Från Storsudret.

Det gjorde ett godt intryck
att skoll. Palmqvist i Landskrona dock at k. mit fick rättvisa i sitt mål emot högvördiga – presterskapet i ofvan nämde stad. Nämde person, som är gotländing och känd här som rättänkande och god, såväl i umgänge som karaktär, kunde man svårligen anse som en hycklare. Mälets gång har ock följts med uppmärksamhet, och man har trott sig i det hela spära ett presterligt öfversitteri, hvilket har till ändamål av trakasera sådana personer, som skulle väga tänka och handla i religiösa saker litet annorlunda än högvördiga pastorsembetet.

Landstingsmannavatet
i måndags vid tingstället Skogs i Levide rsiggick med samma stela lugn som om »gubbarne» skulle begitvit sig åstad för att företaga en rothuggning. I viss män var äfven meningen god, men att det bara blet en gvistning i stället berodde väl derpå, att man ej ville förderfva de unga plantorna, som otvitvelaktigt de gamla träden skulle tillintetgjort i fallet. Valets utgång är väl redan känd, hvarför jag här inskränker mig för att med allvar framhålla, att 10 socknar ej sändt nägot ombud allis. Vewa ar mycket illa, Det visar en sömnaktighet utan like. Ett sådant här landstingsmannaval är i viss mening vigtigare än ett riksdagmannaval.
Dessa kommuner (jag vill ej uppräkna dem) borde sätta örver sina svckenstugor en skritt så lydande:
Hvad bry vi oss om staten
Vi äflas blott för maten.
Men — att ätven socknar utsett ombud, hviika ej vilja eller kunna skrifva en valsedel så, att han blir duglig, är nästan lika illa som att vara helt frånvarande. När socknen som Siu förtroende till en person och uppdraget åt honom genom stämmoprotokoll, så är det nog obehagligt att genom ett förbiseende hela valsedeln skall blifva kasserad, Tre (3) sedlar blefvo här kasserade. En derför att det stod Alfred i stället för Anton o. s. v. Bäst är att skrifva tydligt personens hela namn, bostad och socken med uteslutandet af alla titlar.

Vårt rofdjur,
räfven, gick för litet sedan omkring här som ett rytande lejon, sökande hvad lam han uppsluka månde. TIettstenröse knäptes dock af några arbetare i Rone 8 st. räfungar. Ryktesvis har jag sport att i Lye och Etelhem 3:ne kulor blifvit tagna samt en gammal räfhona skjuten. Sedan de vanliga skallgångarne blifvit mer och mer aflagda, bar räfslägtet individer för: ökats väldeligen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Maj 1882
N:r 38

Närs pastorat

tillträdes 1:ste nästkommande Maj af kyrkoherden J. N. Kalström.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 11 April 1882
N:r 29

Dödsfall Anna Kristina Thomasson

Att den allra Högste efter sitt allvisa råd behagat genom en hastig död hädankalla min kära moder, kyrkovärds-enkan Anna Kristina Thomasson, den 29 Mars 1882, i en ålder af 65 år, 6 mån. och 11 dagar; tillkännagifves härmed.
Rosarfve i När 5 April 1882.
Oskar Eliasson.
Sv. Ps.-b. nr 470 v:na 1, 2.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 April 1882
N:r 28

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt. För våld mot skomakaregesällen V. Kalqvist har, såsom förut omnämts, skomakaren J. O. Österberg va2 instämd. Österberg ådömdes i förgår edgång.

Ersättningsmål. Telegrafvaktmästare Jonas Svensson, hvilken såsom ombud för H. P. Köller i Malmö mottagit en romantidskrift att försälja men ej insändt de penningar han erhållit för nämda tidskrift och ej lemnat någon redovisning, dömdes att genast vid tvång af utmätning utgifva till Köller 653 kronor 18 öre, jämte 6 procents ränta, med afdrag af prenumerationsvärdet af osålda häften af tidskriften, hvarjämte Svensson ålades betala rättegångskostnader med 15 kronor.
— I förut omnämda mål mellan förre v. konsul Karl Falk, kärande, samt konsul Liljewalek, handlanden Karl Molander och Neptunbolaget, svarandeparter, inlemnade de senare slutligt svaromål, hvari de fortfarande bestredo käromålet och anmälde missnöje mot det rådhusrättens beslut, hvarigenom de två personer, som på deras uppdrag besigtigat vraket efter ångaren Widdrington, vägrats att få såsom vittnen höras i målet. Båda parterna öfverlemnade målet till utslag, som faller 17 uästkommande April.

Såsom förhkt anmäldes det förut omnämda målet, angående återgång af köp, mellan Sofia Vesterlund och f. hemmansegaren Gustaf Johansson.

I tvegiftesmålet mot handlanden Hirsch Rosenblatr, anuhängiggjordt af allmänna åklagaren på angifvelse at Rosenblatts f. hustru Henriette Ester Abelitsky, företeddes en inför Oskarshamns rådhusrätt afgifven vittnesberättelse, hvari intygades, att skiljobrefvet mellan Rosenblatt och hans förra hustru utfärdats af ötverrabbinen i Warschau. – Ett annat vittne intygade i förgår inför härvarande rådhusrätt, att skilsmessan egt rum i enlighet med judisk lag och sed, Åklagaren öfverlemnade målet till utslag och uttalade som sin åsigt, att äktenskapet bort upplösas enligt svensk lag, enär Rosenblatt såväl vid äktenskapets ingående som vid dess upplösning varit svensk medborgare. För att få ett på hebreiska språket affattadt intyg öfver skiljobrefvet öfversatt, erhöll svar wmden uppskof, samt bifölls åklagarens anhållan, att något vidare uppskof än detta i målet ej kunde erhållas.

För koppleri och skörlefnad yrkade allmänna åklagaren ansvar å hustru Emma Ahl (mannen f. urtilleristen Ahl undergår sedan 7 veckor fängelsestraff), samt ogifta qvinspersonerua Auna HBlisabet, Jousson och Anna Helena Höglund.
Tvänne, vittnen, som bo i samma hus som hustru Ahl, berättade att sedan medlet ar sistl. Februari månad hustru Ahl om nätterna haft besök af karlar, hvilka, sedan de knackat på fönstren, blitvit insläpta at hustru Ahl, samt att larm och oväsen förts, så att nattron för husets öfriga innevånare blifvit störd; ett at dessa vittnen intygade derjämte, att hustru Ahl flere nätter varit borta från sin bostad och hemkommit först vid 5- till 6 tiden på morgnarne, samt att de åtalade Jonsson och Höglund flere gånger lemnat hustru Ahls bostad tidigt på morgnarne; att en tjugnårig yngling vistats en eller ett par nätter hos hustru Ahl och blifvit athämtad derifrån på morgnarne at sin moder.
Hustru Ahl bestred, att hon vore någon kopplerska; flickorna Jonsson och Höglund plågade jämte fyra namngifna artillerister ofta besöka henne om aftnarne, hvilket hon ej kunde hindra; Helena Höglund och Anna Jonsson hade med nägra artillerister varit hos henne en eller ett par nätter, då hon somnat itrån dem, så att hon ej haft vetskap om otukt bedrifvits; bestred för ötrigt vittnesmålen samt sade sig aldrig hafva mottagit någon betalning at de besökande; artilleristerna hade endast en gång sändt efter öl, på hvilket de bjudit.
Anna Jonsson (varnad af k. m:ts befallningshatvande för lösdritveri och osedligt lefverue samt förelagd att skaffa sig laga ansvar) erkände, att- hon i hustra Ahbls bostad utöfvat otukt med en artillerist; hade ej lemnat någon betalning till hustru Ahl.
Helena Höglund hade iblaud om aftnarne besökt hustru Ahl, då artillerister varit der; bade endast en navt varit der, då hon väl sprakat men ej bedritvit otukt med en artillerist; hade ej lemnat hustru Abl någon betalning.
Rättens ordförande förebrådde i skarpa manande ordalag de åtalade tör deras seaeslösa letnadssätt och framhöll särskildt det ohyggliga i hustru Abls beteende att, under det heunes man suite häktad, göra siu bostad till ett liderligt näste, der honues barn (en 5-årig gvsse och en 3-årig flicka) fingo bevittna all dennalmoraliska uselhet. Någon ånger eller blygsel syutes ej besvära hustru Ahl, hvaremot de båda unga qvinnorna (Jousson är 20 och Höglund nyligen sylda 17 år) isynnerhet Höglund under strida tärar och högljudda snyitmuggar åbörde ordförandens straftcal.
För att få andra vittnen och de ommämda artilleristerua (de sistnämdes otta inträffade frånvaro nattetid från kasernen jämte det bullrande lif, som der ofta föres, synes ej vittna fördelaktigt om disciplinen inom artilleristamtrappen) hörda, uppsköts målet.

För ärekränkning mot slagtaren Bertin fäldes slagtaren Ölander till tio krouors böter, hvarjämte Ölander ålades betala rättdgångskostnader med 30 kronor.

Södra häradsrätten.
Redovisningsmål. Köpmannen Frendin i Garda såsom ombud för sin utomlands varande broder Jakob F. yrkade, att Jakob Jakobsson, Lars Olsson, Jakob Mickelson och Jakob Olsson, som jämte Jakob F. äro egare af en ångsåg, måtte åläggas att till Frendin redovisa inkomsterna af nämda såg för de två senaste åren och utgifva hans del i vinsten. Svarandena genmälde, att de hvar sin vecka begagnat sågen, som hvarje femte vecka stått ledig för Frendins räkning, hvilken dock ej låtit sig afhöra. Utan någon som hälst ntredning af målet öfverlemnade Frendin. detsamma. Svarandena fordrade ersättning för sin inställelse.

Födorådsmål. Karl Oskar och Hans Petter Karlsson voro instämda af sin faster enkan Apollonia Magdalena Nilsdotter, Medebys i Lye, emedan de ej uppfylt ett med henne ingånget födorådskontrakt. Svarandena ålades att vid 15 kronors vite för dem hvardera aflemna fullständig räkning öfver kvad de aflemnat till enkan.

Fjerdingsman Jonsson i När var instämd af Elise Holmqvist, som yrkade, att Jonsson måtte åläggas återbetala till henne 100 kronor, som han erhållit i förskott efter att hafva förbundit sig att uppföra en bygnad åt käranden; hvilken bygnad dock aldrig blifvit uppsatt. Jonsson ville först ingenting återlemna, emedan, såsom också styrktes, käranden brutit det dem emellan uppgjorda kontrakt. Slutigen ingick han på ett af domaren framstäldt förlikniogsförslag, hvarigenom han ålades att betala 75 kronor 1 nästkommande Oktober till käranden.

Ärekränkning. Arbetaren A. P. Andersson, Botarfve i Lye, yrkade ansvar å hustru Anna Stenberg, emedan hon skulle hafva sagt, att några bortkomna guldringar stulits af Anderssons. Hustru Stenberg genmälde att, då kommunalen och fjerdingsmannen kommo till henne för att göra visitation med anledning af de försvunna ringarne, hon endast sagt: »Gå till Lye till Anderssons, der fins de». Då käranden ej kunde förebringa någon bevisning, ogillades käromålet.

För våld och ärekränkning yrkade Ida Rabe i När ansvar å arbetaren Olof Larsson, HalInte i När. Vittnen iutygade, att Larsson öfveröst henne med skällsord, men hade ej sett, att han slagit henne; dock hade de strax efter trätan iakttagit, att Ida Rabe haft ett blått öga. Uppskof erhölls för vidare bevisnings anskaffande och ålades Larsson att vid 15 kronors vite personligen infinna sig vid målets nästkommande handläggning.

För dödande och tillgripande af gräsänder å Lans holmar hade bokhållare Knut Vestberg i Ljugarn, som hyr jagträtten å nämde holmar, instämt hemmansegåren Henrik Pettersson, Bjerges i Garda. Svaranden genmälde, att han varit på uppdrag af en af egarne till holmarne sysselsatt med skördearbete derstädes, hvarvid han med lien kommit att såra några änder, som han då tagit med sig, samt visade för öfrigt att den person, på hvars uppdrag han arbetat derstädes, ej underskrifvit den handling, hvarigenom Vestberg förhyrt jagträtten. Kärandeombudet medgaf detta sistnämda, men ansåg, att, då den omnämde delegarn uppburit sin andel af den hyra Vestberg erlagt för jagträtten, han ej egde rättighet att låta någon annan tillegna sig vildt derstädes, samt anhölls för öfrigt om uppskof för att bevisa, att Pettersson verkligen jagat änder å holmarne. Uppskofsanhållan bifölls.

För oloflig försäljning af öl och vin yrkade t. f. kronolänsman V. Eneman ansvar å köpmannen Edvard Svensson i Väte, i hvars bostad de försålda varorna förtärts. Svaranden erkände förseelsen och faller utslag annat sammanträde.

Förmyndaremål. Johan Isenberg, Isums i Atlingbo, yrkade såsom förmyndare för ex syster till Johan Stenberg, att Stenberg, som förut innebaft nämda förmynderskap, måtte åläggas att afgifva fullständig redovisning och utbetala en del medel, som hans syster skulle incehafva. Stenberg genmälde, att alla hans systers medel voro slut och at hou såsom varande svagsint ej kunnat i ringaste mån bidraga till sitt uppehälle. Emellertid upplystes, att myndlingen endast tidvis är litet besynnerlig och ofta är i stånd att arbeta; under flere år hade Stenberg i förmyndareräkvingen upptagit de medel, som årligen åtgått för henne, till 25 kronor; i April 1879 egde myndlingen qvar 544 kronor och två år derefter, då Stenberg afgick från förmyndareskapet, ej ett enda öre. Hvardtera af dessa år skulle således hafva kostat henna 272 kronor, då kostnaderna för flere föregående år ej nppgått till mer än 25 kr. för hvart och ett. Stenberg, uppmärksammad härå, ville dock ej lemna tillbaka något utan sade sig hatva utlagt allt för myndlingens räkning. Då han slutade med förmyndareskapet, lemnade han en blauk räkning, som ej angaf för hvilka särskilda ändamål medlen utgifvits. Uppskofbegirdes och erhölls för målets utredning.

Norra häradsrätten.
Med barnamörderskan Johanna Torsson Hultman hölls igår förnyad ransakning å tinstängelset. Tre vittnen hördes och berättade, att misstankar, att barnet blifvit mördadt, varit gängse inom Sjonhems församling; att Hultman, då barnet begrafdes, öfverfölls af svimning, som föreföll vara låtsad; att Hultman af en qvinna leddes in i en närbelägen bygnad och snart återfick sans. Den anklagade påstod, att svimningen var verklig, samt öfverlemnade målet till dom. På åklagaren, kronolänsman Nordahls begäran erhölls uppskof för att få skolläraren J. F. Broberger och dennes hustru inkallade, hos hvilka Hultman hade tjeust, då barnet 1875 föddes och afdagatogs, Broberger, som varit fader till ett af Hultman 1876 framfödt barn, hvilket hon strax efter födseln mördat och för hvilket mord hon utstärt straff, lär nu vistas i Malungsbo svcken i Dalarne.

För inbrottsstöld i Hejde sparbank häktades i förgår af t. f. kronolänsman V. Eneman femtonårige ynglingen Edvard Elias Ramberg. Som förut vämts, tillgrepos omkring 20 kronor. Flere medbrottslingar, såväl äldre som yngre, lära hafva biträdt vid och varit medvetna om stölden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Mars 1882
N:r 23

Auktion i När.

Tisdagen den 21 dennes från kl. 10 f. m., låter handl. hr Karl Bergvall i När, genom offentlig auktion till den högstbjudande i mindre utrop försälja omkring 400 lisp. hårdvallshö, välsaltad Gotlands strömming i 1/2- och 1/4:dels- tunnor samt ett parti friska potatis. För vederhäftighet kände inropare lemnas anstånd med betalningen till den 1 nästkommande Juli, andre betala kontant eller ställa borgen.
Hallbjens i Lau den 15 Mars 1882.
Efter anmodan,
L. PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 Mars 1882
N:r 22

Ett hastigt dödsfall

inträffade i onsdags morse i När. Husb. Ol, Göransson, Mickelgårds, var vid 5 tiden på morgonen ute och sysslade om sina kreatur och gick derefter utan ringaste plåga till hvila. En stund derefter afled han på sin makas arm i följd af slaganfall, utan att få säga ett enda ord till henne. Den aflidne, i lifstiden en fridsam man, efterleminar hustru och två sörjande barn.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Februari 1882
N:r 15

Borgenärerna

i urarfvakonkursen efter aflidne kyrkoherden P. H. Eneqvist i När varda härmed kallade till sammanträde å Burge gästgifvaregård i Lefvide socken fredagen den 30:de innevarande December klockan två eftermiddagen för att emottaga slutredovisning och granska upprättadt utdelningsförslag.
Fardhem den 5 December 1881.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerna uti aflidne handelsagenten Karl Fredrik Martin Luttemans denna dag till konkurs afträdda bo kallas härigenom att onsdagen den 1 Februari nästkommande år 1882 kl.12 på dagen sina fordringar å rättens sessionsrum härstädes anmäla och bevaka på sätt konkurslagen föreskrifver.
Visby Rådhus den 28 November 1881.
På Rådstufvurättens vägnar: C. EEN.

Borgenärerna uti aflidne muraren C. J. Liljenqvists denna dag till konkurs afträdda bo kallas härigenom att torsdagen den 12 Januari nästkommande år 1882 kl. 12 på dagen sina fordringar å rättens sessionsrum härstädes anmäla och bevaka på sätt konkurslagen föreskritver.
Visby Rådhus den 7 November 1881.
På Rådstufvurättens vägnar: C. EEN.

Borgenärerna uti aflidne handlanden A. N. Sandströms denna dag i konkurs försatta bo kallas härigenom att onsdagen den 8 Februari nästkommande år 1882 kl. 12 på dagen sina fordringar å rättens sessionsrum anmäla och bevaka på sätt konkurslagen föreskrifver.
Visby Rådhus den 5 December 1881.
På Rådstutvurättens vägnar:
C. EEN.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 December 1881
N:r 98

Skogsåverkan.

Förut har nämts, att anmälan inkommit till domkapitlet angående å Närs pastorsboställe af boställsarrendatorerna föröfvad skogsåverkan. Domkapitlet har nu hos k. m:ts befallningshafvande anhållit om förordnande af åklagare för sakens beifrande vid domstol.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 September 1881
N:r 74

Vid pass 3,600 silfvermynt

hafva nyligen hittats af drängen Joh. Ahlqvist och husbonden Albert Sandqvist vid Folke i När, strax invid en hus-vägg, under dikesgräfning, 4 tum under jorden. Mynten- äro ungefärligen af ett tio-öres storlek, men mycket tunna, och prägeln visar i allmänhet endast åtskilliga sirater. De tyckas vara af samma slag, som den mängd af silfvermynt, som för några är sedan hittades i botaniska trädgärden härstädes, och som då af vederbörande aunsågos äga föga antiquariskt värde. Men såsom varande, enligt hvad det tyckes, af rent silfver och vägande 14 skålpund, har i alla fall ofvannämda jordfynd ett icke obetydligt värde. Mynten hafva troligen varit förvarade i en kopparskål, ty af en sådan hittades på stället nägra lemningar. Fyndet är till k. m:ts befallningshafvande inlemnadt, för att erbjudas vitterhets-, historie- och antiquitets-akademien\’ till inlösen för statens samlingar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 September 1881
N:r 72