Etikett: Militärt

Innehåller allt om militärt på Gotland.

Publicerat

Bland bunkers och beredsksmannar.

En höstvisit mångenstans på Gotland.
Mycket har det väl klagats över den ihärdiga beredskapstjänsten i den gotländska neutralitetsvakten och till en del har den varit befogad men – den har varit nödvändig. Man torde utan överdrift kunnas säga, att de militära myndigheterna minst av alla ha någon anledning att öka försvarsutgifterna genom att, hålla folk inne i onödan. Och de ha icke heller gjort det, fast den enskilde så tyckt mången gång. Gäller .det den mänskliga betjäningen. av försvarsapparaten är det säkerligen icke någon enskild olust, som gjort sig gällande, utan det har mera varit den allmänna känslan av att ligga ute i onödan: det har ju inte hänt någonting. Det tråkiga är bara att vi så litet veta om och när det kan hända något.
Emellertid är det nu så, att vårt militärstyre gjort vad det kunnat för att permittera och därvidlag liksom i så många andra fall här i livet, är den mänskliga makten ofullkomlig och de mänskliga önskemålen, helt naturligt särskilt när det gäller hemförlovning, ganska stora. Så var det förra mobiliseringen, så är det nu. I närvarande stund torde man dock icke kunna klaga på permissionsvälviljan, då militärmyndigheterna gjort vad som för närvarande kan göras för att främst tillgodose lantbrukets behov av arbetskraft.
Det kan i detta fall dock vara förtjänt av att påpekas, att det också finnes en hel del inkallade, som anse sig ha bättre betalt i militärtjänsten än hemma. Hit hör bl. a. en del säsongarbetare men efter vad vi hört finns det även jordbruksarbetare, som ha den åsikten.

Gotlandsförsvaret konsolideras.
När Gotlandspressen här om dagen hade tillfälle att besöka en del förläggningar, tyckte man sig kunna konstatera, att förhållandena så att säga stabiliserat sig. Man längtar naturligtvis icke särskilt efter att ligga i beredskapstjänst, men man har å andra sidan tagit det onda med det goda och anpassat sig efter förhållandena. Efter de första månadernas febrila brådska har så att säga en konsolidering av vår beredskap ägt rum, icke blott i vad som avser den materiella beredskapen utan även i vad det gäller folk och förläggningar. Man torde också kunna säga, att man gör vad man kan för att icke ligga platsbefolkningen till last mer än nödvändigt. Må det tilllåtas att här lägga en blomma för gotlänningarnas fötter – det påhäng som neutralitetsvakten naturnödvändigt måste vara, bäres med förundransvärt tålamod, och det är livligt att hoppas, att uppgörelsen i sinom tid kan träffas utan friktioner, när det gäller att återställa vad som slitits ut eller förstörts i tjänsten.
Så långt man kunnat har man ju sökt placera de inkallade i hemtrakten – att detta icke alltig går, säger sig självt – och under den vackra sommar, som nu lider mot sitt slut, har säkerligen militärtjänsten icke varit uteslutande av ondo. Mången innesittare i vardagslivet och civiltjänst har under fältlivets påtvungna rörlighet börjat känna sig må så bra, som icke på mången god dag. Har så vikten gått ned med några kilo har icke heller detta varit av ondo.

Försvarsberedskap – folk – gemenskap.
Gotlandsförsvaret har konsoliderats. sade vi. Arbetet med den materiella beredskapens utbyggande har bedrivits med kraft och målmedvetenhet och detta arbete fortgår ännu, även om permitteringar gjort att arbetskraften för befästningsarbeten och vedhuggning, som just pågå med stor energi, är ganska blandad. Befäl och underbefäl hugga i med liv och lust, folk som annars i vardagslag träffas i hovrätter och ingenjörskontor, på lager eller i affärer, knoga sida vid sida i skog och betongarbeten – så demokratiskt, som svenska folket är nu har det aldrig varit. Och den renhårige svensken trivs med att vara det – det är kanske därför som den svenska försvarsberedskapen också synes bli en verklig svensk folkgemenskap.
Genom ett uppbränt landskap kilar Gotlandsexpressen mot dagens mål, säden står brådmogen och rekordartat lågväxt på åkrar, där man delvis redan skurit vad man kunnat. På en del platser ser det ut som man skulle få rycka upp stråna med händerna. Men åskmoln varsla om att det kanske kan bli regn. Och det blir regn. Men man ger blankt sjutton i att man blir våt: det regnar ju, så nu kanske att åtminstone potatisen och betorna kunna taga sig! Hoppet lever upp och man glädes med jordens folk över vad himlen ger, även om man håller med dem om, att det kunde ha kommit litet tidigare. Regnet friskar också upp växtligheten och ger annan touche åt landskapet, och när tåget stannar på vår station, lyser solen åter, och där stå dagens ciceroner färdiga: löjtnant Engström, inkallad gotlänning, och löjtnant Hullberg, som svarar för kanonerna.

Förläggningarna bli allt bättre.
Det här området vi hamnat i har det särskilt väl förspänt då man så här års till och med har kvinnliga värdinnor i staben och efter en god lunch i angenämt sällskap börjar en rundtur inom denna jurisdiktion. Nu som tidigare kunna vi konstatera, att man för det mesta har förmåga att ordna praktiskt och bra för sig i förläggningarna. Köken ha placerats i brygghus eller specialbyggda hus, där kökspersonalens uppfinningsrikedom speglar sig i allehanda bekvämligheter. De färdigbyggda trähusen, som ju i vintras icke hunno riktigt färdiggöras, har man nu börjat måla och piffa upp. Där man måst lägga in folket i skolsalar eller missionshus, ser man aldrig några bäddar på golven utan man har överallt träsängar, i Borohusen för det mesta med spiralfjäderbotten, men annars efter råd och lägenhet, ibland åtminstone ett Gunnebostängsel. En detalj, som vi vilja rekommendera till andra platser, där vi sett att den icke förekommer, är en trekantig masonitskiva mellan de två huvudgärderna, då två sängar stå intill varandra – det kan varken vara trevligt eller lämpligt att de båda mannarna ligga och flåsa varandra i ansiktet i sömnen.
I förbifarten kasta vi ett öga in i en förläggning här och en expedition där. Vid en divisionsstab finna vi att marketenteriet Galejan flyttat från norra Gotland söderut, och en cello i ett hörn skvallrar om att Fru Musica tydligen icke är illa sedd i förläggningen. Det viskades för övrigt om att hön förekom i kvartett i uniform även i den närbelägna kyrkan ibland.

Artilleriet har bra förspänt.
I en strandburg hitta vi ett kanonbatteri i välordnad förläggning – över fiskebodarnas flistak går blicken ut till den gamla ankarsättningen : ovän ankrar där icke numera lika ostört som i gamla tider kunde ske. Våra vägar gå vidare, förbi pansarvärn och kulsprutevärn bakom strandens avvisande men kanske också symboliska taggtråd. Och då och då på vägarna möter man en bil, som leker Saxtorp. Man frågar en apparat och bredvid sitter en man och mixtrar med en telegrafnyckel – aha, det är de nya moderna hmhm-watts fältradioapparaterna, fina grejor. Det är något annat än gamla tidens blanktrådstelefoner med en summer, som man hade svårt för att förstå, när man slog, än mer när man tog emot. Tatatta – låter det, ibland slår man code, men ett tecken gav eko i minnet: signalen \”vänta\”. Ja, vänta, det är visst det moderna krigets abc. Det säges ju att den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge – det gäller\’ kanske även den som väntar på något ont, men det finnes även en gammal regel som säger att den som bara kan vänta, han vinner allt. Vi vänta…

Att veta eller icke veta.
Över karotterna med bruna bönor och fläsk säga tji våra älskvärda ciceroner farväl och snart rullar tåget åter mot Visby. Vi ha sett en hel del, vi ha sett mycket, men vi ha nästan på känn, att höga vederbörånde, som hittat på den här trevliga semestertrippen i gotländsk beredskapstjänst, gjort det på rent rackartyg: för att få se vad vi kunna hitta på att skriva om, när vi inte få skriva om det vi se. Informationsstyrelsen vågar ju inte en gång tala om vad hela landet vet, därför att den tror att \”obehöriga\” kunna få veta t. ex. att svenska kustflottan patrullerar i Östersjön eller att svenska flyget övar och därför kan råka ut för olyckshändelser var som helst i Sverige. Vi tacka våra värdar ändå för en intressant dag. Det är varken deras eller vår skull att Vackra Maj i Moskvaradion kan tala om, när man hempermitterar beredskapsmannar i det gotländska försvaret, nästan innan de hunnit hem.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Augusti 1940
N:r 177

Publicerat

Idrott och sport.

\"\"

Från militära idrottsfronten.
Inom varje fältregemente och motsvarande lämplig enhet vid marinen och flygvapnet samt depå — dessa båda sammanslagna, där förläggningen det möjliggör — anordnas en eller flera tävlingar i fotboll mellan underavdelningar. Slutresultatet av dessa serier eller utslagstävlingar skall bliva, att ett lag skall koras till regementets o. s. v. mästarlag.
För geografiskt bestämda kretsar (vid armén ungefär motsvarande en arméfördelnings storlek) kommer fr. o. m. 15/8 ordnas kretsmästerskap mellan till kretsen hörande regements- o. s. v. lag. Utslagningsmetod användes. Regementenas o. s. v. representationslag må utgöras av mästarlaget eller inom regementet o. s. v. kombinerat lag.
Kretsindelningen meddelas senare.
Omkring 10/9 kommer försvarsgrens-mästerskapstävling — armé-, marin- o. flygmästerskap — att anordnas mellan kretsmästarna (således ej kombinerade lag) och därefter i Stockholm ett krigsmaktens mästerskap mellan arme-, marin- och flygmästarna.
Initiativtagare till denna förnämliga tävling är sekreteraren i Sveriges Militära Idrottsförbund, översten B:son Uggla.
För I 18:s vidkommande är tävlingen ordnad på följande sätt. Mellan bataljonerna äro tävlingar ordnade mellan kompaniernas lag, så att respektive bataljoners mästarlag koras. Bataljonernas mästarlag spela sedan mot varandra för att tävla om regementsmästerskapet. Utslagningsmetod användes.
Semifinal: Depåbataljon—I bataljon onsdagen den 7/8 kl. 18,30 å Gutavallen;
II bat.—III bat. fredagen den 9/8 kl. 18,30 å Hemse idrottsplats.
Final: Segrare (depåbat.—I bat.) – segräre (II bat.—III bat.) söndagen den 11/8 kl. 14,00 å Gutavallen.
Finalen kommer att bli en intressant uppgörelse. Regementsmästerskapet hägrar! Inom kompanierna finnes många goda fastlandsspelare och kända spelare från Gotlandsklubbarna. Inom depåbataljonen är bataljonsmästarpa redan korade. Efter en hård match mot Signalisterna kämpade Kapten S. Hedengrens kompani till sig segern. Den slutliga uppgörelsen kommer att bliva hård mellan såväl lagen som hejaklackarna.
För uttagning att representera I 18 vid kretsmästerskapet på Gotland spelar följande kombinerade lag:
Depåbat.—I bat. söndagen den 4/8 kl. 14,00 å Gutavallen.
I denna match deltager många goda spelare från fastlandet samt stjärnor från Visbyklubbarna som \”Stickan\”, \”Vicke\”, Hasse Lund.
II bat.—III bat. måndagen den 5/8 kl. 18,30 i Hemse.
Här får Hemseborna och omkringboende ett utmärkt tillfälle att få se god fotboll. Lagen bestå uteslutande av seriespelare från fastlandet som äro mästare på bollen och har tränat intensivt sen i våras.
Kombination depåbat. och I bat. — kombination II bat. och III bat, spelar torsdagen den 8/8 kl. 18,30 å Gutavallen.
Matchen har det största intresse, enär Visbyborna då får se en av sommarens bättre matcher. Ingen bör därför försumma detta enastående tillfälle att få se denna goda match. Det skall bli intressant att se hur många visbyspelare, som kvalificera sig till regementets slutliga lag. Säkerligen blir det ej det lättaste att ur denna förnämliga samling taga ut det slutgiltiga laget. Sedan gäller det för infanteristerna att ge artilleristerna på tafsen för att sedan få resa till fastlandet för att kämpa om armsmästerskapet.
Vid stadsmatcherna kommer Allan Sandström att döma.
Finalmatchen om regementsmästerskapet söndagen den 11/8 kl. 14,00 på Gutavallen, entré 50 öre, militär 25 öre. Kombinationsmatchen depåbat. och I bat. mot II bat. och III bat. torsdagen den 8/8 kl. 18,30 på Gutavallen, entre 50 öre, militär 25 öre.
Sune Fohlin.

4570 knepo poäng på Idrottens Dag.
Gotland tog sammanlagt 6,201 poäng mot 1,100 i fjol.
De slutgiltiga resultatlistorna från Idrottens Dag på Gotland föreligga i dagarna färdiga. Årets sammanlagda poängsumma ligger vida över fjolårets, men deltagarna var då långt färre. Bl. a. saknades i fjol I 18:s idrottsklubb. Medan man förra året räknade endast 1,100 poäng kunde man i år inregistrera hela 6,201.
I årets slutsiffra ingå åtskilliga poäng som vunnits på improviserade banor och fält. En ympning mot tyfus mångenstädes företagen några dagar innan tävlingarna har också varit ett hinder för uppnåendet av goda resultat. Mycket har alltså bidragit till att dra ned siffrorna.
Tolvpoängarna — poängen räknad endast i en gren — ha även i år helt lyst med sin frånvaro och endast fastlänningen Valle Ramkvist, Hellas, Stockholm, har erhållit 8 poäng för sitt resultat i kula, 13,38 m. 77 har fått 4 poäng, 1,393 2 poäng och 3,099 1 poäng.
Glädjande nog ha de inhemska förmågorna hållit sig väl framme i den stora konkurrensen med de inkallade. 19 st. ha löpt 200 m. på tider under 25 sek., 11 st. 1,500 på 4,30,0 min., 7 st. ha hoppat över 6,00 i längd och 11 st. ha stött kulan över 11,26 m.
41-årige Otto Larsson, Alskog, sprang 1,500 in. på 5,15 iförd kronans lägerskor och långbyxor och yngste deltagaren Knut Norman från Fårösund hade 28,6 sek. på 200.
Resultaten äro icke märkvärdiga och förutom Ramkvists 13,38 m. i kula är det egentligen endast Anders Dahlins 4,12,0 och Harry Olssons, Hemse B. K., båda resultat på 200 m. 23,7 och i längdhopp 6,32 m., som äro värda att nämnas. Men det har varit en väldig och glädjande uppmarsch på bredden, 6,078 ha deltagit och icke mindre än 4,570 av dem ha, knipit en eller flera poäng.
I 18:s IK har bärgat hem åtskilliga poäng mer än någon annan klubb nämligen 3,130 poäng, men så har klubben även haft betydligt flera deltagare än närmaste konkurrenten A 7, som vunnit 997 och KA 3, som fått 581. Visby IF är den bästa civila föreningen med 205 poäng, Gute har 200, Slite IF 191 och Visby AIK 190.
Ändamålet med Idrottens dag är att göra propaganda för idrotten och att upptäcka nya förmågor. Vad Gotland angår har man väl lyckats med detta i år. Det gäller nu att ta vara på de många förmågor som i framtiden kunna göra utmärkta resultat, bara de själva ha energi nog till att träna till goda idrottsmän.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Augusti 1940
N:r 177

Publicerat

Militärens hembesök underlättas.

Inom järnvägsstyrelsen behandlas f. n. ett förslag om inrättande av militära veckoslutsbiljetter. Resorna å dylika biljetter skulle av militären få företagas endast till hemorten och detta givetvis endast om hemorten ligger inom en viss begränsad räjong. Möjligen kommer maximum att sättas till 200 km. Även om man skulle stanna vid enkelt pris, så blir priset för 200 km. så pass högt (10 kr.), att resor å detta avstånd endast undantagsvis borde ifrågakomma. Det anses böra få bli distriktsbefälets sak att avgöra, i vilka förbindelser militära veekoslutsbiljetter verkligen kunna vara erforderliga. Reseavbrott torde ej komma att tillåtas; resorna böra ju företrädesvis eller uteslutande användas för besök i hemmet.
För kontrollens skull är det ifrågasatt, att de resande skola förete ett intyg om sin tjänstgöring vid visst regemente eller kår samt var de ha sin hemort. (P.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Juli 1940
N:r 174

Publicerat

Från den gotländska flyg- och försvarsdagen.

Vi presentera här några snapshots från den lyckade flyg- och försvarsfesten i söndags på Norra idrottsplatsen i Visby. Arrangemanget blev som bekant en strålande succe, till vilken icke minst flyget bidrog.
På en av bilderna återges en av de uppträdande, livligt beundrande jaktplansgrupperna, som just inlett en looping mot cumulusmolnens effektfulla bakgrund.
Vidare skådas en av de luftvärnspjäser, som på festplatsen demonstrerades inför en högeligen intresserad publik. För den detaljen svarade kustartilleriet.
Publiken hade rika tillfällen att skriva på teekningslistorna till förmån för Gotlands Vapen. Unga lottor voro flitigt i elden för klarande av den detaljen. På den lilla bilden frestar som synes en sådan ung lotta just några damer att lämna sina autografer med vidhängande klingande valuta. Hoppoms att attacken lyckades!

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Juli 1940
N:r 167

Publicerat

BOMBFÄLLNING

mot bombmål c:a 2,5 km. sydsydost Fårösund kommer att äga rum fr. o. m. den 24 juli t. o. m. omkring den 1 sept. kl. 0700-1700 alla dagar utom lördagar och söndagar. Farligt område intill 300 m. från bombmålet. Vägar till bombfältet äro spärrade. Röd flagga hissad vid bombfältet angiver att bombfällning pågår.
Övningsledaren.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Juli 1940
N:r 166

Publicerat

Lyckad försvarsdag i Visby.

Tusentals människor hörde manande landshövdingetal, åsågo flott flyguppvisning.
Den av kommitterade för \”Gotlands Vapen\” igår anordnade festligheten på Norra idrottsplatsen i Visby blev en synnerligen populär och imposant tillställning. Ur mer än en synpunkt torde den ha blivit alldeles särskilt givande. Så t. ex. fick den stora allmänheten för en gångs skull tillfälle att så att säga personligen bekanta sig med det svenska flyget, varvid den — allmänheten nota bene — enligt vårt enkla förmenande hade all anledning finna nöjet helt och hållet varande på sin sida. Av det lilla man vid festligheten fick se av vad våra svenska flygare kunna prestera, borde även den mest kroniske misantrop och kritikast — såna finns, Gud hjälpe, inte minst när det gäller det svenska försvaret — undfått en om ock temporär lindring i sin allmänna grinighet. Vidare får man livligt hoppas att dagens intäkter i entreer, kortförsäljning och teckning på listor, gåvo ett gott handtag åt försvaret av gutaön. Och är det så, då har den gotländska försvarsdagen inte varit förgäves. Att den ur publiksynpunkt blev strålande, därom rådde inte mer än en mening.
Parollen: Allmän flaggning på den gotländska försvarsdagen den 21 juli hade inte förklingat ohörd. Ett stort antal flaggstångsägare hade hissat sina dukar och även staden själv lyckades få upp flaggorna på ringmuren, i varje fall på den del av densamma, som gränsade intill festplatsen. Och det blev en festlig ram åt \”dagen\”, så mycket mer som de stundvis tämligen ystra fläktarna från havet med stor framgång spelade smattrande fanfarer i hårt spände dukar. Vädret var sålunda det allra bästa. Varmt så det förslog visserligen, men meromskrivna fläktar hade en skönt svalkande inverkan på den till ett par tusen personer uppgående publiken.
Festen tog sin början på slaget 1. Redan en god stund före nämnda klockslag hade man börjat dra sig neråt festplatsen, och när I. 18:s musikkår stilenligt inledde med Danbergs svenska flygarmarsch, Fredins Gotland och Tonerna av Sjöberg hade massor av folk vallfärdat till ort och ställe. Här var talarstolen placerad mellan tvenne resliga spiror, från vilka de blågula färgerna vajade ut. Ett stycke härifrån var det genast mera krigiskt i det att ett par större luftvärnspjäser och en kulspruta voro uppställda inom repinhägnad. Här skulle det sedan bli demonstration av de ölfika pjäserna, och det blev det naturligtvis också i sinom tid.
Dessförinnan hade emellertid landshövding Ola Jeppsson hållit sitt manande högtidstal, vilket här nedan återges in extenso:

Gör allt vad ni kan för Gotland och fosterlandet!
När vi här i Sverige nåddes av medkandet, att Finland ej längre såg sig i stånd att med framgång fortsätta striden mot den stora övermakt emot vilken Finlands folk i ett dem påtvunget krig med stort hjältemod och glänsande tapperhet kämpat, gjorde detta meddelathle på alla rättsinniga svenskar ett djupt och bittert intryck.
Den tappra men alltför ojämna kampen hade här i Sverige följts med största intresse och från Sverige hade också på olika sätt getts hjälp och stöd till det kämpande broderfolket. När då trots den hjältemodigaste strid fred kunde vinnas endast med accepterande av hårda villkor kändes det även för oss svenskar tungt och bittert. Vad som särskilt i hög grad upprört oss under tiden kriget i Finland pågick var flyganfallen.
Vi läste i tidningarna och hörde i radion hurusom ej endast militära mål utan även civila överöstes med bomber från de i rymden framrusande dödsbringande flygmaskinerna. Flygbombardemangen skonar inte varken barn eller mödrar, åldringar, sjuka eller sårade.
Obönhörligt går förödelsen fram.
Man fick nog lite var den uppfattningen, att av allt det ohyggliga kriget för med sig är flygbombardemangen mot civilbefolkningen bland det ohyggligaste.
Under intrycket härav och inseende nödvändigheten av att vår ö, Gotland, utrustas med vapen, jaktflyg och markluftsförsvar, för att kunna effektivt avvärja eventuella flyganfall och därmed bespara Gotlands befolkning många och svåra lidande, togs i medio av mars månad, omedelbart efter finsk-ryska fredsslutet, ett initiativ till startandet av en insamling under namn av Gotlands Vapen. De medel, som genom denna insamling inflyta äro avsedda att överlämnas till Kungl. Maj:t att användas till förstärkandet av öns försvar mot luftanfall.
Sedan denna insamling startades har mycket hänt ute i världen.
Vi upprördes och skakades hårt när vårt östra broderland Finland överfölls och än mer när detsamma efter en glänsande tapper strid måste sluta fred på hårda villkor.
Men sedan dess har ytterligare två av våra nordiska brödrafolk fått direkt erfara krigets hårda verklighet.
Ingendera av dessa folk har velat kriget. Det har kommit över dem med all sin ohygglighet deras vilja förutan.
Av de nordiska folken är det nu endast Sveriges folk, som ännu icke är med i krigets häxdans.
Vi vill tro och hoppas, att vårt land och dess folk även i fortsättningen skall undgå krigets direkta hemsökelse. Det kan i olika hänseenden bli svårt nog ändå, även för oss, efter den oerhörda ödeläggelse som övergår stora delar av världen och på vilket elände vi inte ännu har sett slutet. Ännu kan i detta krig mycket hända som för oss kan få de bittraste och svåraste följder. Må vi därför medan tid är göra allt vad som står i vår makt för att från oss avvärja kriget. Intet som i det fallet kan göras får underlåtas.
Att förlita på andras löften och försäkringar hur stora och vackra de än äro, hur högtidligt de än avgivas har i många falla visat sig bedrägligt och föga hållbart:
Endast om vi själva göra allt vad vi kan o. förmå, kunna vi, om krigets olycka kommer över oss, med rent samvete bära vårt ansvar inför våra fäder, inför våra barn, inför nutid och framtid.
Det är ett oerhört ansvar den nu levanderxenerationen har. De världsskakande händelser somt nu, utspelas kommer icke att gå spårlöst förbi i mänsklighetens historia. Ingen av oss kan tyda framtidens gåtor. Ingen av oss kan i dag säga hur morgondagen, hur framtiden blir. Men ett tycks vara säkert och det är, att framtiden måhända även den näraliggande framtiden blir i mångt och mycket olik den tid vi, som nu äro i medelåldern, har levat i. Om förändringen blir till det sämre eller bättre, veta vi icke. Vi vill gärna tro och hoppas att den blir till det bättre och det är vår plikt att göra vad vi kan för att så må bli.
Första förutsättningen för oss svenskar att kunna med förtröstan se hän mot framtiden är att vårt land vårt gamla, kära Sverige, även i fortsättningen är och förblir ett fritt land. Ett land där vi som där bygga och bo också äger att själva bestämma hur vi vill ordna inom detsamma. Själva skriva våra lagar och där den som följer lagarna också äger att åtnjuta skydd till liv, person och egendom. Och där icke elementära mänskliga rättigheter kan trampas under fötterna och sättas ur funktion genom godtycke och självtagen makt.
När Gotlands Vapen inbjudit till denna Gotlands försvarsdag är det för att erinra om den ytterligt allvarliga tid vi leva i och det ansvar som påvilar oss alla gentemot vårt fosterland med allt vad det innebär. Gotlands Vapen vill också här i dag visa något av de vapen och medel varmed angrepp och särskilt då flyganfall mot vår ö kan mötas och bekämpas.
Gotlands Vapen, dess insamling, har också kommit till för att bereda tillfälle åt alla, som det vill och kan, att stärka de vapen, att öka möjligheterna till ett framgångsrikt försvar av Gotland. Ju större de möjligheterna bli desto större är också utsikterna för oss att undslippa krigets hemsökelse.
Gutniska män och kvinnor, jag vet att Ni känner Ert ansvar för Gotland, för fosterlandet. Beakta den maning Gotlands Vapen ställer till Eder att i handling visa Eder ärliga vilja och orubbliga beslutsamhet att i vad på Eder ankomma göra allt vad Ni kan för att trygga Gotlands och fosterlandets fred, frihet och oberoende.
Landshövdingen slutade med att höja ett av kraftiga hurrarop besvarat leve för fosterlandet.
Efter talet sjöng Hansekören under direktör Ludvig Siedbergs ledning tre sånger: Sveriges flagga av Alfvén, Hur skönt av Riccius och Hör oss Svea, varpå en kustartilleriofficer, löjtnant Ribbing, i stora drag gav publiken en orientering av luftvärnsmaterielen.

Stilfulla flyguppvisningar.
Sedan musikkåren spelat Svensk svit av Wesslander lämnade kapten Uggla en kort orientering över flygvapnets verksamhet. När denna orientering var avklarad övergick flygkaptenen omedelbart till rollen av speaker. I norr siktades f. ö. redan en jaktplansgrupp på, tre maskiner under befäl av en visbybo, löjtnant Stålhandske, och det blev nu speakerns uppgift att omedelbart och i ett sammanhang tala om för den tusenhövdade osakkunnigheten vad som skedde i det som syntes ske. Och det gjorde han med den äran.
Härmed äro vi emellertid inne på själva. flyguppvisningen, som givetvis blev festens clou. Att så. här efteråt söka i ord beskriva allt det som under någon halvtimmes tid utspelades mot fonden av den flaggblå oändligheten, garnerad med de läckraste -uppläggningar av tjusigaste cumulusmoln, är för en i de högre (och lägre) flygarmysterierna fullkomligt obevandrad jordeyandrare komplett ogörligt. Åtminstone med någon utsikt till framgång. Därför må det få räcka med. några enkla konstateranden. En flyggrupp på. tre plan svepte emellertid in över festplatsen från norr. Sammanhållningen var perfekt och beundrades naturligtvis vederbörligen. Om möjligt än högre steg publikums beundran, när de tre planen i det vädret: (det blåste nämligen ganska skarpt redan nere vid markytan) började tråda de mest halsbrytande piruetter med loopings, rolls, topprolls och allt vad det heter. Och beundran växte faktiskt till bristningsgränsen, när ,man fann att prestationerna utfördes med en sådan (åtminstone skenbar) samtidighet att det verkade som om alla planen haft gemensamma höjd- och sidoroder, spakar, motorer och allt. \”En grann syn !\” \”skickliga flygare !\” \”fantastiskt !\” var också några av de kommentarer, som vinden bar fram i den nästan kompakta men individuellt likväl snurrande människomassan, där den kikande mot höjden med blickarna följde de snabba händelserna i luften. Men speakern var med på noterna. Lugnt och lidelsefritt talade han om vad som skedde, hurusom flygarna just nu mitt i en looping hängde i remmarna \”som mogna plommon\” o. s. v. Alltsammans flott, trevligt, bestickande …
Efter denna livligt uppskattade första uppvisning följde ännu ett par. En grupp torpedplan, tvåmotoriga, brumma in över festplatsen. Även de komma någonstans norrifrån. De spela rollen av den lede fienden, led visserligen, men skändligen upptäckt av \”de våra\” i gestalten av en ny jaktplansgrupp. Denna sistnämnda är långt borta i öster, mindre än myggor än så länge. Torpedgruppen närmar sig
obevekligt olycksbådande. Ska\’ jaktplan en hinna upp dem?
Jo, vad de gör. Betydligt snabbare än. de tunga torpedmaskinerna vinna jagarna för varje tiondels sekund o. nu anfalla de de store. Bakifrån denna gång. Kretsa som flugor kring stora fåglar. Vilka sistnämnda om det varit allvar troligen hade fått bita i gräset för dom snabba små . . . En synnerligen instruktiv sak. Alldeles särskilt frappant föreföll skillnaden i snabbhet mellan de olika flygplanstyperna vara.
Till sist följer ytterligare en uppvisning av jaktplan övande avancerad flygning, enligt speakern \”den vanliga lilla ni orgongymnastiken\”.
Efter en halvtimme ungefär äro flygningarna över, flygningar vilka hållit allmänheten i nästan andlös spänning. Spontan faller också applåden när planen försvunnit och speakern slutat.
Så spelar I 18 :s musikkår ånyo, nu Nordiska spelen av Rydberg, varefter publiken förflyttar sig till de tre luftvärnspjäserna inom repinhägnaden. Här följer nu demonstration av-luftvärnet och åskådarna ta livlig del av vad som försiggår. Vad som här väcker särskild beundran är den snabbhet med vilken pjäserna manövreras och hur lätt och behändigt de med sina hotfulla mynningar följa verkliga eller inbillade \”okynnesfän\” på vingar i luften.
Efter demonstrationens slut sjunger Hansekören Standarsång av Wridem och Ned i västersalar av Düring. Musikkåren spelar, Hansekören sjunger. varjämte en och annan sångkunnig bland publiken medverkar i Sverige av Stenhammar. Kapten Sjöstedt framför därpå på kommitterades för Gotlands Vapens vägnar ett tack till medverkande och publik, varefter det hela avslutas av musikkåren som spelar en marsch, Norrlandsfärger av Widqvist. En i alla avseenden lyckad festlighet är till ända.

Ett tack till de medverkande.
Att festen blev så lyckad och att programmet kunde genomföras perfekt och tilltalande berodde inte minst på att allt var synnerligen väl organiserat. Kapten Sten Sjöstedt, MYerledaren för det hela, är sålunda värd en uppriktig eloge. Emellertid äro även hans medarbetare värda ett tack för vad de uträttat för att försvarsdagen på Gotland skulle bli så givande som möjligt. Samtliga ha nedlagt ett intresserat och förtjänstfullt arbete. Ett tack frambäres sålunda bl. a. till kommittens . sekreterare, hr Carl-Erik Ekman, vidare till överstelöjtnant Bång, som svarade för flygets uppskattade medverkan, till Kvinnornas beredskapskommitté, framförallt då fruarna Löf och Löwenberg, vilka organiserat kortdistributionen jämte distributionen av teckningslistorna till landsbygden, till flygarna, speakern, kapten Uggla, till löjtnant Ribbing, som demonstrerade luftvärnsmaterielen, och till löjtnant Källström, vilken var ledare för biljettförsäljning, kontroll m. m., som omhänderhades av personal ur signalkompaniet. Ett tack vilja arrangörerna även rikta till ingenjör G. Svensson, som gratis ställt det utmärkt fungerande högtalaraggregåtet till förfogande. Också lottorna i Visby samt-scouterna, I 18 :s musikkår och Hansekören äro förtjänta av ett tack för sina insatser. Liksom alla de övriga som på ett eller annat sätt varit arrangörerna behjälpliga vid arrangemangen.

Omkring 2,000 inträdesbiljetter
hade försålts till festen i Visby, vilket måste betecknas som ett mycket gott resultat. En del medel inflöto även genom bössinsamling och kortförsäljningen samt genom insamlingen på listor. Kapten Sjöstedt meddelar emellertid, att det ännu finns gott om plats för namn på dessa listor. De som ännu inte av någön anledning hunnit teckna sig för något belopp, större eller mindre, ha dock fortfarande tillfälle att göra detta. Listor finnas utlagda litet varstans. Emellertid är det skäl att fortast möjligt skriva på, enär listorna torde komma att indragas tämligen snart.
Även på landsbygden fick man del av försvarsdagen och dess uppvisningar av olika slag. Vissa orter överflögos sålunda av flyget, varjämte på några ställen förekommo uppvisningar m. m.

Bombfällning i Hemse.
I Hemse samlades vid 1-tiden cirka 500 personer för att övervara en festlighet. .,Vid denna höll kapten ralmi ett orienterande föredrag om luftskydd m. m. varjämte -,en flyguppvisning förekom. Flygarna fällde brandbomber på några för ändamålet uppförda hus, vilka programenligt fattade eld med brandkårsutryckning som närmaste följd. Sedan \”eldsvådorna\” vederbörligen släckts, fick auditoriet bevittna hurusom hemvärnet under folkskoll. Kuppers ledning ryckte an mot
\”flyglandsatta\” fiender. I fortsättningen upptog programmet bl. a. ett föredrag av dr Sasse, som talade om olycksfallsvård, samt vidare demonstration av sjukvården vid bombanfall o. dyl. Härvid höllo Rödakorssy. strax uppvisning och dr Sasse demonstrerade. Vidare demonstrerades luftvärnskulsprutor och infanteriets vapen i gemen. Lottorna voro också i farten med kortförsäljning, varvid cirka 300 kort avyttrades.
Bland de trakter som överflögos av en eller ,flera grupper flygmaskiner märktes vidare Klintehamn, Ljugare, Slite, Rute, Lärbro och Tingstäde. Även här fick man se uppvisningar i avancerad flygning, vilket givetvis blev uppskattat efter förtjänst. Vad Klintehamn beträffar hade mån ett mera innehållsrikt program.

Programmet i Klintehamn
inleddes på middagen på Klinteberget med att ledaren för det hela, löjtnant Ansén, hälsade de 1,200 åskådarna välkomna. Därefter förekom musik av Bäckstädetrion samt demonstration av en luftvärnskulspruta. Så följde flyguppvisningar och flyganfall, särskilt livligt gouterat. I programmet ingick vidare ett föredrag av red. Allan Beer samt därjämte sång och folklekar. Lottor svarade för den materiella förplägnaden på ett framgångsrikt sätt och alltsammans var trevligt och hjärtligt uppskattat. Teckningslistorna .voro givetvis i gång även här, likaså kortförsäljningen. Ett par hundra kort torde ha försålts.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Juli 1940
N:r 166

Publicerat

Hemvärnet.

Då den slutgiltiga organisationen av hemvärnet till stor del är beroende på vapentillgången och enligt gällande förordningar kontrakt ej kan tecknas med fler hemvärnsmän än det finnes disponibla gevär, måste genom hemvärnsområdesbefälhavarnas initiativ och samarbete med skytteföreningarna ytterligare ansträngningar göras för att snarast få fram en slutgiltig uppgift på antalet till förfogande befintliga gevär. Som redan förut meddelats har staten ställt ett stort antal gevär till förfogande och komma gevären omedelbart att fördelas på de olika områdena så snart tillgången helt kan överblickas. Någon risk för att anmälda hemvärnsmän, som äro skjututbildade, ej skulle komma att antagas, torde därför ej föreligga. Övriga kunna antagas som reservhemvärnsmän och i den mån, som de förvärva tillfredsställande skjutskicklighet, överföras till hemvärnsmän.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Juli 1940
N:r 162

Publicerat

Anslag till byggnaderna vid Gotlands trupper.

Det ordinarie anslaget för underhåll av arméns byggnader vid Gotlands trupper har armeförvaltningen upptagit till 23,800 kr. Av beloppet avses 3,500 utgå till militärbefälhavaren för honom direkt underställda byggnader i Tingstäde och Visby, 13,500 kr. till Gotlands infanteriregemente och 6,800 kr. till Gotlands artillerikår, varav 800 kr. till byggnader vid Tofta skjutfält.
Vidare har Gotlands trupper fått 35,000 kr. till större reparationer samt 4,000 kr. till oförutsedda utgifter.
Till bestridande av kostnaderna för uthyrningsfastigheter samt jordbruks- och skogsfastigheter få Gotlands trupper aisponera 5,937 kr. till uthyrningsfastigheter o. 30,553 kr. till jordbruks- och skogsfastigheter.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Juli 1940
N:r 162

Publicerat

Ohygglig olycka vid flottan.

Åtta man omkomna, när högtrycksledning sprang sönder. — Två svårt skadade.
Tidigt i morse landsatte ett flottans fartyg två skadade från ett av flottans större fartyg. Båda de skadade fördes i mötande ambulanser till lasarett Deras skador uppgåvos vara av allvarlig natur.
Senare meddelas genom TT:
Ombord på ett av flottans större fartyg har en svår olycka inträffat. Enligt uppgift som bekräftas i marinstaben ha åtta man blivit dödade och två skadade ha ilandförts. Olyckan torde ha vållats genom brott på en högtrycksledning. Officiellt meddelande från vederbörande militära myndighet väntas inom de närmaste timmarna.

De omkomnas och skadades namn.
På middagen i dag ingår följande officiella meddelanden från marinchefen:
Under övningar till sjöss inträffade natten till onsdagen en olyckshändelse i ett pannrum på ett örlogsfartyg, varvid åtta man omkomma och två skadades De omkomna äro: flaggkorpralen vid 1:sta yrkeskomp. 930 2/30 Nilsson, 2:dre klassjömannen vid 1:sta yrkeskomp. 68 Jönsson, 3:dje klassjömännen vid 1:sta yrkeskomp. 531 Svensson, 347 Pettersson och 350 Fransson, vpl. vid 1:sta bevärings komp. 43 212/39 Andersson, 50 2112/39 Friman och 193 84/39 Axelsson.
Svårt skadad blev furiren vid 3:dje matroskomp. 836 Niklasson och skadad 3:dje klassjömannen vid 3:dje matroskomp. 478 Larsson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Juli 1940
N:r 162

Publicerat

Gotlands hemvärn.

Hemvärnsområdesbefälhavare.
Indelningen av Gotland i hemvärnsområden är nu fastställd och hemvärnsområdesbefälhavare äro förordnade enligt nedanstående:

1.) Visby: bilinstr. Wilhelm Nilsson, Visby.
2.) Lummelunda, Martebo, Vestkinde, Lokrume, Bro: fjäqrdingsman Wilhelm Eriksson, Martebo.
3.) Hejdeby, Endre: lantbr. Arvid Pettersson, Fjells, Endre.
4.) Follingbo, Akebäck: dir. Otto Hanson, Roseldal.
5.) Västerhejde, Stenkumla, Träkumla: poststationsförest. O. Bengtsson, Hallvards.
6.) Vall, Hogrän, Atlingbo: Gunnar Pettersson, Allvede, Hogrän.
7.) Tofta, Eskelhem, Västergarn, Mästerby: handl. Georg Leibertz, Eskelhem.
8.) Väte, Hejde: folkskollärare J. V. Sundahl, Hejde.
9.) Sanda, Klinte: godsägare A. Resare, Klintebys.
10.) Fröfel, Eksta, Sproge: Arvid E. Boberg, Bottarve, Klintehamn.
11.) Lojsta, Gerum, Levide, Fardhem, Linde, Stånga: Gust. Valfred. Andersson, Maldes, Stånga.
12.) Hemse: folkskolläraren William Kupper, Hemse.
13.) Silte, Hablingbo, Havdhem: hemmansägare Jakob Levander, Vestlunds, Havdhem.
14.) Alva, Rone, Eke: mejeristen Arthur Schöld, Autsarbe, Rone.
15.) Näs, Grötlingbo, Fide: hemmansägaren O. Lundquist, Sixarve, Näs.
16.) öja, Vamlingbo, Hamra, Sundre: lantbr. Svante Berggren, Gervalds, Vamlingbo.
17.) Lye, Lau, Burs, När: folkskolläraren K. G. Loggin, Lau.
18.) Etelhem, Garda, Alskog: Henrik Smitt, Petsarve, Garda.
19.) Kräklingbo, Ala, Ardre, Gammalgarn, Östergarn: jordbr. Gustav Ekblom, Orleifs, Ala.
20.) Ganthem, Sjonhem, Viklau, Vän-ge, Guldrupe, Buttle, hr Elof Dahlgren, Buttlegårda, Buttle.
21.) Gothem, Hörsne, Norrlanda, Anga: hr Tyko Andersson, Gervide, Gothem.
22.) Fole, Bäl, Ekeby, Vallstena, Källunge: fjärdingsman Emil Andersson, Bäl.
23.) Boge: J. O. Hartvig Karlsson, Laxar pr Slite.
24.) Othem med Slite: K. Hagström, Slite.
25.) Hellvi: Nils Gottfr. Andersson, Hide, Hellvi.
26.) Lärbro: Torvald Tell, Lärbro.
27.) Stenkyrka: lantbr. C. O. Högberg, Stenkyrka.
28.) Hall, Hangvar: handl. Konrad Lundin, Kappelshamn.
29.) Rute: förrådsförv. Algot Svensson, Valleviken, Rute.
30.) Fleringe: förvaltaren C. J. Lindell, Blase, Lärbro.
31.) Bunge: f. furiren Johan Johansson, Broungs, Bunge.
32.) Fårö: lantbr. August Broman, Verkegårds, Fårö.
33.) Tingstäde, Hejnum: Henrik Söderström, Kyrkebys, Hejnum.
34.) Roma, Björke, Barlingbo, Dalhem, Halla: Anton Möllerström, Gotl. Karby.

Övningarna i skjutning äro i full gång i den utsträckning som tillgången på gevär medger. En stor mängd av de i privat ägo varande gevären äro emellertid ej ännu överlämnade till hemvärnet, varför hemvärnsområdesbefälhavarna f. n. äro sysselsatta med att söka ordna överlämnande under hand av dessa gevär. Skulle detta ej lyckas måste man tillgripa tvångsrekvisition av vapnen, vilket ju är den yttersta men långt ifrån mest tilltalande möjligheten. Man får emellertid hoppas att vapeninnehavarna i elfte timmen skola begagna sig av den för dem själva mera tilltalande möjligheten att snarast personligen överlämna sitt gevär till viss hemvärnsman, varvid äganderätten till detsamma kan bibehållas. Önskar ägaren helt överlåta vapnet till staten sker detta genom hänvändelse till vederbörande stads- eller landsfiskal. Är någon gevärsinnehavare tveksam hur han skall förfara med sitt vapen har han endast att vända sig till hemvärnsområdesbefälhavaren för den socken han tillhör.
Som hemvärnschefen i sitt radioanförande den 11 juli meddelade är nu arbetet i fåll gång med att anskaffa övrig utrustning åt hemvärnet. Även här på Gotland böra vi taga ad notam hans maning att ge framskaffandet av det ena eller det oss till tåls om det skulle dröja med andra. Hemvärnet är omfattande organisation och det är ansenliga mängder materiel, som erfordras för dess uppsättande.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Juli 1940
N:r 159

Om Oss Drivs med WordPress