Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Lina är ett stora myrområdet med ingränsningar i Gothem, Vallstena och Hörsne,
Sökandena i Lina myrs torrläggningsföretag av år 1937 hade i går ett talrikt besökt möte i Hörsne 5. L. U.-lokal för att taga ställning till frågan angående företagets vidare åtgärder. Därvid beslöts enhälligt att sökandena vid event. överklagning från motpartens sida angående den ifrågasatta torrläggningen skulle inkomma med nya påminnelser i ärendet.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 25 Januari 1938
N:r 19
Bakägarna hävda sina synpunkter.
Lina myrs torrläggningsföretag har på lördagen hos vattendomstolen ytterligare utvecklat sin talan samt bemött de påminnelser, som Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård och Gotlands fiskareförbund avgivit till domstolen. Det påpekas, att man omöjligen kan anse de båda klagandena vara sakägare i vattenlagens bemärkelse. De ha icke blivit kränkta i några av deras direkta rättigheter beträffande Lina myr, varför enligt deras mening kränkt är endast det ideella mål, de föresatt sig. För bevakande av naturskyddsintresset har vattenlagen såsom behörig myndighet angivit kammarkollegium.
Vad Gotlands fiskareförbund angår, medge klagandena förbundets karaktär av rent facklig organisation. Därmed anses också förbundets möjlighet att vara sakägare i vattenlagens mening ha bortfallit, då icke något av dess direkta intressen menligt påverkas. Även jämförelsen mellan Gotlands trafikbilägare-förening och Gotlands fiskareförbunds intressen anses haltande, och klagandenas argumentering på depna punkt synes icke övertygande.
Sökandena vidhålla vidare, att torrläggningen icke kan avse någon reglering av vattenavrinningen från en sjö. De förmena att fiskeriintendenten Dahr icke besitter den sakkunskap, att hans utlåtanden kunna vara av något värde för målet. Den sakkunnige i denna del av målet är givetvis den statens lantbruksingenjör, som under tjänstemannaansvar verkställt förrättningen och framhållit att det här icke kan vara fråga om sänkning av några sjöar. Det är fullkomligt riktigt att fisk kunnat leva i vissa vattensamlingar inom Lina myr, men dessa vattensamlingar ha då varit Gothemsån och de utvidgningar av ån, vilka i dagligt tal benämnas Lina träsk och Råby träsk.
De av klagandena åberopade fotografierna anse sökandena onekligen bestickande men deras värde bortfaller helt, när man undersöker, huru de tillkommit, De äro nämligen tagna vi den tidpunkt, då på grund av långvarig föregående nederbörd genom vattnet från Lina myrs högst betydande nederbördsområde en avsevärd vattensamling skett i myren. Dessa helt tillfälliga vattensamlingar verka då att utgöra sjöområden, men man torde icke kunna betrakta en översvämning såsom sjö i vattenlagens mening.
Sökandena bestrida att vattendomstolen kan uppta besvären till prövning. Vidare bestrides att domstolen är behörig att uppta målet till handläggning såsom underställningsmål.
Slutligen bestrides kammarkollegii nullitetsbesvär och den av A. B. Lina myr i målet förda talan. Sökandena förbehålla sig vidare rätt att närmare utveckla sin talan i själva sakfrågan sedan det visat sig, huruvida vattendomstolen efter sammanträdet den 20 dec. kommer att ingå på prövning av densamma. Ifråga om rättegångskostnader yrka sökandena att naturskyddsföreningen, samfundet för hembygdsvård samt fiskareförbundet solidariskt förpliktas utge till sökandena 3,871 kr.
Kommunalstämmans utlåtande i saken.
Då den allmänna uppfattningen i orten har en viss betydelse (beträffande ovannämnda fotografier) åberopa sökandena ett uttalande därom av kommunalstämman i Hörsne med Bara. Kommunalstämman gör följande uttalande:
\”De klagande söka göra gällande att Lina myr är en sjö enligt vattenlagens mening och på så vis – genom att dikning då bleve förbjuden – expropriera den utan någon ersättning till markägare och kommun. Ett alldeles enastående rättsfall i svensk rättsskipning! Myren betraktas av de klagande som allmän egendom utan att någon hänsyn till att staten lämnat lån och anslag till cirka 30,000 tunnland utdikning av myrar, från vilka allt vatten släppes genom Lina myr och – alldeles riktigt – förvandla myren till sjö vid högvattensperioder. Fotografierna över myren, tagna i slutet av september efter några dagars riklig nederbörd, visa tydligt den oerhörda vattenmängd, som släppes ned över våra marker från ovanför liggande myrar en olägenhet, som klagandena vilja tvinga oss behålla. Men därför är Lina myr ej en sjö. Tidvis är den alldeles torr, vilket framgår av statens förrättningsmans beräkningar samt sökandenas svar och bevis, vilka vi intyga vara med sanningen överensstämmande.\”
I Följande punkter anhåller kommunalstämman att vattendomstolen särskilt beaktar.
\”Skulle de klagande få sina krav fastställda förlorar Hörsne med Bara socken cirka en sjättedel av sin mark. De sökande ha framställt sina krav på fullt laglig väg. Ägare till mark i och bredvid Lina myr lida av det vatten, som kommer från c:a 30,000 tunnland ovanför liggande marker. Dessa vatten hindras snabbt avflyta genom Lina myr, så länge myren ej är utdikad. Vid föregående utdikningsförsök förklarades vid av staten gjorda undersökningar, att intet hinder mot myrens utdikande fanns ur naturskyddssynpunkt. I utdikningsförslaget har all behörig hänsyn tagits till fisket. Statens experter ha vitsordat myrens lämplighet för dikning.\”
A. B. Lina myr har även på lördaI gen ingivit slutpåminnelser. I desamma påpekas bl. a., att bolaget kommit till den insikten att det är hopplöst att räkna med att få myrens mark genom torrläggning så mycket mera värdefullt. Torrläggningsföretaget skulle sannolikt endast komma att öka bolagets förluster.
Vattendomstolen sammanträder den 20 dennes.
De av Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård och Gotlands fiskareförbund anförda besvären över en den 25 maj i år avslutad laga syneförrättning angående Lina myrs torrläggningsföretag av år 1937, förekommer inför Söderbygdens vattendomstol i Stockholm den 20 d:s. Vid detta sammanträde komma att behandlas framställda invändningar mot klagandenas behörighet att föra talan i målet och de invändningar, som framställts mot att den talan, som vid domstolen förts av A.-B. Lina myr och kammaradvokatfiskalsämbetet, upptages till prövning. Vidare skola parterna ges tillfälle förebringa ytterligare utredning i frågan huruvida sådana förhållanden föreligga, att synemännens utlåtande bort underställas vattendomstolens prövning. Däremot avses icke att vid detta sammanträde ingå i saklig behandling i anledning av de anförda besvären eller i anledning av den talan, som förts av bolaget och av kammaradvokatflakalsambetet.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 december 1937
N:r 282
Inlaga till Jordbruksministern.
Stockholm, 11 juni. (Press.) I den sedan flera år aktuella frågan om torrläggning av Lina myr har Svenska naturskyddsförening och Gotlands nation i Uppsala på torsdagen till jordbruksministern ingivit en skrivelse, vari framföras vissa synpunkter på denna fråga, innan ärendet slutligt avgöres.
Det hemställes, att en allsidig utredning företagas, huruvida och i vad mån myrens utdikning skulle komma att skada allmänna natur- och kulturhistoriska intressen. Vidare hemställes, att grundliga och tillförlitliga kalkyler rörande den planerade utdikningen och dess ekonomiska konsekvenser ställas som villkor för ev. statsunderstöd. Slutligen begäres, att en sakkunnig prövning av dessa utredningsresultat föranstaltas i syfte att fastställa, huruvida avdikningsprojektets ekonomiska resultat ställa sig så värdefulla, att förlusten av de allmänna natur- och kulturvärdena helt kan förbises.
Av skrivelsen bifogade handlingar framgår, att Lina myr med sina 920 hektar är den sista av Gotlands stormyrar Muske myr i Sundre och Träskmyr i Hangvar, vilka alltjämt äro odikade och väl värda att skyddas, kunna med sina resp. 45 och 200 hektar icke mäta sig med Lina myr. Lina myr är Gotlands rikaste fågelmyr, utmärkt ej endast av en stor individrikedom utan även av en synnerligen stor rikedom på arter, däribland många sällsynta. Vidare är floran på Lina myr särskilt rik och intressant, omfattande bl. a. ett flertal sällsynta växter, därav en del sumpväxter, som här ha sin sista tillflyktsort, sedan utdikningen tillintetgjort deras ståndorter på andra delar av ön.
Prof. L. v. Post har, påpekas det, ifråga om Lina myr sagt, att denna ej skulle vara någon typisk gotlandsmyr. Emellertid förhåller det sig givetvis så, att myrarna på Gotland liksom i övriga delar av Sverige tillhört olika typer alltefter de hydrografiska förhållandenas växling och det utvecklingsstadium, som uppnåtts.
Den omständigheten, att vi ej nu kunna få bevarad någon stormyr av t. ex. Mästermyrs typ, kan ej vara något skäl till att man nu borde avstå från att söka skydda den typ, vars sista i huvudsak orörda representant Lina myr är. Såväl genom Cladium-beståndet — enligt prof. Rutger Sernander troligen det största i Norden — som genom kalkavsättningen i Råby träsk framvisar Lina myr ett par av de viktigaste särdrag, som en gång utmärkte de gotländska myrarna.
Gotlands Allehanda
Fredagen 11 Juni 1937
Nr 132
Anteckningar från socknarna kring Lina myr.
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/01/19370409-07-01.jpg\")
Hur långt tillbaka i tiden ljusterfiske förekommit på Gotland, därom är väl kanske inte så lätt att yttra sig. Kanske har \”ljaustru\”, som detta fiskredskap här kallas, sin allra tidigaste föregångare i den fiskande stenåldersmannens omsorgsfullt till-arbetade benharpun. Men även om fiskesättet med det till sin konstruktion ganska enkla huggredskapet, icke har fullt så förnämliga anor, säkert är dock att ljusterfisket ännu för så där en 60-70 år sedan hade många flitiga utövare icke minst bland befolkningen på Gotland.
Sin största utbredning hade fisket givetvis i de trakter där tillgång till grunda, fiskrika sötvatten funnos. I Hörsne socken, belägen intill den fiskrika Linamyr, förekom ännu för omkring 50-60 år sedan ett rätt så omfattande ljusterfiske. Detta torde även tidigare ha varit fallet inom övriga socknar vilka gränsa intill det stora myrcentrum som, förutom Lina-myr, omfattar Källungemyr, Tallmyr och Holmmyr och som sträcker sig från Vesterbjers i Gothem in mot mellersta delen av ön.
Fiskesättets benämning har för denna trakt varit något varierande, beroende på efter vilka former det utfördes. Benämningen \”ljustring\” har författaren veterligt icke förekommit.
När till exempel Magnuse- eller Kyrkbingekarlarna om vårkvällarna gingo utmed kanterna av Gothemsån för att fånga id med ljuster sades det att \”di gick u slo eid\”. Att slå fisk, var fiskesättets benämning när det utfördes vid dagsljus.
Förekom ljusterfiske nattetid från eka, med i ekan fastgjort brandjärn (\”brandjan\”) eller från land med tillhjälp av det mindre håvliknande brandjärnet vilket då bars av en medhjälpare, kallades fisket att \”brandä\”. Fiske med, tillhjälp av det mindre håvliknande brandjärnet kunde även förekomma på isen under vintern nattetid. I stället för ljuster användes då synisklubba och pilk. Även detta fiske kallades att \”brandä\”.
Av de ljustertyper som förekommit vid ljusterfiske inom dessa trakter finnes ännu ett och annat exemplar kvar här och var i gårdarna. Av dessa vill det synas som om särskilt tvenne typer varit dominerande inom bygden.
Av dessa torde \”Vallstenaljustran\” n:o 1 (se bild!) vara den äldsta.
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/01/19370409-07-02.jpg\")
Den skiljer sig från \”Hörsneljustran\” n 😮 2. genom sin mindre och klumpigare konstruktion. Spetsarna (\”spiti\”) eller hornen (\”hånni\”) äro kluvna ut ur samma stycke som den övre kammen och synnerligen klumpiga, varför ljustran mycket väl kunnat användas för ljustring av fisk även på mycket stenig botten.
Som framgår av teckningen saknar den i motsats till \”Hörsneljustran\” skafthylsa och sättes fast i staken medelst den cirka 9 cm. långa s. k. \”tangen\”.
Så långt tillbaka folkminnet nu sträcker sig har huvudsakligen denna typ av ljuster varit använd vid ljusterfiske inom Vallstena socken, såsom. i Källungemyr, Sikå o. s. v. Även vid fiske efter id i Gothemsån brukade den förekomma och gick där under benämningen \”eidljausträ\”.
Ljustran n 😮 2 (\”Hörsneljustran\”) är av något större format och har en betydligt smäckrare konstruktion. I stället för \”Vallstenaljustrans\” sex horn har den sju smäckra horn eller spetsar, vilka alla äro fastnitade vid den övre kammen, med sina övre ändar böjda i vinkel över kammens övre kant.
Denna typ av ljuster har så långt tillbaka man nu kan minnas allmänt varit i bruk bland hörsnebönderna vid deras omfattande ljusterfiske i Lina myr och Lina träsk. Ja även bland gothemsfiskarena brukade den förekomma, ehuru i något förminskad skala, vid deras ålljustring i havet utanför Gothemskusten om höstarna. Den gick då under benämningen \”ålljausträ\”.
Stakarna vid vilka ljusterjärnen voro fastgjorda, voro vanligen av gran, omkring 2 till 2 ½ tum tjocka och vanligen mellan 5 till 7 alnar långa.
Vid ljusterfiske under dagsljus vid träskkanter, i årännor, skogsykar eller andra mindre vatten, där man ej behövde använda sig av någon farkost förekommo inga andra redskap än ljustran. Man gick då med sitt redskap invid vattenbrynet eller ute i grundvatten invid kanterna och högg de fiskar som man kunde komma åt. Att ljustran därvid ibland brukade komma till användning som kastharpun, har bekräftats p& flera olika håll.
Något ljusterfiske från eka förekom väl knappast i Gothemsån. Huvudsakligen var det under idfisket på våren som ljustran kom till användning därstädes. I det träskliknande Storsund, som ligger omkring 1,000 meter öster om St. (lervide, förekom däremot mycket ljusterfiske från eka. Dessutom fångades mycket ål medelst ljuster utmed kusten om hösten.
Vid detta ålfiske som kallades att \”brandä ättar ål\” och som utfördes nattetid från eka eller båt, användes samma brandjärnstyper som de vilka samtidigt förekommo vid Lina.
Sin största betydelse hade dock ljustringsfisket för Hörsnebönderna å deras rika fiskevatten i Linamyr och Linsträsk. För dem, särskilt för Linabönderna, var fisket i myren då en tämligen viktig näringsgren. Och även om fisket därstädes icke enbart skedde medelst ljuster, utan även medelst nät och andra redskap, så hade dock ljusterfisket, särskilt medelst \”brandningsmetoden\”, sin avgjort stora betydelse.
Varje gård hade här sin egen fiskerätt i myren eller träsket utanför. Varje gård ägde vanligen en eller flera \”flatäskor\” samt ett eller flera \”brandjan\”, varje karl, till och med \”smasårkar\”, hade sitt eget ljuster.
\”Flatäskorna\” voro vanligen tillverkade av någon händig gubbe i gården. De hava alla flat botten, äro spetsiga i för och akter, ha tio till tolv tums höga, lodrätt stående sidobräder, och äro alltid så stora att de med lätthet bära två män.
Vid pass en till en och en halv aln från ekans främre stam och mitt på dess botten finnes då en träklots med urborrat hål anbragt. Mitt över den samma löper en fyra tums bred och en tums tjock tvärslå, vars ändar äro nedfällda i sidobrädernas övre kanter. Även i denna tvärslå finnes ett hål som svarar mot det i klotsen på ekans botten. I dessa hål sättes den knappt meterslånga trästaken som uppbär brandjärnet fast. Själva brandkorgen befinner sig vanligen då den är uppmonterad cirka 1 ½ m., över ekans botten. Staken står lodrätt upp cirka 1 till 1 ½ aln från dess främre stam.
Vid \”brandring\” nattetid från eka i Linaträsk var man någon gång en, men oftast två i ekan. Var det en fullvuxen karl i ekan stod han vanligen något bakom midskepps (alltså alltid bakom det flammande brandjårnet). Han hade då sin ljustra fastgjord vid smaländan på sin \”stydstaki\”, med vars tjockända han samtidigt drev fram farkosten över vattnet. Vanligen hade han då en mindre pojke eller en kvinna med sig i ekan som låg på knä i ekans främre stam och fyllde på tjärved i brandjärnet. Tjärveden eller \”faitviden\” skulle hälst vara s. k. \”skatvid\” d. v. s. huggen ur gamla och halvtorra furors tjärhaltiga toppar. Tjärveden, eller \”faitviden\” som den kallades, låg alltid uppstaplad i ekans främre del runt omkring fästet för brandjärnet.
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/01/19370409-07-03.jpg\")
Var det två tillväxta män i ekan brukade den ene stå i ekans bakre del och sköta \”stydstaken\”, under det den andre stod framför honom, i ekans mitt eller något längre fram, och skötte ljustra och brandjärn.
Var det gott om fisk så att den som skötte ljustran hade fullt upp att göra med detta, kunde man även då ha en mindre pojke med sig som fyllde på tjärved i och höll elden vid makt i brandjärnet.
Även vid ljusterfiske under dagsljus var man ibland två i ekan. Även ljusterfiske från land eller vid vadande i vatten, på ställen där bottnen ej var allt för lös brukade ibland förekomma vid Lina.
Liksom vid de längre ned i Gothemsån belägna fiskevattnen skedde nog det mesta ljusterfisket här tinder våren då myren hade brutit och i den gå upp i myren i väldiga massor för att leka. Man fiskade då medelst nätfiske och ryssja men även medelst brandning från eka nattetid, detta så väl i träsket som på. de översvämmade områdena av myren väster om Lina.
Samtliga gårdar som hade fiskerätt i myren eller träsket togo då vanligen där sin mesta husbehovsfisk för året och folk reste långväga ifrån, berättas det, för att köpa id av bönderna där. Ofta kunde man då från den motsatta sidan av myren skymta de flammande lågorna av Hörsnebändernas många brandjärn tvärs över myren, när de med sina ekor \”stydi\” fram mellan vassruggarna däruppe på träsket, nedanför sina högt belkna gårdar. \”Nå jär Lein-Boar äut u brandar\”, sade Medebys-, Rå- och Uppegårdabönderna då, och då viste de att det gick muntert till vid Lina.
Arvid Ohlsson.
Gotlands Allehanda
Fredagen 9 April 1937
Nr 80
Sedan undertecknad förordnats att hålla laga syneförrättning med avseende å företag för torrläggning av den s. k. Lina myr med sänkning av Råby och Lina träsk för torrläggning av sanka marker tillhörande hemmanen Hintzer, Busarve, Kopungs, Fjärdinge, Botvalda, Fredvalds, Gervede Stora, Nybingels, Västerbjers, Hägleips, Kyrkebinge, Bäntebingels, Haga, Kyrkebjers, Suderbys, Vijby, Jusarve, Botare, Magnuse, Vaters, Suders, Hangre, Tommungs, Svalings och Spänarve uti Gothems socken, Lina, Smitts, Tidemans, Buters, Bunna, Sudergårda, Hallgårds, Norrbys, Snovalds, Anninge, Mattsarve, Möllegårda, Mörby Lilla, Dibjers och Nybjers uti Hörsne med Bara socken, Grinds, Medebys, Nygårds, Råå, Oppegårds och Slumbra ud Vallstena socken, Björke, Lista, Leipstäde, Bjers, Butreips och Bours uti Norrlanda socken samt Boticker, Liffride, Änggårda, Hemmungs och Bendix uti Anga socken av Gotlands län, så kommer sammanträde av synemännen att hållas i S. L. U:s bygdegård i Hörsne med Bara fredagen den 30 april 1937 kl. 11, då vederbörande sakägare hava att tillstädeskomma för utförande av sin talan.
Med anledning av ett av fiskeriintendenten E. Dahr avgivet yttrande, som i 10 kap. 43 vattenlagen Sägs, beträffande inverkan å fisket vid ifrågasatt torrläggning av Lina myr, varvid skada anses uppstå icke blott å idfisket i Lina och Råby träsk samt Gothemsån utan även å idfisket vid Gotlands kuster jämte en tioårig skada å kräftfisket i nämnda å, kallas även härmed samtliga härav berörda fiskerättsinnehavare i nämnda träsk och å samt yrkesfiskare utmed Gotlands kuster för bevakande av sin rätt.
Vid sammanträdet kommer jämväl val av arbetsstyrelse för handhavandet av med förslaget förenade angelägenheter att företagas.
Visby den 7 april 1937.
På tjänstens vägnar:
GOTTFR. WADMAN.
Statens lantbruksingenjör.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 8 April 1937
Nr 79
att lyftas å landskansliet, af hustru Johanna Nyberg å Pilgårda i Boge 7 kronor, för en spännbuckla, en sölja och en nål; Olof Pettersson Lundbjers 10 kr., för en pincett af brons, August Sandelius Norrbys i Othem för en liten sölja af brons; Johan Johansson Ekeskogs i Kräklingbo 16 kr. för en spiralten af guld; arbetaren Carl Löfgren 10 kr. för diverse svärd och andra vapen af jern, fragmenter af brons, perlor m. m. funna å Wallstena rum; And. Peter Jacobsson Lingsarfve i Eskelhem, 8 kr. för en sköldbuckla, 4 ringar af jern m. m.; Per Assarsson Hallbjens i Guldrupe 8 kr. för en liten bronsklubba; Jacob Johansson Hallbjens 4 kr. för en jernyxa; Daniel Rask 2 kr. för bitar af en lerkruka m. m. funna i Sjonhem; af densamme 8 kr. för en pincett af brons; af densamme 8 kr. för en söndrig sporre af brons, ett vigtlod m. m.; af J. Jacobsson Lilla Båls i Bäl 4 kr. för en spjutspets at jern; af P. Malmqvist 9 kr. för en liten lerkruka, bitar afjernsvärd och ett bronsbeslag; Oscar Gezelius 8 kr. för en jernyxa och 2 bronssöljor, funna vid Seigs i Hellvi; Olof Hansson Petearfve i Ardre 4 kr för en stenyxa; C. J. Högberg Antsarfve i Fole 5 kr. för två perlor m.fl. saker af olika ålder; O. M. Mårtensson Kisslings i Fole 3 kr. för en liten stenyxa; P. Andersson Bothers i Hejnum 8 kr. för 2 bronsnycklar; Lars Larsson Högvalls i Wänge 5 kr. för en liten flintmejsel och ett i tu brutet silvermynt (kufiskt) Arbetaren And. Laurin 3 kr. för en skadad nyckel af brons funnen å Rosenbys i Eskelhem; af Jonas Larsson Gudings i Wallstena 4 kr. för en rund spännbuckla af brons; C. J. Högberg i Fohle 5 kr. för en bit at en bronsknif och två jernlänkar; L. Pettersson Högvalls i Wallstena 2 kr. för perlor, bitar af bronsbeslag m. m.; Lars Nilsson Smiss i Garde 3 kr. för en armring af brons; Gabriel Söderberg Hallegårda i Halla 5 kr. för en nyckel af jern; drängen F. Myhrström vid Smiss i Garde 3 kr. för tre pilspetsar af jern; Peter Jacob Pettersson Westringe i Lärbro 5 kr för en ring och en knapp m. m. af brons; Hustru Helena Stenbom Lilla Ryttes i Fole 475 kr. för en armring af en tjock guldten; Jonas Båtelsson Dickarfve i Linde 14 kr. för ett östromerske kejsaren Anastasii guldmynt funnet i Linde; Enkan Maria Norrby 18 kr. för ett guldbrakteat funnen å Kejlungs i Lärbro; Jacob Olsson 18 kr. för en östromerske kejsaren Zenos guldmynt och en nyare fingering af silfver, funna vid Insarfve i Gothem; Otto Wessman 4 kr. för två kufiska mynt och en bit af ett bronsemycke, funna vid Kisslings och Öster Ryftes i Fole; Alfred Bergström 60 kr. för 170 anglosachsiska m. fl. mynt och bitar af silfver, fanna å Sudergårda i Hellvi; samt Johan Bäckström 25 kr. för en rund spännbuckla af brons med\” ornamenter af silfver och tunnt guldbleck, funnen å Austris i Tingstäde.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 23 Oktober 1875.
N:r 84.
Vid årets landsting valdes:
till deputerade för upprättande af årets markegångstaxa: hrr R. Cramér, A. Kyllander, L. N. Enequist, P. Larsson L:a Fole, S. Evgström, L. Norrby, O. Kahlström, och J. Johansson, samt till suppleanter: hrr O. Lagergren, P. Endrell, G. Kolmodin och L. P. Bodin, till Godemän, tvänne för hvarje Länsmansdistrikt, för att biträda vid undersökningar rörande skogsvården; för Endre och Dede ting: hrr G. Kolmodin och P. Endrell — för Bro o. Lummelunds ting: hrr P. Larsson L:a Fole och N. Widdin — för Rute och Forssa tivg: hrr J. G. Lindgren och A. Engelund — för Bäls ov. Lina ting: hrr J. Johansson och L. P. Christensson — för Halla. o. Kräklinge ting: brr L, Granberg och O. Olofsson Kopugs — för Stenkumla och Banda ting: hrr A. Kyllander och O. Kablström — för Hejde o. Fardhems ting: hrr O. Pettersson Odvalls och G. Pettersson Walla — för Hoburgs o. Gröttlinge ting: hrr G. M. Westberg Siffride och J. T. Jakobsson — för Hemse o. Habblioge ting: hrr L. Cramér och O. Lagergren — för Burs o. Garda ting: brr O. R. Pettersson Liffride och Jak. Pettersson Robbenarfve.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 16 Oktober 1875.
N:r 82.
för Lina ting, i ledigheten efter hr J. P. Hejdenberg, som från orten afflyttat, är landtbrukaren hr Georg Ekström å Ekeskogs i Norrlanda vald.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 4 September 1875.
N:r 70.
Lina skyttegille.
Petsarve, Norrlanda, Gotlands Hässelby. Född den 25 november 1898 i Anga församling. Föräldrar: Jakob Williamsson o. h. h. Emma f. Medin. Gift 1935 med Helena Johansson. Medlem i gillet sedan 1916. Tillhör skjutklass 2.
Gotländska skyttar 1944.
Lina skyttegille.
Lina skyttegille.
Ekeskogs, Norrlanda, Gotlands Hässelby. Född den 4 december 1904 i Norrlanda församling. Föräldrar: Patrik Rondahl o. h. h. Amalia f. Eklöv. Gift 1933 med Emma Eriksson. Medlem i gillet sedan 1922, varit styrelseledamot ett flertal är. Tillhör skjutklass 2. Innehar: Skytteni br.
Gotländska skyttar 1944.
Lina skyttegille.