har kulturingeniören Sven Miller, som i somras gjorde en resa hit, i senaste häftet af mosskulturföreningens tidskrift lemnat en redogörelse, hvarar vi anföra:
I slutet af Augusti reste jag på kallelse af Gotlands hushållningssällskap öfver Kalmar och Borgholm till Visby, der jag inträffade den 23, Mitt besök på Gotland åsyftade hufvudsakligen anordnande af försöksfält, som skola vara fruktbärande, då Föreningens sommarmöte skall äga rum, Den utsatta förrättningstiden begagnades sålunda, att tre dagar egnades åt myrarve norr om Visby och tre dagar åt de på södra delen af ön befintliga.
Hushållningssällekapet har de senare åren inlagt stora förtjenster om öns myrodlingar, derigenom att det lyckats intressera allmogen för de i allmävhet utmärkta, ofantliga myrsträckor, hvarmed Gotland är så rikt välsignadt, Man har utan ersättningsskyldighet lemnat gödselämnen till de hemmansägare, hvilka velat enligt föreskrift odla och bearbeta försöksfält på ett fjerdedels har, Detta har lemnat utmärkta resultat, och de för icke längesedan såsom alldeles värdelösa avsedda myrarne hafva ou fått om sig ett namn, hvarom Gotlands befolkning aldrig kunnat drömma.
Förtjensten häraf tillkommer i främsta rammet landshötding E. Poignant, som tagit initiativet och satt sig i förbindelse med sakkunnige vetenskapsmän såsom professorerna Nilsson i Stockholm och Miller i Berlin, Den senares beeök på Gotland och den derefter inlemnade värdefulla berättelsen, som är intagen i hushållningssällskapsts handlingar för år 1888, kunna anses såsom banbrytare uti frågan om kultiveringen af öns myrar. Samtidigt satte man sig i förbindelse med Svenska Mosskulturföreningen; herrarne Malmros och Larsson, nu sporrade af itver och intresse, började utföra i stort, det man förut proberat i emått, och genom framkallandet af en praktisk mosskultur hafva dessa män rest sig en varaktig minnesvård på Gotland.
Men fastän vägen är funnen, så står man dock i närvarande stund alldeles vid början, och otroligt många frågor måste besvaras, innan man kommit så långt, att man ej famlar i mörker.
Ifrån Visby stäldes färden till Skäggs i Veskinde socken, som äges af herr patron M. Larsson. Der blef jag upplyst, af hushållningssällskapet önskade få sina på olika delar af ön förlagda 14 försöksfält af mig inspekterade. Ehuru afstånden på Gotland icke äro så ofantligt stora, så var tiden dock allt för knapt tillmätt för att kunna besöka alla, utan måste jag i år afstå från de längst aflägana såsom Lillmyr, Stormyr, Rute, Bunge och Sandarfve myrar. Bestämmelserna för alla dessa försöksefält lyda sålunda: hvarje odlingsfält innehåller ett fjerdedels har, hvaraf hälften användes till träda för raps och andra hälften besås med horn, såvida den förut är odlad och fri från ogräs, i annat fall trädas hela fältet, och korn sås först följande år på den del, som ej bär rapa. Till kornet gödslas bösten förut med en säck thomasfosfat och en eäck kainit, hvilka, väl pulveriserade och blandade med lika stor mängd finsållad myrjord, utsås under stilla väder först efter styekete längd och sedan tvärsöfver detsamma, på det att gödseln må blifva så jämt spridd som möjligt. Derefter nedplöjes den med vändplog till fullt djup (7—8 tum); på våren tvärplöjes lika djupt med årder och sådden sker — helst med maskin — inom första hälften af Maj, hvarpå genast vältas med tung vält.
Blifvande träda höstplöjes djupt med vändplog, såvida ej i stället tidig bränning af gräsvallen företages om våren. Utgöres alfven af bleke, som kan nås af plogen, så bör en tum deraf upplöjas och sedan under trädesarbetet väl blandas med jorden, ty bleket verkar högst välgörande på myrjorden. Efcer slutadt vårbruk utsås gödseln — 2 1/2 säckar kainit och 2 1/2 säckar thomasfosfat på samma sätt som förut nämdes, hvarefter genast harfvas och tvärplöjes tätt och djupt med årder. Finnas ogräsrötter, grästorfvor eller träbråte, hopsamlas de och uppbrännas. Till rapsen gödslas eå rikligt som ofvan nämdes, på det att ingen förnyad gödsling behöfver äga rum för hvetet, som skall sås i den upplöjda rapsstubben. Härigenom vi: nes den fördelen, att man dels utan tidsutdrägt genast kan så hvetet, så fort rapsstubben blifvit upplöjd, hvilket är af stor vigt, ty sen hvetesådd misslyckas ofta å myr; dels undviker mar härigenom den nysådda kainitens skadliga inverkan, hvarjämte thomasmjölet hunnit lösa sig, som det icke kunnat, om det utsåtts så godt som samtidigt med rapsen. Gödseln bör vara nedplöjd i midten af Maj; en månad derefter bör andr: plöjningen tvärs öfver den föregående vara| verkstäld, så att trädan alltid hålles ren från ogräs. En månad derefter, eller omkring midten af Juli, mås\’e tredje plöjningen med vändplog företagas, hvarpå genast harfvas och sås raps uti den fuktiga jorden, i den mån plöjaingen fortgår. 2 liter rapsfrö sås med vanlig klöfversåningsmaskin, hvsrpå endast vältas, om j.rden har god vätska, i annat fall köres ett drag med lätt träharf och derpå vältas genast. All höstsäd bör vältas på våren, så fort jorden bär dragare.
Till odlingsfälten bör myren, synnerligen för höstsäd, vara väl utdikad, i annat fall kan allt lätt misslyckas. Derjämte bör jorden, såsom förut nämdes, hållas väl ren från ogräs, ty annars gagnar ej den rikaste gödsling till mycket.
Hvarje innehafvare af odlingsfält har skyldighet att sköta dem på ofvanskrifna sätt eamt att lemna uppgift om skörderesultatet.
Närmast Sköggs i samma socken bor hemmansägaren L. E. Carlsson på Bläsungs, som med stort intresse egnar sig åt myrodling och ionehar ett dylikt odlingsfält. Efter besigtning hos den intelligentaste af alla, som öfvertagit skötseln af ett så ordnadt fält, blef mig fort nog klart, att på detta sätt inga värdefulla resultat kunna uppnås, hvarför en ändring blir nödvändig, och då borde organiseringen med ens ske efter Mosskulturföreningens mönster. Att för närvarande anlägga många sådane fält är heller icke på sin plats, utan borde myrjordens beskaffenhet och bottenförhållandena härvid vara afgörande. Så synes det mig mycket vigtigt, att parallelförsök utföras å myrjord hvilande på sandbotten, på blekebotten och på lerbotten, med olika torrhetsgrad, beroende på mer eller mindre djupa diken.
Emellertid ville herr Carlsson åtaga sig skötandet af försöksfält, som underkastas Föreningens kontroll; derför utstakades och undersöktes en teg till 20 parceller, Jorden befans vara 30—35 cm. djup, väl multnad samt hvilade på rent bleke. Väl beböfliga planeringsarbeten nödvändiggjorde dröjsmål med tagande af analytiskt prof samt utläggning af vegetationsrutorna för fältförsök.
På återvägen till Skäggs lyckades jag öfvertala herr Larsson att låta mig upplägga ett försöksfält med 18 parceller på bans ägor af Martebomyr. Vi hafva der att göra mad i medeltal 1 meter djup, upptill väl fömultnad, nedtill fibrös myrjord på kalkhaltig grof sand. Ehuru ett stort analysmaterial redan är samludt från Martebo myr, så kunde man ej gerna undgå att taga prof till undersökning just ifrån den utstakade planen, enär man noga måste veta den kemiska biskaffenbeten af den jord, hvari gödslingsförsök skola anställas.
Ett tredje fält med lera till alf hade jag gerna önskat få inrätta på Gotlands norra distrikt, men på mina ströftåg fick jag tyvärr ej se något så beskaffadt som jag sökte. Emellertid trodde herr Larsson, att så beskaffad myrjord skulle finnas i granskapet, och ville derom insända rapport till Jönköping.
Egendomen Skäggs är en bland dem som varit utförligt beskrifna i Mosskulturföreningens tidskrift, hvarför jag endast vill framhålla det oförtrutna mod, hvarmed herr Larsson fortsätter kultiveringen af sin andel i Martebo myr, Man får der se stora skiften med korn, hvete, råg och raps; af sistnämde säde voro förlidet år 50 har besådda.
Den ytterst bristfälliga regleringen af den stora Martebomyrens aflopp vållar stora svårigheter vid kultiveringen; svårigheter, om hvilka äfven de odlade växternas utseende bär vittne. Om afloppet en gång blefve ordnadt på ett sätt, som motsvarade alla fordringar i kulturvetenskapligt afseende, skulle denna vidsträckta myr blifva en så godt som outtömlig skattkammare för Gotland. Skäggs förfogar äfven öfver torfströmaterial, visserligen af sämre beskaffenhet, men ändock af stort värde, epecielt för Visby stads renhållning.
Från Skäggs ställa vi färden till det mycket omordade Malmros\’ska godset Ihre, hvartill hör en större delat Elinghems myr. Onekligen är denna den mest intressanta myrodling man gerna vill skåda. Man finner der den tänkbart frodigaste vegetation på on mycket grund myrjord, hvilande på ett mäktigt blekelager, hvars djup borrundersökningarpe visat uppgå till öfver 2 meter.
Den grunda myrjorden har nu blandats med bleket, så att den svarta färgen öfvergått till en gråaktig, och detta ingifver farbåga, att de få centimeterna myrjord årligen skola minskas än mer genom den af kalken påskyndade kemiska förbränningsprocessen, så att de organieka ämneva förr eller senare på något sätt måste ersättas gerom animalisk gödsling, torfjord eller kalkfattig lera. Emellertid växa här nu rape, hvete och korv, som trotsa all beskrifning.
Mycket intressavt var det att skåda det nysådda och tubulerade rapsfältet. Somliga af tuberna lemnade från sig en armtjock vattenstråle, ett bevis på den förträffliga tjenst detta utmärkta och enkla redskap gör på blekemyrar, Man kan trygt påstå, att tubulatorn är oumbärlig för Gotlands myrjord.
Söder om herr Malmros myrodling tillhörde arealen sjelfägande bönder, bland hvilka J. P. Gränger i Gräne och G. Jacobson i Qvie hade af bushållningssällskapet blifvit utsedda att erhålla hvar sitt odliogsfält, Hos herr Gränger hade kornet på våren först bortfrusit, och de sedermera uppkomna nya växtskotten angrepos häftigt af kornflugan. I följd häraf blir afkastnivgen under medelmåttan. De med raps besådda delen led alldeles för mycket af fuktighet och kommer derför ej att gifva normalt resultat. På herr Jacobsons stycke hade kornet stått sig bättre, emedan torrläggningen varit fullständigare, men mycket ogräs förefans, hvilket uteslutande torde tillekrifvas jordens bristfälliga skötsel före och under vegetationvs:iden. Mot rapsen var ej något att anmärka, och lemnade denna bästa beviset, att herr Jacobson inhämtat mycket af de erfarenheter, som vunnits hos herr Malmros på Ihre. Med all säkerhet komme man på Gotland fortast till målet, om man årligen företoge exkursioner till Ihre i likhet med den herr Larsson en gång föranstaltade.
Derigerom skulle hemmansägarne på ort och ställe kuopa blifva öfvertygade, att goda resultat kunna vinnas genom jordens riktiga behandling och nöjaktiga godsling, Sådane utflykter skulle verka mer än odlingsförsök hos enskilda.
Vi skola pu vända oss till södra distriktet.
I sydostlig riktning från Hemse jernvägsstation träffa vi Rone myr. Hemmansägaren herr C. Rosendal bade äfven utsetts att sköta ett odlingsfält. Den dertill bestämda planen bade i höst besåtts med råg. Förut bar den gräs, som skiftesvis gödslats olika, Der man bade gifvit 2,000 kg. blandad gödsel pr har, hade gräset alltid varit mycket vackert, och spåren deraf kunde ännu förmärkas, emedan timotejen under jordens bearbetoing ej vid den svåraste misshandling har kunnat utrotas, utan visade kraftiga skott emellan de späda rågplantorna. Detta var mycket intressant och lärorikt, helst derför att mav ofta under min vistelse på Gotland försäkrade mig, att gräs ej kan växa på ön till följd af de torra vårarne. Emellertid talar pyss nämda erfarenhet om goda vattenförhållanden, den eljest vigtigaste sak att utforeka på Gotlands myrar. Ett faktum är, att torrläggningen på ön måste ske efter helt andra principer än på fastlandet.Den södra delen af Rone myr kallas också Davide myr och tges af P. Dase. Hos horom har k. Lardtbruksakademien ett af sina försöksfält, hvarå i år odlats tvåradigt korn.
Med försöket ekulle utrönas, huru många år en intensiv fosfat- och kaligödsling förmår att verka. Doktor Eggerts, som leder dessa försök, kommer att under höstens iopp offentliggöra de gjorda iakttagelserna. Till Davide höra owkriog 400 har myr, hvaraf nära nog 150 har äro upptagna; alltså återstår ett vackert arbetsfält för ägaren.
Vid Erelhems station fästes min uppmärksamhet vid en med hufvudaflopp försedd större myrsträcka, som skäres af jernvägen. Mitt sträfvande var riktadt på att åstadkomma psrallelförsök med norra delen af ön under samma bottenförhållanden, och så fann jag, att hela myren mellan Etelhem och Bu\’le hvilade med olika djup på blekebotten, Der emellertid förbållandena mest motsvarade dem vid Blösuvgs, utsåg jag på hemmansägaren J. P. Petersons i Kyrkeby område ett tjenligt ställe med 18 parcoller på cirka 85 cm. djup myrjord, af hvilket prof till kemisk undersöknivg togs. Då fälters torrläggning icke var tillfyllets, få måste uppgräfvas två parallela diken å 50 m:s afstånd och ett afskärningsdike med 0,90 m:s bredd i dagen, 0,70 m:s djup och 0,29 m:s bottenbredd. E\’ter fullbordad dikning och plauering borde i höst djupplöjving företagas sålunda, att grässvålen en gång för alla undangömmes. De ertorderliga arbetena kräfva emellertid en så rundlig tid, att någon sådd ej gerna kan äga rom förr än i Augusti 1892 och då med raps eller annan vintersäd.
Ifrån Etelhem reste jag till Roma station för att fortast möjligt komma till Isums i Atlingbo församling, hvarest hemmansägaren herr J. F. E. Wolter var innehafvare af ett odlingafält. Vi finna hos honom en korn- och en rapsparcell. Kornet hade blifvit stsrkt medtsget af vårfrosten, men om det jämfördes med det bredvidstående, hvaraf en del fått rioga, en dels alls ingen gödsling, var resultatet mycket tillfredsställande. Rapsen hade äfven redan såtts, men man hade sått så tätt, att fara för qväfving var för handen. En genomgripande utgallring af omkring 95 proc. samt jordens tilltryckning med vält kunde möjligen rädda försöket. Eburu detta var mindré uppmuntrande för herr Wolter, så intre:s rade han sig dock så mycket för odlingsföretag, att han var villig åtaga sig skötandet af ett under Föreningens kontroll stående försökstält. Ena närmare undersökning visade jordens djup vara 80—90 cm., hvilande på strid sand, alltså motsvarande förhållandena vid Skägga. Prof togs at fältet, å hvilket förarbeten redan voro utförda. På de 20 parceller, som utstakades, kan sådd ske på våren.
På återvägen åt Busarfve gästgifvaregård besöktes Smedagårda, som äges af herr C. M. Stenström. Myrjorden hvilade här på lerbotten, hvilket gaf anlednivg till utstakandet af ett sjette försöksfält.
Den ännu ej kultiverade delen af myren var tyvärr icke större än att blott 12 parceller med lika jordförhållanden kunde få plats derpå. Samma å:gärder som vid Etelhem voro här att iakttaga, hvarför sådden näppeligen kan äga rum förr än hösten 1892.
Ifrån Bjurearfve besöktes följande deg harrar nämdeman P. Johanson i Vellarfve och possessionat Klingvall, kvilka båda hysa stora förhoppningar till sina myrodlingar. Hvad den förre söker åstadkomma i experimentelt hänseende, åstadkommer den andra med ps kuniära medel, men man kan med ledning af det myckna ogräset på herr Klingvalls fält väl förstå, att brukningssättet var alltför primitint för ett kunsa med fördel fortsättas i framtiden. Å nämdemannens fält voro vackra socker- och foderbetor attskåda, hvilka säkerligen varit än bättre, om man haft kännedom om sådane växters rätta skötsel under vegetationstiden.
Det sista odlingsfält, som kontrollerades, sköttes af hemmansägaren herr Jakobson i Folkedarfve i Akebäcks socken. Genom skiftningen hada herr Jakobson fått sin myrlott allt för låvgt från sitt öfriga jordbruk, hvarför jag knappast vågar tro, att något tjenligare för honom och hans myr finnes än att fortast möjligt söka få gräs att växa der, Kornet var allt annat än tillfredsställande; äfven rotfrukterna voro underhaltiga; jämförelsevis bäst såg den i höst sådda rapsen ut. Våra kulturer. kräfva mycket arbete, om de skola gifva den största möjliga afkastning, och detta kan omöjligen genomföras, om man ej har den dertill behöfliga arbetsstyrkan på platsen.
Den 29 Augusti hade jag att för herr landshöfdiog Poignant afgifva rapport angående mina gjorda iakttagelser och framhöll jag då först och främst min mening om myrarnas torrläggning, nämligen grunda öppna diken med dämmen i hutvudgrafvarne och för öfrigtinförandet af systematisk täckdikning eller, der jordmånen det medgifver, tubulerade diken; sedermera att på de äldsta odlingarne, der den mekaniska barbetningen är väl utförd och stark mineralgödsling gifvits i flere år, borde omfattande växtförsök med olika sädesslag, olika oljeväxter, handelsväxter, rotfrukter, gräs och klöfver avordnas för att få besvarad den frågan: »Hvad kan den gotländeka myrjorden producera för allmännyttiga växter?» Slutligen afrådde jag på det enträgnaste från allt hvad bränning heter, specielt på mindre djup myrjord, i stället borde kultiveringen ske medelst djupplöjning, hvarefter alltid en mera ytlig bearbetning finge äga rum med dertill tjenliga redskap och maskiner.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 24 Mars 1892
N:r 46
