Etikett: Ljugarn

Hamnplats med gamla anor.

En vackrare \”sommarstad\” än Klintehamn kan man fara land och rike runt utan att hitta maken till. Just vid denna tid på året då lummig grönska och färgglada blommor inrama samhällets fastigheter är Klintehamn en idyll, där man gärna dröjer sig kvar — så länge man har tid. Samhällets omgivningar äro också värda den uppmärksamhet, som tillfälliga turister eller sommargäster ägna dem. Barrskogen, lövängar och först och sist havet samt öarna utanför fånga ovillkorligen även brådskande resenärers uppmärksamhet, så att de besluta sig för att stanna och njuta sommarens fägring i denna angenäma miljö.
Från stranden har man en härlig utsikt mot Karlsöarna, som på detta avstånd te sig trollska i soldiset. Vill man göra en tur ut till de så berömda fågelöarna, vilka anses vara Nordeuropas förnämsta fågelberg, finnas i hamnen tillgängliga båtar, vilka svara för trafiken ditut. — Ur turistsynpunkt har således Klinte-hamn mycket att bjuda sina gäster på. Men samhället, som är mycket framåtsträvande är intressant även ur andra avseenden.

Gammalt handelscentrum — modern hamnanläggning.
När de första handelsfartygen angjorde i viken till Klintehamn, kan man knappast med säkerhet yttra sig om, ty havet har under tidernas lopp i viss mån omdanat stranden. Säkert är emellertid att segeltrafiken och köpenskapen över Klintehamn varit livlig alltsedan öns tidigaste historia och fördjupar man sig i hävlderna, kan man komma över många intressanta berättelser från gamla tiders sjöfart och affärsliv på orten.
Av gamla anteckningar och företeelser i Klintehamn och trakten däromkring har konstaterats, att bl. a. fartyg byggts på orten och att andra näringsgrenar mycket omhuldades. Men eftersom Klintehamn är ett framåtgående samhälle, har befolkningen icke vilat på gamla lagrar, utan fortsatt att främpa utvecklingen i rätt riktning. Därför är också Klintehamn alltjämt livligt frekventerat, dels av befolkningen i de omkringliggande tätt befolkade bygderna och dels genom den yttre samfärdseln.
Hamnen, som är en av de modernaste på Gotland, trafikeras även av långträdare, som intaga laster av bl. a. halm och andra foderprodukter eller lossa importerade varor. Affärslivets och industrins så gott som samtliga branscher äro representerade i Klintehamn, fastän kanske en främling på trakten icke genast lägger märke därtill. I Klintehamn har man minsann inte snålat på tomtutrymmena och därför har samhället brett ut sig över en ganska vidsträckt areal. Gatorna — moderna cementbanor — äro breda och pampiga så att vilken storstad som helst skulle skatta sig lycklig över att äga dylika anläggningar.
Den största industrin i Klintehamn — eller rättare Klinte socken är Klintebys konservfabrik. Fabrikens anläggningar äro ofta målet för studieresor. Frukt och grönsaker konserveras i stora mängder men även sillinläggningar o. s. v. förekomma i rätt stor omfattning. Inom sparrisbranschen är Slintebys störst i Sverige. Fabriken sysselsätter under högsäsongen cirka 150 arbetare — såväl manliga som kvinnliga. Verkstadsindustrins största representant på orten är Cedergrens mek. verkstad, varifrån bl. a. exporteras metallcylindrar av egen tillverkning. Denna industri sysselsätter ett 15-tal arbetare. Vidare finnas i samhället möbel- och snickerifabriker samt reparationsverkstäder av olika slag.
Klinte kyrka ligger inte \”mitt i byn\” utan en bit utanför själva samhället. Den har dock ett utomordentligt vackert läge omgiven av ståtliga träd. Strax i närheten av kyrkan ha vi Klinteberget, som är en av de förnämsta utsiktsplatserna på Gotland. Från berget har man en storartad utsikt över kringliggande nejder, vilka höra till de vackraste man gärna kan få se på ön.
Om vi sedan avsluta dessa rader med ett konstaterande av, att det är väl sörjt för sommargäster och tillfälliga resenärers bästa under deras vistelse på trakten, så torde det väsentligaste vara sagt om Klintehamn. Hotell och pensionat, konditorier o. s. v. svara för att man inte ångrar sig, om man skulle dröja sig kvar i det trevliga samhället.

Västergarn.
Utmed vägen till Visby ungefär 13 km. från Klintehamn stöta vi på Västergarn, där de flesta pensionaten på öns västra kust uppstått. Den vackra kuststräckan i Västergarn är därför väl känd av alla semesterfirande, som någon hommar vistats där. De utmärkta badstränderna och holmarna utanför ha år efter år lockat en stor del av resenärer på Gotland till dessa trakter och efter vad vi försport väntar man även i sommar livlig frekvens.
Varje vår bruka pensionaten rusta upp för att taga emot sina gäster, men i år ha en del pensionatinnehavare ej nöjt sig med bara en genomgående renovering av byggnader och bohag, utan även byggt till. Nya sommarstugor, matsalar, sällskapsrum och gästrum ha tillkommit, nya arrangemang till gästernas trevnad ha vidtagits både utom- och inomhus. Det har varit svårt att få allting klappat och klart till säsongen, som i år börjat tidigare än vad som brukar vara vanligt. Visserligen kanske det ännu är en smula för svalt att plaska omkring i de salta vågorna, men under så soliga dagar, som vi ha haft nu en längre tid, kan man i alla fall luft- och solbada, segla eller bege sig ut på promenader och färder i de vackra omgivningarna.
Midsommaren halkar sig ganska raskt och då blir det verklig invasion i Västergarn. Midsommarfesten i den gamla Balkgården är ett av sommarens förnämsta evenemang på orten. Balkgården är en gammal hamn- och upplagsplats sedan den tid då timmer utskeppades.
Pensionatinnehavarna på orten anordna ofta trevliga utflykter till sevärdheter i omgivningarna, segelturer till Västergarns utholme, som även är fyrplats samt ibland längre färder t. ex. bussresor till Fårön, Hoburgen, Ljugarn o. s. v. Förbindelserna med staden upprätthålles med bussar och bilar, som flera gånger dagligen ila mellan Västergarn och Visby. Intill Kronholmens ägor är Skansudde fyr belägen och denna liksom den nyligen utgrävda kastalen i Västergarn, äro vanliga mål för promenader.

Gotlands Allehanda
Lördagen 5 Juni 1937
Nr 127