Strandning.

Från Simrishamn skrefs i lördags angående den förat omnämnda skonerten \”Trios” strandning: Omkring kl. 3 på morgonen sistlidna söndag strandade strax norr om hamnen skonerten Trio, hemma i Visby, kommande från Klintehamn och destinerad till Neustadt med last af trä. Lifräddningsapparater bade bifvit hemtade från Brantevik, dock utan nytta enär besättningen var okunnig om sättet att begagna den genom raket ombord kastade linan. Stormen var alltjemt i tilltagande och man började misströsta om de olyckliges räddning. Efter osparda avsträngningar lyckades det dock omsider lotsarne Ström och Mårtensson med tillhjelp af skepparen Nilsson samt styrmännen Trägård och Nilsson att rädda besättningen, utom kaptenen, som icke kunde förmås att lemna fartyget, hvilket troligen blir vrak.
Under gårdagen vid middagstiden gjordes djerfva försök af kustroddarne m. fl. att från det förolyckade fartyget rädda dess befälbafvare, hvilket dock misslyckades i anseende till den våldsamma sjögång som då var rådande hvarför den skeppsbrutne, iklädd räddningsboj, spravg från bogsprötet i det upprörda hafvet och lyckades simmande nå strandes.
Fartyg och last lära ej vara assurerade, hvadan befälhafvaren, som eger del i densamma, gör en stor förlust.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 4 December 1875.
N:r 96.

Bergade fartyg.

Ångaren \”Arab\” flottogs af ångaren \”Färdig\” i söndags qväll, samt bogserades af samma ångare till Oskarshamn i går morgse. — Mudderverket \”Neva nr 2\” lärer vara
taget af grund af bergningsbolaget \”Neptuns\” ångare. Sedan alla förberedelser voro gjorda, lärer utpumpningen hafva försiggått på 6—38 timmar.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 4 December 1875.
N:r 96.

Eldsvådan i Wendtska färgeriet.

De hus, som härjades af elden, nämligen färgeriet och boningshuset (hvilka båda voro af sten) voro af färgar Wendt brandförsäkrade för 10,350 kronor, deruti då inbegripne panna, press m. m. Färgar Wendts lösegendom var icke brandförsäkrad; den lärer hafva varit värd omkring 3,000 kronor. Jungtruarne Kristina Sjöström och Säfveström (icke Sandström som i förra nret uppgafs) hade deremot sina lösören försäkrade för 500 kronor.
— Lidande blef äfven färgar Wendts piga, hvilken förlorade allt det lilla, hon egde, samt skräddaren Svanberg, hvilken i en gården tillhörig källare hade sitt vinterförråd af rotfrukter förvaradt. — Såsom af redovisningen å annat ställe i bladet synes, har deltagandet för de nödstälda varit allmänt.
De innebrända, modren och hennes tre barn, invigdes till den sista hvilan i onsdags afton. Till processionen slöto sig läroverkets 5:e och 2:a klasser, hvilka räknat de så sorgligt hädangångne gossarne såsom sina kamrater.
Vid jordfästningen yttrade stadskaplan Öfverberg några ord med anledning af den uppskakande händelsen och till tröst för fru Ablbergs efterlemnade make, syster och dotter.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 27 November 1875.
N:r 94.

Strandning.

Skon. \”Trio\”, kapt Weström tillhörig handl. N. J. Odin, Klintehamn, har med last af trävaror, på resa från Gotländsk hamn till Neustadt, strandat utanför Simrishamn; manskapet är räddadt.

Gotlands Allehanda.
Timdagen den 23 November 1875.
N:r 93.

Eldsvådan i Wendtska gårdarne.

Fyra menniskor innebrända.
Kl. 1 natten till sistlidne måndag inträffade genom tvenne nattsnälltågs sammanstötande den fasansfullaste olycka, som vår jernvägshistoria har att
framvisa, och vid samma klockslag under vatten till lördagen utbröt den, om icke med afseende på sin utsträckning så dock i förhållande till de offer den kräfde, sorgligaste eldsolycka, som Visby stad troligen på århundraden fått bevittna.
Söder om S:t Lars ruin låg det af färgar Fornell förhyrda, färgar Wendt tillböriga och efter honom uppnämnd Wendtska färgeriet. Det var af trä, samt var, förutom en större skorsten, försedt med tvenne trätrummor för immans aflägsnande, hvilka voro placerade på hvar sin sida om skorstenen. På öfra våningen, vid sidan at färgeriet funnos ett rum och kök*), hvilka beboddes at fru Maria Sofia Ahlberg, hustru till bokbållaren Ahlberg vid Gane ångqvarn, samt deras tre barn, sönerna Wilhelm, och Per Herman samt dottren Elin (se närmare under afdeln: \”Döde under veckan\”). Enligt hvad af den i lördags kl. 4 e. m. företagna ransakningen syntes framgå, hade antagligen elden börjat i färgeriet samt sedan med förfärande hastighet spridt sig till öfre våningen, der den lilla familjen slumrade. Troligen hade dessa personer först qväfts af röken, emedan en piga i tjenst hos färgar Wendt, hvilken senare hade sina rum närmast intill Ablbergska familjen, utan att förnimma något svar, så snart hon varsnade elden lärer bultat på väggen tillfru Ablbergs rum. Dessa fyra menniskor blefvo sålunda innebrända. Derefter spred elden, sig till de närmaste af färgar Wendt bebodda rummen. Pigan väckte hr Wendt, hvilken öppnade dörren; men då han märkte, att hela vägen utför trappan \”liknade ett ljushaf\”, slog han in fönstret, kröp ut på ett nedanför beläget tak, samt räddade derigenom hustrun och pigan. Hr Wendt skadade sig lindrigt. Hustrun inbars till en af grannarne. Intet af lösöreboet räddades. Hr Wendt sökte rädda sina värdepapper, men misslyckades.
Elden spred sig derpå från färgeriet till ett i rät vinkel deremot stående stenhus, hvilket sålonda sträckte sig från öster till vester. Här bodde flera familjer med många små barn, och innan ännu någon varsnat elden, hade den redan kastat sig öfver till detta hus. I dettas andra våning bodde smeden P.J. Pettersson med sin hustru samt bredvid honom hans måg, smeden N. P. Åkerberg, med hustru och ett barn. En smedsgosse väckte dem, Åkerberg tog då barnet samt försökte komma ut genom sitt rum. Motad af rök, återvände han då till de gamles rum, men då han äfven vid öppnandet af deras dörr möttes af eld och rök, sprang hans svärmor i sin för tviflan till fönstret, samt kastade sig hufvudstupa ned i stengatan. Hon ärnu sängliggande, dock, såsom det tros, ej lifsfarligt skadad. Då Åkerberg såg, att ingen utgång fanns, sammanknöt han några lakan, hvarmed alla nedfirades, och räddades i sista minuten, under det fönstren sprungo sönder. Intet af deras lösegendom var brandförsäkradt. Icke utan venod kan man höra, att allt hvad dessa familjer kunde rädda var en kofta, en klädning, ett lakan, en rock samt ett par byxor.
Näst intill Pettersson bodde sergeanten J. P. Wikander med hustru och 2 minderåriga barn. Sedan han lugnat sin hustru sprang han till köksdörren, men möttes, då han öppnade den, af eld och rök. Han sprang då till fönstret, sönderslog det samt ropade på hjelp. Tio långa minuter gingo om, den qväfvande röken trängde på allt mer, och slutligen nödgades de hänga sig utanför fönstren, för att icke qvätfvas. Hjelpen kom dock, sedan de i ångestfull väntan tillbragt dessa för dem förvisso dryga minuter. En stege upprestes ändtligen, och på den räddade de sig alla. Intet af deras lilla bohag var brandförsäkradt, och intet kunde räddas. Några möbler nedkastades, men krossades.
I husets nedra våning bodde sadelmakaren C. G. Hultberg, Han hade der sin verkstad samt hustru och tre barn. En karl skrek öfverljudt på gatan, hvarigenom han väcktes. Han öppna: de då förstugudörren, i afsigt att hemta kläder, men möttes af rök. Hustrun tände upp ljus, hvarefter barnen (naturligtvis i blotta linnet) sändes ut genom fönstret till lärgossen, hvilken först räddat sig. Intet var försäkradt och obetydligt af lösegendomen kunde räddas. Dessutom hade han på vinden möbler, verktyg m. m., hvilket naturligtvis blef lågornas rof.
På nedra botten af stenhuset närmast färgeriet bodde jungfrurna Kristina Sjöström och Anna Söderström, De hade tvenne rum, ett åt gården och ett åt gatan, med hvar sin utgång. Jungfru Sjöström vaknade vid ett \”förskräckligt glasskrammel,\” kastade på sig kläderna, sprang fram till fönstret åt gården, samt fann då hela gården upplyst. Hon bultade då åt Hultbergs, som bodde innanför, och väckte upp sin rumkamrat. Under tiden fylldes förstugan af rök, men ingen eld syntes. Hon sprang derpå ut på gården och ropade, samt mötte der färgår Fornell, och snart derefter\” anlände folk. Dessa både menniskor medhunno ej att rädda något af sin lösegendom, hvilken icke var brandförsäkrad.
Elden tillkännagafs för polisen först af jungfrun Matilda Viberg, boende i Vibergska huset invid hvalfvet öfver S:t Hansgatan. Hon väcktes af sin äldsta dotter, fick se det stora eldskenet och ena trätrumman på färgeriets tak brinna, samt sprang genast till poliskontoret, hvarefter tjenstgörande poliskommissarien Sandahl stälde i gång med trumningen samt sprang till S:t Karin och började klämta. En temligen lång stund åtgick dock, innan klämtningen började.
Liken af de innebrända framdrogos under lördagen. De voro förfärligt brända och alldeles oigenkännliga, förutom gossarne, hvilka bland spillrorna funnos ännu hvilande den ene på den andres arm, och hvilka kunde till någon del igenkännas. Kropparne liknade med sina stympade lemmar hårdt stekta köttmassor.
Öfverste von Vegesack samt länets höfding voro bland de först anlände och ölfvervoro släckningen under en större del af natten.
Släckningsarbetet var vackert, och ännu qvarstå träsparrar och dylikt, utan att hafva blifvit nedbrända. Mycket folk samlades och biträdde på det ifrigaste. Äfven bättre fruntimmer märktes stående utan att förtröttas i de vattenlangningskedjor, som bildades.
Under natten till söndagen flammade elden åter upp, men släcktes genom utposterade sprutor och manskap. Äfven så, ehuru ej så häftigt, under natten till gårdagen, och först i går vid middagstiden ansåg 1:ste brandchefen rådligt att afsluta släckningsarbetet och hemsända folk och sprutor.
Bland dem, som berättas hafva särdeles utmärkt sig nämnas: handl. Åckander, bokh. Pettersson hos grossh: Procopée, arbetskarlen Johan Gardell m. fl. Man har försport, att en välbehöflig insamling till de genom eldsvådan utfattiga familjerna föranstaltats i staden.

*) Köket låg öfver färgeriet, men det andra rummet låg öfver ett brygghus, hvilket jemte tvenne intill liggande rum förhyrdes af jungfruarne Svensson och Söderström. (Se längre fram!)

Såsom af ofvan stående berättelse synes, var den under branden tryckta och med lördagens morgonpost till landsprenumeranterna afsända kortfattade notisen om olyckan i så måtto oriktig, att deri uppgats, att, enligt rykte, ingen vore innebränd. Redaktionen hörde under natten talas om \”saknade personer\”, men ansåg bäst vara att framställa olyckan i så lugnande ordalag som möjligt.

Gotlands Allehanda.
Timdagen den 23 November 1875.
N:r 93.

Strandningar.

Norska barkskeppet Christiane, hemma i Moss och fördt af kapten N. Isaaksen, har under resa från Riga till hemorten med last af sleepers, 7 d:s under svår regnotjocka strandat å Fårön, men åter kommit flott och ankrat i närheten af Salvoref. Skeppet, som löpte fullt af vatten, anses fullkomligt vrak. Stor- och fockmasterna äro kapade. Vid strandningstillfället försökte besättningen att rädda sig i skeppets två båtar, men dessa blefvo af de våldsamma sjöarne lossslagna ur taljorna vid fartygets sida, hvarvid två man medföljde. Kaptenen tror, att de möjligen kunnat rädda sig till Gotska Sandön, enär de länge syntes drifva ditåt. Emellertid är deras öde ännu okändt. Kaptenen och den öfriga besättningen kunde först den 9 d:s med lifsfara bergas af lifräddningsbåten.
— Angående vid Burgsvik strandade engelske ångaren \”Arab\” insmög sig i förra n:ret den oriktiga uppgiften, att denna skulle vara tagen flott. Då notisen meddelades oss af en direkte från strandningsstället återvändande person, trodde vi oss ej böra eller kunna hetvifla dess riktighet. Vi bafva nu blifvit upplyste, att den icke ännu är tagen af grund, men att anledning finnes att förmoda att \”Färdigs\” ansträngningar torde lyckas. Hvad bolaget Neptuns bergningslön beträffar, lärer någon sådan aldrig hafva varit begärd. Ryktesvis hafva vi dock hört berättas, att 15 procent at lastens värde varit af \”Arabs\” kapten föreslagne, men af en eller annan orsak icke blifvit antagne.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 20 November 1875.
N:r 92.

Strandningar.

Enligt bref af den 8 d:s från Landsort inträffade sistlidne lördag den sorgliga händelsen, att då lots lemnades från den på kryss varande lotskuttern till en från sjön in passerande skonert, en på kuttern händelsevis varande e. o. tullvaktmästare vid namn O. Engström blef af storseglet kastad öfver bord och kunde ej räddas i följd af den då rådande stormen i förening med hög sjögång.
— Enligt bref af den 8 d:s från Kalmar bar engelska skeppet \”Niger\”, kapten Gooding, på resa från Skutskär till Hull med trälast, strandat vid Böda på Ölands östra kust. Besättningen är räddad.
— Ett norskt barkskepp har strandat å Salvo ref norr om Fårön, men kommit flott. Bergningsångfartyget \”Poseidon\” afgick i onsdags morgse till strandningsstället för att inbogsera skeppet i säkerhet till Slite.
— Skonerten \”Anna Maria\” har blifvit vrak, och pågår bergning af inventarierna. Såsom tillägg till vår förra notis i ämnet, kunna vi efter Kalmartidningarne nämna, att den 4:de mannen ombord blef nära liflös förd iland at kustbor, och att föga hopp lärer förefinnas om hans vederfående.
— Den vid Burgsvik strandade engelske ångaren Arab togs i torsdags flott af bogserångaren Färdig från Stockholm; icke af Neptun eller Poseidor, emedan deras begärda bergnivgslön ansågs vara alltför högt tilltagen. Mudderverket, hvars kapten hade bestämda ordres från sitt rederi att anlita bolaget Neptunus, assisteras nu af dess ångare.
— Äfven å ett annat ställe har bolaget Neptuni berningslöner snsetts alltför rundligt tillskurna. Briggen \”Francois & Marie\”, kapten Laury, hade grundstött i närheten af Oskarshamn. Befälbafvaren å Poseidon ankom till stället, men \”begärde (säger kapten Laury i en till Oskarshamnsposten in sänd artikel) 10,000 francs (= 7,200kr.) för bogsering fill Oskarshamn (2 mils väg)\” Kapten Laury bjöd honom då 500 fr. för bogsering till Oskarshamn, och 1,500 fr. för d:o till Kalmar. Då detta ansågs för litet, hjelpte kaptenen sig sjelf fram till Oskarshamn, med tillhjelp af en liten ångare, ”som han för lastens bergning förhyrt.
— Den vid Bergqvarna strandade holländske ångaren Astrea har af Neptun tagits flott och införts till. Kalmar.

Gotlands Allehanda.
Tisdagen den 16 November 1875.
N:r 91.

Sjöolycka.

(Bref till Gotlands Allehanda). Enligt sistlidne måndag ingånget telegram har slupen Anna Maria, kapten Pettersson, tillhörande handlanden C. Smitterberg å Klintehamn, under hemresa i barlast till Klintehamn, natten mellan den 6 och 7 dennes förolyckats på Ölands ostkust vid Källa, hvarvid beklagligen kapten Pettersson, styrman Hallberg och en man aft besättningen omkommit. Endast kocken har blifvit räddad. Närmare underrättelser saknas.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 13 November 1875.
N:r 90.

Strandningar.

I tisdags strandade vid Bergqvara i närheten af Kalmar holländske ångaren Astrea, kommande från Ryssland på resa till Nederländerna, lastad hufvudsakligast med linfrö. — Samma dag förolyckades vid Husvalla (Kalmar län) en äfvenledes holländsk brigg, Scandinavie, med samma utgångs- och bestämmelseort som den ofvannämnde ångaren.
— Engelska briggen Edmont, hemma i Sunderland och förd af kapten Laws, strandade i söndags vid Skånref utanför Östergarn.
— Angående det i förra numret omnämnda utanför Burgsvik strandade engelska ångtartyget \”Arab\” kunna vi nu upplysa, att fartyget, som var af 700 registertons drägtighet, fördes af kapten M. Jacobsson och var stadt på resa från Leith till Kronstadt med last at stenkol. Ångfartyget hade dessutom på släp ett ångmudderverk, Neva nr 3, fördt af kapten Andrew Bexter. Under resan hade detta ångmudderverk varit i kollision med ett annat fartyg. Det hade derigenom så skadats, att det sjönk på 18 fots vatten i närheten af nämnda ångfartyg. Bergnings- och dykeribolaget Neptunus” ångare Poseidon och Neptun äro sysselsatta med att söka berga begge fartygen.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 13 November 1875.
N:r 90.

Ett gotländskt fartyg i brand.

Nästan i hvarje nummer hafva vi under senaste tiden haft att omförmäla någon af dessa förfärliga sjöolyckor, som tillkännagifrvas för en ombord varande samling af menniskor med det hemska ropet: \”Elden är lös ombord”. Äfven i dag hafva att omnämna en dylik olycka, hvilken blir för oss i högre grad sorglig, emedan den inträffat på ett fartyg från vårt eget land.
Skonertfartyget \”Helena\” från Gotland, kapten B. P. Stenbom, afgick från Kappelshamn söndagen den 10 d:s med full last af osläckt kalk och skulle med den afgå till Lübeck. Redan påföljande dag uppstod en stark blåst, som snart öfvergick till häftig storm och orkan. Vinden var ostlig. Redan kl. 2 på torsdagseftermiddagen, då fartyget befann
sig midt emellan Bornholm och Utklippan, förmärktes rök uppstiga genom däcket. Vattnet hade sökt sig väg till den eldfarliga lasten, som börjat brinna. Besättningen, 3 man utom kaptenen, gjorde allt för att täta de å däcket uppkomna remnorna, genom hvilka de höga vågorna trängde ned i lastrummet. Nu var ej annat att göra än att söka nödhamn och för sådant ändamål ankrade den nödställda \”Helena\” på Ystads redd på morgonen fredagen den 15. På e. m. utgingo lotsar, till hvilka, som dock ej kunde gå eller gingo ombord, kapt. Stenbom, enligt egen utsago, lärer hafva ropat, att eld utbrutit i lastrummet. Det är sannolikt, att lotsarne ej hörde kaptenens ord. På lördags e. m., då stormen ännu rasade och kapten S. förmärkte, att branden allt mer tilltog,
beslöt han sig för att sticka ankarkettingen från fartyget samt låta detta drifva på land, för att på så sätt söka rädda besättningen och sig sjelf. Fartyget dref snart på land; besättningen, som kapat riggen räddade sig i egen båt och kom lyckligt i land. Lotsar och fiskare infunno sig och biträdde vid räddandet af allt, som kunde bergas. Nu stod fartyget i full låga, och hundratals stadsbor och andra skyndade ut för att åse det hemska skådespelet.Först söndagsmorgon kl. 5 slutade branden. Det uppbrunna fartygets och den eldfarliga lastens egare är handlanden vid Storugns i Lärbro, H. Hegvall, som af lätt förklarliga skäl ej kunnat assurera hvarken det ena eller det andra. Fartyget tillbörde 1:a klassen och hade blifvit förbygdt för fyra år tillbaka. En lycka i olyckan var sannolikt den, att \”Helena\” ej kom in i Ystads hamn, hvarest flera fartyg lågo förtöjda, och hvilka mycket lätt kunnat råka i brand.

Gotlands Allehanda.
Tisdagen den 26 Oktober 1875.
N:r 85.