För biskopsvisitationen

i Levide pastorat meddelas här slutlig redogörelse.
Till församlingarnes kyrkostämma voro hänskjutna åtskilliga frågor till afgörande.
— Gerums församling gillade samtliga förut omnämda förslag. För förslegot ok uttaxering af två öre på fyrk för bildande af en orgelfond, hvilket förslag skulle behandlas vid nästa ordinarie kyrkostämma, uttalade sig enhälligt de närvarande.
— Levide församling beslöt, att de af kyrko- och skolråden väckta förslag skulle afgöras på nästa ordinarie kyrkostämma i samband med upprättande af inkomst: och utgiftsstaten, Enligt biskopens önskan föredrogos dock för stämman förslagen nu, hvarvid de närvarande enhälligt yttrade sig för desammas gillande. En mängd såsom obrukbara angifna inventarier afskrefvos nu af stämman.
I sitt ämbetsmemorial framhöll tjenstförrättande v. pastor, att-det ej varit honom möjligt att på den korta tid han bestridt pastoralvården i församlingarne vinna någon närmare personlig kännedom om alla de förhållanden, som torde böra nämnas. Det han anförde var mestadels sådant, som samtalsvis eller genom särskild efterfrågan kommit till hans kunskap. Sålunda ville det synas som vore det sedliga och religiösa förhållandet i församlingarne icke på alla punkter tillfredsställande. Oäkta barn förekommo, om ock ej många. Och nykterheten hade icke alltid och allestädes varit den bästa. Aaledningen till detta senare vore väl i väsentlig mån att söka deri att inom pastoratet funnes utskänkningsrörelse och ölförsäljning. För att motväga inflytandet från detta håll — särskildt med afseende på ungdomen — stiftades för några år sedan i Levide en nyktersförening af moderata tänkesätt, men hade ej vunnit den tillslutning den förtjenade och som önskligt vore. — Enligt uppgift utgjorde antalet baptister endast fyra. Ett tjugutal andra personer hade siutit sig till den valdenströmska rörelsen och bildat en särskild nattvardsförening; de voro dock ännu stundom närvarande vid de allmänna gudstjensterna i kyrkorna. Gudstjensterna, hvilka med undantag för ottesångsgudstjensten vid jultiden året om förrättades klockan 9—12 omväxlande i Levide och Gerum, besöktes någorlunda flitigt, mera af män än af qvinnor och minst, påfallande litet, af den ännu ej konfirmerade ungdomen. Att psalmsången lemnade mycket öfrigt att önska, kunde mera beklagas än varda föremål. för egeatlig anmärkning, då ingen af kyrkorna ägde orgel. Passionsgudstjenster, fåtaligt besökta, \’höllos fyra gåoger i hvardera församlingen. Bibelförklaringar hade ej förekommit. Till dopet framburos barnen inom en månad efter födelsen, oftare i hemmen än i kyrkan; vanligen skedde dervid samtidigt mödrarnas | kyrkotagning. Nattvardsgång äg«ae i regel rum fyra gånger om året i hvardera församlingen; deltagandet deri var ganska allmänt. Endast de ofvannämde frireligiöse gingo ej till nattvardsgången i kyrkorna. Konfirmation skedde hvartannat år, omväxlande i Levide och Gerum. Jordfästning hade deremot under de senaste åren alltid förrättats i kyrkorna: De allmänna husförhören omfattades med skäligen stort intresse. Läsrotarnes antal utgjorde i Levide fem och i Gerum två; af dessa läste somliga numera i skolan, andra, såsom förr var vanligt, ännu i hemmen. Bibeln eller åtminstone nya testamentet fans i alla hus; af andaktsböcker i öfrigt förekom ingen särskild mera allmänt, men för öfrigt flere af skilde författare. För barnaundervisningen sörjdes genom skolor i båda församlingarne.
Ett mindre sockenbibliotek fans, hvilket förr flitigt anlitats, men nu åter syntes allt mera falla i glömska.
Med anledning af hvad pastor anfört om det sedliga och religiösa tillståndet samt om nykterheten inom församlingarne förmanade stiftsschefen såväl en hvar enskild med hänseende till sig sjelf som i all synnerhet föräldrar och husfäder med hänseende till sitt husfolk att bruka nödig vaksamhet. För hvarje hem vore det ej allenast en hederssak utan alldeles en lifsangelägenhet, att tukt och nykterhet der herskade. Föräldrar borde tillse, att deras döttrar icke hängåfves sina trolofvade, innan äktenskapst genom vigsel lagligen knatits och af Guds ord helgats, och då nykterheten vore ett oundvikligt vilkor för hemmens frid och lycka och få laster så lätteligen och snarligen som dryckenskap förvandlade hemmen till stridens och förbannelsens nästen, börde en hvar till eget och andras väl så allvarligen beflita sig om ett nyktert lif, att äfven, derest starkare frestelse skulle vara för handen, hel och fullständig återhållsamhet dervid iakttoges; och att församlingarnes kyrkoherde härutinnan måtte föregå med godt exempel, hade: biskopen allvarligen lagt honom på hjertat. — Med anledning af att några få personer inom pastoratet bekände sig till den baptistiska läran, under det andra och några flere slutit sig till den valdenströmska rörelsen, framhöll biskopen vigten af en ren evangelisk lära, och då församlirgarne ägde en sådan, borde de högt akta och värna om densamma såsom sin dyraste skatt. Ytterst berodde visserligen allt på lifvet i Gud, men detta berodde ock i icke ringa mån af lärans renhet. Äfven här gälde det ordet: att man skall det ena göra och det andra icke låta. Beträffande den offentliga församlingsgudstjensten påvisade biskopen hurusom denna borde gå vid sidan liksom den ock till sin sanning betingades af den enskildes gudstjenst i hjertats hängifvenhet till Gud och af familjens, att husfadren efter sanningen kunde bekänna: jag och mitt hus vilja tjena Herren. Utan en ordnad offentlig gudstjenst vore en kristen församling ej tänkbar och än mindre ett kristet land och folk. Med besinnande häraf borde alltså församlingarne, både för sin egen skull och sina barns, slägte efter slägte, vinnlägga sig om den gudaktighetonus öfning, som vore nyttig till all ting och hade löfte om detta lifvet och det tillkommande. — Angående passionspredikningarne erinrade biskopen, att dessa numera på åtskilliga ställen förlagts till aftonen. Biskopen ville likväl till församlingarnes eget bepröfvande och afgörande öfverlemna, om någon förändring härntionan nu borde vidtagas. — Med anledning af att bibelföklaringar ej hållits uppmanade biskopen till anställande af jämväl sådana mera fritt ordnade gudstjensten, om icke på söndag, då, såvida icke presterligt biträde emeilanbt kunde erhållas, gudstjenstduplikationen kunde lägga hinder i vägen, så i stället åtminstone för en eller annan gång på någon söckendag. — Beträffande det heliga dopet framhöll. biskopen hurusom -detta, liksom ock mödrarnas kyrkotagning, rätteligen borde, derest icke helsoskäl derför lade hinder i vägen, äga rum i kyrkan, — Som s. k. kommnnionsförhör ej hållits, erinrade biskopen om lagens föreskrift i detta afseende; detta förhör borde dock till följd af förändrade tidsförhållanden numera få form af samtal. Om förhören så!unda ordnades, förklarade sig församlingarne gerna och med glädje vilja öfvervara och deltaga i desamma, som skulle medföra välsignelse.
Vid förfrågan om församlingarne voro nöjda med anordningen af de gudstjenstliga förrättningarne uttalades ien önskan om ändring endast i det afseende, att antalet nattvardsgånvgar höjdes från 4 till 6, så att nattvardsgång följaktligen ägde rum i hvardera församlingen hvarannan månad.
Angående häfden af prestgården, som för närvarande låg under laga skife, tillkännagafs på derom framstäld fråga, att någon anmärkning, åtminstone med hänsyn till sistförflutna året, ej var att i detta afseende framställa.
Tjenstförrättande v. pastorn förklarade å egna och kyrkoherdens vägnar, att några klagomål mot församlingarne ej voro att anföra. Församlingarne, som också förklarade, att de ej hade några klagomål mot sitt presterskap att framföra, uttalade dock sin önskan, att kyrkoherdetjensten fortfarande måtte uppehållas af v. pastor. Mot det inbördes förhållandet mellan församlingarne, presterskapet, klockarne, skollärare och lärarinnor framstäldes ingen anmärkning.
Under uttalande af de förmaningar, hvartill de vid visitationen vunna upplys ningarne i öfrigt kunnat föranleda, och sin tillfredsställelse särskildt med dett sätt, hvarpå tjenstförrättande vy. pastor befunnits hafva skött sitt värf, afslöt stiftsschefen kyrkostämman med att ånyo tillönska församlingarne Guds nåd och frid.

Gotlands Allehanda
Måndagen 15 November 1886
N:r 92.

För biskopsvisitationen

i Levide pastorat lemnas härmed en fortsatt redogörelse.
Gerums skolkassa befans vara i full öfverensstämmelse ved företedd redogörelse Angående i kassan såsom »utestående» angifna kronor 262:51, hvarå ingen förbindelse förefans, upplyste v. pastor, att denna summa vore en kassans fordran af kommunen. Med anledning häraf anmodades v. pastor att ofördröjligen affordra kommunen vederbörlig förbindelse å beloppet och att, i fall sådan förbindelse ej lemnades, till betryggande af kassans rätt genast vidtaga laga åtgärder, börande v. pastor till biskopen eller domkapitlet inom en månad efter visitationen inkomma med underrättelse om hvad i saken vidgjorts.
Levide kyrkas inventarier, arkiv och kassa öfverensstämde med inlemnade uppgifter. Om föreslagen afskrifning af en del böcker, handlingar och inventarier ville biskopen göra hemställan å kyrkostämman. Kyrkorådet beslöt ersätta det söndriga klädet till predikstolspulpeten med ett nytt äfvensom att låta reparera och förlänga knädynan vid altarskranket, viljande kyrkorådet föreslå församlingen att till betäckande af kostnaderna härför och till öfriga tillfälliga utgif:er anslå 40 kronor. Jämväl beslöt kyrkorådet föreslå en uttaxering af ett öre på fyrk till ökning af den redan förefintliga orgelfondens belopp. Vid granskningen af kyrkokassans förbindelser anmärktes, att å en förbindelse den ene borgensmannen var död och att å tre andra den ene borgensmannen var kyrkorådsledamot samt att å två andra förbindelser ene borgensmaunen ansågs insolvent, och borde de fyra förstnämda förbindelserna ofördröjligen sättas i lagenligt skick eller ock inlösas, skolande v. pastor inom en månad underrätta biskopen eller domkapitlet om de åtgärder, som för ändamålet vidtagits; angående de två sistnämda förbindelserna borde kyrkorådet tillse, att säkerheten för desamma blefve tillbörligen stärkt. — Kassaförvaltaren G. P. Larsgon tillkännagaf, att han af den föregående kassaförvaltaren P. A. Pettersson mottagit en nu företedd qvitteos af församlingarnes kyrkoherde å af honom för liqviderande af en bokräkning mottagna 22 kronor 50 öre under förklarande att han icke kunde godkänna denna qvittens, då någon qvitterad bokräkning å beloppet icke änuu mot: tagits af honom. Sedan kyrkoherden tillkännagifvit, att medlen icke kunnat af honom utbetalas, då vederbörande bokhandel förklarade sig icke hafva ifrågavarande fordran, förklarade biskopen den förre kassaförvaltaren böra till kassan redovisa nämda medel, såvida icke kunde utredas, att beloppet blifvit på angifvet sätt utbetaldt för kyrkans räkning. — Vid besigtning af kyrkan och kyrkogården anmärktes, att golfvet vid altaret innanför skranket behöfde genom bätte underlag stärkas och att grindarne till kyrkogården tarfvade reparation, hvarom förslag till kyrkostämman skulle väckas af kyrkorådet.
Levide folk- och småskolor inspekte rades, hvarvid förhöret leddes dels af biskopen, dels af läraren och lärarinnan.
På grund af att förfallolös bortovaro från skolan förekommit framstälda biskopen samma erinringar, som han förut gjort vid inspektionen i Gerum. — Iatet jordland förefans för undervisning i trädgårdsskötsel. Biskopen uppmanade skolrådet att ofördröjligen vidtaga åtgärder för anskaffsnde af sådant i förbindelse med nu pågående laga skifte. — Till underhåll och ökniog af det förefintliga sockenbiblioteket, som förnt flitigt anlitats, men för närvarande mindre användes, beslöt skolrådet att till församlingen hemställa om ett årligt anslag af tio kronor medels uttaxering. — Mot skolkassan var ingen anmärkning att fram ställa. I den s. k. brädkassan befans en förbindelse vara försedd mea borgen af kyrkorådsledamot; denna förbindelse skulle ofördröjligen försättas i lagenligt skick eller ock inlösas, hvarom tjonstförrättande v. pastor hade att insända underrättelse till biskopen eller domkapitlet. Säkerheten, som befans vara mindre god, å en annan förbindelse skulle förstärkas.
Ministerialböckerna granskades och be funnos under tjenstförrättande v. pastors tid vara förda med synnerlig noggranhet och ordning. Deremot befans att nämda böcker af församlingarnes kyrkoherde förts på ett allt annat än tillfredsställande sätt.
Med anledning häraf gjorde biskopen kyrkoherden allvarliga föreställningar om det pliktvidriga i ett dylikt förfariogssätt samt förmanade kyrkoherden att för framtiden bättre akta på ämbetets kraf. På grund af att, bland annat, intet enda vare sig kyrko- eller skolrådsprotokoll förefans under tidsperioder af flere år tillkännagaf kyrkdtherden, att kyrko- och skolrådssamman träden högst sällan förekommo, och förklarade biskopen ett sådant lagstridigt och om mycket ringa intresse för de vigtiga angelägenheter, kyrko- och skolråden hade åt sig uppdragna, vittoande förhållande vara att på det högsta ogilla och beklaga.
Följande dag förrättades högmässogudstjenst af v. pastorn, hvarefter biskopen från altaret talade till församlingsborna öfver 2 Samuel 5:24. Sedan förhör med den senast konfirmerade ungdomen verkstälts af biskopen samt hvar och en lemnats tillfälle att samtala med honom, trädde han åter inför altaret samt stälde några förmaningens och uppmuntrans ord till de närvarande, hvarefter han afslöt gudstjensten i vanlig ordning.
Vid innevarande års ingång hade Gerums kyrkokassa 1,183 kronor 41 öre och skolkassan 266 kronor 72 öre i bebållning; i Levide utgjorde behållningen i kyrkokassan 891 kronor 36 öre, brädkassan 474 kronor 85 öre och orgelfonden 155 kronor 5 öre.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 November 1886
N:r 91.

Mantals- och Skattskrifningarna

för nästkommande år komma att äga rum på nedannämda ställen och tider:
I norra fögderiet:
Nov. 12 kl. 10 f.m. med Hörsne pastorat vid

I södra fögderiet:

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 November 1886
N:r 89.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Med den vildsinte sällen Fredrik Vilhelm Nyman hölls igår ransaknivg å länsfängelset. Den häktade var af kronolänsman Dablbäck åtalad för hemfridsbrott å Burge gästgifvaregård i Levide samt för skadegörelse å dervarande häradshäkte, i hvilket han 6 dennes för sitt vilda uppträdande måst insättas. Genom : vittnena berättelser, hvilkas sanningsenlighet den häktade ej ville bestrida, styrktes, att han uppfört sig oregerligt å utskänkningsstället å Burge och vägrat derifrån aflägsna sig samt att han å häktet åstadkommit skada, som uppskattats till ett värde af 35 kronor.
Nyman dömdes att för skadegörelse å allmän egeadom undergå en månads fängelse samt för hemfridsbrott böta tjugu kronor, hvarjämte han förpliktades utgifva vittnesersättningar med närmare ett hundra kronor, Nyman, född 1854 i Levide, har förut varit straffad för tre resor stöld samt för våld å fjerdingsman och styffader. Han dömdes 1884 till allmänt arbete och lösgafs 24 sistl. Juli.

Tvist om tiondeersättning. Sedan arrendatorn af Visborgs kungsladugård A. Dassow hos k. m:ts befalluingshafvande avhållit att, enär den tiondeersättning af 75 kubikfot 6 kannor spanmål, hvilken enligtresolution 27 jan. 1870 angående lönereglering för presterskapet i Visby stads- samt norra landsförsamlingars pastorat, skulle årligen erläggas af nämda kunogsladugård, vore alltför stor för att kunna gälla endast kungsladugården, utan måste anses innefatta äfven den tiondeersättning af 25 kubikfot 2 kannor spanmål, somigenom resolution 9 april 1869 angående löner glering för presterskapet i Sanda, Mästerby och Vestergarns församlingars pastorat blifvit bestämd för den till Visborgs kungsladugård af ålder hörande och ännu vid tiden för berörda löneregleringars verkställande i dess arrende inbegripna lägenheten;Vestergarns holme i Vestergarns församling, helst förstnämda tiondebelopp nära motsvarade den afgift, som af löneregleringsnämden föreslagits böra utgå af kungsladugården tillsammavs med sagåa lägenhet, men Dassow, ehnru å sjelfva kungsladugården sålunda belöpte endast 50 kubikfot 4 kannor, dock fått, efter det hanu år 1875 öfvertagit arrendet af kungsladugården, och Vestergarns holme samma år blifvit särskildt för sig till annan person. utarrenderad, under åren 1875—1883 årligen erlägga lösen för 75 kubikfot 6 kannor spanmål till numera aflidne biskop Anjou, såsom innehafvbre af Visby pastorat, oaktadt denne samtidigt af arrendatorn af Vestergarasholme särskildt uppburit den derför bes:ämda tionden, delägarne i biskopens dödsbo måtte varda ålagdt att återbära ett mot sistberörda afgift svarande belopp för hvarje af nyssnämda 9 år med tillhopa 551 kronor 15 öre jemte ränta.
Genom utslag 10 nov. 1885 utlät sig k. m:ts befallningshafvande, att som dels genom rasolutionen 9 april 1869 blifvit stadgadt, att för den s. k. Vestergarns holme skulle, efter dåvarande innehafvarens af kyrkoherdebeställvingen i Visby pastorat afgåog, till kyrkoherden i Sanda pastorat årligen utgöras 25 kubikfot 2 kanuor spannmål, dels i resolutionen 27 jan. 1870 bestämts att i stället för tionde och öfriga jorden åliggande utskylder till presterskapet i Visby stads- och landsförsamlingars pastorat skulle af Visborgskungsladugård årligen utgöras 75 kubikfot 6 kannor spaumål; och enär Dassow icke ens uppgifvit, att biskop Anjou uppburit högre löneafgift för Visborgs kungsladugård än den, som enligt sistberörda resolution honom tillkommit, eller 75 kubikfot 6 kannor spaumål årligen, deu gjorda ansökningen lemnades utan afseende; hvarefter kammar-kollegium, på fullföljd talan, i utslag 8 mars 1886 yttrat, att som före löneregleringen inom ifrågavarande båda pastorat för Visborgs kungsladugård jämte den dermed då förenade ochi dess arrende iobegripna Vestergarusholme ostridigt utgjorts tionde med 16 tunnor samt denna tionde, jämlikt 6 å i förordningen om allmänt ordnande af presterskapets inkomster 11 juli 1862, dervid skolat utbytas mot bestämda afgifter; samt då den för Visborgs kungsladugård enlig: resolutionen 27 jan. 1870 faststälda afgift af 75 kubikfot 6 kannor span mål desto hellre måste anses afse kungsladugården ensam, som k. m:t redan derförut 9 april 1869 faststält en afgift af 25 kubikfot 2 kannor nämda sädesslag för den till Sanda pastorat börande Vestergarus holme, funne kollegium ej skäl att göra ändring i k. m:ts befallningsbaivandes utslag, och har k. m:t, på fullföljd talan, funnit besvären ej förtjena afseende.

Ur en olåst snickarebod vid Kullingbos i Källunge bortstulos natten till 14 dennez ett skrin med deri förvarade 15 till 16 stycken centrum- och andra borrar, en sickling, en brynsten, stänger eamt diverse andra finare snickareverktyg.

Om skilnad i trolofning hafva arbetare Niklag Rongren och Johanna Vedin anhållit hos domkapitlet.

Kyrkoherde E Kahl har hos domkapitlet anmälts af arbstare P. Rundberg, emedan han icke afgifvit vederbörlig dopattest för ev Rundbergs son, född 1879.

Fri från sin återstående strafftid har arbetare Johan Olsson från Vänge, hvilken hade dömts till lifstids straffarbete, på gjord nådeansökan förklarats af k. m:t.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Oktober 1886
N:r 85.

Anmärkningar vid kyrkoinventeringar.

Vid inventering 12 sistl. Augusti i Levide kyrka anmärktes en del bristfälligheter å förbindelser för utlånta medel samt att åtskilliga böcker saknades m. m, Domkapitlet har nu förklarat att med afbjelpande af den förstnämda bristen får anstå på af kyrkoherden Bolin begärd tid, hvaremot kyrkoherden Bolin ålagts att ofördröjligen tillrättaskaffa de saknade böckerna samt att i öfrigt senast inom sex månader hafva återförsatt allt i vederbörligt skick.
Vid kyrkoinventering 1 sistl. September i Endre var ej annat att anmärka än att det i kassan befiotliga kontanta beloppet syntes domkapitlet väl stort, varande dock domkapitlet förvissadt att medlen gjordes räntebärande.
Vid inventering 9 sistl. Augusti i Dalhem anmärktes att någon inventering ej der ägt rum efter den nye kyrkoherdens ditkomst, ehuru han tjenstgjort der så lång tid som två år. Domkapitlet har nottalat sitt ogillande, att inventering ej förr begärts och verkstälts, till följd hvaraf ou svårligen kunde utrönas genom hvilkens förvållande de saknade böckerna och handlingarne förkommit, samt anmodat pastor och kyrkoråd att anställa noggranna forskningar efter det saknade och senast inom sex månader inkomma med underrättelse, om det felande återfunnits eller ej.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Oktober 1886
N:r 85.

Ett vildt uppträde

ägde i tisdagsdags afton rum vid Burge i Levide. Förre kronoarbetskarlen Vilhelm Nyman tilltvang sig nämligen med våld inträde i utskänkningslokalen på Burge gästgifvaregård, der han misshandlade såväl värden som dennes dotter. Utkommen på gården begick han våld mot flere personer och uppförde sig ytterst vildsint. Efter stora ansträngningar lyckades man införa honom i häradshäktet. Bud sändes efter kronolänsmannen, som inom kort infann sig jämte en fjerdingsman. Den vilde sällen hade rasat som en vansinnig i arrestrummet. Kakelugnen var ifrån golf till tak fullständigt aedrifven och kaklen krossade samt en ganska massiv liggbänk sönderbruten i stycken, hvarjämte dörrposterna voro nedrifna och dörren delvis söndersparkad. Länsman Dahlbäck lät nu binda arrestanten, som med fångskjuts på e.m. infördes till Visby länsfängelse.
Nyman, som varit straffad för tre resor stöld, frigafs för ett par veckor sedan och var vid tillfället för dessa sina bedrifter något berusad. Han är hemmahörande i Levide, ogift och af medelålder samt ibe sittning af betydande kroppskrafter. Han är äfven misstänkt för att hafva begått en fickstöld.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 Oktober 1886
N:r 81.

Dödsfall Laura Katarina Båtelson

Tillkännvagifves Att Gud den allra högste, efter sitt allvisa råd, till sig behagat hädankalla Laura Katarina Båtelson, som efter en tärande sjukdom stilla och fridfullt afsomnade vid Leifves i Levide den 17 dennes i en ålder af 28 år, 10 mån. och 1 dag; djupt sörjd af föräldrar, syskon, öfriga slägtingar och många vänner.
Leifves i Levide den 17 September 1886.
Kristina och Jacob Olsson.

Kristus är mitt lif och döden min vinning.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 September 1886
N:r 77.

Södra tredingens lärareförening

hade i Hemse skolhus måndagen den 30 Aug. sitt årsmöte, bevistadt af ett trettiotal personer. Till ordförande utsågs skoll. A. T. Snöbohm, Levide, och till sekreterare skoll. Aug. Fredin, Linde.
Först företogos till behandling de från Centralstyrelsen för Sveriges allm. folkskollärareförening utsända ärenden: Revisorernas berättelse öfver verkstäld granskning af föreningen räkenskap och förvaltning under år 1885 upplästes och beslöt mötet lemna full ansvarsfrihet för Cen tralstyrelsen. Till ledamöter i Centralstyrelsen återvaldes de afgående, herrar A. F. Skoglund, E. Hammarlund, A. M. Stefanson och K. O. Sjölander och till revisorer herrar A. Bergman, Dannemora, Ang. Viderbäck, Upsala och P. Lagerblad, Tamba. Sekreteraren och kassaförvaltaren i Sv. allm. folkskollärareförening tillerkändes arvode för innevarande år, den förre 200 och den senare 100 kronor.
Centralstyrelsen hade i sitt årsmedde lande utsändt tvänne öfverläggningsämnen: 1:o) Om kommunalskolor och 2:o) Om betygsformulär för folkskolan.
I första frågan uttalade mötet i likhet med Centralstyrelson följande åsigter: att inrättandet af s. k. kommunalskolor skulle nedtrycka folkskolan till en fattigskola samt ionebära en orättvisa mot de mindre bemedlade och sålunda söndra de olika samhällsklasserna i stället för att närma dem till hvarandra; att den mera praktiska bildning, nämda skolor borde meddela, lika väl kan vinnas genom en utveckling af och öfverbygnad på den egeutliga folkskolan, blott understöd i lika bög grad kommer henne till del, och att på grand häraf läroverkskomitéas ifrågavarande förslag icke må vinna statsmakternas godkännande.
I andra frågan enades mötet om att antaga de formulär till både terminsflyttnings- och afgångsbetyg, hvilka Centralstyrelsen uppsati och till kretsarne utskickat.
Sedan skollärare Fredin derefter hållit en lektion om »blodomloppet och andedrägten,» vidtog åter öfverläggning om åtskilliga af ordföranden uppstälda frågor, hvaraf särskildt må nämnas: »Hvad kan skolan uträtta för att väcka varmare fosterlandskärlek hos folket och för att motarbata håglösheten beträffande allmänna angelägenheter?» i hvilken fråga flere ta lare uppträdde, frambållande särskildt att undervisningen i geografi och historia borde ske på helt annat sätt än hvad hittills varit fallet; i st. f. inlärandet af en mängd namn och siffror i geografien borde man för barnen framställa lefvande skildringar af landens natur, folklif, näringsväsen m. m., som vore egnadt att väcka barnens intresse; deklamera eller lära birnen sån ger, som passa för det land man skildrar; t. ex. »Känner du landet det härliga rika», då läraren genomgått Södermanland; »Du österhafvets öga sköna ö», då Gotlands geografi genomginges, och i st. f. att man hittills vid historienndervisnivgen nästan uteslutande sysselsatt sig med inlärande af årtal, krigshistorier och dylikt borde man för folkets barn skildra folkets allmogens ställniog under de olika tidskiftena, Åskådliggöra odlingens och samhällsskickets fredliga utvecklipg m. m. — Hvad beträffar frågans senare del hågens väckande för allmänna angelägenheter — uttalades önskvärdbeten af att man i folkskolans läsebok finge införd en afdelning, som på ett enkelt, lättfattligt språk framstälde det vigtigaste af Sveriges stats- och kommnnvoalkunskap.
Åtskilliga andra frågor voro äfven un der diskussion, men utrymmet tillåter ej en utförligare redogörelse.
Tjugutvå personer ingingo som ledamöter i Sveriges allmänna folkskollärareförening. Skoll. Snöbohm, som i 24 år varit föreningens ordförande, utsågs till denna befattning äfven för nästa år.

Gotlands Allehanda
Fredagen 3 September 1886
N:r 71.

Väghinder.

En större bro å allmänna landsvägen mellan Levide korsgata och Levide kyrka kommer 1, 2 och 3 instundande September att omläggas, under hvilka dagar resande i stället kunna färdas öfver s. k. Magnuse-qvior.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 Augusti 1886
N:r 69.