Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
under 14 dagar från 13 dennes har beviljats skeppsmätaren Nils Rosman och uppehålles tjensten under tiden af tulluppsyningsmannen K. R. Svensson i Ljugarn.
Gotlands Allehanda Fredagen den 12 September 1890 N:r 141
drog i går morgse öfver Visby, och efter hvad nu förspörjes, har den sträckt sina verkningar snart sagdt öfver hela Gotland; värst har den dock rasat kring kusterna, tyckes det. Efter att det regnat nära nog hela natten till i går, var morgonen ganska klar och vacker, om än något kall. Barometern hade sjunkit betydligt, ända till 740 millimeter, men steg mot morgonen. Digra skyar drogo då och då öfver himlen, än sken solen, än stänkte några stora regndroppar. Så blef klockan 10. Himlen var då hemskt gråsvart, det började hvissla i knutarne, fönster, som stodo öppna, begynte rycka i s’na hakar, soporna dansade öfver gatläggningen, luften kändes tryckande. Cyklonen var i antågande. Och i ett nu bröt den löst. Pipande, dånande, gnisslande, brakande for stormvinden genom gatorna. Takpannorna började här och der dansa genom luften, fönsterrutorna klingade sönder, telefontrådarne brusto med ett klagande ljud, husen skakades ända till grundvalarne. Ett hemskt halfmörker rådde. Och regnet öste ned, rännstenarne forsade. Det var ett oväsen utan like. Hemskt såg hafvet ut. Regn och saltskum yrde i hvarandra och bildade ötver den häftigt kokande vattenytan en dimmig slöja och högt uppe i densamma kunde man skönja de hvita fräsande vågtopparne. Vilda slogo böljorna mot etranden och mot vågbrytaren bröto de sig upp till en fruktansvärd höjd. I yttre hamnen började fartygen rycka i förtöjningarne. Ännu en il, och de väldiga kablarne sletos som om de varit trådar. Tyska skeppet »Dueppel», som låg längst nt, började först drifva, så norrmannen »Orvar Odd» och det der innanför liggande »Prins Adalbert». Lyckligtvis höllo dock ankarkettingarne, som stannade fartygen ungefär midt ihamnen. Der Iågo de med babords sida af stormen nedpiskad i sjöarne. Prins Adalbert råkade på grund, men lyckades efter stormensa slut utan vidare skada åter förtöja vid kajen, likasom de båda öfriga skeppen. Äfven i inre hamnen liggande fartygen rullade rätt tapgert i stormbyn. Uppe i staden for vinden fram rent af som en buse. Torget var fullt af köpare och säljare. I ett nu lyftes tälttaken af salustånden och flögo hvirflande bort, kramvarorna dansade lusteliga i stormbyarne. Det blef en villervalla utan like, med. rop och skrik utan all ända. »Rädde sig den som kanl» var allas lösen, och det dröjde icke länge förrän hela torget var rensopadt. En ensam, sönderbruten vagn stod der qvar endast. Ett väldigt brakande! Det stora trädet vid hörnet af Sankt Karin midt emot fra Åkermans gård bröts upp med roten och föll tvärs öfver gatan, för en stund hindrande trafiken, tills man hauvn såga af detsamma och forsla undan det. Eno väldig lönn, stående på gamla kyrkogården alldeles invid trappan upp till Klinten bröts af ett stycke från roten och vräkte kull. Samma öde delade en stor silfyverpopel i Slottsparken. I stadens trädgårdar lemnade cyklonen fruktansvärda spår efter sig. De under sina bördor af frukt dignande träden befriades i allmänhet från sina bördor, grenar brötos af masstals, slupgades ut i gatorna, hvilka här och der voro alldeles täckta af nedblåsta löfruskor. Naturligtvis dröjde tankarne företrädesvis hos dem, som under stormen plöjde det upprörda hafvet. Just som cyklonen begynte, befann sig ett fartyg norrut under land. Hvad hade blifvit dess öde? Det dröjde ej synnerligen länge förrän ryktet spreds, att detsamma strandat vid Skälsö. Och så var också förhållandet. Fartyget var en brigg om 225 ton, bärande namnet Matilda, tillhörigt rederi i Göteborg samt fördt af kapten F. A. Hellberg. Den kom från Cagliari med last af 3 tusen hektoliter salt till konsul Edvard Crawér härstädes. Resan hade hela tiden varit den gynsammaste och i går morgse kom fartyget upp under Visby, men måste för att komma in i hamnen göra ett slag norröfver, Fartyget hade just vändt, skoten voro ännu ej fastgjorda, då med ens stormbyn fattar i det sammma, och sluugar det genom fräsande bränningar upp emot land, der det vräktes omkull åt babords sida. Riggen gick brakande öfver bord, seglen sletos i trasor, skummet stod högt kring detsamma. Skrofvet stod tydligen ej mera att rädda, dess öde var afgjordt. Men menniskorna ombord? Man såg dem från stranden hålla sig fast högt uppe vid lovarts reling invid kajutan, tills sjöarne drefvo dem föröfver der de hade något skydd under backen. Utom besättningen varsnade man ombord en qvinna och tvänne barn. Klockan var nu uagefär 11. Stranden var nära, en båt klargjordes och tvänne af besättningen stego i den samma för att gå i land. Men de voro ovana att manövrera en så liten båt, den slogs ögonblickligen omkull af vågorna, de båda sjömännen kommo i vattnet. Der syntes de en stund kämpande för sitt lif, men omsider försvunno de, blefvo ej mera synliga. De hade satt lifvet till under sitt fruktlösa försök. Emellertid hade bud om olyckan sändts till staden och lifräddningsmanskapet begaf sig skyndsamt ut med raketapparaten. Dessförinnan hade till fartyget i båt utgått tillstädeskomna hrr John May och Karl Lindahl jämte ett par fiskare. Det var med ögonskenlig lifsfars de kommo ombord; men ingenting kunde uträttas. Omsider anlände lifräddningsmanskapet. Raketapparaten gjordes i ordning, raketen med dess lina släptes af, men gick akter om fartyget. Dock lyckades man få en tross ombord och vid 1/2 3-tiden, sedan de ombord varande, genomvåta och stelfrusna i 4 timmar hållit sig fast i tåg stumpar och kettiogar vid styrbords reling, lyckades man få dem i land iräddnvingskorgen. Först togs från fartyget qvinnan, — kaptenens hustru — jämte deras två barn, flickor om 14 och 8 år, så de tre öfverlefvande af besättningen och slutligen skepparen. De fördes genast upp i de kringliggande gårdarne, der all möjlig omvårdnad egnades dem. De så sorgligt omkomne sjömännen voro konstapeln Karl Gustaf Petterson, 45 år gammal, samt lättmatrosen Karl Malmström, 24 år gammal, båda från Ystad, der den förstnämda efterlemnar hustru och 4 barn. De hade varit med fartyget endast i 5 månader och skulle mönstra at i Visby. Briggen Matilda, som väl får anses som fulllständigt vrak, var ett särdeles vackert första klassens fartyg, tämligen nytt, förkoppradt och försedt med alldeles ny jernrigg. I dag på morgonen ha de båda omkomnes lik hittats, det ena mydket sönderslaget och vanstäldt. De komma att begrafvas i Veskinde. Vid 12-tiden i går, då orkanen bedarrat något, syntes en annan brigg meå rifna segel, länsa utefter kusten. Den lyckades emellertid vända och försvann sedan norr på. Om dess öde har ingenting försporta. Orkanen tycktes ha börjat söderöfver och gått norr på. Här i Visby varade den vid pass en timme ryckvis starkare och svagare. Den blåste under nästan hela tiden från vest och vestnordvest. Från Vestergarn ingår underrättelse, att tre fartyg med nödflagg hissad under cyklonen sökte in derstädes; ett lyckades komma in under utholmen, mon de två andra, deraf en skonare vid namn »Unionen» från Figeholm och en dansk, kastades upp, sedan riggen kapate, omkring 1/2 sjömil nord och nordvest om Utholmen, der de fortfarande qvarligga. Dykarbåt eftertelegraferades så fort ske kande, och i dag på förmiddagen har »Argo» anländt till strandningsstället. För öfrigt har orkanen illa huserat i Vestergarn och Klinte; stora träd ha ryckts opp med rötterna, sädstackar blåst omkring o. s. v. Cyklonen började der omkring 15 minuter förr än i Visby. Äfven från Slite mäles om kullblåsta träd, bortförda hustak m, m. Men ingen olyckshändelse till sjös har, enligt hvad man ännu känner, timat der i trakten. Det i hamnen liggande Präsident Trotsche vräkte mycket, men tog ingen skada. I Ljugarnstrakten har stor förödelse ägt rum. Hela alléer af gamla träd hafva blåst omkull eller brutits tvärt af. Tak och gärdesgårdar äro kullvräkta. Men ingen olycka till sjös har försports. Liknande är förhållandet i Östergarn. I Veskinde, När och Lau, särskildt i den senare socknen, ha hustaken mycket allmänt blåst af. Från När mäles att flere fiskarbåtar af cyklonen slagits sönder. På alla ställen talas om att frukten är förstörd. Från Lärbro meddelas att ägaren till Takstens, förrs agenten Henrik Grönvall från Stockholm, blifvit ihjälslagen af ett nedblåst ladutak. »Tjelvar», som hitkom vid 7-tiden i går afton hade haft cyklonen öfver sig vid 7 tiden på morgonen. Den hade varit mycket våldsam och ångaren hade slungats på vågorna »som en hösäck», men slapp undan utan skada. Om Rurik, som afgick härifrån vid 1/2 10-tiden i går morgse har ingenting försports, hvadan han antagligen framkommit till Vestervik. Från Kappelshamn utgick i går morgse skonerten Augusta Maria, kapten Loffler. Om dennes öde har ingenting försports. Genast i början af orkanen gick telegrafledningen sönder här emellan och Klintehamn, men var skadan å densamma reparerad vid 6-tiden på aftonen. Icke blott telefonledningarne här i staden ramponerades betydligt, utan äfven å ledningarne till Hemse och Fårösund samt Tingstäde är sedan gårdagen afbrott, hvadan ytterligare underrättelser om stormens framfart senare torde vara att förvänta. Från Rone skrifves om cyklonens framfart der: Ett oväder, hvars like, som väl är, ej på länge varit skådadt, drog 1 dag ötver trakten här vid kl. 10-tiden på f. m. Barometern hade visserligen de föregående dagarne varit öfvervägande fallande och stod nu vid 746 men ändå anade ingen att ovädret skulle bryta ut så våldsamt eller att taga en sådan Karaktär Det blåste tämligen hård bris af SSV, då vinden med hast öfvergick till V t. N. Plötsligt mulnade vestra himmelen kolsvart och stormen tilltog allt mer och mer, i farten .atbrytande tradgrenar och qvarnvingar särskildt på kons. Cramérs qvarn och de på fälten stående kornståckarna utjämnades långsmarken, så att kornet yrde bokstafligen som snö om vintern. I trädgårdarne nedskakades den frukt, som möjligen undgått de föregående stormarne och träden blefvo nästan nakna för löf på sina ställen. När nu härtill kom ett det hårdaste störtregn som öste ned under en half timmes tid så kan man föreställa sig att dsnna cyklon ej gått fram atan verkningar, men torde dock kornstackarne vara mest att beklaga. Ty om ändå de blifva sammanräfsade blir ändå kornet genom vätan mörkt och betingar ett mindre pris. Detta oväder tyckes ej vilja sluta än (kl. 12). Orions almanacka förutsäger oväder 29, prof. Falbs 30 och skall alla dessa förutsägelser ännu gå i fullbordan så Gud nåde oss. Gårdagens cyklon torde varit en af de starkaste stormbyar, som på de senaste åren hemsökt Gotland.
Gotlands Allehanda Fredagen den 29 Augusti 1890 N:r 133
För omkring tre månader sedan väcktes af en ledamot inom idrottsföreningen i Visby förslag om anordnandet af allmänna bollspelstäflingar för den gotländska befolkningen innevarande sommar. Förslaget vann bifall och någon tid senare var i denna tidning synligt ett upprop till samtliga gotländska bollklubbar och idrottsmän till gemensamt sammanträde för dryftande af saken. Detta möte hölls i D. B. V:s paviljong den 13 sistlidne Juni, och då sympatierna voro allmänna för en idrottsfest, tillattes en af 5 personer bestående komité, som fick i uppdrag att ordna saken. Det resultat, som deras arbete gaf, det var de stora täflingarne i går ute på Visborgs slätt, i hvilka mer än 500 gotländske män med lif och lust deltogo. När regnet öste ned och åskan mullrade under natten till söndagen var det säkert ingen, som tänkte att gårdagen skulle visa en sådan verkligen strålande uppsyn. Det var hög och ren himmel med leende sol, man kunde ej önska sig bättre i detta hänseende, Men särskildt ur täflingarnes synpunkt kunde med fog anmärkas att det blåste väl mycket. Dock aftog vinden märkbart under dagens lopp. Ute på täflingsplatsen såg det redan från tidigt på morgonen riktigt festligt ut. Flaggor svajade från trettio stänger rundt den inhägnade arenan, som mätte 3 tusen fot i omkrets. TIaskrankningen var gjord med jerntråd och utom densamma var en ny sådan på två sidor för be: talande åskådare. Vid ingången till banan hade sekretariatet sitt tält, der det arbetades från tidigt på morgonen, hvarjämte äfven vid arbetet på banan lades sista hand. Ty redan tidigt började folkmassorna strömma ut till slätten. Vid tio-tiden på morgonen inkom lusttåg från landsbygden med 1,030 passagerare; hade icke morgonens ruskväder afskräckt mången från resan, är troligt att antalet varit ännu större. Och från öfriga delar af ön kom dep ena fullpackade skjutsen efter den andra. Det begynte, som sagdt, att blifva lifligt ute på slätten. De täflande infunno sig efter hand och anmälde sig. Det surrade som en bisvärm i sekreteraretältet, men så småningom rangerade sig allt, alla voro antecknade. Då sågo listorna ut så: till bakpärk anmälda 30 grupper om 7 personer, eller 210; till frampärk 8 grupper, eller 56; till varpa 65 grupper om 3 personer eller 195; i stångstörtning 6 personer, i språng 15;ikapplöpning 16 och i hankdragniog 10. Alltså inalles till täflingarne anmälda 508 personer, hvarjämte senare tillkommo ännu åtskilliga deltagare i »frispelen.» När alla anmälningar väl voro gjorda, aftroppade pärkspelarne &t ett håll under anförande af handl.| Schenholm, varpkastarne åt ett annat under befäl af kassör Hellgren, Pärkarne, som spelades af tre lag hvarje gång, hade sin plats på fältets vestra sida’ uppåt landsvägen, varporna kastades på en plats längre nedåt sjelfva lägret. Alla spel voro stälda så, att de båda sidorna hade lika fördel eller olägenhet af vinden. Det stora faggomgärdade fältet erbjöd nu under flere timmar från kl. 2 en mycket liflig, om ickejust så omväxlande tafla. Randt om väldiga folkmassor, hvilka helt säkert då de voro som störst, kunde skattas till mellan 3 och 4 tusen personer, och inom denna mörka spetsgård de spelandes rörliga gestalter, de flygande bollarne, de kraftigt slungade varporna, uppmuntringsropen de spelande emellan, med ett ord, det var friskt lif derute på slätten under dessa timmar. Prisbedömningen vid en täflivg sådan som denna var in galunda en lätt sak, då det ju i år gälde, i olikhet mot hvad förut varit fallet, att utröna hvilket parti som var det bästa af alla. Komiterade hade derför uppgjort nedan stående grunder för bedömandet af pärken: 1:o Hvarje prisdomare bedömer i anvisad ordning ensam de täflande grupperna och gifver hvarje grupp efter duglighet en poäng sålunda: 0—3 dåligt spel 4—6 godt spel 7—8 mycket godt spel 9 utmärkt spel 10 högst berömligt spel 2:o Hvarje siffra antecknas i prisdomarens enskilda protokoll, hvilket, sedan alla grupper äro bedömda, inlemnas till sekreteraren, som sammanräknar poängsiffrorna; 3:o De: fyra grupper, som erhållit högsta poängen, täfla sedan med en pärk och slutligen de två vinnande af dem om prisen. För bedömandet af varpa hade såsom regel uppstälts, att afståndet från målet till den bästa stenen inom hvarje grupp mättes i centimeter, hvarefter gruppens hela centimetertal hopräknades. Afståndet var 25 steg.
Prisdomare voro: i bakpärk: handl. R. Snöbohm, Klinte, bankbokb,. A. Pettersson, Visby, handl. C. Degerman, Visby, fabrikör J. Ödin, Visby, bokb. J. Eklund, Visby, handl. J. L. Kahlquist, Visby.
i frampärk: konsul Lars Cramér, Ronehamn, lektor M. Klintberg, Visby, fanj. N. Hägg, Bjerges, kommissarie E. Svallingson, Klinte, handl, C; Smitterborg, handl. G. Cramér, Ronehamn.
i varpa: doktor O. Klintberg, Visby, skoll. J. P. Nordin, Veskinde, handl. Robert Löfving, Visby, handl. Josef Johansson, Visby, garfvare T. Ödin, Visby, fabrikör J. Stenström, Visby, löjtnant B. Sillén, Visby, stadskassör Kr. Ekelund, Visby, handl. R. Vallér, Visby, bokh. Cedergren, Visby, styckjunkare O. Johansson, Visby, landtbr. L. J. Eklund, Dalhem.
För bedömande Vv bäste. pärkkarlen: Kapten J. Facht, Fröjel, handl, J. N. Myrsten, Slite, kamrer J. Ihre, Visby. i öfriga täflingar : löjtnant E. Sillén, löjtnant E. Nyberg, löjtnant E. Fahnebjelm, direktör A. Lindström, L. P. Hansén Dalhem, handl. C. Smitterberg, löjtnant L. Sellergren, löjtnant J. Elert.
Anordnare af dessa senare täflingar var kapten E. Vestöö. Klockan blef sex, innan de stora täfliogarne i pärk och varpa hunnit afslutas. Då vid denna tid de olika prisdomarenas protokoll sammanförts, visade sig resultatet sålunda:
I pärken liksom vid varpan, afgjorde lottdragningen i fråga om motspelare. Enligt förut nämda bedömningsgrunder skulle, sedan ofvanstående resultat blifvit kändt, de fyra bästa grupperna täfla i två lag. Dessa grupper voro: i bakpärk Ljugarn med 52 poäng, Visby bollspelare och Halla med 46 samt Sproge med 44 poäng; i frampärk: Rone med 53, Hablingbo med 47, Alskog med 46 och Alfva med 39 poäng. Vid lottningen spelade sedan emothvar andra: Visby bollspelare och Sproge, Ljugarn och Halla, Rone och Alskog, Hablingbo och Alfva. De vinnande blefvo: i bakpärken Visby bollspelare och Ljugarn, i frampärken Rone och Hablingbo, men prisdomarne ansågo i sista fallet dei andra spelet tappande Alskogsborna så mycket bättre än Hablingarne, att de fingo täfla med Roneborna om prisen. I sista täflipgen blefvo Visby bollspelare och Roneborna i hvar sin pärk segrare, hvadan de alltså erhöllo de båda första prisen samt Ljugänningarne och Alskogiterna andra prisen. I varpan blef resultatet följande:
Här blefvo sålunda de vinnande: K. Jacobsson Gerum, O. Hansson, Veskinde, Tomas Johansson, Visby och A. Classon Visby. Från täflingen bortgingo utan känd anledning sju grupper, hvadan däe täflande allts&k blefvo 58. Det började, som sagdt, lida mot aftonen, de stora spelen voro slut, och nu började
frispelen, hvilka för åskådarne, som icke förmådde att följa det invecklade bollspelet, helt säkert utgjorde en ganska angenäm of terrätt ofvanpå det mera bastanta som förut bjudits. Ingen bör dock tro att dessa våra min) dre gotländska lekar icke äro bastanta nog. Nej, att de fordra styrka, det visade nogsamt stångstörtningen. Ty det var sannerligen intet Iekverk att bryta upp den väldiga stången och sedan slunga den ifrån sig. Eller hankdragningen. Äfven den fordrar kraftiga armar och näfvar- För sprången beköfves dessutom vighet och man såg i går ganska vackra prof på, icke en tränad, sportmässig sådan, utan naturlig vighet, sådan som man ibland träffar hos allmogen. Skulle man i sammanhang med dessa afslutningsspel vilja fälla ett omdöme om gårdagens täflingar, så torde de kunna få anses på det hela taget mycket jämna och båda godt för framtiden. Att täflingarna ådragit sig allmän uppmärksamhet äfven utom Gotlands gränser, framgår deraf, att Stockholmstidningarne Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet, Vårt Land, Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter hitsändt representanter. Med »Tjelvar», något försenad af blåsten, följde dessutom en del sportvänner. På ångaren hade hvarenda sofplats varit upptagen. Prisutdelningen. Kirckan var inemot half 8. En liten tribun restes vid täflingsplatsens ena sida och kläddes med flaggor. På ett bord bredvid stodo konungens pokal jämte vandringspokalen och en extra tredje. Då protokollen hunnit justeras, besteg landshöfdingen tribunen och höll till menigheten, som samlats i en stor ring deromkring ungefär följande tal: Gotlands folk har alltid högt skattat manlig idrott och särskildt sina fäderneärfda folklekar. Dessa lekar, öfvade med fröjd men ock med allvar, lifva sinnet och stärka kroppen. Om dem gäller i fallt mått den romerska häfdatecknarens ord om de forntida germanernas idrottsöfaingar: »De äro barnens lek och ynglingarnes täflan och dermed fortfara äfven de gamle». Ja, utan sådan idrott skulle förvisse Gotlands ynglingar icke hafva blifvit hvad de nu allmänt äro: hågade och duglige att till fosterlandets försvar bära vapen redan vid 18 år och att dermed fortfara in i en långt senare ålder än befolkningen i rikets öfriga delar. Sveriges konung, med öppen blick för allt som är godt osh stort och tosterländskt, bar ock tagit Gotlands idrott under sitt särskilda hägn och med frikostig hand till höjande af dagens fest skänkt åt främste segraren vid täflingarna denna kungliga pokal. Derför tacka vi honom med vårt Lefve Konungen ! Ett fyrfaldigt hurra besvarade detta tal, hvarpå landshöfdingen öfverlemnade pokalen till den bäste pärkkarlen i puttpärk, handl. Lars Cramér å Ronehamn, hvilken prisdomarne enhälligt efter täflan mellan honom och hemmansägaren J. Johansson, Utalskog i Alskog, tilldömt densamma. Ännu en silfverpokal, ett extra pris inköpt af idrottskomitérade, tilldelades den bäste pärkkarlen i bakpärk, teologie kandidat A. G. Hauffman. I öfrigt fick prislistan följande utseende:
Bakpärk: Första pris: 50 kronor, Gotlandsgillets i Stockholm jämte Visby bollklubba vandringspokal (med årtalet 1795): Visby bollspelare. Andra pris: 25 kronor: Ljugarns pärkspelare.
Fram- (puttpärk): Första pris: konsul E. Liljewalchs pris å 100 kronor: Rone pärkspelare. Andra pris: Gotlandsgillets i Stockholm å 25 kronor: Alskogs pärkspelare. Extra pris: Stetaniegillets å 20 kronor: Hablingbo pärkspelare. Extra pris: 10 kronor (skänkta af Ronebor): K. Pettersson, Ekebornas puttkarl.
Varpa: 1:a pris: 40 kr.: C. Jakobsson, Gerum, för 217 centim. 2:a pris: 20 kr.: O. Hansson, Veskinde, för 294 em. 3:e pris: 10 kr.: T. Johansson, Visby, 315 cm. 4:e pris: 5 kr.: A. Klasson, Visby, 321 cm.
Stångstörtning: 1:a pris: 10 kr.: O. Persson, Follingbo, 2:a pris: 5 kr.: V. Pettersson, Follingbo.
Höjdsprång: 1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockholm. 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.
Längdsprång: 1:a pris: 10 kr.: E. Fahlatodt, 2,43 meter. 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, 2,42 meter.
Höjdsprång med staf: 1:a pris: 10 kr.: R Mätaby 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.
Hankdragning: 1:a pris: 7 kr.: Andersson, Eke. O. Persson. V. Pettersson.
Pristagarne helsades af åskådarne med handklappningar, och när allt var slut höjdes ett lefve och fyrfaldigt hurra för Gotland och dess framtid. Och så voro dagens stora täflingar slut. De aflöpte godt och lugnt. Icke en enda oregerlig person kunde märkas bland dessa tuseaden.
*) De genom lottdragning bestämda mot hvarandra spelende grupperna äro här sammanförda.
Gotlands Allehanda Måndagen den 18 Augusti 1890 N:r 127
