Liket efter den vid Fårö på onsdagen omkomne lantbrukaren Gustaf Molin från Holm på Fårö anträffades på torsdagen på olycksplatsen och likaså har man anträffat fiskebåten.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 januari 1943
N:r 1
Dikeskörning av Slitebussen på nyårsafton.
Bussen hamnade mot ett träd. — Fjäderbrott orsaken?
Passagerarna på en av Slite—Roma järnvägs bussar på linjen Visby—Slite råkade under färden från Visby på nyårsafton ut för ett obehagligt äventyr, i det att bussen, tydligen på grund av ett materialfel, styrde utför den meterhöga dikesslänten och hamnade mot en stor tall i diket. Till alla lycka välte inte bussen och de 15 passagerarna kommo därför relativt lindrigt undan. Svårast skadad blev en 20-årig sliteflicka, som fick ena armen bruten. och hon fördes omedelbart till lasarettet i en bil som kom till platsen omedelbart efter händelsen.
Olyckan inträffade ute på de s. k. Bäls alvar ungefär en mil från Slite, där chauffören plötsligt förlorade kontrollen över bussen trots att farten var ganska låg och man färdades på en raksträcka. Bussen rullade ut i diket och törnade med ganska stor kraft mot en tall, varvid främre delen av bussen trycktes in. Vägen på olycksplatsen var ganska hålig, varför man lutar åt den åsikten att ena framfjädern. brustit och orsakat dikeskörningen utan att föraren kunde göra något för att hindra olyckan. Det kan nämnas att bussen föregående dag varit på verkstad för tillsyn av styrinrättningen, varför det knappast kan tänkas att något fel skall ha uppstått på denna.
Förutom den unga damen som fick armen bruten erhöllo flera andra av de åkande lättare skador, som senare blevo omsedda av provinsialläkaren i Slite. Sedan passagerarna lämnat den havererade bussen fördes de efter en stund vidare till bes tämmelseorten i en annan av järnvägens bussar, som eftersickats.
En av pa. g erarna vid tillfället var landsfiskalsassistenten Emil Bertland, som omtalar att det hela kom fullständigt oförberett, då sikten var god och hastigheten kanske något lägre än normalt på grund av håligheterna i vägen. Bussen blev illa ramponerad och en del av vindrutan splittrades vid krocken mot trädet. Likaså gingo också skiljeväggsrutorna inne i bussen sönder men ingen erhöll några anmärkningsvärda skador av splittret.
Bussen har bärgats i dag och den kommande undersökningen får därefter bringa klarhet i saken.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 januari 1943
N:r 1
En bilkollision
inträffade i förmiddags i korsningen mellan Stenkumlaväg och Gotenhovsgatan. En militärlastbil kom Stenkumlaväg på väg mot staden och en av slakteriets lastbilar färdades Gotenhovsgatan västerifrån då båda bilarna möttes i själva korsningen innan man hunnit bromsa in. Kollisionen blev ganska kraftig och båda bilarna ramponerades. Mest tilltygad blev militärbilen men båda vagnarna måste bogseras från platsen. Orsaken till kollisionen torde varå att båda haft litet för bråttom. Några personskador blev det emellertid inte.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Januari 1942
N:r 24
Olycka under skogsarbete.
I måndags råkade en 30-årig arbetare under skogsfällning i Buttle skada ena ögat och måste söka vård på lasarettet, där han fått kvarstanna för vård.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Januari 1942
N:r 22
En gengasförgiftning
inträffade igår middag ute vid Motorcentralen, dar en femtonårig son till bilinstruktör Vilh. Nilsson blev förgiftad genom gaserna från en i ett garage stående bil. Han förlorade medvetandet och transporterades i tillkallad ambulans till lasarettet, där han efter behandling snart kvicknade till och nu är utom all fara, så att han under dagens lopp torde få lämna lasarettet.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Januari 1942
N:r 20
Mimers kollision med Hansa.
Inför Visby rådhusrätt hölls igår eftermiddag förnyat vittnesförhör med anledning av Sveaångaren Mimers kollision med Hansa utanför Visby den 4 mars i fjol under då rådande isförhållanden.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Januari 1942
N:r 7
Vådaskottet medförde döden.
I går kväll avled 13-åringen Helge Pettersson från Medebys i Vallstena, vilken som bekant blev vådaskjuten i huvudet så att hjärnan till en del blev skadad. Han har alltsedan den 5 okt., då olyckan inträffade vårdats på lasarettet och läkarna hyste till en början föga hopp om att han skulle överleva. Den skadades tillstånd ingav dock vid några tillfällen vissa förhoppningar om en förbättring men skadan var dock för svår och efter en påtaglig försämring under de senaste veckorna avled gossen som nämnts i går.
Den bortgångne, som av lärare, kamrater och grannlagsbor beskrivits vara en snäll och präktig pojke, var son till fru Helga Pettersson i hennes första äktenskap. Han sörjes närmast av modern, fosterfar samt tre syskon.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Januari 1942
N:r 2
Vådaskjuten Vängebo låg 15 tim. i skogen.
Fasansfull nyårsnatt för ensam jägare. — Anträffades efter fem timmars sökande.
En jaktolycka, som gjorde en ung lantbrukare till invalid, inträffade på nyårsaftonen i Garda Att den skadade, 32-årige Evert Olofsson från Vänge, dock kom undan med livet i behåll, får anses som märkligt, då han fick ligga ute i vinterkylan under 15 timmars tid utan möjlighet att påkalla någon hjälp. Olyckan inträffade nämligen vid 10-tiden på nyårsaftonens förmiddag och det var först kl. 1 på nyårsnatten som man fann Olofsson ute i skogen. Han hade träffats i vänstra benet av ett skott från sitt gevär, men hur olyckan tillgått har ännu inte kunnat utrönas. Kylan under nyårsnatten var här vid kusten i Visby minus 4,2 och man kan därför sluta sig till att det varit minst ett par grader kallare i de trakter, där olyckan skedde.
Hr Olofsson hade i helgen begivit sig till Garda för att hälsa på sin broder vid Autsarve och på nyårsaftonens förmiddag begav han sig ut på jakt i skogarna omkring gården. Han tog endast några smörgåsar med sig som matsäck och när han därför inte kom tillbaka efter mörkrets inbrott började man bli orolig. Vid 8-tiden kom hunden ensam hem till gården och då förstod man att någon olycka inträffat, varför brodern begav sig ut för att leta. Denne återvände vid 10-tiden efter fåfängt sökande, men när den person, som ägde marken där Olofsson jagat, kom hem sent på kvällen fortsatte man spaningarna, ty markägaren visste ungefär åt vilket håll Olofsson skulle gå. Tack vare hundspåren hittade man snart den skadade.
Klockan var 1 på natten när Olofsson anträffades och han hade alltså legat i skogen i ungefär 15 timmar utan att kunna påkalla någon hjälp. På grund av kylan och blodförlusten var Olofsson ganska medtagen och han fördes så fort sig göra lät till närmaste gård. Ambulansen tillkallades så fort som möjligt och vid 3-tiden på nyårsmorgonen kunde Olofsson föras in till lasarettet.
Där visade det sig att skottet fullständigt trasat sönder blodkärlen i underbenet, varför detta måste amputeras. I övrigt synes Olofsson, enligt vad lasarettsläkaren i dag meddelar på vår förfrågan, inte ha tagit någon allvarlig skada av sin långa vistelse ute i kylan, varför han befinner sig utom fara.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Januari 1942
N:r 1
Armasjärviofttren föras hem på torsdag.
Några bilder tagna vid Armasjärvis strand i de tidigaste morgontimmarna efter katastrofen. Det är räddningsmanskapet, som dirigeras ut på sjön att söka, och pontonerna, som gå ut.
Noggranna undersökningar av olycksfärjan.
Armasjärvi. (TT.) Olycksfärjan togs upp på land på måndagsmorgonen, och fyra ingenjörer hålla nu på med en noggran undersökning av den. I samband med olyckan studerar man även den juridiska sidan av saken, framhåller överstelöjtnant Häger. Det är flera förordningar och vägstadgar som måste genomgås. I detta sammanhang påpekar överstelöjtnanten det egendomliga i att vid färjstället saknas några som helst anslag om förordningar som bruka gälla vid. dessa trafikmedel. Likaså saknas belysning både vid tilläggsplatsen och på själva färjan, något som givetvis måste ha bidragit till att försvåra räddningsarbetet. Området är nu delvis spärrat för att undersökningarna skola kunna pågå obehindrat.
Om torsdag sker hemtransporten av de omkomnas stoft från Armasjärvi, där sorgegudstjänsten hålles kl. 10. Några anhöriga till de omkomna ha ännu icke anlänt till Armasjärvi. Förläggningsförhållandena äro mycket besvärliga, varför det blir svårt att ta emot några resande.
Tanken på att uppföra ett minnesmärke på platsen för denna den största katastrofen 1 modern tid i vårt land har förts fram, upplyser överstelöjtnant Häger slutligen. Man undersöker redan hur planen skall kunna realiseras.
Några av de förolyckade vid Armasjärvikatastrofen. Fr. v. KR. G. Thurfjell, Ersnäs, H. Salomonsson, Lappträsk, Folke Hessel, Svartvi, L. F. Å kerdal, Haga, K. H. Asplund, Ideå, I. Kårtensson, Nordingrå, S. B. Persson, Kvistleby, R. L. Abrahamsson, Björkelund, R. A.J. Södergran, Lycksele, E. R. Eriksson, Myckelgensjö, K. M. Pettersson, Ånäset, och P. G. Anderss on, Kåge.
Var färjan gisten?
Även måndagens bärgningsarbete kröntes med framgång, i det man hittade ytterligare två av de omkomna, nämligen Domeij och Tjärnström. Nu återstå fyra döda att bärga.
Det är ett mycket krävande arbete som bärgningsmanskapet utfört, framhåller överstelöjtnant Häger på måndagskvällen. Vattnet har nu blivit mycket kallt och sjöns botten är synnerligen dyig. Ingenjörstrupperna ha bärgat de flesta av de omkomna genom sina draggningar.
En teori som framförts angående orsaken till olyckan är, att färjan skulle ha varit gisten ovanför den vanliga vattenlinjen, så att den börjat taga in vatten genom sprickorna ovan denna linje när färjan blivit mer belastad än vanligt.
En lång likfärd.
Inbjudna till sorgehögtidligheten i Armasjärvi äro landshövding Hansén och biskop Jonzon, meddelar försvarsstabens pressdetalj. För att värdigt hylla minnet av de omkomna hålles sorgegudstjänst omedelbart före stoftens hemförande från Armasjärvi kl. 10 på torsdagsmorgonen. Själva platsen för sorgegudstjänsten är ännu ej bestämd, men en musikkår skall medverka.
Med bilar föras sedan stoften till Övertorneå station och därifrån med järnväg över Karungi till Boden. Paradering av truppförband sker vid såväl Armasjärvi som på vissa platser längs sorgetågets väg. Det manskap som kommenderats som bärare åtföljer stoften från Armasjärvi till Boden.
Under sorgetågets förflyttning kommer även åminnelsehögtidligheter att hållas bland de förband i trakten, vilka icke delta i paraderingen.
Konungen skänker 1,000 kr. till de efterlevande.
Stockholm. (TT.) Konungen har tillställt chefen för Övre Norrlands trupper 1,000 kr. som gåva till de anhöriga till offren vid Armasjärvi. Svenska vägaktiebolaget har genom sin verkställande direktör. .kapten. Sven, Erikson, Stockholm, även skänkt 1,000 kr. för samma ändamål.
Ett vackert och efterföljansvärt exempel på det militära kamratskapet har visats av befäl och manskap vid en artilleriförläggning i Övre Norrland. Så foct man fick meddelandet om tragedien vid Armasjärvi igångsattes en insamling till de omkomnas efterlevande och redan nu har en ansenlig summa tecknats. När insamlingen avslutats skall beloppet ställas till rikskommitténs förfogande.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 oktober 1940
N:r 251
Duktig räddningsbragd av Endretös.
Räddade yngre broder från att drunkna i brya.
— Gossen hade sjunkit ned i dyn.
Trenne syskon, barn till lantbrukaren Arvid Pettersson, Fjälls i Endre, spelade huvudrollen i följande händelse, som i lördags utspelades ett stycke från Fjälls gård. Då omständigheterna kring det hela peka på, att här en vacker räddningsbragd utförts, är saken värd att komma till offentligheten.
Två minderåriga söner till Arvid Pettersson i åldern 8 resp. 4 år, befunno sig ute i gårdens marker. Då de sprungo omkring och lekte i hagen råkade av någon anledning den äldre gossen, Tore, gå ner sig i en brya, och under försöken att ta sig upp sjönk han istället allt djupare ned i dyn. Den lille fyraåringen, som heter Bengt, kunde givetvis icke göra någonting för att själv bringa brodern hjälp, utan skyndade allt vad hans små ben förmådde att uppsöka en äldre syster, 16-åriga Ingrid Pettersson, som arbetade på en åker ett gott stycke från bryan. När Ingrid kom rusande till olycksplatsen såg hon till sin fasa, att brodern Tore sjunkit så djupt ned i bryan, att endast håret syntes över vattenytan. Utan att tänka på den risk hon själv utsatte sig för, begav hon sig ut i bryan och lyckades, egendomligt nog utan att själv dragas ner i dyn, så småningom få upp den till synes livlöse brodern på stranden. Obekant med hur livräddning med konstgjord andning tillgår, började hon emellertid ruska brodern för att försöka få ur vattnet ur honom. Dessförinnan hade hon tillsagt fyraåringen att springa efter hjälp, och då en äldre broder till syskonen, 19-årige Klas Henrik, skyndsamt kom till stället, hade Ingrids ansträngningar att få liv i Tore krönts med framgång. Det första han yttrade till systern när han kom till medvetande var:
— Vad du dunkade mig i ryggen.
Gossen var ännu icke vid full sans och hans ansikte var alldeles uppsvällt när han av den äldre brodern bars hem. Efter lämplig vård kryade han emellertid snart på sig.
Det var en vacker räddningsbragd, som Ingrid utförde genom att rädda sin bror undan en säker död. Men hon torde få dela äran med lille Bengt, som förstod att i rätt tid tillkalla hjälp. Det är för övrigt inte första gången den lille pysen visat en ovanlig rådighet för sin ålder och därigenom lyckats rädda en annan gosses liv. Vid ett tillfälle, då Bengt lekte på en granngård, hade en pojke ramlat ned i en brunn, och Bengt sprang genast efter gossens fader. Denne kom också lagom för att rädda sin son från drunkningsdöden i brunnen.
Tore kom undan äventyret med blotta förskräckelsen, men systern Ingrid har ådragit sig en liten förkylning efter det kalla och otrevliga badet och måst intaga sängen. Det är dock att hoppas, att den duktiga flickan snart skall vara på benen igen.
Det torde vara skäl i att närmare utreda, huruvida inte en belöning i någon form skulle vara motiverad för den vackra räddningsbragd, som här utförts. Visserligen kan det tyckas, som om glädjen över att ha räddat en broder till livet är belöning nog, men en uppmuntran, från t. ex. en offentlig institution, Synes-Ooss i detta fall vara välmotiverad.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 oktober 1940
N:r 251