Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Rone socken ligger på södra delen av Gotlands östkust.
Gårdsnamn: Autsarve, Botes, Burge, Davide, Domerarve, Findarve, Frigsarve, Gerete, Getor, Gullgårde, Hallbenarve, Halor, Hägdarve, Jakobs, Jaksarve, Lauritse, Lillgårds, Magnuse, Malms, Mattsarve, Ogges, Prästgården, Roes, Sigdes, Smissarve, Stale, Tomte, Tronhage, Uggårde, Vinarve, Ålarve, Änggårde.
för förra hälften af Augusti månad omförmäla af nervfeber 1 fall i Visby, 1 i Ardre, 2 i Alskog och 1 i Burs samt af difteri 1 fall i Visby och 1 i Rone. Det synes sålunda vara ganska friskt på Gotland för närvarande.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 Augusti 1895
N:r 127
fortsattes och afslutades. i går. Kl. 8 på morgonen höll utnämde kyrkoherden i Hörsne Sigge Jacobson i domkyrkan morgonbön, hvarvid han till text valt Rom. 8:30, med anledning hvaraf han till besvarande upptog frågan: »Hvad påligger oss själfva för vinnande af frälsning och evigt lif?»
Klockan 10 samlades man å läroverkssalen, der biskopen fortsatte uppläsningenaf sin mycket vidlyftiga, men synnerligen klara och rediga ämbetsberättelse öfver kyrkans ställning inom stiftet sedan förra prestmötet.
Efter densammas afslutande företogs val till fullmäktig och suppleant för delegerade inom stiftet uti presterskapets enkeoch pupillkassa vid nästa ordinarie bolagsstämma 17 September och utsågs härtill med 8 röster prosten och kyrkoherden i Stenkumla dr O. Öfverberg samt till hans ersättare med 7 röster kyrkoherden M. Kolmodin i Vall.
Härefter företogs till behandling och öfverläggning de ämnen och angelägenheter som af prestmötetsberedningen blifvit behandlade för att underställas prestmötets pröfning. Det var uteslutande»kårfrågor» och det var väl af denna anledning mötet beslöt att förelaga behandlingen af dessa inför lykta dörrar, dervid dock frångående-hvad som borde vara norm för det presterliga ståndet, nämligen att icke sätta sitt ljus under ena skäppo.
Klockan strax efter 3 e, m. upplätos ånyo portarne för den tillslutna helgedomen och laici insläpptes för att närvara vid prestmötets högtidliga afslutning.
Man sjöng ps. 411, vers 6 och 7, hvarefter biskopen yttrade ungefär följande:
Mina älskade bröder! Jag känner mig i denna stund något ryckt ur de föregående dagarnes helt andliga stämnig, som gjort vårt möte så särdeles upplyftande. Men det är ju så att äfven de yttre, verldsliga bestyren måste skötas. Dock borde jag väl icke låta mig af dessa ryckas från det prestliga sinnet i denna »de heligas församling». Ja, Gud gifve, att vi alltid måtte få den rätta förnimmelsen af hans ande bland oss, så att vi göra skäl för det namnet jag nyss nämde.
Detta möte har varit mig mycket dyrbart, har synts mig öfvergå äfven mitt förra prestmöte, och flere andra hafva känt som jag. Man har sagt mig, att i mannaminne icke hållits ett sådant prestmöte i Visby stift, undantagandes det som hade Karl Norrby till preses. Men icke höfves det oss att förhäfva oss häröfver, utan ödmjukt böja oss i tacksamhet för hvad Gud under dessa dagar skänkt oss. Ja, måste vi ej känna oss tacksamma öfver att detta lilla stift kunnat uppvisa bland sina prester en sådan andekraft? Det har gått genom mötet ett brus som af en stark vind; här har kommit till syne stora kunskaper och tankens skärpa. Må vi gå vidare på den vägen och Visby stift skall visa sig väl fylla tolftalet af de svenska stiften, så att det ej vidare kan blifva tal om att det skall försvinna eller absorberas af något annat stift.
Biskopen framförde nu ett tack till menigheten för dess visade intresse samt till de 17 hospites. Han vände sig härefter till præses: Liksom Karl Norrby en gång gaf sitt namn åt ett prestmöte, så skall heller aldrig detta nämnas utan Johan Odins namn. Sällsynt lycklig har han varit med sin afhandling, hvilken visade egenskaper, ovanliga hos en man, som ej haft lyckan att taga akademisk grad.
Det fans enhet, en röd tråd i hans framställning. Väl hade han i striden om sin afhandling förlorat en och annan batalj, men det ha äfven de största fältherrar gjort.
Med Johan Odins namn förband sig vårdigt Reinhold Uddins, minnestalarens. Det fans en inre samståmmighet hos dessa, som båda voro on pryd för stiftet. Hans minnesteckning hade varit en svår uppgift, då det gållt att teckna icke blott stora personligheter utan ock sorgliga minnen, men han hade icke svikit förtroendet.
Ett tack framfördes ock till mötets orator, lektor N. Höjer, hvilken i handling gifvit uttryck åt sambandet mellan lårarekåren och presterskapet.
Till sist aftackades ock föredragshållaren kyrkoherden Söderström i Rone, som af biskopen fick mottaga tillnamnet »bibelteologen», åfvensom mötets samtlige predikanter och direktör Lamböre för hans sållsporda nit och lyckliga arbete inom »Kyrkosångens vånner».
Biskopen vånde sig ock med några afskedets ord till den snart afgående lektor O. V. Lemke, som ej var nårvarande.
Den gamle vördade mannen har under långa år tjänat stiftet i den tredubbla egenskapen af lärare, prest och domkapitelsledamot. Han har visat en plikttrohet, som är öfver allt beröm och vi böja i vördnad vårt hufvud för den trogne tjänaren. För min egen person vill jag säga honom ett tack af den hängifnaste kärlek. Han var en af dem, som välsignande lade sina händer på mitt hufvud, då jag invigdes till mitt nuvarande ämbete och han har som den äldre brodern sedan städse gått vid min sida. Heder och tack åt dig, gamle kämpe. Må solen lysa mildt under din lefnadsafton!
Äfven kontraktsprostarne och mötets sekreterare, konsistorienotarien Öfverberg, egnades några erkänslans ord.
Så företogs besättandet af funktionerna vid nästa prestmöte.
Till preses utsåg biskopen kyrkoherden i Lärbro K. Sik och beträffande ämnet för hans afhandling föreslog biskopen att detsamma skulle förläggas inom området »kyrkan och nådemedlen.» Till orator nämdes lektor J. A. Gylling och till minnestalare kyrkoherden i Levide O. Olofsson.
Till predikant första prestmötesdagen nämdes kyrkoherden i Kräklingbo J. L. Ehrenström, andra dagen kyrkoherden J. V. Gutenberg i Martebo och tredje dagen kyrkoherden i När, J. N. Kahlström. Till sist talade biskopen, enligt kyrkolagens bud, några maningsord till presterskapet, dervid utgående från bibelordet »den rättfärdige skall lefva af sin tro.
Till biskopen och mötet framfördes sedan ett tack från danske sognepresten K. Levinsen, hvilken gjorde några jämförelser mellan de kyrkliga förhållandenai Danmark och Sverige, samt af Augustanapastorn Seleen, som framhöll nödvändigheten af kyrkans förfolkligande.
Prestmötets tack till biskopen frambars af mötets senior, kontraktsprosten Reuser.
Härpå läste biskopen »Fader vår», och »Välsignelsen» och så sjöngs sista versen af ps. 499.
Härmed var 1895 års prestmöte till ända.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 Augusti 1895
N:r 125
påbörjades i går på öfligt högtidligt sätt.
Tidigt begynte klockorna ringa samman och klockan 9 samlades man till gemensam gudstjänst i domkyrkan, dit prestmötets medlemmar aftågade från biskopsgården.
Predikan hölls af kontraktsprosten Reuser i Stenkyrka, hvilken till till text hade valt Joh. 6:29 samt till ämne: »Tron på Jesus, Guds son, ett verk af den helige ande».
Klockan var 11, när man anlände till allmänna läroverkets stora sal, dit förhandlingarna äro förlagda. Snart var hvarje plats upptagen.
Biskopen besteg talarstolen. Man sjöng stående psalmen »Veni, Sancte Spiritusl», hvarpå biskopen höll ungefär följande hälsningstal:
Under nedkallande af nåd och frid från Honom, som är all god gåfvas gifvare, bjuder jag eder, älskade och efterlängtade bröder, välkomna, i det jag nu förklarar mitt andra offentliga prestmöte i Visby stift öppnadt i Guds Fadrens, Sonens och den Helige andes namn…
Vår tid är en allvarsam tidsålder. Visserligen är det sant, att hvarje tidsskede har sin karaktär, men det är ock sant att vid vissa tidpunkter dragen äro så blandade, att det är svårt att säga tidens signatur. Om det fans en tid, då pendeln uti historiens väldiga urverk gick med stadig gång, synes det, som om i våra dagar något kommit i olag vid densamma, den svänger och svänger utan något bestämdt mål. Det är dock ej så, ty ännu håller han, som är verldarnes herre, spiran.
Så oordnad är dock ej tidens art, att deri ej kan skönjas något utmärkande. Detta trodde talaren hafva tagit sin början just vid den tidpunkt, hvars minne vi nu firade, i det att då tyngdpunkten fördes öfver från det utommenskliga till det inom menniskan och naturen förhandenvarande. Detta framkallades af den öfverdrift hvarigenom, man trott menniskan bestämmas af utomvarande krafter. Besinningen kom, attäfven inom oss finnas sådana, som väcka de yttre. Men, som det ofta sker i utvecklingen, hvad som förut betonats för mycket, ringaktades nu. Så bröt fram det stora ordet upplysning och särskildt i vårt land tog upplysningen fart genom Gustaf Adolfs åtgöranden. Det borde ej heller förbises, att med Brömsebrofreden sammanfaller den svenska pressens upprinnelse, i det Post- och Inrikestidningar då började utgifvas, och pressen har sedan varit en verksam spridare af upplysning.
Hvad som i våra dagar utmärkte uppysningen var, att den blifvit folkets, och detta måste vara glädjande, likasom ock det öfver allt märkbara framåtskridandet. Men icke upplysning, icke framåtskridande allena kunde tillfredsställa menniskoanden. Stannade man här, blefve man icke lycklig, ty samvetet, hjärtat kunde ej finna frid med mindre än att Gud gjorde sig gällande i menskoverlden Likasom när pendeln svängt för långt öfver åt ena sidan, den vänder tillbaka genom verkets anordning, så upptager ock menniskoverlden ånyo det en tid åsidosatta Så begynner gudsbehofvet att i våra dagar ånyo göra sig kändt, vi kunna ej som menniskor, som svenskar varå utan Gud. Derför, hur mörkt det än månde se ut, skall ej den tiden komma, då ej andens kämpar behöfvas. Det har kommit derhän, att man ej trifs med det obundna skick, hvari den gudomliga kraften verkat i de lägre lagren. Svenskens behof af ordning gör sig här gällande Lika litet som det kan sägas, att svenskarne under de senaste årtiondena varit irreligiösa, lika litet har det under de senaste åren, ja dagarne utmärkt dem att vara okyrkliga.
Tiden är af ansvarsfull art. Arfvet skall tagas — af hvem? Det beror på oss. Derför att vi fått ämbetet att öfva andens verk äro folkets blickar riktade på oss, hur vi fylla vår plikt. Det går ej längre att verka godt endast genom att vara prest. Ämbetet snarare skadar än gagnar, men fylles det af en personlighet är ämbetets makt bland vårt folk ej förloradt
Huru fylla det? Hit hör ett omutligt bevarande af Guds gifna ord jämte aktgifvande på de kraf som tillhöra vår tid. Detta är af allra största vikt. Så måste man omsätta teori i praktik. Gör man detta, skall svenska kyrkan ej verka utan frukt. Tiden är beredd för henne. Nu beror det på om hennes prester gifva folket stenar i stället för bröd. Vi få ej vara modlösa, ej tro fienderna vara oss öfvermäktiga, Äro vi af Gud, bära vi i oss kraften att öfvervinna verlden . . .
I det inledningsföredrag, som biskopen sedan höll, hade han till besvarande uppställt denna fråga:
»Skall svenska folket blifva den rena evangeliska lifsåskådningen trogen eller äro vi på väg att återgå till de läror, hvilkas följdriktiga utveckling katolicismen är?»
Talaren kom härvid till det resultat att visserligen gör katolicismen sina starka anlopp, men vi sakna dock ej medel att stå den emot. Såsom sådana angaf tal. samverkan mellan presterna och folket, presternas trägnare brytande ur andens målmfyndigheter, upptagande af hvad godt katolicismen har i sig o. s. v. Dessutom såg tal. i de skandinaviska folkens lifsideal, så vidt skildt från katolicismens, samt i deras historia ett ytterligare stöd mot katolicismen.
Sjöngs ps. 224, 3 sista verserna.
På biskepens förslag afsändes till konungen i Marstrand ett så lydande telegram:
Hans Majestät Konungen.
Inför Eders Kongliga Majestät anhålla underdånigast Visby stifts presterskap och elementarlärarekår, som i samband med lagstadgadt prestmöte denna dag högtidligt begå minnet af Gotlands väsentligt oafbrutna 250åriga välsignelserika förening med det urgamla älskade moderlandet, få betyga sin undersåtliga vördnad, hängifna kärlek och orubbliga trohet.
Underdånigst
von Schéele.
Prestmötet utsåg till sekreterare konsistorienotarien N. F. Öfverberg.
Härpå lemnade biskopen katelern åt prestmötets preses, kyrkoherde J. Odin i Dalhem, hvilken i ett längre föredrag bad om ursäkt för alla de inre och yttre brister, som han vore öfvertygad vidlådde hans afhandling »Den individuella frälsningstillegnelsen inom kyrkan».
Så vidtog diskussion öfver denna.
Lektor Lemke komplimenterade preses för den i det stora hela förtjänstfulla athandlingen, hvaremot endast kunde anmärkas, att den syntes vara något för mycket utdragen på bredden och ordrik. Mot författarens uppfattning af den nya födelsen ville dock tal inlägga en bestämd gensaga. Denna nppfattning vore icke fast och stabil. Förf. tycktes ha följt den terminologi, enligt hvilken nya födelsen betecknas med trons upptändande (donatio fidei). Tal. ville deremot framhålla, att man hade både skrift och bekännelse på sin sida, om man bestämde nya födelsen som något annat och mera än upptändandet af tron.
Kyrkoh. Odin försvarade sin uppfattning.
Lektor Lemke vände sig derpå mot hvad som beträffade förhållandet emellan den rättfärdiggörande och den pånyttfödande tron Ansåg, att förf. dervidlag förväxlat grund och följd; Förf. skilde mellan en allmän och en individuel rättfärdiggörelse. Med hvad rätt? ”Pal. trodde, att detta kunde leda till stora förvillelser, beroende på huru man fattade denna allmänna rättfärdiggörelse.
Kyrkh. Odin bemötte de gjorda invändningarna och vågade påstå, att hans förklaringar hade hemul för sig och icke kunde befaras leda till nyevangelism.
Kyrkh. Sik hade känt sig synnerligen tilltalad af afbandlingen, som vore redigt uppstäld, med väl grupperade moment och skrifven i ett klart och lättfattligt språk. I likbet med d:r Lemke ansåg dock tal., att förf.
dragit ut för mycket på bredden och sväfvat ut ibland till saker som egeutligen icke hörde till ämnet. Så i fråga om döpelsen, och vidare i fråga om härliggörelsens stadium, der förf. upptagit och utförligt behandlat äf ven frågan om döden och dödsriket, som näppeligen hörde dit Det ville synas tal. som om afhandlingen skulle vunnit på att förf. mera än hvad han gjort iakttagit begränsning.
Preses hänvisade, såsom förklaring af den klandrade vidlyf:igheten, till hvad han förut i inledningen yttrat om hvad han i sin afhandling ämnat gifva. Genomförandet af den uppstälda planen hade med nödvändighet kräft de af åen föregående tal. vidrörda frågornas behandling.
Kyrkoh. Gradelius ville fästa sig vid hvad lektor Lemke först yttrat om nya födelsen. Tal. anslöte sig till förf:s uppfattning, att tron föregår nya födelsen. Af största vigt vore emellertid att be:tämma hvad tron är. Den mest omfattande definition syntes tal. vara den af förf. gifna: tron är lif. Lif måste föregå rättfärdiggörelse.
Biskop von Schéele stälde sig i fråga om vya födelsen på lektor Lemkes sida. Framhöll nödvändigheten för förf. att se till att de bibelställen som anförts af opponeaten icke stode i strid med hvad i afhandlingen anförts, Tron måste uppfattas dels såsom fides ad Christum tendens och dels som fides Christum apprehendens och fides in Christo operans.
al. ville nu ställa till förf. 2 frågor: en formel, angående förhållandet till skriften, och den andra, reel eller matriel, ang. de olika uppfattningar, hvari tron får fattas.
Prceses framböll till svar härpå bl. a., att i skriften icke skiljes emellan tro och ny födelse, samt att biskoparne Heurlin och Ullman, bland andra, omfattat samma åsigt som den i athandlingen framstälda.
Efter ytterligare ett replikskifte mellau biskopen och preses lemnades ordet åt utn. kyrkohb. Hedgren, som anhöll om närmare precisering af förf:s ståndpunkt i fråga om graden af den arfsynd som hvart och ett hit till verliden födt barn för med sig.
Præses ville, ehuru han icke kunde till förbinda sig att svara på alla möjliga frågor, gerna svara på den senast framstälda, enär den vore lätt att besvara. Såsom barn födas med olika anlag, så vore det väl ätven klart att den arfsynd de förde med sig till verlden skulle hos olika barn vara till graden olika.
Biskopen: Ej berömligt att författaren synes syfta till nådens erbjudande så, att det mera får karaktären af underrättelse, att menniskan sålunda, när bon ej af omständigheterna anammat den i lifvet, skulle kuuna göra det eftter döden. Man får ej förringa allvaret i Guds frälsningsanbud derhän att det ej blir ett direkt meddelande. Ansvaret af dess ickeemottagande är oundvikligt. Dock ansåg han ej förf. stå på apokatastasis ståndpunkten.
Præses hoppades att ingen fattade honom så, att ej Guds ord hade tillräcklig kraft till menniskans omvänd«lse. Han hade endast velat säga att hvarje menniska på hvarje tid ej vore egnad att fatta frälsningstillbudet.
Biskopen preciserade genom exempel ur afhandlingen sin i förra anförandet framstälda uppfattning af omhandlade punkten.
Præses medgaf att särskildt ett anfördt uttryck vore oförsiktigt och mindre väl valdt.
Kyrkoherde Hedgren: Författaren bar framhållit att äfven menniskokroppen ingredierar i gudsbelätet. Då måste väl ock i gudsbe lätet det kvinliga elementet vara representeradt, åtminstone i änglaverlden? Men vi veta ju, att änglarne äro könlösa.
Præses: Ansåg det berättigadt att räkna kroppen till gudsbelätet; att menniskan skapades man och kvinna berodde på förhandenvarande förhållanden. För öfrigt fiunes en hel religionsåskådning, den katolska, som vill ha det kvinliga representeradt i gudomsväsendet — jungfru Maria. Paludan-Müller ansåg att denna princip kunde representeras af den helige ande.
Biskopen: En betänklig tanke, en teosofisk åskådning. att anse det kroppsliga representeradt i Gud. Står nära rationalismen, att beröfva Gud hans genomgående andlighet.
Kyrkoherde Lagerman: Hvad menar: författaren med att särskilja person- och natursida hos menniskan? Förf. syntes honom bra mycket rationalisera.
Præses försvarade sin åtskilnad i berörda afseende: Den hade sitt fulla berättigande just i fråga om det späda barnet, der det personliga ännu ej kommit till sin utveckling. Barnet är person blott potentiellt, icke aktuellt.
Sedan diskussionen afbrutits strax före kl. tre och mötet beslutat, att närvarande hospitas skulle få i morgondagens diskussion deltaga, sjöngs en vers af ps. 199 hvarpå mötet åtskildes för dagen.
Till middag i biskopsgården samlades prestmötets deltagare jämte hospites och andra inbjudna kl. 3,15 e. m, Derifrån gingo gästerna sedan i procession till domkyrkan för att öfvervara minnesgudstjänsten.
Andra dagen.
I morgse kl. 8 hölls gudstjänst i domkyrkan, hvarvid kyrkoherdarne Gadd och Ekman förrättade altartjänsten samt kyrkoberde P. R. Kullin predikade, mid anledning af Apg 9: 15—17, om »Guds nåd mot hans tjänare och Guds nåd genom dem».
Kl. 10 började sedan å läroverkssalen förhandlingarna med afsjungande af en vers af ps 316, hvarefter biskopen meddelade början till sin öfversigt af kyrkans ställning inom stiftet under tiden efter senast hållna prestmöte. Vi skola i ett kommande nummer meddela ett och annat ur den intressanta redogörelsen, något som utrymmet i dag ej tillåter.
Efter ytterligare psalmsång, ps. 304, fortsattes diskussionen från gårdagen öfver Præses afhandling.
Ordet erhölls först af Augustanapastorn J. Seleen, som höll ett längre anförande; vidare yttrade sig kyrkoherde Lagerman i Gällared, kyrkoherde Gadd, som hufvudsakligen var af samma åsigter som den föregående talaren, biskopen, kyrkoherde Gutenberg i Martebo, kyrkoherde Hulteman i Klinte, som i ett synnerligen ledigt och talangfullt anförande aforistiskt, men med skärpa Kritiserade preses. Anmärkningar, varmt framförda och på sak gående, gjordes ock af kontraktsprosten Uddin i Sanda, ehuru Præses fann desamma vara i mycket en strid mot väderkvarnar.
Sedan diskussionen definitivt afslutats omkring kl. 2, höll kontraktsprosten Uddin minnestal öfver de under den nuvarande biskopens ämbetstid aflidne prester och elementarlärare.
Klockan 6 i afton håller kyrkoherde K. O. Söderström i Rone å läroverkssalen föredrag »Om predikoämbete och församlingsföreståndare och kl. 7 e. m. är sångföredrag af »Kyrkosångens Vänner» i domkyrkan samt derefter bön.
Prestmötet är ovanligt talrikt besökt.
Af stiftets prester saknas endast några få, som af sjukdom hindrats infinna sig.
Såsom hospites deltaga: biblioteksamanuensen grefve E. Lewenhaupt och docenten Classon, båda från Upsala, Augustanapastorn J. Seleen, lektor K. M. U. Eggertz, doktor R. V. Molér, kyrkoherden J. Österberg i Hjorted, brukspredikanten J. Kaldén, komminister Rydén, pastor Petri från Vestmanland, komminister J. O. Bergklint-Hyllengren från Misterhult, komminister Lagergren, teol. kandidat A. Hauffman, teol. kandidat Fritjof Hall, komminister Andersson från Strengnäs stift samt professor Norrby, som dock anländer först i morgon.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Augusti 1895
N:r 124
d. v. s. eleverna från Ultuna landtbruksinstitut, och hufvudsakligen tillhörande den högre kursen, hvilkas ankomst hit vi förut bebådat, anlände, såsom bestämdt var, med Gotland i går morgse från Stockholm under ledning af rektor Juhlin-Dannfelt och adjunkten dr. Paul Hellström, Resan företages med anslag af statsmedel och sker en dylik hvarje sommar till olika delar af vårt land.
Färden öfver Östersjön blef den behagligaste i stilla väder och klaraste Augusti månsken och de unga resenärerna landade också i bästa kondition i vår gamla stad. En tidig frukost intogs i paviljongen, hvarefter färden omedelbart i vurstar och droskor stäldes ut till Martebo myr.
Vädret var något disigt och det var tryckande varmt, när man vid 1/2 11tiden anlände till Lummelundsbruk, der disponenten M. Larsson å Skäggs och grosshandlare Malmros å Ihre voro till mötes för att tjänstgöra som ciceroner vid vandringen öfver de stora myrmarkerna.
Först besågs som hastigast hvad Lummelunds bruk erbjuder af skådevärdt, och så stäldes kosan upp öfver backkrönen i riktning mot myren.
Det blef en både lång och mödosam vandring på öfver en mil, men man hade inga skäl att ångra den, ty här gafs ju tillfälle att se mycket nytt och lärorikt. Man följde den stora hufvudkanalen ett stycke uppför, och densammas väldighet väckte resenärernag odelade beundran, man undersökte myrjordens beståndsdelar, man riktade växtsamlingarna ur den egendomliga och rika floran och man fick mer än ett tillfälle att verkligen häpna öfver den kolossala växtligheten på den jungfrurliga mossjorden, både der denna ännu låg okultiverad och der den hunnit blifva rationellt behandlad. Särskildt hördes talrika utrop af förvåning vid anblicken af ett kornfält om öfver 300 tunnlands vidd, der grödan var nästan ogenomtränglig, stor och frodig.
Under hela vandringen, som tog dryga tre timmar och under hvilken man öfverraskades af regn, som började falla allt stridare, var hr Larsson den mest outtröttlige förare och föreläsare, som allestädes var med, förklarande och påpekande än den ena egendomligheten, än den andra. Helt visst bibragtes den unga skaran af blifvande jordbrukare den öfvertygelsen, som vi gotländingar redan äga, att våra myrar bära Gotlands ekonomiska framtid i sitt sköte.
Kl. 2 på middagen anlände resenärerna till Skäggs egendom, der aktiebolaget Martebo myr hade anordnat middag för främlingarna.
Att aptiten skulle vara strykande efter den långa promenaden var själfklart, och man gjorde derför all heder åt de. högst förträffliga anrättningarna. Det blef en både glad och fin middag med ungdomligt skämt vid hvarje litet kotteri. Hr Larsson hälsade med vinnande hjärtlighet sina gäster välkomna och han fick ett spirituelt svar af rektor Dannfelt, som tackade för detta första prof på den beprisade gotländska gästfriheten. Vid kaffet och punschen, som följde på den lyckade middagen, frambar en af Ultunaeleverna, hr Ivar Wallenius, sina kamraters tacksamhet för mottagandet, och stämningen fortfor att vara den allra angenämnste, till dess man strax efter kl. 5 bröt upp för att i hällande regn begifva sig till staden.
Kl. 8 på aftonen samlades man ånyo, nu i paviljongen, dit f. d. ultunesare, som äro här bosatta, jämte en del andra af samhällets invånare inbjudit resenärerna. För festen var den nya nedre verandan reserverad. Man började med en alldeles förträftlig supé, och det var sannerligen skada, att man efter välfägnaden på Skäggs icke nu hade en aptit, som kunde göra all heder åt de utmärkta anrättningarna, Ja, så sade man, men det tycktes dock, som man så småningom skulle ha ätit sig till aptit igen, ty det tuggades ganska friskt en god stund i duggregnet genom taket till festlokalen.
När sedan kaffet med tillbehör kom fram, började ånyo talens rad. Den inleddes med ett anförande af direktör K. V. Gardell, hvari han hälsade gästerna välkomna, dervid betonande den stora insats Ultuna landtbruksinstitut gjort i det svenska jordbrukets utveckling till dess nuvarande ståndpunkt. Landtbruksingenören Sylvan talade sedan för rektor Dannfelt såsom målsmannen för den uppsvenska högre landtbruksundervisningen och på detta tal svarade rektor D. med ett synnerligen kvickt och ledigt anförande. Han protesterade mot hvad af en föregående talare sagts, nämligen att Gotland hade föga lärorikt att bjuda på för dessa främlingar. Tvärtom hade de redan under första dagen funnit mycket att taga vara på och helt visst skulle detta än mer blifva fallet under färdens fortsättning. Afvenledes bad han att få bjärtligt tacka för den storartade gästfriheten och för de lyckade arrangemangerna för färden, och i detta hänseende stode man i stor tacksamhetsskuld just till landtbruksingeniör Sylvan.
Han fick ock ett kraftigt fyrfaldigt hurra af ultunesarne, som derpå buro honom i guldstol rundt hela paviljongen.
Tiden gick nu, under det att det ena talet följde efter det andra. Förste landtmätare Warfvinge upprullade några bilder från Ultuna sådant detta tedde sig för 35—40 år sedan och utbragte en skål för den framstående bildningsanstalten, hr I. Wallenius talade i ett formfulländadt anförande för de gamla ultuneserne på Gotland o. s. v. . . ända in på småtimmarne, då man trött begynte bryta upp för att stärka sig med några timmars sömn till morgondagens mödor . . .
Det strida regn, som började i går middag, har sedan oafbrutet fortsatt under hela natten och förmiddagen i dag, och ännu på middagen synes en förändring i vädret långt borta.
Ultunesarnes utfärd i dag har sålunda varit allt annat än behaglig, men med friskt mod har det uppstälda programmet vidhållits.
Sålunda afreste den unga skaran i morgse med bantåg till Hemse, der färden stäldes till Sindarfve gård. Med hästbanan har sedan företagits en färd öfver Rone myr fram till Bölske i Eke, hvarest man besett den der uppstälda gotländska nötboskapsstammen. På eftermiddagen sker återkomsten till Hemse och på aftonen inkomma resenärerna med extratåg till Visby.
I morgon besökes, bland annat, Roma sockerbruk.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Augusti 1895
N:r 120
hade i går middag i Stånga samlats en del bollspelare från södra och mellersta Gotland. Samlingen var bestämd till kl. 2 e. m. på Stånga malm, men vid ankomsten dit fann man slätten väl blåsig, hvarför man drog sig ned i en äng bakom Gumbalde gård.
De pärklag, som här skulle mäta sina krafter, voro: Ljugarn-Alskogs, Garda, Lau, Rone, Hafdhems, Alfva och Stånga.
Spelet började vid 1/2 4-tiden mellan Ljugarn-Alskog och Hafdhem, Garda och Alfva, Rone och Lau. Så fortgick det i vanlig växling ett par timmar, till dess att en strid regnskur en stund förorsakade uppehåll i spelet. Man fortsatte emellertid ännu en stund efter sedan det upphört att regna.
Till pris vid täflingarna hade Stefanigillet anslagit 20 kronor. Af dessa erhöll, sedan täflingarna afslutats, Lau bollspelare första pris, Alfva d:o andra, Ljugarns d:o tredje och Rone d:o fjärde pris.
När prisutdelningen var undanstökad, samlades idrottsmännen till gemensam aftonmåltid samt efter densamma till ett gladt samkväm, som varade in i sena kvällen.
Mycket folk var samladt.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Augusti 1895
N:r 119
å kr. 1,721: 50, hvilket, såsom vi förut meddelat, kommit Gotlands skytteförbund till godo, har nu sålunda fördelats:
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Juli 1895
N:r 116
har nu följande ordning blifvit bestämd:
Första dagen, 13 Augusti. Mötesdeltagarne samlas i biskopsgården klockan 8,45 f. m. och gå derifrån kl. 9 f. m, upp till högmässogudstjänst i domkyrkan. Predikan hålles af kyrkoherden i Stenkyrka, kontraktsprosten K. F. Reuser.
Omedelbart efter gudstjänstens slut afgå presterskapet och lärarekåren i procession till allmänna läroverkets högtidssal, der mötet i föreskrifven ordning öppnas, hvarefter diskussion öfver den af prestmötets preses utgifva afhandlingen tager sin början och fortgår till kl. 3. e. m.
Kl. 6 e. m. firas i domkyrkan minnesfest till erinran af Gotlands 250:åriga förening med Sverige, hvarvid högtidstalet hålles af prestmötets orator, lektor Nils Höjer, och tacksägelsebön af biskopen.
Andra dagen. Klockan 8 f. m. morgongudstjänst i domkyrkan. Predikan hålles af kyrkoherden i Vamlingbo P. R. Kullin.
En fjärdedels timme efter gudstjänstens slut samlas mötesdeltagarne å allmänna läroverkets högtidssal, då biskopeu meddelar början till öfversigt af kyrkans ställning inom stiftet under tiden efter senast hållna prestmöte, hvarpå fortsättes och kl. 2 e. m. afslutas diskussionen öfver ofvan nämda afbandlig.
Derefter håller kyrkoherden i Sanda, kontraktsprosten A. P. R. Uddin minnestal öfver de under den nuvarande biskopens ämbetstid aflidne stiftbröder och elementarlärare.
Klockan 6 e. m. hålles å läroverkets högtidssal föredrag af kyrkoherden i Rone K O. Söderström »Om predikoämbete och församlingsföreståndare». Klockan 7 e. m. i domkyrkan sångföredrag af kyrkosångens vänner i Visby stift, hvarefter aftonbön der förrättas af v. pastor G. M. T. Kellström.
Tredje dagen 15 Augusti. Klockan 8 f. m. morgongudstjänst i domkyrkan. Predikan hålles af utn. kyrkoherden i Hörsne Sigge Jacobson.
En fjärdedels timme efter gudstjänstens slut samlas mötesdeltagarne å allmänna läroverkets högtidssal, då biskopen afslutar föredragningen af sin föregående dag började ämbetsberättelse. Sedan derpå val af en fullmäktig för delägarne inom stiftet uti presterskapets enkeoch pupillkassa vid den ordinarie bolagsstämma, som kommer att hållas i S:ockholm tisdagen 17 nästkommande September, förrättats vidtager öfverläggning om de ämnen och angelägenheter, som af prestmötesberedningen blifvit behandlade för att presterskapets pröfning underställas. I den mån tiden sådant medgifver, förekomma slutligen föredrag och frågor, som för öfrigt till mötet blifvit anmälda, Klockan 3 e. m. afslutas mötet på föreskrifvet sätt.
Klockan 7 e. m. hålles å läroverkets högtidssal af sogneprest Henrik Levinsen från Danmark föredrag om en hans resa till det heliga landet sistlidne år.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1895
N:r 115
Burgsvik, 16 Juli.
Öfverkörd af en mötande skjuts blef i lördags kväll en liten fyraårig gosse, Fritz, son till en kusk Nilsson härstädes. Gossen såg skjutsen komma framför och oförskräckt för djur, som han lär vara, sprang han då ystert i sin barnsliga enfald emot hästarne, liksom för att fatta tag i desamma, men snafvade och föll, så att han kom under både hästar och vagn. Lyckligtvis skedde ingen större olyckshändelse med ledbrytningar eller dylikt utan erhöll gossen blott en mängd skråmor och kontusioner, samt blef på ett för framtiden obehagligt sätt »märkt», i det ena örat nära nog helt bortslets.
Stackars djur. En unghäst, som i våras utsläpptes på ett aflägset beläget bete, der menniskor ej så oftast vistas, befanns en dag då den besöktes af ägaren, alldeles utmagrad med en större svulst i bringan och tydliga tecken till stark sjukdom. Veterinär eftersändes genast, hvilken opererade det skadade stället och derur framdrog en större störstump.
Fartygsköp. Handlanden Viktor Hansén härstädes har från Marstrand inköpt skonerten Peder om 69 registertons. Fartyget, har nu vid Näs inlastat speetwood af norska barkskeppet Thinkas ilandbergade last, Skonerten, som föres af kapten Anton Siltberg, har efter intagen last som afgått till sin distinationsort i Danmark.
Konfirmation med årets nattvardsungdom hölls i söndags i Öja kyrka, dervid templet, dagen till åra, var högtidligt smyckadt med grönt och dylikt, En myckenhet folk, såväl pastoratsbor som utomkring boende öfvervoro den vackra akten.
Ett starkt regn, gifvande jorden en välbehöflig blöta, föll härstädes i lördags natt. Såväl i söder som öster lär nederbörden samtidigt varit blott obetydlig.
Bollspelet har denna sommar kommit att öfvas härstädes med en ovanlig ihärdighet, hvadan resultatet deraf också blifvit ganska vackert. Hvarje söndag synes pärken utlagd och der spelas med lust och gamman. Äfven mången kvällstund sedan dagens tunga och släp äro slutade synes bollen flyga mellan raska spelare.
Undervisning i slöjd för gossar lär med instundande läsårs början komma att ingå bland läroämnena vid Vamlingbo folkskola Slöjdebänkar med tillhörande verktyg ha i dagarne från hushållningssällskapet ankommit till folkskolan.
Rone, 16 Juli.
Under senaste åskvädret nedslog åskan i en halmstack vid Smissarfve härstädes, hvar vid åtskillig halm uppbrändes. Ett alldeles i närheten stående nybygdt hus räddades, tack vare regnet och det genast tillströmmande folket.
Märkligt är att åskan ett par gånger förut under senaste åren slagit ned alldeles i närheten.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Juli 1895
N:r 109
Hemse, 12 Juli.
Södra Gotlands nykterhetsförening hade i går sitt årsmöte i Hemse missionshus. Föreningens ordförande herr N. O. Nilsson från Rone hälsade mötesdeltagarne välkomna, hvarefter predikant Alqvist från Rone och skollärare Alb Lindström från Öfverrum höllo föredrag, den förre öfver Matt 2: 16—18 den senare öfver 1 Tess. 5: 4—10.
Af styrelsens och revisorernas årsberättelse framvick bland annat att till den behållning af 201 kr 93 öte, som vid förra årsmötet fans i kassan, föreningen haft en inkomst af 424 kronor 86 öre, dels i årsafgifter, dels i kollekter och enskilda bidrag.
Utgifterna under verksamhetsåret hade uppgålt till 408 kr 55 öre hvarigenom föreningens kassabehållning uppgår till 218 kr 24.
Föreningen består af omkring 1,60 medlemmar, fördelade på 40 mindre sockenföreningar.
Styrelsemedlemmarne, N. O. Nilsson i Rone samt hand. J. Norrby i Hemse, omvaldes samt nyvaldes herr O. N. Pettersson i Näs efter J. P. Jacobsson i Hafdhem. Såväl styrelsesuppleanterna, kakelungsmakare Axel Korsman och bleckslagare Anton Lindgren från Hemse, samt revisorerna Karl Lindal och L. O. Nilsson från Fardhem som revisorssuppleanten herr Edvard Dalgren från Gerum, omvaldes.
Dessutom beslöts att en årsberättelse skulle tryckas för att utdelas bland föreningens medlemmar.
Sockerbetorna, som nu tycktes med ny lifaktighet skola komma att växa efter det erhållna regnet, förspörjas nu hafva blifvit angripna af en ny fiende, en sorts bladmask, som förderfvar betkålen så grundligt att der den gått fram kuappast något spår synes efter betan, utan bara svarta jorden. På så sätt lära rätt försvarliga arealer i den s. k Stånga myr vara avgripna.
Halla 16 Juli.
Gotlands lokalförening af »Svenska folkskolans vänner» hade möte i Halla skolgård 15 dennes.
Mötet öppnades af lokalföreningens ordförande, skoll. K. Pettersson i Vestergarn, på vanligt sätt, och med ledning af Jesu ord till Petrös: »Föd mina lam» hälsade han de församlade välkomna. Sedan årsmeddelandet från styrelsen för S F V. och lokalföreningens protokoll från föregående möte blifvit upplästa företogs val af styrels:-ledamöter och revisorer såväl till allmänna- som lokalföreningen. I båda föreningarna återvaldes de afgående styrelseledamöterna, som för lokalföreningen äro K. Pettersson, Vestergarn, ordförande, E. Dalström, Follingbo, vice ortförande och O. Herlitz, Halla, sekreterare. Till revisorer omvaldes skolföreståndare O. Ljuugberg, Visby, och nyvaldes P. Hartman, Endre
Då det visat sig, att föreningens vintermöten omfattats me: mindre intresse, fattades det beslut, att paragraf 4 i föreningers stadgar skulle förändras så, att bestämmelsen om »minst två möten om året» förändrades till »minst ett möte om Året».
Öfvergick man så till de för dagen uppstälda frågorna. Den första lydde: Hvilka syfien kunna förenas med yrkandet om mindre dogmatisk men mera etisk religionsundervisning? Frågan inleddes af skoll Rosvall. I diskusionen deltogo utom inledaren ordföranden, Herlitz, Thimgren och Hirtman, och antog mötet den resolation, som at Göteborgs lokalförening blifvit antagen öfver frågan.
Andra frågan: Hurn skall en ädel kamratvänskap väckas, utvecklas och bibehållas? in leddes af skoll. Herlitz. I den lifliga diskusionen deltogo ordföranden, Dalström, Rosvall Thimgren, Linder, Bolin och Bäckström: Efter en liten jämkning antogs följande af inledaren formulerade resolution: En ädel kamratvänskap väckes, utvecklas och bevaras inom lärarekåren genom att der gör sig gällande eu verklig samhörighetskänsla, att ingen förhäfver sig öfver en rikare utrustuivg i kunskaper eller begåfning utan i ödmjukhet räknar hvar och en anuan yppare än sig själf samt söker använda sina gåfvor icke till att lysa med utan till att tjäna med, att läraren söker sätta sig i förbindelse med sina kamrater dels genom deltagande i kamratens enskilda lif, dels genom bevistand af läraremöten, dels genom att hålla skoltidvingar samt att framför allt läraren söker erhålla och bevara en verklig kärlek till och en rätt insigt om vikten och betydelsen af det kall han bekläder.
Ordföranden höll till sist ett föredrag öfver ämnet: Hvaraf beror det, att vördnaden för gudomlig och mensklig auktoritet så litet aktas i vår tid?
Till mötet hade samlats mellan 20 och 30 lärare och lärarinnor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Juli 1895
N:r 108
invigdes midsommardagen af biskopen i härvarande domkyrka s. m. kandidat J. A. Ronqvist. Vid den högtidliga akten officierade lektor O. V. Lemke, prostarne A. H. Nyberg i Rute och O. Öfverberg i Stenkumla, kyrkoherde K. O. Söderström i Rone, utn. kyrkoherde J. F. Ronqvist och regementspastor H. L. Söderberg.
Pastor Ronqvist kommer att tjänstgöra som andre domkyrkoadjunkt härstädes.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Juni 1895
N:r 96