Etikett: Rone

Rone socken ligger på södra delen av Gotlands östkust.
Gårdsnamn: Autsarve, Botes, Burge, Davide, Domerarve, Findarve, Frigsarve, Gerete, Getor, Gullgårde, Hallbenarve, Halor, Hägdarve, Jakobs, Jaksarve, Lauritse, Lillgårds, Magnuse, Malms, Mattsarve, Ogges, Prästgården, Roes, Sigdes, Smissarve, Stale, Tomte, Tronhage, Uggårde, Vinarve, Ålarve, Änggårde.

Publicerat

Från landsbygden.

Rone, 25 Nov.
Ur hr Möllers föredrag i folkskolan vilja vi relatera följande angående betodlingen. Talaren började sitt anförande med att påvisa den låga kultur jordbruksnäringen (vår modernäring för öfrigt) innehar för närvarande här på vår ö. Men att den bäfstång, som alldeles otvifvelaktigt kommer att höja den är det stora företag som numera kommit till stånd, päml. Roma socke bruk. Men för att detta må kuona drifva sin verksamhet, så måste vi nu alla med förenade krafter gripa oss an med betodling. I Skåne underhålles ett sådant företag af en sju eller åtta socknar. Ja exempel funnos på att man der måst afvisa betodlare för omkring ett par hundra tunnland som velat men ej kunnat få vara med om betoling. Här på Gotland åter är det omkring 40—50 socknar, som skola underhålla ett enda sockerbruk och det må väl gå. Det är äfven detta som gör att så många på fastlandet tecknat aktier och nedlagt penningar här. Och när vår landshöfding så energiskt arbetat för detta företag, fullt öfvertygad om dess stora betydelse för landtbruket, så må vi väljeke längre stå med händerna i kors, som man säger, ty det vore den största skam för Gotlands landtbrukare. Hufvudsaken är nu i början att reda till en mindre areal, plöja minst 8 tum djupt och göda väl. Ty utan fullständig gödning går det ej. Ladugårdsspillningen, om sådan användes, bör utföras nu på hösten; det borde redan vara gjordt. På mulljord, der ej ladugårdsspillning användes, får man nu före jul utså koncentreradt kalisalt, minst 4 säckar på tunlandet. Jorden borde egentligen vara dränerad, men det låter sig ej göra, utan med väl afdikad jord med öppna diken går det nog bra. Sedan på våren utsås guano 20 procentig, minst 2—3 säckar efter jordens beskaffenhet och qväfvehalt hvarefter den genomköres till fullt djup med vanlig klös, Närmast före sådden, som helst bör ske så fort jorden väl reder sig i början eller midten af Maj efter vårens beskaffenhet, uteås chilisalpstern på det att de små plantorna må af den draga den största möjliga nytta. Sådden bör ej eke för tätt, 20 tum ungefär mellan raderna och 7—10 tum mellan hvarje planta. Talaren förevisade en betsåningsmaskin, som tycktes utföra sitt arbete särdeles fort och väl och betingade ett pris af omkr. 180 kr. Härefter beskrefs en mängd redskap, hästhackor, handbackor, upptagningsgrep och lastningsgaffsl, hvilken sistnämda var försedd med små kulor på ändarne, på det ej betorna må såras eller skadas under lossningen. En del förfrågningar besvarades och mötet upplöstes sedan talaren lofvat återkomma något efter jul för att upprätta kontrakt med betodlare, då fabriken lemnar de nödvändiga artificiella gödningsämnena.
Det omtalades, att här hade i sommar foderbetsodlingen lyckats alldeles förträffliga; sålinda funnos foderbetor exempelvis som vägde 3 1/2 kg. och voro 8 tum tjocka, hvaraf hr Möller drog den slutsats, att der foderbetan går till, der lyckas också sockerstan.

Södra Gotland, 30 Nov.
Olyckshändelse. Vid hofbeslagning af en häst häromdagen erböll ägaren, en hemmansägare från Vamlingbo, en så våldsam spark af hästen under magen, att han tumlade baklänges. Som en följd deraf har mannen sedan dess varit oförmögen till arbete.

Ett fall från höjden. Under pågående rothuggningsarbete å en nyodling, skulle en yngling härstädes fästa en tåglina i toppen af tall för att draga omkull densamma med.
Uppklättrandet gick lyckligt och ynglingen hade äfven fästat tåget och beredde sig till nedstigandet då den qvist han böll sig fast uti vid ett häftigt ryck brast af och den stackars klättraren störtade från den ansenliga böjden med en svindlande fart mot jorden med ryggen vänd nedåt, Genom en lycklig omständighet kom han dock i närhet n af linan, så att, då han var på omkring tio fot från marken hån lyckades fatta tag i linan. Af den stora farten mäktade han dock ej hålla sig fast, men det hade dock det goda med sig att det hindrade farten och ändrade den fallandens läge. En half timme efter fallet låg ynglingen bedöfvad, men sedan man badat hufvudet med vatten qvicknade han till och utbrast då: »de’ had’ när gått gale’», samt gick då utan hjelp till hemmet. Någon yttre skada hade han ej bekommit utan kände sig blott litet yr i hufvudet, men följande dag var han i arbetet igen.

Litet vinter fingo vi helt hastigt i söndagsnatt. Men lika hastigt som den kom, lika fort gick den sin väg igen. På måndagsnatten for den bistra kölden sin väg och en hastigt upptändande sydvestlig vind, hade till tisdagsmorgonen, sopat bort det hvita täcket igen så att bjellerklang fingo vi ej höra i November månad i år och lika godt var det. Bottenlösa vägar och vattendränkta fält, var hvad som blef i stället.
Ett godt hade denna snö med sig och det var att den nödgade djurplågare, som ännu hade sina hästar och något enda nöt med gående på bete dygnet om, att stalla dem.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 December 1893
N:r 187

Publicerat

Mönstring

med beväringsmän, som tillhöra Hemse kompaniområde, nr 187, och ej under året varit inkallade till tjenstgöring, förrättas
Fredagen den 15 December 1893 från kl. 10 f.m. vid Stånga station med kompaniområdets samtliga socknar, nämligen: Fardhem, Linde, Lojsta, Levede, Gerum, Alfva, Hemse, Rone, Eke, Burs, Stånga, När och Lau.
Inskrifningsböckerna skola medföras.
I stället för att infinna sig vid mönstringen kan beväringsman före mönstringsdagen tillundertecknad eller till afdeln. omr. befälhafvaren göra muntlig anmälan eller sända skriftlig uppgift enligt formuläret å sidan 12 i inskrifningsboken.
Närmare upplysning angående mönstringen meddelas genom Länskungörelse.
Visby den 27 November 1893.
Philip Hertzman,
Kompaniområdesbefälhatvere.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 December 1893
N:r 187

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Hösttingets tredje sammanträde å Skogs i Levide 30—31 Okt. 1893).
Oloflig jagt. Barnbard Rettig, Furillen, hade instämt ynglingen Axel Jakobsson, husbondesönerna Karl Andersson, Viktor Cedervall och Oskar Söderluod för att de upprepade gånger jagat hare inom Näs socken på mark, hvarå jagträtten varit arrenderad af käranden. I fråga om Axel Jakobsson återtog käranden stämningen, och tillerkändes J. som ersättning för inställelsen 7 kr. De andra tilltalade nekade, Målen uppskötos för bevisnings anskaffande till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.

Slagsmål. På angifvelse af drängen Gustaf Johansson från Hulte i Hemse åtalade t. f. kronolänsmannen Svante Lindström tjenstedrängarne Albert Karlsson och Johan Johansson samt mjölnaredrängen K. A. Holm, alla från Hemse, med yrkande och ansvar för misshandel, föröfvad å allmän väg. Målsäganden berättade att han 1 Sept. gått att »se brud»; på hemvägen hade han vandrat efter Albert Karlsson, med hvilken han förut varit i ordväxling. Plötsligt hade K. vändt sig om och utan vidare rusat på Johansson och tilldelat honom flere knuytnäfslag i ansigtet. Vid den derpå följande brottningen hade kämparne ramlat omkull, hvarvid K. slagit J. med en sten i nacken, så att blod ymnigt flutit. Sedermera hade de båda andra tilltalade kommit tillstädes. Johansson hade slagit målsäganden två slag med knuten hand i ansigtet; Holm hade ryckt omkull honom på vägen.
Karlsson och Johansson förnekade allt som lades dem till last, hvaremot Holm medgaf ati han bragt omkull Jakobsson genom att sätta »krokben» för honom.
Målet uppsköts för bevisnings anskaffende till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde, då Karlsson och Johansson vid 25 kronors vite skola komma tillstädes.

Oloflig utskänkning. Gästgifvaren K. J. Andersson, Domerarfve i Öja, anklagades af kronolänsman Sv. Lindström att hafva försålt maltdrycker äfven åt icke vägfarande. Den tilltalade nekade. För bevisnings anskaffande FRED målet till vårtingets första sammanträde.

Djurplågeri. På angifvelse af P. Andersson, Simes, tilltalade kronolänsman Svante Lindström husbondesonen Jakob Lursson, Mickels i Hablingbo, med yrkande om ansvar för grym bebandlirg af djur. Angifvelsen uppgaf att Larsson ständigt velat köra sina oxar i traf och för att förmå dem springa slagit dem med både pisksnärt och piskskaft, samt, när icke annat hjelpt, sparkat dem på hälarne.
Svaranden nekade.
Som vittnen hördes Oskar Engström, Johan Söderlund och sergeanten Eilertz, hvilka alla intygade angifvelsens riktighet. Utslag faller, vid nästa sammanträde.
— För samma förseelse instämde samme åklagare på angifvelse af Per Simander hemmansägaren Adolf Johansson, Roes i Rone. Johansson ekulle lördazen 2 Sept. och sedan hvarje dag under derpå följande vecka hafva till svåra körslor användt en häst, som haft öppet sår i lokstaden. — Dessutom hade svaranden vid ett tillfälle i våras obarmhertigt piskat ett par oxar för att få dem att dragu ett tungt lass slipers öfver en sträcka barjord.
Den tilltalade erkände delvis. Uppskol för vidare utredning till vårtingeta första sammanträde.
— Statkarlen Alfred Engström, Uggårds i Rone, var likaledes af länsman Lindström instämd för djurplågeri. Angifvare var nu f. lotsåldermannen Vigsten. Engström lades till last att bafva vid många tillfällen behandlat hästar med stor grymhet. Svaranden nekade genom ombud. Målet uppsköts för vittnens inkallande till vårtingets första sammanträle.

För oloflig jagt var husbondesonen Hjalmar Pettersson, Sigleifs i Näs, åtalad af kronolänsman Svante Lindström. Svaranden medgaf skriftligen att han förliden Februari skjutit en rapphöna. — Utslag faller vid nästa sammanträjle.

Misshandel å allmän väg. På anmälan af tjensteflickan Jenny Norrby åtalades husbondesonen Lars Göransson, Slees i Grötlingbo, för att han å allmän väg skulle på aftonen 29 Juni ha slungat en sten mot ett åkdon, hvilken sten träffat Jenny vid högra ögat så att blodvite uppstått och ögats synförmåga blifvit nedsatt, Vid det polisförhör, som om saken hölls af länsman Sv. Lindström, kunde ingen upplysning vinnas om hvem som kastat stenen, en då sedermera kommit i dagen att Göransson härtill varit oskyldig och att husbondesoven Emil Larsson, Norrqviei Grötlingbo, i stället varit föröfvaren, återtog åklagaren anklagelsen i hvad den gälde Göransson och åtalade i stället Larson.
I följd häraf skildes Göransson från målen och tillerkändes 7:50 i ersättning för sin inställelse. Larsson erkände att han kastat en sten utan afsigt att skada någon menniska, — Målet uppsköts till nästa sammanträdes andra rättegångsdag, för att målsäganden skall få tillfälle inkomma med ett nytt läkarebetyg.

Kaffemål. T. f. kronolänsman Sv. Lindström instämde fyra personer med yrkande om ansvar för att de å sistlidne torgdag i Grötlingbo sålt kokadt kaffe utan vederbörligt tillstånd: enkan Vilhelmina Söderström, Stenstugu i Grötlingbo, medgaf i inlemnad skrift att hon gjort sig skyldig till förseelsen; hon hade dock trott sig äga rättighet dertill, då hon fått lof af kommunalnämden, Då hon icke till rätten sändt befullmäktigadt ombud, uppsköts målet för hennes hörande till nästa sammanträde.
Arbetskarlen Karl Pettersson, Rovalds i Grötlingbo, erkände sin förseelse, Utslag faller vid nästa sammanträde.
Hustru Karolina Hammarlund var frånvarande, Uppskof till nästa sammanträde för hennes hörande.
Hustru Kristina Söderström, Norrqvie, erkände. Utslag vid nästa sammanträde.

I barnuppfostringsmålet mellan Maria Viddin, Smida i Väte, och Ludvig Larsson Broa i Halla, förklarade sig rätten obehörig upptaga målet till pröfning, alldenstund brottet blifvit föröfvadt utom domsagan och dessutom svaranden är bosatt utom häradet.

Hundmålet mellan A. M. Elgstrand, Burgsvik, och husbondesonen Karl Jakobsson, Frida i Fide behandlades. Två at svaranden åberopade vittnen berättade att de hört Martell bedja Jakobsson döda hunden, sedan M. först bjudit J. att få köpa hunden eller få den för iogentiog. Vittnen hade icke hört Martell uppgifva att han sålt hunden till Elgstrand. Målet uppsköts på kärandens begäran till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.

Djurplågeri. Som vi förut omnämt hade kronolänsman M. E. Svallingspn åtalat husb. Lars Pettersson Tjengdarfve i Träkumla, för djurplågeri, bestående deruti att han öfveransträngt sina hästar, tvungit en unghäst om 1 1/2 år till hårdt arbete i åkern m. m. Tre vittnen berättade att Pettersson länge varit känd för att arbeta sina djur för hårdt, ehuru de ej kunde påstå att han svältfödde dem. P. hade många gånger tillsagts af grannarne att taga sig i akt. — Utslag afkunnas vid tingets slut.
Pettersson hade uttagit da å ett af vittnena, Th. Eriksson, för ärekränkning och ville på den grund jäfva detta vittne. Rätten förklarade efter öfverläggning att som stämningen uppenbarligen tillkommit för att göra E. jäfvig, så ogillades anmärkningen; hvarpå Pettersson återtog sin stämning.

För misshandel å allmän landsväg tilltalade arbetaren Oskar Dalman från Fride i Fide var denna gång personligen tillstädes.
Avgifvaren stenhuggare Rich. Nyström företedde betyg från lasarettsläkaren. Kunifhugget hade genomträngt venstra pannbenet.
Tvänne vittnen hördes. Det ena hade tillsammans med Nyström 8 Juli kl. Dar e.m, mött Dalman, som genast råkat i ordväxling med Nyström. Vittnet, som gått några steg före Nyström, hade på dennes rop om hjälp kommit tillstädes och funnit Nyström blödande ur ett sår å venstra sidan af pannan. Hade äfven tillsammans med ett annat vittne hört Dalman säga att han gifvit Nyström två hugg, men var ej viss om, att mer än ett träffat. Svaranden nekade. Utslag vid tingets slut.

För likadant brott är Anders Sandsjö från Öja åtalad. Två vittnen hade på qvällen den 23 Juli vid ett bråk å allmänt landsvägen i Öja sett Sandsjö öfverfalla angifvaren Jakobsson och med något föremål (antagligen sten) inknutet i en näsduk, gifva denne tre slag i hufvadet så att han stöp omkull. Ymningt blodflöde uppstode. Utslag vid tingets slut.

Olaga vinhandel erkände nu handl. Fritiof Kahl å Ljugarn. Kahl är för likadan förseelse förut bötfäld. Utslag vid tingets slut.

Olofl. skogsåverkan. I målet emellan Henrik Olsson Isume i Väte och C. J. Edman Gullarfve, förekom ingenting nytt. Målet öfverlemnades, Utslag vid tingets slut.

I krånglet emellan f. nämdemannen Johan Engström och Gabriel Bolin Mafrids, angående de förr omnämda förbindelserna och fiskelotter, hördes två vittnen, som ingenting visste.
Utslag vid tingets slut.

För olaga upplag af eldfarliga oljor, var firman A. Pettersson & i Oskarshamn instämd, men uteblef äfven nu. Uppskof till sista sammanträdet.

Norra häradsrätten.
Tredje sammanträdet 30 Oktober.
Utslag afkunnades: emellan grosshandlaren H. H. Kristensson i Göteborg och handelsidkerskan Johanna Höök i Kapelshamn. Käromålet ogillades;
— emellan drängen Karl Johan Hammarström vid Stora Hammars i Kräklingbo och kronolänsmannen Gustaf Boberg ang. ansvar för misshandel. Svar. dömdes att böta 30 kr.
samt att ersätta målsäganden med 43 kr. 49 öre tilliga med vittneslöner och protokollslösen;
— emellan hemmansägaren Olof Johansson, Batrefs i Norrlanda, och Johan Larsson, Burs i samma socken, ang. ansvar för ärekränkning.
Åtalet ogillades, likaså svar:s yrkande om ansvar å kär. för obefogad rättegång. Kostnaderna qvitterades;
— emellan pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, och maskinisten Magnus Johansson, Thule i Ganthem, ang. utbekommande af barnuppfostringsbidrag. – Svar. dömdes till edgång, som skall fallgöras å nästkommande vårtings 1:sta sammanträde;
— emellan t. f. kronolänsman Arvid Jacobson, åklagare, och drängen Otto Gahnström, Säggeby i Källunge, ang. ansvar för misshandel. Svar. dömdes till 40 kronors böter;
— emellan t. f. kronolänsman Arvid Jacobson, åklagare, och drängen Ernst Stenberg, Duse i Bro, ang. ansvar för misshandel och oljud. Svar. dömdes att böta, för misshandeln 20 kr. och för oljudet 10 kr.;
— emellan f. löjnanten E. Björkman från Malms i Hellvi, och inspektoren H. Nyberg vid Vifiings i samma socken, ang. skadestånd m. m, Svar. dömdes att dels betala sammanlagdt 88 kr. 61 öre med ränta, dels utbetala bidrag till aflöning åt en i kär:s tjenst städslad piga, som svar. användt i sitt arbete, dels utgifva ersättning med belopp af högst 650 kronor för utfordring af 2 svar. tillhöriga hästar under en tid af 17 månader och dels att inom 2 månader vid 50 kronors vite afgifva redovisning för 1889 och 1890 års skörd vid Malms egendom, Svar., som frikändes från af kär. yrkadt ansvar, ålades härjämte att gälda kär:s rätregångskostnader med 246 kr.
öre tillika med vittneslöner och protokollslösen.

Djurplågeri. Uti målet emellan kronolänsman J. Smedberg, åklag., och handlanden Mikael J. Ekström, Stora Gåsemora å Fårö, svar. förekom intet af vigt. För vittnens hörande uppsköts målet, till tingets nästa sammanträde.

— Kronolänsman J. Smedbergs mål emot drängen Alfred Bolin &å Fårö, ang. ansvar för djurplågeri, öfvelemnades, — Utslag å sluttinget.

Tvist om utmätt gods. Målet emellan Anders Herlitz, Bengts i Östergarn, kär. samt dennes son Johan Herlitz och lotsförmannen Olsson, båda vid Östergarn, svar. öfverlemnades, Utslag å sluttinget.

Barnuppfostringsbidrag. Målet emellan Enma Lundberg i Stockholm och f, löjtnant E. Björkman, förut boende å Malms i Hellvi, ang. utbekommande at barnuppfostringsbidrag på grund af skriftlig förbindelse, förevar åtal.
Uti en ingifven skrift erkände svar. sin namnteckning å förbindelsen men bested krafvet af anförda skäl. Målet öfverlemnades,; Utslag å sluttinget.

Skadeersättning och ansvar. Målet emellan Mikael J. Ekström å Fårö kär., samt P. Karlström och Mårten Nordström derstädes, svar. ang. olofligt bortflyttande af en kär. tillhörig såg uppsköts för svar:s hörande till 4:de semmanträdet.

— Uti målet emellan hemmansägaren Johan Bergström, Nickarfve i Vänge, kär. samt hemmansägaren Johan Smedberg vid Möllbos i Hala och J. Pettersson vid Broa i samma socken ang. ersättning för 9 st. får, som ibjälbitits af svar. hundar, hördes vittnen af båda parterna, Undantagades omvittnade värdet å fåren förekom intet af synnerlig vigt, Svar:na erhöllo uppskof för vidare bevisning till vårtingets första sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170

Publicerat

Från landsbygden.

Hemse 31 Okt.
Från kyrko- och kommunalstämmorna må meddelas:
I kyrkostämman autogos utgifterna till kyrkliga ändamål, i följd af kyrko- och prestgårdsreparationer, uppgå till omkr. 500 kr, af hvilken summa omkr. 400 kr. skola åförsamlingens bygnadsfond fördelas. Utgifterna för skolväsendet — folkskola med slöjd och småskola — upptogos till något öfver 2,000 kr., hvilkas återstod, sedan statens bidrag beräknats skulle genom utaxering — 50 öre pr man, 25 öre pr qvinna— och resten å fyrktalet gäldas.
Vid kyrkliga statens antagande förekom litet tvistigheter angående storleken af klockarelönen i följd af den gamle klockarens afgång och tjenstens öfvertagande af ordinarie skolläraren, emedan ingen kände huru hans lönevilkor honom vid tillträdet för 10 år sedan blifvit tillförsäkrade.. Derom skulle naturligtvis upplysning vinnas i valprotokollet och annonsen för platsens berättande samt öfriga handlingar som pläga finnas uti pastorsarkiven, en efter ytterligare letande i de för dagens stämma tillgängliga protokollsböckerna m fl. handlingar fanns intet mera än ett skolrådsprotokoll affattadt ej mindre än 2 år efter skollärarenalets hållande (!), deri visserligen införts några bestämmelser, men som omöjligen konde vara för i fråga varande tjensteman bindande. Under sådana förhållanden uppdrog stämman euhälligt åt n. v. ordf. i kyrkooch skolrådet att anställa efterförskningar med afseende på (bortkomna? eller) felande handlingarna samt om inga sådana stode att erhålla ofördröjligen utlysa extra kyrkostämma på det att församlingen måtte vidtaga alla nödiga åtgärder för att trygga orninarie skollärarens ställning bland annat till pensionsinrättningen.

I kommunalstämman uppdrogs åt nämden att vidtaga åtgärder för anskaffande af tidsenligt sjukhus och ansågs dervid skäligt att framställning göres hos nästgränsande kommuner att om företaget sig förena om de så önskade.
Utgifisstaten för kommande året antogs till ett sammanlagdt belopp af närmare 2,500 kr. af hvilken summa 1,000 kr. voro afsedda för fattigvården. Den erforderliga uttaxeringen å fyrk uppgår till något öfver 2,300 kr.
Skolrådet hade gjort framställning om anslag till ordnande af sockenbibliotek inom kommunen, men då framställningen blifvit till stämmans ordförande öfverlemnad endast några dagar före stämman, kunde frågan härom ej till någon åtgärd föranleda. Skolrådets protokoll delgafs kommunalstämman, men ärendet syntes märkvärdigt nog ej vinna de närvarande allmogemännens intresse och skulle på vidare anmälan bero.
Till brandstodsvärderingsmän för nästa år valdes O. Jakobsson Tjengdarfve, J. Jakobsson, O. Duse och F. Jakobsson Kodings och qvarstår skollärare E. Helling såsom uppbördsman af brandstodsmedel inom kommunen.
Stämmorna voro mot vanligheten rätt talriket besökta.

Rone, 31 Okt.
Nykterhetstalaren hr Wigoff höll i härvarande missionshus i går qväll föredrag för talrik publik. Föredraget var särdeles anslående och 4 personer aflade nykterhetslöftet. Predikant Ros talade äfven några ord för det goda nykterheten har verkat. Herr Ros har under den förflutna veckan hållit flere andliga föredrag för talrikt församladr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170

Publicerat

Slöjdlärarestipendier

för året ha tilldelats skollärarne E. Helling i Hemse med 65 kr., J. Veinberg i Gerum 52 kr., J. Stengård i Rone 50 kr. och A. Gardell i Ganthem 47 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Oktober 1893
N:r 157

Publicerat

Skiljobref,

på grund af k. m:ts utslag 9 sistlidne Aug., har af domkapitlet utfärdats för Olof Larsson och hans hustru Katarina Lovisa Tingström, Davide i Rone.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 September 1893
N:r 151

Publicerat

Länets landsting

fortsatte i går morgse kl. 10 sina förhandlingar, dervid, efter protokolljustering, först togs under behandling ärendet rörande

val vid landsting.
Som vi förat omnämt, hade Stockholms länsstyrelse, med hvilken länets landsting instämt, hos k. m:t sökt sådan ändring i landstingsförordningen, att val vid landsting måtte, der ej annorlunda phyrkas eller i författningar finnes bestämdt, kunna ske öppet, för att nndvika onödig tidsutdrägt.
Gotlands länsstyrelse, som öfver den begärda ändriogen har att yttra sig, hade nu infordrat landstingets uttalande.
Första utskottet, till hvilket ärendet hänvisats, hade emellertid ansett, att val med slutna sedlar ägde företräde framför öppen omröstniog, i det derigenom lemnades större handlivgsfrihet, och då härtill kom, att valen inom Gotlands läns landstiog ej plägade upptaga någon alltför lång tid, fann utskottet sig sakna giltiga skäl att instämma i länsstyrelsens i Stockholm uppfattning.
På yrkande at lektor Bergman och kapten Broander gillade landstinget enhälligt denna utskottets uppfattning.

Till skogsodlingens främjande
beslöt landstinget, på samma utskotts hemställan, dels att hos k. m:t göra ansökning om ett statsanslag af 250 kronor för 1894 och dela att sjelft anslå samma summa, att för ändamålet ställas till hushållningssällskapets förfogande.

Till sjukhemmet
anvisade landstinget, efter första utskottets tillstyrkande, ett anslag af 1,000 kronor årligen för åren 1894—98.

För fiskerinäringens främjande
hade länsstyrelsen hos landstinget begärt för nästkommande 5 år från och med 1894 ett årligt anslag af 750 kr. för att jämte ett lika stort statsanslag användas till afiöning och reseersättning åt en fiskeritillsynipgsman samt arvoden åt hans biträden.
Andra utskottet, som haft hand om detta ärende, hade tillstyrkt anslaget endast för ett år och borde det sedan bero på vidare utredning rörande anslagets behöflighet, om det framdeles borde af landstingets beviljas.
Detta utskottets afknappande tillstyrkande af länsstyrelsens hemställan uppkallade
landssekreterare Hambræus, hvilken påminde landstinget om, att då anslaget år 1890 beviljades för tre år, hade tingets uppfattning varit dep, sett fiskerinäriogen för ön vore så vigtig, att den på allt sätt borda understödjag. Årets utskott hade varit af annan mening. Talaren sade sig ej veta, hvad som förekommit under dessa tre år af art att omstämma tinget. Fiskeritillsyningsmannen hade som förut skött sin befattning både till länsstyrelsens och hushållningssällskapets belåtenhet, hvilka i honom haft ett både godt och sakkunnigt biträde. En och annan enskild fiskare funnes nog som tyckte, att ban ej haft direkt nytta af tillsyningsmannen, men mot dessa stode ett flertal af andra med motsatt erfarenhet. Han påminde om dev af dr Kolmodin konstruerade sankapparaten, som, der den rätt användts, gifvit upphofvet till afsevärdt större fångster. Tillsynivgsmannen kunde ej bjelpa, om man icke ville följa hans råd, Den icke minst vigtiga sidan af tillsyningsmannens verksamhet vore hans sammanställningar af statistiska uppgifter rörande fisket, hvilka icke blott voro af stort gagn i andra afseenden, utan äfven utgjorde vilkoret för erhållande af statsanslag till fiskerinäringen. Särskildt nu hade länsstyrelsen ett vigtigt skäl, hvarför tillsyningsmannen behöfdes, Af statens låneanslag till fiskare, hufvudsakligen för att anskaffa däckade fiskebåtar, hade på Gotland kommit 10 tusen kronor. Doautlemnade lånens användande kräfva ep kontinuerlig kontroll, som bäst utöfvades af fiskeritillsyningsmannen. Och ingen torde väl kunna bestrida, att hvilken näring som helst är ibehof af vetenskapligt understöd, så mycket mer då fiskerinäringen, hvilken representerar en årlig inkomst för Gotland af 1/8 million.
Hemstälde, om frågan ej vore af den vigt och så utredd, att länsstyrelsens framställning borde kunna bifallas i hela dess utsträckning.
Herr M. Larsson, Skäggs, ansåg ej landstinget ha skäl att afkorta tiden för anslaget. Fiskerinäringen hade stora svårigheter att bekämpa. Det vore abnormt, att man här ej kunde fiska så mycket som ön behöfde. Derför borde allt göras för att hålla näringen vid lif.
Lektor Bergman instämde. På en ö vore fisket oerhördt vigtigt. Det vore en skam, att Gotland behöfde importera fisk. Bristande utredning af anslagets nytta kunde man ej gerna skylla på med fog, och af vigt vore att anslaget beviljades på en längre tid, hvarigenom möjliggjordes för tillsyningsmannen att skaffa sig biträden, som blefve dugligare i den mån de kunde få qvarstå.
Öfverstelöjtnant Ihre, eom varit med om utskottets afknappning, skulle dock ej ha emot att anslaget bifölls för 5 år. Men inom utskottet hade anförts, att strandbefolkningen allmänt ansåge fiskeritillsyningsmannen vara af ingen nytta.
Hr M. Larsson varnade för att landstinget skulle rätta sina beslut efter den oupplysta opinionen hos strandbefolkningen. Landstingemännen borde se längre och djupare.
Med afslag å utskottets hemställan, beviljade tinget utan votering det begärda anslaget för den af länsstyrelsen föreslagna femårsperioden.

Till skottpenningar
för räf, örn, dufhök, sparfbök och kråka hade länsstyrelsen gjort framställniog om ett anslag af 1,000 kr. och till premier för dödande af säl 300 kr., allt årligen under fem års tid från och med 1894.
Under anförande af att, enligt tillgänglig redovisning, af redan beviljade anslag för innevarande år fannes qvar af det förra anslaget 796 kronor och af det senare 243 kronor, hemstälde andra ntskottet, att för nästa år endast måtte beviljas förslagsanslag af respektive 1,000 och 300 kronor, hvartill landstinget, på förslag af hr Hellgren, fogade att dessa belopp borde vara de högsta, som ej finge öfverskridas.
Landssekreterare Hambræus, sökte på grund af flere föregående års erfarenhet ådagalägga, att de begärda beloppen i allmänhet ginge åt. Att ötfverskott funner i år betydde ej stort: året vore i ej slut än.
Bankdirektör Pettersson fann, vid det förhållandet, att ett betydligt öfverskott af årets medel funnes, lämpligt att bevilja endast 500 kr. till skottpengar för rät, hök o. s. v. samt 150 kr. för säl.
Direktör Gardell försvarade utskottets hemställan.
Kyrkoherde Sundblad trodde ej, i betraktande af den stora skada sälen tillfogar fisket, att beloppet till premier för detta djurslaga dödande vore för högt. Yrkade, att det borde fördubblas till 600 kr. och det andra anslaget minskas till 700 kronor, allt för ett år.
Fabrikör Hellgren förstod ej att sälen verksamt kunde utrotas genom att hopa anslag, som ej användes. Rättast vore väl att höja premiebeloppen.
Riksdagsman Per Larsson fann onödigt öka anslaget till sälpremier.
Nämdeman Granberg fann skottpenningarna för säl för låga.
Landtbr. M. Larsson, Skäggs, trodde det vara bäst att öfverlemna bestämmandet af premiernas storlek åt jägaregillet.
Sedan br Sundblad frångått sitt yrkande, återstodo ännu tre, öfver hvilka votering begärdes. I voteringen om kontraproposition föll bankdirektör Petterssons förslag mot utskottets, bvilket i hufvudvoteringen besegrade länsstyrelsens med 17 röster mot 7, hvadan landstinget alltså för endast 1894 beviljade högst 1,000 kr. till skottpenningar för, räf, örn m. m. och 300 kr. till premier för dödande af säl.

Till stipendier
åt elever, hvilka efter iochämtad teoretisk undervisniog vid landtmannaskolan, genomgå praktisk utbildning i jordbruk vid landtegendomar i Skåne, begärde länsstyrelsen för de tre nästk. åren 600 kr. årligen.
Tredje utskottet, som fann den praktiska jordbrukskursen välberäknad och gagnande, tillstyrkte anslaget, som ock af tinget bifölls att ställas till hushållningssällskapets förfogande.

Till högre flickskolan
i Visby hade länmsstyrelsen, efter framställning af skolstyrelsen, hos landstinget hemstält om ett årligt anslag af 1,000 kr. att utgå under tioårsperioden 1894—1903.
Tredje utskottet yttrade med anledning häraf, att det icke underskattade vigten af ifrågavarande läroanstalt, hvilken vore förtjent af anslag, der så ske kunde, men då för närvarande länets ekonomiska förhållanden vore ganska svåra och då ej vore skäl att binda landstinget för en lävgre tid i anslagsväg, hemstälde utskottet att anslaget måtte beviljas för endast 5 år eller för tiden 1894—1898.
Utan diskussion golkände tinget hvad utskottet sålunda föreslagit.

Lasarettet och sjukvården.
Fjerde utskottet hemstälde till landstinget: att ansvarsfrihet måtte beviljas lasaretts- och hospitalsdirektionen för 1892 års förvaltning; all legosänvgsafgifterna till lasarettet för 1894 måtte sättas till samma belopp som de nu utgående; att personliga sjukvårdsafgiften måtte bestämmas till 50 öre för mantalsskrifven man och 25 öre för dito qvinna; att 1,800 kr. måtte från den s. k. sjukstugafonden tagas till förändring af afloppsledningar m. m. inom lasarettet, samt att nästa åra inkomst- och utgiftsstaten för lasarett och hospital måtte godkännas.
Utan diskussion biföll tinget hvad utskottet i dessa punkter föreslagit.

Höjande af lasarettsläkarens lön.
Frågan härom föregick fastställandet af inkomst- och utgiftsstaten. Lasarettsdirektionen hade nämligen gjort framställning om höjandet af lasarettsläkarelönen från 1,500 till 2,000 kronor, eller det belopp, som redan för 10 år sedan ansetts böra tillkomma läkaren, hvilken, vid jämförelse med de ekonomiska vilkoren vid andra lasarett, vore sämre lottad än på de flesta ställen.
Fjerde utskottet hade ansett att denna framställniog nu hvarken borde eller kunde afvisas. Såsom lasarettetsdirektionen påpekat vore förmånerna här mindre än vid andra lasarett. Då läkarens i Visby arbete ej kunde sättas lägre än vid andra liknande sjukvårdsinrättningar, då arbetet vid lasarettet vore ganska ansträngande och då det till lasarettsläkarelönen lagda arvodet för skötseln af hospitalet icke vore fast, då den senare platsen endast tillsattes på förordnande, hemstälde utskottet om bifall till den begärda löneförhöjningen.
Mot detta utskottets förslag hade hr L. Granberg, Granskogs, och L. Pettersson, Hallbjens, reserverat sig i så måtto att de ansett de ökade 500 kronorna böra utgå endast som ett personligt lönetillägg åt den nuvarande innehafvaren af lasarettsläkaretjensten.
I anledning häraf uppträdde landssekreterare Hambræus, som påpekade att för tillfället skulle ett bifall till utskottets eller reservanternas förslag visserligen lemna samma resultat. Men skulle den nuvarande läkaren lemna platsen, kunde man ej vid dess ledigförklarande utlofva mera än 1,500 kronors lön, hvilket kunde ha till följd att till densamma anmälde sig mindre meriterade sökande, än om man kunde erbjuda en lön af 2,000 kronor.
Nämdeman Granberg ansåg, att man ej för all framtid borde binda sig vid ett högre belopp. Voro lönen en gång fixerad till 2,000, måste man dermed betala äfven en mindre skicklig läkare, som ej vore värd mer än 1,500 kronor.
Riksdageman Larsson erinrade, att när lönen höjdes från 1,000 till 1,500 kr. var det också i form af ett personligt tillägg, men det hade ändå aldrig sedan kommit bort. Då, såsom landssekreterare Hambræus påvisat, en olägenhet kunde uppstå vid förhöjningens fästande vid personen och ej vid platsen, förordade han utskottets hemställan.
Landtbr. M. Larsson och kapten Broander instämde.
Lektor Bergman: Det vore visserligen sant att utgifterna för lasarettet betänkligt höjt sig under de senaste tio åren. Men penningarna hade ingalunda kastats bort. Förr hyste men verklig fasa för att komma på lasarettet, nu deremot hyser man ingen farhåga derför. Orsaken? Jo, genom de ökade anslagen har lasarettet kunnat hållas i bättre ordning, tidsenliga utensilier ba kunnat anskaffas, med ett ord lasarettet har kunnat blifva en verklig ejukvårdsanstalt, Från sjuksängarne har genom de der återvunna krafterna spridts oändlig glädje öfver hela vår ö.
Må vi då ock se till att vi ej för pjuggt aflöna dev, som här hela ansvaret för den vigtiga inrättningern. En höjning i hans lön är ej mer än rättnia. Jag vill understödja förslaget härom. Faran för att få en oduglig läkare är ingen; odugliga läkare finnas ej nu, endast mer eller mindre öfverlägsva. Höjes lönen har man större säkerhet för att få den bästa. I alla de ejukes namn, i alla dessa sårades, men på lasarettet till sina lemmar helades namn, bad talaren ödmjurligen att tinget ville bevilja den begärda löneförhöjningen.
Sedan öfverstelöjtnant Ihre och fabrikör Hellgren ytterligare yrkat bifall till utskottets förslag, bifölls detta af landstinget utan votering.
Beslutet skall underställas k. m:ts pröfning såsom innebärande en utgift för all framtid.

Om ett anslag
»i så vidsträckt mån som möjligt» till bidrag till underbåll af å läroanstalten vid Vadetena intagne döfstumme medellöse ynglingen Tomas Rudolf Johansson, Hallgårds, hade skolrådet i Östergarn genom länsstyrelsen anhållit hos landstinget.
Femte utskottet bhemstälde, att den gjorda framställniögen ej. måtte föranleda till någon åtgärd, då domkapitlet ägde till sitt förfogande en summa af 850 kronor att användas för dylika ändamål.
Landstinget instämde med utskottet.

Döfstumundervisningen.
Femte utskottet hemstälde och landstinget beslöt i enighet dermed, att bevilja ett förslageanslag af 1,000 kronor att användes till afgifter under förra hälften af 1894 för barn från Gotlands ländstingsområde, som vårdas & döfstammeinstitutet vid Manilla, samt att den på Gotlands landstingsområde belöpande andel af bidragen till döfstammeundervisningen i distriktet för Aug.—Dec. 1894, kr. 1,074: 65, skulle senast 31 Juli nästa år öfverlemnas till direktionen öfver allmänna institutet för döfstumma.

Fru Ebba Ramsay,
hvilken äger en privat vårdanstalt för epileptiska barn vid Vilhelmsro, nära Jönköping hade hos landstinget gjort framställning om ett avslag af 300 kr. årligen i tre år för å hemmet vårdade gossen August Söderberg från Väte.
Femte utskottet, för hvilket genom intyg styrkts vederbörande föräldrars medellöshet och olämplighet att sjelf vårda gossen, hemstälde, då af vigt vore att han finge qvarstanna å hemmet öfver konfirmationen, att landstinget ville under tre år från och med 1894 för sagde gosses underhåll å Vilhelmsro lemra halfva årsafgiften, dock högst 150 kronor, under vilkor, att Väte kommun bidroge med samma belopp.
Landtbr. M. Larsson, Skäggs, ansåg det farligt för landstinget att lägga sig ombord kärmed. Flere kommuner kunde då komma med likaande anspråk. Omständigheterna vore visserligen här ömmande, men Väte borde sjelf ensam draga försorg om gossen, Yrkade afslag.
Kyrkoherde Sundblad påminde om, att föregående år hade en dylik ansökan afslagits af landstinget. Mot anslagets beviljande hade då telat afl. bankdirektör Kolmodin. Hvar och en, som känt honom, visste, att han bärför måste ha haft de allra fullgiltigaste skäl, skäl, som ännu för talaren finge vara bestämmande. Som svampar ur jorden kunde dylika privata vårdanstalter utan kontroll uppstå, om de kritiklöst understöddes, och de blefva säkerligen af tvifvelaktigt värde. Yrkade afslag.
Tinget afslog helt och hållet den gjorda framställningen.

Domkapitlet
hade hos landstinget gjort framställning om rätt att få använda af landstinget anvisade medel till understöd åt sinnes: slöa barn, hvilka vunnit inträde vid Nansylunds läroverk eller Hemmet för sinnesslöa barn i Stockholm, äfven till understöd åt barn, som vinna inträde äfven vid andra dylika läroanstalter i riket.
Utskottet fann framställningen befogad och tioget biföll densamma.

Val.
Till revisorer af landstingets räkenskaper 1893: handl. K. Dagerman, kamrer K. Norrby (20 röster), kamrer Bergenstjerna (19), suppleanter: landtbr. J. Pettersson, Broa i Halla, bankbokh. A. Pettersson, konsul E. Cramér med 18 (röster), att inträda i nämd ordning.
Revisorer af lasarettets och kurhusets räkenskaper 1893: lektor Bergman, nämdemännen O. N. Bolin Gandarfve och L. Granberg Granskogs (med hvardera 11 röster). Suppleanter: landtbrukarne L. N. Eklund Nygårds i Fole och L. Pettersson Hallbjens i Lau (18 röster), att inträda i nämd ordning.
Markegångsdeputerade: konsul Björkander, hand). R. Vallér, Vieby, riksdagsman P. Lärsson i Fole, nämdeman L. Granberg, Granskogsi Dalhem, landtbr. M. Larsson Skäggs, riksdagaman L. Norrby i Fardhem, vämdeman O. N. Bolin, Gavdar!ve i Alva och landtbr. L. Pettereson, Hallbjens i Lau (19 röster).
Suppleanter: handl. K. Degerman och T. Klingwall, Visby, landtbrukarne J. Uddin, Ungbåtels i Stånga och L. P. Bodin, Grausne i Lokrume (10 röster), att inträda i nämd ordning.
Revisor af spritbolagets räkenskaper 1892—93: lektor Bergman (17 röster). Suppleant: bankdirektör H. Pettersson (23).
Revisorer för gotländska landthamnsfonden 1893: bandl. Gustaf Cramér å Ronehamn (13 röster), kapten E. Vestöö, Storungs (11).
Suppleanter: handl. K. F. Smitterberg, Fårösund (15) och V. Hansén, Burgsvik (14).
Ledamöter i folkhögskolestyrelsen 15 Okt. 1893—14 Okt. 1895: nämdeman F. Hermansson Hafvor i Hafdhem (13), landtbrukare M. Cedergren Hulte i Hemse (12). Suppleant: landtbrokaren J. Ohlsson Kyrkeby i Etelhem (9).
Folkhögskolerevisorer för 1893: handl, R. Vittberg i Hemse och landtbr. O. Petterason Hallute i När (hvardera 15 röster). Suppleanter: landtbr. A. Pettersson Hulte i Hemse och N. Nilsson Ålarfve i Rone (14), att inträda i nämd ordning.Ledamöter (på förslag) i lasaretts- och hospitalsdirektionen för 1894—96: konsul Björkander och öfverstelöjtnant Carlstedt (19).
Domänuppskattningsman för 1894: riksdagsman P. Larsson i Fole (17). Suppleant: landtbrukaren M. Larsson Skäggs (9).
Ledamot i inskrifningsrevisionen för 1894—96: landskamrer O. Melin (18). Suppleant: landtbrukare M. Larsson Skäggs (13).
Ledamöter i inskrifningsnämden för 1894—95: Visby stad tullförvaltare J. F. Lytb; Roma kompaniområde nämdeman L. Granberg Granskogs i Dalhem; Tingstäde kompaniområde landtbrukaren L. N. Eklund Nygårds i Fole; Lärbro kompaniområde nämdeman G. Kellström i Bunge; Klinte kompaniområde landtbrukaren O. Åkerbäck Hejdegårda i Hejde; Garda kompaniområde nämdeman J. Österberg Hejdeby i Kräklingbo; Hemse kompaniområde landtbrukaren J. Hägg Hägvalds i Gerom; Hafdhems kompaniområde landtbrukaren P. Jesperson Burge i Hafdhem (alla med 13 röster). Suppleanter för ofvanstående kompaniområden i samma ordning: postmästare G. Vigren i Visby, landtbrukarne J. Smedberg Möllbos i Halla, K. Larsson Rondarfve i Fole, Tyko Lindgren Ar i Fleringe, N. Christiansson Sicklings i Klinte, Jakob Pettersson Robbenarfve i Garda, J. F. A. Uddin Ungbåtels i Stånga och P. Rosendabl d. y. Rosarfve i Hafdhem (alla med 15 röster).
Ledamöter i sjukhemsstyrelsen för 1894: Jektor Bergman (19) och landtbrukaren A. Dassow Visborg (18).
Revisor af sjukhemmets räkenskaper för 1893: handl. J. Munthe, Visby (14). Suppleant: handl. S. Schenholm, Visby (15).
Gode män för undersökningar rörande skogsvården för 1894—95: Norra fögderiets norra distrikt landtbrukaren O. L. Björkegren, Angelbos i Lärbro och nämdeman G. Kellström i Bunge, mellersta distriktet riksdagsman P. Larsson i Fole och landtbi, L. P. Bodin, Grausne i Lokrome, södra distriktet nämdemännen L.- Granberg, Granskogs i Dalhem och J. Österberg, Hejdeby i Kräklingbo; Södra fögderiets norra distrikt nämdeman J. F. Sahlsten, Sallmunds i Mästerby och landtbrukaren O. Åkerbäck, Hejdegårda i Hejde, mellersta distriktet riksdagemean L. Norrby i Fardhem och landtbr. L. Pettersson, Hallbjens i Lan samt för södra distriktet nämdemännen O, N. Boliv,Gandarfve i Alfva och F. Hermansson, Hafvor i Hafdhem (alla med 15 röster).
Ledamot i nämden för döfstumundervisningen: fabrikör P. A. Hellgren i Visby (19 röster). Suppleant: riksdagsman L. Norrby i Fardhem (19).
Landstingsman för undertecknande af landstingets anordningar m. m., vid förfall för ordföranden: lektor Bergman (20 röster).
Ledamöter i beredningsnämden: öfversteSä O. Carlstedt, Visby, fabrikör P. A. Hellgren d:o, kapten Broander i Källunge, nämdemännen O. N. Bolin, Gandarfve och F.
Hermansson, Hafvor (alla med 17 röster) samt nämdeman L. Granberg, Grenskogs (15 röster).
Landstinget åtskildes strax före kl. 2 middagen.

Eftermiddagssammanträdet,
som tog sin början kl. 1/2 6, var kortvarigt. Dervid justerades förmiddagens protokoll och underskrefs af samtliga landstipgsmän protokollssammandragot, hvarjämte föredrogs den från sjette utskottet inkomna utgifts- och inkomststaten för landstinget för år 1894.
Tiongets arbeten voro nu afslutade och ordföranden frambar på sedvanligt sätt sitt tack till vice ordföranden, ledamöterna och tjenstemännven för deras välvilja och för det goda samarbetet. Vice ordföranden framförde till ordföranden tingets tacksamhet för den raskhet, ordning och humanitet, hvarmed han ledt tingets förhandlingar.
Klockan strax efter 1/2 7 på aftonen åtskildes tinget för året.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 September 1893
N:r 150

Publicerat

Från landsbygden.

Rone, 18 Sept.
I Rone kyrka har nyss afselutats en reparation. Så har nytt cementeradt korgolf lagts, nytt altarskrank efter vederbörlig ritning uppsatts och korskeppet renoverats, hvarvid åtskilliga väggmålningar framträdt. Och ter sig denna del af kyrkan (koret) nymera sär deles vackert och stilfullt.
Att denna reparation kostar församlingen är ju klart; dock lär det ej öfverstiga 2,000 kr. Arbetet som på entreprenad upplåtits åt byggmästaren Johan Petterson härstädes har vitsordats som särdeles välgjordt.
Vid upptagandet af gamla golfvet påträffades tätt med murade grafvar, hvilkas ekkistor ännu voro lika säkra som igår, trots det att liken blifvit jordade på 1600-talet: På båda sidor om altaret var ett störra starkt jernbeslaget skåp, som nu borttagits och i dess ställa ha framträdt två mycket vackra nischer. I den ena af dessa är ett hål, hvari vigvattnet under den katolska tiden utslogs. Äfven två runstenar ha påträffats.

I söndags jordades här stoftet efter en man, som visserligen ej gjort mycket buller af sig i verlden, men som ej var mindre aktad och älskad för det, näml, kustsergeant Anders Jönsson. Kistan bars till grafven af hans förut underlydande personal samt af hans båda äldste söner. Efter jordfästningen höll v. pastor Christiansson ett gripande liktal hvarefter en psalmvers sjöngs. Allmän flaggning å half stång skedde på hamnen. Många kranser och blommor erhölls från vännor och bekanta.
Kustsergeant Jönsson var född den 2 Juni 1833 samt her varit anstäld i tullverkets tjenst i 35 år, Han varjen duglig och nitisk tjensteman.

Svar på tal. Då riksdagsmannavalet hölls härstädes i år tillfrågade en större godsägars en af skollärarns härstädes, hvarför han ej röstade då han ägde rösträt:? »När ej v. pastor är kompetent att vilja, så måtte väl ej en skollärare vara det heller» svarade den tillfrågade.
V. pastorslönen uppgår som man vet endast till 700 kr. oeh det fordras 800 kr. inkomst för att äga rösträtt.
Ett missionsmöte hölls härstädes i söndags, dervid en mängd talare af baptistsamfundet och Valdenströmare växelvis uppträdde. Mötet var besökt af mycket folk.

Sydöstra Gotland 19 Sept.
Den förlorade grisen. För litet sedan var en person från Burgs stadd på hemväg från Eke, der han tillhandlat sig en spädgris, som han praktiserat i en säck. Vare sig nu af glömska eller någon annan orsak, alltnog han brydde sig ej om att binda till säcken, hvilväl ej skulle kunna behöfvas ty den var plaserad mellan fötterna på den åkande, Kommen på en skog vid slutet af Eke saknade resenären grisen, fast säcken låg deå så väl som om ingenting händt, Allt undersöktes, men ingenting upptäcktes af rymmaren. Vid en gård i närheten omtalades förhållandet och med sorgbundet hjerta återvände mannen åt Eke, men ingen gris syntes eller bade varsnats af någon. Älven en biväg åt Alfva undersöktes men med samma resultat. Till slut, då allt sökande visat sig fruktlöst, måste likväl, ehura ogerna som man väl kan veta, resan fortsättas utan grisisäcken. Men nu var lyckan honom bevågen. När han kört omkring 1/10 mil eller så fick han se en gris inne på gården hos ett arbetarefolk och vid närmare undersökning befans det vara just den förlorade. Men att få honom i säck visade sig ej vara så lätt. Nasse tog nämligen vägen utåt hagar och åkrar, men med legd hjelp lät det till sist sig göra på så sätt att han jagades neri ett grustag, der ban blef fångad, och nu glömde man ej att binda igen.

Den förlorade kon. En hemmansägares ko försvann plötsligt en dag i somras ur ängen och man kunde ej finna henne, oaktadt det aldra trägnaste sökande i tre dagar. Och det var till på köpet bästa kon. Till sist kom någon att tänka på en gammal bastu, som stod vid gärdesgården på ena sidan. Derhade man äfven sökt förut, men som haspen var på och dörren stängd, tittade ingen in men då man öppnade stod verkligen det stackars kreaturet der, som dock ej var värre medtaget än att det sjelft gick ut och åt och drack.
Nästa dag låg dock djuret dödt. Som det ej var försäkradt var det ren förlust, men det betyder mindre; men om det kunnat utrönas om det varit en ren händelse eller menniskor haft sin hand med i spelet, det hade här betydt litet mera. Dock skulle man ej gerna vilja tro att så lågsionade menniskor skulle kunna finnas, som så ville plåga djuret för att lumpet få en dålig hämd. Ägaren vet sig dock ej äga någon ovän ty han har nyligen kommit till stället.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 September 1893
N:r 147

Publicerat

I den slöjdkurs

som under sommaren varit anordnad vid hushållningssällskapets slöjdskola för folkskollärare och som i dagarna afslutats ha deltagit följande gotländske lärare: Stenqvist från Hamra, Svallingson från Hablingbo, Olsson från Grötlingbo, Veinberg från Gerum, Gardell från Ganthem, Engström från Hejnum, Stengård från Rone och Thomson från Stenkumla samt seminaristerna J. Linder och H. Stenström äfvensom lärarinnan J. Hallgren från Endre.
Höstterminen i slöjdskolan bar påbörjats i dag.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 September 1893
N:r 135

Publicerat

Brand- och Lifförsäkrings Aktiebolaget Svea.

i Göteborg
Agent i Visby Carl L. Ekman.
Försäkringar upptagas äfven af:
Victor Th. Carlsson i Gothem.
Karl A. Hemmander i Sproge.
J. O. Jacobsson i Östergarn.
P. L. Kahlström i Rute.
C. N. Laurin: i Burgsvik.
Ax. Lindgren i Senkyrka.
G. A. V. Ljungberg i Fole.
Joh. Lytk i Hangvahr.
O. Nordström i När.
C. P. Petterson i Buttle
Carl Qviberg i Garda.
Alf. Rosvall i Eskelhem.
Joh. Stengård i Rone.
N. P. Stengård i Klinte.
Jacob Cederlund i Levide.
Ch. Malkan i Grötlingbo.
J. N. Myrsten i Slite.
A. Kullberger i Barlingbo.
A. J. Lundalhd i Hemse.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Augusti 1893
N:r 133

Om Oss Drivs med WordPress