Etikett: Öja

Öja socken ligger på norra delen av ön.
Gårdsnamn: Barkarve, Bjärgvide, Bobbenarve, Bocksarve, Botarve, Botvide, Bringes, Burge, Domerarve, Gisle, Lasses, Matsarve, Mjölhatte, Mårtens, Ockes, Ollajvs, Olovs, Petes, Prästgården, Ranarve, Roes, Ronnarve, Rudvier, Sandkvie, Sibbenarve, Sigfride, Simunde Lilla, Simunde Stora, Skoge, Stockvike, Strands, Unghanse.

Publicerat

Rättegång- och polissaker.

Norra häradsrätten. (Länsfängelset).
Ransakning hölls i går med ynglingarne Ludvig Melker Daniel Norman-Hejdlund, född 1873 i Endre, och Oskar Alfred Fardelin, född 1875 i Follingbo. Enligt egen bekännelse hade de natten mellan 17—18 sistlidne Oktober madelst inbrott genom ett fönster i manbygningen å Stora Vede i Folliogbo tillgripit omkring 80 liter päron och 3 burkar sylt värderade till omkring 20 kr.
De dömdes hvardera till 4 månaders straffarbete.

För uppsåtlig misshandel å sabbatstid, hvarå ringare skada följt, dömdes drängen O. Bolin att böta 25 kronor. Åklagarens talan mot i samma mål instämde E. Björkander nedlades.

Södra häradsrätten. (Fjerde sammanträde, ordf. e. o. hofrättsnotarien M. Vedberg.)
Misshandel. Kronolänsman Svallingsons mål, å tjenstens vägnar, mot arbetaren Gust. Östman, Tjengdarfve i Träkumla, för misshandel å Avders Byström, Träkumla, förevar ånyo. Svaranden företrädde personligen. Han bade ingalunda våldfört sig å Byström utan denne hade i stället rusat på Ö. utan anledning, dragit honom i håret, svurit mot boaom och slagit honom med en enstör på skuldran »så att hufvet hade epricket om de träffna, och för resten var inte Byström 80 år, som folk påstod, utan bara litet öfver 70. Käranden hade inkallat tre vittnen, hustru Fredrika Grefberg och bustru Emma Bäckström, båda från Träkumla, samt Oskar Nordström, Mikels i Vall. Mot vittnet Grofberg framstälde svaranden jäf på den grund att hon skulle vara mivdre vetande — hon skulle visa betyg, ville han. Jätsanmärkningen lemnades af rätten utan afseende. Nordström berättade, att han vid förbifarandet af Grefbergs stuga blifvit ditropad af hustru G. för att skilja ett par kämpar åt. Vid framkomsten till valplatsen hade han funnit Östman lutad öfver den på marken liggande B., troligen hållande honom i kragen; vittnet hade uppmanat Ö. att följa med derifrån och fått till svar: »Kan inte, för gubben håller i mitt bean», Emellertid hade de skilts, hvarefter de nöjt sig med att träta på hvarandra, Vittnet hade iakttagit en blå fläck i B:s ansigte. Det återstående vittnet, hustru Gretbers, berättada, på tillfrågan, att Bäckström bor hos henne »i aine änden, i aignes rum». Östman bade kommit in för att få låna en yxa, hvarvid hustru Grefberg passat på tillfället att be Ö. ta vara på sina getter, annars måste vittnet och Byström stänga in dem. Då hade Ö. i vredesmod svarat: »Jag skall dj-—n anamma hbjelpa den gubben, jag», hvarefter han gått ut. Vittnet följde efter och såg Ö. draga B. i ena kinden så att blod rann, och slå honom ett slag under ögat, hvaraf en blå fläck uppkommit, -kasta omkall honom oh trycka honom på bröstet. Byström sjuknade efter det der och måste hålla eig till sängs i12 dagar. Han var nu frisk, men klagade stundom öfver smärtor i bröstet. På fråga upplyste de båda sista vittnena att Östman besökt Byström och bjudit förlikning med 10 kronor, men att detta blifvit afslaget af B., som i stället fordrat 25 kr. Östman medgaf att börja med att han bjudit 3 kronor, men ändrade sig sedan till 10. För öfrigt bestred han helt och hållet hustru Grefbergs vittnesmål. Målet uppsköts till andra rättgångsdagen af sjette sammanträdet, då svaranden skall sig inställa vid vite af 25 kr., käranden med den bevisning, hvaraf han vill sig begagna.

Förmyndareredovisning. Karl Franzén i Stockholm är förmyndare för Hildur Diewenkorn och har blifvit ålagd i denna egenskap afgifva redovisning; men då han ännu ej erhållit någon sådan från sina företrädare i förmyndareskapet, Joh. Gardell, Martille i Stenkumla, och fru Dina Diewenkorn i Stockhulm, har han för utfående af dylik stämt till häradsrätten. Ingen af svarandena infunno sig och käranden öfverlemnade målet med yrkande om redovisning inom 3 månader samt att den af svarandena, som bäst gälda gitter, skulle åläggas betala rättegångskostnaderna.

En hårdnackad kamp. Från ett föregående sammanträde var uppskjutet ett mål, hvari P. Persson, Westerväte i Väte, yrkade ansvar å Jakob Hjorter, Grogarns i Gammalgarn, för bedrägligt förfarande i det att H. skulle på torgdagen i Hemse 7 Okt. till kär. för 150 kr. sålt en häst, som visat sig istadig och omöjlig att begagna, om hvilka fel säljaren skulle ha varit medveten, Att svara i detta mål jänte Hjörter var nu instämd Joh, Gardell, Svartdal i Gammalgarn, emedan vid förra behandlingen af målet vittnesberättelserna antydt, att Gardell varit egentlige ägaren till hästen och Hjorter tjenstgjort endast som mellanhand, Detta visade sig bli ett inveckladt mål. Gardell försvarade sig förtvifladt och kämpade tappert om hvarandra fotsbredd grund; han bestred riktigheten af de) förut aflagda vittnesmålen (ett af dessa intygade, att Gardell bjudit vittnet 5 kronor, om han kunde sälja stoet åt honom); han hade förut på dagen 7 Okt. sålt stoet till Hjorter och visste ej om Hjorters transaktion förr än senare. Till att börja med tycktes det som han sålt kampen på kredit till Hjorter, men efter en stund medgaf han att han fått 130 kr. kontant och revers på 20 kronor. Sjelf bade han betalt kreaturet med 75 kronor och 50 valar strömming. Efter band som det blef svårare att klarera sig fick han allt värre och värre att förstå ordförandens frågor, och nekade till slut alldeles att ingå i svaromål »för stämningen var odräglig». Efter enskild öfverläggniog ålade rätten Gardell att svara, hvaremot G. anmälde missnöje. Rättens ordförande hade äfven sedermera rätt svårt att förklara för G. hvad det ville säga att svara på frågor. Hjorter blef under förhöret allt döfvare och döfvare.
Ett vittne å kärandesidan, Nils Närström, Gammalgarp, berättade att vid ett tillfälle efter första förhöret, då vittnet till Hjorter yttrat denj förmodan, att Hj. nog skulle klara sig, sagt sig veta att detta ej blefve så lätt, ty Gardell skulle nog höras som vittne. Några dagar förut hade G. sagt, att han sålt hästen till en Vätebo. Hjorter och Gardell i förening hade en gång berättat för vittnet, att Hjorter på torgdagen fått i uppdrag att sälja märren för 160 kronor, men kommit till. baka till Gardell med besked, att det ej stod till att få mera än 150 kr. Härpå hade G. svarat: »Nå så få vi väl ta det då».G. bestred alltihop och Hjorter gjorde likadant. Nytt uppskof till andra rättegångsdagen af sjette sammanträdet beviljades för slul påståendes angifvande. Kärandens yrkanden äro icke få eller små: återbärande af de 150 kronorna, ränta derpå sedau 8 Okt., 50 öre om dagen sedan 8 Okt. till underhåll af hästen tills återlemnandet eker, ersättning med 10 kronor för en resa till Gammalgarn i ändamål att få köpst att gå tillbaka, samtliga rättegångskostnader samt till sist lagligt ansvar för bedrägligt förfarande.
Målets behandling upptog en tid af nära tre timmar.

Beedigad konkursstat. Handlanden E. R. Söderlund i Hejde och hans hustru Julia Söderlund beedigade sin konkursstat, som upptog tillgångar 351 kr. 28 öre och skulder 911 kr. Till god man valdes Aug. Nordstedt, Klintehamn; till rättens ombudsman utsågs kronolänsman M. E. Svallingson, Klinte, och till god man för hustrun dennas fader f. skol lären C. H. Löfveberg i Burs.

Skogsåverkan. Till förnyad behandling företogs f. nämdeman Olof Olofssons, Ventinge i Hejde, åtal mot godsägaren W. Wöhler, Klintebys i Klinte, för olaga åverkan af skog i en skogsmark, Branden kallad, hvilkens skog Olofson i slutet af 1888 sålt till Wöhler för afverkning intill I Januari 1892. Härifrån hade reserverats 200 fröträd, som ej fiogo röras. Dessa vilkor hade enligt kärandens mening öfverträdts, derigenom att W. låtit efter 1 Jan, bortforsla förut huggen skog och att en del af fröträden äfven tagits. Härför yrkades en ersättning för 100 lass mestadels grenved med 300 kronor, jämte godtgörelse för en förstörd tun och en sönderbruten( grind, som efter 1 Jan, hindrat inträdet i Branden. W. Wöhlergs inspektor Hellmuth Wöhler skildes från målet. Käranden hade inkallat 6 vittnen, som berättade: Vittnet Nils Qvarnstedt: Hade varit närvarande då kontraktet skrefs och fick då den uppfattningen, att såväl köpare som säljare menat att allt skulle vara. bortfördt före 1 Jan. 1892. På af svaranden framstäld fråga kunde han likväl ej tega på sin ed att annat menats än hvad som nämts i kontraktet (hvilket stadgar, att afverkningsrätten intill I Jan, var åt Wöbler öfverlåten). Vittnet Ferd. Jakobsson: var närvarande vid kontraktets uppställande. Olofsson ville ej sälja skogen på mer än 2 år, men ingick till sist på köparens önskan att få 3 år, då Wöhler fruktade att ej hinna forsla bort allt på 2 år, om blidvinter skulle inträffa. Vittnets mening var, att kontraktet gålde äfven det atverkade virkets bortförande inom loppet af de treåren. Vittnet Herrman Ramberg: I början af förlidet år hade han varnat svaranden för att hugga fröträd på Branden, alldenvstuvd han sett W:a folk göra så Wöbler hade dervid frågat hvem som gjort detta, hvilket vitinet ej velat uppgifva, alldenstund han ej velat ställa sig ovän med någon. Dessutom hade han sett öfver 100 lass grenved och fröträd köras från Branden efter 1 Januari, hvarjämte han sett en 4 eller 5 kastar grenved tagas från Olof Olofssons bredvid liggande mark. På fråga uppgaf han sig veta, att alla tagna fröträd varit s. k. vindfälda. Vittnet Johan Ramberg, den föregåendes gon: Hade varit med att bortföra öfver 100 lass grenved och delvis fröträd, allt efter 1 Jan. 1892. Hade sett att det huggits på ägan efter nyåret och hade han känt igen arbetarne såsom tillhörande Klintebys. Han hade räknat 88 afverkade t:äd, hvilka delvis användts till kälkstafvar. — Efter detta vittnesmåls afläggande yrkade kärandecs ombud ansvar å Wöbler äfven för huggving af skog sedan kontraktet utlupit. — De två återstående vittnena Vilhelmina Ramberg och Olof Pettersson hade i sak detsamma som de föregående att förmäla.
Svaranden hvarken bejakade eller förnekade det faktum, att skog huggits, men bestred att något ansvar kunde drabba svaranden, alldens\’und sv:s folk mot hans vilja och uttryckliga befallning vidtagit de omvittnade åtgärderna. Käranden yrkade ansvar å Wöhler för att han olofligt afverkat skog och skiljt annan från hans egendom, samt ersättning med 300 kronor för efter 1 Jan. bortförd skog, och ifall detta yrkande ej bifalles, att svaranden måtte ådömas erlägga 25 kronor för trån Olof Olofssons skog bortfördt virke samt 50 kr. för från Branden bortförda fröträd. Utslag atkunnas å andra rättegångsdagen af sjette sammanträdet.
Käranden anmälde missnöje äfven att hans begären om förnyadt uppskof för skrittligt ansvarsyrkandes aftgifvande ej bifölls af rätten.

Mycke skrik och lite ull. Om en obebygd jordägendom, mätande å ena leden 50 fot och å den andra icke mindre än 37 centimeter, tvistade husbonden Petter Karlsson, Dyple i Tofta, med sin granne Lars Kristoffersson. Sakan är nämligen den, att de båda gubbarnes ägor åtskiljas medels en hundraårig tun och till yttermera visso ett par råstenar som ändpunkter. Käranden upptäckte en dag att ett afstånd af 35 centimeter skiljer stenar och fun och bums skulle det bli mål af saken. Målet har varit före en gång förut, en idag hade käranden framfört sitt tunga artilleri, fyra vittnen, förste landtmätaren i länet och tre hemmansägare. Landtmätaren antog, att stenarne voro att rätta sig efter, ty de hade tydligen stått orubbade sedan storskiftet 1820, emedan rundt om dem stora träd uppskjutit, De andra tre vittnena voro inkallade för att. värdera det hö, som möjligen kunnat växa på jordremsan samt att intyga, det de flesta stötestörarne stodo på kärandens mark (!). Samtlige vittnena värderade höet till 50 öre öm dagen. Allting i detta härliga mål var litet — utom kostnaderna. Vittnens ersättningar uppgingo till 92 kr. Käranden yrkade i slutpåståendet att svaranden skulle betala: 20 kr. för hvarje inställelsedag, alla rättegångskostnader, vittnesersättningarne och kostnaderna för deras kallelse m, m. — Utslag afkunnas första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Samme kärande yrkade åläggande för Nils Jakobsson, Öfvide i Eskelhem, att fortsätta en tun. Deras ägor stöta till hvarandra och käranden uppgifver sig ha tunat sin del, hvilket deremot svaranden underlåtit, hvarigenom kärandens tun blifvit utan nytta. Svaranden genmälde deremot att emellan de båda ägorna går en skogsväg, uttagen från ägorna gemensamt, och att således ingen skyldighet kunde honom åläggas att tuna, aldra helst som han stängt mot vägen, Målet öfverlemnades och utslag afkunnas första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Öfvorträdelse af jagtstadgan. Kronolänsman Svallingson hade å tjenstens vägnar instämt f. hemmansägaren Petter Pettersson, Nasume i Tofta, med yrkande om ansvar för oloflig rapphönsjagt under de 2 sista årens vintrar. Svaranden nekade och målet uppsköts till andra rättegångsdsgen af sjette sammanträdet, hvarvid svaranden vid 25 kronors vite skall vara tillstädes.
— Samme åklagare hade samma yrkand för samma föreseelse under samma tid mot bondesonen Karl Mårtensson, Krokstäde i Tofta. Denne erkände genom ombud. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af femte sammanträdet.
— Samma åklagare yrkade ansvar å Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, rör att han under förbjuden tid innebatt och försålt skjutna rapphöns. Han nekade genom ombud. Uppskof till andra rättegångsdagen af sjette sammanträdet, då svaranden vid 25 kronors vite skall vara tillstädes.

För olaga utskänkning af maltdrycker under sabbat var handelsidkerskan Josefina Österberg, Klintehamn, instämd af kronolänsman Svallingason. Svaranden erkände. Utslag afkunnas å första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Skifteskrångel. Johan Olsson, Kyrkeby i Etelhem, m. fl. hade till tinget instämt Petter Pettersson, Smiss i Garda, med yrkande om ansvar för att P. skulle ha afverkat 30 st. undantagsträd å en skogslott, som genom laga skifte i Garda socken öfvergått till Frendarfve hemman från Smiss, Smiss hade bytt om ägare, och nye ägaren hade afverkat 30 st. träd, ehuru han vetat att förre ägaren redan låtit afverka de undantagna träden.
Svaranden medgaf att han verkstäldt afverkningen, men bestred att han haft kännedom om den förut skedda trädfällningen. Sedan tre vittnen hörte, som intygade, att svaranden ägt vetskap om förhållandet och som värderade de fälda träden till 30 kronor, uppsköts målet på kärandens anbållan till andra rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

(Tredje rättegångsdagen.) Ärekränkningsmål. Husbonden Alfred Pettersson, Kyrklasse i Atlingbo, hade uttagi: stämning å hustru Anna Söderberg och muraren Fagerström, båda från Väte, för att de skulle hafva otspridt rykte att käranden stått och fortfarande står i brottsligt förhållande till en ännu i hang tjenst befintlig piga. Hustru Söderberg hade till ombud utsett sin herre och man, sem i ett grannt tal upplyste om, att ärekränkniogen inte skett ännu, »men kummar sen när det blir vittnesmål». Käranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen at sjette sammanträdet för att med vittnen styrka åtalet.
Muraren Fagerströms ombud bestred att hufvudmannen i ringaste mån utspridt förklenande rykten, men medgaf att han inför några socknebor afgifvit ett skriftligt intyg att F. vid tillfälligt arbete hos Pettersson iakttagit omständigheter, som förefallit honom misstänkta, hvilket intyg af sockneborna användts att styrka en af dem till domkapitlet ingifven anmälan att P. begått horsbrott. Svar ndeombudet sade sig tro, att denna stämning tillkommit för att hindra Fagerström att höras om vittne i den till domkapitlet anmälda saken. Kärandeombudet bestred att något afseende måtte fästas vid denna omständighet, alldenstund i fall af kär:s brottslighet hustrun vore rätta åklagaren, och denna påstod att ryktet vore tull omlig lögn. Sakens fortsa ta behandling uppsköts i liknet med föregående.

Våld mot fader. Tvänne vittnen, hemmansägaren Anton Pettersson, Bota i Garda och hans hustru hördes i dag i det förut omnämda målet mellan Jakob Larsson och hans son Lars Jakobsson, Mårtens i Gurda, angående misshandel. Vittnena berättade, att gubben hyr rum i deras bus och att de trettondagen på aftonen från Larssons kammare hört oväsen och till sist sågo Jakobsson springa sin väg ifrån huset. Anton Pettersson bade då gått in och funnit målsäganden i mycket lätt drägt och med ett större sår i pannan, från hvilket blod rikligt flöt. Larsson uppgaf att Jakobsson slagit honom med ett paraply. Vittnena intygade, att stridigheter ofta rådde mellan parterra och att Jakobsson brukade helsa på gubben endast när han, Jakobsson, hade varit i staden och blitvit litet full. Målet uppsköts för svarandens hörande till andre dagen af sjette sammanträdet, då svaranden vid hämtnings äfventyr skall vara tillstädes. För förfallolöst uteblifvande i dag dömdes svaranden att utgifva försutna vitet, 25 kronor.

Skogsåverkan. I det till i dag uppskjutna målet mot Job. Karlsson, Qvie i Lojsta, för oloflig åverkan å Lojsta annexhemmans skog förekom ingenting egentligt nytt. Svarandens ombud inlemnade en skrift, hvari anhölls att Joh, Karlsson skulle blifva från målet skild, alldenstuad kan blott i egenskap af tjenare hos fadren och på dennes bud verkstält buggningen. Åklagaren begärde uppskof för att äfven instämma fadren, som uppgafs vara den verklige arrendatorn af annexet, och för att åvägabringa bevisning. Uppskofvet beviljades till andra dagen af sjeite sammanträdet.

Jordatvist. Vid förra sammanträdet hade Stånga kemmun genom tre å kommunslstämma utsedde personer instämt hemmansägaren L. N. Lagergren, Gumbalde i Stånga, med yrkande att Lagergren skulle åläggas mot ersäftning till kommunen ötverlåta 10 tunnland jord från Ståvga myr, hvilken jord Lagergren på kommunalstämma 1 November 1886 skulle fått i uppdrag att för kommunens räkning inköpa för att användas till torftagning för skolans m, fl:s behof, men hvilken jord Lagergren sedermera låtit lag ara i eget namn. På stämma 4 Maj 1891 utsågos 3 personer för att förmå Lagergren öfverlåta jorden, eller, ifall detta ej skulle lyckas, sätta sig i förbindelse med juridiskt ombud f.r att på laglig väg tvinga L. dertill. Som nämdt hade dessa stämt till förra sammanträdet, men målet kunde ej då till behandling upptagas, enär de tre komiterade ej fått stämmans fullmakt att väcka åtal. Vid detta sammanträde hade åtalet väckts af kronolänsman E. Enaeman, på fullmakt af de vid kommunalstämman utsedda 3 personerna, Svaranden nekade äfven denna gång att ingå i svaromål på deh grund att de fullmakten utfärdande personerna ej haft lagligt bemyndigande dertill. Häremot protesterade käranden, yrkande att rätten måtte ålägga svaranden att genast ingå i svaromål. Efter enskild öfverläggning förklarade rätten att målet ej kunde till pröfning upptagas, på den grund att kommunalstämmobeslutet ej vunnit laga kratt. Käranden anmälde sig bäremot vilja erlägga vad. Svarandeombudet begärde för sin hufvudmans två inställelser 15 kr. och tillerkändes af rätten 10 kr., hvilket bestreds af käranden.

Qfverträdelse af skogsförbud. Kronolänsman E. Eneman instämde hemmansägaren A. Johansson för att han skulle borthuggit skogen i s. k. Hedhagen vid Hesselby i Linde i trots af k. befhdes förbud af 14 Oktober 1885, utfärdadt tillh:smmansägaren Firnhaber, Hesselby, att hugga i hagen annat än till husbehof. Åklagaren yrkade utgifvande af försutna vitet, 300 kr. Svaranden bestred, och käranden erhöll uppskof till andra dagen af sjette sammanträdet, för att åklagelsen styrka.

Vinhandel. Å tjenstens vägnar yrkade kronolänsman Eneman ansvar å handl. Fritiof Kahl, Alskog, för olaga försäljning af vin.
Svaranden erkände; öfverträdelse hade skett emedan han trott att han på grund afrättighet att sälja vin å norr äfven ägde denna rättighet i Alskog. Utslag afkunnas vid sjette sammanträdet.

Slagsmål. Till kronolänsman Lindström i Öja hade af hemman äg. J. P. Pettersson, Sibbjens i Vamlingbo, anmälts att sjömännen Fred. Johansson och Erhard Larsson, båda från Burgsvik, qvällen 12 sistl. Mars gjort försök att »mörda honom» genom att bl. a. kasta en full ölbutelj på P. så att den träffat foten och der åstadkommit en svullnad samt genom att tilldela P. slag på slag så at P. måste fly till sin släde och köra i väg allt hvad tygen höllo för att undkomma sina plågoandar, som likväl ett långt stycke förföljt honom med stenkastning. Dessutom hade våldsverkarne utslungat de rysansvärdaste hotelser mot Pettersson, såsom att de skulle »ta strupen af honom», »qvärka och plocka honom i stycken». För alltihop det der ville han nu ha 100 kronor.
Af på stellet för öfvervåldet, gästgitvare gården Domerarfve i Öja, hållet polisförhör, hvars protokoll upplästes inför rätten, framgick af vittnens utsago, att Johansson och Larsson befunnit sig i köket, då Peitersson också kommit dit. Larsson hade gäckats med Pettersson, hveröfver denne bitfvit förargad och sagt några hårda ord. Till svar hade en full ölbutelj kommit flygande mot P., som dervid frågat »hvad det var för busar han hade att medgöra.» P. hade dervid gått ut på gården, men Jakobsson följt efter, hvarefter båda tyckas ha t-umfat på. hvarandra. Striden slutade med P:s flykt och stenkastning af sjömännen.
Jakobsson var personligen närvarande och erkände delvis hvad som lad s honom till last, men hade vid tillfället varit så berusad, att han nu ej kunde påminna sig hur bataljen tillgått eller att han hotat P. till lifvet.
Gästgifvaren C. J. Andersson, Domerarfye i Öja, och hans piga Amanda Gyllström hördes nu som vittnen och vidhöllo sina vid polisförhöret afgifna berättelser. Målet uppsköts.

Gotlands Allehanda
torsdagen den 14 April 1892
N:r 57

Publicerat

Dödsfall Anna Charlotta Munthe

Tillkänngifves att framlidne Tullinspektoren C. F. Munihes efterlemnade maka Anna Charlotta Munthe stilla och fridfullt afsomnade vid Domerarfve i Öja den 6 April1892 kl.6 f. m. i en ålder at 91 år, 1 mån, och 29 dagar, sörjd och saknad af barn, barnbarn och barnbarns barn.
Gustafva Lindström, J. A. Lindström.
född Munihe.
Sv. Ps. 360

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 April 1892
N:r 54

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 24 Mars 1892.
Våren tyckes nu gjort sitt inträde, sedan de flesta sommarfåglar, såsom lärkan, vipan, staren m. fl. ankommit till våra bygder. Beträffande väderleken kan sägas, att fastän den är vacker och behaglig om dagarne, råder dock en ganska skarp kyla och frost om nätterna, hvilket ju allt inverkar ganska skadligt på sädesbrodden. — På tal om sommarfåglar kan nämnas att äfven dylika i form af laxfiskebåtar, kommit till våra kuster. Ja, de der fastlandsborna, de pacsa upp, och derag försök i fiskfångstväg ha äfven krönts med framgång detta år, Så t. ex. erhöllo två båtar på vestkusten en natt 8 stycken laxar, som betingade ett pris at åttatio kronor på Burgsvik, och det kan ju sägas vara en lofvande början. Laxen inpackas i is och sändes till Göteborg.

Telefon lär ändtligen de sydligaste socknarne få till stånd, sedan fabrikör Hellgren, kyrkoherde Kullin och handlanden Haskel, tagit itu med uppsättande af en telefonlinie från Vamlingbo prestgård, öfver Hamra och Öja till Grötlingbo, der den inkopplas på hr Malkans ledning åt Hemse, Att företaget helsas med bifall behöfver knappast sägas. Meningen lär vara att om möjligt till I Maj detta år, få den nya ledningen färdig,

Stor festtighet rådde på Burgsvik sistl. tisdag 22 dennes, med anledning af handl. V. Hanséns femtioåriga födelsedag, Från alla fartyg i hamnev, äfvensom enskilda platser, svajade flaggor, dagen till ära. Hr Hansén hade samma dag inbjudit en stor del vänner och bekanta för firandet af denna hans högtidsdag.

Ljugarn, 24 Mars.
Den 21 dennes läto starar i mångfald höra sig härstädes, äfven voro de synliga; samma dag kommo »bleckorna», hvilka med sitt skärande piiiih-läte anmälde sin återkomst till nordep; 22 d:s syntes första seglaren för året, ett skepp styrande sydvart hän. I går voro synliga härutanför ett par smärre segelbåtar, antaglignn blekivgelaxfiskarebåtar, som dock af de. från land drifvande isbanden hindrades angöra hamnen.

I två månader hafva vi nu varit instängda af is och skönt är det derför att få skåda ut öfver den blåa hafsytan, som för ögat erbjuder mera af omväxling, än det enformiga istäckelset. I dag inkommo tvänne laxfiskebåtar, kryssande mellan isbanden; båtarne hade tillsammans erhållit 10 stora laxar; den ena båten var spruagen läck genom oförsigtig tangering med ismassorna.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 Mars 1892
N:r 47

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 16 Mars.
Andliga föredrag, i härvarande folkskolesal, ha hållits i måndags och går qväll af predikant Gustaf Nilsson. Föredragen väckte bland den talrikt församlade menigheten allmän uppmärksamhet, ej blott för det vårdade i talesättet utan ock för den reda och ordning hvarmed betraktelserna framstäldes.
Efter föredragets slut i går qväll följde auktion å af några missionsvänner inom socknen för missionen förfärdigade arbeten, hvilka tack vare många spekulanter inbragte en vacker summa. Att missionssaken omfattas med intresse visade sig vid auktionens slut, då en sak af mindre värde utbjöds och betalades mångdubbelt öfver verkliga värdet samt gevast skänktes tillbaka och sedan minst tjugu gånger gick under klubban mot högt pris och oupphörlig återskänk.

En storätare. En fattig arbetare i Öja, med väldig kroppsbygnad, känd för sin goda aptit, bjöds för kort tid sedan i en salubod å Burgsvik på gratisspisning å sill så mycket han i ett mål kunde förtära. Mannen lät sig ej bjuda för andra gången utan tog sig genast an med anrättningen och förtärde på några minuter elfva — säger elfva stycken s. k. storsill utan att besvära sig med att aftaga hufvudena eller rensa sillen. De tre första sillarne slök mannen utan att som det tycktes tugga dem, Fiskens hufvud stacks i munnen och så ett par smack och de försvunno genom mannens rymliga strupe. En närvarande person bad honom sluka fisken med stjerten före, men detta förklarade han vara ren omöjlighet emedan det vore »mot spärr» (mot fenorna). En brännande törst och en liten tidsg opasslighet var hvad mannen hade till minne af sin bastanta sillfrukost.

Väldigt med snö föll härstädes i söndags, så att man åter på måndagen fick höra bjällerklang, men snart kom töväder med regn, så att bjuldon åter måste begagnas i sörjan.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Mars 1892
N:r 43

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Tredje sammanträget å Skogs 14—15 Mars.) Handl. Aug. Nyberg, Klintehamn, hade instämt Aug. Åström, Lingsarfve, och hans morbror Johan Andersson, för att desse skulle hafva på bedrägligt sätt tillnarrat sig 2 säckar guano, värda 25 kr., genom att vid reqvisitionen uppgifva såsom reqvirent en bekant fullt vederhäftig person, hvilken dock intet hade med saken att skaffa, Sedan ett vittne hörts, uppsköts målet för vidare bevisnings förebringande; Joh. Andersson ådömdes 5 kr. böter för uteblifvande.

För öfverträdande af lotteriförordningen hade kronolänsman Svallingson instämt landtbrukaren G. Nyman, Stelor i Vestergarn, Stämningen innehöll, att N. vid flera olika tillfällen tillstält eller biträdt vid lotterier för olika ändamål, hvilka ej ens kunna få namn af välgörande. Svaranden genmälde i inlemnad skrift, att han visserligen en gång biträdt vid ett lotteri af en syförenings arbeten, men gjort det i välmening för ett godt ändamål, och hade han ej ens tillhandahållit lotterna till salu, utan endast låtit dem hos sig afhämtas, hvadan han bestred stämningens berättignnde. Målet öfverlemnades af parterna.

Barnaföda, Lars P. Nygren, Etelhem, var af Kristina Nordström instämd for utfående af bidrag till uppfostrande af två hennes barn, till hvilka hon påstod Nygren vara fader, Inför rätten upplystes, att ena barnet sedermera aflidit. Svaranden nekade och målet uppsköts.

Länsman E. Eneman yrkade ansvar å Lars Jakobsson, Mårtens i Sproge, för våld mot fader. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Barnaföda ville Maria Pettersson, Sanda, att Johan Lyberg, Vestergarn, skulle åläggas utgifva för ett barn, till hvilket L. skulle vara fader. Käranden företedde ett vittne, som berättade åtskilligt för svaranden graverande. Målet öfverlemnades, sedan upplyst blifvit, att svaranden afrest till Amerika.

Samma yrkande hade Emma Johansson, Levide, tramstält mot Edv. Nordström. Barnet föddes 28 Maj 1891. Ett vittne var inkalladt, men led i betänklig grad af minnessvaghet i denna fråga. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af nästa sammansträde.

Redovisning för förvaltningen af fadersarfvet ville O. N. Allander från Visby hafva af Lars Jakobsson, Sanda. Svaranden företedde afskrift af en handling från 1854, hvarigenom A. skulle hafva gifvit afkall å arferätten i hemmanet Alands och derför erhållit 600 kronor i vederlag. År 1880 hade på svarandens ansökan Allander blifvit för död förklarad, alldenstund han sedan 1860 ej låtit sig afhöra. Allander var nu personligen närvarande och upplyste, att han i tretio år vistas å Amerikas vestkust och aldrig någonstädes sett någon kallelse att infinna sig på Gotland för att taga arf i besittning. Svaranden var ej heller nu beredd att styrka det sådan kallelse varit i laglig ordning utfärdad.
Utslag afkunnas 1:a rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Skogsåverkan. Ett flere gånger handlagdt mål mellan kronolänsman Emil Eneman å tjenstens vägnar och Joh. Karlsson, Lojsta, angående åverkan af skog i den s. k. Lillhagen å Lojsta prestgårds annex, behandlades åter i går. Fem vittnen hördes. Första vittnet hade kört förbi Karlssons gård och der sett ett antal stora stockar ligga på gården, men visste ej hvadan de kommit eller hvart de skulle fara. Andra vittnet hede sett att svaranden kört på skogsleden, men hade ej sett om han haft något på lasset eller i så fall hvad detta var. Till sist tog på upprepade frågor lassets innehåll form af grenved. Tredje vittnet hade en gång för ett år sedan gått genom Lillskogen och der sett svaranden och hans far syssla med någonting vid sitt lass, men tyckt att det ej angått honom och derför ej lagt sig i det. Visste ingenting. Fjerde och femte vittnena voro ännu okunnigare. Uppskof till 2:a rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

En riktig baggbölare tyckes arrendatorn af Rangsarfve häradeskrifvareboställe i Alskog, Jakob Rondahl, vara, Han var af länsman E. Eneman instämd för att hafvavvid flere tillfällen från Ragnsarfve skog bortfört äf-honom olofligt fäldt virke, hvilket dels försågats och sålts, dels användts för eget behof, bland annat till stängsel å hans egna jordägor. 3 vittnen hördes. Ett kunde ingenting alls upplysa, men de andra båda i stället så mycket mera. Det första af dessa hade såsom varande i hans tjenst våren 1890 varit svaranden behjelplig dels att fälla och stycka 2 ekar, dels en del furuskog, hvaraf blitvit minst 5 tolfter stockar. Derjämte hade huggits litet jämt i Ragnsarfve skog hela vintern. Dessutom kunde vittnet intyga, att minst 3 lass stör huggits och sedan försålts söderut på Gotland. — Detta vittnesmål bestreds af svarandeombudet å hufvudmannens vägnar. — Det återstående vittnet berättade, att han vid Vesterby såg i Ardre varit med om att försåga för svarandens räkning omkring 6 tolfter stockar, af hvilka han visste största delen vara tagen från Ragnsarfve skog. Stort ingenting af detta hade enligt vittnets uppfattning kommit Ragnsarfve till godo, på sin höjd att några plankor inlagts till ladugolf.
Vittnet intygade dessutom, att två ekar huggits samt att 3 lass troder körts från Ragnsarfve till Bofride hage.
Efter detta vittnesmåls afläggande anmälde svarandeombudet, att han ej vidare ville taga befattning med saken. Käranden begärde för vidare bevisning uppskof, hvilket beviljades till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet, då svaranden vid 25 kronors vite förständigades att personligen inställa sig.

Tvist om jord. Handl. Victor Hansén, Burgsvik, hade genom kronolänsman Svallingson instämt enkan Bina Danielsson för att genom häradsrätten få utredt, hvem som hade bättre rätt till en jordlägenhet, afsöndrad från Bobbenarfve eller Mårtens hemman i Öja. Denna lägenhet hade öfvergått till svaranden såsom arf efter Jakob Öjedahl, hvilken år 1800 bekommit den genom byte med en viss Charles Chasseur i Visby. Käranden påstod att hvarken svaranden sjelf eller föregående fångesmän kunde bevisa sin rätt till den omtvistade jorden. Svaranden bestred yrkandet på grund af långvarigt obestridt innehafvande (sedan år 1800) samt emedan käranden i intet afseende styrkt sin bättre rätt. Målet uppsköts till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Norra häradsrätten. (Tredje sammanträdet vid Alleqvia 14—15 Mars).
Målet mellan Otto Fredriksson, Ljugarn, och Karl Ronander dersammastädes, rörande utbekommande af ersättning för hjelp med ilandbergning af spritfat förevar ånyo. Svarandens ett vittne hade sett Ronanders två söner berga i land hvardera 2 spritfat. Då dessa sedan kördes upp till tullkammaren, hade Fredriksson varit med, men vittnet hade ej sett att han på något sätt tagit befattning med faten, Som det nu upplysts, att de 6 spritfat, käranden bjelpt till att berga, tillhörde ej endast Karl Ronander, utan äfven hang båda söner, begärde kärandeombudet uppskof för att instämma äfven dem, Detta bestreds af svaranden, som yrkade ansvar å käranden för rättegångs missbruk, Om uppskof ej beviljades, ville käranden, att svaranden skulle fria sig från krafvet med ed. Yttrande meddelas första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Ärekränkningsmålet mellan byggmästare N. Persson, å sin hustrus vägnar, och handlanden Mikael Ekström å Fårö förekom ånyo vid detta sammanträde. Svaranden kunde ej nu påminna sig hvad han sagt om Helena Persson, vid den ifrågavarande kommunalstämman, men hen kunde bestämdt påstå, att det icke varit något förklenande, hvadan han bestred alla ansvars- och ersättningspåståenden. För att skaffa bevis erhöll käranden uppskof till femte sammanträdet, andra dagen.

De onda tungorna i Slite. I målet mellan poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite och arbetaren Karl Strandberg derstädes hördes vid detta tillfälle lotsåldermannen J. P. Vallin som vittne. Han berättade, att sommaren 1890, då pratet om det konstiga postqvittot börjat, hade han vid ett tillfälle frågat Strandberg, hvad denne tänkte derom. Hvad Strandberg sagt, kunde vittnet ej påminna sig, men han mindes att han derpå sjelf svarat; »Jaså, då äro vi af alldeles olika meningar, ty jag tar Risberg fri för min del». Sedan hade vittnet hört S. samtala om det förkomna brefvet med några arbetare, hvarvid han hört honom yttra: »Nej, det der var inte något vanligt qvitto, utan ett som skulle skickas till agenten i Göteborg». Vittnet hade då sagt: »Nu står ju Strandberg och säger osanning för folket här; det var allt ett riktigt qvitto, som Stenström skref under för gumman».
Svaranden bestred, att hvad än Strandberg yttrat, det skett i afsigt att på något sätt vara förklenande om käranden, utan vore det att hänföra till vanligt »käringprat», sådant som hela Slite samhälle gjort sig skyldigt till.
Han yrkade ansvar å käranden för obefogad rättegång. Käranden å sin sida yrkade ansvar å svaranden för hvad han låtit komma sig till last samt fordrade en del ersättningar. Utslag vid femte sammanträdet.

För egenmäktigt förfarande hade Johan Gardell Boters i Anga, instämt K. Classon, Butle, Svaranden hade, såsom förut nämts, af M. Anselm Pettersson Ardags köpt 1/8 mantal Hammers i Norrlanda, hvilket Pettersson exekutivt inropat. Käranden hade påstått att svaranden dels tillgripit å egendomen foder, som ej ingått i kopet, dels nekat utlemna käranden tillhörig hafre, hvarför han fordrat en ersättning af 105 kronor.
Käranden återkallade stämningen hvad fodret beträffade, men yrkade ersättning för en half häck hafre med 8 kronor. Målet öfverlemnades. Yttrande vid femte sammanträdet.

Vattenverksmål. Delägarne i Vänge myr, som låtit landtbruksingeniörSylvan uppgöra förslag till myrens afdikning, hade instämt ägarne af Sixarfve såg i Viklau med yrkande, att, då de envist motsatte sig afdikningen, de måtte åläggas att antingen visa sin rätt att genom dammar dämma upp vattnet eller också åläggas att utrifva vattenverket. Å kärandena hade uttagits genstämning af svarandena, hvilka bestredo att de motverkat utdikningen samt yrkade, att om vattenverket skulle utrifvas, lösesumman för detsamma skulle beräknas efter helt andra grunder än de hufvudkärandena ville göra gällande.
Efter någon utredning enade sig ,båda parterna om att begära häradssyn, hvartill dag senare kommer att utsättas.

Misshandel. Arbetaren Gustaf Andersson, Godrings i Ganthem, hade instämt skolläraren Lars Petter Höggren derstädes med yrkande om. ansvar för det denne skulle 2 Februari så ha misshandlat hans sun Gunnar, att denne blifvit sjuk deraf.
Enligt ett vid rätten företedt skolrådsprotokoll framgick, att skolläraren, i närvaro af kyrkovärden Pettersson, gifvit gossen flere slag utanpå underkläderna med ett ris af omåttliga dimensioner, hvarvid han dels begagnat skaftet, så att flere blånader uppstått.
Skolrådet, som ansåg, att läraren farit fram med öfverilning samt förgått sig, förklarade, att derest sådant ytterligare hände, skulle läraren af skolrådet undfå varning. Af dr Ernst Björkman hade lemnats tvänne intyg af hvilka framgingo, att gossen varit behäftad med flere blånader samt fått inflammatorisk retning i pjurarne, som dock senare gått öfver, hvilket styrkte läkaren i hans antaKanda att ajukdomen haft sin orsak i misshandel.
Rörande förloppet af tilldragelsen berättade käranden, att skolbarnen under rasttimmen i frukostrummet stojat något, hvilket föranledt läraren att i besinningslös vrede rusa ut, dervid han betett sig så löjligt, att gossen Gunnar ej knnnat låta bli att skratta, hvilket föranledt den hårda agan. Gossen vore ej ännu återstäld, hvilket framgick af ett nyss af dr Björkman utgitvet pytt recept för hans räkning.
Svaranden, som företräddes af skoll. Herlitz i Halla, bestred att gossen blifvit misshandlad. Orsaken till agan hade varit att gossen ofta uppfört sig så, att hans bestraffning måste blifva en följd, om ej disciplinen i skolan skulle slappas. Han frågade käranden om ej samtidigt någon annan än svaranden slagit gossen, hvarvid denne förklarade att gossen sagt, det kyrkvärden Pettersson, som tillkallats för att »hålla i» offret, äfven basat på honom. Svarandeombudet fäste sig vid läkarebetygets uttryck att gossens sjukdom syntes härleda sig från misshandel, Han ansåg det återstå att bevisa, att så också verkligen var förbållandet.
Käranden erhöll uppskof för vidare utredning till femte sammanträdet andra rättegångsdagen.

För försummad väghållning hade kronolänsman Arvid Jacobsson instämt enkefru Agnes von Corswant å Stafva i Barlingbo. En söndagsmorgon hade det vägstycke mellan Visby och Roma, som det åligger Stafva att underhålla, varit ofarbart.
Svaranden erkände, att så varit förhållandet blott en kort stund, innan gårdens folk efter ett väldigt snöfall hunnit skotta upp vägen. Åklagaren, som; emellertid påstod att vägen varit ofarbar nåra 8 dagars tid, erhöll uppskof till femte eammanträdet för att styrka detta.
Följande utslag afkunnades:

Förre sergeanten Nordströms, Demba å Fårö, förmyndare förpliktades att i ersättning för af Nordström, som vid tillfället ej varit vid sina sinnens rätta bruk, förstörda 25 ejderbon jemte deri befintliga 6 tjog ägg, utgifva kr. 27: 50.
Med ed dömdes Johan Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, att fria sig från beskyllningen att under förra hälften af 1891 ha från Vänge kyrkoherdeboställo tillhörande skogs.
mark olofligen tillegnat sig och bortfört tillhopa två tolfter bräder, eller så stor del deraf han ville under eden inbegripa.

Skilnad till säng och säte på ett år har ådömts skolläraren Mickael. Lindström. från fn och hans hustru Kristina Maria Jernberg.

Landtbrukaren Karl Anschiltz\’ ansvarsoch ersättningsyrkande mot arrendatorn Lorens Stenberg från Qvie i Martebo, för det denne tagit oloflig väg öfver kärandens ägor och derigenom åstadkommit skada, blef af häradsrätten ogilladt, likaså svarandes yrkande om ansvar för ärerörig beskyllning.

Ogilladt blef af häradsrätten kronolänsman Arvid Jacobssons åtal mot hemmansägaren O. Jacobsson, Tibbles i Hejdeby, för det denne skulle ha bortfört foder från det af honom arrenderade Hejdeby annexhemman.

Till 75 kronors böter dömdes kalkläskerskan Karin Mårtensson för det hon pådiktat poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite brott, hvarå straffarbete i öfver 2 år kunrat följa. Det gälde som bekant, ett bortkommet rekommenderadt bref.

I det menedsmål, hvari husbonden Gustaf Andersson, Stora Velinge i Butle, samt hu stra Johanna Carlsson varit invecklade, fri kändes Andersson på grund af bristande bevisniog men dömdes hustru Carlsson för det hon mot bättre vetande vittnat falskt i ett djurplågerimål, men sedan sjelfmant återkallat vittnesmålet innan skada följt, till en månads fängelse.

För olaga handel dömdes kringvandrande Markus Behrman att böta 14 kronor.

Till edgång i ett barnuppfostringsmål, instämdt af Helena Matilda Andersson från Gerungs i Butle, dömdes drängen Gustaf Oskar Pettersson vid Vatlings i Fole.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1892
N:r 42

Publicerat

Från landsbygden.

Klintekretsens värmöte hölls i Fröjel skolhus 4 Mars. Under mötet, som var talrikt besökt, hölls tvänne proflektioner af folk- och småskolelärarinnorna på platsen, af den förra i kristendom, af den senare i hufvudräkning, Sedan samtal öfver dessa lektioner hållits och protokollet från föregående kretsmötet föredragits, hölls af en af kretsens medlemmar ett föredrag, hvari fordringarna på en 4-klassig folkskola, skött af en lärare, afhandlades, Talaren påpekade, hurusom till följd af undervisningsämnenas mångfald mången lärare, för att medhinna de förelagda kurserna, genom ett oupphörligt, nervöst jägtande från ämne till ämne, genom sönderklyfvande af lärotimmarna i hälfter och fjerdedelar etc. öfveranstränger sig sjelf och undergräfver sin helsa samt uttröttar barnen och framkallar leda hos desamma; att andra deremot bringas till missmod, förlora sjelfförtroende och i hopplöshet om sitt arbetes framgång försjuoka i likgiltighet. En del lärare åter, sade föredragaren, taga, såsom Jakob Ärlig, saken kallt, arbeta efter förmåga med jämnmod och låta dervid bero, huru mycket de kunna hinna. Teckning torde hafva mindre praktisk betydelse för folkskolans barn i allmänhet såsom öfning i att afteckna blad o. d., ja, t. o. m. landskapsstycken; under form af linearteckning borde detta ämne kunna öfvergå i den geometriska undervisningen. Hand och öga får barnet äfven öfva vid skrifning. Hvad som erfordras för olägenheternas undanrödjande är antingen flera lärarekrafter eller en 3-klassig småskola eller ock, hvad som egentligen lättast torde låta realisera sig, en regelbunden fortsättningsskola, dit en del af kurserna i folkskolans ämnen kunde framskjutas.
Folkskollärarne Andersson, Pettersson och Rosvall hade af kretazen anmodets att i samråd med inspektören, kyrkoherden Uddin, upprätta förslag till en normal-läseordning för landsbygdens 4-klassiga folkskolor, hvilket förslag vid detta möte framlades. Efter någon diskussion beslöt kretsen uttala, att den ansåg förslaget böra utgöra ett normalförslag till läseordning för berörda skolor.
Nästa möte hålles i Tofta skolhus, hvarvid lektioner hållas af lärarepersonalen på stället: i folkskolan i decimalbråk, i småskolan i åskådningsöfning.

Slite, 5 Mars.
I dag på morgonen inkom hit ångf. Nautilus, kapten Förster, på resa från hemorten Lybeck till Reval med styckegods och tomfat (sepritfat). Mellan Dagö och Hangö är fullt med drifig, så att åtskilliga ångare, deribland den härifrån på onsdag utgångne ångaren Eos, sitta fast.
Kapten Firster inväntar tre order från Re-val, huruvida han skall vänta här till dess Reval blir tillgängligt eller om han skall afgå till Libau för att der lossa lasten, som till ej ringa del består af frukt. Fartygets kolförråd fylles här.

Körbar har isen mellan Enholmen och Slite varit de senaste dagarne, hållande 7—8 tum; dock är »djuploppet» öppet.

Missionsfest hölls sistlidne torsdag i Boge skolhus, hvarvid föredrag hölls af pastor Gradelius öfver texten om »arbetarne i vingården», I tillämpningen nämde talaren, att hvar och en af oss vore kallade till arbetare i Herrens vingård med särskild syftning å missionsverksamheten. Efter det utmärkta, af en ganska talrik åhörarekrets med uppmärksamhet åbörda föredraget följde auktion å af några missionsvänner inom socknen för missionen förfärdigade arbeten, hvilka, tack vare de många spekulanterna, inbringande en eumma af 106 kr.

Hablingbo, 5 Mars.
Såsom sockenombud vid sammanträde inför domhafvanden å Skogs 14 dennes för beslut om väghållningsdistriktens storlek hafva utsetts för denna socken landtbrukarne N. Nilson, Stjups, och O. Larsson, Bosarfve.

Till valman för landstingsmans väljande har utsetts landtbrukar Juh. Olofsson, Burge, med Oskar Olofsson dersammastädes som ersättare.

Andligt föredrag i härvarande folkskolesal hölls i går afton af predikant G. Nilsson. Efter sång och bön upplästes de första verserna af Esaias 53 k. hvilka gaf talaren anledning att tala om Kristi djupa lidande och förnedring och hans ställföreträdareskap. som profeten förutsagt i både klagande och frågande form. Föredraget väckte bland den talrikt församlade menigheten allmän oppmärksamhet icke blott för det vårdade i talesättet ntan äfven för det undervisande, den reda och ordning med hvilket denna betraktelse framstäldes.

En bondhustru, som nu i tolf års tid legat till sävgs och blott sommartiden, då öfriga husfolket varit ute på arbete stigit upp någon dag, har fått den fixa idén, att hon blifvit slagtad allt sedan en åderlåtning. Den som verkställt den är slagtaren och får hon se honom ropar hon: nå kommer han igen och vill slagtä mi. Någon rubbning i bjärnan har väl föranledt denna hennes fixa idé.

Silte, 5 Mars.
Olyckshändelse, Göran Kristoffersson, Mickels i Silte, i går ensam sysselsatt med rifning af ett gammalt hus råkade genom nerfallande sten och murbruk skada sig så illa, attåföga hopp lär finnas förjhans vederfående, Tränne förbigående personer, med tillhbjelp af en föregående, som skulle biträda honom, kommo den olycklige; till bjelp då de hörde hans svaga klagan och fingo draga honom ur raset och hemforsla honom. Hufvudet är illa tilltygadt och ena örat afslaget. Om ena benet är blott krossadt eller afbrutet är ej, när detta skrifves, ännu konstateradt, Drängen hade dagen förut å samma ställe utsatts för fara som dock ej hade några vidare följder.

Öja, 5 Mars.
Ett beklagansvärdt dödsfall inträffade häromdagen härstädes, då hustrun till en statkarl afled efter verkstäld barnförlossning, efterlemnande make och sex minderåriga barn (det äldsta af omkr. 9 års ålder) i mycket torftiga omständigheter. Vid dylika tillfällen gäller som oftast denna regel att »snar hjelp är dubbel hjelp»; så äfven här. Ty hade icke den oegentligheten inträffat, att skjutsen, som skulle hämta barnmorskan, måste gå till Fide och der på flera ställen uppsöka denne, hvarigenom en dyrbar tid förspilldes, hade kanske statkarlshustruns lif varit räddadt. Nog af, nu afled hon en stund efter barnmorskans ankomst af — som det påstås — förblödning.

Bra betaldt för jagtmark fingo Hamraborna, som i dessa dagar utarrenderat densamma till en »jägareförening» ifrån trakten för ett pris af — som det säges — 40 kr. för år. Tillläggas bör att hemmantalet inom denna socken utgör blott omkring 6 mantal.

God tur med sin fåratvel, kan man med skäl säga att en landtman från Fide har. Se här ett exempel. Förlidet år erhöll han af 10 tackor ej mindre än tjuguen ungar, hvilka samtliga i höstas betingade ett pris af nära 9 kr. stycket. En enda tacka framfödde på 6 år ej mindre än 16 afkomlingar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 Mars 1892
N:r 37

Publicerat

Från landsbygden.

Slite, 3 Februari.
Försvarsfest. Några å Slite boende medlemmar af Gotlands försvarsförbrnd anordnade tisdagen 2 dennes en fosterländsk fest i Slite skolhus kl. 7 e. m., hvilken fest var besökt af närmare 250 personer. Redan på middagen kunde man af den på skolgården svajande flaggan ana, att något ovanligare var i görningen. — En halftimme före den utsatta tiden var den rymliga, nu festligt prydda skolsalen fullsatt. En af pastoratets folkskollärare beträdde nu talarestolen och heleade i varma ordalag de tillstädesvarande samt förklarade festens ändamål vara den att, om så behöfdes, höja och stärka fosterlandskänslan. Derpå följde sången »Vårt land», sjungen af en dubbelqvartett, och så ett kort föredrag om »Hvad lär oss historien om fostertandets försvar?» hvarvid i sammandragfyttrades ungefär följande:
Att genomgå hela historien vore inom den lilla ramen af minuter otänkbart. Endast några af de intressantaste sidorna hunne derför betraktas, Talaren hade funnit historiens intressantaste sidor vara de, som afhandlade de stora kulturfolken i gamla tiden. — Ville att åhörarne skulle hålla fast vid en sak: historien hade en benägenhet att upprepa sig sjelf; händelserna gå oupphörligt igen, till exempel seder och bruk för att ej tala om modegalenskaper. — Ett svar ville talaren emellertid strax gifva och det löd: historien lär, att ett folk, som ej ville värna sin frihet och försvara sitt fosterland — är dömdt till undergång. En flyktig blick på den heliga urkundens berättelse om språkförbistringen och derat följande förskingring ställer denna som en fiende mot framåtskridandet. — Men låtom oss betänka, hvad vigt för menniskoslägtets förkofran dét var, att särskilda raser och folk bildades, -— Deraf var — och endast! deraf en möjlighet gifven att utveckla mångsidigheten i menniskonaturen, och på samma gång bilda nationalkänsla eller samhörighetskänslan — samhörighet med sig sjelfva och det land, der man fått sin tillvaro, — Det är denna samhörighetskänsla, som går under namn af fosterlandskärlek, Här påpekade talaren lyckan af att vi svenskar hafva ett sådant ord, som fosterland, då våra grannland hafva mindre sägande, såsom »faedrland», »födeland» och »Das grosse Vaterland», Nationalkänslans bildande var grund och på samma gång första steget till framåtskridande. — Detta framåtskridande har varit utmärkt af stora svallningar. — Vända vi oss till visdomens och på samma gång hemlighetsfullhetens, magiernas och mysteriernas lotusland, hvars byggmästare tyckas bygt för evigheten, så fans der redan 3,000 år för Kristi födelse ordnade samfund. — De gamla folkens makt var en eröfrande makt. Häri orsaken till svallningarna, — Folken gingo från djerthet till hjeltemod, från hjeltemod till eröfringar, från eröfringar till makt, från makt till rikedom, och derifrån till prakt och veklighet samt till de sista scenerna i sorgespelet — inre förderf, förfall och död. Denna skala genomlopp Memfsriket och Tebe kom till glans, — I Tebe möter oss en kraftyttring i syfte att värna frihet och försvara fosterland, en kraftyttring, som i hög grad höjde nationalkänslan och som verkade pånyttfödande i alla delar, ja till och med reformerande på religionsväsendet. »En högstämd ande meddelade sig åt folket», som gjort en god insats i mensklighetens odlingsarbete. Kulturfolken vid Eufrats och Tigris stränder visa samma svallning. Efter åtskilliga växlingar kommo Kaldeerna till makt, hvilken de byggde på spillrorna af Niniveh och Babylon. För denna makt måste ock Egypten böja sig, — Så följde väldenas uppkomst, törfall och fall från nejd till nejd, trån tidehvart till tidehvarf, ur dimma till maktens glans ned i midnattsmörkrets djup — tåget går öfver nationens grafvar,. — En lärdom lemnas oss: så länge fosterlandet var målet för deras sträfvanden, så länge stod herskarstafven vid deras fot. — När veklighet och njutningslystnad trädde fram och tosterlandets väl åsidosattes, var undergång gifven. — Sa der vägen historien visat.
Det till omtång obetyliga Grekland, dertill deladt i flera, hvår för sig sjelfständiga stater, stod, genom sin enighet, då det gälde det gemensamma fosterlandets törsvar, som en mur gent en till antalet ötverlägsen fiende. — Ett fåtal bjeltar, hvars enda tanke var att rädda frihet och ära, bröt Asiens herskare, det stolta Persien, — Hvilken glans i alla tider från Sparta! »Kom åter med den eller på den» voro en spartansk moders ord till sin i kriget utgående son, då hon lemnade honom skölden, och en annan sade vid underrättelsen om sin sons död i striden. »det var derför jag gat honom lifvet». Alla voro besjälade af samma känsla. — Maratons slätt dränkte i blod den träldom som hotade och der spirade upp med fullaste för dem känbara lifsktaft, den frihet och kultur de värnade, ty de hade stridt »innan söadringens ande fått makt öfver dem», — Och det var först när förräderiet kom med som Termopyle pass blef en graf för Leonidas och hans tappra, hvilka prydde sig till en hopplös strid som till en fest. — Det var nämligen deras sed att aldrig vika. — »Vandrare säg Spartanernas folk, att vi ligga här alla döda, emedan vi trogetlydt, hvad lagen oss bjöd», stod att läsa på vården, rest öfver de tallne, men vid Salamis fick ock Persiska öfvermodet en våt graf. — — —

Ett slädparti var i söndags anordnadt här. Vid 1/2-tretiden atgingo 12 skjutsar till Angelbos i Lärbro, der 13 skjutsar från skilda håll mötte, hvarefter, sedan välbehöflig förfriskning inmundigate, tåget af 25 skjntsar i ilande fart återvände bit. I den prydligt dekorerade salen inträdde ett 70-tal personer, hvilka läto de rikliga undfängningarne sig väl smaka, hvarefter dansen under sprittande musik fortgick, med kortare afbrott till ett godt stycke in på småtimmarne. — De för tillfället utsedda värdarne hade all heder af denna sin tillställning.

Hablingbo, 3 Febr.
Tiden tillstundar att Bevillningsstadgan, som nog äger en och annan oegentlighet, skall vid taxeringarne för året tillämpas. Denna del af lagen som för allmänheten torde vara lika obekant som mycket af all annan lag borde dock först och främst intresserar de personer hvilka få detta ansvarsfulla förtroende att debitera allmänheten och vi önska taxeringsmännen må göra detta efter bästa förstånd i förening med rättvisa. Till ledamöter i beredningen för taxer. i detta distrikt äro här valde: landtbrakarne Nilsson Stjups och O. Jakobsson Vadstäde.
Granskning af socknarnes inom Södra Häradets Brandstodsförening upprättade värderingsiostrument har i dagarne verkstälts af Sfrälben och för den det intresserar knnna vi nämna att hela föreningens försäkringssuma utgjorde vid årets slut kronor 22,157,240, Enligt Bergmans (Gotlands geografi) var denna summa år 1876 17,081,625. Denna nyttiga förening har således på de flydda 15 åren arbetat upp sig till öfver 5 millioner och torde stått kanske ett och annat hundratusen tal högre om ej, såsom här är fallet i trakten, en del lågt uppsätta sina lösören eller ock alls intet för att undvika mångskrifveri, hvilket dock ej torde vara klokt. Klinte kommun, som, enl. Aldén har högsta fyrktalet bland kommuner på Gotland, har äfven högsta försäkringsvärdet nämligen kronor 1,118,871 kr. dernäst Rone med 1,063,732, Hemse 915,796, Öja 779,984, Burs 911,996 kr. Den minsta försäkringssumman bland de 44 socknarna har Sundre med 139,298 kr.
Norra häradets förening har enl. G. A. i år 19,221,781 kr. och har sedan 1879 då summan var 17,655,147 kr. på dessa tolf åren ökats med nära två millioner.
Hablingbo som i fjor var inne med en försäkringssumma på 755,217 kronor har i år sjunkit med 28,900 kronor, hvilket har sin grund i den under förl. året bildade kreatursförsäkringen inom socknen som står till nära 70,000 kr.
På tal om kreatursförsäkringsföreningen kan sägas att största delen af församlingsmedlemmarne anslutit sig till densamma, och eburu ägarne ej tillhöra något slags djurskyddsförening torde väl få här i trakten kunua framvisa en sådau jämau och väl vårdad kreaturssamling som denna. Detta må utan förhäfvelse kunna framhållas till ägarnes förtjenst och uppmuntran.
Inte en, utan en hel flock starar slog i söndags eftermiddag d. v. s. sista Januari ned i Snöboms Lukase en trädgård. Månne de, der de suto så högtidsklädda i trädkronan, pratade om tidig vår?
Yxan flyger flinkt mellan trädstammarne i kapp med hackspettens. Detta arbete ger mod och lefnadslust och kurerar bleksot. I dag Blasius måste hon (yxan) hvila sig; ty hugger man den dagen i skogen inträffar olyckshändelse under året.

Burs, 4 Febr.
Höga pris. Den som har präktig skog till afsalu plockar in dugtigt med pengar. Vid i dag hållen skogauktion bär i socknen betaldes tallarne ganska bra. Man beräknade att veden kommer att kosta 6 till 8 kronor kasten på »stående rot» utom arbetet. Men är bränslet dyrt, så är ätven födan dyr. Så betingade på en auktion i När i förr. veckan potatisen ett pris af 5 kr, 75 öre för gammal tunna.

Kyrkoherden Äsberg ligger fortfarande sjuk i influensa, hvarför domkap, förordnat vice pastor Kristiansson i Rone att jämte eget pastorat förestå Bara.
Tvänne af de till skollärareplatsen å Ronebamn sökande, nämligen herr Berge och Lingström, hafva i går och i dag aflagt undervisningsprof. De öfriga medsökande lära ej komma att aflägga prof.

Burgsvik, 4 Febr.
Årsmöte med Öja och Hamrasocknars kreatursförsäkringsförening har idag hållits på Burgsvik. Till ordf. för sammanträdet valdes kyrkohb. N. P. Gadd. Räkenskaperna för 1891, vederbörligen reviderade, upplästes och godkändes till alla delar. Af dessa framgick att försäkringssumman, som 1891 utgjorde kr. 60,260 för 1892 ökats till kr. 62,445. Utbetalade ersättvingar för timade olycksfall utgjorde för 1891 kr. 381, div. andra utgifter kr 23: 47, Utom årsafgiftei, som är 25 öre på hvarje 100 kr. försäkringsvärde, hade under året utdebiterats 38 öre på hvarje 100 kr. försäkringsvärde. Till ledamöter i nämden valdes för följande år för Öja: Hemmansägarne J. P. Mogren Roes, H. Olsson, Romartve och T. Vestberg Siffride, till suppleanter: J. Jacobsson Stockvike och L. Nilsson Burge; för Hamra: Hemmansägarne P. Hansson Skogs, J. Jacobsson Långmyra och N. Jacobsson Skogs, till suppleanter: J Hansson Linhatte och Jacobsson Ejmunds. Till revisorer valdes handl. J. T. Jacobsson Burgsvik och G. Lindström Domerarfve.
Till ordf. omvaldes enhälligt kyrkoh. N. P. Gadd. Ett af ordf. väckt förslag att för innevarande år afsätta af årsafgifterna 10 öre på hvarje 100 kr. försäkringsvärde, vann stämmans bitall. Antalet försäkringstagare utgör för närvarandn 113.

Norra Gotland, 4 Febr.
Bränvin och kallbad. Enligt hvad berättats eder brefskrifvare, tilldrog sig följande vid ett fiskläge härstädes för någon tid sedan då arbetarne från en egendom skulle hämta upp släke från harsstranden. Begifna som de voro på starka drycker medtogo de några liter och började på att supa i sällskap med fiskarena derstädes, som äfven hade liter qvar utaf sitt julbränvin. Då de hade tömt några liter och började blifva litet rusiga kommo de på den idén, att de skulle byta kläder, och i denna afsigt klädde den ene af karlarne utaf sig, men råkade de då i ordväxlfng med hvarandra angående klädesbytningen och.till sist, då de kitvats en stund, kastade den ene af karlarne den afklädde i sjön och detta förnyades ett par gånger, med den påföljd att ban sjuknat på kuppen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1892
N:r 19

Publicerat

Kronoutskylderna

uppbäras
i norra häradet.
Jan. 27 kl. 10 f. m. med Visby norra landsförsamling och Endre pastorat å Kronofogdekontoret; 28 kl. 10 med Barlingbo pastorat dersammastädes; 29 kl. 10 med Roma pastorat ders.; 30 kl. 10 med Follingbo pastorat ders.;
Febr. 1 kl. 10 med Fole pastorat ders.; 2 kl. 10 med Veskinde pastorat ders.; 3 kl. 10 med Martebo pastorat ders.; 4 kl. 10 med Stenkyrka socken ders.; 5 kl. 10 med Hörsne pastorat ders.; 11 kl. 10 med Tingstäde socken vid Myrväller; 12 kl. 9 med Hangvar pastorat hos M. Osterman Snäckers; 13 kl. 9 med Lärbro socken hos Handl. H. Hägvall Storunge; 15 kl. 9 mad Fårö pastorat hos Herr J. Nyman Fårösund; 16 kl. 9 med Rute pastorat ders.; 17 kl. 10 med Helvi socken vid Norrgårda; 18 kl. 9 mel Boge och Gothem socknar i värdshuset vid Slitehamn; 19 kl. 9 med Othem socken ders.; 20 kl. 9 med Källange och Hejnum pastorater vid Gute; 22 kl. 10 med Vänge pastorat i 2 bed jernvägestationebus; 23 kl. 9 med Sjonhem pastorat ders,; 24 kl. 9 med Östergarn och Gammalgarn socknar vid Ganne; 25 kl. 10 med Norrlanda, Kräklingbo och Anga socknar vid Kräklinge; 26 kl. 9 vo Ala och Ardre socknar vid Kräklings; 9 med Dalhem pastorat i Dalhem skolhus;
Mars 3 kl. 10 f. m. med arrendatorerne af Kronans domäner å kronofogdekontoret.

I södra häradet.
Jan. 29 kl. 8 f. m. med Garda pastorat i Etelhems skolhus; 29 kl. 12 m, med Alskog pastorat å samma ställe; 30 kl. 9 f. m. med lärs pastorat i Närs skolhus;
Febr. 1 kl. 9 f. m. med Burs pastorat i Burs skolhus; 2 kl. 9 med Rone pastorat i Rone skolbus å hamnen; 8 kl. 9 med Hafdhems socken i Hafdhems skolhus; 3 kl. 12 m,.
med Hablingbo socken å samma ställe; 4 kl. 9 f. m. med Öja pastorat och Fide socken i skolhuset å Burgsvik; 5 kl. 9 med Vamlingbo pastorat i Vamlingbo skolhus; 6 kl. 1/2 9 med Grötlingbo socken i Grötlingbo skolbus; 6 kl. 11 med Näs socken å samma ställe; 19 kl. 9 med Levide pastorat; 12 kl. 1/2 12 med Fardhem och Linde socknar; 13 kl. 9 med Ejsta pastorat och Silte socken; 15 kl. 9 med Alfva pastorat och Löjsta socken alla å Burge gästgifvaregård; 16 kl. 9 med Klinte pastorat i skolhuset å Klintehamn; 17 kl. 9 med Hejde pastorat i Hejde skolhus; 18 kl. 8 med Sanda pastorat i Sanda skolhus; 19 kl. 9 med Eskelhems pastorat i Eskelhems skolhus; 24 kl. 9 med Stenkumla pastorat i Stenkumla skolhus; 25 kl. 1/2 10 med Vall och Atlingbo pastorater i Vall skolhus; 26 kl. 1/2 5 e. m. med Visby södra landsförsamling å södra häradsskrifvarekontoret.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Januari 1892
N:r 11

Publicerat

De besvär

L. G. Holmberg i Sibbenarve, J. Hansson i Siffride m, fl. medlemmar af Öja församling ha anfört öfver länsstyrelsens 10 Juni 1891 meddelade resolution angående plats för nytt skolhus i Holmbya af nämda församling har Kammarkollegium jämlikt föreskriften i k. m:ts resolution 4 sistl. Sept., efter emottagande af länsstyrelsens skrifvelse i ärendet till pröfning förehaft och dervid med afseende å hvad folkskolinspektörn anfört icke funnit skäl att göra ändring i länsstyrelsens resolution, enär klagandena icke visat, att det öfverklagade beslutet kränkte deras enskilda rätt eller eljes hvilade på rättvis grund, eller att det icke i laga ordning tillkommit, eller att det stode i strid med allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrede deras befogenhet, som beslutet fattat.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Januari 1892
N:r 11

Publicerat

Från landsbygden.

Stenkumla, 19 Jan.
Förlorade hästar. Då hemmansägaren Johan Pettersson, Snäckarfve i Stenkumla, reste från senaste stortorgdagen i Hemse och hunnit i nräheten af Östergårda i Stenkumla aflägsnade han sig från åkdonet i något ärende. När han återkom voro hästarne försvunna, Han tänkte att de gått i förväg till Snäckarfve. De voro tre stycken, Två af dem, förspända slädan, tillhörde annan person, och för hvilken Pettersson åtagit sig att fortskaffa dem till Visby. Den tredje hästen, som var hans egen, var bunden bredvid.
Enligt verkstäld undersökning dagen efter, hade de vändt på vägen, gått in på en inhy ses gård, ej långt ifrån, ty der lågo de medförda sakerna qvar.
Hurnvida de gått in i skogeu och der snärjt sig, är ovisst; ty ävnu då detta skrifves har ej någon undoarrättelse ingått om de arma djurens öde, ehuru annonsering skedde i tidningen sistlidne fredag.

Influensan, hela verldens gemensamma sjukdom, helsar på här såsom annorstädes, I ett hushåll, bestående af tillsammans åtta personer, voro icke mindre än sju samtidigt insjuknade, men ingen med dödlig utgång.

I skolorna härstädes har skolrådet vidtagit den anordningen att barnen tillsvidare erhålla blott femton min. middagsrast för att hinna så mycket fortare hem på eftermiddagarne.

Burgsvik, 18 Jan.
Öja sjuk- och begrafningskassa, stiftad 1889, hade i går afton sitt ordinarie årsmöte, då räkenskaperna för sist förflutna år, vederbörligen reviderade upplästes och godkändes.
Under året hafva influtit i kassan i ledamotsoch inträdesafgiter, gåfvor, m. m. 214 kr. 71 öre och i sjukhjelp åt 7 personer utbetalt 115 kr. Nuvarande behållningen utgör 308 kr., hvaraf 40 kr. äro utlånta mot reservs och 219 kr. insatta i Vamlingbo sparbank.
Under år 1891 hafva möten med föreningsmedlemmarna och öfriga intresserade hållits, hvarvid utom föreningens mera enskilda angelägenheter, dels diskussion öfver kristligt praktiska frågor dels kortare föredrag af ordföranden i liknande ämnen hållits. Styrelsen utgöres af kyrkoherden, ordförande, fra Amanda Gadd, kassaförvaltare, snickare Jakob Vessman, sekreterare, lärarinnan Fredrika Leche, lotstörmannen L. Holmberg och hemmansägare J. P. Mogren. Antalet ledamöter har utgjort 107, men genom afflyttning till andra orter och afgång ur föreningen uppgår medlemantalet f. n. till 95. För att i någon mån motverka en alltför stor minskning i medlenantalet bar derför vid 2 på hvarandra följande sammanträden såsom stadgetillägg beslutats, att medlem, som från församlingen afflyttar, må, i fall han icke sjelf vill qvarstå i föreningen, äga rätt att öfverlåta sin medlemsbok på annan person inom socknen, då denne, efter föreningens bepröfvande i hvarju särskildt fall, inträder i den afgångna ledamotens rättigheter och skyldigheter.
Såsom ett bevis för öfrigt på den välvilja, hyarmed föreningen af sockenmännen omfattas, förtjenar omnämnas, att såväl förlidet som innevarande års hundekatt, som uppgår till innemot 50 kr. årligen, af kommunalstämman enhälligt anslagits af kassan.

Silte 19 Januari.
Eldsvåda. Natten mellan 18—19 dennes utbröt eldsvåda i ett ladugårdshus tillhörande Oskar Andersson, Mickels i Silte. Bygnaden nedbrann helt och hållet, emedan ingen blifvit varse elden förr än det var för sent att släcka densamma. Nämda ladugård stod obegagnad för närvarande, emedan den låg ett stycke från muvarande ägarens bostad, Emellertid hade ägaren inrymt åtskilligt med foder och åkerbruksredskap som nu blef lågornas rof. Om eldens uppkomst råda åtskilliga gissningar; men en blitvande undersökning skall måhända bringa ljus i saken.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Januari 1892
N:r 10

Om Oss Drivs med WordPress