Den för i sommar ovanligt vackra perioden hade, när det led mot lördagen, hunnit göra mer ån en betänksam, rörande vädret dagen derpå. Barometern föll och det blåste rätt friskt. Hvad månde vatten skulle bära i sitt sköte?
Det var derför med en oförstäld glädje man i går morgse skådade ut mot den klara, blå himlen och mot den spegelblanka hafsytan som knappast då och då lätt rördes af en krusning.
Nå, 1892 års drottstäflingar skulle sålunda åtminstone i afsesnde på väderleken icke stå sin föregångare efter.
Det var tidigt nog lif och rörelse i staden. Från arla morgonstund rullade den ena skjutsen efter den andra in genom stadsportarne. Man hade kanske åkt hela natten, ty ända upp ifrån Fårö och ned ifrån Fröjel hade folk infunnit sig för täflingarna. Kl. strax efter 9 inkom ett 33 vagnar långt extratåg från Hemse, medförande omkring 1,450 personer. Det var så fullt med passagerare från alla stationer, att när man kom till Barlingbo fans ej rum för flere, utan måste man, ef ter att ha lemnat lasten i Visby, köra tillbaka till Barlingbo efter de qvarlemnade.
Ett par timmar före den utsatta tiden för täflingarnas början begynte folk strömma nt till idrottsplatsen. Den var belägen på samma plats som år 1890 eller söder om den väg, som leder från landsvägen upp till lägret samt sträckte sig ända uppåt skogen med en omkrets af inemot 1,000 steg. Planen var inhägnad med dubbla rader af pålar och utspända ståltrådlinor. Svajande flaggor och väl!diga skyltar betecknade de olika ingångarne för de i täflingen deltagande äfve som för åskådarne. Östur ut på platsen hade sekretariatet och den talrika prisdomarkåren hvor sitt tält, hvarjämte för dess räkving fans i ett tredje en liten restauration.
Vid 10-tiden svepte en kall dimma öfver slätten och höljde den i en tät slöja. Der skingrades dock, och efterlemnade för en stund en välbehöflig svalka, ty solen gassade ganska hett i vindstillan.
Då klockan hunnit den utsatta tiden, samlades så småningom de prisdomare, som efter komiterades anmodan åtagit sig sitt ingalunda lätta uppdrag. De voro:
i Bakpärk:
Handl. R. Snöbohm, Klinte
Handl. J. N. Myrstén, Slite
Handl. Gustar Cramér, Rone
Handl. J. L. Kahlqvist, Visby
Handl. J. Ödin, Visby
Frampärk:
Lektor M. Klintberg, Viby
Handl. L. Cramér, Ronehamn
Bankbokh. Ant. Pettersson, Visby
Länsman M, E. Svallingson, Klinte
Fanj. N. Hägg, Bjerges.
För pärkkarlarne:
Kaptev J. Facht, Fröjel
Doktor Ad. Hauffman
Kamrer J. E. Ihre, Visby.
Varpa:
Riksdagsman P. Larsson, Fole
Handl. J. Johansson, Visby
D:r O. Klintberg, Visby
Stadskassor Chr. Ekelund, Visby
Skoll. P. Nordin, Veskinde
Handl. J. Munthe, Visby
Fabr. J. Stenström, Visby
Handl. R. Va?ér, Visby
Bokh. K, Cedergren, Visby
Löjtnant Axel Broander, Visby
Löjtnant C. Vickatröm, Visby
Styckjunkare O. Johansson, Visby
Handl, J. Broander, Rone
Skoll. P. Mörrby. Boge
Veterinär J. Hederstedt, Visby.
Femkamp:
Öfverstelöjt. Schartau
Öfverstelöjt. von Vegesack
Konsul Björkander
Löjtnant Engström
Stångstörtning:
Notarien V. Engström
Lindtbr. L, J. Ekelund, Dalhem
Bokhandl. V. Nyberg
Höjdsprång:
Löjtnant E. Nordberg
Ing. A. Sylvan
Längdsprång:
Kapt. E. Fanehjelm
Handl. J. Munthe
Höjd- och längdsprång med staf:
Löjtnant Vickström
Bokh, J. P. Eklund.
Kapplöpning:
Löjtnant Broander
Veterinär Hederstedt.
Dessutom hade kapten L. Sellergren utsetts till ordnare af alla täflingar utom boll och varpa.
Det dröjde något, innan alla de täflande bunnit anmäla sig, antecknas och erlägga sina afgifter. De blefvo slutligen ett ganska stort antal i bakpärk 105, i frampärk 42, i varp, 189 samt i öfriga täflingar 57, så att tillsammans ut gjorde de täflande, enligt anmälningarna 393.
De anmälda bollspelarna utgjordes af lag från bär nedan uppräknade socknar, hvilka efter lottkastning spelade mot hvarandra såsom de äro hop-parade och har pärkkar lens namn utsatts för att närmare beteckna laget:
i frampärk:
J. Johansson, Utalskig
P. F. Johansson, Hablingbo
J. Jacobsson, Enggårda Rone
Karl Petterssor, Bölske Eke
O. Lindberg, Gudings Alfra
L. Dahlgren, Stånga
Bakpärk:
J. Hammargren, Östergarn
L. J. Grauberg, Dalhem
Karl Olsson, Sanda
F. Nilsson, Halla
Aug. Pettersson, Follingbo
R. Löfvenberg, Fårösund
V. Ljungberg, Visby
E. A. Borglund, Katthammarsvik
Karl Karlsson, Fröjel
Hj. Hellgren, Östergarn
A. Andersson, Ejsta
K. Jacobsson, Hexarfve Butle
O. Eklund, Ryftes Fole
N. Bronleaus, Stenkyrka
O. Larsson, Lummelunda
E. A. Berglund, Katthammarsvik
Varpan kastades af 63 olika partier mot 8 olika mål.
Snart nog voro täflingarna i full gång och idrottsplatsen företedde då en särdeles liflig tafla. På flere ställen voro pärkarne utlagda. Här gick bakpärkens höga yror, der hade man tilfälle att se de snarfva huggen och det säkra mötandet i frampärken. Det var ett gnoende fram och tillbaka i skjortärmar och strumgsockor. Visst kändes det litet svettigt emellanåt, men det brydde man sig föga om, utan gick på bara.
På ett par andra ställen befanno sig varpkastarnes grupper. I år hade med afseende härpå ett par förändringar vidtagits, Dels hade de hårda, omöjliga målstickorna från 1890 utbytts mot böjliga vidjor, dels skulle lagets alla tre deltagare kasta 20 kast, af hvilka sedan det bästa på hvardera sidan mättes. Afståndet var 20 meter.
Under flere timmar pågivgo nu täflingarne egentligen utom annan omväxling än att de spelande grupperna ombyttes. Så småningom bade skaror af åskådare infunnit sig, deras antal ökades alltjämt och torde nog kunnat uppskattas till inemot 4,000 personer.
I pärken bedömdes, såsom år 1890, efter poäng, hvarvid
0—3 betecknade dåligt spel
4—7 betecknade godt spel
7—8 betecknade mycket godt spel
9 betecknade utmärkt spel
10 betecknade högst berömligt spel
När i bakpärken den första omgången spelats, sågo de täflandes meritlista ut på följande sätt:
Östergarn (Hj. Hellgren) 42 poäng
Sproge (O. Göransson) 41 poäng
Visby (W. Ljungberg) 40 poäng
Follingbo (A. Pettersson) 40 poäng
Butle (Jakobsson) 40 poäng
Halla (Nilsson) 39 poäng
Dalhem (Granberg) 39 poäng
Östergarn (Berglund) 35 poäng
Sanda (K. Olsson) 34 poäng
Fole (Eklund) 33 poäng
Fröjel (K. Karlsson) 31 poäng
Stenkyrka (Brouneus) 31 poäng
Östergarn (Hammergren) 30 poäng
Fårösund (Lefvenberg) 29 poäng
Lummelunda (Larsson) 28 poäng
Häref uttogos nu till förnyad täflan de 6 lag som fått högsta poängen. Deras inbördes förhållande bestämdes genom lottkastning. Åter gingo de underlägsna ut och slutligen qvarstodo till sluttäflan lagen från Dalhem och Halla, at hvilka det sistnämda efter en hård och vacker strid blef segraren. De båda ! gen hade då varit i oafbruten kamp från kl. 1/2 1 på dagen och när segern var vunnes närmade sig klocka. 7. Det är vackra prof på uthållighet, och huggen föllo icke mindre skarpa mot slutet än i början.
I frampärk hade prisdomarnes protokoll efter första dusten detta utseende:
Hablingbo (P. F. Johansson) 35 poäng
Alfva (O. Lindberg) 34 poäng
Alskog (J. Johansson) 29 poäng
Rone (J. Jacobsson) 25 poäng
SiåLga (L. Dahlgren) 23 poäng
Eke (K. Pettersson) 15 poäng
Vid omspel täflade sedan Rone och Hablingbo, Alskog och Alfva. Alskog och Hablingbo gingo ut och striden stod mellan de båda qvarvarande, dervid Alfva blef den vinnande i 2 pärkar.
Vid en jämförelse med poängtalet för de spelande år 1890 fina vi att detta då i allmänhet var högre än i år. Detta får emellertid icke förklaras som skulle de spelande icke varit lika duktiga i år, utan beror alldeles säkert derpå att prisdomarena — och detta med fullt fog — i år varit mera s’rärga och njugga på utdelandet af höga poängsiffror. Derom torde ej råda mer än en mening, att särskildt gårdagens bolltäfli gar voro, med ett eller annat undantag, goda och jämna, atvisande, att det gamla spelet börjar komma till heders igen i bygderna.
Uoder det att de sista pärkarne pågingo på norra delen af fältet, hade man på den del, som låg åt skogen, arordnat hvad vid »vågen» plägar kallas
frispel,
d. v. s. språng i höjd och på längd, med eller utan staf, kapplöpning och stångstörtning. Dessa täflingar följdes med stort intresse, och flere af de deltagande visade dervid prof på en styrka och en vighet, som voro förvånansvärda. Särskild uppmärksamhet tilldrogo sig bröderna G. och Hj. Nilsson från Mästerby, hvilka båda blefvo fyrfaldiga pristagare, d. v. s. i allt hvad hopp och språng hette.
Det tycktes också, som om den gamla kämpaleken »störta stång» ånyo började komma till heders, ity att icke mindre än 13 personer deltogo i densamma. Och itt icke kraftigt folk saknas på Gotland, derom har denna täfling nogsamt vittnesbörd. Stången var en riktig liten telefonstolpe, men den bröts upp af alla de anmälda om än i ett par fall med möda samt kastades i allmänhet mycket väl. Särsklidt de båda pristagarne skötte stången som en leksak.
Femkampen
kom till slut. Intresset för densamma var synnerligen fligt öfver allt, både bland täflare och åskådare. Till den samma hade anmält sig 8 personer, men 4 afstodo genast, så att sålunda endast lika många återstodo. Och dessa gingo oförtrutet till leken.
Första profvet var längdkastning med varpa af 1,7 kgs. tyngd. Dervid kastade sergeant Ahlfvengren 26,30 meter, Hj. Hellgren, Östergsrn, 24,35 m., A. Hellgren, Östergarn, 23,75 meter., E. Herliz, Visby, 20 m.
Då täflarne icke voro flere än fyra, kunde ingen utgå, utan fortsatte alla 4 med stångstörtnisg. Dorvid kastade Hj. Hellgren 8,18 meter, serg. Ahfvengren 7,76 meter, A. Hellgren, 7,17 meter och E. Herliz, 4,64 m.
Nä ta prof var längdspråvg och nådde serg. Alhfvengren i medeltal 3, 49 meter, A. Hellgren 4, 13 m. och Hj. Hellgren 4, 60 m.
Dessa tre sprungo nu i kapp, hvarvid A. Hellgren sprang 100 meters bana på 13, 1 sek. och Hj. Hellgren på 13, 2 sek.
De båda bröderna skulle nu slutligen brettas med liftag, i hvilken idrott de icke voro alls hemma. De togo dock några kraftiga tag efter anv: ning och efter att åtskilliga gånger ha taumlat om med hvarandra, öfvervann den 18-årige A. Hellgren sia broder och blef alltså segraren i den första gotländska femkampen.
Innan man hunnit till denna slutpunkt för täflingarna, hade klockan blifvit nära 1/2 8. Sedan alla de täflande uppstälts på två led med front åt skogen, framro pades dagens pristagare och
Prisutdelningen
ägde rum samt förrättades af landshöfding Poignant,som dervid yttrade några varma ord om betydelsen icke blott för Gotland utan för fosterlandet af de nationell gotländska idrotternas öfvande, hvarpå prisen efter den uppgjorda prislistan tillstäldes de vinnande.
Bakpärk:
Första pris. (Vi by bollklnbbs vandringspokal och mosskulturföreningens pris om 100 kronor) tillföll Halla bollspelare: F. Nilsson, Dalbo (pärkkarl), J. Petrersson Broa, E. Sundell Tule, Karl Hagström Hallgårds, Lars Larsson, J Hellgren och O:ot Nilsson Dalbo.
Andra priset (en silfvertumlare och 30 kronor) erhöll Dalhems bollspelare: Lars Granberg Granskogs (pärkkarl), O. Hallin Dune, A. Vickman, Herman Björklund Granskogs, P. Pettersson Hallstäde, A. Nilsson och R. Nilsson Granskogs.
Två extra pris om hvartdera 10 kronor tilldelades a bollspelar: (C. Andersson Ejsta O. Göranson Sproge G. Engström Ejsta, N. Siltberg, A. Cedergren, J. Jacobson och J. Larsson Sproge) samt Follingbo bollspelare (Aug. Pettersson Lillvede, O. Jacobsson Väte, J. Johansson Klintehamn, J. Henriksson, H. Johansson Väte, G. Norrby Klintehamn och N. Pettersson Mästerby).
Frampärk:
Första pris (en silfvertumlare och konsul E. Lijewalchs pris om 100 kr.) tillföll Alfva bo!lspelare: O. Lundberg Gudings i Alva (pärkkarl) V. Eneman, V. Lange, Valtr. Pettersson, Karl Siltberg J. Kristofferson och Lars Siggelin, Alfva.
Andra pris (en tumlare af silfver och 30 kronor Ronebornas pris) tillföl Rone bollspelare: J. Jakobsson Enggårda (pärkkar!), T. Hagvall, H. Hallbom, J. Hansson, Hans Hansson, O. Broander, Ronehamn, och Nils Broander Eke.
Pärkkarlar:
Första pris (en silfverkanna): J. Johansson., Utalskog i Alskog för frampärk och samma pris (en större poka.) åt Hj. Hellgren, Skaks i Östergarn för bakpärk.
Dessutom tilldelades extra pris åt F. Johansson, Burge i Hablingbo, Karl Jacobsson, Hexarfve i Butle, Anders Andersson, Burge i Ejsta (hvar och ex 10 kr.) samt K. Olsson, Nystugu i Sanda och A. Pettersson, Lillvede i Follingbo (hvardera 5 kronor.)
Varpa:
1:a pris 40 kr.: smed. Hesselgren, skom. Österberg, skom. Vesterberg, Visby för 331 centimeter.
2:a pris 20 kr.: Fanj. Petterson, G. Fagerlund och A. Jupiter, Stenkumla för 365 c. m.
3:e pris 15 kr.: A. Larsson, Bolin och V. Vesterlund, Alfva för 383 c.m.
4:e pris 10 kr.: H. Johansson, Eke, J. Johansson och J. Häglund, Hemse, för 390 c.m.
5:e pris 5 kr.: N. Elgstrand, K. Veström, K. Bergström, Burgsvik, för 401 c. m.
6:a pris 5 kr.: K. Johansson, O. Verkander, O. Nygren, Fårö, för 402 c. m.
7:e pris 5 kr.: J. P. Johansson, O. Johansson, A. Nilsson, Bäl, för 402 c. m.
Stångstörtning:
1:a pris (en silfvertumlare och 25 kronor) åt volontär Francke vid Gotlands infanterireg:te för 7,87 meter.
2:a pris 10 kr. sergeant Ahlfvengren, Hejde, för 7,68 m.
Längdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 4,52 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 4,51 m.
Längdsprång med staf:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 6,05 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 6,02 m.
Höjdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 127 c. m.
2:a pris volontär Francke för 120 c. m.
Höjdsprång med staf:
1:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 2 m. 28 c. m.
2:a pris G. Nilsson, Mästerby för 2 m. 16 c. m.
Kapplöpning
1:a pris: Reinhold Nilsson, Endre 100 meters bana på 13,1 sek.
2:a pris: Rudolf Eneman, Alfva 109 meters bana på 13,2 sek.
(I alla dessa täflingar utgjordes första priset af en silfvertumlare och 5 kr. samt andra priset af endast en silfvertumlare.)
Femkamp.
De gotländska damernas hederspris (en silfverpokal och 50 kr.) tilldelades A. Hellgren, Skaks i Östergarn.
Ett extra pris på 20 kronor erhöll Hj. Hellgren Östergarn.
Sergeant Ahlfvengren tilldelades ett extra, på täflingsplatsen insamladt pris af 25 kronor.
Pristagarne helsades med ljudliga bifalls och hurrarop.
Snart nog efter prisutdelningen var hela den stora idrottsplanen tom. Här och der gingo några arbetare rifvande upp pålar och tagande ned tälten. Den andra stora idrottstäflingen på Gotland var nu snart ett minne blott.
Men ävnna en stund ville man åväljas vid detsamma och derför tågade man ner till paviljongen, der, efter intagen supé, en stor del af dagens prisdomare, arrangörer och taåflande samlades och fördretvo några angenäma timmar under tal och sång. Så utbragtes skålar för Gotland, den gotländska idrotten, pristagarne för dagen, prisdomarena, bestyrelsen, konsul E. Liljewalch och brukspatron G. Benedicks, som med frikostiga bidrag främjat täflingarne, för öfriga som lemnat tillskott tl priskassan, för gotlär dska qvinnorna m, fl. På hvarje tal följde en sång och det hela var en särdeles anslående afslutning på den i allt lyckade dagen.
Under festen ingick ett varmhjertadt telegram från gotländingar i Stockholm, hvilka, samlade till fäderneärfda lekar, sände broder] ga helsningar. »Länge lefve fosterön och dess idrotter.» Och med ett instämmande i denna önskan torde denna lilla redogörelse kunna afslutas.
Såsom bevis på det intresso teflingarna öfverallt väckt, må nämnas att följande tidningar låtit sig vid de samma representera: Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Tidning för Idrott, Göteborgs Handeletidning, Nya Pressen i Helsingfors och en finskspråklig tidning.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1892
N:r 116
