Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Innehåller allt om olyckor på Gotland.
Arbetaren K Höglund vid härvarande Cementfabrik hade i går morgse trots förbud följt med en cementhiss. Denna nedstörtade och Höglund fick ena benet afbrutet på två ställen.
Han fördes till lasarettet, der han vårdas.
— En gosse från Tingstäde råkade i går afbryta ena underarmen i ett tröskverk. Skadan var ej farligare än att gossen kan vårdas i hemmet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Augusti 1892
N:r 129
Då femtioårige landtbrukaren Lindqvist, Vestres i Tingstäde, i går var ute på jagt stödde han sig under det han hvilade sig något ögonblick mot bössan, hvarvid skottet råkade gå af och träffade Lindqvist rätt svårt i hufvudet. Han inforslades så fort sig göra lät till härvarande lasarett, der han vårdas.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Augusti 1892
N:r 128
inträffade häromdagen vid stenbrottet i Kappelshamn. En af de der anstälde arbetarne var sysselsatt att genom kilning klyfva en sten, hvarvid under ett kraftigt slag af släggan mot kilen denne senare hoppade upp och inträngde i mannens ena öga. Trots det våldsamma slaget lär den skadade icke alldeles förlora synförmågan på det skadade ögat.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Augusti 1892
N:r 126
Tillkännagitves att min älskade son Sjömannen Oskar Vilhelm Gutenberg å skeppet »Edvard» fr. Hudiksvall, på resa New-York-Stockholm, den 11 sistl. Juli vådligen omkom genom drunkning, efter en lefnad af 27 år, 9 mån. och 18 dagar; sörjd och saknad af fader, syskon och många vänner.
Visby den 16 Aug. 1892.
Oskar Gutenberg.
Sv. Ps. nr 471, v. 3.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Augusti 1892
N:r 125
väckte strax efter midnatt en mindre del af stadens invånare. Eld hade utbrutit hos bagare R. Lindbom vid Hästgatan. Det hela inskränkte sig emellertid till en snart släckt skorstenseld. I ugnen hade man eldat något häftigt med torr ved, så att lågan borttog rappningen på en tegelvägg samt utträrgde derigenom, till följd hvaraf eld uppstod i sotet. Genom att kasta ned salt genom skorstenen släcktes elden inom få minuter, utan att brandattiraljen behöfde rycka ut.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Augusti 1892
N:r 122
Hablingbo, 7 Augusti.
Från Hablingbo mäles om en olyckshändelse som timat derstädes för några dagar sedan, Landtbrukare P. Mattsson Domarfve jämte två söner voro syseleatte med inforsling af hö då, under det man körde hem med en fullastad häck, den yngsta sonen 10—12 år gammal råkade falla hufvudstupa framåt ur åkdonet och ned öfver tistelstången med den påföljd att lasset gick öfver gossen som mycket illa skadades, särskildt å bröstet. Den sårade forslades genast till Visby lasarett för att erhålla nödig värd.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Augusti 1892
N:r 120
Södra Gotland, 25 Juli.
Ett obehagligt missöde inträffade sistlidne fredagsqväll vid Skogs i Hamra. En bonde derstädes som under sommaren uppfört en större ladugårdslänga hade i fredags samlat slägtingar och grannar att hjelpa sig med takets täckning med s. k. »agtång». Allt gick lyckligt och väl till qvällen då dets. k. »ryktet» skulle påläggas, då med ett brak, som hördes vida omkring i den tysta qvällen, hela bygnaden störtade samman och de till ett trettiotal uppgående karlarne å taket hufvadstupa föllo till marken. Tack vare det mjuka underlaget och den lyckliga omständigheten att ingen föll in i huset, skedde ivgen större olyckshändelse. Väldiga stötar fingo de nedfallande karlarne och stort besvär hade man att framdraga de i agen begrafna. En båtsman lär dock ha fått sådana stötar, att han måste intaga sängen.
Angående orsaken till raset, berättas att trävirket lär varit så öfver all beskrifning ruttet och dåligt samt hopfogningen varit så illa verkställd att banden skjutit ut.
Olyckshändelse. Af en istadig häst blef en bondson från Vamlingbo, som i torsdags var behjelplig vid hofbeslagning illa sparkad på flere ställen, deribland i ansigtet.
Föredrag om missionen i Kongo bölls igår qväll i Vamlingbo missionebus af missionär Skarp. Talaren uppdrog först en skildring af landet, dess natur och läge öfvergående till inbyggarnes, — dessa svarta naturbarns seder och lif. Hos negrarna är det endast qvinnorna, som arbeta för att föda sig sjelfva, barn och sin man upplyste talaren. Månggifte umidet så kan kallas — florerar derstädes väldeligen, En man tager eller rättare köper så månghustrur han kan få, öfver hvilkas lif han är herre. Någon säd odlas ej i Kongo uadantagandes någon gång något litet majs, utan odlas blott grönsaker, hvilket jämte frukterna af pisang- och andra träd utgöra inbyggarnes föda, Huru vid arbetet tillgår samt de reda skap dervid begagnas beskrefs äfven. Några förråd förstå de ej att samla utan skörda blott för dagen hela året och om då missväxt, hvilket ofta händer, aldrig så kort tid inträffar, rasar den hemskaste hungersnöd, dervid hoptals menniskor duka under. Toalettbestyr äro hos dem nästan okända; Klädedrägten består blott af ett par skynken kring midjan förfärdigade af vass eller dylikt. En sådan »kostym» ägdes och förevisades af tal. hvarje bit ver ungefär en half meter lång och en qvarts meter bred. Hyddorna voro lika enkla, som deras öfriga förnödenheter och utgjordes möblemanget blott af några lerkrukor. Hårresande var skildringen af deras sätt att behandla sjuka och vansinniga. Det utmärkt hållna föredraget afhördes af en från när och fjärran samlad folkmassa, så stor att huset ej förmådde rymma allesammans utan dörrar och fönster tormligen belägrades.
En högst komisk episod omtalas från en sydlig socken. En arbetare, gift och familjefar, aflägsnade sig en dag i förra veckan till ett uppgifvet ställe i något ärende. Som hustrun tyckte att mannen dröjde allt för länge, begat bon sig till det antydda stället, der hon dock ej påträffade sin äkta hälft. Ögonblickligen till följd af ett löst prat, insmög sig svartsjukans demon i hennes själ, och påspaningsstråt efter den, i hennes förmenande trolösa mannen, begaf sig nu hustrun. Omsidarlyckades vår »upptäcktsresande» att tå sigte på sin gubbe i sällskap med ett par grannar, man och hustru, sysselsatta med något slipstensarbete. Hvad var nu mera antagligt än att mannen hade något gemensamt med grannens hustru, tänkte vår gumma och bröt så ut i åtskilliga otidigheter och kränkande tillmälen emot grannhustrun. Naturligtvis blefvo dessa i sin ordniog uppbragta öfver den utslungade, mustiga beskyllningen, hvilket slutade dermed att arbetarehustrun erhöll en grundlig bastonad af »grannens far» hvarefter hon måste återvända till hemmet, kanske med mera snälltågsliknande fart än hvad hon kommit.
Ardre, 26 Juli.
En alldeles snöhvit harunge med hvita och rödgula öron samt trenne mindre rödgula fläckar på ry.gen fångades 24 dennes af en landtbrukare inom Ardre. Man skulle kunna antaga att nämda harunge är en kanin, med åtskilligt talsr deremot. Ingen inom Ardre eller närmaste trakt deromkring äger några kaniner, dessutom låta beskrifningarna på de olika slagen af åsniner oss veta, att de alltid hafva enfärgade öron, hvilket ej är fallet men denna, enär hans öron äro, som sagdt, rödgula och hvita. Harungen har under de få dagar han hållits i bur blifvit ovanligt tam samt är mycket qvick och lekfull.
Hangvar, 25 Juli.
Olyckshändelse. Fiskaren Petterssons vid Ihrevik 3-åriga son råkade för kort tid sedan, då han jämte flere andra pojkar var uteiskogen för att plocka smultron, falla omkull mot en sten, hvarvid han ganska svårt skadade ädlare delar. Han sköttes först i hemmet, hvarunder det onda dock tilltog i högst betänklig grad, så att han måst forslag till lasarettet, der han nu vårdas med hopp om vederfående.
Hall, 26 Juli.
Gafva. Förre skolläraren härstädes Ahlander, som en längre tid vistats i Amerika, har skärkt en vacker ljuskrona till församlingens kyrka.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Juli 1892
N:r 113
Sundre, 21 Juli.
Ett ganska allvarsamt olyckstillbud yppade sig för några dagar sedan vid Vestergårda, der ett par 3—4 åringar, söner till landtbrukar Alfred Johansson derstädes, ute vid ladugården voro sysselsatta att under lek med en liten skål upphemta vatten ur den fylda gårdsbruvnev. Vid deras försök att få upp vatten råkade helt plötsligt den äldre af pojkarne att taga öfverbalansen och störtade hufvudstupa i brunnen, Ingen menniska v r tillstädes som åsåg tilldragelsen; men den lilla 3-åriga brodren som dock begrep att något farligt var å färde skrek allt hvad han förmådde, hvilket observerades af fadren, som genast ilade till platsen för olycksfallet. Kommen till brunnen såg han till en början ej något af den saknade gossen, men efter en stund fick han se ett litet hufvud sticka upp öfver vattenytan, just som han var på väg att bege sig derifrån för att på annat håll söka reda på den försvunne. Med ett raskt tag lyckades emellertid Jobansson att få fatt i pojken och draga upp honom ur det våta elementet; hvarefter man genom tjenliga medel och träget arbete omsider, dock efter en lång stund, lyckades få se lifstecken hos gossen, som förlorat medvetandet unnder sin förtviflade, kamp i brunnen.
Se efter barnen!
Den ondes besegrare. En natt i början af veckan, så mäler min sagesman, blef en undantagsman från en socken på södra Gotland uppmärksammad på hurusom blomkrukor, husgerådssaker m. m, i rummet der han vistades, fingo likasom lif och störtade i golfvet från den plats på hyllor och bord de innehade samt krossades. Naturligtvis blef den gamle mannen högst förskräckt, och trodde att sjeltva hin regerade i huset, Såväl skafferi, der husgerådssakerna voro uppstälda, som öfriga vrår och viuklar i bostaden undersöktes, gedan gubben något hemtat sig från förskräckelsen, men utan framgång, ej ett enda spår, af vare sig katten eller andra »vildjur» kunde upptäckas. Bäst det var började ånyo »rörelsen», väggklockan dansade från sin plats kaffekärl och pannor nedföllo och krossades, allt var i en orolig sinnesstämning. Med hastigheten hos ett Gotlandståg, rusade man nu åstad efter en »troende» granne som försedd med ett »osvikligt» medel — en helig bok — snart infann sig, hvarefter åtekilliga stycken högt upplästes och se, verkan derat förspordes snart: en fönsterruta åt utsidan af bostaden klingade, ett stöare rundt hål visade sig derå och »den onde» aflägsnade sig genom — fönstret, hvarefter »vapenhvila» inträdde och allt blef stilla lugnet. Händelsen som lär vara verkligen sann, tyckes mig dock vara högst komisk eller hvad man må kalla dep; men ett faktum är emellertid att urdantagsmannen tror sig ha erhållit en visit af hin onde, hvilken dock måste flykta för den gudliga mannen och hang »besvärjelsemedel».
Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Juli 1892
N:r 110
Femtonårige arbetaren Emil Vangstedt från Träkumla, anstäld vid härvarande cementfabrik, råkade i går under arbetet komma in med venstra benet i en qvarn, hvarvid låret krossades. Han fördes lill lasarettet, der han nu vårdas.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Juli 1892
N:r 110
Vamlingbo 12 Juli.
I går hitkommo med Burgsviksjakten »Sex syskon», kapt. Österberg, de två Hafdhemsfiskarena, som så ofrivilligt fiogo göra en tripp till Köbenharn. Enligt hvad Eder meddelare blifvit underrättad, blefvo de nödstälde på torsdagsmorgonen (jelfva ovädersdagen) upptagna å ett trälastadt norskt barkskepp omkring 6 minuter vester om St. Karlsö, der de stackars männen rönte ett välvilligt emottagande, Kaptenen var t. o. m. så tillmötesgående att han bergade alla deras redskap och tillhörigheter, och båten skulle älven bergas, men linan sprang så att man måste låta den gå. Den bergades sedermera af en ångare som inkom till Köbsphavp; men fom hög hittelön tillika med. öfriga omkostnader gjorde det dyrt för våra fiskare att få den, måste de öfverlemna densamma till vederbörende, Så:om särskildt erkänvansvärdt förtjerar nämnas att den norske kaptenen försåg de räddade männen med föda och kläder utan någon någon som helst rrsättniog. De inkommo till Köbenhavn på måndagsmorgonen, hvarifrån de sistl, lördag afseglade med »Sex Syskon».
Afliden åldring. Sistlidne lördag afled härstädes socknens äldsta invånarinna förra klockarehustrun Kristina Qvarnström i den höga åldern af 91 år. Den gamla, som nära nog till det sista haft goda kropps- och själsförmögenheter, har dock på de senare åren varit nöstan sängliggande. Hon har på socknens bekostnad varit inackorderad hos en hemmansägare pu en ling tid, enär hon ej ägde några närmare slägtingar på platsen (en son vistas i Amerika), der hon också fick sluta sina dagar.
Olyckshändelse. Under arbete vid ett sågverk å s. k. »Hundlauser» råkade en äldre man häromdagen att skada sig å klingan i högra handen rätt allvarsamt.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juli 1892
N:r 105