Östergarn, 16 April.
Vårsådden är ou påbörjad, dock ännu ej så allmänt. Äfven har en och annan börjat sätta potatis.
En »matfrisk» häst äges af en person härstädes. Förutom den för bästar vanliga födan förtär denna alla afskräden från köket såsom diskvatten, potatis- och fiskrester m. m., ja, t. o. m. färsk strömming, hvilket är ganska sällsynt att någon häst vill förtära.
Stor efterfrågan råder bärute efter råg och råghalm. Rågen gäller denna vår 12 kr. tunnan, och halmen 6—7 kr. häcken, allt efter storleken.
Afskedsfest var i lördags kväll anordnad af härvarande metodister för deras pastor, Mattsson, hvilken sedan jultiden skött ofvannämda befattning härstädes. Som han varit mycket omtyckt af församlingen, ville denne genom festens anordnande gifva honom bevis på sin tacksamhet, Först afsjöegos några sånger ackompavjarade af gitarrer och flol och derefter serverades kaffe. Festen afslöts med ett tal af pastor Mattsson.
Fårösund, 14 April.
I tvistefrågan i Rute, den mycket omordade, klagas och stämmes fortfarande. Ea del pastoratsbor hade öfverklagat föregående stämmobeslut af 12 sistlidne Febr.; likaså hade några andra med anledning af nämda stämmobeslut, hos k. mit öfverklagat länsstyrelsens utslag af 20 Jan, På grund af dessa klagomål hade vederbörande auktoriteter infordrat de icke klagandes, & ömse sidor, förklariog, hvarför ånyo två kyrkostämmor hållits. Att döma af de talrikt besökta stämmorna och de derunder förda diskussionerna, hvilket blefve för vidlyftigt att här meddela, tyckes det allmänna intresset för att fiona sakens rättsliga utgång, snarare ökas än slappas.
Konfirmationsundervisningen pågår nu som bäst, icke i den lokal som af pastoratsborna blifvit förhyrd, utan i psestgården,
Olyckshändelse. En arbetare från Rute, hvilket här om dagen var vid Ar för förmalning af säd, fick dervarande kvarnstall ena lårbenet afslaget af en annan person tillhörig häst.
Strömmingsfisket utanför Ar och Fårösunds norra gatt, har denna vår varit bra gifvande. Efter hvad som uppgitvits, lär stundom hafva erhållits ända till 20 valar på garn. Strömmingen har varit af särdeles god beskaffenhet.
Råg- och hvetebrodden är här i orten till följd at det härliga väder, som varit rådande, ganska vacker och frodig.
Vårbruket har knappast ännu börjat härstädes. Landtmännen draga sig för att verkställa vårsålden för bittida af fruktan för kommande nattfroster; äfvenså förbidar man mera nederbörd.
Flera petitionslistor från svenska freds- och skiljedomsföreningen ha under närmast förflutna tiden cirkulerat omkring härstädes och erhållit talrika namnunderskrifter. Allmänheten inser nogsamt, att nämda förening arbetar för en god och ädel sak, hvilken önskas all möjlig framgång.
Södra Gotlend, 17 April.
Spökeri, som gifver valuta. En undantagsman på söder, enkling för resten, hade i början af denna månad en eftermiddag varit körande i en annan socken ett par mil från hemmet och måste ovilkorligen hem samma natt.
Då det redan var på kvällen, då mannen anträdde hemfärden, ängslades han, som trots sin ålder är känd att vara litet »mörkrädd» af sig, men då han ovilkorligen måste hem, samlade han allt sitt mod, tog Gud i bågen och kuskade i väg. Allt gick utmärkt tills mannen var kommen midt för kyrkan en fjordedels mil från hemmet, då hästarne plötsligt stannade trafven och begynte med hufvudet i vädret speja framför sig. Af hästarnes rörelser uppmärksammad på att något ovanligt var i görningen, riktade mannen sina spanande blickar landsvägen framåt och mötte der en syn, som kom både kalla ränder att löpa längs ryggraden och isade blodet att stelna i ådrorna. Midt på vägen stod nämligen en stor hvit skepnad, från hvilkens bröst ett klart sken utgick. Sedan den af skräck alldeles törlamade mannen så mycket bämtat sig att han återfått talförmågan, framstammade han: »koss i Jessu namn, hjälp mi Herre», samt började uppläsa en mängd böner, psalmer och bibelord i tron att det öfvernaturliga skulle vika för Guds ord, i hvilket han dock bedrog sig. Skepnaden, gjorde ej minsta min af att vika utan stod lungt kvar på sin plats och lyste som förut. Då fick mannen plötsligt en tanke och utropade med sorgsen stämma: »Iot jär de di mor värä», hvartill en graflik stämma svarade: ja. »Hva vill den mor da», 6 hur jär de att deu int har ro i grafvi da», var den nu från sin förskräckelse något hämtade mannens andra fråga. »Ja deu har int gärt, ret mot H:s deu; di jär fattiä d den jär reikar, men leikväl har deu hot daim mä länimannen d tvung daim att nå pa ladingen betalä de di var skuldoä di, sa att di matt säl dragrar ifran si», var mors svar. »Di ska” fa var styfvar igen. Ja skall gi daim de i Guds namn» svarade mannen, »Gär så d vör träffes i gen» var skepoadens sista ord, som nu hastigt försvann åt kyrkogården, då mannen äfven fortsatte den afbrutna hemfärden, som nn ej vidare stördes af några möten. Husfolket, som gått till hvila, men uppväcktes af” mannen vid hemkomsten, märkte att han var ovanligt upprörd, men på deras frågor om orsaken gaf han intet svar. I stället tog han fram sina bibel och läste högt en tre fyra kapitel derur, gjorde knäfallande sftonbön och gick till hvila, Nästa morz;on så snart han blifvit klädd beredde han sig att gå bort. På husfolkets fråga hvarthän, svarade han til H:s. Hvad är ärendet dit frågades vidare, men dertill svarade han blott: »de gär er ingentiäg».
Vid H:s, hade de dock ersak att vara glada öfver mannens tidiga besök ty de penningar de varit honom skyldige och åtta dagar förut måste betala vid hot af utmätning ifall de uraktläte detta, belöpande sig summan till omkring etthundra femtio kronor, blefvo nu till dem återstälda. Mannen bad dem dertill förlåta sig att han varit hård mot dem.
Saken har dock nu fått en helt naturligare förklaring, sedan H:si glädjen ejkunnat hålla tystnad med deras andel deri. Då de hade kännedom om den »mörkrädde» mannens sena hemvändning, hade deras dotter iklädd hvit underkjol med ett likaledes hvitt lakan öfver hufvudet och en tänd handlykta under detta, vid kyrkogården inväntat mannen och der agerat den för några år sedan aflidna »morgan», med ofvannämda resultat. Undantagsmannen, som nu äfven fått reda på rätta förhållandet, vill dock .nu ej kännas vid något. Händelsen, som lär vara fullkomligt sann, visar dock hura vidskepelsen ännu florerar midt uppe i ångans och elektrisitetens tidehvarf.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 April 1894
N:r 59
