258 hemvärnsmän under major Råbergs befäl samövades i går.
Alla hemvärnsmän från hela södra försvarsområdet voro i går samlade i trakten av Mästermyr till en stor gemensam övnnig, den första i sitt slag som hållits här, och av de 310 hemvärnsmännen inom området voro 258 med på söndagen. De voro fördelade på sex plutoner, vilka under övningens första moment fick i uppgift att från respektive utgångspunkter ta sig ner till myren, där fienden landsatte fallskärmstrupper, och nedkämpa dessa samt sätta sig i besittning av var sin av de vägar, som leda ut på myren, och vidare hålla uppsikt ut över de vida fälten för att snabbt kunna uppdaga, var eventuellt ytterligare fallskärmsjägare dalade ned. Samma läge var givet för varje pluton och övningen var samtidig, så det var inte möjligt att följa stridens utveckling på mer än ett ställe. Men där var det roligt att se, hur man med list och knep kom den lede fienden inpå livet, vilket lyckades tämligen väl bl. a. därigenom, att man vid ett tillfälle kröp genom en trång brotrumma under vägen.
Under andra övningsmomentet voro hemvärnsplutonerna grupperade till avvärjande försvar i närheten av de vägar, på. vilka vägspärrar skulle bevakas. Så plötsligt brummade det till uppe bland de lågtgående molnen och en stor maskin svepte fram över trädtopparna och bombade här och var runt myren för att därefter omedelbart sända ut ett antal fallskärmshoppare, här markerade med miniatyrfallskärmar, vilka gjorde övningen ganska illusorisk. De landsatta jägarna togo som väntat var till sin första uppgift att bemäktiga sig tillfartsvägarna till ställningar och gömt sig väl, varför de också på sina håll kunde släppa fienden ganska nära inpå livet för att sedan peppra på honom med desto större träffsäkerhet. De anfallande sågo sig också tvungna ett gå tillbaka med oförrättat ärende. Ledningen uppehöll sig vid ett tillfälle i närheten av Hemseplutonen, då man från flygplanet upptäckte alla stjärnorna på marken och gjorde ett låganfall med åtföljande bombfällning. Precisionen var enorm — knappa fem meter från majoren slog sågduspåsen ned och på återvägen träffade en annan dylik på samma avstånd från bilen, som säkerligen i verkligheten inte tålt mera.
Intressantast var emellertid det tredje övningsmomentet, som tog sin början vid middagstiden, då plutonerna grupperades ut på tre olika platser, två vid Fardhems kyrka, två vid Alva kyrka och två på Sprogevägen. Så kom det meddelande, att sedan de övriga fallskärmstrupperna nu nedgjorts, hade nya starka krafter landsatts på fälten öster om Hemse samhälle, vilket intagits och härjats. Fienden grupperade sig nu i ett lövskogsparti en km. väster om samhället, och övningsledaren dirigerade nu sina avdelningar så, att fienden blev fullständigt omfattad och slutligen alldeles tillintetgjord i ett våldsamt bajonettanfall. Det var en verklig upplevelse att från landsvägen se hur anfallet utvecklade sig. Helt oförmodat blev det liv i skogsbrynen överallt, och via dikesrenar och i skydd av den låga björkvegetationen tog man sig fram i omgångar växelvis under livlig eldgivning från båda hållen. Sidoplutonerna skyndade fram med berömvärd snabbhet, det var mest språng hela tiden, och då kommandoordet bajonettanfall ljöd, stormade man fram från alla oväntade håll och kanter under vilda segervissa hurrarop och gjorde slut på fienden, som visserligen värjde sig tappert men dock blev fullständigt tillintetgjord.
Ja, så blåstes eld upphör, varefter det som först blev tid för hemvärnsmännen att ta fram näsduken och torka svetten ur pannan. Det var nog inte utan, att det var ansträngande för många med så lång språngmarsch och så häftig anfallstakt, men med var man och ingen gav tappt. Och att det var roligt, behövde man inte fråga om. Det syntes lång väg och kunde för övrigt utläsas av den entusiasm varmed var och en löste förelagda uppgifter.
Så tågade man upp till samhället och gjorde en väldigt pampig förbimarsch för regementschefen, och I 18:s musikkår gick i spetsen och spelade hela vägen. Först i raden kommo de sex hemvärnplutonerna, sedan måltruppen, en pluton från Havdhem, samt ett batteri artillerister. På det stora fältet mellan biografen och järnvägen ställde man upp i fyrkant, och här tog sedan major Råberg och överste Linde emot trupperna. Överste Linde riktade därvid några ord till hemvärnsmännen och sade bl. a.: Hemvärnsorganisationen på Gotland är nu snart slutförd, och i egenskap av inskrivningsbefälhavare tackar jag alla dem, som under den gångna sommaren ägnat tid och intresse åt hemvärnet. Resultatet har blivit över förväntan gott, vilket framgått icke minst genom vad jag sett i dag. Av 310 hemvärnsmän har 258 varit samlade, och det vittnar om ett starkt och levande intresse för uppgiften.
Till sist tackade överste Linde både dem som planlagt dagens övning och dem som deltagit i densamma. övningsledaren, major Råberg, höll härefter genomgång och kritik. Utöver en del detaljanmärkningar hade ledaren egentligen bara beröm kvar för hemvärnsmännen. Ni har fyllt era uppgifter väl,, sade han, och trots den krävande övningen med långa och ansträngade förflyttningar både pr cykel och till fots har farten hela tiden varit lika god som hos tränade linjetrupper. Major Råberg framförde också sitt tack till deltagarna i övningen och till lottorna samt till kapten Charpentier för hans pigga måltrupp samt slutligen till dem, som under sommaren varit instruktörer inom, hemvärnet.
Efter kritiken följde en kort fältgudstjänst med psalmsång och tal av kyrkoherde Ernst Hejneman, varefter hemselottorna bjödo alla på kaffe och wienerbröd. Vädret hade hela tiden varit vackert, men nu under avslutningshögtidligheten kunde molnen inte hålla tätt längre, utan det strilade ett envist regn ned hela tiden.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 Oktober 1940
N:r 232
