Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Närs socken ligger vid Gotlands sydöstra kust.
Gårdsnamn: Allmunds, Alvare, Andarve, Bommunds i Burgen, Bomunds i Hammaren, Bosarve, Botes, Dalbo, Folke, Frigges, Galls, Gangvide, Hallbjänne, Hallbjärs, Hallsarve, Hallute, Haltare, Hamngården, Hemmor, Husarve, Hägdarve, Kulle, Liffor, Maldes, Mattise, Mickelgårds, Mickels, Nickstjups, Närsholmen, Pavals, Pilgårds, Prästgården, Rigges, Rikvide, Rovalds, Siglajvs, Smiss, Tiricker, Torarve, Öndarve.
Det vid När strandade tyska skonertskeppets namn är Herman och Marie. Fartyget är fullt med vatten men torde kunna bärgas, då det är ett godt fartyg.
— Skon. Ingeborg, som vattenfyld och utan besättning flutit i land mellan Silte och Hablingbo, är hemmahörande i Göteborgs sjömanshusdistrikt samt har sin redare bosatt å Hisingen. Ingeborg blir troligen vrak.
Om besättningens öde se telegramafdelningen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1898
N:r 189
Norra häradsrätten.
Vid andra November-sammanträdet i måndags å Allekvia afkunnades följande utslag: — I målet mellan hemmansägarne N. Jacobsson Norrbys och J. O. Jakobsson Tibbles, båda i Hejdeby, dömdes svaranden att ersätta den bortkörda jorden med 3 kr. 50 öre, hvaremot kär. ålades att ersätta svarandens rättegångskostnader med 27 kr. 50 öre samt protokollslösen.
— Arbetaren Ekström å Prästgårdens grund å Fårö dömdes att för skogsåverkan böta 25 kr.
— För våld mot O. Bendelin vid Bengts i Östergarn dömdes landtbr. Jakobsson att böta 40 kr. och att ersätta målsägaren med 30 kr. för sveda och värk.
Släckt kalk och återuppflammande process. Förre arrendatorn å Malms i Helvi, G. A. Höglund, hade, som vi på sin tid meddelade, instämt rättaren å samma gård, A. Matsson, med yrkande om ansvar å denne för det han ur en kalkbod å gården olofligen skulle ha tillägnat sig kalk för utskeppning, och skulle tillgreppet ha skett så, att Mattsson utan Höglunds lof öppnat den låsta boden och tagit kalken. Gent emot denna anklagelse hade Mattsson förklarat, att han visst icke utan lof tagit kalken, utan hade det skett på tillsägelse af gårdens ägare, ingeniör Berg i Vexiö, att Mattsson till hvilket pris som helst skulle tillägna sig kalken.
Nu skulle detta mår hafva blitvit förlikt, enligt hvad såväl svar. som af honom åberopade vittnen uppgåfvo. Men kär. bestred detta, sägande, att det väl varit tal om förlikning, men att denna ej-skett ilaglig form. Anhöll om uppskof för vidare utredning, något som af svar. bestreds. Målet uppsköts dock till 13 Febr., då kär. skall inkomma med slutpåståenden.
För våld och hemfridsbrott hade A. Mattsson i sin ordning instämt G. A. Höglund, men då svar. ej var närvarande och ej lämnat någon vidare redogörelse till sitt ombud om saken, än att han vid tillfället varit i upphetsad sinnesstämning, öfverlämnade ombudet målet i det skick det befans. Kär. har förut öfverlämnat målet, och faller utslag vid sluttinget.
En mycket dälig husbonde måtte hemmansägaren N. A. Hansson i Viklau vara om man får tro en hans f. d. dräng, Karl Karlström, hvilken genom sin fader O. Bjersander mot Hansson uttagit stämning om utfående af innestående lön. Karl Karlström har näml. enligt hvad kär. påstod, bl. a. skrifvit en nidvisa om sin husbonde, däri han jämmerliga klagar öfver den usla mat han fått vid gården och det stränga slafarbete, som ålagts honom.
I fråga om lönen meddelade svar. att Karlström utfått densamma, hvilket äfven styrktes af vittnen.. Vidare meddelade avar., att K. varit — olydig och opålitlig i tjänsten, ofta olofligt gått bort från densamma för ett par dagar, samt att han slutligen vid ett tillfälle öfverfallit och slagit sin husbonde.
Då kär. bestred alla dessa uppifter, uppsköts målet till 13 Febr., då äfven Karlström skall personligen komma tillstädes.
Fruntimmersgrälet vid brunnen i Roma var åter före. Hustrun Lotta Ahlqvist hade nu skaffat sig godkändt ombud, hvilket vidhöll alla de uppgifter, som hennes son och medsvarande lämnat, hvarefter målet öfverlämnades, och faller utslag vid slattinget.
Smålander kommer icke. Ånyo påropades det af sakförare Stenmark mot brunnsgräfvare Smålander väckta åtalet för ärekränkning, men Smålander var ej heller nu tillstädes. Målet öfverlämnades af kär. med yrkande om ansvar för omstämda ärekränkningen, och faller utslag vid sluttinget.
Om utfående af rättegångsarvode hade sakförare Stenmark instämt förre predikanten F. A. Bomqvist, men då denne med läkarebetyg styrkte, att han till följd af sjukdom var hindrad att inställa sig, uppsköts målets handläggning till 13 Febr.
»Till skogs en liten fågel flög.» De för hemfridsbrottet i Roma kungsgård — hvarom vi förut meddelat — instämde arbetarena A. V. Härngren, J. Gustafsson och A. G. Johansson hade, då målet mot dem nu ånyo skulle hanudläggas, skuddat gotlandsstoftet af sina fötter och gifvit sig af till fastlandet, hvadan målet mot dem förklarades, hvilande, sedan dock åkl. förklarat sig afstå från åtalet mot Johansson.
För oloflig bränvinsförsäljning var handl. N. Kahlström å Fårö instämd. Han erkände, och faller utslag vid sluttinget.
Nu voro papperen klara. Änkan A. L. Johansson, hvilken föregående sammanträde var instämd för oloflig ölförsäljning å Kräklingbo marknad men då ej försett sitt erkännande med fallmakt för inlämnandet, hade nu fullgjort denna formalitet, och faller utslaget mot henne vid sluttinget.
En spis som det blir ett mål af. Hemma nsägaren G. Jonasson i Dalhem hade instämt hemmansägare J. Johansson Ekeskogs i Norrlanda med yrkande om ansvar å denne för det han, som sålt en gård till kär., ur köket på gården utbrutit och bortfört en järnspis, som kär. ansåg skulle medfölja i köpet.
Svar. förklarade sig anso spisen som lösegendom, då don aldrig varit inmurad i köket utan stått lös på tegelhällen. Svar. lät emellertid ej afspisa sig härmed, utan sade, att spisen varit fastmurad, och yrkade ansvar för liden skada. För vidare utredning blef målet uppskjutet till Januarisammanträdet.
Misshandel af mindre vetande. För dylik förseelse hade allm. åkl. på angifvelse af den misshandlades broder, hemmansägare Lundin vid Kams i Lummelunda, instämt hemmansägaren O. Larsson Lundbjers i Lummelunda.
Den misshandlade, drängen Lundin, är mindre vetande och därför ofta utsatt för hjärtlösa människors gyckel. Så hade, enligt stämningen svarandens 9-årige son 7 sistl.
Nov. retats med den sjuke, hvarvid denne föst undan honom med handen. Då skall pojkens fader ha rusat på Lundin och slagit honom i ansiktet så svårt, att hans ena öga erhöll svåra skador, hvilkas botande läkare har föga hopp om.- Dessutom skulle svar. ha slagit L. mot en vägg, så att han fått ett par krossår i hufvudet, sparkat honom o. s. v.
Svar. erkände, att han gett L. »ett par slag» men förnekade, att dessa varit så våldsamma, att framtida men däraf kunnat uppstå. Framhöll, att L. samma dag efter det han fått slagen begifvit sig ut för att fiska, hvadan skadorna väl ej kunnat vara eå svåra. Denna sista uppgift förnekades ej af L:s broder, hvilken uppträdde som målsägare. Men ögat hade lika fullt blifvit skadadt till den grad som uppgifvits, hvarom läkare äfven kunde lämna intyg. För vidare utredning blef målet uppskjutet till 16 Januari.
Södra häradsrätten.
Fjärde sammanträdet. (Ordf: häradsh. Th. af Ekenstam.)
Utslag:
Det långvariga krafmålet emellan O. Högbergs förmyndare, Gabriel och Olof Bolin i Eskelhem, samt Johan Qvarnberg vid Qvarna, tappades å ömse sidor, emedan parternas mot hvarandra framstälda yrkanden ogillades.
Till edgång dömdes Johan Larsson vid Kakuse i Wäte i den af firman Lindqvister & komp. mot honom förda rättegången om likvid för levererade spritvaror.
För förfalskning blef pigan Laura Larsson vid Orleifs i Öja dömd till en månads fängelse samt 87 kr. böter. Laura L. skall dessutom återbära hvad hon af lönen uppburit jämte städja, tillsammans kr. 32,50.
Blötmyr i Tofta. De af Johan Olsson Rofvals i Eskelhem mot Johan Hansson Dyple samt Johan Nilsson Smågårda förda rättegångerna tappades af kär., som dessutom ålades till hvardera svaranden utgifva 60 kr. i kostnader.
— Motsatt utgång fick ett af samme kär. mot Johan Gustafsson Dyple, instä mdt, från hofrätten återförvist mål. Här dömdes avar. att utgifva fordrade 14 kr. 43 öre med ränta jämte 200 kr. i rätte gångskostnader förutom prot okollslösen.
Att till Karolina Grönström vid Roes i Rone utgifva resterande förmyndaremedel 347 kr. 21 öre jämte rättegångskostnader ålades Johan Johansson Mannegårda i Lye.
Järnvägsarbetaren Karl Lan cke dömdes till 30 kr. böter för det våld han begått mot kapten Fisch å Klintehamn.
Till 25 kr. böter dömdes drängen N. Johansason vid Östris i Alfva för fylleri och förargelsnväckande beteende å allmän väg. Drängen Frans Johansson vid Maldes i Stånga dömdes till 23 kr. böter för hemfridsbrott.
Lönetvisten emellan Nils Karlsson från Torsås och P. A. Pettersson Smiss i Garda fortsätter.
Ett vittne hördes å hvardera sidan, hvilka ansågo: kär. vittne, att 75 kr. vore lagom lön, svar. vittne, att 50 kr. och kläder vore lagom. Dem faller vid tingets afslutning.
Om ersättning för af får skadad kornskörd har, såsom vi förut refererat, Aug. Edberg vid Gumbalde i Stånga instämt F. Martell vid Maldes och Oskar Hansson, Hägvide i Stånga. Äfven vid detta tillfälle hördes vittne. Martell hade uttagit 11 st. af Edberg insatta får, men ingen kunde yttra sig om den skada fåren åstadkommit på kär:s åker. Svar. ville ha uppskof för att bevisa, att åkern var afbetad, innan hans får intagits.
Kär. yrkar edgång å svar. Yttrande vid tingets slut.
Målet emellan Oskar Eklund vid Gullgårda i Rone och Karl Nilsson, Bomungs i När om ersättning för mistad lägenhet förekom äfven till behandling. Ett vittne hördes och ansåg, att den omnämda lägenheten läm nade årligen omkring 3 häckar hö, värda 18—20 kr. pr häck. Äfven i detta mål faller utslag vid tingets afslutning.
Hästaffären mellan Johan Johansson Dalbo i När samt Lars Alqvist vid Husarfve i Lau fortsattes å detta ting.
De vittnen, som vid detta tillfälle hördes, intygade att stoet i fråga ej alls vore istadigt. En gumma som kört stoet för trösk, ville åtaga sig att köra det för hvilket lass som helst.
Vittnosmålen bestredos af svar., som begärde uppskof för att inkomma med slutpåstående. Kär. öfverlämnade målet. Utslag vid tingets afslutning.
Orätta personer stämda. Målet emellan Nils Närström vid Haltarfve i När och husbondesönerna Oskar Häglund och Karl Skönlund förekom ånyo. Målet rör sig om ett hemfridsbrott, bestående däri att ett mindre hus natten till 13 Nov. förra året blifvit å Närströms gård kullkastadt,. Som vittnen hördes Oskar Albrektsson, Viktor Cedergren från När samt Oskar Pettersson från Lau.
Först hördes Albrektsson, som till en början stälde sig äalldeles okunnig om saken, men till sist på dom:s allvarsamma fråga: — Såg du när huset vältades omkull? gaf ett matt »ja» till svar.
Dom. — Hvem vältade huset då?
Vittnet: — Jag.
— Dom.: — Var svar. med?
Vitt. — Naj.
Förhöret med vittnet Cedergren fick ungefär samma utgång.
Tredje vittnet O. Pettersson medgaf sent omsider, att han varit på gården den ifrågav. natten, och att han sett hvem som vältat kull huset, men det hade ej varit svarandena.
Kär. ville ha det sista vittnet häuvisadt till själasörjaren. Yttrande vid tingets slut.
I undantagstvisten mellan änkan Anna Larsson och J. Simonsson vid Liffedarfve i Eskelhem hördes ett par vittnen. Änkan Larsson hade tills i höstas bott och ätit ! hos svar., men förhållandet emellan kär, och svar:s hustru hade ej varit godt. Utslag vid tingets slut.
Ärekränkningsmålet emellan Gustaf Sandström vid Bofride och Karl Nilsson Solbjerge i Fröjel förekom äfven. Vittnen hördes, som styrkte kär:s uppgifter.
Kär. begärde 150 kr. i skadestånd. Utslag äfven i detta mål vid tingets slut.
Början på en vacker historia.
1:sta Kapitlet.
Det sedan förra sammanträdet uppskjutna målet emellan åkl. och arrendatorn A. W. Olin vid Källgårds i Stenkumla, angående hemgång och våld mot J. P. Sandelius därstädes, förekom ånyo.
Olin bestred åkl:s påståenden samt yrkade ansvar å Sandelius för det han 31 sistl. Okt. inför sittande rätt kallat honom för »mordängel.» .
Sandelius vill ovilkorligen ha Olin häktad, enär om Olin finge vara kvar, Sandelius ovilkorligen måste dö. Målet förekommer till förnyad behandling vid tredje vårsämmanträdet.
2:a Kapitlet.
För misshandel begången mot förenämda Olins hushållerska, ogifta Amanda Håkansson, voro arrendatorn J. Johansson och hans hustru instämda af åkl.
En dag under sistförflutna hösten skulle Amanda efter ordväxling med Johanssons hustru blifvit af denna bombarderad med vedträn och dylikt. Svar. nekade, och målet uppsköts till Jan.-sammanträdet för bevisning.
3:dje Kapitlet.
Förenämda Olin, hade uttagit stämning å Sandelius och dennes hustru under yrkande om ansvar för våld och ärekränkning, hvarjämte Olin fordrar ett skadestånd af 2,000 kr. samt yrkar att S. måtto åläggas attiortens tidningar införa rättens utslag.
Tvänne vittnen voro inkallade, som hört orden tjuf och tjufstryker samt sett hustru Sandelius gifva Olin ett slag i hufvudet. Sandelius Hade blifvit retad af att Olin kallat honom »kyrkovärd». Dom vid tingets afslutning.
4:de Kapitlet.
Samma parter, på samma sidor. Denna gång hade Olin formulerat sina stämningspåståenden i flera punkter:
1:o) Yrkas ersättning för skada å skörd, emedan Sandelius genom af balkning i ladan hindrat Olin (som arrenderat Sandelius hemman) att få in säden, så att han måst stacka den ute och fått den förstörd:
2:o) Rifvit sönder ladugården så att Olin ej kunnat få in mera än 2 kor i st. f. 20 som han tänkt sig; begär härför 400 kr. i skadestånd.
3:o) Sandelius hade satt lås för smedja och drängstuga. 59 kr. i skadestånd.
4:o) För mistning af vedbrand, 109 kr. i ersättning.
5:o) Yrkar ansvar för det Sandelius med spänd hane och geväret vid ögat hotat Olin. Olin vill dessutom blifva skild från arrendet.
Sedan svar. ingått på svaromål i dessa punkter, uppsköts målet till Januarisammanträdet.
5:e kapitlet.
Sandelius, nu på kärandesidan, yrkar ansvar å Olins hushållerska, förut nämda A.manda Håkanssen, under påstående att hon skulle ha kallat Sandelius för »kyrktjof, bedragare,» och dylikt, samt kastat sten på honem. Amandag ombud, Olin, bestred Sandelius-påståenden hvarför måelet uppsköts till Januari sammanträdet.
I barnuppfostringsmålet emellan Jenny Svahn i Visby och Johan Johansson vid Tjengdarfve i Hemse faller utslag vid tingets slut.
Djurplågerimålet mot Jacob Olsson Hemmor i När förekom ånyo. Tvenne vittnen hördes; hästarne hade varit mer än lofligt magra. Utslag vid tingets slut.
För misshandel mot Konrad Mallin i Hablingbo tilltalade John Lindgren från När påstår fortfarande, att han blott i nödvärn slagit Mallin.
Tvenne vittnen hördes, som sett L. på skilda ställen å Hemse torgplats tilldela Mallin dels knytnäfslag, dels slag med en mejsel, hvarjämte L. huggit tag i Mallins kloekkedja, så att lf;locll:an kommit bort. Målsäg, begärde 15 kr. för klockan.
Utslag vid tingets slut.
Angående de våldsemheter Karl Dalgren i Lye och F. Lötqvist i Etelhem begått mot kanalarbetaren Karl Nilsson yrkade åkl. edgång å de tilltalade i de delar, målet ej anses tillräckligt styrkt. Utslag vid tingets slut.
Olofligt fiske. På angifvelse af Hans Pettersson Halsarfve i När voro 9 st. fiskare i När åtalade för olaga fiske vid Närs holme, Åtalet bestreds. Utslag vid tingets slut.
Själftagen rätt. Hemmansägaren O. Jacobsson vid Gårdsby i Fardhem yrkar att L. Johansson Utvede i Gerum måtte åläggas iståndsätta en bit gårdesgård och nersätta en grindstock och en märksten, som utan Jacobssons samtycke af Johansson upprifvits.
Johansson medgaf riktigheten häraf, men hade trott sig handla i sin fulla rätt. Målet öfverlämnades, och faller utslag vid tingets slut.
Godemansed aflades i måndags af hemmansäg. P. Pettersson vid Utalskog i Alskog.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 November 1898
N:r 185
vid laga syneförrättning i När 8 dennes angående utdikning af sankmarker har kyrkoherde Sundblad i Garda förordnats.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 November 1898
N:r 171
Norra häradsrätten.
Vid rättens sammanträde i måndags afkunnades följande utslag:
I målet emellan landtbr. G. Andersson, kär., och skoll. Pettersson, Buttle, svar., angående tvist om hemmansköp, ogillades svaromålet och dömdes kär. att ersätta svar. med 25 kr. och att betala rättegångskostnaderna.
Skogsstölden å Fårö prästgårdsskog. Den för denna förseelse åtalade arb. Fr. Ekström hördes ånyo, hvarvid han fortfarande förnekade att han gjort sig skyldig till skogsstöld.
Ett vittne, själftboende å prästgårdens grund, berättade, att han vid ett tillfälle i Mars månad detta år sett svar. och hans son sysselsatta med att i prästgårdsskogen omkullsåga en till hälften kullfallen, delvis förtorkad fura. Däremot hade vittnet sig ej bekant huruvida svar. sedermera forslat hem sagda träd- till sin bostad. På fråga förklarade sig vittnet anse, att man af den fälda furan ej kunde få mera än högst en sliper; det öfriga af trädet var användbart endast som bränsle.
Svar, förklarade, att det i vittnesmålet omtalade trädet varit alldeles förtorkadt och att man ej kunde få någon slipers ur detsamma. Också hade svar., som vil den tiden var mindre arbetsför, fält trädet endast för att få litet bränsle, så att han och hans familj ej skulle behöfva trysa.
Åkl. öfverlämnade målet med vidhållande af sitt ansvarsyrkande och yrkade att Ekström, om han ej på den förebrakta bevisningen kan till ansvar fällas, måtte åläggas att med ed fria sig från ansvar. Utslag 28 Nov.
Trätovattnet i Barlingbo. I det af oss under denna rubrik förut refererade målet mot slaktarehustrun Lotta Ahlqvist och hennes son angående hemfridsbrott och våld mot landtbr. Enström företogs förnyad under sökning.
Ett vittne hördes, men hade detta intet nytt att omförmäla. Hade sett att Enström och John sprungit emot hvarandra på en åker, båda beväpnade med käppar, men hade ej sett dem slåss. -Däremot hade vittnet sett Enströms hustru knuffa hustru Ahlqvist i bröstet, så att hon ryggat tillbaka några steg.
Det utröntes nu, att John Ahlqvist, som vid målets första handläggning enligt fullmakt svarat äfven för sin mor och som äfven vid detta tillfälle instälde sig som hennes ombud, ej var myndig, hvadan han förvägrades att vidare föra moderns talan, utan skall hon antingen personligen eller genom kvalificeradt ombud inställa sig vid rätten, då målet 28 Nov. ånyo handlägges.
För våld mot landtbrukaren N. O. Bendelin, Bengts i Östergarn, var dennes granne C. O. Larsson instämd. Svar. skulle utan vidare anledning ha öfverfallit och — antagligen med en hopfäld knif — tilldelat målsägaren ett slag öfver ena ögat, så att detta hopsvullnat, samt sedan vräkt honom i ett dike och fattat med fingrarna om hans hals, som om han velat kväfva honom. Den enda anledning som målsäg. ansåg förefintlig för våldet, skulle vara, att han ofrivilligt skrämt några svar. tillhöriga höns, som gått ute på en åker.
Svar. tillstod, att han slagit målsäg., dock ej med knif eller annat tillhygge utan med knutna handen och att detta skett först sedan målsäg. själf våldfört sig å svar. Målet öfverlämnades, af målsägaren med yrkande om 50 kr. ersättning för sveda och värk, och faller utslag 28 Nov.
Förlikta blefvo målen mellan landtbr. Axel Reuser, kär., och arb. Emil Larsson, svar., och vica versa, angående våld och hemfridsbrott samt angående innehållen lön.
Ofullständiga papper. Änkan Lovisa Johansson från Visby, hvilken af läns man Boberg instämts för olaga ölhandel å Kräklingbo marknad, hade till rätten inlämnat skriftligt erkännande men försummat att bemyndiga någon att till rätten ingifva bekännelsehandlingen, hvadan målet, för fullständigande af alla formaliteter, uppsköts till 28 Nov.
Om återgång af köpeaftal mellan i konkurs försatte laudtbr. O. Larsson och dennes svåger, till hvilken L. till skada för sina borgenärer afhändt sig sin egendom, hade borgenärerna i L s konkurs ansökt. Sedan Larsson hörts om affären men densamma ej blifyvit foullt utredd, uppsköts målet till Januarisammanträdet.
Sviter af Smålanderska brunnsgräfningsmålet. Under brunnsgräfvare Smålanders förut refererade, nu mera afgjorda mål mot en del personer angående falskt vittnesmål m. m. hade svarandenas ombod, sakförare A. C. Stenmark yrkat ansvar å Smålander för äreröriga beskyllningar. Men då detta mål förekom vid dettasammanträde, hade Smålander ej infunnit sig utan endast genom ombud ingifvit en del saken ej utredande handlingar. Mot kärandens protest uppsköts därför målet till 28 Nov. med slutligt föreläggande för Smålander.
Ömsesidiga artigheter. Landtbrukaren C. J. Ahlberg, Bäcks i Hangvar, hade instämt landtbrukaren O. Wallin för en del ärekränkande tillmälen – och påståenden som denne låtit koemma sig till last mot Ahlberg. Bl. a. hade han beskylt A. för att stå i otillåtet förhållande till W:s hustru, m. m. sådant. Svar. var påfallande villig att erkänna allt detta, som -han dock råkat säga i hastigt mod och icke utan viss anledning, enär A. verkligen vid ett tillfälle skulle ha visat sig litet närgången mot hans hustru. Så öfverlämnades målet med yrkande om ansvar å Wallin.
Omedelbart därpå ropades målet: C. Wallin kärande mot C. J. Ahlberg svarande. Här var det Ahlberg, som hade varit framme och kallat Wallin för »buse», »pase» och tjuf. Ahlberg erkände att han begagnat dessa uttryck och det lät, som om han trodde sig om att kunna bevisa, att W. gjort skäl för titlarna; han begärde uppskof för att bevisa, att hans ord varit sanna. Men så kom haus rättegångsbiträde på den tanken, att det kanske vore bäst att söka få de ömsesidiga artigheterna kvittade med hvarandra. Och detta blef också fallet, i det parterna enades om att afstå från ansvarsyrkandena å hvarandra, hvadan de båda målen afskrefvos som förlikta.
Oloflig jordtäkt, olofliga vägar, förstörda skogsplantor, oloflig jakt m. m. sådant. Som vi förut referetat hade landtbr. Nils Jakobsson, Norrbys i Hejdeby instämt laudtbr. J. O. Jacobsson, Tibbles i Hejdeby, med yrkande om ansvar å denne för det han olofligen tagit jord å kär:s ägor samt därvid förstört skogsplantor för kär. till ett värde af 500 kr. Svar; hade erkänt, att hans tjänare honom ovetande tagit några lass jors- å kär:s ägor men bestridt, att några skoga plantor blifvit förstörda. För att visa dett hade nu kär inkallat en del vittnen, af hvilka svar. dock ville jäfva två, enär dessa af honom voro stämda dels för otillåtet begagnande af en honom tillhörig väg, dels för oloflig jakt å hans ägor. Jäfsanmärkningarna ogillades dock, och vittnena fingo höras utan att målet dock blef fullt utredt. Dessutom hade Jakobsson» stämt »Tibbles-Jakobsson för det denne kört öfver kär. tillhörig mark och därvid åter förstört skogsplantor.» Svar. erkände att hans tjänare kört öfver marken i fråga men bestred äfven nu att skogsplantor blifvit förstörda, och vittnen intygade att marken, öfver hvilken svar. kört, vore alldeles oduglig att använda för skogsplantering, liksom de ej heller kunnat finna något spår af sagda plantering på platsen.
Nu kom turen till den hittillsvarande svaranden, hvilken å sin sida stämt Nils Jakobson för användande af oloflig väg. Och så skulle svaranden i detta mål visa, att han måste begagna vägen i fråga, och så bevisades och motbevisades i oändlighet, tills alla de inkrånglade målen ånyo uppskötos för vidare utredning.
Södra häradsrätten.
3:dje sammanträdet, Ordf e. o. hofrättsnotarien J. A. Toll.
För misshandel dömdes kakelungsmakaren E. Briog från Visby att böta 100 kr. samt ersätta den misshandlade drängen med 25 kr. och betala rättegångskostnaderna.
För försäljning af maltdrycker till andra än vägfarande dömdes gästgifvaren K. J. Andersson i Öja att böta 20 kr.
Till ny behandling förekom det från hofrätten återförvista målet emellan Ungbåtels åboar i Stånga och Bjerges åboar i Lye angående bättre rätt till vissa dammområden under Ungbåtels hemman. Målet har återförvists för att vinna utredning om, huru många delägare finnas i Ungbåtels och Bjerges hemman samt om värdet af de omtvistade områdena. Svar. Berglund bestred fortfarande, att områdena tillskiftats Ungbåtels. Flera intyg företeddes dock, att Ungbåtels af ålder varit innehafvare af områdena i fråga; först sedan Berglund blifvit husbonde vid Bjerges, hade denne från händt Ungbåtels besittningen. Målet förekommer ånyo vid första vårsammanträdet.
Det långvariga målet emellan Oskar Högbergs i Eskelhem förmyndare Olof och Gabriel Bolin å ena sidan samt Högbergs stjufson Johan Qvarnberg å den andra, angående likvid för en förbindelse å 700 kr., hvarå«dock 600 kr. skulle varit afförda, förekom ånyo till behandling. Parterna vidhöllo sina yrkanden. Tvenne vittnen hördes. Utslag vid nästa sammanträde.
Tvist om arrende. J. Melin vid Jakobs i Ejsta hade instämt K. J. Westerberg från Alfva om utbekommande af 50 kr. hyra för en sågplats. Svar. styrkte med tvenne vittnen, att summan var betald genom af kär. medgifven afskrifning å en förbindelse, hvarå kär, tecknat borgen för sin måg.
Målet uppsköts till första sammanträdet af vårtinget.
Om ersättning för skadad koroskörd hade Aug. Edberg vid Gumbalde i Stånga instämt landtbrukaren F. Martell vid Maldes samt Oskar Hansson vid Hägvide; Kär. fordrar ersättning med 50 kr. för den skada svar:s får skulle ha åstadkommit å kär:s kornåker, Flera vittnen hördes såväl om skadan som om, hvem som vore ägare till fåren; iugen visste bestämt att de tillhörde svar.
Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde.
Sprittvists I firman Lindqvister & komp:s i Stockholm mål mot Johan Larsson vid Kakuse i Wäte hördes som vittne handelsagenten Johan Bokström, som 1 Juni 1895 på svar:s begäran till kär. ingifvit order om 40 liter konjak å 1:35, 20 liter punsch och 15 liter stenborgare å 1:50 pr liter.
Kär. yrkar edgång å svar. Utslag nästa sammanträde.
I målet emellan O. Wedin vid Västerby i Ardre och Oskar Ringbom i Alfva om utbekommande af undantagsved faller utslag vid nästa sammanträde.
Oförstånd? För förfalskning af en rekvisitionssedel samt olofl. afvikande ur tjänst var 19-åriga pigan Laura Larsson från Olofs i Öja tilltalad. Den tilltalade erkände att hon på en af henne själf skrifven rekvisition af handl. Hanzén å Burgsvik tillnarrat sig en hatt, värd 3:20, hvarför hennes husbonde blifvit debiterad, samt att hon olefligen afvikit ur tjänsten. Dom faller vid nästa sammanträde.
Utslag faller äfven vid nästa sammanträde i målena emellan Johan Olsson vid Rofvalds i Eskelhem samt Johan Nilsson vid Smågårda och Johan Hansson vid Dyple i Tofta, avgående ersättning för »Blötmyrs» utdikning, samt emellan Karolina Grönström vid Roes i Rone och Johau Johansson vid Manegårda i Lye om redovisning af förmyndaremedel.
Hästkränglet emellan Johan Johansson å Dalbo i När och Lars Alkvist vid Husarfve i Lau samt vice versa förekom ånyo. Flera vittnen hördes i saken och intygade, att hästen i fråga sedan gammalt varit istadig och nekat att draga såväl i enbet som för trösk. Johansson hade helt kort tid haft djuret. Målet uppsköts tillnästasammanträde.
Djurplågerimålet mot Jakob Olsson vid Hemmor i När förekom till ny behandling. Vittnen hördes, som tyckte det vara »synd» att i dagligt arbete använda så magra djur, hvaraf ett äfven haft öppet sår i lokstaden. För mera bevisninge anskaffande uppsköts målet till nästa sammanträde.
För hemfridsbrott hade Nils Nährström vid Haltarfve i När åtalat husbondesönerna Olof Häglund och Carl Skönlund från Hägdarfve i samma socken, Båda nekade. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde, då svar. skola vara tillstädes vid vite af 20 kr. för dem hvardera.
Om utbekommande af födoråd för åren 1897—98 hade änkan Anna Larsson vid Liffedarfve i Eskelhem instämt Johan Simonsson därstädes. Svar. bestred kärandens yrkanden, och målet uppsköts till nästa sammanträde.
(Forts.)
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 November 1898
N:r 169
(Bref till Gotlands Allehanda.)
Camp Meade, Pn, 24 Sept.
I Förenta stanernas armé äro, såsom torde vara bekant, ganska många svenskar inmönstrade. Kanhända skall det intressera landsmännen därhemma i det gamla landet att af en gotländing höra, huru en frivillig i »Uncle Sams» armé har det stäldt.
Det regimeute, som eder meddelare tillhör är det, 5:te Massachusetts infanteriregementet. Till vår missräkning fingo vi ej komma med i första uppbådet och taga aktiv del i det nyligen slutade kriget, men när det andra uppbådet af 75,000 man kom, blefvo vi antagna. Vi kommo ej i tillfälle att se någon riktig batalj, utan vår tjänstgöring blir att berätta de platser, som Spanien nu måste släppa ur sina grymma klor. Det finnes ej så få gotländingar i vårt kompani, nämligen Teodor Hermanson och K. H. Thunström från Stånga, Leonard Olsson och Petter Carlson från Burs, Johan Närsten från När och Oskar Amon Svenson från Ala.
Förste lägerplatsen, hvartill vi anlände, var Southframingham, Mass., hvarest vi lågo och väntade på att blifva sända till krigsskådeplatsen, efter] högst 3 veckor, just som vi voro färdiga att afresa, kom undeträttelse att Spanien varj benägen för fredsunderhandlingar, hvilket satte stopp för vår agärd, Vår tid i Southframinghamn var emellertid strängt npptagen icke för vår utbildning till dugliga soldater, och alla deltogo med lifligt intresse i öfningarna. Det var dock ett stort ombyte att komma från det civila lifvet och dess bekvämtigheter till det hårda lägerlifvet; kosten var enkel och enform g i jämförelse med hvad vi annars äro vana vid i Amerika, och bädden var ej heller mycket att skryta med, ty den bestod helt enkelt ibara tält, golfvet med en packe, innehållande vårt bagage = förresten var ganska hård och knölig — till hufvudgärd och en fit till täcke, Men soldater måste härdas, och vi fogade oss villigt efter omständigheterna.
Efter en larmande musik af trummor och trumpeter purras vi hvarje morgon kl 5,15.
Därefter vidtager en halftinmes liflig gymnastik, s. k. »selling up exercise», för att riktigt skaka sömnen ur ögonen, och sedan få vi tillfälle att göra toalett samt putsa gevär och öfriga persedlar, för att sedan under kastas en grundlig besiktning af vederbörande officerare. Stackars den som ej har sina gevär eller persedlar i vederbörligt skick, han kan bereda sig på bestraffning, tillexempel att få marschera i tältgatan upp och ned under fritimmarne eller annan lämplig straffexercis.
I southframingham var vårt läger beläget på en stor slätt; det var förskräckligt varmt i solhettan utan någon tillstymmelse till skugga att krypa in i, men det var att knoga på i alla fall och excera, så att v: voro genomvåta af svett. Några af de svagare dukade därvid ibland under för hetta och öfveransträngningar, men sedan de väl fått hämta sig, fortsattes leken åter lika gladt.
Vi lågo i southframingham i 9 veckor, hvarefter, vi fingo order att afresa till Camp Meade i Pensylvania, där vår nuvarande lägerplats är belägen. Vi voro mycket nöjda med ombytet, emedan det nu började bli enformigt att så länge förblifva på en och samma plats. Efter en treflig järnväsresa i nära ett dygn voro vi framme. Under vägen hade vi på ett ställe fått i järnvägsvagn göra en sjöresa på ungefär tolf engelske mil på en stor färja, som fraktade tåget öfver till andra stranden. Färden tog närmare 2 timmar. Det första intryck vi fingo af Penersylvanien, var att vägarne voro förskräckligt dammiga: Vi hade närmare 8 eng. mil från tåget till den plats, där vi fingo slå upp våra tält, och vi voro vid framkomsten så svarta som negrar af det mörka vägdammet och kände oss något medtagna efter resan. Emellertid måste vi först slå upp tälten, innan vi kunde få. tillfälle att snygga upp osg och få en välbehöflig tvagning.
Vår nuvarande lägerplats har ett förträffligt läge, ligger högt och har det bästa klimat. Ett stort antal trupper har församlats här nere, öfver 30,000 man, men lägret är ganska vidsträckt och de olika regementena åtskilda genom dalar och höjder. Ett godt förhållande är emellertid rådande mellan de olika regementena, och vi gå allt som oftast öfver och hälsa på våra grannar och kamrater. – Vi ba nämligen frihet att gå hvart vi vilja inom lägret. Huru länge vår vistelse här i Cramp Meade kommer att räcka, veta vi ej ännu, men troligen komma vi snart nog bort härifrån, för att afgå till Kuba eller Porto Rico i garnisonstjänstgöring. Som vi i händelser måste tjäna ut den tid af 2 år, hvarpå vi mönstrat kan det ungefär göra det samma, hvart vi taga vägen, blott vi få bidraga till att uppehålla vårt fosterlands ära och anseende samt som till att »stjärnbaneret» alltjämt må svaja öfver ett fritt och oberoende folk, hvilket städse kämpat tappert och själfuppoffrande i frihetens intresse. Lefve friheten !
Ett par frihetsvänner, Teodor Hermanson och Herbert Thunström från Stånga.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Oktober 1898
N:r 157
Södra häradsrätten Andra sammanträdet. (Ordf.: Häradshöfd, T. af Ekenstam.) Utslag.
Dyr pump. Johan Andersson vid Tenglings i Etelhem, som brustit åt eden, dömdes att utgifva ej blott ersättning för den af Fole mek. verkstad levererade pumpen med krr. 21:90 jämte ränta utan äfven 113 kr. i rättegångskostnader förutom protokollslösen.
Ogilladt blef det af drängen Oskar Lundberg vid Grens i Mästerby mot änkan Charlotta Jakobsson Nystuge i Hogrän anhänggigjorda målet om utbekommande af tjänstehjonslön. Kär. dömdes för olofligt afvikande ur tjänsten att böta hälften af lönen med 75 kr. samt att betala sin motparts alla rättegångskostnader.
För smädligt yttrande mot fjärdingsman Cedergren i Ejsta samt för att ha hindrat fjärdingsmannen, då denne varit stadd i tjänsteärenden, dömdes arbetaren P. Larsson vid Mellings i Ejsta att böta 50 kr.
— Förre båtsmannen O. Lindvall i Ejsta dömdes äfven för smädligt uttryck mot samme fjärdingsman att böta 25 kr.
Ogilladt käromål. H. Engqvist vid Mallgårds i Levide fick sina krafsanspråk om utbekommande af tjänstehjonslön mot Jakob Pettersson Östres i Alfva ogillade.
Dömd för misshandel. Lars Larsson Sigleifs i När dömdes för den misshandel han begått mot pigan Olivia Olsson Allmungs i samma socken till en månads fängelse samt att ersätta Olivia med 50 kr. för sveda och värk jämte 30 kr.för inställelsen och att betala af statsverket förskjutna vittneslöner.
Att flytta inom tre månader ålades Mårten Pettersson Sigreifs i Vamlingbo.
Förutom kostnaderna för bygnadernas flyttande får nu P. betala kärandyen, Lars Andersson Sigreifs, 60 ä(r. i arrende jämte 36 kr. i rättegångskostnader.
Till boskilnad dömdes mellan makarne Kökeritz i Garda.
För våld mot drängen R. Ramberg i Atlingbo åtalade kakelungsmakaregesällen E. Bring från Visbyransakades ånyo. Bring bestred fortfarande genom ombud åtalets riktighet. För bevisning hade åkl. inkallat fem vittnen, som nästan samstämmandoe berättade, att de sett Bring dels med en brädstump slå Ramberg i hufvudet, så att tillhygget gått söder, dels, medan Ramberg satte för ett par hästar, med en flat kalksten slå honom i bakre delen af hufvudet, så att Ramberg med ett klagande ljud sjunkit ned mellan hästarna. Våldet hade begåtts utan någon föregående ordväxling. Dom faller vid nästa sammanträde.
Lönetvisten emellan N: Carlsson från Torsås i Kalmar län och P. A. Pettersson, Smiss i Garda förekom ånyo. Ett vittne hördes å hvardera sidan, men kär:s vittne, Kolmodin, hade sådana mot hvad han förut Jär ha yttrat stridande uppgifter, att ombudet kronolänsman Eneman ansåg sig föranlåten hemställa, om det ej vore skäligt hänvisa vittnet till själasörjaren. Vittnet ansåg att drängen gjort sig förtjänt af? den lön som begärdes, 75 kr. Men han hade varit sjuk i två månader. Upplyste äfven, att där drängen nu innehade tjänst, hans lön vore 90 kr.
Svar:s vittne ville ej bestämma någon lön för andra.
Kärandeombudet öfverlämnade målet, men svar. ville ha ytterligare uppskof. Yttrande häröfver vid nästa sammanträde.
Barnuppfostringsmålet emellan Jenny Svahn i Visby och Johan Johansson Tjengd arfve i Hemse förekom ånyo. Svar. instälde sig icke och dömdes att utgifva försutna vitet 15 kr. samt ålades att vid 25 kr. vite inställa sig vid fjärde sammanträdet. Kär. begärde att under tiden få höra vittnen vid rådstufvurätten i Visby.
Återförvist mål. Ett mål, som nämdeman Johan Olsson Rofvalds i Eskelhem haft mot Johan Gustafson Dyple om ersättning för utdikningskostnad i »Blötmyr», men som af kär. tappats, enär det varit för tidigt väckt, hade af hofrätten återförvisats till afgörande vid häradsrätten. Vid målets påropande instälde sig kär. personligen och svar. genom ombud, som skriftligen gjorde samma invändningar, som Johan Nilsson Smågårda, och Johan Hanson Dyple i liknande mål förut gjort. Målet kommer att afgöras vid fjärde sammanträdet.
Hästkrångel. Johan Johansson Dalbo i När hade 9 sistl. Maj till Lars Alkvist vid Halsarfve i Lau för 260 kr. sålt ett stokreatur, men 14 Aug. hade A. återlämnat stoet, emedan det dels ej gick för trösk, dels vore istadigt. Johansson hade då budit Alkvist 20 kr. afdrag, som Å. ej mottagit, och hade äfven för några dagar lämnat Johansson en annan häst i stället. Nu hade emellertid Johansson instämt Alkvist om en ersättning af hundra kr. för den tid han varit i mistning af stoet, och Alkvist å sin sida hade åtalat Johansson, för det denne sålt stoet utan att uppgifva dess dolda fel. Parterna bestredo hvarandras påståenden. Uppsköts till första dagen af nästa sammanträde.
För djurplågeri var Jakob Olsson Hemmor i När instämd. Olsson skulle nämligen till dagligt arbete ha användt ett par ytterst utmagrade hästar, hvaraf den ema äfven hade ett sår i lokstaden. Svar. medgaf delvis åkl:s påståenden, men han hade kört ytterst varsamt och såret var obetydligt.
Åkl. påpekade ett tillfälle som hästarna varit till en annan person utlånta, då denne person vid återlämnandet tillsagt Olsson, att hästarne ej kunde dra utan ville lägga sig. Olsson skulle då ha genmält: »Jag har ju sändt med en piska».
Målet förekommer ånyo första dagen af nästa sammanträde, därvid svar. skall vid 15 kr, vite komma tillstädes.
Olaga utskänkning af maltdrycker Gästgifvaren K. J. Andersson Domerarfve i Öja var instämd för att han till andre än vägfarande utskänkt maltdrycker. Svar. medgaf, att det nog vore riktigt som åkl. påstod, men det var modren som skötte denna servering, och det var svårt att skilja på vägfarande och icke vägfarande. Ombudet viste äfven, att vid besök som ombudet gjort hos svar, öl serverats till »kreti oah pleti», Andersson är förut dömd för dylik förseelse.
Utslag vid nästa sammanträde.
Återförvist till ny behandling är målet emellan Bjerges i Lye och Ungbåtels åboar i Stånga om bättre rätt till vissa dammområden. Målet är utsatt att förekomma till ny behandling å första dagen af fjärde sammanträdet.
Norra häradsrätten.
Död eller icke? Hustrun till sjömannen G. N. Gabrielsson har ansökt att hennes man måtte förklaras för död, enär hap, som år 1888 emigrerat till Amerika, ej sedan 1894 lämnat någon underrättelse om sig. En sjöman vid namn Lundin intygade, att han vid ett besök i Chicago 1895 hört, att en svensk sjöman vid namn N. G. Gabrielsson blifvit mördad där. Vidare upplystes att G. 1894 skrifvit hem för att utfå i sparbank insatta pengar men ej fullföljt uttagandet af venningarna. Rätten skall yttra sig 31 Okt.
För fångspillan voro nämdeman Karlqvist och landtbr. Anton Andersson från Ala instämda. De hade då 24 de Sept. på uppdrag af länsman Boberg skulle införpassa tvenne för brott häktade personer vid Buttle station genom ovaksamhet låtit dessa undkomma. De erkände och upplyste att de, då de vid Buttle väntade på tåget, begifvit sig till banvaktens bostad och darvid medtagit fångarne, hvilka de sedan utan bevakning låtit gå i förväg åt stationen, hvarvid de togo tillfället i akt och rymde, Utslag 31 Okt.
För oloflig ölutskänkning voro e, mindre än fyra kvinnor, Elvira Pettersson, Matilda Pettersson, Anna Kristina Olofsson och Katarina Carolina Almqvist, af länsman Boberg instämda. De erkände, att de å Kräklingbo marknad sålt öl, och faller utslag 31 Okt.
(Länsfängelset i går.)
Den falske folkskolläraren J. E. Johansson-Bolmér ransakades i går å längfängelset. Han nekade fortfarande. Kyrkoherde Broberg i Gryteryd, hvilken skulle ha utfärdat ett tjänstgöringsbetyg för J:sonBolmér, upplyste i skrifvelse, att han aldrig utfärdat något betyg för Bolmér, hvilken väl tjänstgjort i Gryteryd men efter en kort tid rymt därifrån. Bolmér fasthöll dock vid att Broberg utfärdat betyg för honom.
Från stadsfiskalen i Vexiö hade äfven ingått skrifvelse, att ingen skollärare vid namn J. E. Johansson finnes därstädes.
Då ännu icke full utredning i målet kunnat förebringas, uppsköts målet till 25 dennes, sedan Bolmér yrkat att blifva från målet skild.
Om rånet å Fårö hölls samma dag förnyad ransakning. Den häktade gjorde en del ändringar till protokollet, däribland särskildt ändrande sin uppgift om möjligheten af att han passerat Träska gård kl. 4 på morgonen af den dag, då brottet skedde. Han hade nämligen efter åkturen med Olsson lagt sig att sofva till kl. 4, då han gick ut. Han hade då bytt om hatt och ej haft kappsäck och ej ytterrock. Detta hade han förut på det bestämdaste förnekat.
Härefter stälde åklagaren en allvarlig maning till den häktade att bekänna, hvarpå denne svarade, att han, öfvertygad om sin oskuld, aldrig komme att bekänna.
Som vittnen hördes hemmansägare Olof Ekström och hans hustru Maria Lovisa från Butlex samt pigan Anna Söderdahl från Friggårds.
Olof Ekström hade dagarne efter rånet i närheten af Berggrens bostad funnit en flaska med fotogen. Flaskan hade legat på omkr. 100 alnars afstånd från Berggrens bostad i sydostlig riktning samt vid en gärdesgård, öfver hvilken man ofta plägade taga en genväg ut till landsvägen.
Vittnets hustru, Lovisa Ekström, hade ej sett flaskan utan endast hört sin lille son och sin man tala om att de funnit en fotogenflaska.
Anna Söderdahl intygade, att det å den borrsväng, som svaranden lånat afhennes far funnits stearinfläckar, då borrsvängen återlämnades, samt intygade, att stearin ej funnits i hennes hem vid tiden för händelsen i fråga. Vid julen hade man ett enda stearinljus, hvilket satt i toppen på julgranen, och det var sålunda omöjligt, att fläckarne på borrsvängen kunnat komma därifrån.
Södergren anförde härpå, att åkl:s yrkande om ansvar å honom för mordförsök vore grundlöst; på sin höjd borde yrkande om ansvar för misshandel kunna ifrågakomma.
Åtl. gendref detta, anseende, att af alla tecken att döma, rånarens fulla afsikt varit att mörda Berggren samt att sedan anstifta mordbrand.
Södergren anförde att B. lätt kunnat förorsaka sig blånader och skador själf efter rånet, då han sökt att komma ut.
Målet öfverlämnades å båda sidor. Afåkt, gjordos detta med påpekande, att svar. erkänt riktigheten af Ahlqvists vittnesmål. Någon reda i hans affärsböcker har ej kunnat åstadkommas, men allt har visat hur rutten hans affärsställning varit. Detta bestreds af svar. som ansåg sin affärsställning god. äAklagarens yrkande utmynnade, på grund af hvad som i målet förekommit, i yrkande om ansvar för rån och mordförsök samt för stölden hos Arweson, för olaga bränvinsförsäljning och för olaga dynamithandel.
Målsägaren yrkade 100 kr. i ersättning för sveda och värk och för förstörda inventarier hos Berggren med belopp som rätten finner skäligt samt att de penningar, som hos Södergren anträftats, måtte till Berggren återlämnas.
Sedan åklagarens och målsägandes slut på ståenden föredragits, &återtog svaranden sitt yrkande om målets afgörande samt begärde uppskof för att få rådföra sig med sakförare.
Uppskof beviljades äfven till 25 Oktober.
För knifskärning ransakades härför häktade arbetaren Karl Alfred Gunnar Nilsson, född 20 Februari 1876 i Othem.
Brottet hade så tillgått, att några ungdomar lördagen 3 Sept. kl. 8 på aftonen roat sig i vägskälet utanför Barlingbo station. Bland dessa befunno sig drängen Hjalmar Pettersson från Enbjenne i Barlingbo och arbetaren .Gunnar Nilsson från Visby. Båda hade varit öfverlastade och kommo anart i gräl med hvarandra. Grälet urartade till slagsmål, hvilket emellertid afstyrdes af kamraterna.
Om en stund begåfvo P. och N. sig i väg nedåt Mattsarfve gård, där de åter började våldföra sig på hvarandra. Personer, som kommo efter, hade iakttagit att båda kämparne tumlade ned i landsvägsdiket och att Pettersson tilldelat Nilsson en mängd slag och sparkar. I ersättning fördessa kunde Pettersson vid uppstigandet visa ett stort gapande sår efter ett knifhugg. Den sårade hade begifvit sig in till Mattsarfve gård, där han fick sitt sår förbundet.
En person hade hört Nilsson säga, att det var han, som tilldelade Pettersson knifhugget.
Nilsson erkände, att han tilldelat Pettersson ett knifhugg, men anmärkte, att detta skett till själfförsvar, enär Pettersson sökt att strypa honom under det de lågo i diket samt dessutom på annat sätt våldfört sig på honom.
Läkarebetyg meddelade att P. för såret legat till sängs i 10 dagar samt att hugget, om det träffat endast en centimeter djupare, ovilkorligen skulle ha afskurit pulsådern,
Tvänne vittnen styrkte riktigheten af svarandeng bekännelse, och målsägaren Pettersson vidgick att han gifvit svaranden en spark, eller ett slag — hvilketdera mindes han ejenär han såväl som svaranden varit berusad — i hufvadet.
Petterson yrkade att utfå 100 kr. i ersättning för sveda och värk samt 5 kr. för utlagdt läkarearvode.
Efter öfverläggning dömde rätten svaranden att för den erkända förseelsen hållas till straffarbete i 2 månader samt att böta 10 kr. för fylleri, hvilka böter, i händelse svar. saknade tillgångar att gälda dem med, skulle förvandlas till 2 dagars fängelse.
Målsägaren dömdes att för misshandeln böta 50 kr. och för fylleriförseelsen 5 kr. Dessutom ålades svar., som förklarade sig nöjd med domen, att till målsägaren utgifva 50 kr. för sveda och värk och 5 kr. för läkarehjälp.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1898
N:r 153
För inrop å auktionerna hos H. Björkqvist, Broa i Halla, den 24 sistl. Mars och hos J. Hanell, Bjerby i Sjonhem den 29 sistl. Juni, kommer likvid att å auktionsställena uppbäras lördagen den 1 inst. Oktober, hos Björkqvist kl. I e. m och hos Hanell kl. 4 e. m., hvarom veder hörande härmed underrättas; hvär jämte de, hvilka restera för andra, förut till betalning förfallna auktionsinrop, anmanas att äfven desamma vid omförmälda uppbörder restfritt inbetala.
Vänge den 21 Sept. 1898.
JOHAN JACOBSSON.
För auktionerna, som af mig för rättats hos Joh. Eliasson vid Gangvide och hustru Holm i När; hos Joh. Mårtensson, Lindvide i Burs; å ångsågsplatsen i Larsarfveskog i Alskog; hos Kr. Persson, Smiss i Lau magasin; K. Karlssons sterbhus, Koparfve, och hos O. Jonasson, Mattsarfve i Lau, hvilka förfalla till betalning den 1 nästa Oktober, uppbäres likvid å följande tider och ställen: lördagen den 1 Oktober från kl. 9—10 f. m. hos Joh. Johansson, Mallgårds i Alskog; s. d. från kl. 12.-3 e. m hos handl. Larsson i Etelhem, och s. d. från kl. 4—6 e. m. hos handl. Jakobsson i Garda; måndagen den 3 från kl. 9—11 f. m. hos bandl. Krokstedt i När; s. d. från kl. 12—2 e. m. hos J. Mårtensson, Lindvide i Burs, och s. d. från kl. 3—5 e m. hos handl. Steigman, Stånga; samtidigt därmed emottagas ännu likvid för rester å auktionerna som förföllo till betalning den 1 September. Vederbörande betalningsskyldige erinras att, för undvikande af laga åtgärder, sina inrop restfritt betala.
Lau den 21 Sept. 1898.
L. PETTERSSON.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 September 1898
N:r 146
vid Närs fyrplats har utnämts fyrvaktaren å Stora Karlsö fyrplats A. du Rietz.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1898
N:r 141
Södra häradsrätten.
Andra dagen.
(Forts. från föreg. n:r).
De uppskjutna mälen emellan nämndemannen Johan Olsson vid Rofvalds i Eskelhem, såsom ombud för delägarne i den s. k. »Blötmyre» utdikningsföretag, samt hemmansägarne Johan Nilsson vid Smågårda och Johan Hansson vid Dyple i Tofta förekommo äfven vid detta sammanträde till behandling, Den af kär, vid sluttinget inlämnade skriften bemöttes nu af svarandena skriftligen. De ville ha slut i målet samt vidhöllo sina förut gjorda påståenden. Som det rådde någon oenighet parterna emellan angående »graden» i »Blötmyr», ville kär. ha uppskof för att med vederbörliga handlingar styrka densamma. Detta — uppskofsyrkande bestreds af svar. Rätten meddelar beslut häröfver vid nästa sammanträde.
Lönetvisten emellan drängen H. Engvist vid Mallgårds i Levide och hemmansäg, Jacob Pettersson vid Östres i Alfva förekom äfven, Ytterligare ett vittne hördes, Detta vittne, som hade varit närvarande vid det förut omtalade tillfället då det varit fråga om hafren, som Engqvist olofligen tagit till hästarne, hade hört uttrycket, att, om Engqvist ej ville vara ärlig, vore det bäst att han sökte sig en annan tjänst, Vittnet uppfattade dock ej de fälda orden såsom någon bortvisning, utan blott såsom en uppmaning åt Engqvist att bättra sig. Engqvist hade dock tagit detta som förevändning att lämna tjänsten, hvarför svar, fortfarande vägrade att ingå på kär:s fordringar, Dom faller vid nästa sammanträda.
Ett dylikt mål emellan N. Carlsson från Torsås i Kalmar län och Petter Pettersson vid Smiss i Garda uppsköts till första dagen af nästa sammanträde, emedan ett in kalladt vittne ej kommit tillstädes.
Barnuppfostringsmålet mellan Jenny Svahn i Visby och Johan Johansson vid Tjengdarfvs i Hemse förevar å nyo. Svar. var denna gång personligen tillstädes, men förnekade bestämdt, att han haft något umgänge med Svahn på sådan tid, att han kan vara far till hennes baro. Vid 185 kr vite bör svar. inställa sig å första dagen af nästa sammanträde, då målet ånyo förekommer.
Mera bakved fordrar, såsom vi vid sjette sammanträdet refererade, undantagsman.
nen Olof Wedin vid Västerby i Ardre af O. Ringbom i Alfva. För de sistförflatna sex åren skulle han ha J1 famnar till godo. Å svarandesidan hördes trenne vittnen. Det ena vittnet hade, för omkring tre år sedan, då Ringbom varit af Vedin stämd för samma sak, för den förstnämdes räkning till kär. lämnat tvenne famnar ved, hvarntaf en famn sålts på Ljugarn. V:t hade då hört kär. säga, att han vore belåten med hvad han fått, Ett annat vittne hade äfven köpt ved af kär, Härmed ville svar. visa, att kär. ej gärna kan lida någon brist på ved, när han har dylik till afsalu, Ett vittne hade äfven hört Ringbom säga, att han vore villig lämna Vedin så mycket ved han behöfde, men ej något till försäljning. Vittnena visste äfven, att kär. hade ymnigt med torr ved på gården.
Kär. håller sig till undantagskontraktet och anser sig ha rättighet att använda veden efter eget godtfinnande. Målet förekommer ånyo första dagen af nästa sammanträde.
Olämplig husaga. Såsom meddelades i referatet öfver sjette sammanträdet, hade kronolänsman Eneman på angifvelse af pigan Olivia Olsson från Allmungs i När åtalat husbondesonen Lars Larsson vid Sigleifs i samma socken för misshandel.
Vid förra sammanträdet påstod Larsson, dels att han ej vore lagligt stämd, dels att han bara gifvit pigan »måttlig busaga, hvarför hon bort vara tacksam.» För att styrka det Larsson vore riktigt stämd voro stämningsmannen i När jämte en annan person inkallade. Stämningen hade tvenne gånger ordentligt upplästs för svar., som dock ej på något villkor velat mottaga den erbjudna afskriften. För att bevisa det >agan» ej varit så lättvindig som svar. velat låta påskina hade åkl. inkallat ej mindre än sex vittnen. Af dessas berättelser framgick tydligt, att Larsson, som är hemma hos sin moder, hos hvilken målsäg. hade tjänst, och som alltså borde vara i husbondes ställe, på ett ganska brutalt sätt behandlat pigan. Vid flera tillfällen hade han sparkat och slagit henne, så att hon dels blifvit sängliggande, dels fått större blånader på kroppen, såsom på bröst, armar och ben, dels hade han tagit henne i strupen, så att märken efter alla fingrarna synts å halsen.
Åklagaren yrkade, att som misshandeln varit synnerligen barbarisk, Larsson skulle dömas till strängaste straff, om möjligt till fängelse, samt att ersätta statsverket förskjutna vittneslöner. – Målsäg. begärde 100 kr. för sveda och värk samt 15 kr. för hvarje inställelse, – Utslag meddelas vid nästa sammantsädes.
Mycket väsen för ingenting. Målet emellan Olof Lidén och F. Stenberg vid Stenhuse i Sanda angående ärekränkning förekom ånyo till behandling. Såsom förut meddelats, är Stenberg tilltalad för att han dels beskylt dels beryktat Lidén för att ien skog, där parterna haft afverkning, hafva bytt träd för svar, För att riktigt slå ett storslag, hade nu Lidén medtagit ej mindre än fem vittnen, hvilkas upplysningar i målet dock näppeligen voro värda besväret. Svar. yrkade emellertid ansvar å kär, för obefogad rättegång och begärde 10 kr. för hvar inställelse.
Yttrande vid nästa sammanträde.
Åkl. afstod från åtalet mot Hjalmar Hallbom i Stånga angående misshandel mot Karl Hägg vid Smissarfve i samma socken, sedan målsägaren anmält, att han ingått förlikning med svar.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 September 1898
N:r 138
Södra häradsrätten.
Första höstsammanträdet å Skogs 5-6 Sept. (Ordf. häradsh. T. af Ekenstam.) Värjemålsed gick fiskaren Nils Nährström från När i ett mål, hvari N. varit tilltalad för olaga idfiske i Närsån.
Brast åt eden. J. Andersson från Tenglings i Etelhem, som varit stämd om kraf af Fole Mek. Verkstad, brast åt den honom ådömda eden. Utslag vid nästa sammanträde.
Det tvistiga krafmålet emellan Olof Bolin m. fl. i Eskelhem såsom förmyndare för hemmansägaren O. Högberg i Eskelhem, å ena sidan, och Johan Qvarnberg vid Qvarna, å den andra, förekom ånyo.
En af svar. vid femte sammanträdet inlämnad ganska vidlyftig skrift bestreds helt och hållet af kär. Den förbindelse å 700 kr., hvarpå kär. stöder sitt kraf, ville svar. se i original, emedan å densamma skulle i öfre kanten vara afförda 600 kr.; denna afskrifning menade svar. skulle numera vara afrifven eller bortklippt. Förbindelsen företeddes och syntes det som om svar:s påstående icke saknade skäl för sig. Dessutom påstod svar. att Högberg ej ensam hade rätt att utkräfva något å densamma, emedan det vore sterbhusdelägarne efter Högbergs aflidna hustru som egentligen den rätten borde tillkomma; och om af svar. något skulle utdömas, borde han, som äfven vore sterbhusdelägare, hafva kvittning för sin lott i boet.
Kär. bestred svar:s invändning, ty de hade af Högberg mottagit förbindelsen i dess nuvarande skick, under uppgift att förbindelsen vore hans, samt att den vore riktig. Målet förekommer ånyo på första dagen af tredje sammanträdet.
Tvist om tjänstehjonslön. Drängen Oskar Lundberg från Grens i Mästerby hade uttagit stämning å Charlotta Jacobsson vid Nystugu i Hogrän om utbekommande af tjänstehjonslön, emedan han för 150 kr. varit stadd hos svar. men ej bekommit mer än 17 kronor.
Svar. bestred att betala kär. mera, emedan kär. 24 siste April olofligen afvikit ur tjänsten.
Detta återigen bestreds af kär., som ordentligt sagt upp sin tjänst, emedan matmodren bara sprang i socknarna och det där igenom blefve dålig matordning i huset. Kär. visste dock ej, om han skulle tjäna en dag, ett år eller flera år för den öfverénskomna lönen. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.
Redovisning af förmyndaremedel fordrar Kristina Grönström från Roes i Rone af Johan Johansson vid Mannegårda i Lye. En af svaranden lämnad redovisning, som slutade på 1,027 kr. 21 öre, ansågs parterna emellan riktig, men svar. företedde ett kvitto å 1,000 kr. som skulle betalts dels genom 600 kr. kontant, dels genom åtskilliga utbetalningar å 430 kr. 27 öre, som svar. gjort för kär:s räkning. Räkningen, som var så otydlig att svar. ej själf kunde reda den, bestreds af kär, likaså det företedda kvittot. Kär. hade å redovisningen blott bekommit 680 kr. Skilnaden jämte ränta från myndighetsdagen fordrades nu.
Kär. öfverlämnade målet, men svar. ville ha uppskof. Yttrande häröfver vid nästa sammanträde.
Tvist om jord. Karl Eklund vid Gullgårda i Rone fordrar ersättning af Karl Nilsson vid Bomungs i När för en jordlägenhet, som han från svar:s hemman innehaft på 50 år, men som han mist vid laga skiftet och ej sedan fått något vederlag tör. Svar. bestred käromålet, ty dels hade han ej hört något om, att Eklund haft någon sådan afsöndring, fast han visste, att Eklund brukat ett jordstycke på hemmanet, men grunderna härför hade kär. ej reda på; dels hade svar. vid ett skiftessammanträde i När erbjudit kär. att få lägenheten af landtmätaren utlagd på annat ställe, hvarvid kär. sagt sig ej vilja hafva lägenhetea utlagd. Härom fick svar. tvenne vittnen hörda.
Svar. tillfrågades, om han hade någon invändning mot kär:s begäran att uppskjuta målet till tredje sammanträdet.
Svar, — Bläjr de i Mars?
Ordf. — Nej, åtta veckor i dag.
Svar. — Jaså i Fibrnari.
Ordf. — Ni måste ha en underlig almanacka.
Svar. — Ja! Ja finner mi nåjdar mä rättens undargang.
Också ott sätt att hjälpa ordningsmakten. Fjärdingsmannen Cedergren i Ejsta, som fått i uppdrag att granska kanälarbetarnes i Ejsta frejdebetyg, hade hos kronolänsmannen anmält, att arbetaren Peter Larsson vid Mellings i Ejsta vid en sådan förrättniog dels hindrat arbetarne från att visa betyg, dels okvädat fjärdingsmannen. Af åkl. instämd till tinget hörför erkände Larsson hvad som lagts Honom till last; han hade dock ej haft någon ond afsikt härmed. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.
Liknande förseelse erkände äfven arbetaren Oscar Lindvall i Ejsta att han gjort sig skyldig till. Utslag samtidigt med föregående.
Bråkig på en torgdag i Hemse skulle kakelungsmakaren E. Bring från Visby varit, så att han misshandlat en person från Atlingbo vid namn Ramberg. Härför af åkl. instämd bestred Bring åtalet. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde. (Forts.)
Norra häradsrätten.
— Höstingets första sammanträde 5 och 6 September —.
För oloflig skogsafverkan hade handl. L. Bachér instämt arrendatorn å en honom tillhörig i Martebo belägen hemmansdel.
Svar., arrendator H. Larsson, vidgick att han å den af honom arrenderade egendomens skog fällt 30 ekar samt låtit afverka ekbark för ett sammanlagdt värde af 240 kr. Detta, såväl som den ved han huggit å gårdens skog, hade han användt uteslutande för gårdens behof, något som ban ansåg sig hafva rätt till i enlighet med upprättadt arrendekontrakt. Vidare hade han huggit och försålt 8,000 st. bandstakar för ett pris af 12 kr. pr tusen.
Kär., som vidhöll att oloflig och mot kontraktet stridande afverkan ägt rum, begärde och erhöll uppskof för vidare bevisning till 3:dje sammanträdet.
Det Smålanderska brunnsgräfningsmålet blef vid detta rättegångstillfälle ändtligen af båda parterna öfverlämnadt till rättens pröfning.
Käranden, brunnsgräfvare Smålander, hade mot svarandenas bestridande erhållit uppskot för förebringande af bevisning genom vittnen, som han sade sig hafva. Och vittnen hade han — 11 stycken/hade blifvit kallade att inställa sig, men endast 5 hade hörsammat kallelsen. Af dessa fans det ej ett enda som hade några faktiska upplysningar att gifva och flera af dem visste intet i saken.
Smålander? inlämnade till rätten en skrifvelse, däri han på sidan om själfva saken i smädliga ordalag utfor mot svarandenas ombud, sakförare A. C. Stenmark, hvilken titulerades »en blodigel, som endast lurar af folk pengar och som flera gånger varit dömd för bedrägeri». Nu ville Smålander, att rätten skulle gifva Stenmark »orlofssedel på, huruvida han verkligen vore värdig att föra andras talan».
Sedan alla vittnena afhörts öfverlämnades målet af kär. med vidhållande af sitt ansvarspåstående mot svar. för falska vittnesmål och för mutande därtill.
Svar. ombudet öfverlämnade å sina hufvudmäns vägnar målet med yrkan om ansvar å kär. för obefogad rättegång och falsk beskyllning af svårare art. Vidare yrkades skärpt straff å kär. för det denne utan atthafva förmått anskaffa bindande bevis ånyo vållat svarandena stora utgifter för förnyad inställelse samt därför, att han gjort sig skyldig till smädligt skrifsättmot Stenmark såsom rättegångsombud.
Utslag faller 3 Oktober.
För våld och hemfridsbrott var hr G. A. Höglund, Malms i Helvi, instämd af rättaren å samma gård, N. A. Mattsson.
Höglund skulle utan anledning ha inträngt i kär:s bostad, öfverfallit och omkullslagit denne så att blodvite uppstått samt vidare uttalat hotelser till lifvet mot Mattsson. Anledningen skulle ha varit, att rättaren utan Höglunds löfte kört till staden med ett par hästar. Angifvelsen innehöll vidare ansvarspåstående mot H. för att han skulle ha beskylt M. för att ha stulit 700 kr. och dessutom en del arbetsfolket å gården tillhöriga penningar.
Svar. hade ej själf kommit tillstädes — hans vistelseort var f. n. obekant — och hans ombud hade sig intet bekant i saken, men bestred käromålet samt öfverlämnade det i likhet med kär, till rättens pröfning, och faller utslag 3 Okt.
En kontrastöt hade svar. i ofvan refererade mål, G. A. Höglund, riktat mot kär. i detsamma, N. A. Mattsson. Han hade nämligen i sin ordning utverkat stämning å Mattsson för oloflig utskeppning af kalk från Malms kalkbruk.
Äfven i detta mål hade Höglund lämnat sitt ombud i djupaste okunnighet om sakens rätta innebörd och förhållande, hvadan detta ej hade något att andraga utöfver hvad i det korta stämningspåståendet fans att läsa.
Svar. anförde för sin del, att kär. en gång lofvat att ej göra sak af denna kalkaffär samt vidare att kär., hvilken en gång förut uttagit stämning i saken, då återtagit denna stämning. Detta styrktes af ett af svar. inkalladt vittne. Svar. anhöll därför, att målet måtte afskrifvas, helst som kär ej gittat lämna nödig utredning i saken. Detta yrkande bestreds ar kärandens ombud, som för att sätta sig in i målet begärde och erhöll uppskof till 4:e sammanträdet.
Ett hugg i lutften hade synbarligen arrendator P. J. Pettersson, Hesselby, gjort, då han å v. auditör R. Wiman utverkat stämning för liden skada genom kvårstad och för ärekränkning. Saken var den, att kär. varit stämd för skuld och att svar. varit ombud för kär. i detta mål. Därvid hade yrkats kvarstod å Petterssons egendom, enär man fruktade att han eljest skulle afhända sig den till förfång för sina fordringsägare. Kvarstad hade äfven beviljats och i laga ordning verkstä lts.. – Nu ansåg kär. att han af Wiman genom dennes å hufvudmans vägnar framstälda yrkande ärekränkts och åsamkats ekonomisk förlust, för hvilket han fordrade ersättning och upprättelse.
Svar. bestred målets befogenhet, och faller utslag 3 Oktober.
För olaga utskänkning af bränvin var handl. O. Högqvist, Fårö, instämd. Svar. bestred, att han idkat dylik handel. Däremot hade han åt personer, som till houom för ändamålet i förväg lämnat kärl och penningar, vid resor till Visby hemköpt konjak och bränvin. Inne i sin butik hade han vid-några tillfällen bjudit personer, som gjort honom tjänster, på bränvin. Detta hade skett af oförstånd och obekantskap med lagen.
Två vittnen styrkte riktigheten af dessa svarandens uppgifter.
Allm,. åkl. öfverlämnade målet med yrkande om ansvar å svar. för tillhandahållande och bjudande af spritvaror. Utslag 3 Oktober.
Han svor sig fri. Drängen Adolf Larsson, Alsarfve, åtalad för våld mot drängen Teodor Jakobsson, friade sig med ed från ansvar för detta, hvilket skulle hafva ägt rum 6 November 1897. Utslag 8 Okt.
Nekar fortfarande. Arb. F. Ekström från prästgården å Fårö, förut – ransakad för olofligt fällande af skog å prästgårdens ägor, hördes ånyo men nekade fortfarande. Ännu ett vittne intygade, att han å svar:s gård sett ett nyhugget träd, hvilket, att döma af i snön synliga spår. forslats från prästgårdshagen till Ekströms bostad. Förnyadt uppskof medgafs till 3:dje sammanträdet.
Två store i en siäck, Hemmansögarena Nils Jakobsson och J. O. Jakobsson, båda framstående sockenmän i Hejdeby, ha råkat i lufven på hvarandra. Båda äro vana rättegångskarlar, och nu ha de stämt möte vid rätten för att mäta sina krafter.
Nils Jakobsson har stämt J. O. Jakobsson för det denne olofligen från hans ägor bartfört en del jord samt därvid för honom förstört en del fyra år gamla gran- och furuplantor. För detta yrkade kär. ansvar samt skadestånd med 800 kr.
Svar. berättade, att hans drängar för omkr två år sedan utan hans vetskap från kär:s mark bortfört 7 lass sandmylla men förnekade att några plantor förstörts. Han hade vidare anmodat ett par ojäfviga personer att värdera den bortförda jorden. Dessa, som nu hördes som vittnen, uppskattade jordens värde till 50 öre lasset. De togo vidare på sin ed, att några skogsplautor ej funnits på platsen.
Svar. framhöll vidare — med vitsord af vittnena — att han bjudit kär. dubbla, ja tredubbla värdet i ersättning för den bortförda jorden. Men kär. hade ej velat höra på det örat.
— Nej, plantorna voro inte betalda med så litet — genmälde kär.
— Men där fans inga plantor.
— Jo; det skall jag bevisa. Jag anhåller om uppskof till tredje sammantädet.
— Men hvad skall du bråka för? — sporde svar., som ville göra upp sakbn i godo.
— Det skall jag svara på vid tredje sammanträdet. God afton.
Kär. fick sitt uppskof och var därmed nöjd.
Trätovattnet i Barlingbo. Landtbrukaren J. O. Enström, Enges i Barlingbo, hade angifvit slaktarehustrun Botta Ahlqvist och hennes son John för våld och hemfridsbrott.
Sammanhanget var, att E. förbjudit Ahlqvists att hämta vatten ur en å hans ägor belägen brunn. Men svar. hade ej respekterat förbudet utan en vacker dag infunnit sig för att hämta vatten. Då hade kär:s hustru velat förhindra detta — med en stör, påstod svar. Men svar. gaf sig ej, utan nappade till sig bruvonoskroken och dängde öfver kär:s hustru med densamma. Kär. kom då till för att vara sin hustru till »ena hjälp». I samma ärende infann sig Lotten Ahlqvists son, John, och nu började de båda männen att drabba ihop rätt svårliga, så att Enström t. o. m.
fick blodvite. Ja, John Ahlkvist hade visst t. o. m. sagt några hemska ord om att han skulle skjuta Enström, om hans mor ej finge ta vatten.
John Ahlqvist, som svarade å egna och moderns vägnar, påstod, att det vore Enströms som hade hedern af att hafva börjat anfallet samt förnekade, att han slagits så svårt som det stod i stämningen.
För vidare utredning lämnades uppskof till 3:dje sammanträdet.
En virrig hjärna. En hemmansägare Dalin från Viklau, hvilken såsom ej fullt normal satts under förmyndare, hade stämt länsman Boberg i Kräklingbo, för det Dalin ej genom honom kaffats husrum, samt för det han behållit en del stämningar, som Dalin skrifvit m. m. Stämningspåståendene voro så virriga, att svar. ej kunde ingå i svaromål. Bl. a. yrkades att länsman B. skulle »förklarag tjänstledig tills han lärt sig sköta sin plats».
Rätten skall yttra sig om det virriga målet 3 Oktober.
Vilsekomna kor på tinget. Landtbr. T. Hansson, Norrlanda, var af en granne instämd med yrkande om 5 kr. ersättning, för det fyra H. tillhöriga kor gått in på kär.
mark, Svar. vidgick att så var förhållandet samt förklarade sig villig betala.
Domaren ville att parterna skulle förlikas i detta struntmål, men kär. ville ej vara med därpå utan yrkade »fullt för sin dag» — något som han väl ej fått vid en förlikning.
Utslag i det om stor småaktighet vittnande målet faller 3 Okt.
Edgång å öfver en efter sin aflidna hustru upprättad bouppteckning gicks af landtbrukaren Mikael Kallander, Simunds å Fårö, på yrkande af arfsrättsinnehafvare i boet.
Lösa tungor. Arb. J. Dalin, Bäcks i Hangvar, var af landtbr. C. Ahlberg från samma socken instämd med yrkande om ansvar för det han okvädat kär. samt beskylt denna för otillåtet umgänge med svar:s hustru. För detta yrkade kär. 100 i skadestånd.
Svar. medgaf, att han i vredesmod öfver att kär. uppträdt otillständigt mot hans hustru, sagt några mindre välbetänkta ord. Anhöll dock om uppskof för att ingå i närmare svaromål. Upnpskof medgats till 3:de sammanträdet.
Nattliga uppträden. Vid fera tillfällen nattetid hade några vid järnvägsarbete i Roma anstälde arbetare uppträdt störande vid Roma kungsgård, där de velat tränga sig in i de kvinliga arbetarnes rum. Då detta förvägrats dem, hade de en natt dels aflyftat ett fönster till rammet samt nedbrutit ett afträdeshus på gården.
För förseelserna voro arb. A. Härngren, Johan Gustafsson och Algot Johansson instämda. Endast Johansson hade infunnit sig; de andra vistas t. n. å okänd plats. Johansgon förnekade all delaktighet i saken, och intet af de tre vittnen, som hördes, hade sett J. deltaga i bråket. För närmare utredning uppsköts målet till 4:e sammanträdet.
Misshandel och hemfridsbrott. För misshandel utan anledning af hemmansägaren Bendelin var arb. C. O. Larsson från Östergarn instämd. Svar. påstod att B. först kastat sten efter honom, hyarpå svar. slagit B. med en stör och äfven med obeväpnad hand.
För närmare utredning uppsköts målet till till 3:dje sammanträdet.
— Arb. Emil Larsson, Stentugårds i Viklau, hade i vrede öfver att han ej utfått en del penningar för ett dikesarbete, öfverfallit hemmansägaren Axel Reuser och ruskat och sparkat denne samt inne i dennes bostad sparkat upp etf par dörrar. Svar., som vid tillfället var berusad, sökte förringas aken. För bevisnings förebringande uppsköts målet till tredje sam manträdet.
Målet skall handläggas på länsfängelset. För våld och hemfridsbrott i Alfva ransakades 24 Aug. å länsfängelset arb. P. A. Olsson. Härvid utröntes att O. haft en medbrottsling, arb. Fr. Pettersson, hvilken nu instämts till rätten. Målets handläggning uppsköts emellertid till 13 dennes, då Pettersson skall inställa sig å länsfängelset för att där höras jämte sin kamrat.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 September 1898
N:r 137