höllos i går inom södra häradet; det ena i Hemse, det andra i Stenkumla.
Mötet i Hemse hölls i folkhögskolans lokal och öppnades af dr Sätervall, hvilken sade sig på grund af erhållet uppdrag ha sammankallat valmännen. Till ordförande och sekreterare utsågos enhälligt mötesöppnaren och dr Lundgren. Dr Sätervall bad få erinra de närvarande att det hufvudsakligaste, såsom programdebatt och nämnande af kandidater, undangjorts vid förra mötet.
Det återstode således ej mycket att orda om. Ville emellertid uppmana samtlige, derest någon hade något tillägga till hvad han förut yttrat, komma fram med detsamma.
Salen var fullsatt, men ingen syntes hågad att öppna diskussionen.
Slutligen steg hrr J. Broander, Rone, upp och anhöll hos mötet att för undvikande af splittring ingen ny kandidat måtte uppställas. Man kunde ju försöka enas om någon af de redan föreslagna.
Landtbrukare Uddin, Ungbåtels i Stånga, sade sig ha funnit att valmännen i allmänhet vore afvogt sinnade mot honom, i afsigt att ge hans politiska person dödsstöten, hvadan han ville upplysa att kan ej stode mycket efter mandatet, utan gerna trädde tillbaka. Uppmanade till enighet om annan lämplig kandidat.
Ordföranden tillkännagaf med anledning bäraf att endast tre kandidater återstodo, nämligen kyrkoherde Sundblad, prosten buda samt Joh. Olsson i Eskelhem.
Skoll. Gardell: Rörande programmet är intet mer att orda, då det ju förut undanstökats. Endast om. kandidaterna och deras lämplighet återstode åtskilligt att öfverlägga. Om dem hade yttrats åtskilligt i pressen och derom var ju intet annat än godt att säga. Men tal. hade icke kunnat undgå att göra den reflexionen att man dervid gått väl långt i sitt nit, i det man offentligt uppmanat ett par af kandidaterna att draga sig tillbaka. Detta borde enligt tal:s åsigt ske frivilligt och han bad fördenskull få frambära sin protest mot detta sätt att binda en kandidat. — På tal om kandidat för öfrigt vore tal:s tanke den, att den blifvande riksdagsmannen borde först och främst vara infödd gotländing, för det andra utses bland landtbrukarne, ty en sådan borde bästkänna Gotlands hufvudnäring, jordbruket. — Af kandidaterna ville tal. förorda landtbrukare Uddin såsom en bepröfvad man och bad fördenskull att denne skulle vidhålla sin kandidatur.
Dr Lundgren: Uppmaningen till ett par af kandidaterna att afsäga sig ansåg tal. ej närgången. Man bör alltid ha en viss person att ena sig om och den bör man hålla på.
För sin del ville tal. föreslå kyrkoherde Sundblad icke blott derför att han vore lämpligast utan äfven derför att S. vore den som hade de största utsigterna — den som med stöd af sina valmän kunde bjuda de frikyrklige spet-en.
Fanj. O. Hallbom, Silte, ansåg ej lämpligt välja en prest till riksdagsman. Om han skulle säga sin mening trodde han att landtbrukare Uddin hade sympatier i tal:s trakter. Ville emellertid ej yttra sig vidare, då han fruktade splittring. Öfverlemnade allt åt mötet, hvad det nu beslöt.
Skoll, Gardell föreslog att profval skulle utlysas att hållas inför kommunalstämmans ordförande i hvarje socken nästa söndag, då man nog klarare finge se hur det stod till.
Ordföranden trodde ej detta sätt vore lämpligt; det vore att binda hvarje valberättigad.
Diskussionen var härmed afslutad, hvarpå omedelbart skreds till profval med slutna sedlar. Utgången blef att kyrkoherde Sundblad kom främst med 67 röster, landtbrukare Uddin BStånga, 14, Johan Johansson Gardarfve 2, prosten Uddin, Sanda, 2 samt Joh. Olsson Eskelhem och dr Sätervall hvardera 2 röster.
Omkring 150 personer från väl 20 socknar voro tillstädes vid mötet, som varade omkring en timme.
Mötet i Stenkumla skolhus höll på att alldeles komma af sig. En half timme efter den utsatta tiden stodo vid pass 20 dannemän obeslutsamma ute på backen och speglade in i skolssalen, der det var öde och tomt. Efter något parlamenterande gick man emellertid in och klämde sig fast i skolbänkarne. Så steg kommunalordföranden i Stenkumla, hr Gottberg å Kube, i katedern och öppnade mötet. Härpå skulle man ha en ordförande. Mötet uttalade sig för både hr Gottberg och hr Ludvig Pettersson, Eskelhem, men då den senare förklarade att han aldrig i sitt lif ledt ett möte, uppoffrade sig hr Gottberg och fattade blyertspennan, d. v. s. klubban.
Nu steg br Johan Olsson, Rovalds i Eskelhem, upp och föreglog att man först måtte yttra sig om hvilket/program man ville välja på och sedan nämna kandidater. Det var man med om och uppmanade hr Olsson, som föreslagits till kandidat, att tala om, på hvilken fot han stod.
Det gjorde hr Olsson genast helt kort och godt. Han hyllade det nya landtmannapartistiska programmet, sådant det formulerats af de riksbekanta »fjorton», ehuru nog åtskilliga punkter kunde tänjas på. Ingen ändring borde ske i röstgrunderna, unionen borde bibehållas, och Gotlands södra härad borde ha en jordbrukare till riksdagsman.
I fråga om programmet var fanjunkare Hafström nog ense med hr Olsson, men förstod ej att man absolut behöfde ha en bonde till riksdagsman. En tjänsteman kan vara lika praktisk och en bildad karl vore bättre än en som går och gräfver i jorden. Kyrkoherde Sundblad vore bra.
Visst icke, menade hr Stålhandske. En bonde skulle det vara. De flesta framstående riksdagsmän hade haft klen bildning. Icke för allt i verlden en prest. Presterna ha i alla tider stått emot småbönderna, gjort dem ondt och skadat dem på alla sätt, icke minst här på Gotland. Skollärare Thomsson ville gifva sin röst åt; kyrkoherde Sundblad. Hr Pettersson Gardrungs, tyckte att man hade nog med ämbetsmän i riksdagen, de der viftade på svansen åt bönderna, så länge de behöfde dem, men gåfvo dem en god dag, när det icke längre passade deras fördel att gå tillhopa med landtmännen. Hr Karlsson tyckte att en prest ännu aldrig gjort någon nytta, åtminstone ej i riksdagen. Detta tyckte hr Hafström vara väl starkt sagdt. Förresten viftade ämbetsmännen med svansen icke mer än andra. Skollärare Gottberg fann det mycket beklagligt att ännu, såsom under frihetstiden, bonde skulle stå mot prest. Hade Gotlands södra härad ej haft en duglig presterlig riksdagsman i doktor Lyth? Han hade fått erkännande till och med af »Fäderneslandet». Hvem kunde säga något ondt om honom på hans döda mull? Manade till enighet om en duglig, ädel fosterlandsälskande man, han månde tillhöra hvad stånd som helst. Hr Pettersson höll på att häradet skulle välja en bonde, helst Olsson, Rovalds. Kyrkoherde Sundblad vore ju förresten icke infödd gotländing. Hr Stålhandske tyckte att man borde ha bättre riksdagsmän än hittills. Ty de hade sofvit. När Gotland fick nedsatt betskatt hade de gått och trott och sagt att 400 tusen kronor årligen skulle komma Gotlands bönder tillgodo. Istället kröpo slantarne i storkapitalisternas fickor.
Var det likt något det! Detta harmade också hr Pettersson Gardrungs, som ytterligare kom med klander. Hade de gamla riksdagsmännen skött sig, hade nog Gotland sluppit den dumma väglagen. Nej, Johan Olsson vore af annat skrot och korn. Om bönderna i de närmaste socknarne bara hölle ihop, skulle de nog sätta in Olsson i riksdagen.
Hr Olsson stod visst icke efter något riksdagsmannaskap och skulle nog afsäga sig kandidaturen, om derigenom farlig splittring kunde undvikas. Men ännu vore det ej farligt med den saken, så att tills vidare stod han till valmännens förfogande.
Detta resonemang tog något öfver en half timmes tid; så hade man uttömt allt hvad som kunde sägas och slutade med att uppställa J. Olsson, Rovalds i Eskelhem, såsom mötets kandidat.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Augusti 1896
N:r 121
