Etikett: Lummelunda

Lummelunda socken ligger vid Gotlands nordvästra kust.
Gårdsnamn: Annexen, Björkome, Burge, Etebols, Kambs, Kinner, Lundbjärs, Nygranne, Skomakre, Smiss, Tjauls, Överstekvarn.

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
(Hösttingets första sammanträde å Alleqvia i Endre 5—6 Sept.)
Djurplågerimålet mot hemmansägaren Gardell Boters i Anga, var vid detta tilltälle åter före. Ett vittne, Arvid Martell, infann sig icke, hvadan åklagaran begärde och erhöll uppskof med målet.

Barnaföda. Pigan Maria Elisabet Österdahl, Gannarfve i Hall, hade instämt husbonden Alfred Bjersander, Austers med yrkande om 75 kronor årligen till 15-års åldern för ett af henne 31 Mars i år födt barn, hvartill Bjersander vore fader. Denne nekade och hade genstämt Österdahl för beskyllning som ginge på heder och ära, Som han emellertid icke, såsom han blifvit ålagd, iakttagit personlig inställelse dömdes Bjersander att utgifva försutet vite med 20 kronor samt förständigades vid 50 kronors: vite att vid nästa rättegångstillfälle — företa dagen af andra sammanträdet — komma tillstädes, — I samma syfte som här ofvan nämts i fråga om ett 24 Dec, 1891 födt barn hade pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, instämt maskinisten Karl Magnus Juhansson, Tuale i Ganthem. Tre vittnen hördes, af hvilka det ena, arb. Fredr. Jako.sson från Ala, hade för svaranden mycket besvärande omständigheter att meddela, Uppskof till första dagen af tredje sammanträder.
— Äfven Helena Matilda Andersson, Gerungs i Rute, hade instämt Gustaf Oskar Pettersson, Vatlings i Fole. Parterna infunno sig ej.
— Med fria sig från att vara fader till ett af Anna Angusta Rosvall, Risungs i Rute födt barn, skulle vid detta sammanträde drängen Johan Lindqvist, Lina i Hörsne. Han hade ej infunnit sig. Då ej upplyst vore om svaranden besvärat sig ötver den ådömda elgången, sku!le härom bevis infirskaffis och ville rätten meddela yttrande vid tredje sammanträdet.

Ett högvigtigt mål. Bonden Anders Petter Andersson, Lilla Bjers i Stenkyrka hade instämt skräddaren Johan Carlsson, Tune och enkan Sjösten med yrkande om skadestånd af hvem det bäst gälda gitte för det Carlesoa vedhuggit några björkar, som svarandena ansett stå på af enkan Sjösten sedan gammalt arrenderad mark, då deremot käranden påstod att de stått på hans mark, Icke mindre än 8 vittnen hördes i målet. Svarandena begärde och erhöllo uppskof till tredje sammanträdet för att visa värdet af de nedhuggna björkarae, som kärandea värdsrat till 64 kronor, samt för att ådagalägga, att enkan Sjösten verkligen halt rätt att nedhugga dem.

För förfallolös utevaro från tingssammanträder dömdes K. H. Anderssov, Kams i Lummelunda, J; N. Badin och Maria Budia, Kyrkljufves i Vänge, att böta hvar och en 5 kronor.

För olaga ölutskänkning hade kronolänsman Boberg instämt husbonden Olof Johansson, hvilken förestod Magnuse skjutsstation i Gothem. Svaranden, som icke hade rätt att skänka ut öl åt andra än vägfarande, genmälde å stämningen att han såsom vägfarande ansett hvar och en som vore berättigad att taga skjuts. Dock bestred han att sådant ägt rum på sön- eller helgdag. För att styrka detta, erhöll åklagaren uppskof.

Såsom kronoombud hade länsman Boberg instämt Erik Petter Olsson, Hammars i Kräklingbo, angående rätt till släketägt, Saken rörde sig derom, att, ehuru Hammars vid laga skifte fått sig tillskiftad jord från Tjengvide länsmansboställe icke derå befintlig släketägt medföljt, utan fortfarande skulle tillhöra Tjengvide, hvilket ock var den uppfattning af saken, som t. f. förste landtmätaren i en lemnad utredning visade sig äga. Kronoombudet yrkade, att svaranden dels skulle ergätta den släke, som han sålunda ondandragit länsmansbostället, räknadt under preskriptionstid, dels mot skälig ersättning lemna väg till dyan och plats för släkeps uppläggande. Svarande bastred käromålet. Uppskof erhölls till andra sammanträdet för utredning.

Misshandel. Åklagaren hade instämtj drängen Johannes Pettersson för våld mot Oskar Jacobsson, båda vid Granskogs i Dalhem, Målsägaren berättade: En dag hade han och avaranden gått på en åker och plöjt. Svaranden hade då velat tvioga Jacubsson att använda en oduglig plog, och då han vägrat detta, med storändan af ett jernskodt piskskaft tilldelat honom ett slig öfver venstra ögat, så att detta svullvat till och blodvite uppstått. Målsägaren hade genast gått hem och tvättat blodet af sig samt derefter gå:t till Kräklingbo och för länsmannen anmält missbandelv. Han hade haft men af den i 14 dagar.
Svaranden deremot hade följande att förmäla: Vid den omnämda plöjoingen hade han, som körde med bästar, en liten stålplog, då deremot Jakobsson, som hade oxar, af dessa en »unger stäut», en tung plog. Pettersson, som sade sig ha yttrat att det var »djäurplaugerei» att låta oxarne gå med den tunga plogen, hade då föreslagit ett byte, då hästarne bättre orkade med den tyngre plogen. Då Pettersson böjt sig ned föratt byta om plogarne, hade Jakobsson dängt honom i hufvadet så att två blåa svullnader uppkommit, af hvilka ban haft men i 14 dagar. Han hade då gifvit Jakobsson ett slag med sin piska, som dock icke var jernskodd, utan bade Jakobsson sjelf med fiograrne »krattat upp» såret för att få det stort. Målsägaren begärde 25 kronor för sveda och värk, men svaranden ansåg ej det hela värdt mera än 3 kronor. Åklagaren yrkade ansvar för misshandel. Utslag vid tredje sammanträdet.

Oskar Nyström, Helvigs i Fole, hade instämt landtbrukaren Karl Larsson, Bondarfve, med yrkande att utfå 2,500 kr. i skadestånd derför att svaranden som blifvit utsedd till syssloman för det under exekutiv försäljning liggande 1/4 ma tal Lilla Helvigs, hindrat käranden att sköta egendomen, hvadan förlust för honom uppstått. Svaranden bestred; uppskof till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

En svarande, som medger. Samme kärande som i förra målet hade instämt hemmansägarne Lars Nordström, Lilla Råby i Hejdeby, och E. H. Fagerlund med yrkande att hvem bäst gälda gitte måtte till honom utbetala en summa af 3,257 kr. på grund af en köpeskillingsrevers, som, efter det han köpt 1/4 mantal Lilla Helvigs af Fagerlund, befannits häfta vid egendomen. Nordström hade i sin ordning sålt hemmanet till Fagerlund, men då det utröntes, att hen ej hade med saken att skaffa, skildes han från målst. Fagerlund påstod att han underrättat Nyström om köpeskillingsreversen vid köpet, hvilket bestreds af käranden.
— Nå medger Fagerlund att betala den omstämda summan?
— Jo, naturligtvis betalar jag bvad jag är skyldig.
— Jaså, vill Fagerlund verkligen betala köpeskillingsreversen ?
— Ja, det kommer inte på fråga.
— Såå? Då skrifver jag i protokollet att Fagerlund medger att betala 3,257 kronor?
— Ja, för all del;
(Nordströms -rättegångsbiträde hviskar: »Förstår inte Fagerlund, att häradsböfdingen frågar, om ni vill betala till Nyström?»)
Fagerlund: Jaså, nej för tusan, det vill jag visst inte;
Hans bestridande togs nu till protokollet och domaren frågade:
— Nå, hvad säger Fagerlund vidare?
— Ja, 25 kronor från Garda och hit kan väl inte vara för mycket.
Emellertid uppsköts målet till första dagen af tredje sammanträdet för vidare bevisning.

Gothemsmålen. Husbonden Oiof Olofsson, Nybingers i Gothem, hade instämt kyrkoherde G. H. Tilén derstädes med yrkande om ansvar för ärckränkping. Som konsistorieombud var förordnad kyrkoherde Friberg i Källunge. Stämningen innehöll, att svaranden inför kyrkorådet, der äfven andra personer voro närvarande, sagt att Oiofsson vore en dålig husbonde, act på grund af bans dåliga ex:mpel man ej kunde begära bättre af hans tjenstfolk, att han lefvat ett osedligt lif i fira år, att han ej vore värd att bära byxor, att han vore sämre än en mindre vetande menniska, att Olofssons hus i flere år varit ett otuktshus m. m.
Svaranden förklarade, att detta vore osanDing hvart enda ord, hvilket kunde bevisas med kyrkorådets justerade protokoll.
Kärandeombudet, sakföraren Stenmark, anmärkte: Ja nog har det förts underliga protokoll i Guthem, men så galet vore det nog ändå inte, att sådant som stämningen innehöll finge inflyta.
För att inkalla vittnen uppsköts målet till första dagen af andra sammanträdet.
— Kyrkoherde Tilén å sin sida hade instämt Olof Olofsson för det denne med hot i ord och åtbörder velat tvinga honom tilländriug af mot bonom beslutad kyrkorådsåtgärd.
Kyrkoherde T. berättade: Den 2 Juli på morgonen hade han mött O.ofsson i närheten af prestgården i upprördt tillstånd. Han hade då frågat:
— Vill Olofsson mig något?
— Jo, det kan hända det. Vill ni ta tillbaka det der kyrkorådsboslutet.
— Det beror ej på mig utan på kyrkorådet.
Under det de sedan följts åt till prestgården hade Olofsson upprepat sin anhållan häftigt och knutit näfven tätt intill kyrkoherdens ansigte.
— År ni ej nykter? — hade kyrkoherden frågat, hvilket uppretat Olvfss,n än mer. Då ban sagt sig ssola processa med kyrkoherden, hade denre yttrat:
— Det kan bli ganska dyrt.
— Det har jag råd till,
— Den råheten skall jag föreöka ta bort.
— Det duger pastorn ej till.
lär hade Olofsson varit så ursinnig, att kyrkoserdea befarat handgripligheter, derest ej skolläraren i detsamma kommit till. På grund af allt detta gjorde kyrkoherden mot svaranden olvannämda yrkanden.
Svarandeombudst, det samma som i förra målet, förklarade kyrkoherdens framställning i allt väsentligt vara falsk. Olofsson hade visaerligen varit upprörd, men ej hotat, och hade endast bedt, att kyrkoherden måtte borttaga hans namn från en kallelse, som kommit två hang tj-nare till del att inställa sig för kyrkorådet på grund af osediigt lefverne. O.ofsson hade aldrig, såsom pastor i skrifvelse sagt, angifvit tjenarne härför. Svaranden yrkade ansvar för obefogad rättegång. Uppskof till andra sammanträdet första dagen tör bevisning.
— Likaledes hade kyrkoherde Tilé i instämt samme Olofsson för beskyllning mot honom i sittande kyrkoråd att ha brutit sin embetsed. Då de omnämda tjenarne kommit för kyrkorådet, bade Olofsson nekat att ha angifvit dem samt yttrat: »Om jag sagt något eller inte gör det samma, ty pastorn bar i alla fall brutit sin embatsed».
Svaranden förklarade: Om Olofssons yttrande varit sådant hade han varit straffvärd.
Men förhållandet var ett annat. När käranden först kommit till Gothem, hade förhåll ndet varit mycket vänskapligt mellan honom och O:ofsson. Denne hade då i förtroende mellan fyra ögon sagt mycket åt kyrkoherden, som denne sedan, när förhållandet blef spändt dem emellav, bragt till offentligheten. Olofsson hade ansett sina yttranden fälda under tystnadens helgd, och hans mening med yttrendet inför kyrkorådet hade varit, att pastor Tilén svikit detta förtroende.
Kyrkoherde Tilén bestred denna uppfattning. Uppskof för vittneus hörande beviljades till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

För ärekränkning, bestående deri, att svaranden skulle beskylt honom för att ha förorsakat den eldsvåda, som i Mars månad timade vid Sojvide i Sjonhem, hade muraren S. Johansson i Visby instämt arbetaren Lars Jakobsson Åkarfve i Sjonhem. Denne nekade, Uppskof för bevisning till nästa sammanträdes första dag.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets första sammanträde vid Skogs i Levide 5—6 Sept).
Ärekränkning. Karl Nilsson, Nygårds i Vesterhejde, hade instämt Lars Andersson för att denna skulle en dag förliden månad beskylt honom att ha stulit två fläskskinkor. I skadeersättning ville han ha 100 kronor. Svaranden nekade och yrkade å sin sida ersättning för sin ioställelse med 15 kr, Målet uppsköts på kärandens begäran till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Utfående af en fordran på omkring 230 kr. yrkade nämdeman O. R. Pettersson, Liffride i Stånga, af L. N. Lagergren, Gumbalde, Svaranden företedde qvitto å 202 kr, af det omstämda beloppet. Kär. ville ej neka för namnteckningen, men visste säkert att han aldrig fått några pengar. Förattstyrka detta fick han uppskof till andra dagen af 3:e sammanträdet.

Jordstvist. August Andersson, Mickels i Silte, ville att Lars Larsson, Snovalde, skulle till honom ötverlemna en jordlapp, hvartill A. tror sig ha bättre rätt. Svaranden genmälte, att den omtvistade lotten befunnit sig i Larssons och dessförinnan i fars och farfars oqvalda ägo sedan storskiftet 1814, då den tilldelades hemmanet såsom vederlag för annan jord. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet,

Olof Olofsson hade instämt Alf. Lundqvist, Hemse, för att få 96:50 för en ko, som L. köpt på en aukt. Svaranden hade uttagit genstämning å O. för att denne sålt kon under uppgift att hon snart skulle kalfva, hvilket dock ej blef sf. Han hade måst sälja kon för 65 kr. och ville nu ha skilvaden jämte åtskilligt i rättegångskostnader.

Johan Ansin, Tofta, hade instämts för det han skjutit en rapphöna på förbjuden tid. Ansin erkände.

Bråkig hade en dag i somras K. P. Jönsson varit å lägerplatsen Visborgs slätt, hvarför han instämts af länsman Svallingsson. Han erkände.

För olaga ölutskänkning hade kronolänsman J. A. Lindström åtalat handelsbiträdet Oskar Rakazinsky. Han försvarade sig med att han ej kunde veta hvart de ölköpande kunderna gingo för att förtära varen. Så ofta han sett dem stanna inom lägenheten hade han kört af dem. Nekade för öfrigt för anklagelsen.
Uppskof för vidare bevisning.

Barnaföda. Anna Bokström, Klinte, yrkade att af Jakob Hägg, Loggarfve i samma socken, årligen tills barnet fylt 15 år eller kan sig sjelft försörja utfå 96 kr. årligen i underhåll för att 22 Juni d. å. födt fickebarn. Svaranden nekade till faderskepet. Uppskof för bevisning förebringande.

För olaga ölutskänkning hade kronolänsman Lindström instämt värdshusidkaren i Hemse Louis Münrer och värdshusidkerskan i Burgsvik Fredrique Krokstedt, Den förre nekade för förseelsen, hvadan målet uppsköts till andra sammanträdet för vittnens anskaffande. Den senare, som har rättighet att utskänka maltdrycker åt spisande gäster, medgaf att hon låtit äfven andra gästar få maltdrycker. Utslag afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.

Återgång af köp. Det af oss förut omnämda målet mellan Stånga kommun och L. N. Lagergren, Gumbalde i Stånga, angående öfverlemnandet af 10 tunnland myrjord, afsöndrade från Stånga annex, hvilken jord Lagergren skulle ha köpt å kommunens vägnar och efter uppdrag af kommunalstämman, men sedan vägrat att lemna kommunen och la farit den i eget namn, behandlades vid detta sammanträde. Kärandeombudet företedde åtskilliga intyg, af hvilka framgick, att Lagergren på stämma 1886 verkligen fått ett sådant uppdrag, ehuru blott muntligt. Svaranden nekade härtill, alldenstund ingenting härom finnes i något stämmoprotokoll. Målet uppsköts på båda parternas begäran till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

I målet för olaga utskänkning af maltdrycker och vin mot Josefina Österberg, Klintehamn och Fr. Kahl, Ljugarn, förut af oss omnämda, afkunnas utslag vid nästa sammanträde.

I hundskattemålet mellan T. V. Hellerström och Olof Malmros hördes 3 vittnen, som skulle intyga, att H. under året haft 2 hundar. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Oskar Jakobsson, Garda, erkände skriftligen att ban gjort sig skyldig till olaga utdelning af punsch och konjak. Utslag aftunnas v.d nästa sammanträde,

För underlåten väghållning var arrendatorn af Vestergernsholm K. O. H. Karlsson instämd af kronolänsman Svallingson. Förseelsen skulle bestått deri, att Karlsson efter starkt snöfall 13 mars i år ej skottat upp vägen, utan hade fjerdingsmannen i distriktet måst låta andra personer verkställa arbetet. Vittnen intygade att vägen 14 Mars varit igensnöad och ofarbar. Utslag afkunnas vid tredja sammanträdet.

Ansvar för bedrägligt förfarande hade på angifvelse af f. nämdemannen Engström yrkats af kronolänsman Svallingson å Karl Karlsson, Mafrida i Vestergarn, för hvilket mål vi förut redogjort. Protokoll öfver hållet polisförhör hos Karlsson uppl stes, hvaraf framgick att K. sagt sig förlorat de båda reverserna och ej vetat hvar de befannit sig tills han fått höra att grannen G. Bolin innehade dem. Tre vittnen hördes nu och skulle intyga att Karlsson innehaft reverserna tills kort före Bolins lagsökning på grund af samma. Emellertid visste de ingenting om den saken. Käranden begärde uppskof för inkallandet af af flera vittnen, hvilket bestreds af svaranden. Beslut afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.

I länsman Svallingsons mål mot Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, för forslande af rapphöns under förbjuden tid, hördes ett vittne, som visserligen meilhaft till staden en Nilsson tillhörig korg, men ej vetat hvad gom fans deri. Åklagaren yrkade att svaranden måtte åläggas mel ed fria sig från åtalet om han gitte. U:slag vid tredje sammanträdet.

Ärekränkningsmålen mellan Alfr. Pettersson, Kyrklasse i Atlingbo och hustru Annu Söderberg samt muraren Job. Fagerström, flere gånger behandlade, anmäldes i dag förlikta.

I afverkningsmålet mot Karl och Job. Karlsson, Qvie i Löjsta, förekom ingenting nytt. Karl Karlsson var personligen närvarande och sade sig endast på kyrkoherdens anmodan ha användt en del stubbar till tjärvränning. Ett par vittnen hördes. Utelag vid tredja sammanträdet.

Erhard Larsson var i dag närvaranda att svara på anklagelsen att ha misshandlat en Johan Pettersson å Burgsvik. Han nekade för alltihop. Utslag vid tredjesammanträdet.

Julia Procopé i Hemse erkände sig ha olofligt utskänkt maltdrycker. Utslag vid nästa sammanträde.

Misshandel. I uppskjutna målet mot Joh. Löfgren, Tass i Hejde, om misshandel mot hustru hördes ett vittne, som till en del sett Löfgrens våldsamheter. Åklagaren yrkade ansvar å L. för våld mot hustrun och en annan qvinna samt för hemfridsbrott vid Medebys.
Utslag vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 September 1892
N:r 137

Publicerat

Från landsbygden.

Hemse, 9 Aug.
Södra Gotlands nykterhetsförbund hade förliden söndag i Hemse sitt tredje årsmöte, bevistade af öfver 150 personer. Sedan styrelsens ordförande helsat de närvande välkomna, hölls nykterbetsföredrag af doktor Henrik Berg, hvarefter de egentliga förhandlingarna, som leddes af skoll. Fredin i Linde, togo sin början. Af årsberättelsen, som först föredrogs, upplystes, att på styrelsens föranstaltande 300 exemplar af nykterhetsmissionens skrifter blifvit till socknarna utdelade, att två petitioner — till konungen om förbjudande af brödsäds användande i brännerierna under närmaste framtiden och till styrelsen för Gotlands jernväg om ölförsäljningens upphörande vid jernväge. s stationer — blifvit under året afsända; att tre större nykterhetsmöten varit anordnade, att nykterhetstalaren A. Linnandor å förbundets bekostnad hållit 25 och enskilda talare tillsammans 15 föredrag inom förbundsområdet m. m. m. m.
Ombudsmöten hafva hållits 5 gånger och sryrelsesammanträden 6 gånger. Ledamöterna, som vid förra årsberättelsens utgifvande utgjorde 525, utgöra nu 1040, hvadan medlemsantalet under året ökats med 515. Högsta antalet medlemmar räknar Hafdhem och Näs socknar, hvilka äga öfver 100 ledamöter hvardera.
Af räkenskaperna inhämtas, att förbundet under året fått i gåfvor och kollekter mottaga 118 kr. 49 öre och i årsafgifter 274 kr. 80 öre; Utgifterna hafva uppgått till 314 kr. 80 öre.
Revisorernas berättelse öfver verkstäld granskning af förbundets räkenskaper och förvaltning upplästes och på deras tillstyrkan beviljades styrelsen full ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.
De afgående styrelseledamöterna landtbrukarne J. Johansson och K. Elfström omvaldes.
Till ordförande i förbundet och styrelsen omvaldes skoll. Fredin Linde och till v. ordförande utsågs hr K. Elfström Levide.

Norra Gotland, 11 Aug.
Skarlakansfeber har grasserat vid en gård i Lummelunda socken, der den bland barn skördat ett offer.

Ny messkrud har Stenkyrka församling beslutit anskaffa istället för den gamla, som af ålder är mindre tilltalande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Augusti 1892
N:r 122

Publicerat

Idrottstäflingarna på Visborgs slätt.

Den för i sommar ovanligt vackra perioden hade, när det led mot lördagen, hunnit göra mer ån en betänksam, rörande vädret dagen derpå. Barometern föll och det blåste rätt friskt. Hvad månde vatten skulle bära i sitt sköte?
Det var derför med en oförstäld glädje man i går morgse skådade ut mot den klara, blå himlen och mot den spegelblanka hafsytan som knappast då och då lätt rördes af en krusning.
Nå, 1892 års drottstäflingar skulle sålunda åtminstone i afsesnde på väderleken icke stå sin föregångare efter.
Det var tidigt nog lif och rörelse i staden. Från arla morgonstund rullade den ena skjutsen efter den andra in genom stadsportarne. Man hade kanske åkt hela natten, ty ända upp ifrån Fårö och ned ifrån Fröjel hade folk infunnit sig för täflingarna. Kl. strax efter 9 inkom ett 33 vagnar långt extratåg från Hemse, medförande omkring 1,450 personer. Det var så fullt med passagerare från alla stationer, att när man kom till Barlingbo fans ej rum för flere, utan måste man, ef ter att ha lemnat lasten i Visby, köra tillbaka till Barlingbo efter de qvarlemnade.
Ett par timmar före den utsatta tiden för täflingarnas början begynte folk strömma nt till idrottsplatsen. Den var belägen på samma plats som år 1890 eller söder om den väg, som leder från landsvägen upp till lägret samt sträckte sig ända uppåt skogen med en omkrets af inemot 1,000 steg. Planen var inhägnad med dubbla rader af pålar och utspända ståltrådlinor. Svajande flaggor och väl!diga skyltar betecknade de olika ingångarne för de i täflingen deltagande äfve som för åskådarne. Östur ut på platsen hade sekretariatet och den talrika prisdomarkåren hvor sitt tält, hvarjämte för dess räkving fans i ett tredje en liten restauration.
Vid 10-tiden svepte en kall dimma öfver slätten och höljde den i en tät slöja. Der skingrades dock, och efterlemnade för en stund en välbehöflig svalka, ty solen gassade ganska hett i vindstillan.
Då klockan hunnit den utsatta tiden, samlades så småningom de prisdomare, som efter komiterades anmodan åtagit sig sitt ingalunda lätta uppdrag. De voro:

i Bakpärk:
Handl. R. Snöbohm, Klinte
Handl. J. N. Myrstén, Slite
Handl. Gustar Cramér, Rone
Handl. J. L. Kahlqvist, Visby
Handl. J. Ödin, Visby

Frampärk:
Lektor M. Klintberg, Viby
Handl. L. Cramér, Ronehamn
Bankbokh. Ant. Pettersson, Visby
Länsman M, E. Svallingson, Klinte
Fanj. N. Hägg, Bjerges.

För pärkkarlarne:
Kaptev J. Facht, Fröjel
Doktor Ad. Hauffman
Kamrer J. E. Ihre, Visby.

Varpa:
Riksdagsman P. Larsson, Fole
Handl. J. Johansson, Visby
D:r O. Klintberg, Visby
Stadskassor Chr. Ekelund, Visby
Skoll. P. Nordin, Veskinde
Handl. J. Munthe, Visby
Fabr. J. Stenström, Visby
Handl. R. Va?ér, Visby
Bokh. K, Cedergren, Visby
Löjtnant Axel Broander, Visby
Löjtnant C. Vickatröm, Visby
Styckjunkare O. Johansson, Visby
Handl, J. Broander, Rone
Skoll. P. Mörrby. Boge
Veterinär J. Hederstedt, Visby.

Femkamp:
Öfverstelöjt. Schartau
Öfverstelöjt. von Vegesack
Konsul Björkander
Löjtnant Engström

Stångstörtning:
Notarien V. Engström
Lindtbr. L, J. Ekelund, Dalhem
Bokhandl. V. Nyberg

Höjdsprång:
Löjtnant E. Nordberg
Ing. A. Sylvan

Längdsprång:
Kapt. E. Fanehjelm
Handl. J. Munthe

Höjd- och längdsprång med staf:
Löjtnant Vickström
Bokh, J. P. Eklund.

Kapplöpning:
Löjtnant Broander
Veterinär Hederstedt.

Dessutom hade kapten L. Sellergren utsetts till ordnare af alla täflingar utom boll och varpa.
Det dröjde något, innan alla de täflande bunnit anmäla sig, antecknas och erlägga sina afgifter. De blefvo slutligen ett ganska stort antal i bakpärk 105, i frampärk 42, i varp, 189 samt i öfriga täflingar 57, så att tillsammans ut gjorde de täflande, enligt anmälningarna 393.
De anmälda bollspelarna utgjordes af lag från bär nedan uppräknade socknar, hvilka efter lottkastning spelade mot hvarandra såsom de äro hop-parade och har pärkkar lens namn utsatts för att närmare beteckna laget:

i frampärk:
J. Johansson, Utalskig
P. F. Johansson, Hablingbo
J. Jacobsson, Enggårda Rone
Karl Petterssor, Bölske Eke
O. Lindberg, Gudings Alfra
L. Dahlgren, Stånga

Bakpärk:
J. Hammargren, Östergarn
L. J. Grauberg, Dalhem
Karl Olsson, Sanda
F. Nilsson, Halla
Aug. Pettersson, Follingbo
R. Löfvenberg, Fårösund
V. Ljungberg, Visby
E. A. Borglund, Katthammarsvik
Karl Karlsson, Fröjel
Hj. Hellgren, Östergarn
A. Andersson, Ejsta
K. Jacobsson, Hexarfve Butle
O. Eklund, Ryftes Fole
N. Bronleaus, Stenkyrka
O. Larsson, Lummelunda
E. A. Berglund, Katthammarsvik

Varpan kastades af 63 olika partier mot 8 olika mål.
Snart nog voro täflingarna i full gång och idrottsplatsen företedde då en särdeles liflig tafla. På flere ställen voro pärkarne utlagda. Här gick bakpärkens höga yror, der hade man tilfälle att se de snarfva huggen och det säkra mötandet i frampärken. Det var ett gnoende fram och tillbaka i skjortärmar och strumgsockor. Visst kändes det litet svettigt emellanåt, men det brydde man sig föga om, utan gick på bara.
På ett par andra ställen befanno sig varpkastarnes grupper. I år hade med afseende härpå ett par förändringar vidtagits, Dels hade de hårda, omöjliga målstickorna från 1890 utbytts mot böjliga vidjor, dels skulle lagets alla tre deltagare kasta 20 kast, af hvilka sedan det bästa på hvardera sidan mättes. Afståndet var 20 meter.
Under flere timmar pågivgo nu täflingarne egentligen utom annan omväxling än att de spelande grupperna ombyttes. Så småningom bade skaror af åskådare infunnit sig, deras antal ökades alltjämt och torde nog kunnat uppskattas till inemot 4,000 personer.
I pärken bedömdes, såsom år 1890, efter poäng, hvarvid
0—3 betecknade dåligt spel
4—7 betecknade godt spel
7—8 betecknade mycket godt spel
9 betecknade utmärkt spel
10 betecknade högst berömligt spel

När i bakpärken den första omgången spelats, sågo de täflandes meritlista ut på följande sätt:

Östergarn (Hj. Hellgren) 42 poäng
Sproge (O. Göransson) 41 poäng
Visby (W. Ljungberg) 40 poäng
Follingbo (A. Pettersson) 40 poäng
Butle (Jakobsson) 40 poäng
Halla (Nilsson) 39 poäng
Dalhem (Granberg) 39 poäng
Östergarn (Berglund) 35 poäng
Sanda (K. Olsson) 34 poäng
Fole (Eklund) 33 poäng
Fröjel (K. Karlsson) 31 poäng
Stenkyrka (Brouneus) 31 poäng
Östergarn (Hammergren) 30 poäng
Fårösund (Lefvenberg) 29 poäng
Lummelunda (Larsson) 28 poäng

Häref uttogos nu till förnyad täflan de 6 lag som fått högsta poängen. Deras inbördes förhållande bestämdes genom lottkastning. Åter gingo de underlägsna ut och slutligen qvarstodo till sluttäflan lagen från Dalhem och Halla, at hvilka det sistnämda efter en hård och vacker strid blef segraren. De båda ! gen hade då varit i oafbruten kamp från kl. 1/2 1 på dagen och när segern var vunnes närmade sig klocka. 7. Det är vackra prof på uthållighet, och huggen föllo icke mindre skarpa mot slutet än i början.
I frampärk hade prisdomarnes protokoll efter första dusten detta utseende:

Hablingbo (P. F. Johansson) 35 poäng
Alfva (O. Lindberg) 34 poäng
Alskog (J. Johansson) 29 poäng
Rone (J. Jacobsson) 25 poäng
SiåLga (L. Dahlgren) 23 poäng
Eke (K. Pettersson) 15 poäng

Vid omspel täflade sedan Rone och Hablingbo, Alskog och Alfva. Alskog och Hablingbo gingo ut och striden stod mellan de båda qvarvarande, dervid Alfva blef den vinnande i 2 pärkar.
Vid en jämförelse med poängtalet för de spelande år 1890 fina vi att detta då i allmänhet var högre än i år. Detta får emellertid icke förklaras som skulle de spelande icke varit lika duktiga i år, utan beror alldeles säkert derpå att prisdomarena — och detta med fullt fog — i år varit mera s’rärga och njugga på utdelandet af höga poängsiffror. Derom torde ej råda mer än en mening, att särskildt gårdagens bolltäfli gar voro, med ett eller annat undantag, goda och jämna, atvisande, att det gamla spelet börjar komma till heders igen i bygderna.
Uoder det att de sista pärkarne pågingo på norra delen af fältet, hade man på den del, som låg åt skogen, arordnat hvad vid »vågen» plägar kallas

frispel,
d. v. s. språng i höjd och på längd, med eller utan staf, kapplöpning och stångstörtning. Dessa täflingar följdes med stort intresse, och flere af de deltagande visade dervid prof på en styrka och en vighet, som voro förvånansvärda. Särskild uppmärksamhet tilldrogo sig bröderna G. och Hj. Nilsson från Mästerby, hvilka båda blefvo fyrfaldiga pristagare, d. v. s. i allt hvad hopp och språng hette.
Det tycktes också, som om den gamla kämpaleken »störta stång» ånyo började komma till heders, ity att icke mindre än 13 personer deltogo i densamma. Och itt icke kraftigt folk saknas på Gotland, derom har denna täfling nogsamt vittnesbörd. Stången var en riktig liten telefonstolpe, men den bröts upp af alla de anmälda om än i ett par fall med möda samt kastades i allmänhet mycket väl. Särsklidt de båda pristagarne skötte stången som en leksak.

Femkampen
kom till slut. Intresset för densamma var synnerligen fligt öfver allt, både bland täflare och åskådare. Till den samma hade anmält sig 8 personer, men 4 afstodo genast, så att sålunda endast lika många återstodo. Och dessa gingo oförtrutet till leken.
Första profvet var längdkastning med varpa af 1,7 kgs. tyngd. Dervid kastade sergeant Ahlfvengren 26,30 meter, Hj. Hellgren, Östergsrn, 24,35 m., A. Hellgren, Östergarn, 23,75 meter., E. Herliz, Visby, 20 m.
Då täflarne icke voro flere än fyra, kunde ingen utgå, utan fortsatte alla 4 med stångstörtnisg. Dorvid kastade Hj. Hellgren 8,18 meter, serg. Ahfvengren 7,76 meter, A. Hellgren, 7,17 meter och E. Herliz, 4,64 m.
Nä ta prof var längdspråvg och nådde serg. Alhfvengren i medeltal 3, 49 meter, A. Hellgren 4, 13 m. och Hj. Hellgren 4, 60 m.
Dessa tre sprungo nu i kapp, hvarvid A. Hellgren sprang 100 meters bana på 13, 1 sek. och Hj. Hellgren på 13, 2 sek.
De båda bröderna skulle nu slutligen brettas med liftag, i hvilken idrott de icke voro alls hemma. De togo dock några kraftiga tag efter anv: ning och efter att åtskilliga gånger ha taumlat om med hvarandra, öfvervann den 18-årige A. Hellgren sia broder och blef alltså segraren i den första gotländska femkampen.
Innan man hunnit till denna slutpunkt för täflingarna, hade klockan blifvit nära 1/2 8. Sedan alla de täflande uppstälts på två led med front åt skogen, framro pades dagens pristagare och

Prisutdelningen
ägde rum samt förrättades af landshöfding Poignant,som dervid yttrade några varma ord om betydelsen icke blott för Gotland utan för fosterlandet af de nationell gotländska idrotternas öfvande, hvarpå prisen efter den uppgjorda prislistan tillstäldes de vinnande.

Bakpärk:
Första pris. (Vi by bollklnbbs vandringspokal och mosskulturföreningens pris om 100 kronor) tillföll Halla bollspelare: F. Nilsson, Dalbo (pärkkarl), J. Petrersson Broa, E. Sundell Tule, Karl Hagström Hallgårds, Lars Larsson, J Hellgren och O:ot Nilsson Dalbo.
Andra priset (en silfvertumlare och 30 kronor) erhöll Dalhems bollspelare: Lars Granberg Granskogs (pärkkarl), O. Hallin Dune, A. Vickman, Herman Björklund Granskogs, P. Pettersson Hallstäde, A. Nilsson och R. Nilsson Granskogs.
Två extra pris om hvartdera 10 kronor tilldelades a bollspelar: (C. Andersson Ejsta O. Göranson Sproge G. Engström Ejsta, N. Siltberg, A. Cedergren, J. Jacobson och J. Larsson Sproge) samt Follingbo bollspelare (Aug. Pettersson Lillvede, O. Jacobsson Väte, J. Johansson Klintehamn, J. Henriksson, H. Johansson Väte, G. Norrby Klintehamn och N. Pettersson Mästerby).

Frampärk:
Första pris (en silfvertumlare och konsul E. Lijewalchs pris om 100 kr.) tillföll Alfva bo!lspelare: O. Lundberg Gudings i Alva (pärkkarl) V. Eneman, V. Lange, Valtr. Pettersson, Karl Siltberg J. Kristofferson och Lars Siggelin, Alfva.
Andra pris (en tumlare af silfver och 30 kronor Ronebornas pris) tillföl Rone bollspelare: J. Jakobsson Enggårda (pärkkar!), T. Hagvall, H. Hallbom, J. Hansson, Hans Hansson, O. Broander, Ronehamn, och Nils Broander Eke.

Pärkkarlar:
Första pris (en silfverkanna): J. Johansson., Utalskog i Alskog för frampärk och samma pris (en större poka.) åt Hj. Hellgren, Skaks i Östergarn för bakpärk.
Dessutom tilldelades extra pris åt F. Johansson, Burge i Hablingbo, Karl Jacobsson, Hexarfve i Butle, Anders Andersson, Burge i Ejsta (hvar och ex 10 kr.) samt K. Olsson, Nystugu i Sanda och A. Pettersson, Lillvede i Follingbo (hvardera 5 kronor.)

Varpa:
1:a pris 40 kr.: smed. Hesselgren, skom. Österberg, skom. Vesterberg, Visby för 331 centimeter.
2:a pris 20 kr.: Fanj. Petterson, G. Fagerlund och A. Jupiter, Stenkumla för 365 c. m.
3:e pris 15 kr.: A. Larsson, Bolin och V. Vesterlund, Alfva för 383 c.m.
4:e pris 10 kr.: H. Johansson, Eke, J. Johansson och J. Häglund, Hemse, för 390 c.m.
5:e pris 5 kr.: N. Elgstrand, K. Veström, K. Bergström, Burgsvik, för 401 c. m.
6:a pris 5 kr.: K. Johansson, O. Verkander, O. Nygren, Fårö, för 402 c. m.
7:e pris 5 kr.: J. P. Johansson, O. Johansson, A. Nilsson, Bäl, för 402 c. m.

Stångstörtning:
1:a pris (en silfvertumlare och 25 kronor) åt volontär Francke vid Gotlands infanterireg:te för 7,87 meter.
2:a pris 10 kr. sergeant Ahlfvengren, Hejde, för 7,68 m.

Längdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 4,52 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 4,51 m.

Längdsprång med staf:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 6,05 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 6,02 m.

Höjdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 127 c. m.
2:a pris volontär Francke för 120 c. m.

Höjdsprång med staf:
1:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 2 m. 28 c. m.
2:a pris G. Nilsson, Mästerby för 2 m. 16 c. m.

Kapplöpning
1:a pris: Reinhold Nilsson, Endre 100 meters bana på 13,1 sek.
2:a pris: Rudolf Eneman, Alfva 109 meters bana på 13,2 sek.
(I alla dessa täflingar utgjordes första priset af en silfvertumlare och 5 kr. samt andra priset af endast en silfvertumlare.)

Femkamp.
De gotländska damernas hederspris (en silfverpokal och 50 kr.) tilldelades A. Hellgren, Skaks i Östergarn.
Ett extra pris på 20 kronor erhöll Hj. Hellgren Östergarn.
Sergeant Ahlfvengren tilldelades ett extra, på täflingsplatsen insamladt pris af 25 kronor.
Pristagarne helsades med ljudliga bifalls och hurrarop.
Snart nog efter prisutdelningen var hela den stora idrottsplanen tom. Här och der gingo några arbetare rifvande upp pålar och tagande ned tälten. Den andra stora idrottstäflingen på Gotland var nu snart ett minne blott.
Men ävnna en stund ville man åväljas vid detsamma och derför tågade man ner till paviljongen, der, efter intagen supé, en stor del af dagens prisdomare, arrangörer och taåflande samlades och fördretvo några angenäma timmar under tal och sång. Så utbragtes skålar för Gotland, den gotländska idrotten, pristagarne för dagen, prisdomarena, bestyrelsen, konsul E. Liljewalch och brukspatron G. Benedicks, som med frikostiga bidrag främjat täflingarne, för öfriga som lemnat tillskott tl priskassan, för gotlär dska qvinnorna m, fl. På hvarje tal följde en sång och det hela var en särdeles anslående afslutning på den i allt lyckade dagen.
Under festen ingick ett varmhjertadt telegram från gotländingar i Stockholm, hvilka, samlade till fäderneärfda lekar, sände broder] ga helsningar. »Länge lefve fosterön och dess idrotter.» Och med ett instämmande i denna önskan torde denna lilla redogörelse kunna afslutas.
Såsom bevis på det intresso teflingarna öfverallt väckt, må nämnas att följande tidningar låtit sig vid de samma representera: Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Tidning för Idrott, Göteborgs Handeletidning, Nya Pressen i Helsingfors och en finskspråklig tidning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1892
N:r 116

Publicerat

Gotlands finanser.

Det sammanlagda beloppet af kömmunernas inom Gotlands län inkomster under 1890 — de senaste uppgifter som i detta fall föreligga — uppgick till 499,299 kr., af hvilka 312,685 kr. belöpte sig på landskommunerna och 186,614 kr. på staden. Ser man efter med hvilka procenttal de särskilda slagen af inkomster ingå i hela inkomstsumman, framträda högst väsentliga skiljaktigheter mellan landsbygd och stad i fråga om de olika inkomstslagens relativa betydelse. Sålunda utgjorde hyror, arrenden, räntor och dylikt endast 5.0 procent af alla inkomsterna för landskommunerna i länet, men 35.2 procent för Visby. Kommunalutskylderna ingå deremot i hela inkomstsumman med 69.1 procent för de förstnämda, men med blott 50.3 procent för Visby. Statsbidragen uppgå till 17.0 procent för landskommunerna, men stanna vid 3.0 procent för Visby, hvaremot utskänknisgs- och minuteringsafgifterna utgjorde för landsbygden endast 3.0 procent, men stiger för stadskommunen till 11.8 procent.
Kommunernas utgifter belöpte sig inom länet till 491,340 kr., af hvilka 314,141 kr. föllo på landskommunerna och 177,199 kr. på Visby. För året uppstod för kommunerna inom länet alltså ett öfverskott af 7,959 kr. På Visby var öfverskottet 9,415 kr. medan deremot landskommunerna visade en brist af 1,456 kr.
Af de enskilda landskommunerna stå i fråga om större utgifter än inkomster Rone och Hangvar främst med en brist för hvardera af omkring 8,000 kr. samt Vestkinde, Tingstäde och Hall med hvardera omkriog 1,000 kr. Af utgifterna gingo å landsbygden till kyrkliga ändamål 100,138 kr. eller 32.1 procent, till folkskolan 145,984 kr. eller 46.5 procent, till fattigvården 42,007 kr. eller 13.4 procent, till sundhetsvård 7,969 kr. eller 2.5 procent, till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 1,358 kr. eller 1.2 procent För Visby uppgick utgifterna för kyrkliga ändamål till 12,985 kr. eller 7.3 procent, till folkskolan 19,379 kr. eller 10.9 procent, (till fattigvården 25,560 kr. eller 14.4 procent), till sundhetsvård 5,481 kr. eller 3.0 procent samt till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 46,797 kr. eller 26.4 procent.
Med hänsyn till den kommunala myndighet, genom hvilkens beslut utgifterna verkstälts, visar sig, att inom länets kommuner å landsbygden utgjorde de å kyrkostämma beslutade utgifterna 257,666 kr. och de å kommunalstämma 56,475 kr., hvaremot inom Visby endast 21,520 kr. beslutits å kyrkostämma, men 155,679 kr. af stadsfullmäktige. Beträffande omfattningen af de utgifter, som tillhörde den ena eller andra kommunalmyndighetens beslutanderätt, äger alltså ett så godt som omvändt förhållande rum mellan landsbygd och staden. På landsbygden utgjorde nämligen, som beslutits af kyrkostämmorna, icke mindre än 78.9 procent af samtliga utgifterna, under det att motsvarande procenttal för Visby var endast 12.1 procent. I följd häraf uppgingo å andra sidan de af kommunalstämma beslutade utgifterna i hela utgiftsennman med endast 21.1 procent, hvaremot utgifterna, beslutade af stadsfullmäktige, hunno upp till 87.9 procent.
Vid 1890 års slut uppgingo länets alla kommuners samtliga tillgångar till 1,827,979 kr., derat 950,076 kr. tillhörde landskommunerna och 877,903 kr.
Visby. Med hänsya till sin beskaffenhet fördelade sig dessa tillgångar & landsbygden med 615,617 kr. på fastigheter och inventarier och 334,459 kr. uti fordringar och kontanta medel. I staden uppgingo fastigheterna och inventarierna till 396,749 kr. och fordringar och kon: tånta medel till 581,154 kr. Tillgångarna i fastigheter utgjorde å landsbygden 456,243 kr. i folkskolehus 59,752 kr. i fattigvårdsanstalter, 7,532 kr., i sockenstugor, och 33,435 kr. i andra fastigheter eller inalles 556,962 kr.
I dessa tillgångar hafva icke inberäknats sådana fastigheter och fonder, hvilka endast stå under förvaltning, men ej disposition af de kommunala myndigheterna Dessa uppgingo för länets landsbygd till 1,738,279 kr. i kyrkor, 701,199 kr. i ecklesiastika boställen m. m. samt 63,619 kr. i donationsfonder.
Kommunernas skulder inom länet utgjorde vid årets slut 851,812 kr., deraf för landsbygden 115,848 kr. och för Visby 735,964 kr.
Skulden för landskommunerna var vid årets början 107,189 kr., hvadan skulden under året ökats med 8,659 kr. eller 8.1 proc. Skilnaden mellan upptagna och betalda lån utgjorde 9,874 kr. med hvilken summa de förra öfverstego de senares belopp. Af enskilda landskommuner hade Hemse den största skulden eller 16,752 kr., dernäst Vänge med 14,320 kr., Hejdeby med 7,603 kr., Othem med 6,653 kr. samt Hangvar med 6,517 kr. Skuldfria voro Visby norra landskommun, Veskinde, Bro, Källunge, Vallstena, Martebo, Lummelunda, Boge, Fleringe, Bunge, Norrlanda, Ganthem; Halla, Viklau, Visby södra landskommun, Vall, Atlingbo, Eskelhem, Mästerby, Hejde, Hamra, Sundre, Hafdhem, Näs, Eke, Silte, Lau, Stånga och Alskog.
För ett riktigare bedömande af kommunernas ekonomiska ställning meddela vi här några undersökningar angående skuldernas förhållande till såväl folkmängden som tillgångar och det påförda fyrktalet eller bevillningen. Dessa utvisa, att på hvarje invånare å länets landsbygd utgör andelen i kommunernas skuldbelopp kr. 2:62 hvaremot på hvarje stadsbo kommer en skuld af kr. 103:65 alltså en ganska betydlig skilnad mellan lande- och stadskommunerna. Då emellertid äfven tillgåogarne fördela sig högst olika, nämligen med kr. 21:48 pr invånare å landsbygden och kr. 123:64 i Visby, kommer behållningen att stanna vid kr. 18:86 för landsbygden, men uppgå till kr. 19:99 för staden.
I förhållande till summan af tillgångarna utgjorde skulderna samtidigt 12.2 procent för länets landskommuner och 83.0 procent för Visby. Fördelas landskommuneroas skalder på fyrktalet, kommer inom länet på hvarje fyrk en skuld af 43 öre, medan en fördelning af stadens skulder på bovillningen utfaller med kr. 51:1.
Kommunernas behållning, eller det belopp, som återstår, sedan skulderna fråndragits tillgångarne uppgick vid årets slut inom länet tilll 876,167 kr. deraf 834,228 kr. för landskommunerna och 141,939 kr. för Visby.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Juli 1892
N:r 113

Publicerat

Mosskullurmötets medlemmar

samlades i morgse kl. 1/2 7 för att gemensamt företaga den beramade utflykten till Martebomyr och Ihre. På grund af den misstänkta väderleken beslöt man genast att icke utsträcka färden så långt som till sistnämda ställe.
Resan gick öfver Hästnäs myr till Lummelunds bruk, som jämte grottan i berget besågs, hvarefter fortsattes upp till de för Martebomyrs afdikning pågående sprävgniogs- och kanalarbetena. Särskildt jakttog man med stort intresse de märkliga afloppen i jorden genom slukhålen.
Till Skäggs ankommo mötesdeltagarne först 2 timmar efter den utsatta tiden eller kl. 11. Frukost intogs nu, hvarpå besök gjordes vid Mosskulturföreningens experimentalfält der de olika parcellernas växtlighet och olika gödning af direktör Feilitzen närmare förklarades. Större delen af deltagarne reste sedan ut till Landtbruksakademiens experimentalfält för att taga kännedom om deras olika kultur.
Nu uppstod någon schism ifråga om den reseplan, som vidare skulle följa. Några ville hålla sig till programmet samt afreste också till Ihre, men största delen beslöt att åter begifva sig till staden,der gemensam middag sedan intages uti paviljongen.
Vädret var under uppehållet på Skäggs mycket vackert. De resande synas ha mottagit öfverdådiga intryck af våra gotländska myrar och oupphörligen förnam man under färden uttryck af förvåning ötver den stora skilnaden i odlingsvärde mellan dem och fastlandets mossar.
Belåtenheten med färden har i allmänhet varit stor.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Juli 1892
N:r 106

Publicerat

För årets länstäflingsskjultningar

på Gotland har regeringen anvisat 50 kr. till anordningar samt åt Fardhems skyttegille 12 kr., Garda 33, Klinte 25, Lina 55, Lummelunda 46, Sanda 35, Stånga 2 och Visby stad 20 kr.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Juli 1892
N:r 106

Publicerat

Tre mosskulturens främjare.

KARL v. FEILITZEN.

MAGN. LARSSON.

D. A. MALMROS.

I morgon sammanträder härstädes Svenska Mosskulturförsningen till sitt sjette allmänna sommarmöte. Hit samlas då mossodlare från svart sagdt alla dalar af vårt land för att öfverlägga om gemensamma angelägenheter, utbyta erfarenhetsrön samt för att studera våra gotländska myrmarker, hvilka intaga ett högt rum bland de svenska mossarne.
Svenska Mosskulturföreningen, som har till uppgift att på verksammaste sätt sprida kunskap om och göra folk intresserade för icke blott sjelfva uppodlingen och skötseln at myr, utan äfven för mossjordens industriella anväddning, är af mycket ungt datum. Men sällan har väl en förening gått med sådana jättesteg framåt som Svenska Mosskulturföreningen, hvilket torde bättre än något annat visa, att den hade en plats att fylla, att dess verksamhet gått ut öfver ett område, der mycket funnits och ännu finnes att göra.
Det torde med fog kunna sägas, att själen i Svenska Mosskultorföreningen varit och fortfarande är föreståndaren för Jönköpings kemiska anstalt direktör Karl von Feilitzen), liksom han ock är dess upphofsman och stiftare. Direktör von Foilitzen, som 1886 med statsanslag reste i Tyskland för att studera mossodlingen, för hvilken han alltid hyst intresse, såg der, hvilka förvånanvärda framsteg densa kultur tagit, sedan man fick tillgång på de konstgjorda gödningämnena, och det bragte honom så småningom på den tanken, att äfven i Sverige borde mossodlingen drifvas mera rationelt och planmässigt än på de flesta ställen var fallet, och såsom ett verksamt medel härtill insåg ban snart vore bildandbt af en Mosskulturförening. Tanken härpå kastades fram vid hemkomsten från Tyskland och föll i god jord. Likväl hade man då ingen tanke på en utsträckping af föreningen sådan den nu tagit. Det var på hösten 1886 vid Rogberga landtmannaförenings sammanträde, som förslaget om bildandet af en mosskulturförening först framkom och antogs. Senare beslöts på förslag af grefve K. Posse, att föreningen skulle omfatta södra och mellersta Sverige. Föreningen arbetade nu ett år endast med egna medel, utvecklade sig och vann terräng. På sommaren 1887 hade den vunnit en sådan styrka, att man vid det då hållna mötet i Räppe, efter förslag af brukspatron Benedicks på Gysinge, beslöt att utsträcka förenisgen öfver hela Sverige. Från detta år är det som Svenska mosskulturföreningen kan räkna begynnelsen af sin fosterländska verksamhet i den omfattning, hvari den nu bedrifves. Föreningen behöfde snart ej längre vara hänvisad till egna, mera blygsamma tillgångar. På gjord framställning beviljades henne understöd af landsting och hushållningssällskap och staten följde efter, och började så med ifver och nit det arbete, som redan nu burit så rika frukter. Visserligen är det sant, att äfven före mosskulturföreningens stiftande mången jordbiukare på ett ratiorelt sätt odlade sina mossar, men detta var dock enstaka fall. Mossarne och myrarne hade råkat i missaktning, man hade ingen egentlig kaoskap om sättet för gödslingen, hade iogen erfarenhet om hvilka växter som bäst lämpade sig o. s. v. Man hade nog här och der tillgång på erfarenheter från de stora mossodlarländerna Tyskland och Holland. Men förhållandena der och i Sverige äro icke lika. Hvad som lämpade sig der, kanske icke dugde i Sverige. För att nu kuona sprida alla för en svensk mosskultur nödiga kunskaper var det som föreningen, som sagdt, bildades. Och den gick med allvar och sträng vetenskaplighet till sitt arbete. Man ansåg att föga skäl vore, att enskilda jordbrukare ktoge sig att sjelfva experimentera i myrodlingsväg. Resultaten deraf skulle säkert icke blifva allt för stora. Derför åtog sig föreningen genast denna för Mosskulturföreniovgen så vigtiga angelägenhet. Dels odlade man på försök i Vagnerska kärl och jordparceller, dels skaffade man sig egna försöksfält. Så äger föreniogen i närvarande stund ett fält om 1 hektar hos hof marskalken Strokirch å Strömsberg, ett om 17 hektarer hos brukspatron Spånberg å Flahult, båda i Jönköpingslän. Dessa fösökelsefält odlas och skötas af Mosskulturföreningea sjelf. Dossutom öfvervakar föreningen vissa försökelsefält inom de län, från hvilka föreningen åtojuter anslag. Som bekant fianas inom detta län sådana försöksfält på myrarne under Skäggs och Bläsnungs i Veskinde, Kyrkebys i Etelhem och Isums i Atlingbo. Dossutom företager föreningen kemiska cch fysikaliska undersökningar af såväl olika mossjordsprof som växtarter för att få ledning för den mest rationella gödsling på olika mossar och för olika växtslag. Rasultaten af föreningens måagsidiga verksamhet offentliggöras sedan j dess särdeles förtjenstfolla tidskrift. Föreningen har också i sin tjenst en kulturingeniör, hvilken företager inspsktionsresor till försöksfälten. Denne kulturingeniör kan också reqvireras af enskilde myrodlare, kvilka, omde tillhöra ett län, hvarifrån anslag utgår till föreningen, endast hafva att. betala dagtraktamente, då förenivgen bestrider resekostnaderna. Svenska mosskullturföreningen har årligen tvänne mötev: ett i nov: i Jönköping för val och behandling af löpande ärenden och ett på sommaren, hvilket alltid är åtföljdt af någon exkursion till en eller annan märkligare mossodlingsplats. Så hölls år 1888 föreningens möte i Eslöf med utflykt till Rönneholm, år 1889 i Skara med utflykt till Hornborgasjön; år 1890 i Örebro, då Qvismaredalens sänkning besöktes. I fjor ägde föreningens möte rum i Göteborg, der den sedvanliga exkursionen hade utbytts mot en synnerligen vacker utställning. Per Arvid Säve säger i slutet af sin förträffliga skrift »Åkerns sagor»: Omsider började man inse, att den gamla, ofta höglända jorden var för sädesbörd den magraste, men att! vida starkare odlingsjord fans i den vidlyftiga ängs- och hagmark, som ligger på sluttvirgen ned mot öns stora myrar; ja, att deras »myrlaggar» lätt kunde blifva vackra skördefält. Och ändtligen insågo några klarsynte män med allt större säkerhet, att dessa vidsträckta myrar dock voro Gotlands dyrbaraste tillgångar för en utvidgad odling af säd och isynnerhat foderväxter, hvarför de visserligen borde utdikas, äfven derför att de hindrade vattenflödet från de gamla åkerfälten». År 1818 vardt; efter hemställan af hushållningssällskapet, engelsmannen Georg Steffens hitkallad för att på kronans bekostnad undersöka Gotlands myrar samt uppgöra förslag till deras torrläggning och appodlande. Följande år mätte och afvägde Steffens sjuttioen särskilda myrar, innehållande en vidd af nära 50 tusen tunnland. Sedermera sdkte hushållningssällskapet 1821 allmänt understöd för vattenaftappning samt både E. J. Grubb och G. Kolmodin banklån för myrodlingar. Ehuru åter 1839 för samma ändamål statslån söktes, förfelades myrodlingarna i allmänhet derigenom att myrarna voro skiftade på en hel mängd enskilda hemman, hvilkas delägare icke kunde förmås i förening verkställa kanalutgräfningarna. Don förste som grep sig på allvar an med myrodling. på Gotland var handl. Edvard Israel Grobb. År 1820 började han odlingen af Kejlungs myr (400 tnld). Dock var myren af sämre beskaffonhet så att den bar föga i längden. Grubb försökte sig sedan på den ena myren efter den andra, utan att dock komma till pågot varaktigare resultat. År 1844 utdikade den driftige prosten P. Vallgren Burge myr i Ejsta. Vil samma tid delades. och odlades Kyrkemyr i Atlingbo m. fl. År 1845 bildades af konsul L. N. Eneqvist, grosshandlare Lars Johan Hierta, stadsmäklaren J. Holm och landssekrete: raren L. Hambraens det Gotländska myrbolaget, i syfte att utdika och odla åtskilliga af Gotlands större myrar. Snart började de med all kraft det storartade företaget (som omfattade icke mindre än Elinghemsmyr af omkring 2,300 tunnland; Martebo-myr af tillsammans 10,000, Ronemyr af 2,000, Alva-myr af 2,000 och en del af Åkelösa-myr af omkring 800 tunnland) först medels inköp af flera hemman, samt sedan sjelfva myrarbetet eller gräfnidg af kanaler, diken m. m., bergsprängning, vattvetts afledande, omsider vallarnas odling medels hackning och bränving samt ändtligen uppbyggande af nödiga hus och ladugårdar o. s. v., allt med ofantliga kostnader, hvarefter man hoppades vinna skördar af foderväxter, hvitbetor, rofvör, raps och säd, samt bäjersk humle på bolagets hemmansdelar af gammal fast jord, utom outtömliga tillgångar af bästa bränntorf. Men snart uppstodo ganska många hinder både i företagets flerfaldiga egna svårigheter, som ock uti att kunna anställa skickliga arbetsförmän, hvarutom innan kort uppkom ett starkt motstånd af menige man, hvilka, nöjde med hvad deras myrar redan gåfvo i foder, fisk och jagtbyte, sågo med sneda ögon de obudne herrarnas intrång inom deras gamla råmärkes. Allt detta hindrade och förlamade företaget, som så småningom alldeles föll sönder och afstannade. Bland dem, som det gotländska myrbolaget anstälde i sin tjenst, var äfven den nuvarande ägaren af Ihre i Hangvar, godsägaren Didrik Adolf Malmros), hvilken sålunda är en af de få qvarlefvande bland Gotlands första myrodlare. År 1851 ankom han till Gotland såsom inspektor vid myrbolagets egendomar i socknarne kring Martebo myr. Han stannade i bolagets tjenst till år 1857, under hvilka år han på den tideng sätt odlade myr vid Mörrby i Lokrume, Binge och Lund i Martebo, Tjuls i Lummelunda m. fl. ställen. Då bolaget, såsom nämdt, så småningom började falla sönder, lemnade Malmros sin tjenst hos detsamma och inköpte egendomen Stenstugu i Stenkyrka der han forsatte med sia mossodling till år 1860, då han inköpte Ihre i Hangvar, hvilken egendom hav ännu innehar. Under flere år låg myrodlingen på Ihre nere. Det gamla sättet att odla myr visade sig icke rationelt. Så småningom började dock de konstgjorda gödningsämnena komma på tal och nu började hr Malmros att med tillhjelp af dessa efter nya metoder experimentera i mosskultur och efter hand kom han under fund med bur han härvidlag skulle gå tillväga. Från 1886 daterar sig egentligen den nyare mosskulturen å Ihre och hr Malmros har der upppått utmärkta resultat, något fom han hade tillfälle att för intresserade visa vid ett besök å egendomen, som gjordes 1890, då man egentligem för första gången på Gotland fick tillfälle att se, hvartill. våra myrmarker egentligen duga. Sedermera har hr M. inköpt 336 tunnland af Åkelösa myr, der han tills dato hunnit dika 160 tunnland och plöja ett 50 tal. I sammanhang med myrodlingarne på Ihre må omtalas en fullt sanningsenlig anekdot. Hr Malmros besökte år 1890 tillsammans med hr Mag.us Larsson, Skäggs i Veskinde; moskulturmötet i Örebro. Han redogjorde dervid för resultaten af sina odlingar på Ihre samt medförde växtprof derifrån. Hvad han der hade att omförmäla, väckte icke ringa misstro, och då vid beskrifningen af de på myrjorden erhållna växterna hr Larsson förevisade ett ärtstånd af förvånansvärd längd, hviskades från mer än ett håll: Det är be stämdt :skarfvadt. Det var. dock lätt att visa, att så icke var förhållandet och misstron måste lemna rum för förvåning, då från andra sakkunniga håll bekräftades hr M:s utsagor. Herr Malmros kan sålunda på grund af sitt arbate i den gotländska myrodlingen betraktas som en representant både för dess första och dess nutida skede. Ännu en gotländsk myrodlares porträtt pryder Gotlands Allehandas nummer för i dag. Det är br Magnus Larsson), Skäggs i Veskinde. Han tillhör uteslutande 80 talets myrodlingshistoria.
Sedan såsom förnt nämts det stora Got ländska myrodlingsbolaget på 1860-talet stupat, inträdde en period af förfall.
Myrarne ansågos allmänt mer eller mindre värdelösa och de få odlingsförsöken här och der gåtfvo alltid ett tvifvelaktigt resultat.
Så nådde talet om de artificiela gödningsämnena våra bygder om att dessa skulle vara i stånd göra myrgjorden fruktbärande.
Hushållningssällskapet, som aldrig släpt frågan ur sigte, gjorde stora uppoffringar för vattenafledningar och upprättande af odlingsplaner, som dock till större delen aldrig fullföljdes. År 1887 anslog landstinget 300 kronor till spridda odlingsförsök, som i hög grad bidrog att häfva den hos allmänheten rådande misstron mot myrarne. Enskilda lyckade odlingsförsök, icke minst på hr L:s egendom Skäggs, bidrogo äfven att bekämpa fördomen.
Den mäktigaste bundsförvandten uppstod äfven vid samma tid gonom Mosskulturföreningens stiftande. Påverkningarne af detta sällskap har varit så afgörande för den Gotländska myrodlingen, att vi med full tillförsigt kunna hoppas en snabb och lycklig framgång.
Vetenskapen har nu påv:sat de Gotl. myrarnes höga odlingsvärde och de nu öfver hela ön pågående, både allmänna och enskilda odlingsförsöken, hafva äfven tydligen ådagalagt detsamma.
Vid landtbruks akademiens experimentalfält äro sedan flare år tillbaka vidlyftiga odlingsförsök på Gotl. myrjord verkstälda (särskildt i jordmån från Skäggs), som alla antyda att Gotland i sina- myrar äger en stor källa till välstånd och rikedom.
På grund af alla dessa påtryckningar är myrodlingsfrågan på Gotl. allt mer och mer allmänt omfattad och har på de allra senaste åren gjort ansats till jättesteg.
I denna utveckling har hr Magnus Larsson en icke ringa del. Både genom de försök med myrodling, som han såväl för egen del som för hushållningasällskapet och mosskulturföreningens räkning utfört och icke minst genom talrika offentliggjorda uppsatser i hithörande ämnen har han under de senare åren alltjämt sökt väcka intresset för uppodlingen af Gotlands myrar.
Ett ännu r:kare tillfälle att fortsätta de sålunda på Skäggs påbegynta myrodlingarne, kommer inom en snar framtid att gifvas, sedan aktiebolaget Martebo myr inköpt och börjat afdika Gotlands största myr, i hvilken possession Skäggs kommer att bilda hufvudblocket.
Bolaget kommer att disponera öfver en areal af omkr. 5,000 tld, deraf omkr. 3,000 td konna läggas under plog. Som nämdt, har det sin hufvudsakliga verksamhet för lagd till Skäggs, men bedriver äfven odlingsarbeten i Lummelunda och Tingstäde socknar.
Martebo myr, som sålunda utgör målet för en hastig odling, omfattar mer än 7,000 tannland. Den torrlades delvis redan på 1860 talet och odlades äfven till en ringa del, men då ingen vårdade sig om diken och kanaler, blefvo defsa snart iogenfallna och odliogen afstannade helt och hållet. Först på aldra sista tiden ha Verkinde sockens andel, 1,200 tld., blifvit odlad och gifv:t högst tillfredsställande resultat, oaktadt den till stor del ofta öfversvämmas. Vattenaflelningsarbetet är ou redan sistl. vår i full gång och man hoppas inom 2 år ha detta fallbordadt. Detta arbete är beräknadt kosta 13 kr. per tunnland.
Myren är till hela sin utsträckaiog af likartad beskaffonbet och så fast att den sommårtiden öfverallt är körbar.
De kemiska undersökningarne visa ovanligt hög qväfvehalt och tillräckligt med kalk.
Dytorfvens mäktighet varierar från 1 till 10 fot och hvilar på ett underlag af lera eller bleke.
För närvarande afser bolaget att in skränka odlingen till raps, hvete och korn i fyraårigt omlopp, men då anstälda försök visa, att sockerbetan går väl till och lemnar hög sockerhalt, torde en utsträckt betodling i framtiden kunna genomföras.
Bolaget afser äfven att genom ett system af spårvägar underlätta myrens kultivering.
Otvifvelaktigt skall från denoa trakt med. sina vidsträckta myrfält, sina mångdubbelt större, rika, nu vattenskadade högmarksjordar, i en nära framtid komma att utgå en ledande rörelse för Gotlands hela myrkultur.

*) Karl Henrik Jobst von Feililzen, Svenska Mosskulturföreningens v. ordförards, är född 1840 i Östergötland, aflade 1864 bergsexamen i Upsala; sedan 1885 föreståndare för Jönköpings kemiska anstalt.

**) Didrik Adolf Malmros är född i Skåne 1828, inflyttade till Gotland 1851 såsom inspektor hos Gotländska myrbolaget. Äger sedan 1860 egendomen Ihre i Hangvar.

***) Magnus Larsson är född 1834 på Dal, inflyttade år 1867 till Gotland som inspektor å Klintebys egendom i Klinte. År 1881 inköpte han egeadomen Skäggs i Veskinde, Är korresponderande ledamot af landtbruksakademien.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juli 1892
N:r 105

Publicerat

Hushållsgille

hölls i går i Lummelunda under landshöfding Poignants ordförandeskap. På tal bragtes dervid vägfrågan, hvarvid man uttalade sig för önskvärdheten af en ny väg genom Martebo.
I fråga om anläggning af sockerbruk framhöll ordföranden fördelen, enligt hans mening, af att äga en enda fabrik, som kunde upptaga betproduktionen äfven från norra Gotland, som då borde förbindas med Gotlands jernväg.
Torfströ hade enligt gillets erfarenhet befunnits mycket användbart som strö, i synnerhet för hästar. Som ett godt surrogat för torfströ hade man på sina ställen användt rapshalm.
I försvarsfrågan avslöt man sig till Oktobermötets beslut i Visby.
Vid den premiering, som vid tillfället ägde rum, hade endast ett fåtal djur anmälts. Af dessa prisbelönades:

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Juni 1892
N:r 91

Publicerat

Biskopsvisitation

förrättades i onsdags och i går i Martebo och Lummelunda församlingars pastorat.
Vid besöket i Lummelunda förenade folk- och småskola förklarade biskopen såsom sitt intryck af förhöret, att undervisningen bedrefves med redbarhet och nit. Barnens kunskaper voro visserligen emå, men detta hade sin förklaring i gemensamhetsundervisningen. Mera tid borde egnas åt geograflens studium. Då redan 100 kr. fannos tillgängliga för ändamhlet förklarade sig pastor villig föreslå iorättandet af sockenbibliotek och föreslog biskopen att för råd vid böckers inköp man borde vända sig till sällskapet för nyttiga kunskapers spridande. Skolrådet beslöt, att undervisningen skulle utsträckas från 5 till 6 dagar, tre i hvardera af skolans afdelningar. Läraren förklarade sig derför fordra ringa ersättning. Skolrådet ville göra vederbörlig framställning härom. Undervisning i trädgårdsskötsel meddelades. Biskopen uttalade önskvärdheten af undervisning äfven i teckning.
Kyrkogården i Lummelunda var väl hållen och tillräcklig, sedan fördomen mot begrafniog i dess norra del nu öfvergifvits Kyrkan tarfvade &tskillig reparation invändigt, hvilken dock finge anstå till en gruvdlig såväl yttre som inre reparation komme till stånd och tillförsbg sig biskopen att man ville verka härför. Dopfunten, som fått olämplig plats, borde emellertid flyttas. Dopskål saknades och borde anskaffar. Messkrudarne voro bristfälliga. Medel fannes till den enas reparerande, eller, om sådant ej ginge för sig, till anskaffandet af en ny. Ötlverblifna medel borde afsättas till grundplåt för värmeledning.
I Martebo folk- och småskol: bade undervisniogen tillfredsställande bett, ebura mera vigt borde läggas vid sveneka språket. Pianteringsland fanner, men vore ej i ordentligt skick, hvari det borde förgbättas. Biskopen uttalade sin ledsnad öfver det stora antalet skolkande barn större än i någon skola inom norra inspektionsområdet. Detta förhållande borde kraftigt motarbetas.
Vid förra visitationen i kyrkans portal felande kolonner saknades ännu. Sockenmagasinet var aflägsnadt ur kyrkan, Kyrkogården borde jämnas. En sten af stort antiqvariskt värde fane vil altaret i kyrkan, hvilken vore i stort behof af en ny orgel. Härför borde användas tillgängliga 250 kr., som sedan kunde ökas genom årliga uttaxeringar. Såsom ett önskningsmål uttalade biskopen sig för borttagandet af en vanprydande vägg af trä i kyrkans östra tornmur, hvarjämte det bakom liggande hvalfvet borde repareras. Härtill förklarade sig kyrkorådet villigt. Rörande dopskål och messkrud uttalade man sig på enahanda sätt som i Lummelunda, Skruden skulle af församlingarna användas gemensamt.
Kassor, räkenskaper, inventarier och arkiv föranledde ej till anmärkning. Ministerialböckerna voro förda med ordning.
I sin embetsberättelse påpekade pastor, att den kyrkliga likgiltigheten tilltagit.
Af sekter hade endast den s. k. frikyrkliga riktningen vunnit någon anslutning. Dryckenskapslasten vore ej mera så allmän inom pastoratet.
I går hölls efter gudstjenstens slut af biskopen sedvanligt visitationstal från altaret, hvarpå visitator förhörde nattvardsungdomen och samtalade med de äldre. Till sist hölls kyrkstämma, hvarvid upplystes att det inbördes förhållandet inom församlingarna var godt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Maj 1892
N:r 80

Publicerat

FÖRLOFVADE.

Alfred Johansson,
Mina Westberg.
Visby. Lummelunda.
den 26 Maj 1892.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Maj 1892
N:r 80

Om Oss Drivs med WordPress