nu i det närmaste fullbordadt, togs pingstdagen på middagen i besittning af Gotlands artillerikår. Och hela staden, snart sagdt, deltog som åskådare i denna flyttning.
Redan strax efter kl. 12 på middagen började paradklädda officerare och artillerister samla sig utanför gamla kasernen vid S:t Hansgatan. Från lägret anlände infanteriregementets musikkår, och folkhoparne började samlas i gatan och på planen utanför folkskolehuset.
Strax före kl. 1 skedde näst intill gamla kasernen uppställning af den paradklädda stamtruppen, som var formerad på ett batteri omstvå afdelningar på 24 man under befäl af kapten Hedenblad.
Ett salutbatteri hade kort förut uppförts och under befäl af styckjunkare Nilsson formerats på platsen öster om palissaderna.
När klockan slog ett, aflossades första salutskottet, och truppen satte sig under klingande musik i marsch, under det att samtidigt kronounionsflaggan hissades å den nya kasernen.
Under regementsenlig salut tågade så truppen ned Hästgatan, öfver Donnersplats och så vidare in på kaserngården, der den formerade sig mellan vakthuset och gymnastikflygeln framför trapphuset, med ryggen vänd mot kasernen. Här mottogsnu truppen af artilleribefälhafvaren öfverstelöjtnant Fr. Schartau, hvilken derpåframför fronten yttrade följande:
Kamrater af Kongl. Gotlands Artillerikår!
Artillerister!
Vårt förehafvande på denna bemärkelsedag i artillerikårens h\’storia leder helt naturligt våra tankar på de förhållanden, under hvilka Gotlandsartilleriet arbetat och utvecklat sig.
Af sådan anledning vill jag nu i några kortfattade drag återkalla i edert minne gången af detta artilleriets utvecklingsarbete.
Genom den s. k. konventionen at år 1811 försågs det då nybildade gotländska nationalförsvaret äfven med artilleri, bestående af två trepundiga beväringsbatterier, hvilkas öfningar, 6 dagar årligen, leddes af infanteriets officerare med biträde af genom val, inom beväringstruppens leder, utsedt underbefäl; från denna primitiva institution räknar den nuvarande artillerikåren sitt ursprung och sina anor.
I 25 år fullföljdes under oförändrade förhållanden den en gång inslagna vägen, ända tills man år 1836, med riktig uppfattning :f gotlandsartilleriets mindre tillfredsställande beskaffenhet, beslöt sig för samt äfven genomförde följande ändringar och förbättringar: Artilleriet organiseredes på tre batterier, beväpnade med sex- och tolfpundiga Helvigska kanoner, ett godt vapen på sin tid, från k. Svea artilleriregemente hitkommenderades ett s. k. depotkompani på 44 man, som inqvarterades i den af kåren i dag utrymda och öfvergifna gamla kasernen vid St. Hansgatan, från fastlandet hitkommenderade artilleriofficerare fingo uppdraget att leda de årliga vapenöfningarne; ur artilleristisk synpunkt således ganska beaktansvärda framsteg!
Efter ytterligare 25 år eller 1861 ersattes kommenderingen från Svea artilleriregemente med en värfvad stamtrupp på 75 man under eget befäl. Nationalbeväringens artilleri, såsom sådant saknande eget namn, erhöll benämningen Gotlands artillerikår och slutligen år 1868 utbyttes de då föråldrade Helvigska kanonerna mot refflade framladdningskanoner; sådan var och förblef i sammanträngd form bilden af Gotlands artilleriförhållanden ända till den omorganisation af Gotlands försvarskrafter, börjande med året 1887, som nu kan sägas vara i hufvud-ak genomförd.
En fullständig omdaning af artilleriet på Gotland har, från nämda år räknadt, ägt rum och hafva vi i detta afseende hufvyudsakligen att teckna os: till minnes:
Gotlands artillerikår, helt och hållet skild från infanteriet, har under namn af Kongl.
Gotlands artillerikår blifvit en verklig länk af svenska artilleriet, den nya kåren har blifvit organiserad på ett fästningskompani och två fästningsbatterier, dessa senare beväpnade med tidsenliga refflade bakladdningskanoner, artilleriuniform har anlagts i st. f. den förut brukliga infanteriuniformen, fordringarna på befälets och underbefälets utbildning äro satta lika med motsvarande fordringar på det öfriga artilleriet, stamtruppen har blifvit ökad från 75 till 100 man, nytt skjutfält för de nya, långt och rätt skjutande kanonerna är beredt och anskaffadt, se der en kort sammanfattning af de vigtigare tilldragelserna på artilleriets område under detta senare skede.
Dessa obestridliga framsteg til trots hafva dock artillerikårens inqvarteringsförhållanden allt hittills lagt en förlamande hämsko på kårens alla framåtsträfvanden.
Behjertande denna lifsfråga för kåren, bar dock vår nådige herre och konung låtit undanrödja äfven denna sista stötesten och jublande tager artillerikåren nu i besittning det nya hem, som idag för första gången öppnar sina portar för den samma.
Den lifligaste och djupaste tacksamhet fyller också med anledning deraf våra sinnen.
Erinrande oss det f rsta och sista budordet i våra krigsmannaförbindelser, så lydande:
»Krigsman skall frukta Gud och vara konungen huld och trogen, med lif och blod konung och fädernesland försvara».
Hafva vi i dessa bud, klart och tydligt angifven, rätta formen för den tacksamhet konung och fäderneslandet vänta sig af oss.
Beredde att i sådan anda med såväl ord som handling uppfylla våra förpliktelser och ådagalägga vår tacksamhet, bekräfta vi derför nu dessa våra tänkesätt med ett för h. m:t konungen utbringadt fyrfaldigt hurra, så kraft:gt, att genljudet deraf må, buret af elektricitetens och ångkraftens snabba ech starka vingar, nå till konungen fram!
Lefve konungen!
Ett kraftigt, fyrfaldigt hurra höjdes, och när detsamma förklingat, framträdde komminister L. H. Söderberg för att afsluta högtidligheten med en kort andakt. Munsikkåren spelade psalmversen Vår Gud är oss en väldig borg, hvarpå pastorn med ledning af bibelspråket Varen hedersamme emot hvar man; älsken bröderna; frukten Gud; ären konungen (Petri 2:17) yttrade några ord om våra plikter icke blott mot vår jordiske herre och konung, utan äfven mot den himmelske.
Sedan ytterligare en psalmvers spelats, var högtidligheten slut.
Samtidigt med det att flyttningen försiggick, indrogs vakten å gamla artillerigården, och ny vakt tog vaktlokalen i det nya etablissementet i besittning, och post utsattes framför frontonen mellan två der uppstälda haubitzar.
På middagen bjöds truppen på extra förplägning och senare på dagen hade artillerikårens officerare inbjudit densamma till en kollation i gymnastiksalen, der tal höllos och skålar drukos samt musiken höjde stämningen.
Den gamla bofälliga kasernen står nu således tom, och vår artillerikår residerar nu i höga, ljusa, rymliga salar. Gotlands Allehanda har redan en gång meddelat en fullständig beskrifning öfver det ståtliga artilleriotablissementet, hvadan en sådan ej torde ånyo vara af nödev. Ståtlig ter sig emellertid kasernen så in- som utvändigt, och det ser numera riktigt aktningsbjudande krigiskt ut vid vår gamla hamn.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 11 Juni 1889
N:r 66
