Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Rone socken ligger på södra delen av Gotlands östkust.
Gårdsnamn: Autsarve, Botes, Burge, Davide, Domerarve, Findarve, Frigsarve, Gerete, Getor, Gullgårde, Hallbenarve, Halor, Hägdarve, Jakobs, Jaksarve, Lauritse, Lillgårds, Magnuse, Malms, Mattsarve, Ogges, Prästgården, Roes, Sigdes, Smissarve, Stale, Tomte, Tronhage, Uggårde, Vinarve, Ålarve, Änggårde.
Beväringsmän tillhörande Hemse kompaniområde nr 187 erinras om
Mönstring å Stånga malm den 14 dennes kl. 8 f. m. med dem från Fardhem, Linde, Lojsta, Lefvide, Gerum, Alfva och Hemse socknar, och
den 15 dennes kl. 8 f. m. med dem från Rone, Eke, Burs, Stånga, När och Lau socknar.
Hemse den 6 December 1888.
Axel Leatz,
Befälhafvare för Hemse kompaniområde nr 187.
Gotlands Allehanda
Fredagen 7 December 1888
N:r 98
vid namn Familie, trälastad och kommande från Riga törnade natten till 4 dennes under rådande stark tjocka utanför Rone. Däckslasten kastades öfver bord och är fartyget nu flott, samt har inkommit på redden till Rone, der lasten antagligen kommer att lossas.
Gotlands Allehanda
Fredagen 7 December 1888
N:r 98
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Rone, 30 November.
Burskretsen
har haft möte i Rone skolhus. Sedan mötet öppnats på öfligt sätt, gåfvos tvänne lektioner, nämligen i bibl. historia af skoll. O. N. Lindgren, Burs, och i åskådningsöfningar af lärarinnan Ottilia Cederlund, Ronehamn. — Såsom diskussionsämnen hade uppståtts två frågor:
1:o Äro s. k. blindkartor oundgängliga åskådningsmaterial vid den geografiska undervisningen? och
2:o Är det till något gagn för hem och skola, att Folkskolestadgans 51 paragraf angående skoltvånget strängt tillampas?
Bägge frågorna inleddes af skoll. K. Qviberg, Garda. Efter en liflig öfverläggning antogs såsom svar på företa frågan följande resolution:
Blindkartor äro visserligen icke oundgängliga, men val nyttiga såsom utgörande ett medel, hvarigenom barnets uppmärksamhet sporras och dess iaktagelseförmåga och lokalsinne öfvas.
Såsom svar på den andra frågan antogs den deröfver förda diskussionen, af hvilken halvtideakligen framgick, att de i paragrafen nämda förberedande åtgärderna, varning dels af skolrådets ordförande, dela af hela skolrådet äfvensom förhörs anställande med de barn, som föregifvas erhålla undervisning i hemmen, borde tillämpas nå strängt som möjligt. Nyttigt ansågs äfven vara, att föräldrarna gjordes oppmärksamma på lagens innehåll, emedan mångas pliktkänsla rörande deras barns skolgång derigenom skulle väckas, Äfvenledes borde man låta sig vara angeläget, att mån, som verkligen intresserade sig för skolan, invaldes i skolrådet, samt att föräldramöten anordnades. Men äfven paragrafens sista stadgande, barnens skiljande från föräldrarna, ansågs böra vinna tillämpning, dela emedan detta stadgande såsom varande lag borde efterföljas, dels emedan gent emot tredakan hos en del föräldrar som mera se på min egen tillfälliga fördel än på sina barns bästa och gent emot hvilka barnens rätt bör skyddas, ingen annan åtgärd bjelper, och dela emedan det på många skulle verka helsosamt att i detta fall se verkan af lagens etränghet. Dock borde denna sista åtgärd vidtagas blott i yttersta nödfall; ty om paragrafen i denna del strängt tillämpades, uppstods fatt afvoghet från föräldrarnas sida mot skolan, hvarjämte kommunerna finge underhålla i skolan en mängd barn af mindre bemedlade föräldrar.
Beslut fattades att ett möte skall hållas i början af hvarje termin.
Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97
har den lediga tullvaktmästarebefattningen inom detta distrikt med placering i Rone sökts af: kustroddarne A. P. E. Börjesson, Björnö, J. V. Östling, Karlshamn, e. o. tullvaktmästarna Hj. A. Borg, Landsort, V. T. Olin, Ystad, F. F. Andersson, Kalmar, P. O. P. Ragnar, Bergqvara, A. V. F. Hammarqvist, Björnö, jaktbåtsmannen Israel Nyberg, Sundsvall och e. o. tullvaktmästare Hj. Berglund, Lunds.
Gotlands Allehanda
Fredagen 30 November 1888
N:r 96
Genom offentlig auktion, som förrättas vid Roes i Rone torsdagen d. 29 dennes från kl. 10 f. m. låta sterbhusdelägarne efter aflidne hemmansägaren Jacob Alfred Olofsson till den mestbjudande försälja hela lösöreboet bestående af guld-, silfver koppar-, malm-. bleck- och jernsaker, porslin och glas, lerkärl, möbler, deribland en schiffonier, skänkar, kommoder, sängar, bord, stolar, väggur, spegla, skåp och klädeskistor, sängkläder och linne, den aflidnes gångkläder; träkärl, hästar, oxar, kor, ungnöt och lam; en liggfjädervagn, arbetsvagnar, kälkar, seldon, vrång- och foderhäckar, ett tröskverk, en skakvind, harfvar, vänd- och spetsplogar, jämte diverse mindre redskap, snickareverksaker, m. m. Med betalningen lemnas de af mig godkände köpare anstånd till den lista nästkommande Oktober, andre betale genast eller vid anfordran.
Stånga den 22 November 1888.
Efter anmodan,
WILHELM ÅKERMAN.
Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94
har idag å landskansliet försålts 5/16 mantal Uggårda i Rone, tillhöriga Johan Hanssons konkursbo, omyndige Viktor Hansson, Matias Nilsson och Per Olssons storbhusdelägare. Fastigheten, sakvärderad till 6 tusen kronor, inropades af handlanden K. J. E. Krokstedt för 4,200 kronor.
Likaledes exekutivt försåldes i dag Olof Pettersson tillhöriga lägenheten Söderhagen i Träkumla, saluvärderad 1,500 kronor. Lägenheten inropades af mjölnaren P. Nilsson, Kopparsvik, för 2,100 kr.
Gotlands Allehanda
Fredagen 16 November 1888
N:r 92
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Rone, 3 Nov.
En ny folkskola
beslöt Rone församling på kyrkostämma att upprätta på Ronehamn. Der har visserligen sedan flere år funnits en skola, som förestås af en lärarinna, men enligt folkskoleinspektörena, kyrkoherden Uddins, förslag anses den alltför ofullständig. Församlingen beslöt derför att i och för byggande af nytt folkskolehus upptaga ett amorteringslån samt tillsatte en komité att inkomma med vidare förslag om plats och husets storlek m. m. Den nu varande skolan skulle fortgå till år 1892, då den nya bör taga sin början.
Under ett lass
af 8 tunnor sill kom i går qväll en person, som under färd från Ronehamn körde för nära diket. Hela bröstkorgen inklämdes hvarför mannen måste å hamnen qvarligga under natten och affördes i dag till läkare.
På kommunalstämma
beslöt Rona socknemän att kommunalnämden hos poststyrelsen skulle anhålla om ytterligare en poststation i socknen vid kyrkan. En finnes förut på hamnen.
Brefmängden har ökats och man anser att den än vidare ökar sig. Det vore ej ur vägen, enär postskjuts ändå passerar der förbi alla postdagar.
Snöskottningen
inom socknen ville några ha ändrad och ny bolagsordning faststäld. Det vardt efter lifligt meningsutbyte dock intet af, fastan man t. o. m. föreslog att sätta den blifvande snön på entreprenad. Det gamla får stå tills vidare.
Lojsta slott.
När marken är grön och milda aommarvindar fläkta, när söndagen kommit och man får andas ut efter veckans mödor, då gäller det ett tillfredsställande svar på den frågan: hvart skola vi resa? Denna gång blef svaret: jo, till Lojala slott. Efter många om och men, underhandlingar och klammerier, om hvilka som skulle se till huset hemma, kommo vi andtligan i väg. Dagen var vacker och solig. Dammet rök kring hjulen, men var artigt nog att ej stiga högre. Svartklädda herrar och damer, bonddrängar med rökpipa i man och hatten på sned samt trinda pigor i galoscher och parasoll mötte oss omväxlande under vägen. Vid Linde kyrka stiga vi af för att betrakta den s. k. klinten, ett på södra sidan kalt och på norra sidan rätt högt kalkstensberg, beväxt med tall och gran. På platån deruppe är en härlig utsigt; skada blott att man gjort så litet för resandes beqvämlighet. På östra och norra sidan är en dalsänkning som påstås i hedenhös varit segelled för skepp, hvilken kanalväg äfven leder förbi Lojsta kyrka och igenom alla träsken der fram till slottet och än vidare. Förtöjningsringar af jern påstods ännu sitta qvar i berget. Emellertid smackade vi på våra kampar och foro vidare samt öfverraskades riktigt af att finna lilla Lojsta vara en sådan vacker socken. Till höger ha vi ett långt grått berg, en bild af och ett minne från den råa vikingatiden, till veneter en grön äng full af sprittande lif, en bild af ungdomen och midt emellan detta den lilla sockenkyrkan, en bild af den allvarligt milda, medlande kristendomen. Sin spira speglade hon i träskets klara vatten, som för öfrigt är fullt af små nätta fiskar. Vi kunde dock ej stanna, här vi skulle ju till slottet. Dock nej.
I Ekängen finnes en ek, hvari ett par oxar gömt sig ock vi måste se på den. Der står hon ju tätt vid vägen, kolossalt tjock, 33 fot i omkrets, men ihålig. Skorpan är icke en qvarts aln tjock. Men vidundret är ännu grönt. Ännu 1888 bär hon gröna löf på sina sekelgamla grenar. Dess lifskraft är icke fösvunnen, dess saft har icke frusit, trots marsgisten glorvürdig i åminnelse detta år.
En beskedlig nämdeman visade oss vägen. Vägarna här böra mellertid anbefallas i den länsmans åtanke som fått distriktet här. De äro väl stenlagda, men det behöfs litet grus på stenarna. I latmarsch måste vi köra öfver åkrar och hagar ut i hajdi der vi ändtligen vid ett led funna det efterlängtade slottet. Här fans asp, ek, rönn och björk i brokig blandning med tall och gran; naturen antog här ett högst pittoreskt utseende.
Berget som hade sina väggar i träsket följde oss alltjämt. På denna sidan vattnet låg slottet, tvänne stora kullar med genoragräfda gångar liknande löpgrafvar. De vore nu beväxta aflöfskog, men allt vittnade om att här i hedenhös varit on skattkammare, väl gömd och ej heller lått att intaga. På den större kullen funna vi huggen sten. Det tycktes som denna varit något slags försvarsverk för den mindre.
A, se god dag, god dag! Jag blef störd i mina funderingar. Tackar, ni här? som du ser! Och nu blef det ett pratande och ett lif. Icke mindre än trenne skollärare, ett prestämne, några landtbrukare och ett tjugutal damer från öster och vester. När och Klinte gästade slottet i dag. Prestkandidaten gaf sig t. o. m. i båt med några damer öfvar på andra stranden, klättrade uppför berget och började der en serenad väl värd att höras. Den gaf genljud i backar och skog. Roddaren, som sade sig vara ägare till stället, tog nu båten och rodde med oss till Ramhällsgubben för att se om han smidt några sigdar i år. Vi finge emellertid se en urholkad krypta med många rum, men några sigdar sågo vi icke. Men det var ett stycke natur så olik den vanliga på Gotland, väl värd att betrakta i strålarna af en nedgående sommardags nedgående aftonsol.
Här vore ett fält för en person med företagsamhetsanda, sade vår vän. Här kunde man inrätta badanstalt, förlustelser och villor i oändlighet, blott någon lade sig ut för saken. Från landets alla hörn skulle man resa till Lojets slott.
Men neckrosor, de rara, måste vi hafva. Se så, nu är det bra, jag blef bara litet våt om foten. Och under det jag drar af stöfveln, titta fiskar nyfiket upp, liksom frågande: hvad är du för en aborre som ej tål vatten? Och derpå undra de ännu i dag. Men då man håller möten för djurskyddssakens framgång i Lojsta ängar bör man ej glömma de små undervattensdjuren som menniskor nog obarmbenigt sätta på krok.
Torr om foten, handen fall af neckrosor och blad samt öronen fulla af serenadsånger beger man sig nu hemåt. Man sjunger ännu Hvem är som ej vår broder mins och Stilla skuggor, derefter ett fyrtaldigt hurra som besvaras från små sällskap här och der i backarna. Vagnens rullande förtager det sista ekot, taflan vid kyrkan ses från motsatt sida men vacker äfven der, de små killingarne hoppa lekfullt på de branta afsatserna på sluttningen af berget, vattenytan krasas lett af vinden, under det aftonrodnan färgar det hela i ett rosenrödt skimmer och man glömmer den steniga vägen, man glömmer vedermödorna, men man minnes säkerligen Lojsta och dess s. k. slott.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 November 1888
N:r 89
På framställning af statskontoret har k. m:t förordnat, att lösen för indragen kronotionde skall till den, som derefter utnämnes till kyrkoherde i något af Källunge, Fole, Vestkinde, Othem, Hejnums, Sanda, Östergarns, Rone, Alfva och Hablingbo pastorat utgå efter det i k. förordningen 23 Juli 1869 bestämda medelvärde.
Gotlands Allehanda
Fredagen 19 Oktober 1888
N:r 84.
Att Hemmansägeren Nils Herman Nilsson stilla afled vid Jaxarfve i Rone den 9 d:s kl. 1,45 f. m. i en ålder af 70 år, 9 mån. och 24 dag varder endast på detta sätt deltagande slägtingar och vänner tillkännagifver.
Jaxarfve i Rone den 11 Okt. 1888.
Emma Nilsson.
Osk. Nilsson.
Sv. Pe. 487 och 488.
Psaltaren 116:18 v.
Gotlands Allehanda
Måndagen 15 Oktober 1888
N:r 83.
Fredagen den 16 nästkommande November kl. 11 före middagen hålles här å landskansliet utmätningsauktion till försäljning af Johan Hanssons konkursbo, omyndige Viktor Hansson, Mathias Nilsson, och Per Olssons sterbhusdelegara tillhöriga 5/16 mast. Uggårda i Rone socken; egande de, hvilka hafva fordran, som skall ur egendomen gäldas, eller annan rätt, som bör vid auktionen iakttagas, att sin rätt dervid bevaka.
Denna fastighet, som är försedd med manbygnad af sten under flistak med tre rum och kök samt ladugårdshus, utgöres af 11,51,50 hektar åker, 9,31,90 hektar äng och 51,14,80 hektar afrösningsjord samt 2,37 hektar inpedimenter, eller i gamla ytmåttet tillsammans 150 tunnland 19,6 kappland, och har blifvit saluvärderad till 6,000 kronor.
Visby i Landskansliet 11 Oktober 1888.
E. POIGNANT.
Johan Hambræus.
Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Oktober 1888
N:r 82.