende fram och tillbaka i skjortärmar och strumgsockor. Visst kändes det litet svettigt emellanåt, men det brydde man sig föga om, utan gick på bara.
På ett par andra ställen befanno sig varpkastarnes grupper. I år hade med afseende härpå ett par förändringar vidtagits, Dels hade de hårda, omöjliga målstickorna från 1890 utbytts mot böjliga vidjor, dels skulle lagets alla tre deltagare kasta 20 kast, af hvilka sedan det bästa på hvardera sidan mättes. Afståndet var 20 meter.
Under flere timmar pågivgo nu täflingarne egentligen utom annan omväxling än att de spelande grupperna ombyttes. Så småningom bade skaror af åskådare infunnit sig, deras antal ökades alltjämt och torde nog kunnat uppskattas till inemot 4,000 personer.
I pärken bedömdes, såsom år 1890, efter poäng, hvarvid
0—3 betecknade dåligt spel
4—7 betecknade godt spel
7—8 betecknade mycket godt spel
9 betecknade utmärkt spel
10 betecknade högst berömligt spel
När i bakpärken den första omgången spelats, sågo de täflandes meritlista ut på följande sätt:
Östergarn (Hj. Hellgren) 42 poäng
Sproge (O. Göransson) 41 poäng
Visby (W. Ljungberg) 40 poäng
Follingbo (A. Pettersson) 40 poäng
Butle (Jakobsson) 40 poäng
Halla (Nilsson) 39 poäng
Dalhem (Granberg) 39 poäng
Östergarn (Berglund) 35 poäng
Sanda (K. Olsson) 34 poäng
Fole (Eklund) 33 poäng
Fröjel (K. Karlsson) 31 poäng
Stenkyrka (Brouneus) 31 poäng
Östergarn (Hammergren) 30 poäng
Fårösund (Lefvenberg) 29 poäng
Lummelunda (Larsson) 28 poäng
Häref uttogos nu till förnyad täflan de 6 lag som fått högsta poängen. Deras inbördes förhållande bestämdes genom lottkastning. Åter gingo de underlägsna ut och slutligen qvarstodo till sluttäflan lagen från Dalhem och Halla, at hvilka det sistnämda efter en hård och vacker strid blef segraren. De båda ! gen hade då varit i oafbruten kamp från kl. 1/2 1 på dagen och när segern var vunnes närmade sig klocka. 7. Det är vackra prof på uthållighet, och huggen föllo icke mindre skarpa mot slutet än i början.
I frampärk hade prisdomarnes protokoll efter första dusten detta utseende:
Hablingbo (P. F. Johansson) 35 poäng
Alfva (O. Lindberg) 34 poäng
Alskog (J. Johansson) 29 poäng
Rone (J. Jacobsson) 25 poäng
SiåLga (L. Dahlgren) 23 poäng
Eke (K. Pettersson) 15 poäng
Vid omspel täflade sedan Rone och Hablingbo, Alskog och Alfva. Alskog och Hablingbo gingo ut och striden stod mellan de båda qvarvarande, dervid Alfva blef den vinnande i 2 pärkar.
Vid en jämförelse med poängtalet för de spelande år 1890 fina vi att detta då i allmänhet var högre än i år. Detta får emellertid icke förklaras som skulle de spelande icke varit lika duktiga i år, utan beror alldeles säkert derpå att prisdomarena — och detta med fullt fog — i år varit mera s’rärga och njugga på utdelandet af höga poängsiffror. Derom torde ej råda mer än en mening, att särskildt gårdagens bolltäfli gar voro, med ett eller annat undantag, goda och jämna, atvisande, att det gamla spelet börjar komma till heders igen i bygderna.
Uoder det att de sista pärkarne pågingo på norra delen af fältet, hade man på den del, som låg åt skogen, arordnat hvad vid »vågen» plägar kallas
frispel,
d. v. s. språng i höjd och på längd, med eller utan staf, kapplöpning och stångstörtning. Dessa täflingar följdes med stort intresse, och flere af de deltagande visade dervid prof på en styrka och en vighet, som voro förvånansvärda. Särskild uppmärksamhet tilldrogo sig bröderna G. och Hj. Nilsson från Mästerby, hvilka båda blefvo fyrfaldiga pristagare, d. v. s. i allt hvad hopp och språng hette.
Det tycktes också, som om den gamla kämpaleken »störta stång» ånyo började komma till heders, ity att icke mindre än 13 personer deltogo i densamma. Och itt icke kraftigt folk saknas på Gotland, derom har denna täfling nogsamt vittnesbörd. Stången var en riktig liten telefonstolpe, men den bröts upp af alla de anmälda om än i ett par fall med möda samt kastades i allmänhet mycket väl. Särsklidt de båda pristagarne skötte stången som en leksak.
Femkampen
kom till slut. Intresset för densamma var synnerligen fligt öfver allt, både bland täflare och åskådare. Till den samma hade anmält sig 8 personer, men 4 afstodo genast, så att sålunda endast lika många återstodo. Och dessa gingo oförtrutet till leken.
Första profvet var längdkastning med varpa af 1,7 kgs. tyngd. Dervid kastade sergeant Ahlfvengren 26,30 meter, Hj. Hellgren, Östergsrn, 24,35 m., A. Hellgren, Östergarn, 23,75 meter., E. Herliz, Visby, 20 m.
Då täflarne icke voro flere än fyra, kunde ingen utgå, utan fortsatte alla 4 med stångstörtnisg. Dorvid kastade Hj. Hellgren 8,18 meter, serg. Ahfvengren 7,76 meter, A. Hellgren, 7,17 meter och E. Herliz, 4,64 m.
Nä ta prof var längdspråvg och nådde serg. Alhfvengren i medeltal 3, 49 meter, A. Hellgren 4, 13 m. och Hj. Hellgren 4, 60 m.
Dessa tre sprungo nu i kapp, hvarvid A. Hellgren sprang 100 meters bana på 13, 1 sek. och Hj. Hellgren på 13, 2 sek.
De båda bröderna skulle nu slutligen brettas med liftag, i hvilken idrott de icke voro alls hemma. De togo dock några kraftiga tag efter anv: ning och efter att åtskilliga gånger ha taumlat om med hvarandra, öfvervann den 18-årige A. Hellgren sia broder och blef alltså segraren i den första gotländska femkampen.
Innan man hunnit till denna slutpunkt för täflingarna, hade klockan blifvit nära 1/2 8. Sedan alla de täflande uppstälts på två led med front åt skogen, framro pades dagens pristagare och
Prisutdelningen
ägde rum samt förrättades af landshöfding Poignant,som dervid yttrade några varma ord om betydelsen icke blott för Gotland utan för fosterlandet af de nationell gotländska idrotternas öfvande, hvarpå prisen efter den uppgjorda prislistan tillstäldes de vinnande.
Bakpärk:
Första pris. (Vi by bollklnbbs vandringspokal och mosskulturföreningens pris om 100 kronor) tillföll Halla bollspelare: F. Nilsson, Dalbo (pärkkarl), J. Petrersson Broa, E. Sundell Tule, Karl Hagström Hallgårds, Lars Larsson, J Hellgren och O:ot Nilsson Dalbo.
Andra priset (en silfvertumlare och 30 kronor) erhöll Dalhems bollspelare: Lars Granberg Granskogs (pärkkarl), O. Hallin Dune, A. Vickman, Herman Björklund Granskogs, P. Pettersson Hallstäde, A. Nilsson och R. Nilsson Granskogs.
Två extra pris om hvartdera 10 kronor tilldelades a bollspelar: (C. Andersson Ejsta O. Göranson Sproge G. Engström Ejsta, N. Siltberg, A. Cedergren, J. Jacobson och J. Larsson Sproge) samt Follingbo bollspelare (Aug. Pettersson Lillvede, O. Jacobsson Väte, J. Johansson Klintehamn, J. Henriksson, H. Johansson Väte, G. Norrby Klintehamn och N. Pettersson Mästerby).
Frampärk:
Första pris (en silfvertumlare och konsul E. Lijewalchs pris om 100 kr.) tillföll Alfva bo!lspelare: O. Lundberg Gudings i Alva (pärkkarl) V. Eneman, V. Lange, Valtr. Pettersson, Karl Siltberg J. Kristofferson och Lars Siggelin, Alfva.
Andra pris (en tumlare af silfver och 30 kronor Ronebornas pris) tillföl Rone bollspelare: J. Jakobsson Enggårda (pärkkar!), T. Hagvall, H. Hallbom, J. Hansson, Hans Hansson, O. Broander, Ronehamn, och Nils Broander Eke.
Pärkkarlar:
Första pris (en silfverkanna): J. Johansson., Utalskog i Alskog för frampärk och samma pris (en större poka.) åt Hj. Hellgren, Skaks i Östergarn för bakpärk.
Dessutom tilldelades extra pris åt F. Johansson, Burge i Hablingbo, Karl Jacobsson, Hexarfve i Butle, Anders Andersson, Burge i Ejsta (hvar och ex 10 kr.) samt K. Olsson, Nystugu i Sanda och A. Pettersson, Lillvede i Follingbo (hvardera 5 kronor.)
Varpa:
1:a pris 40 kr.: smed. Hesselgren, skom. Österberg, skom. Vesterberg, Visby för 331 centimeter.
2:a pris 20 kr.: Fanj. Petterson, G. Fagerlund och A. Jupiter, Stenkumla för 365 c. m.
3:e pris 15 kr.: A. Larsson, Bolin och V. Vesterlund, Alfva för 383 c.m.
4:e pris 10 kr.: H. Johansson, Eke, J. Johansson och J. Häglund, Hemse, för 390 c.m.
5:e pris 5 kr.: N. Elgstrand, K. Veström, K. Bergström, Burgsvik, för 401 c. m.
6:a pris 5 kr.: K. Johansson, O. Verkander, O. Nygren, Fårö, för 402 c. m.
7:e pris 5 kr.: J. P. Johansson, O. Johansson, A. Nilsson, Bäl, för 402 c. m.
Stångstörtning:
1:a pris (en silfvertumlare och 25 kronor) åt volontär Francke vid Gotlands infanterireg:te för 7,87 meter.
2:a pris 10 kr. sergeant Ahlfvengren, Hejde, för 7,68 m.
Längdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 4,52 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 4,51 m.
Längdsprång med staf:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 6,05 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 6,02 m.
Höjdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 127 c. m.
2:a pris volontär Francke för 120 c. m.
Höjdsprång med staf:
1:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 2 m. 28 c. m.
2:a pris G. Nilsson, Mästerby för 2 m. 16 c. m.
Kapplöpning
1:a pris: Reinhold Nilsson, Endre 100 meters bana på 13,1 sek.
2:a pris: Rudolf Eneman, Alfva 109 meters bana på 13,2 sek.
(I alla dessa täflingar utgjordes första priset af en silfvertumlare och 5 kr. samt andra priset af endast en silfvertumlare.)
Femkamp.
De gotländska damernas hederspris (en silfverpokal och 50 kr.) tilldelades A. Hellgren, Skaks i Östergarn.
Ett extra pris på 20 kronor erhöll Hj. Hellgren Östergarn.
Sergeant Ahlfvengren tilldelades ett extra, på täflingsplatsen insamladt pris af 25 kronor.
Pristagarne helsades med ljudliga bifalls och hurrarop.
Snart nog efter prisutdelningen var hela den stora idrottsplanen tom. Här och der gingo några arbetare rifvande upp pålar och tagande ned tälten. Den andra stora idrottstäflingen på Gotland var nu snart ett minne blott.
Men ävnna en stund ville man åväljas vid detsamma och derför tågade man ner till paviljongen, der, efter intagen supé, en stor del af dagens prisdomare, arrangörer och taåflande samlades och fördretvo några angenäma timmar under tal och sång. Så utbragtes skålar för Gotland, den gotländska idrotten, pristagarne för dagen, prisdomarena, bestyrelsen, konsul E. Liljewalch och brukspatron G. Benedicks, som med frikostiga bidrag främjat täflingarne, för öfriga som lemnat tillskott tl priskassan, för gotlär dska qvinnorna m, fl. På hvarje tal följde en sång och det hela var en särdeles anslående afslutning på den i allt lyckade dagen.
Under festen ingick ett varmhjertadt telegram från gotländingar i Stockholm, hvilka, samlade till fäderneärfda lekar, sände broder] ga helsningar. »Länge lefve fosterön och dess idrotter.» Och med ett instämmande i denna önskan torde denna lilla redogörelse kunna afslutas.
Såsom bevis på det intresso teflingarna öfverallt väckt, må nämnas att följande tidningar låtit sig vid de samma representera: Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Tidning för Idrott, Göteborgs Handeletidning, Nya Pressen i Helsingfors och en finskspråklig tidning.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1892
N:r 116