Etikett: Östergarn

Östergarns socken ligger på östra Gotland.
Gårdsnamn: Bengts, Djupvike, Fakle, Falhammars, Filippuse, Ganne, Grogarns, Gutenviks, Hallgårds, Hallvide, Hamre Lilla, Hamre Stora, Hässle, Katthamre, Kaupungs, Prästgården, Rodarve, Sande, Sigdes, Skags, Tomase, Vassmunds, Kike.

Publicerat

Auktion Falhammars i Östergarn.

Onsdagen den 24 innevarande Mars från kl. 11 f. m. låter förre landtbrukaren F. Sjögren, Falhammars i Östergarn, genom offentlig, frivillig auktion der på stället försälja större delen aflösöreboet, näml. koppar-, bleck- och järnsaker, porslin och glas, linne: bestående af borddukar, servietter, lakan och örngått, möbler och khusgerådsaker af flera slag, hvaribland må nämnas: bord, stolar, soffor, sängställen, speglar och taflor, en skrifpulpet, en slagklocka, klädeskistor, mjöl- och sädesbingar, dricks och fiskekärl, en stormangel, en väfstol, lampor och lyktor, fotogénkök, 2:ne jagtgevär, 1 hyfvelbänk och diverse snickareverktyg, diverse redskaper, näml.: en obeslagen vagn, mullfösa, stocksågar, oxok med kettingar, järnspett, yxor och hackor, torra snickarebräder, torrt ämnesvirke, ett parti gamla taktegel, en respels samt andra klädespersed lar m. m. Godkände inropare erhålla anstånd med betalningen till den 1:sta Oktober innevarande år, andre betale genast.
Kräklingbo den 16 Mars 1897.
Efter anmodan
BERNH. BOLIN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Mars 1897
N:r 43

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Vid Marssammanträdet i måndags afkunnades följande utslag:

— Till 5 kr. böter dömdes arb. Karl Ekström, Gloser i Gammalgarn, derför att han i sin ägo behållit ett hästtäcke, hvilket tillhörde hemmansäg. Hejdenberg, Prestbåtels i Vänge.

— För våld — han hade slagit en kamrat i hufvudet med ett vedträ — dömdes drängen Karl Johansson, Stenstugård i Viklau, att böta 100 kr. och att ersätta den misshandlade med 30 kr. läkarearvode.

— Släketägtstvisten mellan bönderna vid Austers å Fårö afgjordes så, att käromålet ogillades, enär ej kär:s påståenden blifvit till fullo styrkta; och dömdes kär. att till svar. utgifva 267 kr. i rättegångskostnader.

Sundénska djurplågerimålet öfverlemnades denna gång ändtligen till rättens pröfning, sedan två vittnen hörts på svarandesidan. Dessa vittnen intygade att hästarne skötts väl och fått rikligt med foder samt aldrig öfveransträngts. Utslag 15 April.

Om utfående af födoråd hade Maria Ahlström instämt hemmansägaren J. Pettersson, Ganthem. Svar. bestred käromålet samt öfvemlemnade målet, under det kär. begärde uppskof för inkallande af vittnen. Uppskof beviljades ock till 1:a dagen af Majsammanträdet.

Barnuppfostringsmålet mot hemmansägaren L. M. Thomson, Tingstäde, anhängiggjordt af ogifta Karolina Persdotter, förevar åter. Två vittnen hördes på kärandesidan men hade de intet att i sak meddela.
Uppskof beviljades kärandens ombud till 1:a dagen af Majsammanträdet.

Om utfående af utlånadt gods hade sjökapten Vestberg instämt sjökapten O Högqvist från Kappelshamn. Svar. hade af kär. lånat ett järnankare, värdt omkr. 80 kr., men ej återlemnaåt detta, trots påstötningar från kär. Svar. erkände väl att han lånat ankaret men påstod att han sedan tillbytt sig detsamma mot trenne träblock. Två vittnen vitsordade kär:s påståenden och intygade att intet byte skett. Ankaret vore värdt 70 a 80 kr., men blocken endast ett par, tre kronor, hvadan ett byte omöjligen kunnat ske. På svarandens begäran uppsköts målet till 1:a rättegångsdagen i Maj.

Tvisten om bredningspålarne mellan fiskarena Olof Nilsson samt Karl och Olof Östergren i Östergarn slutagerades nu och öfverlemnades till rättens pröfning. Karl Östergren som ansåg sig ej ha med saken att göra yrkade ansvar å kär. för obefogadt åtal och begärde ersättning för inställerna., Utslag nästa rättegångstillfälle.

Kälkstölden i Akebäck förevar åter.
Svar., August Pettersson, hestred fortfarande käromålet. För slutlig utredning uppsköts målet till Majsammauträdets första dag.

Konkursmål. Handl. Axel Fahlström i Visby hade för kraf önskat få landtbr. J.
P. Nyström i konkurs. Men då utsigt till förliknivg förefanns, uppsköts ärendet till nästa sammanträde.

En principfråga. Jägmästaren i Gotlands revir J. O. Sylvan hade instämt kyrkoherde Gutenberg i Martebo med yrkande att af denne utfå 8 kr. i ersättning för å tjänstens vägnar utförd reparation å stängsel kring skogsodling. Kär. hade betalt utgiften af allmänna medel och af domänstyrelsen härför fått anmärkning och förständigande att af egna medel förskottera det utlagda, tills han af vederbörande kunde utfå summan.
Svar. ansåg att stängslet varit dåligt från början och att reparationen af denna orsak måst utföras. Svar. bade dessutom lofvats att få inhägnaden3 såväl som reparationerna kostnadsfritt. Hade endast för principens skull nekat betala det fordrade. Målet öfverlemnades af båda parterna efter en längre stunds personligt meningsutbyte i en hel massa »principfrågor». Utslag nästa rättegångstillfälle.

För rapphönsjagt å olaga tid var A. Andersson-Löpare från Fårö instämd. Han erkände. Utslag nästa sammauträde.

För försummad anmälan hos presterskapet af tvänne af hans hnstru framfödda barn var rättaren K. Josefsson från Tingstäde instämd. Han erkände, och faller utslag vid nästa sammanträde.

Södra häradsrätten.
Vid tredje sammanträdet å Skogs 13 —16 Mars afkunnades följande utslag:

— Att till Aug. Pettersson, Puser i Fröjel, utgifva resterande 118 kr. 68 jämte åtskilliga räntor och 22,40 i rättegångskostnader ålades Gustaf Sandström i Fröjel. Mot denna likvidation äger Sandström utfå köpebref å det omtvistade hemmanet.

— Barnuppfostringsbidrag med 36 kr. årligen i 15 år dömdes drängen Oskar Siltberg i Fröjel att utgifva till ett af enkan Augusta Pettersson 21 Febr. f. å. framfödt gossebarn.

—Arrendatorn Gottfreid Sundeén från Halla, som vid förra sammanträdet delvis med ed friade sig från åtalet angående våld mot arbet.
Joh. Pettersson, Simunde i Hejde, dömdes att böta 25 kr. samt ersätta målsigaren med 40 kr.

— Svor sig fri gjorde Anton Söderlund i Burs, af pigan Dora Lundqvist tilltalad för faderskap till ett af henne framfödt barn.

Tvista om sandstensbrytning göra, såsom vi förut refererat, Johan Olsson, Anderse, och Olof Olofsson, Rommunds i Fide. Kär. företedde ett intyg från kapten Ytterberg, att det omtvistade området ej aftagits för brytning. Svar. ansåg sig dock med vittnen ha styrkt ar:t området under skittet afsatts för ändamålet. Uppsköts ånyo till femt sammanträdet.

För misshandel tilltalade Gustaf Hedlund kom ej tillstädes, oaktadt han varit ålagd inställelse vid hämtnings påföljd. Uppskof till första dagen af femte sammanträdet.

Boskilnad med sin man söker Desideria Olofsson, Hassle i Väte. Medgafs af mannen.

Ersättning för 4 månader med 25 öre om dagen begärde Anna Larsson i Eskelhem att utfå af Oskar Högberg i samma 80ken. Kär. hade under ifrågavarande tid som hushållerska förestått svar:s hushåll. Angående Högberg upplystes i ett par skrifvelser att han varsinnessjnk, hvarför förmyndare för honom begärdes. Uppskof till majsammanträdet.

Ersättningsmålet emellan Gustaf Gottberg, Knbe i Stenkumla, och maskinisten Edv. Siltberg i Levide förekom ånyo. Tvänne vittnen hördes och intygade de att hästarne af ifrågavarande utblåsning blifvit mycket rädda. Nytt uppskof till nästa sammanträde.

Dels för hemfridsbrott hos skollärare Andersson i Tofta, dels för fylleri & allmän väg inom samma «socken, är sjömannen Patrik Hansson tilltalad. Åtskilliga vittnen hördes, hvilka tycktes gifva stöd för åtalet.
Utslag nästa sammanträde.

Födorådstvisten emellan enkan Helena Vennerström samt hemmansäg. E. Pet, tersson och J. Kollberg i Fardhem förekom ånyo. Intet nytt förekom utom att kär. med ytterligare ett vittne styrkte att Kollberg vid köpeaftalet blifvit un derrättad om skyldigheten att utgifva födorådet. Målet förekommer ånyo vid femte sammanträdet.

I målet mot guldsmed. Aug. Johansson i Visby angående intrång i tandläkare.
yrket. förekom intet nytt. Uppskof till första dagen af nästa sammanträde.

Djurplågerimålet, anhängiggjordt mot arrendatorn H. Viman och inspektoren J. Berglund vid Hesselby i Linde, erkändes af svar. Utslag vid nästa sammanträde.

Förlikt med 10 kr. ersättning åt kär. blef ärekränkningsmålet mellan hustru Kristina Pettersson och drängen Nils Johansson, båda från Östers i Alfva.

Krångel om hiästköp. Nils Hansson, Solbjerge i Fröjel, yrkar att af Karl Löfgren, Pusarfve i samma socken, utbekomma hvad som ännu återstår på ett hästköp, som uppgjorts parterna emellan på så sätt att svar. för 100 kr. och en kast ved af kär. köpt en häst, men å hvilket köp ej vore afbetaldt mer än 40 kr. kontant och två säckar solroskakor.
Svar. vägrade emellertid att betala mer än han gjort, emedan ifrågavarande häst vore med fel behäftad.

Fyra vittnen voro inkallade och styrkte köpets riktighet, dels att svar. före köpets ingående haft reda på att å hästens ena bakfot befunnits eu mindre svullnad. Uppskof till femte sammanträdet för motbevisning.

Ansvar för åverkan yrkar Jakob Pettersson, Östers i Alfva, å drängen Niklas Johansson från samma gård. Svar. skulle ha upprifvit några stängselgrindar, tillhöriga kär.
Svar. förnekade att hafva gjort någon åvervan. De ifrågavarande grindarne hade blifvit upptagna dels för att ej under vintern blifva sönderkörda, dels för att vid snöskottning ej blifva sönderslagna, samt vore redan lagade igen. Domaren uppmanade till förlikning, men lyckades ej. Målet uppsköts till 12 April.

Ersättning för intagna djur med 20 kr. fordrar Karl Löfgren, Pusarfve i Fröjel, af Rudolf Jacobsson, Mallgårds i Levide. Svar., som löst ut djuren, 6 st., mot borgen, vill ej betala beloppet såsom varande för högt, emedan han stält borgen blott för fyra. Flera vittnen hördes. Djuren skulle ha inkommit genom kär:s stängsel. För mera bevisnings förebringande uppsköts målet till samma dag som föregående mål.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Mars 1897
N:r 42

Publicerat

Från flydda dagars Gotland.

Lefnadsbeskrifning öfver kyrkoherden Lars Neogard i Östergarn.
Medan man härom talar kan man icke förbigå at comröra thet Sal. Herr Kyrkioherden aldrig plägade förslösa sin tid med fåfänga nöjen och tids fördrif utan skattade thet för sin största ro at sittja i sin studer kammare och skjöta sina studier. Och som han war Speculativ och af djupsinnig eftertanka, hade jemväl en ganska god skrifgåfva och förde en artig penna så har han för sin egen nytta och öfning wid lediga stunder sammanskrifvit åtskilliga lärda dels gudliga och upbyggeliga dels eljest nyttiga och wackra Tractater. Åbr 1731 skref han en Tractat de Melchisedech, Åhr 1732 författade han et Werk till wårt Gotlands heder och försvar kalladt Gautan Minnung theruti åtskilliga wackra saker uti Gothlänska antiquiteterne förekomma och ligger pu samma werk genom hög förväma gynnares påyrkande och recommendation sedan thet af Kongl. Censor Librorum blifvit censureras hos Boktryckaren i Stockholm Herr Lorentz Ludvig Grefving at med tiden befordras til Trycket. Åhr 1733 sammanskref han en afhandling kallad: Try hög och helig Förundrans Ämne. 1738 några anmärkningar öfver Svenska Psalmboken. Förutom alt thetta har han ock sammanfattat tid efter annan åtskilliga wälutarbetade’lyckönskningar öfver theras Kongl. Majestäter och mycket mera annat så at alt thetta nogsamt iutygar om hans stora flit och arbetsamhet theruti han var så trägen at kan understundom näppeligen gaf sig tid att äta. Thet är ock bekant, at Sal. Herr Kyrkroherden uti et och annat afgick ifrån allmänt wedertagna meningar hvarom han ock uti samvaro med sina Ämbetsbröder och förtroliga wänner gjerna plägade discourrera, til at thermedelst få anledning til djupsinnigare eftertanke, men så war thet dock så fjärran at thet månde teckna någon nygirighet hos honom eller Singularitet och godtyckjo för egna tankar som endast theruti wille exercera sit ingenium, hälst thet war i sådana mål, som ingalunda eller i aldraringaste måtto rörde then sanna lärares renhet utan ’angick allenast sådana spörsmål som efter the hälsosamma ords eftersyn kunna uti fullare ljus fasta warda; theruti han under aldrastörsta modesti med så fullgod och grundfast skjäl sir oförgripeliga mening framstälte, at et owäldigt granskande lärde finna föga at theremot invända.
Således bar nu Sal. Herr Kyrkioherden sig sjelfvom til heder, sinom anhörigom och wännom til hugnad och allom til Christeligt och wärdigt efterdöme sin werld genomvandrat och omsider hunnit til thet mål ther han wandringsstafven nedlagt hafver. Han har af Guds nåde städse haft en god helsa ther han ock med god och ordentlig dizet understött så at han icke wigst afnågon besynnerlig krämpa, undantagandes at han i 14 åhrs tid warit bekajad med en obekant sveda uti bröstet, hvilken understundom warit honom nog besvärlig, så att ban icke förmått gå öfver gården utan at. hvila sig, honom ock ofta om nätterna så hårdt ansatt, att han icke altid fådt jemn natiro, utan måst stiga up af sängene. Nu på 2 a 3 åhrs tid har man ögonskenligen sedt, at ålderdomen begynte med macht hos houom inbryta skjönt thet mindre märktes, när han war wid muntert sinne. Förleden wåras några dagar för Påska fick han fråssan, en för ålderstiget folk i synnerhet farlig sjukdom, hvilken han genom then Högstes hjelp efter 3 å 4 weckor öfverwann, dock hade sjukdomen thet efterhang, at swulnader i föttren hvaraf han ett par åhrs tid haft olägenhet, wille npumera tiltaga, hvilken ock i Septembris månad började slå sig up i hela kroppen, hvarpå följde i förstone stark diarrhé och sedan svår andtäppa. Under sådant sit sjukliga tilstånd underlät han dock icke att. förrätta sit ämbete, thet han ock aldrasista gången, churuwäl med största svårighet gjorde här i tbetta Guds Hus d. 6 Octobris som war d. 4 Bönedagen. Och ehuruwäl sjukdomen honom sedermera mycket utmattade så höll han dock icke ständigt sängen utan satt merändels om dagarne uppe. Han tröstade ock sina Kära Anhöriga ofta med thet hoppet at om thet wore Guds wilja kunde han wäl ännu sjukdomen öfverwinna. Men som khan utan NE wel gjorde sig sjelfvom en annan räkning, så lät han kalla sin skriftefader til sig d. 18 Octobris och blef tå på sotesängen betjent med then Hel. Nattwarden, then han med hjertelig andacht, gudel. wördnad och sin själf, fasta förtröstan på sin frälsares dyra förtjenst annammade beredande således i tida sitt hjertas lampa emot Brudgummens ankomst. Och änskönt andetäppan wid tben tiden tycktes wara försvunnen, jemväl swulnaden ansenligt förminskad genom the läkemedel, af hvilka han sig flitigt betjenade, så begynte dock kort therefter beggethera mer att tiltaga hvarför han ock dageligen under Gudel:a betraktelser och stilla andakt talandes med sinom Gudi sin saliga förlossnings stund förwäntade. Och såsom hans svåra andtäppa nödgade honom ofta at stiga up af sängene, så skjedde ock hans sista lefnadsnatt, som war natten emellan d. 25 och 26 Nowembris, tå han wid midnattstid med sin K. Hustrus — tillhjelp och efter wanligheten satte sig fram wid spiselen, tå han ock lät förstå at tbet nu månde lida til slut. Han hade således sutit näppeligen en minut senare eller förrn han under et djupt suckande upplyftande sin ögon till himmelen levererade sin dyrtkjöpta själ uti sin trofaste Återlösares händer och lemnade sin döda Kropp uti sin aldrakjäraste makas och tå mera en högtbepröfvad Enkjas famn, sedan han här i werlden uti 75 åhr, 1 månad och 16 dagar lefwat hade, och nu sin jordiska wandring beslutit.
Så har nu Sal. Herr Kyrkioherden wandrat alia werldenes wäg, och försvunnit utur wårt umgänge på thetta förgängeliga lifvets skådeplats. Thessa lofliga församlingar sakva nu sin trogna herde, thet högt bepröfvade Sorgehuset sin glädjesol sin = ljufvaste man och huldaste Fader. Vi alla sakna en redelig man, en Kjär vän, en trogen Broder. Borta är nu ait tbet nöje som wi hifwa haft af bans ljufva sammanlefnad, men så bar ock alt bans arbete och möda alt, hans elände och jämmer tagit en ända, Hans igenom Jesu blod renade själ är ingången ithens Högstes Boningar i the trygga Fadershusen i skjön rolighet, ther henne intet dödoqval nalkas, Hans förbleknade lekamen står här ännu för wåra ögon men skal straxt få anvisning på thess hvilokammare in til then stora Wårs Herras Christi tillkommelses dag, tå then uppwäckt förklarad och med själen förenad, blifver tillika delaktig af then outsägliga eviga himmelens glädje och salighet.
Wi dödliga se nu här för wåra ögon wår dödlighets spegel. Flan har nu gådt then wäg före som wi alla skola följa efter. Wi riste nu icke allenast thenna Sal. mansens wördiga ähbreminne djupt i wåra hjertan, utan wi trycke ock tber hos wår dödlighets insegel, som altid skal påminna oss om wåra dagars flychtighet samt thetta förgängelselefvernets ända hvilken at i Caristelig beredskap förvänta then heliga och Barmhertiga Guden oss allom sin milda nåde förläne för Frälsarens Jesu Christi skull allena, Amen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Mars 1897
N:r 41

Publicerat

Från flydda dagars Gotland.

Lefnadsbeskrifning öfver kyrkoherden Lars Neogard i Östergarn.
(Forts.)
Såsom nu Sal. Herr Kyrkioherden med största heder och beröm sitt KyrkioherdeÄmbete förwaltade så har han med icke mindre lofford ock fullgjort andra stycken, som thenna wärdigheten åtfölja, hvaribland enkannerliga bör nämnas, at han Åhr 1723 uti Synoda Annwersaria med en lärd och wälskrifven oration, förklarade Articula de Conjungio. Tikaledes at han Åhr 1742 opponerade priori loco, ta then Articlen af Augsburgiska trosbekännelsen de Filio Dei under nu mera framlidne Prostens Högährewyrdiga och Höglärde Herr Mårten Bergs Presidio ventilerades hvilken han äfvenledes til samteliga Välähbrewyrdiga OClereciets största nöje förrättade afläggjandes thermedelst uppenbart prof af sin grundeliga lärdom.
At nu ännu något vidare tilläggja om Sal. Herr Kyrkioherdens allmänna lefverne och vandel, så kan man i allsanning betyga at han jämte sitt Ämbetes redeliga uträttande och trogna förvaltande som redan ofvanföre omrördt är städse Wwinlagt sig om et exemplariskt lefvarne thet är sådant som en Guds menniskjo aldrahälst höfves. Åt taga honom undan ifrån alla Adams barns gemensamma wilkor och således räkna honom ibland helgons antal, wore i sanning at sättja på honom en oförsvarlig skamfläck. Han själf erkjände altid med ödmjukt hjärta både inför Gud och menniskor sitt syndaälände, sina margfalliga menskliga svagheter och stora ofullkomlighet icke mindre än thet utkorade Guds Redskapet then helige Aposteln Paulus gjorde; förtbenskull han ock war så fjärran från stålt inbillning och höga tankar om sig sjelfvan, at han af et oskrymtat hjerta räknade sig för then ringaste ibland Jesu Christi tjenare, påminnande sig altid at han bar Guds gåfvor ilerkar och sålunda genom Guds nåd behållande sitt hjerta uti en sann ödmjukhet. Therföre han ock war så skygg at höra eget beröm at han wid sådant wardt harmse, och ansåg såsom en skrymtagtig smickran. Men för öfrigt war det et inbrott emot rena sanningen, om man förnekade honom then berömelse, som hans eget samvetes witnesbörd honom meddelte at han med allo flit winlagt sig der om at han uti enfaldighet och Guds renhet icke, uti kjötslig wishet uten i Guds nåd måtte wandra på thbenne werldene såsom hon predikade trona och sanningens kundskap hvilken til gudagtighet förer (Tit 1. 12) så höll han sig och sjelf thervid behållande trona och et godt samvete, såsom han undervisat många till rättfärdighet så wandrade han ock sjelf på rättfärdighetens wäg. Såsom han ock ganska wäl förstod, hvad åtskilnad thbet är mellan Gudagtighetens kraft och blotta skjenet theraf så war han mån therom at uti sina alfwarliga Gudaktighets öfningar endast täckjas Gudi och icke synas för menniskjone, men såsom han ock thertil wisste at gjerningarne bära witne om trona så lät han ock sitt Jjus lysa för menniskjone genom en Christlig dygdevandel. Här behöfves icke annat witnesbörd, än tbet hvar och en wet, at han warit en from, redelig, sagtmodig, rättrådig, fridsam och försonlig man, som vinlade sig om et godt samwetes witnesbörd inför Gud och menniskjor altid, En san Gudsfruktan plägar hafva korset till följeslagare, thet hafver ock wår Saliga medbroder nogsamt fått röna, men han har thet ock altid med et Guds helga wilja undergifvet hjerta uptagit och låtit thet verka hos sig trons, hoppets, tålamodets, gudaktighetens förökelse.
En rättskaftens Christens förnyade sinnes goda beskaffenbet wisar sig ock genom fromhet, wänlighet och behaglighet i then allmänna sammanlefnaden. Så war ock Salige Herr Kyrkioherden rätt en hygglig och angenäm man uti sitt umgänge utan tvång och storsint wäsende, wördsam emot sina förmän, upriktig emot sina Ämbetsbröder, förtrolig med sina wänner, höflig mot alla. Och såsom han wid trägna tider af sjöfarande wid thenna sidan af landet haft äbran af många höga och förnäma Herrars påhälsning hvilkas namn han ock til et stort antal uptecknat så har ban ock wid sådana tillfällen förwärfwat sig mycken namnkunnighet och högaktning så wäl genom sin synnerliga belefvenhet, som förnemligast genom sina förnöjsamma discourser så wäl utur Historien som Antiquiteterna, ther att han icke ringa insigt hade.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Mars 1897
N:r 37

Publicerat

Från flydda dagars Gotland.

Lefnadsbeskrifning öfver kyrkoherden Lars Neogard i Östergarn.
(Forts.) Dädan nu tbenna Sal. mansens PR af et blidt lugn efter mycken bedröfvelsens svåra oväder blef hugsvalat, war; Han ther på omtänkt, som han ock tå redan temligen började samla åhren, at til ägta sammanlefnad utkora sig on ljufig wän och maka, med hvilken han ljuft och ledt i alla sina lifsdagar delg kunde; therför han ock efter then Högstes. försyn och med sina K. Föräldrars råd och samtycke ingick uti Kjärligt ägta förbund med tå waranda Ähreborna och Dygdädla Jungfru Vendela Jörans Dotter Bachera, thens, för thess besynnerliga behagligbet i alt sitt umgänge af allom älskade och wördade mansens framlidne Kyrkjoberdens i Follingbo och Akebäck Herr Jöran Bacberi kjärälskeliga Dotter, och firades: deras glada Bröllop-fest uti samtliga Anhörigas och många förnäma wänners närvaro uti Follingbo Prestgård d. 21 Junii 1720. At ban med thenna sin såta maka lefvat uti et ganska liuft och Kjärligt ägtenskap är både allom kunnigt som ock then Högtbedröfvade Enkefrus strida tårar äro ther af et uppenbart wedermäll hvilka hon öfver en så from, Kjär och räctsinnig ägta mans och makas dödeliga frånfälle månde utgjuta.
Theras ägta sammanlefnad hafver war rit uti 38 Ahr 4 månader och 25 dagar, och hafva the haft then hugnad, at genom thens Högstes wälsignelse se 8 Kjärleksplantor af sin ägta säng, neml: 5 söner och 3 döttrar, af hvilka 2:ne söner och 1 Dotter för thetta icke utan sina K. Föräldrars och syskons hjärteliga sorg äro ifrån tbenna förgängligheten hädankallade, the öfriga 3:ne söner och 3:ne döttrar äro här med sorgse hjärtan och tårefulla ögon närvarande och med ömaste Känslor af sin saknad sin aldrakjäraste och huldaste Faders för them alt för tidiga hädanfärd beklaga.
Then Helige Guden som är rik af nåd och hugsvalelse ingjute sin Heliga Andas milda tröst i samtl:a the sörjande Anhörigas högt bedröfvade hjärtan och uppfylle på them sina trofasta tröstelöften för Frälsarens Jesu Cbristi skull.
Efter sitt ingångna Ägtenskap hade vår Sal. christendomsbroder then förmon at med sin K. Maka wistas i sina K. Föräldrars hus ther the ock under then alt mer och mer tryckande ålderdomen med en barnslig wördnad och tjänstagtighet gingo tilhanda stadfästande sig således icke allenast i theras Kjärlek utan ock förwärfvande sig samteliga sockenfolkets wälbehag och förtroende. Förtbenskul ock sedan Herr Probsten genom döden den 21 Dec. Åhr 1724 hädankallades, blef tbenna hans Käre och äldre son, som nu redan uti ämbetet i 10 åhr tjänt hade efter samtl:a Socknemäns wabl och med theras synnerliga fägnad af Högwördiga Herr Biskopen Doktor Esberg samt Venerande Consistorio straxt Åhr 1725 förordnad til Kyrkjoherde uti thessa lofliga Östergarns, Gammalgarns och Ardre Församlingar hvartill han ock af Högbemälte Herr Biskop sollenniter wardt inangurerad den 24 Junii Åbr 1728.
Med hvad nitälskan, flit och sorfällighet Sal. Herr Kyrkoherden samma sitt dyra Ämbete genom Guds nåd uti 33 Åbr företrädt är så mycket mindre nödigt och widlöftigt omröra som icke allenast samteliga hans K. Åhörare bära therom i sina samveten wittnesbörd utan ock Guds Högrespective Förmån honom såsom en rättsinnigom Herda och trogen Lärare altid älskat och högt agtat hafva: Ty shenna Saliga Kyrkioherden war” altid så sinnad at han winlade sig om at gjöra sitt Ämbete, icke såsom han kunde, utan såsom han borde, wäl betänkjande, at then dyra sijälawården är et Herrans verk, thet man icke med försummelse efter behag och uti behagad beqvämlighet får utföra, utan at det fordrar mycken möda och arbete, bekymmer och omsorg försakande af egen lust och nöje, oförtrutenhet både dag och natt thberföre ock icke försummande then gåfva som i honom war (1 Tim; 4. 14) utan lade sig winning om at henne mer och mer upökja (2 Tim; 1: 6) på tbet han med et brinnande bjärta och en lefvande Ande sitt ämbete utföra och sig Gudi en bepröfvad och ostraffelig arbetare bevisa måtte (2 Tim; 2. 15.) Och sådan hans sorgfälligbet sträckte sig icke allenast til Predikostolen och alla the förrättningar som närmare angå själavården utan han beviste then ock uti all sin umgängelse, ställande sig själfom uti all ting Hjorden til en eftersyn i goda gjerningar och sig granneligen til wara tagandes, at han icke något otillbörligt förhållande måtte åter nederrifva, thet han genom hälsosam lärdom upbygt hade. Sin rättsinniga nitälskan om Guds Församlings bästa lade han ock icke allenast å daga genom en ordentlig Kyrkio-Disciplins påyrkande och så mycket han förmådde widmakthållande, ofta heklagande sig öfver thet förfalna Zions refvor och at en trogen Herrans tjänare icke altid får utföra, hvad honom borde och gjerna själf wille. Utan sådan sin Åhåga beviste han ock i synnerhet genom oförtruten omwårdnad för Herrans Hus hvilka genom fiendeband woro aldeles utplundrade samt i et ganska bristfälligt och slätt tillstånd til hvilkas reparerande, prydande och wid makt hållande han hade all flit osparad bållande, icke allenast med medels insamlande ther til en sådan hushålning som för Församlingarnas Ledamöter kunde falla lindrigast, och ske utan tberas synnerliga känning, utan ock förmådde en och annan af Christmilda Wänner at emot Herrans hus sin frikostighet bevisa, ibland hvilka förnämligast framledna Råd- och handelsmannen i Wisby Ädle och Högagtad Herr Matthias Lythberg gjort sig wälförtjent til stadigtwarande Åminne med thenna Predikostolens bekostande och mera annat. Igenom sådan Sal. Herr Kyrkioherdens omsorg är skjedt at i synnerhet thenna Östergarns kyrkio är så ansenligen under hans tid både utan och innan förbättrad, så at föga mera finnes igen af gammalt än själfva murarna, som antingen är repareradt eller å nyo tilgjordt, nytt tak af tegel öfver Långhuset, bela tornet med nya Bräder beklädt samt innan före förbundet och ny spira uppsatt, nytt trähvalf, ny Altar-Tafla, ny Predikostol nya dörrar, nytt golf, ny läktare, ny kalk och disk af silfver, förgylta och skänkta af Dannemannen Johan Rodarfve, ny mässkrud med ganska mycket mera som här är för långt at upräkna, såsom nytt redskapshus af sten, ny stenmur kring hela Kyrkjogården, hvarutom jemnwäl alla 3 Kyrkior blifvit med wackra nya klockor försedda. In summa: thet är then allwetande Guden aldrabäst bekant, hur Sal. Herr Kyrkioherdens tanke brunnit af en outtröttelig åhåga at ailting skicka til sina ombetrodda Kyrkiors och Församlingars bästa, och ehuruwäl stundom hans goda wälmening Jidit nog förtretliga motbördor har han dock med tålamod altsammans öfvervunnit tröstande sig af sitt samwetes witnesbörd om sin rena, på Guds ähra och Församlingens förmon syftande afsickt, eom han ock grundade alla sina författningar icke på egen wäld och godtycke utan på rättvisa och billighet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Mars 1897
N:r 35

Publicerat

Från flydda dagars Gotland.

Lefnadsbeskrifning öfver kyrkoherden Lars Neogard i Östergarn.
(Forts )
Båsom nu hans Fader hade bälst utwaldt tbetta Lärdomssätet för sina kära söner at ther gjöra en början uti the academiska Studier i tbet bänseende at the måtte åtnjuta et troget anförande af then Höglärde Theologie Professorn Herr Magister Thomas Ihre såsom nära anförvandt af Sal. Herr Probsten, så want han ock theruti sin önskan så at wälbemälte Herr Probsten icke allenast herbergerade thessa academicos = uti sitt hus utan nyttjade ock sitt önskade tillfälle, at betala thet capital, som henom nederlagt war, allthenstund Han i, unga åhbren hade genom Herr Probstens grundeliga undervisning lagt grunden til sin dråpeliga lärdom och förthenskul acktade för sin skyldighet at bevisa sin tacksamma erkänsla emot thessa Söner hvilka Han ock med all gunst och et’nitefult anförande bemötte. Sal. Herr Probsten war tå icke håglös at nyttja et så digert tillfälle utan profiterade fliteliga af meranämnda Herr Professors trogna information så väl publice in Theologicis såsom in Phiosophicis. Thessutom fick han genom samma Professors bearbétande åtnjuta Kong:t Stipendium som ock then förmon at få spisning uti thet så kallade communitetet hvarest han ock hade tillfälle tiltrogna exercitier så wäl in stylo som i orerande och disputerande, Som ock et läregirigt snille icke låter sig åtnöja at allenast hafva insigt i en eller annan Vetenskap, så underlät icke wår flitige Neogard at wäl anlägga sin tid, och freqventerade hos Herr Doktor Prelow in Physicis, hos Herr Professor Johannes. Stechius in Grecis & Hebrezicis jemväl hos Herr Professor Stobeus uti latinska poesien, hafvande han til thetta Studium en synnerlig naturlig böjelse och skicklighet hvar af Han ofta i sin lifstid wid åtskilliga tillfällen serdeles artiga och sinnrika prof aflagt hafver. För öfrigt öfvade han sig ock uti the stycken, som en studerande person äro anständiga och til fördelagtig conditions erhållande kunna wara beforderliga, såsom i synnerhet i Fransöska språket, Ritarekonsten och Musiquen i hvilket sista Han ock förwärfvade sig sådan färdighet, at han sedermera wid sitt wistande i Upsala war en ledamot uti thet Musicaliska Capellet therstädes.
Åhr 1706 om Sommaren reste Han på några weckors tid hem til Gotland och om Hösten tillbaka til Lund igen tå Han både i fram- och återresan fick bese Malmö och Köpenhamn uti kvilken senare Stad Han uppehöll sig 6 weckors tid, hvilken tid Han icke utan särdeles nytta tilbragte, inhämtande mycken kundskap både om lärda Män och lärda saker i synnerhet, som Han så hade tilfälle at besöka the wackra Boklådor på then orten.
Efter sin återkomst til Lund fortsatte Han med wanlig fit sina Studier intil Julii Månad följande åhret 1707, tå Han med wackert Testimonio thenna Accademien qvitterade och begaf sig åter Hem til. sin Fädernesort. Et åhr wistades Han tå hemma hos sina Kära Föräldrar och emellertid flitigt recollerade hvad han hvid Academien inhämtat. Hvaruppå han åhr 1708 om hösten efter egen åstundan och sin K. Faders tillstyrkjande begaf sig til then namnkunniga Kongl. Academien i Upsala. Här begynte han åter med ny flit, ifver och hog fortsätta sina studier, ju icke underlåtande at som ett flitigt Bij uti sin ungdoms Sommar insamla ett rikt förråd af wisdomens ädla Honung, förtbenskull Han ock träget körde the Höglärde Professorers så publiques som privates Föreläsningar, i synnerhet hade han collegium privatissimum in Theologia hos tå warande Adjuncten in Facultate Theologica, sedermera Sveriges Rikes Ärkje Biskop then Högwyrdigaste Herren, Herr Doktor Jacob Ben zelius.
Etter 11/2 åhrs förlopp gjorde ban en resa hem til Gotland som skedde i Majo 1710. Och ehuruväl hans Högeliga åstundan war at med första få anträda återresan, nödgads han likväl thermed fördröja till Åhr 1712, tå ban om Hösten in Octobre förfogade sig tillbaka til. Upsala ther tå hans wistande blef allenast til följande sommaren 1713, althenstund ban tå oförmodligen ärhölt Lands Höfdingen tå för tiden här på Gothland, Högwälborne Baron Herr Nils Posses Höggunstliga Kallelse att wara Håfmästare för thess 2:ne Herrar Söner, för hvilken orsak han i Augusti Månad åter måste resa hem, hvaruppå han straxt i början af Septembri tillträdde sin Condition then Han med thet Höga herrskapets fullkomligen goda nöje förestod emedan han förutom mycken upriktighet och trohet uti informerande jemväl med sådana egenskaper war wäl försedd som uthi et Högförnämt hus woro erforderliga och älskade.
Et Åhbrs tid nyttjade Sal. Herr Kyrkoherden thenna sin behagliga Condition och nögades tå med Herrskapets:wärdiga tilstånd tben samma qvittera af orsak, at Hon tå blef kallad af sin K. Fader til medbjälpare uti tbet Saliga Predikoämbetet, hvartil han af honom altifrån barndomen warit ämnad. Förtbenskul ban ock efter föregången och med beröm aflagd examen blef uti Wisby Stads Kyrkio ensam ordinerad af Högvördige Herr Biskopen Doctor Johannes Esberg, som skedde den 16 Maji 1715. Uti thetta — dyra Ämbetet war thenna Salige Mannen näppeligen inträdder förn ban efter thens Högstes wisa försyn fick nogsamt erfara buru the warda uti bedröfvelsens syn försatte, hvilka Gud sig til utkorade redskap wil bereda ithy at samma åbr d. 15 Augusti icke allenast Hans K. Föräldrars hus blef oförmodadt af fienden sköflat, utan ock, thet allrabeklagligast var, hans Kjärälskeliga fromma Fader, en man, som tå redan trycktes af hög ålder, blef bortröfvad och i fångenskap bortförd, hvarigenom jemväl skedde at hela arbetsbördan och själavården för församlingarne kastades på wår unga Herr Larses skuldror, hvilken dock, fast under bittraste ängslau, war en oförtruten arbetare i Herrans wiogård. Hvad för högt bedröflig tid thenna för honom warit, kan lätt ther af slutas at Fan icke allenast måtte dagl. wara ett åsyna witne til sin K. Moders bittra tårar, utan ock tu åhr therefter nemligen 1717 in Julio å nyo icke allenast se bedröflig försköfling af sin lilla ägendom och bokförråd, utan ock sina K. Föräldrars Hus och ägendom af fienden andra resan aldeles utplundrat, såsom ock samma hbeklageliga öde med hans hjertans grämelse tå jemväl öfvergick Östergarns och Gammalgarns Kyrkjor och gårdår med flera närgräntsande. Men efter så hård försökning hugnade then milde Guden åter hans hjerta i thy at han sedermera samma Åhr hade then hjertans fägnad at få omfamna sin K. Fader, som genom Guds underliga försorg war utur fågenskapen lösgifven och kom med lif oeh helsa til sitt hus och hem och samteliga sina d. 29 Nov. 1717, tå ock lusten och åhågan fördubblades för thenna Hans K. son at med all oförtruten fiit gå sin så Kjäre och Högwördige gamle Fader tillhanda och wara honom wid then Helga tjänsten en trogen understöd och ålderdorms staf.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Febuari 1897
N:r 29

Publicerat

Från flydda dagars Gotland.

Lefnadsbeskrifning öfver kyrkoherden Lars Neogard i Östergarn.
Ibland the ymniga ämnen utaf hvilka then kraftigaste upmuntran flygter, en sann Gudachtighets öfning och oskrymtad dygdevandel, som ock ibland the margfalliga tröstegrunder emot thetta lefvernets oräkneliga vedervärdigheter,är thet icke thet ringaste at efter then utsago, som then Högvisaste ibland konungarne förer: then rättfärdiges åminnelse lefver uti välsignelse. Thetta är en ärestod, som trotsar then eljest alt förtärande tiden, och själfva förgänglighetens wälde. Ett conterfej, hvilkets wederskin intrycker the aldra lifligaste efterdömen.
En sannskyldig Kristen, som icke räknar thet för sin ringaste plicht, at på dygdens och äbrones bahn vinna alla rättsinnigas loford i tiden gjör sig ock tillika välförtjänt til den rättvisa at thess lif blifver efter döden uti en välsignad åminnelse, hvilket ock icke med afundsjuka ögon anses af androm än them, som intet dygdelecken bevisa och hafva altså orsak at icke gjöra sig annan räkning än at theras åminnelse warder förgången (Psal. 9:7) och theras namn måste blifva utskrapat emedan thet intet dåger (Syr 44:14).
Men såsom dygden är sin egen lön, så äro ock alla dygdiga och välsignade hennes benägna försvarare samt thess tillbörliga lofords oförtrutne befordrare.
Förthenskull och thet lofvärda bruk at vid the saligen aflidnes begrafning gjöra en berättelse om theras Lifslopp, som väl och christeligen vandrat sin verld igenom, hafver häraf sin uprinnelse och vinner än mera grundfäste, både af then fägnad, som vännom, och then hugsvalelse, som anhörigom ther af flyter Ty hvad kan väl vara trösteligare under sorgen, än att eringas om sina älskade Dödas börd och födelse, theras christanständiga lefverne, ja, själfva theras saliga afsked och hädanfärd?
Wår Saliga Döde bar uti lifstiden gjort sig värdig at Hanz Namn efter döden blifver skrefveti the Redeligas bok (2 Sam 1:18). Och eburuväl man icke har orsak att tvifla, at thess äbreminne är i alla ovälduges sinne lifligare skildradt, än thet genom et ringa tolkande kan åstadkommas, så bjuder oss likväl den sig på loflig sedvänja grundade skyldigheten at vid thenna christliga Begrafningsact, fast icke en fullständig berättelse, dock ett kort utkast af Thess lifslopp och therwid förmäla så väl om thenna Saliga Mansens hederliga härkomst, som Thess väl förda vandel och saliga död, i förstone tjenstligen anhållandes at thenna Välförnäma och Hedervärda Guds församling icke ville låta sig besvärligt falla thet samma med tålamod at afhöra.
Wår Bal: Christendomsbroder, i lifstiden mycket Berömlig och nitälskande Kyrkioherden uti thessa lofliga Östergarns, Gammalgarns och Ardre församlingar then Wäl ährevördiga och Höglärde Herren, nu hos Gud evinnerligen Saliga Herr Lars Nilsson Neogard, år födder hit till verlden här uti Östergarns Kyrkioherdegård Åhr 1683, den 29 Septembris kl. 8 om aftonen, af hederliga Föräldrar samt gammal, så på Fäderne som Möderne Prestslägt och stämma.
Hans Fader war fordom trowakande Kyrkioherde uti thetta Östergarns Gjäll och Högt berömlig Probst uti Midel Tredringen then Högährewyrdiga och Höglärde Horren, Herr Nils Larsson Noogard, en icke mindre af grundlig lärdom och vidsträkt erfarenhet än af sin oförmodeliga fångenskap samt then Högstes besypnerliga omwårdnad om honom wida hamnkunnig man. Hans moder war den Ähreborna och Dygdädla Fru Probstinnan Johanna Bartholdsdotter Norby, född Kyrkioherdedotter uti Klinte Gjäll; så at alltså wår Salige döde war en Ättelägger af the 2:ne vidsträckta Preste stämmor här i landet som leda sin härkomst, then ena ifrån Garde och then andra ifrån Rohne fordna Prestebus, warande Han en son sons son af then för sin lärdom namnkunniga Wice Superintendeuten öfver Gotlands stift, Probsten uti Södra Tredingen och Kyrkioherden uti Garde och Etelhems Församlingar then Högvyrdige och Höglärde Herren, Herr Nils Larsson Gardeus.
Sedan wår Sal. ChristendomsBroder genom then lekamliga födelsen fått skåda thenza werldens ljus, hafva ofvanbemälte, Hans Föräldrar efter sin christliga plikt låtit befordra thenna sin Son til thet Saliga Dopet, att genom then andeliga nya Födelsen i then sanna Winstocken Jesus Christus inympad och i Helga manna Samfund intagen warda; Hvarefter the näst all Faderlig och Moderlig omvårdnad för hans lekamliga uppfostran, hafva ther om warit högst sorgfällige at han måtte upwäxa i tukt och Herrans förmaning, samt tilltaga i wisdom och nåde för Gudi och menniskom.
Till hvilken ända han ock strax, så wäl genom sin egen Faders trogna undervisning, som åtskilliga skickliga och wälfrägdade Informatores handledning anförd til the Vetenskaper och snilles öfningar som lägga grnnden til sannskyldig lärdom, hafvande han den lyckan at aldraförst genom sin wärda moderbroder Herr Johannes Norby och Herr Barthold Strachoun med sådan behändighet blifva hågretad, så at lusten att läsa aldeles öfvervann så späd ålders wanliga håglöshet Förthenskul Han ock under sina sednare läromästare Herr Jonas Gahne 12 åhr, Herr Erik 9Sandelius i 1 1/2 åhr och Herr Johannes Endislöf i 5 åhr gjorde så wackert framsteg at Han utan widare privat undervisning kunde idka the academisk studier, uti hvilket afseende ock hans Fader försände honom tillika med den yngre brodern för thetta i Herranom afledne HansÄhbrewyrdighet Herr Barthold Neogard, til Kungl. Carolinska Academien uti Lun i Skåne, tit Fans ankomm den 28 Sept. 1703 och war altså jemt 20 åhr tå han i tbet accademiska Samhället inträdde under tå warande Rectore Magnifico, Herr Professorn Johannes Linnarius samt Decano, Herr Professorn Erland Lagerlöf.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Febuari 1897
N:r 25

Publicerat

Auktion vid Bengts i Östergarn.

Torsdagen den 11 i denna månad från kl. 10 f. m., låta herrar Pettersson & Larsson genom offentlig auktion, å ångsågsplatsen i skogen vid Bengts i Östergarn, belägen vid den s. k. »Högbacka» i mindre utrop försälja: ett större parti kantade och okantade bräder, 200,000 takspån, troder och kantved, ett såghus, jämte å marken liggande toppar och grenar, som säljas pärkvis.
Betalnings- och öfriga vilkor tillkännagifvas vid auktionens början.
Lau den 2 Februari 1897.
L. PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Febuari 1897
N:r 19

Publicerat

Mässfall

inträffade i söndags i Östergarns kyrka till följd af snöyra.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Januari 1897
N:r 15

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingetr första sammanträde å Allekvia, 18 och 19 Januari: Ordf. v. häradsh. K. Nordenström.)
Sundénska djurplågerimålet var ånyo före och hördes på åklagaresidan tre vittnen, hvilkas vittnesmål voro samstämmiga in i minsta detalj.
Af vittnesmålen framgick, att Sundén, såsom i anklagelsen påståtts, till arbete användt utmerglade och ofta ganska svårt skadade hästkreatur. Vittnena hade iakttagit att ett och samma djur baft sår på knäna, i lokstaden och på buken, men att detta djur ändå blifvit användt vid plöjning i jord, som varit så lös, att djuret nedsjunkit i densamma ända till ryggen. Då har det gräfts upp och sedan piskats att fortsätta sitt arbete för plogen. Vittnena påstodo äfven att det inträffat, att när en häst tröttnat, hade en karl fattat i betslet under det Sundén själf gått bakom plogen och skött tömmarne samt drifvit fram djuret med påkar. »Dra eller dö» ha varit djurens lott, sade vittnena.
Sundéns ombud bestred vittnesmålen samt begärde och erhöll uppskof till 3:dje sammanträdet för inkallande af motbevis.

Undantagsbråk. Undantagsmannen Smedberg, Smedgårda i Björke, hade instämdt landtbr. Stenström från samma gård med yrkan att af denne utfå 100 kronor; utgörande undantag för år 1894. Svaranden bestred krafvets riktighet ech företedde kvitto, enligt hvilket Smedberg af honom utbekommit undantag för alla de år han haft rätt att fordra sådant, och sålunda äfven för år 1894. Kär. vidgick visserligen att han under det uppvigade kvittot skrifvit sitt namn, men sade, att han -ej förstått skrifvelsen i fråga. Några pengar hade han i alla fall ej fått. Uppskof till 3:dje sammanträdet.

Barnuppfostringshjälp af sin förre husbonde, L. Thomsson, Rosarfve, vill pigan Karolina Persdotter utbekomma. Men Thomson nekar för faderskapet och ville således ej heller betala den begärda hjälpen. Två vittnen voro inkallade men hade intet i sak att meddela, annat än att pigan till en af vittnena sagt, att folk påstod, att hennes husbonde vore fader till hennes barn.
Uppskof till första dagen af Marssammanträdet.

För svekligt förfarande har handl. Detlof Cedergren blifvit instämd af hr J. A. Berg. Målet som flere gånger varit före tycktes hufvudsakligast bero på olika uppfattning om tvänne kontrakts giltighet, i det svar. förklarar det ena kontraktet ogiltigt, under det han vill att båda kontrakten i vissa punkter skola vara gälllande. Målet öfverlemnades af båda parterna. Utslag vid Februarisammanträdet.

Mycket väsen och litet ull kan man gerna säga om det mot fiskarena Karl och Olof Östergren, Hammars i Östergarn, väckta målet om skadegörelse å annans egendom, Som bekant rör saken sig derom att svar. skulle för käranden bafva uppryckt några pålar, som användts vid nättorkning, och då målet pu ånyo förekom, intygade två vittnen, att svar. verkligen uppryckt pålarne som stått på mark som icke äges af någondera parterna, samt att pålarnes hela värde uppgått till 40 öre. Utslag nästa sammanträde.

Äggtjufven från Rosendal, ynglingen Bengt Bengtsson, friades vid detta rättegångstillfälle från det mot honom väckta åtalet för stöld af 2 ägg från Rosendals gård. Kär., förvaltare Björkman, hade nämligen funnit så förmildrande omständigheter föreligga, att han afstod från allt ansvarsyrkande, hvadan målet afskrefs.

Kälkstölden i Akebäck förevar och intygade två vittnen att de två kälkar landtbr. Aug. Pettersson innehar, tillhöra kär. P. Stenström. Svar. vekar dock fortfarande och uppsköts målet till nästa sammanträde.

Kaffekokningen med ty åtföljande myrbrand i Gothem afhandlades åter. Kär. afstodo nu från ersättningsanspråk då svar. saknade tillgångar. Vittnesersättningar får dock svar. utbetala. Utslag nästa sammanträde.

För oloflig jagt hade, som bekant, Visby jägaregille instämt vaktmästare H. Alyhr, hvilken skulle ha jagat på af gillet vid Hästnäs arrenderad jagtmark. Markens ägare intygade dock nu, att svar. haft hans tillåtelse att jaga på marken i fråga till 3 Nov. förra året, och att gillet arronderat marken från 8 i samma månad. Svar. hade företagit den omstämda jagten 1 Nov. och således på tid, under hvilken gillet ej hatt med marken att skaffa. Nu företedde kärandeombndet ett kontrakt från 1892, enl. hvilket gillet redan då arrenderat jagtområdet, men det upplystes dervid, att dåvarande ägaren försålt. sin gård till sin son, hvadan det gamla kontraktet vore förfallet. Utslag nästa rätte gångstillfälle.

Martebomyrbranden. Rättegången mot landtbr. Nilsson, Bro, angående vårdslöshet vid myrbränning, hvarigenom direktör Dassow förorsakats en till 900 kr. uppgående förlust, förevar åter. Härvid styrktes af vittnen, att Dassow fått lof att nedslagta alla sina får, enär genom den af svar. förorsakade branden allt foder blifvet förstördt. Svar. sökte genom vittnen göra troligt att kär. själf varit intresserad af att elden fått så stor spridning som möjligt, men dessa vittnesmål gendrefvos af kär. Saken hade nämligen varit den, att kär. när branden pågått efterfrågat om någon bland släckningsmanskapet hade tändstickor på sig, enär han ville antända ett för elden fredadt område. Detta ansåg svar. tyda på, att kär., långt ifrån att hafva lidit skada af branden tvärt om haft nytta af att ett större område blifvit brändt, Kär, å sin . sida förklarade, att han ämnat på sagda plats anlägga moteld för att sålunda hindra brandens framfart. Detta vitsordades af allm. åklagaren, länsman Jakobsson, hvilken. själf varit närvarande vid branden och föreslagit en sådan åtgärd.
Utslag faller vid nästa sammanträde.

Södra häradsrätten.
(Första sammanträdet å Skogs 1 Levide 18—19 Jan. 1897; ordf. häradsh. T. af Ekenstam.)
Nämdemansed aflades af nyvalde Lars Pettersson, Sicklings i Klinte.

Godemansed, att såsom godeman tjänstgöra vid landtmäteriförrättningar, aflades af hemmansäg. Oskar Jacobsson, Leggarfve i Klinte.

Brast åt eden, gjorde förre arrendatorn K. K. H. Karlsson i Vestergarn, i ett Erafmål anhängiggjordt af firman O. Zetterlund i Torshälla.

Så kan det gå. Johan Simonsson i Eskelhem, som vid flera rättegångstillfällen förnekat att han häftat i 4 kr. skuld till handl. L. E. Gardell i Visby, var till detta sammanträde ålagd edgång, men som han ej iakttagit rättens beslut att i låga tid inställa sig hos sin själasörjare, för undervisning fäldes han att böta 25 kr., samt förelades: han ånyo vid 25 kr. vite med fullständiga betyg infiona sig vid fjärde sammanträdet, i fall han ville gå eden.

Släketägtstvisten emellan Snoder och Hexarfve hemmansägaren i Sproge förekom ånyo till bekandling.
Att såsom sakkunnig höras öfver de företedda kartorna hade kär. påkallat vice komissionslandtmätaren Karl Bolin. Luga skifteskartan för 1881 öfverensstämde med Hexarfve storskifteskarta af 1798, men afvek från ändpunkten & gränslinien mellan parternas ägor enligt 1837 års karta. Ansåg orsaken vara den att vid laga skiftet 1881, blott 1798 års karta företetta.
Svar. ansåg ej denna förklaring utgöra ti!lräcklig utredning, utan ville ha målet hvilande, tills kär. genom laga syn visat sig äga bättre rätt till jorden. Att den nyaste kartan visade största jordområdet berodde på tillslamning från sjön. Utlåtande vid nästa sammanträde.

Målet emellan August Wingårdh i Helsingborg och handl. Viktor Hansén å Burgsvik om likvld för 200 säckar superfosfat afgöres äfven vid nästa sammanträde.

Edgång för olaga handel har skomakaren K. J. Jacobsson från Visby varit ådömd, men som han af sitt ombud ej blifvit underrättad om hvad han hade att iakttaga för att skaffa sig betyg från sin själasörjare, fäldes han att böta 25 kr, och utsattes ny edgångsdag till första dagen af fjärde sammanträdet.

Dansen vid Magnhuse i Rone. Detta mål emellan Kristina Duse och J. N. Budin från nämda gård förekom ånyo. Kär. hade inkallat ett vittne, som upprepade den gamla historien om vedens utkastande ur bakugnen, parternas lek i förstugan, med ty åtföljande blånader å armar m. m. Dom faller vid nästa sammanträde.

Det andra målet emellan samma parter, men med ombytta platser förekom äfven. Intet nytt förekom och meddelas utslag samtidigt med i föregående mål.

I barnuppfostringsmålet emellan ogifta Dora Lundqvist, Lindarfve i Burs, och drängen Anton Söderlund instälde sig ej kär, Svar., som redan varit hos presten, ville gå eden, samt yrkar ansvar å kär. för rättegångs missbruk.
Yttrande meddelas förrän sammaträdet slutas.

I dumhet. Skiljas vilja fortfarande makarne Lindvall i Ejsta. För att bevisa det mannen begått äktenskapsbrott, hade kär, inkallat åtskilliga hemmansägare inom Ejsta hvilka under 1893 varit fattigvårdsstyrelse inom socknen. För dessa hade mannen erkänt att han vore fader till det barn Anna Hjertstedt, med hvilken han innebodde, 30 April 1893 framfödt. Men svar. påstår att detta erkännande skett i dumhet. Svar, sammanbor ännu med samma kvinna och har familjen sedan dess ytterligare tillökts med tvänne nya verldsmedborgare.
Till följd af svar. Oskar Lindvalls spotska uppträdande inför domstol yrkade åkl. ansvar. Men ansåg Lindvail att detta borde bevisas, Utslag vid nästa sammanträde.

Förra båtsmannen Johansson-Malört, stämd af handl. Emil Krokstedt i När, hade oaktadt han var ålagd inställelse vid 40 kr. vite ej iaktagit inställelse, hvarför han ålades att vid ytterligare 75 kr. vite komma tillstädes vid fjärde sammanträdet.

Likadant var det med arbetaren Gustaf Hedlund från Hemse, som klappat sin hustru för bårdt. Han fäldes utgifva försutna vitet, samt ålades vid hämtningspåföljd komma tillstädes vid tredje sammanträdet.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Januari 1897
N:r 10

Om Oss Drivs med WordPress