Lau kyrkas reparation, som började i Juli månad nästlidet år, har pu ändtligen hunnit till afslutning, så att gudstjensten der kan upptagas söndagen 1 Oktober.
Hvad som vållat att arbetet dermed räckt så länge var visserligen den omständigheten att der var så mycket i kyrkans inre, som skulle genomgås och förnyas; också kunde icke allt företagas på en gång, utan det ena arbetet måste vänta på det andra, Kyrkan hade väl kunnat vara färdig så att gudestjenst fått hållas från detta års början, om icke församlingen först i Oktober förlidetår beslutit sig för anskaffande af rya bänkar, hvartill ritningar skulle uppgöras för att sedan af k. m:t stadfästas.
Härtill kom bestyret med orgelns uppsättniog, hvarmed arbetet först i Maj månad d. å. kunde begyona. Detta arbete har tagit rundligare tid än beräknadt var. Orgelns uppsättning och stämning är verkstäld af hr A. L. Köhler från Visby.
Det mesta srbetet är uttördt af byggmästar J. O. Karlsson från Alfva och är i korthet följande: Väggarnes och hvalfvens skrapning och sffärgning samt den huggna stenens rengöring; inläggning af nytt golf på ny träoch stengrund, förfärdigande af orgelhus jämte fasad, ny altarrund samt nya bänkar. Målningen af kyrkan i de delar som vedarbort har utförte at hr J. Gardelin i Hemse.
Kyrkan, i sig sjelf stor och prydlig, framstår nu i ett värdigt skick, täflande med de vackraste och prydligaste inom stiftet. Hela kostnaden för det nu afslutede reparationsarbetet belöper sig till närmare 8 000 kronor. Lägges dertill att församtingen för en tid gedan offrat ombring 4,000 kr. på de då delvis misersbla fönstren, isynnerhet korets, så måste erkännas att bär nedlagts mycket på sockenkyrkans vidmakthållande och försköning.
Södra Gotland, 30 Sept.
Olyckshändelse och djurplågeri. Att djurplågeri föröfvas i stor skala vid »fängslandet» af får, är nogsamt kändt. För att nödga ett par »flygande» får att gå stilla å betena, lät ägaren, en landtbrukare härstädes, koppla de båda djuren tillsammans med en träklot eller s. k. »ok», Allt gick bra några dagar och fåren tycktes finna sig i ein tvungna ställning tills en natt nn i veckan då de skulle försöka sin konst att hoppa ötver gärdesg:rden dervid de ej måst enats om satsen, utan blott det ena fåret kommit öfver så att de blefvo hängande ett på hvardera sidan af gärdesgården, der de funnos af ägaren på morgonen, men döda. Att de arma djuren i flera timmar fått lida outsägliga qval innan döden befriade dem, är tyvärr antagligt, alldenstund »oket» är så beskaffadt att det ej kan qväfva sitt offer annat än ytterst långeamt. Med förvridet utseende och blödande under sina ansträngningar att komma lösa, sågo de arma djuren hjertskärande ut, berättade ett ögonvittne.
Apropå djurplågeri, kan nämnas, att en bonde för en tid sedan saknade en gammal tacka. Vid företagen skallgång af bonden och hans folk efter den försvunna fanns hon liggande i en hage med båda bakbenen afslagna oförmögen att kunna röra sig. I sin fortviflan att skaffa sig något till uppehälle hade hon uppätit jordtorfvan rundt omkring, samt äfven en enebuske. Djuret, som haft svårt att skilja å mitt och ditt har visat en oböjlig vana att beta å andras marker, så att det troliga är, att någon grym jordägare, velit hämnas å tackans ägare.
Under senaste svåra stormen har, berättas det, en fiskare i Hamra förlorat alla sina strömmingsgarn. Man har från flere båtar sökt efter de förlorade, men så vidt kändt är ännu utan resultat.
Ekorrar som landsplåga är man frestad att säga vi fått härute på söder. Hvarbelst man kommer vare sig i skogen, å fälten eller vid sjöstrancep, synes dessa qvicka hoppare med svansen i skyn ej i enstaka fall, utan i tjog — ja hundratal. Vid sjöstraaden, hittades härom dagen sjutton stycken döda, som troligen funnit döden i vattnet. Är man ej slugare än att söka på hasselbuskarne efter nötter, är man säker att såvida der finnes någon nöt få se en ekorre, som knipit bort henne och nu mumsar derpå af hjertans lust.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Oktober 1893
N:r 153