Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Levide socken ligger på södra Gotland.
Gårdsnamn: Ajsarve, Alskute, Bocksarve, Bofride, Bondarve, Bringsarve, Burge, Dals, Hallbåter, Lajves, Magnuse, Mallgårds, Ollajvs, Pejnarve, Prästgården, Sallmunds, Skinnarve, Skogs, Stenstugu, Tummelbos.
Tillkännagifves att min ömt älskade moder Chatarina Christina Siggelin efter ett kort lidande stilla afled vid Mallgårds i Levide måndagen den 31 Oktober 1892 kl. 6 f.m. i en ålder af 67 år, 2 mån. och 2 dagar; djupt sörjd och begråten af barn och barnbarn samt slägt och vänner.
Olivia Hansson,
född Siggelin.
Saliga äro de, som i Herran om dö.
Sv. Ps. 491, 1—2 vers.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 November 1892
N:r 169
Visby rådhusrätt.
För ärekränkning hade arbetaren A. Hellström instämt hustra Emma Romdahl, hvilken skulle ha beskylt honom för stöld. Söndagen 2 Oätober hade käranden jämte arbetaren Johan Larsson m. fl. kommit in till svaranden och druckit öl, Larsson hade dervid somnat på en soffa, då han under sömnen förlorat en portmonnä med inneliggande 33 kronor och hustru R. hade sedan spridt ut att Hellström tagit den, ehuru han sade sig ej ha varit ensam med Larsson.
Svaranden barättade att hennes 8-åriga dotter sett Hellström tillegna sig portmonnän, och då det blef fråga om densamma, hade hon tagit flickan med sig till Hellström och uppmanat honom, att om han tagit portmonnän i förvar för den rusige Larsson, han skulle återlemna den, på det att inga obehagliga rykten måtte komma ut.
Kärandeombudet, skrifvaren Flygare, bestred detta och erhöll 14 dagars uppskof för bevisning.
Målet mellan skomakaren P. A. Olsson och hustru Vilhelmina Andersson förevar Idag ånyo. Som vittnen på att svaranden skulle ha slagit orent vatten in i Olssons kök och förstört matvaror för honom — för hvilka han begärde 5 kr. i ersättning — hördes hustrurna Johanna Johansson och Anna Olsson. Böter 5 kronor och rättegångskostnader.
Södra häradsrätten.
(Skogs 31 Oktober).
Utslag. Jonas Nileson, Nasame i Tofta, åtalad för forsling af rapphöns vid förbjuden tid, ålades att med ed fria sig från åtalet.
— Sjöman Ferdinand Jakobsson, Burgsvik, dömdes att böta 25 kronor för misshandel.
Sjöman Erhard Larsson, åtalad i samma mål, frikändes, men dömdes att för uteblifvande från tinget böta 25 kronor.
— Hustru Anna Fredin, Vamlingbo, dömdes att böta 5 kr. för det hon olofligen beredt sig tillträde till fattighuset och der tagit sin bostad.
— Omyndige Karl Ulmstedt i Rone dömdes att till Katarina Duse, Bölske i Eke, erlägga i barnuppfostringshjelp 50 kronor årligen, tills barnet fylt 15 år.
— Handlanden Oskar Rakazinsky i Alfva dömdes för olaga maltdrycksutskänkning, äfven på söndag, att böta 40 kronor.
— Landtbrukaren T. Hellerströms käromål mot kommunalordföranden O. Malmros, Levide, ang. återbärande af hundskatt ogillades och ålades H. att ersätta Malmros med 25 kronor.
— Karl och Johan Karlsson, Qvie i Lojsta, åtalade för åverkan å anoexbemmanets derstädes skog, frikändes från ansvar.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 31 Oktober 1892
N:r 168
Uti en till k. m:t stäld och af k. m:ts bef. i Gotlands län till Kammarkollegium öfverlemnad ansökning har Levide församling anhållit, att till urvidgning af trädgård och planteringsland för folkskolan derstädes ett jordområde om, 3,465 ar måtte utan hinder deraf att samma jordområde inginge i den för kyrkoherdebostället 5/8 mtl krono Prestgården n:r 1 i Levide s:n faststälda skogshushållningsplan få emot en årlig afgäld af 50 öre för alltid afröndras från berörda boställe. Kamrsarkollegium har för sin del hemstält, att församlingen måtte tillåtas att för det uppgifna ändamålet afsöndra ifrågav. jordområde med skyldighet att derför till indelningshafvaren erlägga en mot en krona 4 öre svarande årlig afgäld af 14 liter spanmål hälften råg och hälften korn, att af församlingen lösas med penningar efter medelmarkegångspris, äfvensom att omkring det af: söndrade området emot boställets ägor uppföra och underhålla erforderligt stängsel.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Oktober 1892
N:r 161
Södra häradsrätten.
(Andra sammanträdet med höstetinget).
Värjemålsed. Hustru Brita Andersson aflade ed att hon ej häftade i 6 kronors skuld till Karl Hejdenberg — rest å köpssumman för ett kokreatur. Vi ha förut redogjort för målet.
— Handl. K. L. Krokstedt i Klinte friade aig med ed från anklagelsu att ha beskylt ofvaunämde K. Hejdenbergs dotter att hastulit en gräddkanna.
— Jakob Rondahl, Ragnsarfve i Alskog, skulle ha aflagt ed på att han ej olofligt kuggit skog å Ragnsarfve häradsskrifvareboställe. Han kom ej tillstädes.
Barnaföda. Emma Nilsson från Rone yrkade få barnuppfostringsbidrag af skomakaren H. L. Hansson från Grötlingbo. Svaranden kom ej tillstädes, hvarför han dömdes utgifva försutet vite med 5 kronor. Målet uppsköts till andra dagen af nästa sammanträde, då H. skall infinna sig vid 25 kronors böter.
— Katarina Dase, Bölske i Eke, hade instämt Karl Ulmstedt i Ronehamn och dennes förmyndare för att utfå 75 kr. årligen såsom uppfostringsbidrag till ett flickebarn, till hvilket Karl U. skulle vara fader. Karl erkände faderskapet och tyckte att 75 kronor kunde vara lagom, men denna uppfattning delades ej af förmyniseren, som inte ville veta af alltihop. Ulmstedt är blott 20 år gammal, Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.
Frans Johansson, Homa i Stenkumla, dennes föräldrar Joh. Sandelius och hans hustru samt arbetaren Karl Johansson, Källgårds i samma socken, voro af kronolänsman Svallingsson åtalade för bedrägligt förfarande, våld m. m, Frans Josansson hade under loppet af fyra år brukat Ringome i Mästerby, tillhörigt Nils Svensson. Efter afflyttningen derifrån hade Frans J. med våld skaffat sig tillträde till Svenssons lägenhet och derifrån bortfört hästar, kor, selar, vagnar, häckar, kälkar och en hel mängd jordbruksredskap, under påstående att det vore dels hans, dels hans faders. Härför yrkade åklagaren ansvar, emedan Johansson vid sin konkurs för en tid sedan i besvuren bouppteckning uppgifvit att dessa saker blifvit till Nils Svensson försålda. — Svaranden genmälde att eakerna aldrig varit Svenssons, utan hade han blott lånat dem till Ringome under de fyra åren. Aftalet med Svensson hade lydt, att J. vid uppgörelsen skulle få halfva egåndomsn; men istället bjöd Svensson ett ringa vederlag i penningar och ville att J. skulle afstå från den nämda lösegendomen. Då han ej kunde gå in derpå, tog han sin egendom med sig. Att han i bouppteckningen uppgifvit att Svensson köpt föremålen vore nog sant, men det hade han blifvit öfvertalad till, de hade i sjelfva verket alltid ägts af Johansson och Sandelius. Arbetaren Karl Juvhansson erkände att han hjelpt Frans J. att föra bort sakerna, men han hade ej annat vetat, än att J. vore ägaren. Åklagaren yrkade att F. Johansson och Sandelius skulle förklaras skyldiga att träda i häkte samt att Sandelius — såsom nuvarande innehafvaren — skulle åläggas afträda den omstämda lösegendomen till Svensson.
Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet, då svarandena vid hämtnings äfventyr skola vara tillstädes.
Inbrott i fattigstugan i Vamlingbo hade begåtts af fattighjonet Anna Fredin, Hon hade af kommunen blifvit anvisad annan bostad, men var ej nöjd med bytet, hyarför hon på detta sätt sökte skaffa sig inträde i fattigstugan. Hon erkände.
Lars Jonsson, Hemmor i När, yrkade ansvar å hemmansägaren Lars Levander, Liffor i När, för att denne vid ett tillfälle skulle hafva förbindrat kärandens tillträde till sin lägenhet, öfverfallit J:s hustru, nedhuggit fyra stycken träd och bortfört en gärdesgård, Svaranden nekade, och käranden erhöll uppskof till nästa sammaaträde, andra rättegångsdagen, för att styrka angifvelsen.
Oskar Rakazinsky i Alfva var, såsom vi förut nämt, af kronolänsman Lindström åta= lad att ha olofligt utskänkt maltdrycker. I dag hördes fyra vittnen. Nr 1 hade druckit öl hos R. lite jämt, dels inne i boden, dels utanför huset, utan att R. gjort invändningar. Nr 2 hade blott druckit på gungbrädena utanför. Nr 8 brukade bara dricka i boden och nr 4 hade sett personer upprepade gånger dricka öl både i boden, i boningsrummen och i köket, sön- och hvardagar lika, Efter den betan erkände Rakazinsky, likväl med tillägget, att han alltid varit noga med att förbjuda dem dricka inne.
Utslag vid nästa sammanträde.
I konkurs försattes färgaren Otto Gustafsson, Levide. Kronolänsman E. Eneman förordnades att taga hand om boet.
Norra häradsrätten.
(Andra höstsammanträdet å Alleqvia tingsställe).
Tilénska målen. I målet mellan Olof Olofsson, Nybingels i Gothem och kyrkoherde G. H, Tilén angående ärekränkning, hördes vid detta tillfälle flere vittnen. Ett afkärandens vittnen, fjerdingsmannen P. Cederblad, ville svaranden jäfva, enär hans åsigt om eden vore sådan, att han ej lämpligen kunde anförtros densamma. Som emellertid Cederblad förklarade, att han tillhörde statskyrkan och byllade dess högsta trossanningar, ehuru han skulle vara tacksam om han sluppe begå eden, som han dock ansåg bindande, ogillades jäfsanmärkningen.
Kärandens vittnen berättade nu:
Kyrkvärden Tomas Danielsson hade varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet 5 sistlidne Juli, men kunde ej bestämdt minnas de uttryck kyrkoherden haft om Olofsson. Dock ville ban erinra sig att pastor kallat honom en dålig husbonde. Han hade så klent minne, att han ej kunde komma ihåg, om pastorn användt andra uttryck.
Kyrkvärden Oskar Andersson, också närvarande vid samma tillfälle berättade, att då en hos Olofsson boerde qvinna, Kajsen Lundström, som kallats till kyrkorådssammanträdet, ej infunnit sig och Olofsson sagt, att han uppmanat henne att komma, hade kyrkoherde Tilén svaret, att det var en dålig husbonde, som ej kunde göra sig åtlydd af sina tjenare. Olofsson hade härpå genmält, att det icke vore mycket att rätta sig efter qvinnan, då hon ej talade sanning. Härpå hade pastor svarat, att Olofsson nog kunde ha mer behof att lära sig sanningsenlighet af Kajsen Lundström än hon af honom.
Fjerdingsman Cederblad hade hört pastor säga, att Olofsson vore en dålig karl, som ej visste hålla reda på sina tjenare, hvarför han ej vore värd bära byxor utan kjol. Hur skulle man begära annat af tjenarne än hvad husbonden företog sig, hade pastor vidare yttrat, hvarjämte han kallat Nybingelska huset osedligt och dåligt.
Å svarandens sida hördes:
Kyrkvärden Jöns Nilsson som ansåg att pastorn med sitt uttryck »dålig husbonde» endast menat att Olofsson ej gjorde sig åtlydd af sina tjenare. Vidare hade kyrkoherden sagt, att Nybingelska huset vore ett tvistigt hus.
KEyrkvärden Jakob Jakobsson hade ej mycket minne af hvad som passerat vid kyrkorådssammanträdet, men ville dock erinra sig att Tilén kallat Olofsson en dålig husbonde, som hade i afseende på att tala sanning mer att lära af Kajsen Lundström än hon af honom. Äfven hade pastor kallat Nybingelska huset ett tvistigt hus.
Käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
— I målet mellan kyrkoherde Tilén och samme Olofsson hördes också en mängd vittnen. Ett af dessa, hushållerskan Mina Lindgren, blef dock förklaradt jäfvigt, hvaröfver kyrkoherde Tiléns ombud anförde missnöje.
Skolläraren Viktor Karlsson berättade, att då han 2 Juli tidigt på morgonen skulle gå ett ärende till prestgårdep, hade han sett kyrkoherden och Olofsson gående framför in genom grinden till prestgården, der de stannade på planen, Vittnet hörde att O’ofsson talade i högljudd och vredgad ton. Pastorn hade vänligt bedt honom lugna sig och följa med in i arbetsrummet. »Hvad skalljag göra der, då jag är full eller galen?» — hade Olofsson yttrat. — »Jag har aldrig sagt att Olofsson är full» genmälde pastor, blott att jag af Olofssons uppträdande kunde tro, att O. ej är fullt pykter. Tycker ej O. det är opassande att komma så der tidigt på morgonen halfklädd och söka en embetsman för att förmå honom att ändra en embetsåtgärd?» Olofsson hade då vändit sig till vittnet med frågan : »Är jag full?» Härpå hade vittnet svarat: »Ja, inte är Olofsson riktigt normal, men om det är af ilska eller något annat vill jag ej afgöra.» Olofsson hade nu gått mot pastorn med knuten hand och skrikit, att han aldrig klagat på sitt husfolk, samt att det inte vora värdt att kyrkoherden hölle kyrkoråd för deras skull, hvilket vittnet ansett, enligt gotländskt språkbruk, vara deteamma som att Tilén ej skulle understå sig att hålla kyrkoråd.
Sofia Olofsson hade samma morgon, då hon varit att mjölka och kommit i närheten af prestgården hört skrik och oväsen. Sedan fick hor syn på Olofsson, som sade, »Jag förmanar barnen, hvad kan jag göra mera, då de ej lyda mig.» Olofsson knöt näfven och skrek, så att vittnet höll på att få dåndimpen och måste gå in till skolläraren för att lugna sig.
Arrendator Lindahl hade sett Olofsson gå efter pastor med knutennäfve.
Svarandeombudet anmärkte, att somliga för sed hafva att gå med knutna händer och att man sällan gaf en örfil med knuteu hand. Kärandeombudet lät genom åtbörder förstå att en näfve, knuten, mycket väl kunde användas till ett slag midt emellan ögonen.
Äfven i detta mål beviljades uppskof för vidare bevisning till tredje sammanträdet.
— Slutligen förekom målet mellan kyrkoherde Tilén mot Olofsson angående beskyllning för bruten embetsed, Här hördes såsom vittnen kyrkovärdarne Jakob Jakobsson, Oskar Andereson och Tomas Danielsson, hvilka alla varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet 5 Juli, Enligt deras samstämmiga uppfattning hade Olofsson vid detta tillfalle sagt åt kyrkoherde Tilén med afsetnde på vissa saker, som denne anfört, att han ej trott, det pastorn hade rätt att omtala sådana förtroenden för sin eds skull.
För vidare bevisning uppskof till tredje sammanträdet.
Att deponera värdehandlingar utan recipisse på deras mottagande är något som kan medföra stora obehag.
Aflidne major Claassens sterbhus hade till detta sammanträde instämt ägaren at Fole mekaniska verkstad hr J. Vigström med yrkan om utbekommande af 6,000 kr. pågrund af skuldebref, som fans i sterbhusets ägo. Vigström å sin sida hade genstämt och yrkade, att sterbbuset skulle till honom vid högt vite åläggas utgifva sagda revers jämte en aktie i Gotlands enskilda bank.
Enligt svarandeombudets berättelse förhöll sig saken så: Det ofvannämda skuldebrefvet var en förlagsinteckning som af Vigström hos Olaassen deponerats som säkerhet för erhållande af lån enligt accepter. Vid major C:s frånfälle bade två sådana växlar å sammanlagdt 3,500 kr. funnits hos sterbhuset, hvilka V. inlöst och dermed vore han utan vidare skuld, då han aldrig på sjelfva förlagsinteckningen erhållit några penningar.
Kärandeombudet medgat riktigheten af de inlösta växlarne. Då vid Claassens död kungörelse utfärdades till gäldenärer och borgenärer hade äfven Vigström infunnit sig och sagt sig ba skuld. Växlarne betalades efter vågon tid och då sterbbusutredningsmannen påmint honom honom att han hade ytterligare skuld — på grund af ioteckningen — hade han sagt, att den skulle nog betalas, ehuru han behöfde anstånd. Dervid hade ej alls något uppgifvits derom att inteckningen skulle vara blott en säkerhetshandling. Detta hade först kommit fram vid förnyade påminnelser, men att inteckningen varit en blott säkerhet fann kärandeombudet så mycket mera osaunolikt, som Vigström erbjudit sig att inlösa densamma med 3,500 kr.
Svaranden bestred kärandens framställning af saken, Som vittnen å svarandenssida hördes sakföraren Stenmark och sågverkägaren L. Baché., Bjerges, hufvudsakligen för att få upplysning om major Claassens sätt att sköta sina affärer. Dervid upplystes, att Olaassen i regel aldrig brukade lemna recipisse på mottagna värdehandlingar, att de ej bokfördeg, utan att å dem tecknades de belopp, för hvilka de voro pautsatta, samt att Ölaassen plägade bevilja lån mot växlar intill sådana belopp, för hvilka aflemnade säkerheter gälde.
Svaranden begärde och erhöll uppskof för vidare utredning till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1892
N:r 153
Norra häradsrätten.
(Hösttingets första sammanträde å Alleqvia i Endre 5—6 Sept.)
Djurplågerimålet mot hemmansägaren Gardell Boters i Anga, var vid detta tilltälle åter före. Ett vittne, Arvid Martell, infann sig icke, hvadan åklagaran begärde och erhöll uppskof med målet.
Barnaföda. Pigan Maria Elisabet Österdahl, Gannarfve i Hall, hade instämt husbonden Alfred Bjersander, Austers med yrkande om 75 kronor årligen till 15-års åldern för ett af henne 31 Mars i år födt barn, hvartill Bjersander vore fader. Denne nekade och hade genstämt Österdahl för beskyllning som ginge på heder och ära, Som han emellertid icke, såsom han blifvit ålagd, iakttagit personlig inställelse dömdes Bjersander att utgifva försutet vite med 20 kronor samt förständigades vid 50 kronors: vite att vid nästa rättegångstillfälle — företa dagen af andra sammanträdet — komma tillstädes, — I samma syfte som här ofvan nämts i fråga om ett 24 Dec, 1891 födt barn hade pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, instämt maskinisten Karl Magnus Juhansson, Tuale i Ganthem. Tre vittnen hördes, af hvilka det ena, arb. Fredr. Jako.sson från Ala, hade för svaranden mycket besvärande omständigheter att meddela, Uppskof till första dagen af tredje sammanträder.
— Äfven Helena Matilda Andersson, Gerungs i Rute, hade instämt Gustaf Oskar Pettersson, Vatlings i Fole. Parterna infunno sig ej.
— Med fria sig från att vara fader till ett af Anna Angusta Rosvall, Risungs i Rute födt barn, skulle vid detta sammanträde drängen Johan Lindqvist, Lina i Hörsne. Han hade ej infunnit sig. Då ej upplyst vore om svaranden besvärat sig ötver den ådömda elgången, sku!le härom bevis infirskaffis och ville rätten meddela yttrande vid tredje sammanträdet.
Ett högvigtigt mål. Bonden Anders Petter Andersson, Lilla Bjers i Stenkyrka hade instämt skräddaren Johan Carlsson, Tune och enkan Sjösten med yrkande om skadestånd af hvem det bäst gälda gitte för det Carlesoa vedhuggit några björkar, som svarandena ansett stå på af enkan Sjösten sedan gammalt arrenderad mark, då deremot käranden påstod att de stått på hans mark, Icke mindre än 8 vittnen hördes i målet. Svarandena begärde och erhöllo uppskof till tredje sammanträdet för att visa värdet af de nedhuggna björkarae, som kärandea värdsrat till 64 kronor, samt för att ådagalägga, att enkan Sjösten verkligen halt rätt att nedhugga dem.
För förfallolös utevaro från tingssammanträder dömdes K. H. Anderssov, Kams i Lummelunda, J; N. Badin och Maria Budia, Kyrkljufves i Vänge, att böta hvar och en 5 kronor.
För olaga ölutskänkning hade kronolänsman Boberg instämt husbonden Olof Johansson, hvilken förestod Magnuse skjutsstation i Gothem. Svaranden, som icke hade rätt att skänka ut öl åt andra än vägfarande, genmälde å stämningen att han såsom vägfarande ansett hvar och en som vore berättigad att taga skjuts. Dock bestred han att sådant ägt rum på sön- eller helgdag. För att styrka detta, erhöll åklagaren uppskof.
Såsom kronoombud hade länsman Boberg instämt Erik Petter Olsson, Hammars i Kräklingbo, angående rätt till släketägt, Saken rörde sig derom, att, ehuru Hammars vid laga skifte fått sig tillskiftad jord från Tjengvide länsmansboställe icke derå befintlig släketägt medföljt, utan fortfarande skulle tillhöra Tjengvide, hvilket ock var den uppfattning af saken, som t. f. förste landtmätaren i en lemnad utredning visade sig äga. Kronoombudet yrkade, att svaranden dels skulle ergätta den släke, som han sålunda ondandragit länsmansbostället, räknadt under preskriptionstid, dels mot skälig ersättning lemna väg till dyan och plats för släkeps uppläggande. Svarande bastred käromålet. Uppskof erhölls till andra sammanträdet för utredning.
Misshandel. Åklagaren hade instämtj drängen Johannes Pettersson för våld mot Oskar Jacobsson, båda vid Granskogs i Dalhem, Målsägaren berättade: En dag hade han och avaranden gått på en åker och plöjt. Svaranden hade då velat tvioga Jacubsson att använda en oduglig plog, och då han vägrat detta, med storändan af ett jernskodt piskskaft tilldelat honom ett slig öfver venstra ögat, så att detta svullvat till och blodvite uppstått. Målsägaren hade genast gått hem och tvättat blodet af sig samt derefter gå:t till Kräklingbo och för länsmannen anmält missbandelv. Han hade haft men af den i 14 dagar.
Svaranden deremot hade följande att förmäla: Vid den omnämda plöjoingen hade han, som körde med bästar, en liten stålplog, då deremot Jakobsson, som hade oxar, af dessa en »unger stäut», en tung plog. Pettersson, som sade sig ha yttrat att det var »djäurplaugerei» att låta oxarne gå med den tunga plogen, hade då föreslagit ett byte, då hästarne bättre orkade med den tyngre plogen. Då Pettersson böjt sig ned föratt byta om plogarne, hade Jakobsson dängt honom i hufvadet så att två blåa svullnader uppkommit, af hvilka ban haft men i 14 dagar. Han hade då gifvit Jakobsson ett slag med sin piska, som dock icke var jernskodd, utan bade Jakobsson sjelf med fiograrne »krattat upp» såret för att få det stort. Målsägaren begärde 25 kronor för sveda och värk, men svaranden ansåg ej det hela värdt mera än 3 kronor. Åklagaren yrkade ansvar för misshandel. Utslag vid tredje sammanträdet.
Oskar Nyström, Helvigs i Fole, hade instämt landtbrukaren Karl Larsson, Bondarfve, med yrkande att utfå 2,500 kr. i skadestånd derför att svaranden som blifvit utsedd till syssloman för det under exekutiv försäljning liggande 1/4 ma tal Lilla Helvigs, hindrat käranden att sköta egendomen, hvadan förlust för honom uppstått. Svaranden bestred; uppskof till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.
En svarande, som medger. Samme kärande som i förra målet hade instämt hemmansägarne Lars Nordström, Lilla Råby i Hejdeby, och E. H. Fagerlund med yrkande att hvem bäst gälda gitte måtte till honom utbetala en summa af 3,257 kr. på grund af en köpeskillingsrevers, som, efter det han köpt 1/4 mantal Lilla Helvigs af Fagerlund, befannits häfta vid egendomen. Nordström hade i sin ordning sålt hemmanet till Fagerlund, men då det utröntes, att hen ej hade med saken att skaffa, skildes han från målst. Fagerlund påstod att han underrättat Nyström om köpeskillingsreversen vid köpet, hvilket bestreds af käranden.
— Nå medger Fagerlund att betala den omstämda summan?
— Jo, naturligtvis betalar jag bvad jag är skyldig.
— Jaså, vill Fagerlund verkligen betala köpeskillingsreversen ?
— Ja, det kommer inte på fråga.
— Såå? Då skrifver jag i protokollet att Fagerlund medger att betala 3,257 kronor?
— Ja, för all del;
(Nordströms -rättegångsbiträde hviskar: »Förstår inte Fagerlund, att häradsböfdingen frågar, om ni vill betala till Nyström?»)
Fagerlund: Jaså, nej för tusan, det vill jag visst inte;
Hans bestridande togs nu till protokollet och domaren frågade:
— Nå, hvad säger Fagerlund vidare?
— Ja, 25 kronor från Garda och hit kan väl inte vara för mycket.
Emellertid uppsköts målet till första dagen af tredje sammanträdet för vidare bevisning.
Gothemsmålen. Husbonden Oiof Olofsson, Nybingers i Gothem, hade instämt kyrkoherde G. H. Tilén derstädes med yrkande om ansvar för ärckränkping. Som konsistorieombud var förordnad kyrkoherde Friberg i Källunge. Stämningen innehöll, att svaranden inför kyrkorådet, der äfven andra personer voro närvarande, sagt att Oiofsson vore en dålig husbonde, act på grund af bans dåliga ex:mpel man ej kunde begära bättre af hans tjenstfolk, att han lefvat ett osedligt lif i fira år, att han ej vore värd att bära byxor, att han vore sämre än en mindre vetande menniska, att Olofssons hus i flere år varit ett otuktshus m. m.
Svaranden förklarade, att detta vore osanDing hvart enda ord, hvilket kunde bevisas med kyrkorådets justerade protokoll.
Kärandeombudet, sakföraren Stenmark, anmärkte: Ja nog har det förts underliga protokoll i Guthem, men så galet vore det nog ändå inte, att sådant som stämningen innehöll finge inflyta.
För att inkalla vittnen uppsköts målet till första dagen af andra sammanträdet.
— Kyrkoherde Tilén å sin sida hade instämt Olof Olofsson för det denne med hot i ord och åtbörder velat tvinga honom tilländriug af mot bonom beslutad kyrkorådsåtgärd.
Kyrkoherde T. berättade: Den 2 Juli på morgonen hade han mött O.ofsson i närheten af prestgården i upprördt tillstånd. Han hade då frågat:
— Vill Olofsson mig något?
— Jo, det kan hända det. Vill ni ta tillbaka det der kyrkorådsboslutet.
— Det beror ej på mig utan på kyrkorådet.
Under det de sedan följts åt till prestgården hade Olofsson upprepat sin anhållan häftigt och knutit näfven tätt intill kyrkoherdens ansigte.
— År ni ej nykter? — hade kyrkoherden frågat, hvilket uppretat Olvfss,n än mer. Då ban sagt sig ssola processa med kyrkoherden, hade denre yttrat:
— Det kan bli ganska dyrt.
— Det har jag råd till,
— Den råheten skall jag föreöka ta bort.
— Det duger pastorn ej till.
lär hade Olofsson varit så ursinnig, att kyrkoserdea befarat handgripligheter, derest ej skolläraren i detsamma kommit till. På grund af allt detta gjorde kyrkoherden mot svaranden olvannämda yrkanden.
Svarandeombudst, det samma som i förra målet, förklarade kyrkoherdens framställning i allt väsentligt vara falsk. Olofsson hade visaerligen varit upprörd, men ej hotat, och hade endast bedt, att kyrkoherden måtte borttaga hans namn från en kallelse, som kommit två hang tj-nare till del att inställa sig för kyrkorådet på grund af osediigt lefverne. O.ofsson hade aldrig, såsom pastor i skrifvelse sagt, angifvit tjenarne härför. Svaranden yrkade ansvar för obefogad rättegång. Uppskof till andra sammanträdet första dagen tör bevisning.
— Likaledes hade kyrkoherde Tilé i instämt samme Olofsson för beskyllning mot honom i sittande kyrkoråd att ha brutit sin embetsed. Då de omnämda tjenarne kommit för kyrkorådet, bade Olofsson nekat att ha angifvit dem samt yttrat: »Om jag sagt något eller inte gör det samma, ty pastorn bar i alla fall brutit sin embatsed».
Svaranden förklarade: Om Olofssons yttrande varit sådant hade han varit straffvärd.
Men förhållandet var ett annat. När käranden först kommit till Gothem, hade förhåll ndet varit mycket vänskapligt mellan honom och O:ofsson. Denne hade då i förtroende mellan fyra ögon sagt mycket åt kyrkoherden, som denne sedan, när förhållandet blef spändt dem emellav, bragt till offentligheten. Olofsson hade ansett sina yttranden fälda under tystnadens helgd, och hans mening med yttrendet inför kyrkorådet hade varit, att pastor Tilén svikit detta förtroende.
Kyrkoherde Tilén bestred denna uppfattning. Uppskof för vittneus hörande beviljades till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.
För ärekränkning, bestående deri, att svaranden skulle beskylt honom för att ha förorsakat den eldsvåda, som i Mars månad timade vid Sojvide i Sjonhem, hade muraren S. Johansson i Visby instämt arbetaren Lars Jakobsson Åkarfve i Sjonhem. Denne nekade, Uppskof för bevisning till nästa sammanträdes första dag.
Södra häradsrätten.
(Höstetingets första sammanträde vid Skogs i Levide 5—6 Sept).
Ärekränkning. Karl Nilsson, Nygårds i Vesterhejde, hade instämt Lars Andersson för att denna skulle en dag förliden månad beskylt honom att ha stulit två fläskskinkor. I skadeersättning ville han ha 100 kronor. Svaranden nekade och yrkade å sin sida ersättning för sin ioställelse med 15 kr, Målet uppsköts på kärandens begäran till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
Utfående af en fordran på omkring 230 kr. yrkade nämdeman O. R. Pettersson, Liffride i Stånga, af L. N. Lagergren, Gumbalde, Svaranden företedde qvitto å 202 kr, af det omstämda beloppet. Kär. ville ej neka för namnteckningen, men visste säkert att han aldrig fått några pengar. Förattstyrka detta fick han uppskof till andra dagen af 3:e sammanträdet.
Jordstvist. August Andersson, Mickels i Silte, ville att Lars Larsson, Snovalde, skulle till honom ötverlemna en jordlapp, hvartill A. tror sig ha bättre rätt. Svaranden genmälte, att den omtvistade lotten befunnit sig i Larssons och dessförinnan i fars och farfars oqvalda ägo sedan storskiftet 1814, då den tilldelades hemmanet såsom vederlag för annan jord. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet,
Olof Olofsson hade instämt Alf. Lundqvist, Hemse, för att få 96:50 för en ko, som L. köpt på en aukt. Svaranden hade uttagit genstämning å O. för att denne sålt kon under uppgift att hon snart skulle kalfva, hvilket dock ej blef sf. Han hade måst sälja kon för 65 kr. och ville nu ha skilvaden jämte åtskilligt i rättegångskostnader.
Johan Ansin, Tofta, hade instämts för det han skjutit en rapphöna på förbjuden tid. Ansin erkände.
Bråkig hade en dag i somras K. P. Jönsson varit å lägerplatsen Visborgs slätt, hvarför han instämts af länsman Svallingsson. Han erkände.
För olaga ölutskänkning hade kronolänsman J. A. Lindström åtalat handelsbiträdet Oskar Rakazinsky. Han försvarade sig med att han ej kunde veta hvart de ölköpande kunderna gingo för att förtära varen. Så ofta han sett dem stanna inom lägenheten hade han kört af dem. Nekade för öfrigt för anklagelsen.
Uppskof för vidare bevisning.
Barnaföda. Anna Bokström, Klinte, yrkade att af Jakob Hägg, Loggarfve i samma socken, årligen tills barnet fylt 15 år eller kan sig sjelft försörja utfå 96 kr. årligen i underhåll för att 22 Juni d. å. födt fickebarn. Svaranden nekade till faderskepet. Uppskof för bevisning förebringande.
För olaga ölutskänkning hade kronolänsman Lindström instämt värdshusidkaren i Hemse Louis Münrer och värdshusidkerskan i Burgsvik Fredrique Krokstedt, Den förre nekade för förseelsen, hvadan målet uppsköts till andra sammanträdet för vittnens anskaffande. Den senare, som har rättighet att utskänka maltdrycker åt spisande gäster, medgaf att hon låtit äfven andra gästar få maltdrycker. Utslag afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.
Återgång af köp. Det af oss förut omnämda målet mellan Stånga kommun och L. N. Lagergren, Gumbalde i Stånga, angående öfverlemnandet af 10 tunnland myrjord, afsöndrade från Stånga annex, hvilken jord Lagergren skulle ha köpt å kommunens vägnar och efter uppdrag af kommunalstämman, men sedan vägrat att lemna kommunen och la farit den i eget namn, behandlades vid detta sammanträde. Kärandeombudet företedde åtskilliga intyg, af hvilka framgick, att Lagergren på stämma 1886 verkligen fått ett sådant uppdrag, ehuru blott muntligt. Svaranden nekade härtill, alldenstund ingenting härom finnes i något stämmoprotokoll. Målet uppsköts på båda parternas begäran till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
I målet för olaga utskänkning af maltdrycker och vin mot Josefina Österberg, Klintehamn och Fr. Kahl, Ljugarn, förut af oss omnämda, afkunnas utslag vid nästa sammanträde.
I hundskattemålet mellan T. V. Hellerström och Olof Malmros hördes 3 vittnen, som skulle intyga, att H. under året haft 2 hundar. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.
Oskar Jakobsson, Garda, erkände skriftligen att ban gjort sig skyldig till olaga utdelning af punsch och konjak. Utslag aftunnas v.d nästa sammanträde,
För underlåten väghållning var arrendatorn af Vestergernsholm K. O. H. Karlsson instämd af kronolänsman Svallingson. Förseelsen skulle bestått deri, att Karlsson efter starkt snöfall 13 mars i år ej skottat upp vägen, utan hade fjerdingsmannen i distriktet måst låta andra personer verkställa arbetet. Vittnen intygade att vägen 14 Mars varit igensnöad och ofarbar. Utslag afkunnas vid tredja sammanträdet.
Ansvar för bedrägligt förfarande hade på angifvelse af f. nämdemannen Engström yrkats af kronolänsman Svallingson å Karl Karlsson, Mafrida i Vestergarn, för hvilket mål vi förut redogjort. Protokoll öfver hållet polisförhör hos Karlsson uppl stes, hvaraf framgick att K. sagt sig förlorat de båda reverserna och ej vetat hvar de befannit sig tills han fått höra att grannen G. Bolin innehade dem. Tre vittnen hördes nu och skulle intyga att Karlsson innehaft reverserna tills kort före Bolins lagsökning på grund af samma. Emellertid visste de ingenting om den saken. Käranden begärde uppskof för inkallandet af af flera vittnen, hvilket bestreds af svaranden. Beslut afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.
I länsman Svallingsons mål mot Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, för forslande af rapphöns under förbjuden tid, hördes ett vittne, som visserligen meilhaft till staden en Nilsson tillhörig korg, men ej vetat hvad gom fans deri. Åklagaren yrkade att svaranden måtte åläggas mel ed fria sig från åtalet om han gitte. U:slag vid tredje sammanträdet.
Ärekränkningsmålen mellan Alfr. Pettersson, Kyrklasse i Atlingbo och hustru Annu Söderberg samt muraren Job. Fagerström, flere gånger behandlade, anmäldes i dag förlikta.
I afverkningsmålet mot Karl och Job. Karlsson, Qvie i Löjsta, förekom ingenting nytt. Karl Karlsson var personligen närvarande och sade sig endast på kyrkoherdens anmodan ha användt en del stubbar till tjärvränning. Ett par vittnen hördes. Utelag vid tredja sammanträdet.
Erhard Larsson var i dag närvaranda att svara på anklagelsen att ha misshandlat en Johan Pettersson å Burgsvik. Han nekade för alltihop. Utslag vid tredjesammanträdet.
Julia Procopé i Hemse erkände sig ha olofligt utskänkt maltdrycker. Utslag vid nästa sammanträde.
Misshandel. I uppskjutna målet mot Joh. Löfgren, Tass i Hejde, om misshandel mot hustru hördes ett vittne, som till en del sett Löfgrens våldsamheter. Åklagaren yrkade ansvar å L. för våld mot hustrun och en annan qvinna samt för hemfridsbrott vid Medebys.
Utslag vid nästa sammanträde.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 September 1892
N:r 137
Som Kommerskollegium uti skrifvelse 9 sistl. Juni anmodat Domänstyrelsen att afgifva yttrande i fråga om af Levide församling gjord ansökan att, till utvidgning af trädgård och planteriogaland för folkskolan derstädes, ett jordområde måtte utan hinder derat att samma område inginge uti den för kyrkoherdebostället Levide socken faststälda skogshushållningsplan, få emot årlig afgäld för alltid afsöndras från berörda boställe, får Domänstyrelsen, som i ärendet inhämtat vederbörandes yttranden, meddela att, enär afsöndring från bostället af dertill afeedd mark ej komme att utöfva afsevärdt inflytande på boställets skogsafkastning, styrelsen för sin del icke har något att erinra mot bifall till den ifrågasatta jordafsöndringeo, med vilkor att församlingen tillförbindes att omkring den afsöndrade marken uppföra och underhålla erforderligt stängsel.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Augusti 1892
N:r 129
Hemse, 9 Aug.
Södra Gotlands nykterhetsförbund hade förliden söndag i Hemse sitt tredje årsmöte, bevistade af öfver 150 personer. Sedan styrelsens ordförande helsat de närvande välkomna, hölls nykterbetsföredrag af doktor Henrik Berg, hvarefter de egentliga förhandlingarna, som leddes af skoll. Fredin i Linde, togo sin början. Af årsberättelsen, som först föredrogs, upplystes, att på styrelsens föranstaltande 300 exemplar af nykterhetsmissionens skrifter blifvit till socknarna utdelade, att två petitioner — till konungen om förbjudande af brödsäds användande i brännerierna under närmaste framtiden och till styrelsen för Gotlands jernväg om ölförsäljningens upphörande vid jernväge. s stationer — blifvit under året afsända; att tre större nykterhetsmöten varit anordnade, att nykterhetstalaren A. Linnandor å förbundets bekostnad hållit 25 och enskilda talare tillsammans 15 föredrag inom förbundsområdet m. m. m. m.
Ombudsmöten hafva hållits 5 gånger och sryrelsesammanträden 6 gånger. Ledamöterna, som vid förra årsberättelsens utgifvande utgjorde 525, utgöra nu 1040, hvadan medlemsantalet under året ökats med 515. Högsta antalet medlemmar räknar Hafdhem och Näs socknar, hvilka äga öfver 100 ledamöter hvardera.
Af räkenskaperna inhämtas, att förbundet under året fått i gåfvor och kollekter mottaga 118 kr. 49 öre och i årsafgifter 274 kr. 80 öre; Utgifterna hafva uppgått till 314 kr. 80 öre.
Revisorernas berättelse öfver verkstäld granskning af förbundets räkenskaper och förvaltning upplästes och på deras tillstyrkan beviljades styrelsen full ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.
De afgående styrelseledamöterna landtbrukarne J. Johansson och K. Elfström omvaldes.
Till ordförande i förbundet och styrelsen omvaldes skoll. Fredin Linde och till v. ordförande utsågs hr K. Elfström Levide.
Norra Gotland, 11 Aug.
Skarlakansfeber har grasserat vid en gård i Lummelunda socken, der den bland barn skördat ett offer.
Ny messkrud har Stenkyrka församling beslutit anskaffa istället för den gamla, som af ålder är mindre tilltalande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Augusti 1892
N:r 122
hittills okändt på Gotland, begicks i går i Ejsta, der prestval då hölls, i det att telefontråden mellan Ejsta och Levide strax öster om Mellings gård afkliptes med en hvass tång. Våldsverkaren hade dervid begagnat sig att ett invid telefonledningen stående träd för våldsbragdens utförande.
Det antages att ofoget skett för att omintetgöra tillfället att underrätta de föreslagna presterna om valets utgång.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Juli 1892
N:r 112
ha af k. m:t ritninnar till orgelfasad i Levide kyrka.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Juli 1892
N:r 106
i handelsidkerskan Maria Schröders vid Gotlands södra häradsrätt anhängiggjorda konkurs kallas att sammanträda å Burge gästgifvaregård i Levide socken fredagen den 15 Juli 1892 kl. 12 på dagen för att bestämma och föreslå arvoden i konkursen.
RÄTTENS OMBUDSMAN.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Juli 1892
N:r 100