Etikett: Lojsta

Historien om Lojsta slott är ett osikrifvet blad i vår gotländska historia och skall förmodligen alltjämt så bli. Den går nämligen med säkerhet så långt tillbaka i tiden att för dess betecknande inga historiska detaljer stå oss till buds; det är egentligen blott namnet som finnes kvar, och det är kring detta som, det ännu går en hel del sägner, hvilka dock af allt att döma ha sin upprinnelse i en långt senare tid, är från den tid och de förhållanden, om hvilka de tälja. Det är en dylik gammal sägen jag här, efter en muntlig berättelse af en gammal man, vill återgifva.
Thjelvars sonsöner och dessas ättlingar, hvilka prisas såsom, rådvisa och duktiga höfdingar, härdade i allehanda idrotter, fortsatte att odla ön, utvidgade dess sjöfart och köpenskap, och försvarade den framgångsrikt mot fientliga invasioner. Efter dessa Thjelvars ättlingar ha många gotländska socknar sina namn.
Vid samma tid voro våra nuvarande gotländska myrar ännu insjöar och det fans flera segelleder genom Gotland. En af de förnämaste och tryggaste ankarplatserna voro Lojstaträsken, som ha sina utlopp i hafvet på två håll, det ena åt östra sidan genom Åkelösa myr, genom Hageby träsk, och genom de smala Mjaumyrarna mellan bergen, förbi Gyludden uti Tenglingsmyr, vidare genom Lappsmyr och ut i Lyeån och Närsån till Östersjön; det andra, det sydligare utloppet, genom stora Mästermyr förbi Stenbro i Silte, och ut i sjön på västra kusten, eller ock genom Stånga myr och Rone myr. Vid den punkt, som numera kallas Lojsta slott, var passagen lämplig för befästningar och slottsbygge.
Tidigt började våra gotländska förfäder bedrifva sin handel och sjöfart, men äfven att bygga sin örlogsflotta, dels för att fara i härnad, men dels ock att värja sina ägodelar. En del af flottan förlades vid Lojsta träsken. Hvarje vår utgick den på vikingatåg och hemförde rikedomar af oskattbart värde. I skydd af örlogsflottan idkades handel af kofferdiflottan och ökades rikedomarna på ön mera än i något annat land i världen. Därom bär vår medeltid vittne.
Lojsta slott bygdes af en man som hette Lojster. Själfva slottet bygdes på bergsplatån på andra sidan träsket, och förrådshusen jämte bostäder för manskapet invid den nuvarande vägen. Mellan slottet och de öfriga bygnaderna fans en vindbro, som öppnades och tillslöts efter behof.
Lojster hade en son som hette Etlea. Han befäste Gyludden, utloppet till Tenglings myr, där ännu lämningar finnes efter förskansningar på toppen af berget. Äfvenså bygde Etles ett slott vid Hageby i Etelhem, efter hvilkst Etelhem fått sitt namn, ty socknen hette fordom Etleshem. Lämningar af detta slott ha ännu in i vår tid kunnat spåras, ty i den gamla bygnaden, som refs under 1870-talet, och som tillhörde Jakob Michaelsson Hageby, fans huggen sten på ett och annat ställe i bygnadens hörn, och då grundvalen grofs till den nya bygningen, påträffades grundvalen af gamla vidlyftiga bygnader, äfven dessa med huggen sten.
Att Gotlands örlogsflotta varit stor i forna tider, kunna vi godt förstå därutaf, att, efter hvad sagan berättar, då Ivar Strabain, höfdingen i Alfva, för Gotlands allmoges räkning reste öfver till sveakonungen i Upsala för underhandling om försvars- och handelstraktater, blef det öfverenskommeit att gotlänningarna skulle hjälpa sveakonungen med sju skepp till Sveriges försvar, och samma tjänst skulle upsalakonungen göra Gotland tillbaka, då ön det behöfde. Äfven se vi af historien, att Karl Knutson fick åtta skepp till hjälps från Gotland.
Att Lojsta slott halft sin stora betydelse för öns försvar och handel är helt visst.
Då vintern gjort sitt inträde, och vikingaflottorna ankrat eller förtöjt vid järnringarna vid Ramhällsberget, har nog mången bragebägare tömts på Lojsta slott, och många löften gifvits för kommande hjältedater, och skalderna ha sjungit kämparnas lof.
Men under det att gotlandsflottorna gjorde sina vikingafärder, kommo de i beröring med andra folkslag och lärde så känna Hvite Krist. Sagan berättar, att tvänne bröder, som under sina irfärder hade blivit kristna, vid hemkomsten bygde Losta kyrka. De äro begrafna strax utanför kordörren vid nämda kyrka.
Hvem kan tälja den fröjd och gamman, som i Lojsta slotts salar har funnits, då hjältarna återkommit från sina härfärder, eller de tårar från Hvita Stjernas blåögda döttrar, då deras kära, blifvit borta i striden.
Då Gotlands storhetstid förgick, och då myrarna växte igen och blefvo till fast mark, upphörde den inre sjöfarten.
Men folksägnen lefver om Lojsta slott.
Så täljde mig den gamle sagan om Lojsta slott, och då det är en oskrifven historia har jag velat bevara denna sägen till eftervärlden.
Om läsaren någon gång beträder denna historiska plats, skola helt visst tankarna vördnadsfallt gå tillbaka på våra fäders verk, deras som kämpat för och bevarat vår kära ö i själfständighet och frihet under moder Sveas hägn.
J. L—n.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 februari 1915
N:r 35