Etikett: Öja

Södra Gotland, 14 Juni.
Ett dödsbud från fjärran land kom i går anhöriga till del, då för dem omförmäldes att nittonårige matrosen Herman Hansson, son till hemmansägaren Lars Hansson, Augstens i Vamlingbo, aflidit i Sydamerika i gula febern.

En påstötning ofvanifrån, just ej af det behagliga slaget, tror sig’en arbetares hustru här i en socken fått, då hon häromdagen var stadd i ett mindre ärligt ärende. Gumman i fråga skulle i en bondes äng lura sig till litet ris att binda kvastar utaf och hade lyckligen bundit ett halft dussin, men då hon skulle fortsätta mnedskärandet af en ny liten björk, som för bättre bekvämlighets skull böjdes nedåt, ringlade sig med detsamma en orm med sin kalla lekamen ned öfver kvinnans händer.
Gumman trodde sig i den uppenbarade fienden se ett meddelande från höjden emedan hon ej vandrade rättfärdighetens väg, hvarför hon, låtande både färdiggjorda kvastar och afskuret ris kvarligga, skyndade till ängens ägare och der under synbar ånger erkände och bad om förlåtelse.

Regn, regn, snart regn är det ljudliga önskemålet för hvarje landtbrukare sedan den svåra torkan som alldeles hotar att förderfva den vackert tillämnade grödan nu rådt här en längre tid under brännheta dagar, derunder värmen varierat mellan 25 och 30 grader i skuggan. Några moln ha ibland synts på himmelen och landtmännens blickar ha ljusnat, men illusionen har snart försvunnit med molnen, som sjnnkit ned bakom horisonten, då solen åter gassat lika hårdt som förut.

Höskörden är på många ssällen börjad med klöfver och luzern på sådana marker der torkan alla redan satt sin prägel deruppå och dessa ställen äro många.

Burgsvik, 13 Juni.
En het kommunalstämma. Såsom vi förut omtalat, hade ett par personer klagat öfver kommunalstämman i Öja, som hållits i April om beviljande af minuteringsrättighet, och i går voro de icke klagande kallade att afgifva sitt utlåtande öfver klagoskriften.
Tack vare kyrkoherden Gadds ledning uppnådde nykterhetsvännerna att så godt som alla af klagandenas påståenden i sak måste godkännas. Majoriteten, bestående af några större fyrktalsägare, sökte dock bortresonnera klagandenas påståenden. Då t. ex. första punkten behandlades angående ätt en ledamot af nämden ej blifvit kallad, lemnade denna, som var personligen närvarande, det inlägg att han ej erhållit någon kallelse, och kommunalnämdens ordförande förklarade att han »trodde» sig skickat bud till honom, men att han ej kom i håg med hvem. Nu framstäldes det förslag att så väl denne ledamots som kommunalnämdens ordförandes yttrande skulle tagas till protokoll, hvilket skedde. Men då uppträdde nämdens ordförande och förklarade, att han ansåg nämden äga rättighet att fatta beslut äfven om ej en ledamot blifvit kallad, då den likväl utgjordes af fem medlemmar, ordföranden inberäknad.
En annan person begärde att stämman skulle anse att man förfarit lagligt. Detta besvarades med blandade ja- och nej-rop. Flere talare ansågo att det låg utom stämmans befogenhet att yttra sig derom, utan att detta tillhörde konungens befallningshafvande att afgöra. Ordföranden upptog likväl voteringsförslaget. Kyrkoherde Gadd anmälde sin reservation med det yttrande att han ansåg det strida mot allmän lag att kommunalstämman upphäfvde sig till domare, och afhöll sig från att rösta. Hans exempel följdes af flera andra. På samma sätt fortgick i öfriga frågor.
Emellertid återstår att se hvad konungens befallningshafvande tänker om saken, och för öfrigt lär man, om dess utslag ej utfaller i önskad riktning, fortsätta vidare. För öfrigt lär man vara betänkt på att öfverklaga äfven på denna stämma, då dervid mycket torde tillgått annat sätt än kommunalförordningen stadgar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Juni 1896
N:r 90