Revsonen av de gotändska ortnamnen.

Granskning och vidräkning av K. Örg.
Lantmäterikontorets position.

Den ståndpunkt det praktiska livets män under sådana förhållanden intagit i denna fråga förtjänar därför även i hög grad beaktande. De principer som följts av Överlantmätaren i Visby äro redan i det stora hela berörda i det föregående sammanhanget, de ha sammanfattats kort och gott i uttrycket varsam revision. Här har det gällt att gå varsamt fram, att ändra så litet som möjligt och icke under någon, om än så vacker förevändning, öva våld på det flerhundraåriga namnbeståndet. Det som under utvecklingens gång blivit svenskt får vara svenskt, och det som allmogen i vardagslag talar kan i viss mån vara vägledande, men får alls icke vara dominerande, även om det skulle ha skenet av gutnisk särprägel. Ty allmogens uttal icke blott i allmänhet växlar något i de skilda bygderna — att huvudsakligen anpassa sig efter detta skapar bara förvirring, såsom häradshövding Pfeiffer så riktigt påpekar, och inger därjämte lätt föreställningen att våra ortnamn icke ha någon fast språklig tradition och riktig betydelse, men kunna behandlas litet huru som helst — utan har här liksom över allt i vårt land, man behöver härvid icke tänka särskilt på de där nykomlingarna — de sekundära diftongerna — en vardagsprägel, som icke kan adopteras till officiellt bruk — i detta fall bildad gotländska, varom just i våra namnlängder är fråga. I varje av våra landskaps ortnamnslängder komma nog i alla fall landskapets särart i historiskt, kulturellt och religiöst avseende att lysa igenom utan särskilda ansträngningar. Och ha så språkmännen för att kunna komma åt namnens förment äkta form, aktat nödigt att fatta sin position överhuvud taget i tiden omkring namnens uppkomst och mestadels talet om de senare tillkomna såsom förvanskningar (för vilka de så gott som uteslutande kastat skulden på de oförstående främmande skrivarne — en sak som väl kan synas påfallande, men alls icke är vidare utredd) så ha det praktiska livets män, utan att misskänna den vetenskapliga insatsen, fattat posto i nutiden och utgått från namnen i sin förhandenvarande gestalt och ansett denna såsom något som hör med till deras utveckling och historia (vare sig tyskt, danskt eller isländskt) allt intill dags dato. Detta har synts dem så mycket mera påkallat som det ligger i öppen dag, att namn förekommer som man måste misstänka undergått en avsevärd förändring — kanske med beräkning, kanske omedveten förfalskning — och det kunde icke i förevarande belägenhet bli fråga om att söka reda upp med dem, något som måste bli den fortgående forskningens sak. Visar det sig nu också, att vetenskapsmännen på området icke heller själva äro så vissa på sin sak (och knappast kunna vara det!) eller överens, blir Överlantmätarens position dess mera motiverad. Några exempel må, utan vidare kommentarer, åskådliggöra vad som här åsyftas. Det skrives Ambos i Väte, men sockenuttalet är Läjnbos, varför? Asarve och Oxarve i Hemse skrivas 1595 Argesarffve och Eijckesarffue, Ousarve i Fole, som nu skall heta Ausarve, skrevs då Oulsarffue och borde väl då nu lyda Olsarve (här skymtar bristen på utredning, blott uttalet får avgöra!), Björlunds i Källunge föreslås ändrat till Böl-ungs (enl. bygdeuttalet!) liksom Björksarve i Björke till Börsarve (som ingen människa säger, sockenuttalet är Bössare), Butlex (Fårö) är tolkningen av i dagligt tal Bäukles, och Gustavs (Fröjel) av uttalet Gojstes (som väl ingen språkman i världen lär kunna därmed förlika!), Liffedarve (Eskelhem) av lokalutta let Läjftare, med vad rätt? Och Likmide (Björke, Hemse) och Linhatte (Hamra, Silte, Vall) hette fordomdags något helt annat, Hoff-mans (Bara) och Tungelbos (Levi-de) vill man ändra enl. ortsuttalet till Hommunds och Tummelbos, Roklunds (Väskinde) lär i dagligt tal hetat Rokes och Trosings (Gammelgarn) hette förmodligen en gång i tiden Trosby o. s. v. Inför sådana eller liknande exempel, vilka kunna mångfaldigas, kan det icke vara tillrådligt att utan vidare ge sig in på ändringar vartill uppenbarligen kräves ett tillförlitligt underlag för ett säkert bedömande och avgörande: Och därtill hör ovillkorligen kännedomen icke blott om en eller annan arkaistisk eller forntida närstående form av liknande namn, utan fastmer en noggrann och ingående översyn över hela den genomgående historiska utvecklingen. Ty att vilja för all framtid fastställa namnformer som man icke är fullt säker på vad man rör sig med måste väl ändock anses alltför lättvindigt och otillfredsställande för samvetsgrant folk, sådant får minst av allt vara ett hastverk!
Några exempel må därför ytterligare belysa detta. Engvards i Träkumla har föreslagits till Ingvars enl. sockenuttalet, men Engvards i Vamlingbo, som uttalas Änggars skall bibehållas eller bli Änggårds, Myrsjö i Stenkumla, där sockenuttalet är Mörse, föreslås till Myrse — en obegriplighet! — under motiveringen \”det är synnerligen tvivelaktigt om sjö ingår här\”. Ehuru dessa och liknande förändringar äro av enklare beskaffenhet, har man dock icke i Lantmäterikontoret ansett sig böra häruti följa språkmännen. Så mycket mindre då i följande deras förslag: Friggårds (i tre socknar) och Frigges. (i två) utgöra en hel historia. Friggårds i Boge och Fårö föreslås till Friggars enligt bygdeuttalet, men Friggårds i Atlingbo som uttalas Friggas, skall bli Frigges som finns förut i Hemse och När, likalydande med uttalet A respektive orter. Orsaken till förändringen i de två första är tydligen att man i bygdeuttalet där vill spåra forntida personnamnet Fridhgair, vilket dock lika mycket kan antagas ingå även i de tre sistnämnda. Och kan väl denna ändring nöjaktigt motiverats b?ra av ändelsen -gars? I bygdeuttalet växlar överallt denna ändelse med ändelsen -gas i ord som just betyda -gårds. Så låter Pilgårds i samma Boge socken Pilgars, Källgårds och Nygårds i nyssnämnda Atlingbo Källgas och Nöjgars, Mickelgårds i När än Mickelgars, än M-gas, Hallgårds i Alskog låter dagligdags där Hallgars, i Fröjel till o. med Hallges, men i Bara och Östergarn Hallgas liksom för övrigt Nygårds oftast blir Nöjgas o. s. v. Språkmännens förslag i relaterade tall kan ha sitt stora intresse, men tvingande skäl föreligga säkerligen icke, övertygande utredning saknas. Och härtill kommer nu även att för 300 år sedan fanns blott \”Frigårds\” i Boge. men i Fårö och Atlingbo hette det Frigges liksom ännu i Hemse och När. Under tidens gång \”förtydligade\” man så namnen i Boge, Fårö och Atlingbo till Frig-gårds, men lwto de övriga vara i fred, troligen på grund av ortsuttalet, nu skall det ändras igen och det vackra Friggårds alldeles utplånas!
I detta sammanhang torde det inför allmänhetens bedömande vara nödvändigt att även skärskåda inställningen till ett par namngrupper. Först då den avsevärda gruppen på -ers. Den har i det stora hela lämnats oberörd, dock bör anmärkas, att namnet Bönders, som är förhärskande i Klinte. alldeles försvinner för gårdens ursprungliga namn Ganne, likaså Remmers i Västergarn för Lauritse, och det måste heta Ducker i Bro och Lauter å Fårö för Duckor eller Duckars och Lauters, likaså Vike för Vikers i Boge men ej i Lärbro, därom äro båda förslagen ense. Ty vare sig det är fråga om naturbeteckningen vik eller fornnordiska personnamnet Vik med dess varianter Vike, Vikar, kan man icke där undgå vittnesbördet av äldre skriftformer. (En tankeställare ger, i förbigående sagt, också namnet Gutenviks i östergarn, då gården väl aldrig legat vid någon vik, och vid mitten av 1600-talet skrevs Guttnewijs fast socknens egen präst Neo. gard på sin tid skrev Guttenviks anledningen outforskad).
Däremot har man ej kunnat biträda språkmännens förslag att Bu-ters, som finns i Eskelhem, Hörsne, Hogrän och Väskinde skulle i sistnämnda församling, där det uttalas Buttare, ändras till Butter, ehuru äldre skriftformer nog kunde föranleda därtill, men det verkar obegripligt och får bero på bättre utredning. Till samma slutsats har man nödgats vid behandlingen av jordregistrets alla 7 namn Botels, som vid mitten av 1600-talet skrevos Botels. Här är namnet på ett särskilt för Gotland bekant helgon, Botolf (äldre Botulv), men kan ock vara ett förskrivet Botair, som avses i Botes (Etelhem, Rone). Med stor tvekan har man upptagit sistnämnda form för Botels i Gerum, men däremot icke kunnat ändra något av de sex andra, av vilka språkmännen drista sig föreslå formen Botels i Lau oeh När med motiveringen \”är väl ett ursprungligt Botulvs\”, ty det är just vad alla de andra också måste vara, eftersom Botolf på gutniska blivit Båtel (så att t. o. m. en särskild gutnisk ljusstake ännu heter båtel!). Ej heller har man i Lantmäterikontoret kunnat antaga språkmännens förslag att ändra namnet Sigers i Eksta till Siger (uttalet är Sigare), men låta det vara oförändrat i Havdhem, där uttalet är Säjk- sare, vilket just betecknar namnet Sigsarve i åtminstone 5 socknar av 7, däribland grannsocknen När. Många liknande exempel, där bygdeuttalet utan vidare fått dirigera språkmännens ändringsförslag, kunde ytterligare anfäras, men skulle här föra för långt, en hel del kräva också specialbehandling. Blott den stora gruppen namn med ändelsener må beröras. Här har man icke kunnat godtaga förslaget att stryka r utom i följande: Burger (Lummelunda), Bäner (Eksta), Flenviker (Hangvar), Gloser (Gammelgarn), Hallfoser (Dalhem), Roter (Hejnum), Tiricker (När) och Uglauser (Ugloser, Etelhem), men icke Gisslauser (Lärbro) eller Kullder (Garda), fast allmogeuttalet här utelämnar r, men de äldre skriftformerna stå fast därvid. Även Laxer i Boge har måst, i brist på utredning ,lämnas oförändrat, då språkmännen försiktigtvis blott föreslagit sockenuttalet Laxare, vilket blir obegripligt, om det icke avser Lagsarve = Lages arvingars gård, som alltså bort föreslås. Anmärkas kan ock att Boticker i Anga ändrats till Båticke enligt uttal och som i Eskelhem.
En följd av nu avhandlade inställning till namnen i deras nuvarande skick har därför också varit att den hävd som uppstått genom att namnformer, i det hela oklanderliga, bevisligen allmänt använts i flera hundra år eller i senare tid kommit till en mera markant användning och såmedelst vunnit burskap, ha i möjligaste mån lämnats oförändrade, en ståndpunkt som även språkmännen i vissa fall måst biträda. – Några exempel må också här anföras. Allekvia i Endre och därmed även i Vallstena (bygdeuttalet på bägge ställen är Allkväje icke Allkvie), vilka namn båda säkerligen till sin uppkomst ha samma historia bakom sig såsom tillhörande gårdar belägna i närheten av stora allmänna utmarker, helt visst fordom betydande betesmarker och i så måtto tillhörande Gotlands odlingshistoria (kvi(a) betyder ju också fårfålla) varjämte namnet i V. just visar att namnet i Endre icke står i någon som helst relation till Kvie i denna socken (såsom Stångkvie i Stånga till Kvie i Burs och möjligen även till K. i Lojsta liksom Angebjärs i Anga till Bjärs i Norrlanda, båda en gång tillhörande \”Norlandz – fjärding\”.) Dr Gustavsons motivering för A. i V. är också påfallande svag: \”då s-ändelsen i varje fall skulle ändras föreslås — Geologiska kartans form\”.
Men vad auktoritet har denna?
Vidare må som exempel anföras: Bengts i Östergarn, som redan Neo-gard i sitt eget pastorat använde och som är den ordentliga uttalsformen för det föråldrade Bens eller Bents, Katthamra och Katthammarsvik i samma socken (icke Katthamrevik) äro nog så väl kända att förslaget blir rena löjligheten. Ytterligare erinras om Björksarve och Varplösa (Verplösa) i Björke, bondeuttalet Bössare och Värplause kan inte få råda, ty det kan väl ändock ej vara fråga om annat än björk och varp. Anmärkas kan slutligen att med största tveksamhet godtagits Stjärnarve i Eksta för Stenarve som i de äldsta handlingar skrives Stennarve, vars första del mycket väl kan vara det gotländska stjenne = stjärna.
För fullständighetens skull måste nu också här till sist följa en redogörelse för Lantmäterikontorets inställning till de omständliga principerna i Språkmännens särskilda P. M. och deras senare förklaringar.
Vad då vidkommer gdrdsnamnen råder det ingen meningsskiljaktighet om första punkten, namnen på -vede och -frede, dock att hävd nödgat till reservation i ett fall. Andra punkten avser återförande av det gotländska au i namn som återgivits dels med ou t. ex. Oudungs (Bunge) för Audungs eller Ousarve (Fole) för Ausarve m. fl., dels under Gotlands hela svensktid med o i Koparve (8 socknar), Kopungs (3 s:nar), Snosarve (3 s:nar) och Snovalds (6 s:nar), sistnämnda åtgärd av tvivelaktigt värde, då den står så isolerad och dess berättigande blott är lokalbefolkningens vardagsuttal, isolerad står den med hänsyn till dagsuttalet av t. ex. Snaudar (Sproge), Sprauge och Gautum in. fl. som icke föranleda åtgärd och dessutom ställer en inför t. ex. Odvalds (5 s:nar), som väl riktigast borde skrivas Audvalds efter personnamnet Audhvaldr, vidare Oxarve, om det nu verkligen är Aukarsarfa, Hoburg (Fårö, Sundre) och Hogrän m. fl. Med all aktning för det forntida äkta, har Överlantmätaren här stannat för det gamla vedertagna och ansett ändring föga påkallad.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1942
N:r 4

Överflyttningen av Sproge församling.

Anmälan om inträffad ledighet till kyrkoherdetjänsten i Eksta pastorat torde enligt kammarkollegiets mening ej påkalla annan ändring i kollegiets hemställan om överflyttning av Sproge församling från Eksta till Hablingbo pastorat m. m. än att hemställan om förordnandet för numera avlidne kyrkoherden F. Muckenhirn att från 1 januari 1941 vara kyrkoherde i Eksta, Levede och Gerums församlingars pastorat förfaller.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 oktober 1940
N:r 248

Idrott och sport.

\"\"

1801 riksorienterare på Gotland.
Distriktet leder hittills i Götaland.

Resultatet av Riksorienteringen för Gotlands del föreligger nu klart hos distriktsledaren Bertil Björck och av de siffror han samlat framgår att Gotland haft 1,801 deltagare i Riksorienteringen. Då distiriktet endast har åtta föreningar som idka orientering och tillhöra förbundet får Gotland en ganska förmånlig kvot att räkna med och har därigenom tagit ledningen bland Götalands distrikt. Huruvida den blir slutgiltig är ännu för tidigt att yttra sig om, då alla rapporter ej äro klara, men man kan ju alltid hoppas.
Disiriktsledaren är på det hela taget nöjd med resultatet – Visby blev dock delvis en negativ överraskning och A 7 hade säkerligen kunnat få ut flera, än 36.

Deltagarsiffrorna äro följande:
Från AIK 319, från Hemse 72, Klintehamn 744, Stånga skolidrottsförening 32, Levede IF 63, Slite IF 80, Roma IF 23. De militära arrangörerna: 1 18 176, A 7 36, ö. F. 0. 87, KA 3 267, Fältpost 18203 70, fp. 18124 95, fp. 28332 52, fp. 18131 37, fp. 18321 45 och 90155, Visby, 203. Sammanlagt 1,801.

Visby ined i \”fyrstads\”brottningen!
Enligt vad som i dag beslutats kommer Visby att ställa upp lag i \”fyrstadsbrottningen\”. De andra deltagarna i kvartetten äro Huvudsta, Uppsala och Nynäshamn.

Militär skidtävling i Italien.
Stockholm. (TT.) I samband med\’ världsmästerskapen på skidor i Cortina d\’Ampezzo den 1-10 februari 1941 anordnas en militärpatrulltävling av samma slag som tidigare förekommit i S:t Moritz, Garmisch o. s. v. Denna militärtävling går den 7 februari. Sverige har ännu icke fått någon inbjudan till denna tävling, men överste Bertil Uggla i Militära idrottsförbundet framhåller för DN att vad som kan göras också bör göras för att få en svensk militärpatrull att starta i Italien.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 24 oktober 1940
N:r 247

Levide bör stationen heta.

Järnvägsstyrelsen har intet att erinra mot att namnet på järnvägshållplatsen Levede i Levide kommun ändras till Levide.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 oktober 1940
N:r 244

Idrott och sport.

\"\"

AIK vann pokalen i Allklubbars
112 startande. – Dött lopp mellan toppmännen.

Det blev AIK som hemförde det av dir. Sundström uppsatta vandringspriset för tävlan mellan Gotlands samtliga orienteringsklubbar, men det skedde först efter en spännande uppgörelse med huvudkonkurrenten VIF, som låg mycket väl till i början. Vid tävlingen inträffade den sällsyntheten att både de bästa orienterarna för dagen, Bernhard Pettersson, AIK, och Gösta Löfkvist, VIF, nådde exakt samma tid, 1,32,55. Banan gick i Stenkyrka med start vid den natursköna Ihreviken i Hangvar och mål vid Stenkyrka skyttepaviljong. Banan mätte c:a 11,7 km. och hade sex kontroller, vilket torde vara det mesta som förekommit i tävlingar på Gotland.
Resan med gengasbussarna gick som nämnts till Ihre gård i Hangvar och starten hade förlagts till de vackra skogssluttningarna invid Ihreån och nere under de stora klintarna, som ligga på vägen ned till viken. Startplatsen låg 300 m. väster om vattenkvarnen, dit löparna fördes efter en liten snitzling från vägen. Frågan var nu om banan skulle gå över till Stenkyrka eller tvärs över landsvägen och ut åt Elinghemsmyren till. Det blev det förstnämnda och kontroll nr 1 låg vid nordspetsen av träsket 1,300 m. S andra n i Snipklint. Andra kontrollen låg vid östra kanten av det öppna fältet vid us i Grausne norra, tredje utgjordes av ödetorpet 100 m. norr au i Grausne södra, den fjärde nordspetsen av jordhöjden 300 m. söder n i Ringvide, den femte låg på vägen där denna skär västra kanten av höjdsluttningen 1,000 m. SO Stenkyrkehuks fyr och den sjätte låg vid nordspetsen av höjden 800 m. NV punkten 50,1. Målet låg vid Stenkyrka skyttepaviljong 300 m. söder sockengränsknäet NV punkten 51,2.
Till första kontrollen var det jämn och likformig skogsterräng och; det fordrades att man Var en smula försiktig där, då det var mycket ont om hållpunkter, till andra kontrollen däremot gällde det att bara hårdköra. Ödetorpet var också lätt att hitta, men missades icke desto mindre av flera storlöpare. Fvran var ganska marig och vid den femte var det rätt gott om vägar att välja på. Skärmen stod vid vägen till fyren och för den som samtidigt sökte efter telefonledningen så var det en enkel sak att komma rätt. Terrängen mellan femte och sjätte bestod av åsar och myrar och det fanns därför goda möjligheter att bli ordentligt blöt, därtill var det svårorienterat då kartan till en del var ofullständig. Den senare hälften av banan var tungsprungen på grund av vätan i markerna men f. ö. betecknades den som intressant och lagom krävande. Det var liksom vid DM Sven Nordberg och Stig Kuhlau som klarat av detta viktiga uppdrag till allmän belåtenhet.
Av de 147 anmälda uteblevo inte mindre än 35 och av dessa voro 18 från 118, vilket synes vara ett väl kraftigt manfall redan från början. Men 112 startande är likväl en vacker siffra, som endast överträffas av AIK:s och Allehandas korporationstävlingar.
Starten gick med en minuts mellanrum och började kl. 10. Sedan ett tjog löpare släppts i väg förflyttade vi oss pr buss till målet, där arrangörerna riggade upp radio för landskampen samt ordnade med utspisningen och mottagningen av de tävlande f. ö.
Kl. 11,45 dök första man upp i buskarna, det var Arne Pettersson, VIF med nr 14 och 10-15 meter efter sig hade han Gösta Löfkvist, VIF, med nr 29. Det blev en utmärkt tid för Löfkvist på 1,32,55 och en god början på VIF:s lagplacering, då även tredje man i mål, Eifel Rosendahl, tillhörde denna klubb. Fem minuter efter Löfkvist kom emellertid Bernh. Pettersson, AIK, och eftersom han startat som nr 34 så skulle tiden bli ungefär lika, ja, den blev exakt lika. Två av de bästa på ,samma tid – skulle någon slå dem? Man trodde att AIK:s Löfquist skulle slå VIF:s denna gång, men hans tid gick ut kl. 12,30. Två min. senare kom han dock in i mål och blev alltså ytterligare en gång slagen med några minuter av sin namne.
Nu gällde det att räkna på lagpriset. AIK hade två man på fina tider. VIF hade Löfkvist och Arne Pettersson. Utslaget föll mot slutet av tävlingen då Ture Fohlström och Georg Johansson i AIK löpte in på 1,34 resp. 1,44 och därmed säkrade segern åt sitt lag. De militära deltagarna gjorde i denna tävling en stark insats och hade en mycket jämn inbördes kamp. 1 18 blev bäst och kom på tredje plats men A 7 var endast fem minuter efter. Fänrik Benckert, A 7, var en av de fem som nådde under 1,40. KA 3 hade två man bland de tio bästa men sedan sprack laget betänkligt, pålitlige Kronlund, som var elfte man i DM, blev nu nr 54.
Problemet om vem som skulle räknas som individuell segrare löstes på ett behändigt och populärt sätt av Löfkvist, VIF, som avstod förstaplatsen till sin äldre kamrat Bernhard Pettersson. Den förre hade förlorat över ett kvart på att leta efter ett par kontrollanter medan Benne \”spikade\” samtliga genom att löpa försiktigare och noggrannare. Löfquist, AIK, försatt sin segerchans redan vid första kontrollen, som han letade efter i tio min., det hjälpte inte att han sedan gick 2,000-m:s-sträckan till andra på nio min. Ture Fohlström gjorde åter en god tävling och kan väl näppeligen undvaras i budkavlelaget – gårdagens tävling blev på sätt och vis en uttagning till nästa söndags stora slag. Olle Johansson, Gute, sjunde man, ställde upp utan löpträning, men hittade perfekt i stället. Gute i övrigt kom långt i skymundan, då de bästa pojkarna voro borta på annat håll.
I VIF startade två Stenkyrkabor, men de hittade inte nämnvärt bra i sina hemtrakter, ty en måste bryta, då han gick från första till tredje direkt och den andre blev 82:a man av de 88 som fullföljde. Bland dem som bröto märktes juniorsegraren från DM, Bertil Lindfors, AIK, och Magne Malmberg, AIK.
Vid prisutdelningen riktade K. A. Booberg några erkännande ord till VIF:s Löfkvist och tackade Norberg och Kuhlau för den goda banan. Jupither i VIF tackade deltagarna för det intresse de visat tävlingen och utbringade ett fyrfaldigt leve för orienteringen. AIK fick mottaga den ståtliga pokalen fylld med blommor och varje man fick silverplaketter, VIF:s lag fick bronsmedaljer. 18 pris utdelades för de individuella prestationerna.

Prislistan:

  1. Bernhard Pettersson, AIK, 1,32,55, 2. Gösta Löfkvist, VIF, 1,32,55, 3. Gösta Löfquist, AIK, 1,34,40, 4. Thure Fohlström, AIK, 1,34,55, 5. Fänrik Benckert, A 7, 1,39,40, 6. 515/1 Olsson, KA 3, 1,41,03, 7. Olle Johansson, IF Gute, 1,44,48, 8. Georg Johansson, AIK, 1,44,58, 9. John Eklund, VIF, 1,45,20, 10. Fänrik Petersen, KA 3, 1,45,27, 11. B. Lundell, 1. 18, 1,45,42, 12. Arne Pettersson, VIF, 1,45,55, 13. Furir Viderström, A 7, 1,46,03, 14. R. Ebbsjö, 1. 18, 1,46,16, 15. Albin Ingmansson, A 7, 1,46,57, 16. Ede Magnusson, AIK, 1,48,05, 17. S. Karlsson, 1. 18, 1,48,26, 18. 901 Fransson, A 7, 1,49,38, 19. S. E. Lundstedt, 1. 18, 1,49,53, 20. Olle Andersson, VIF, 1,49,53, 21. Erik Olsson, VIF, 1,50,38, 22. Eifel Rosendahl, VIF, 1,51,25, 23. Gustaf Karlsson, VIF, 1,51,37, 24. T. Dahlgren, 1. 18, 1,52,22, 25. 328/6 Lundquist, KA 3, 1,52,35, 26. A. Gardelius, VIF, 1,55,38, 27. Hans Nordin, Slite IF, 1,55,57, 28. Ivar Klang, 1. 18, 1,57,15, 29. K. Larsson, 1. 18, 1,57,42, 30. B. A. Pettersson, AIK, 1,57,49.

Lagtävlingen:

  1. AIK, 8,15,33, 2. Visby IF, 8,44,41, 3. 1. 18, 9,02,39, 4. A 7, 9,07,48, 5. KA 3, 9,39,16, 6. VIF II, 9,46,08, 7.1 18 lag II, 10,53,45, 8. AIK II, 11,09,25, 9. Slite IF, 11,30,54, 10. IF Gute, 11,37,52.
    Över 1,500 riksorienterare på Gotland.

Livlig tillslutning också i går. – Borgmästaren löpte prickfritt.
Riksorienteringens sista söndag samlade ett stort antal deltagare liksom vid föregående tillfällen och arrangemanget synes ha varit verkligt populärt. Av hittills ingångna rapporter framgår att 1,549 personer på Gotland ha avlagt godkända prov i riksorienteringen, men då saknas ännu uppgifter från A 7 och två fältposter och KA 3:s siffra har angivits såsom ungefärlig till 300 deltagare. Definitiva siffror komma att lämnas under veckan.
I Visby startade 122 deltagare och av dessa blevo 117 godkända, dihav 70 herrar och 47 damer. Starten för banan gick vid Katrinelund och sedan gick den i en bäge österut och sedan ned till förra söndagens mål vid Skrubbshage. Det var även denna gång flera spänstiga herrar och damer i 40-50-åren som deltogo och bland dem märktes borgmästare H. Löwenberg, som klarade kontrollerna prickfritt och löpte banan på den fina tiden 1,01. Bankvaktmästare J. Ahldow med fru, köpman Jöns Lundberg, artist Ture Carlsson samt hrr E. Johansson, H. Öström och John Ahlberg, den sistnämnde 51 år och äldst i Visby för dagen, kunde ståta med godkända prov. Fru Mehler kom igen också denna gång och sprang prickfritt på utmärkta 1,15. Bra gjort vid 49 år.
Snabbast för dagen var Mats Vesterberg med 44 min samt Åke Persson med 46 min. Bästa dam var Dagny Larsson med 52 min. och därnäst systern Rut Larsson med 55 min.
Allmänna meningen var den att banan nu var något svårare än förra söndagen, triangelmärket på Hällarne beredde en del svårigheter och kontroll 4 var heller inte särskilt lätt.

De i går rapporterade proven äro följande.
start. godk. herrar damer
AIK 122 117 70 47
Stånga 32 32 31 1
KIK 110 104 104 –
Slite 46 46 35 11
Levide 29 29 28 1
Hemse 38 35 25 10
Ö. F. 0. 88 87 87 –
Fp 18203 77 70 70 –
\” 18124 92 92 92 –
\” 28332 71 52 52 –
\” 18131 38 37 36 1

Stockholm, 21 okt. (TT.) Riksorienteringen för alla avslutades på söndagen på över 600 hemmabanor i landet. Trots tävlingsorienterarnas egna stora arrangemang deltogo omkring 20,000 män och kvinnor i provet. Sammanlagt ha cirka 90,000 personer varit med i detta friluftsfolkets beredskapsprov.

Kvällsorientering.
anordnas i morgon kväll av Visby IF. Banan går i närheten av Visby och är c:a 7 km. lång. Samling sker vid Söderport kl. 18,30. Karta, Visbybladet eller Armens förläggningsorter. Startavgift 50 öre. Alla intreserade äro välkomna.

Nytt stort nederlag för VIF. AIK leder Div. I utan poängförlust.
Gotlandsfotbollen avverkade åter en omgång i går och i Div. I spelades två matcher, där utgången blev den väntade, d. v. s. segrar för AIK och A 7. VIF tycks alldeles ha fallit ihop sedan Viktor Petterson lämnade sin plats på vänsterinnern och fick åter ett kraftigt nederlag på halsen med 5-2 mot A 7. Det stod 3-1 i halvtid och A 7 var överlägset även efter pausen då Lundh fick resignera för en straff och ett skott av vänsterinnern. VIF-centern reducerade mot slutet till 5-2. Matchen bjöd inte på något av intresse, därtill var överlägsenheten alltför markant.
I Slite utkämpade hemmalaget en jämn och god kamp mot AIK-arna och ställningen var 2-2. AIK spurtade emellertid och lagade till en seger på 4-2. AIK leder överlägset serien utan poängförlust och med 16-3 i målkvot. Slite möter VIF nästa söndag och torde av allt att döma få två poäng i denna uppgörelse.
I norra serien fortsätter Fårösund sin obrutna segerrad, men fick i går två spelare justerade, varför det blir ovisst mot Stenkyrka nästa söndag.
Alva leder södra serien med 5 poäng närmast följt av Hablingbo, Fardhem och Burgsvik. Hårda och växlande strider som vanligt i denna serie. Märklig par stora förlust i Hablingbo som nu har tätt sin elva i fullt slag.

Norra serien:
Fårösund-Bro 2-1
Stenkyrka-Boge 5-1
Södra serien:
Hablingbo-Hemse 5-1
Fardhem-Vänge 7-1
Ljugarn-Burgsvik 3-4
Rone-Alva 1-4

Ånyo oavgjort Danmark-Sverige.
Danskarna ledde 3-1, \”Mulle\” Holmqvist utjämnade 1 elfte timmen.
Den dansk-svenska fotbollslandskampen spelades på söndagen i Köpenhamn inför en rekordpublik på 42,000 åskådar, bland vilka befunno sig konungen, drottningen och kronprinsparet.
Matchen inleddes med ett danskt anfall och svenske målvakten fick omedelbart ingripa. Tempot var från början högt uppdrivet och danskarna höllo sig nästan oavbrutet på den svenska planhalvan. I 4:de minuten sköt svenske h. i. Holmqvist ett bra skott efter passning från Nyberg. Danskarna kommo åter upp mot det svenska målet och högeryttern sköt men Bergquist räddade säkert. En svensk hörna från vänster i 12 min. gav icke något reslutat. Strax efter drogs ett svenskt anfall upp och h. i. Holmqvist sköt en rullande boll som skarvades i mål av Jonasson. 1-0 för Sverige. Danskarna gåvo emellertid icke tappt och i 21 min. utjämnade Kai Hansen till 1-1.
Vid ett danskt anfall i 35 min. nickas bollen mot mål, där Bergquist lyckas rädda till hörna, på vilken Kai Hansen skjuter i mål. 2-1 för Danmark. Efter en svensk frispark, omedelbart åtföljd av en dansk, är det färdigt för ett nytt mål av Kai Hansen som utnyttjade en miss av Emanuelsson. 3-1 för Danmark efter 37 minuter av första halvlek. Tack vare den svenske målvaktens goda spel kunde danskarna trots intensiva anfall icke notera några flera fullträffar före halvtid, som alltså ingick med dansk 3-1-ledning.
Då 28 min. av andra halvleken gått kommo svenskarna upp i ett anfall, varvid h. i. Holmqvist på nära håll slog bollen ur den danske målvaktens händer och i mål. Ställningen var därmed 3-2 till Danmark. Efter denna framgång för svenskarna gingo dessa till nya angrepp och i 31 min. hade Knut Johansson ett skott tätt över. Danskarna svarade emellertid med samma mynt och efter en dansk hörna i 38 min. klarade Emanuelsson ett danskt skott på mållinjen.
Den danska segern föreföll att vara säker, tills Holmqvist i 41 min. slog på ett hårt långskott från 30 meter vilket via målvaktens händer gick i mål. Ställningen var därmed 3-3. Båda lagen gjorde nu sitt yttersta för att avgöra matchen till sin fördel. 1 42 min. hade den svenske högerhalven ett vackert skott tätt över och minuten efter blev det svensk hörna, dock utan resultat.

Blomberg, Alfta, svensk mästare i orientering.
Lätt SM-bana i Karlskogatrakten.

Erik Blomberg från Alfta i Hälsingland blev årets svenske mästare i orientering på den förnämliga tiden 1,36,48, nära två minuter före närmaste man, som var Vägne Gustavsson, Enebyberg. Tävlingen gick i de skogrika. gränstrakterna mellan Karlskoga stad och Grythyttans socken omkring tre mil från Karlskoga. Via fyra kontroller, som voro placerade vid tjärnar och ödetorp, sträckte sig den 12,5 km. långa banan ungefär i nordostlig riktning upp till Rockesholm, där målet var förlagt omedelbart i närheten av sjön Skärjen. Banan fick gott betyg överlag, ehuru en del ansåg den vara i lättaste laget.
Strax efter kl. 9 gick första löparen i mål men någon mera anmärkningsvärd tid kunde dock icke noteras förrän nr 31 Olov Olsson, fjolårets distriktsmästare i Göteborg, numera hemmahörande i Brännan, Härnösand, anlände. Han hade 1,42,45 och den tiden stod sig en stund. Det var först nr 72 Gustav Bergkvist från Västerås, som lyckades pressa tiden med 31 sek. Sedan dröjde det gott och väl en timme innan nästa segeraspirant difik upp. Det var nr 147 Vägne Gustavsson, som löpte banan på tiden 1,38,35. Det såg länge ut som om tiden skulle bli dagens bästa när plötsligt nr 225 Erik Blomberg blev synlig i skogskanten och i rasande fart satte kurs mot målet. Hans tid blev 1,36,48 och det rådde knappast någon tvekan om att mästartiteln var hans, vilket också blev fallet. Bland de allra sista kom dock en farlig medtävlare, nämligen Sven Johansson, Enskede, som gick in på tiden 1,39,29, vilket räckte till en tredjeplacering.
Den nye svenske mästaren i orientering är 25 år gammal och har tidigare gjort sig känd som en god ban- och terränglöpare. Han har sålunda haft fina placeringar vid SM samt fyra gånger tagit DM i terränglöpning och en gång DM i orientering.
Prisutdelningen förrättades av major Killander, som i ett kort tal hyllade tävlingsdeltagare och funktionärer.

Prislistan: 1) Erik Blomberg, Alfta GoIF, 1,36,48, 2) Vägne Gustavsson, Enebybergs IF, 1,38,35, 3) Sven Johansson, IFK, Enskede, 1,39,29, 4) Gustav Bergkvist, IFK, Västerås, 1,42,14, 5) Olov Olsson, Brännans IF, 1,42,45, 6) Algot Öst, Rehns BK, Bollnäs, 1,43,16, 7) Holger Thorsson, Hellas, Stockholm, 1,43,37), 8) Erik Jonsson, Dala-Floda IF, 1,43,43, 9) Knut Andersson, Mölntorps IK, 1,44,01, 10) Gösta Eriksson, II\’\’ Goterna, Stockholm, 1,15,03.

Gårda lämnade jumboplatsen i allsvenskan.
Gårda-Sleipner 2-1, Brage-Göteborg2-1, Degerfors-Malmö 1-1.

Av allsvenskans lag voro sex i elden i går och de slutade med att Brage och Gårda vunno uddamålssegrar med 2-1 över Göteborg resp. Sleipner medan Degerfors endast klarade en poäng hemma mot gästande Malmö. Degerfors gick därigenom t. v. upp till serieledningen med en poäng före Elfsborg och, HIF men med två matcher mera spelade. Brage lade sig före Norrköping och i jumbofinalen vann Gårda varför laget kom till elvte plats och överlät den sista åt Sleipner. Landets elitserie är som sig bör ganska jämn – det skiljer endast sju poäng mellan de tolv lagen.
Div. II östra är slutspelad för hösten och här står Eskilstuna redan med det ena benet i allsvenskan, då laget nu tagit 23 poäng av de 24 möjliga, alltså utan förlust under hösten, Örebro SK ligger närmast på 15 p. och Surahammar på 13. F. d. allsvenskarna Hallstahammar samt Åtvidaberg, Finspong och Mjölby ligga på 12 p. i nu nämnd ordning, Västeråskamr. på 9, Husqvarna på 7 och Örebro FF sist med 5 poäng.
I- norra leder Reymersholm på 17, Hammarby och Sandvikens AIK på 13. Nynäshamn fortfarande sist. I västra leder Gais med 19 p. på 11 matcher medan Tidaholm har 18 p. efter 12 matcher. Örgryte ligger sexa. I södra slutligen leder Halmstads BK med 16 p., Halmia har 14 och Höganäs 13. Malmö BI jumbo trots segern över ledarlaget.

Det rätta tipsresultatet.
Danmark-Sverige 3-3 X
Hofors-Sandvikens AIK 1-2 2
Ludvika-Djurgården 1-1 X
Eskilstuna-Hallstahammar 5-2 1
Surahammar-Mjölby 3-0 1
Örebro SK-Husqvarna 3-1 1
Skara-Billingsfors 4-2 1
Kristianstad-Kalmar AIK 5-2 1
Värnamo-Landora 1-2 2
Huge-Brynäs 1-5 2
Bofors-Karlstad 2-2 X
Majorna-Wirgo 2-2 X
Hammarby-Värtan 2-2
Reymersholm-Nynäshamn 1-1
Västeråskamr.-Finspong 1-0
Åtvidaberg-Örebro FF 7-1
Lundby-Deje 1-0
Tidaholm-Varberg 1-0
Örgryte-Arvika 4-1
Halmia-Malmökamr. 5-1
Höganäs-Olofström 3-3
Malmö BI-Halmstad 2-0

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 oktober 1940
N:r 244

Över 9,000 ej elektrifierade gotlandsfastigheter.

Årliga fotogenbehovet över en miljon liter.
Enligt rapport till bränslekommissionen från Gotlands läns kristidsstyrelse utgöra antalet icke elektrifierade fastigheter inom nämnda styrelseområde 9,115. Den normala årliga förbrukningen av fotogen för belysningsändamål beräknas utgöra 1,050,047 liter. De olika kristidsnämnderna rapportera följande . antal fastigheter sakna elektrisk installation (fotogenbehovet pr år inom parentes):
Visby stads 175 (5,000), Fårö 235 (20,500), Bunge 125 (15,000), Rute 117 (15,000), Fleringe 110 (5,300), Hangvars pastorat 217 (20,000), Lärbro 350 (35,000), Hellvi 1381 (18,900), Slite 170 (29,000), Boge 145 (11,500), Källunge och Vallstena 126 (20,000), Bäl och Hejnum 97 (9,555), Tingstäde 60 .(6,000), Stenkyrka m. fl. socknars 346 (45,000), Västkinde pastorats 492 (33,800), Barlingbo pastorats 248 (10,920), Roma och Björke 103 (8,000), Follingbo och Akebäck 108 (5,720), Vesterhejde m. fl. socknars 265 (20,000), Vall m. fl. socknar 173 (17,300), Sanda pastorat 366 (54,000), Eskelhems pastorat 270 (27,000), Dalhems 214 (20,000), Hörsne och Norrlanda 147 (12,000), Gothem 159 (26,100), Kräklingbo pastorats 205 (25,000), Katthammarsvik 246 (24,600), Ardre 65 (5,000), Vänge m. fl. socknars 367 (42,300), Hejde pastorats 224 (35,000), Klintehamn 249 (41,792), Eksta och Sproge 192 (20,000), Linde m. fl. socknar 230 (34,500), Levede och Gerum 162 (20,000), Hablingbo pastorats 195 (19,500), Garda gille 308 (52,260), Hemse m. fl. socknars 383 (38,500), Närs pastorat 284 (46,800), Burs 170 (30,000), Stånga 112 (14,820), Havdhem m. fl. socknar 224 (43,680), Grötlingbo och Fide 194 (27,400), Burgsvik 138 (2,500), och Vamlingbo m. fl. socknars 218 (35,000).

Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 oktober 1940
N:r 243

Omorganisation av Eksta och Hablingbo pastorat.

Visby domkapitel meddelar regeringen att från 1 maj 1942 intet hinder finnes från Eksta pastorats sida för en ändrad indelning och organisation av Eksta-Hablingbo pastorat.
Kyrkoherden i Eksta pastorat, F. Muckenhirn, har nämligen avlidit den 6 okt. i år, varefter hans efterlämnade maka är berättigad till tjänste- och nådårsförmån i kyrkoherdetjänsten till 30 april 1942. TI fråga om hinder från Hablingbo pastorats sida åberopar domkapitlet vad det anfört i yttrande till länsstyrelsen i maj 1 år i fråga om löneregleringför Eksta, Sproge, Levide och Gerum församlingars pastorat.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 17 oktober 1940
N:r 241

Dödsfall Hanna Höglund

Vår kära mor Hanna Höglund avled stilla i dag i en ålder av 87 år.
Sörjd och saknad.
Levede den 17 oktober 1940.
BARN och BARNBARN

Ett strävsamt liv har slocknat ut, En idog hand har domnat.
Din arbetsdag har tagit slut, Ditt trötta huvud somnat.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 17 oktober 1940
N:r 241

Idrott och sport.

\"\"

548 gotlänningar på riksorientering.
Ett populärt arrangemang med repris nästa söndag.

Riksorienteringen har redan i referaten från fastlandet beskrivits som ett mäkta populärt arrangemang och detsamma kunde gotlänningarna konstatera i går när de gåvo sig orienteringen i våld. Det var en särdeles pigg och trevlig stämning ute i skogsdungarna kring staden o. att vädret vår drypande fuktigt bekymrade man sig inte det ringaste om sedan man väl kommit i farten. Men hade man haft dagens vackra väder i stället så hade tillslutningen säkert blivit dubbelt så stor, ty vackert väder är nu en gång för alla A och O för all propaganda.
Tretton banor voro lagda för riksorientering på Gotland, därav sju civila, och hittills ha rapporterats 548 godkända prov, några fältposter ha ännu ej avhörts med sina uppgifter.
Visbybornas bana hade lagts av AIK och gick några kilometer öster om staden, där distriktsledaren Björck letat ut en trevlig bana kring Hejdeby- och Endrevägarna. Starten gick en bit ut på Follingboväg på det ställe där kraftledningen skär skogsbrynet, första kontrollen låg vid ett av torpen norr om vägskiftet (det gällde att ta rätt torp!), den andra kontrollen var taktegelfabriken vid Hejdebyväg sedan banan först gjort en krök åt norr och den tredje ock samtidigt svåraste var sydvästra hörnet av gläntan 600 m. SSO H i Hällarna. Sedan bar det rakt söderut, och nästa skärm stod på det ställe där kraftledningen skär Endreväg. Femte och sista kontrollen var ställd vid sydändan av åsen omedelbart norr om g i Skrubbshage och målet var förlagt vid ödetorpet vid s i Skrubbshage.
De aktiva orienterarna uppträdde just inte i några massor, men det fänns gott om ungt folk som ville pröva på vad orientering vill säga och tack vare det så fick Visby i alla fall sina 201 deltagare.
Därmed är inte sagt att äldre deltagare helt och hållet saknades. Där fanns nämligen både 40- och 50-åringar, som oribnterade och klarade sig med glans, mestadels prickfritt. Äldst i Visby var landskontorist Karl Liljeborg, 59 år, som hade gott om tid över på sitt prov. Länsjägmästare Ragnar Melin med fru klarade provet prickfritt på tiden 1,14 och bland andra spänstiga herrar och damer i de åren märktes hr D. Holmert, som hade kameran i högsta hugg hela dagen, dir. G. Vannerberg, fru Mehler och ambulanschaufför Sehmidterlöw. Av alla 201 startande i Visby blev ingen underkänd. Högsta tidstillägg som förekom för felinpriekade kontroller var 42 min, men tiden räckte likväl till för vederbörande. I medeltal torde provet ha klarats på en timme och den stipulerade tiden på 2 resp. 2 ½ timme är alltså väl tilltagen.
Snabbast på banan i Visby var Mats Vesterberg med 36 min. samt Birger Persson och Georg Johansson båda med 37 min. Bland damerna var Lizzie Lindfors den snabbaste med tiden 49 min., därnäst Rut Larsson med 50 min. Hemvärnet deltog med en trupp på 26 man.
Riksorienteringen kommer att gå även nästa söndag, då intresset visade sig vara så stort och det blir då givetvis en ny bana för deltagarna. De som deltogo i går ha rätt att ställa upp på nytt och det blir nog åtskilliga som komma tillbaka, för man hade ohejdaåt trevligt både vid och mellan kontrollerna i går. Kontrollanten nr 3 ansågs dock vara en något sträng herre men man fick ge med sig, när han konstaterade faktum och satte prickar för deltagarna. När man kom fram till den efterlängtade gläntan så satte man givetvis knappnålen mitt i den, men skärmen stod nu i kanten av gläntan och det blev några millimeters fel. Ett par damer voro fullt på det klara med att en av kontrollerna var felplacerad (!) och troligen äro de fortfarande av den uppfattningen, ty de ville inte lyssna på vad andra förklarade i den saken.
Naturvärnsfrågorna beredde inte något som helst hinder utan alla klarade sig smärtfritt från denna lilla examination om vad man har att iakttaga vid umgänget med naturen.
På landsbygdens banor var det ganska gott deltagande och mer skall det bli till nästa söndag. I Hemse, Klinte och Slite hade man runt 40-talet civila deltagare och Slite har redan lovat dubbelt så många orienterare till nästa söndag. I Hemse deltog bl. a. folkskollärare Kupper, som är 52 år.
De godkända proven fördela sig på följande sätt: Visby 201 delt. 162 manl. — 39 kv.
Klinteh. 40 \” 35 \” — 5 \”
Hemse 37 \” 28 \” — 9 \”
Slite 34 \” 31 \” — 3 \”
Levide 34 \” 20 \” — 14 \”
Roma 23 \” 16 \” — 7 \”
Ljugarn 3 \” 2 \” — 1 \”
I. 18 176 \” 166 \” — 10 \”
Summa 548 godkända prov, därav 460 manl. och 88 kv. 19 startande ej godkända.

17 mål i två Div. I-matcher.
8—0 seger för AIK, hårfin vinst för Slite.

I går spelades två matcher i den gotländska ”storserien” och resultaten av dessa vad målsiffrorna beträffar hade väl ingen tippare förutsett. Det blev mycket målrika matcher, vilket delvis berodde på att Gutavallen var synnerligen svår att spela på i det fuktiga vädret.
Dimman hängde tät över nejden och på planen var det något till halt efter all väta.
Segrare för dagen blevo Slite och AIK, som alltså togo skadan igen från DM, där båda lagen förlorade och blevo utslagna på samma dag, och det blev två ganska egendomliga matcher.
Slite, som mötte A 7 på förmiddagen, visade stor slagkraft redan från början och ledde efter ett tag med 3—0. Innan halvleken var slut stod det 4—2 till Slite.
Därefter kom A 7 med en uppryckningsperiod och det blev en synnerligen\” jämn kamp mellan lagen. Genom en straff och ett annat mål utjämnade A 7 ställningen och hade alla chanser att gå upp till ledningen. Man förivrade sig emellertid och i synnerhet centern, som var lagets stöttespelare, lade flera skott utanför. Kort före full tid lyckades Slite få in en boll bakom A 7-målvakten och segern gick till köpingen. I slitelaget märktes den unge högerinnern, som är mycket lovande samt centern Henry Karlsson; denne svarade för fyra mål, Andersson gjorde ett mål.
— I dagens andra match blev spelet i än högre grad lidande på det hala väglaget och det:var bara frågan om vem som kunde ha den bästa balansen och placeringsförmågan. AIK-arna visade sig vara VIF-arna överlägsna i den konsten och detta var en av orsakerna till den egendomliga resultatet. En annan orsak var den att VIF saknade två av sina bästa spelare, nämligen Viktor Pettersson och Svensson och därmed föll hela laget samman. I första halvlek tog AIK ledningen med 4—0 och efter paus blev det ytterligare fyra mål. ATK-arna släpptes fram alltför lätt och det blev många skott mot VIF:s bur, varav dock endast en bråkdel lämnade resultat.

Norra serien.
Boge—Fårösund 1—6.
Bro—Martebo 1—2.

Södra serien.
Klintehamn—Hablingbo 1—7.
Vänge—Rone 4—3.
Burgsvik—Fardhem 2—5.
Alva—Ljugarn 2—2.

Gotländska orienterare till SM-tävlingen.
Ev. fyra gotlänningar med.

Svenska mästerskapet i orientering nu om söndag uppe i Värmland kommer att få deltagande även från Gotland med ett par ev. högst fyra man. Gotland har som bekant två platser för deltagare i denna tävling och dessa få besättas med årets distriktsmästare samt ytterligare en välmeriterad orienterare. Gösta Lövqvist, VIF, är alltså självskriven och har bara att anmäla sig och som andre man har idrottsförbundet utsett Jan Silvén.
Som bekant har även tio militärer inbjudits till SM-tävlingen och där har Gotland fått en plats, som vikts för Ro bert Ahrling. Vid förfall för honom rycker Gösta Lövkvist, AIK, in.
Det kan mycket väl tänkas att det blir gotländskt deltagande också i damernas SM-orientering, men något bestämt kan ännu ej meddelas på den punkten. Gotland har rätt att representera med tre deltagare, som utses av idrottsförbundet och ev. aspiranter ha att anmäla sig dit innan den 20 dennes.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 oktober 1940
N:r 238

Gymnastikförbundets årsmöte.

Överste Dyrssen vald till vice ordförande.
Gotlands gymnastikförbund höll \’i går sitt årsmöte på stadshotellet under general G. M. Törngrens ordförandeskap. Under det gångna arbetsåret har gymnastiken på Gotland haft många svårigheter att kämpa med till följd av det oroliga världsläget men en vändpunkt synes åter ha inträtt genom tillkomsten av det stora propagandaarbete som just nu nedlägges för folkspänstens höjande. Denna omständighet betonades kraftigt vid årsmötet och föreningarna fingo uppmaningar att ta vara på de stora möjligheter att med denna propaganda som utgångspunkt arbeta för att tillföra gymnastiken nya anhängare.
Berättelsen för gymnastikförbundets verksamhet under arbetsåret 1939—40 innehåller bl. a. en statistik, som utvisar att föreningarnas antal varit oförändrat vid 42, att antalet avdelningar varit 33 mot 53 året förut, att antaiei aktiva gymnaster vår 522 mot 912, att antalet medlemmar var 2,054 mot 2,005 året förut, att antalet övningsbesök har varit 7,284 mot 17,097, att 12 flitdiplom utdelats samt att några bedömningar av elit- eller truppmärkesprov ej varit anordnade.
Statistikea visar som synes en synrerligen kraftig minskning jämfört med tidigare år. Detta är dock på grund av under året rådande förhållanden mycket förklarligt. På grun1l av militära irkallelser och brist på lokaler har gymnastiken på många platser legat nere. Inte mindre än 21 föreningar — alltså halva antalet — har icke kunnat rapportera några övningsbesök, och många av de övriga ha endast haft gymnastik under begränsad omfattning under mycket kort tid. Genom den folkspänstproända som sättes igång på hösten 1940 har man anledning anta att statistiken skall förbättras åtskilligt.
Arbetsutskottet har utgjorts av hrr C. Wendt, ordf., G. Unghammar, K. G. Andersson, C. J. Engström, H. Persson, fröken Tyra Möller och fru Anna Lisa Gottfridsson. Verkst. led. för folkspänstpropagandan: red. K. G. Andersson.
Ingen gymnastikfest har under året hållits på grund av förhållandena.
Distriktsmästerskapstävlingar i gren- och mellanhopp har på uppdrag av förbundet anordnats av Visby läroverks???, som — samtidigt ranerdnåde DM i längd och höjd utan anlopp.
Under arbetsåret har två ledaredagar anordnats, båda under hösten för genomgång av truppmärkesproven för manliga och kvinnliga gymnaster. 18 manliga och 9 kvinnliga ledare deltog.
Konsulentverksamhet har under året bedrivits i mycket begränsad omfattning av gymnastikdir. Unghammar.
Denne var på grund av militärtjänst under större delen av året förhindrad bedriva sådan verksamhet. Den planerade instruktörskursen för manliga och kvinnliga deltagare har måst inställas.
Förbundets årligen återkommande gymnastikläger för barn har i år varit förlagt till det natursköna Skälsö, där KFUM välvilligt upplåtit sin stuga och lottorna ordnade utspisningen. Inte mindre än 92 barn deltogo mot 75 året förut. Överledaren, folkskollärare Ivar Larsson, har utarbetat en särskild redogörelse härför.
Som bastukonsulent i förbundet under det gångna året har folkskollärare A. Gislestam, Hamra, fungerat.
Ett stipendium på 100 kr. har tilldelats en elev från Gotland, som deltagit i vinterkursen vid Gymnastikfolkhögskolan i Lillsved.
År 1939 erhöllo 15 föreningar redskap och under 1940 följande sex, nämligen Etelhems IF, Visby kvinnliga GF, Lau G o. IF, Källunge JUF, Tingstäde kvinnliga GF och Visby IF.
Förbundets tillgångar den 1 okt. 1939 voro 1,294: 88 kr., utgifter och inkomster under året ha uppgått till 6,731: 70 kr. och tillgångarna den 30 sept. i år voro 4,395: 25 kr.
Till ordförande i förbundet omvaldes general G. M. Törngren. I styrelsen omvaldes kapten Wendt, fru Anna-Lisa Gottfridsson, målare, C. J. Engström, red. K. G. Andersson, fröken Thyra Mäller, trädgårdsmästare H. Persson, löjtnant E. Källström, verkmästare E. Ericsson, ombudsman Gust. J. G. Pettersson, hr Hilding Nygren, agronom Wald. Ericsson, hr Hans Nordin, Slite, hr Hilding Westberg, Klintehamn, samt folkskollärarna A. Gislestam, Ivar Larsson, Levide, och Rud. Carlson, Gothem. Nyvalda i styrelsen blevo överste G. Dyrssen, gymnastikdirektör Gösta Löfgren, hr Otto Jakobsson, Visby, och folkskollärare Nils Åkerbäck, Stenkyrka.
Vid konstituerande sammanträde utsågs överste Dyrssen till förbundets vice ordförande, red. K. G. Andersson till sekreterare och målare C. J. Engström till skattmästare.
Till revisorer omvaldes inspektör G. Hellström och kamrer H. Wahlberg med arbetschef A. Söderling och fru K. Driessen som suppleanter.
Sekreta utskottet består av kapten C. Wendt, C. J. Engström och Hilding Persson med fröken Thyra Möller som suppleant, och till tekniskt utskott omvaldes fru Gottfridsson samt nyvaldes gymnastikdir. Löfgren och kapten Vogel. Suppleant löjtnant Källström.
Till ombud vid Svenska gymnastikförbundets årsmöte samt till ledamot i Gotlands idrottsförbunds styrelse valdes red. K. G. Andersson.
Arbetsplanen samt staten godkändes med en mindre ändring, och vidare behandlades frågan om organisationsanslag åt föreningar samt ansökan om erhållande av gymnastikredskap.
Till gymnastikkonsulent samt till generalombud för gymnastikfrämjandet valdes gymnastikdirektör Löfgren och till bastukonsulent A. Gislestam.
Sekreteraren lämnade till sist en redogörelse om Folkspänstpropagandan, hur den organiserats och hur den kommit i gång. Han manade föreningarna att varje vecka meddela distriktssekreteraren om antalet avdelningar och gymnaster nu och motsvarande tid förra året samt om den successiva ökningen av gymnaster. Vidare bör samarbete med ideella o. politiska föreningar inledas där detta ej tidigare är gjort. Föreningarna ha nu ett enastående tillfälle att värva medlemmar till rörelsen och böra alltså ta vara på dessa möjligheter på det rätta sättet. En sak bör man dock ha i minnet och det är att inte blanda samman elitfolk och nybörjare, då kan det hända att nybörjaren tröttnar och ger upp.
Innan mötet avslutades utdelades förtjänstplaketter till Hilding Vestberg, Klintehamn, och fröken Thyra Möller, Visby.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 oktober 1940
N:r 238