Södra häradsrätten.
(Höstetingets första sammanträde 3—4 Sept. Ordf. häradsh. Lindroth.)
Vägmålet i Burs emellan fanjunkaren Oskar Höglund m. fl. och kyrkoh. Åsberg m. fl. Käromålet ogillades, sedan det vid syneförrättning visats att kär. af de omtvistade vägarne haft sådana fördelar, att de ansågos skyldiga äfven underhålla dem. Såväl rättegångs- som synekostnader skulle gäldas af de tappande, hvilka erlade vad i målet.
Statkarlen Alfred Engström, Uggårds i Rone, gick honom ådömd värjemålsed för djurplågeri.
En mot fyra stäldes. Åklagaren, länsman Svallingsson, hade under vårtinget tilltalat handelsidkerskan Josefina Österberg från Klintehamn, för oloflig utskänkning af maltdrycker. Åkl. hade dervid inkallat fyra vittnen, hvilka hvar för sig vid skilda tillfällen at svar. köpt öl, som förtärts på stället. Det oaktadt gick nu Österberg ed på att hon icke på sätt dessa vittaen berättat sålt maltdrycker.
Våld och okvädande mot länsman. Det sedan vårtingets sista sammanträde uppskjutne målet emellan kronofogden Aug. Bokström och Jakob samt Gustaf Pettersson från Vamlingbo, förekom ånyo till behandling, Vid målets sista handläggning medgafs uppskof till detta sammanträde för att ångf. Klintehamns befälhafvare och besättning skulle som vittnen höras i målet vid rådsturätten i Visby, Vid sådant förhör hade åklagarens påståenden blifvit fullkomligt styrkta, hvarför nu svar. anhöll att iå förebringa motbevisning; för hvilken orsak fyra vittnen voro inkallade, hvilka icke hört eller sett detsamma som Klintehamns befälhafvare och besättning. Utslag vid nästa sammanträde.
Målet emellan Per Gardberg och Georg Bergman, Autsarfve i Garda, angående våld m. m. anmäldes nu återtaget af kär, likaså det af förenämda Bergman mot Gardberg anhängiggjorda mål om oljud, dervid Gardberg vid sluttinget ådömdes edgång.
Ålander—Rudebeck. I detta mål förekom ingenting nytt utan uppsköts ånyo till det tredje sammanträdet, emedan ett par vittnen från Stockholm, som voro kallade, icke kommit tillstädes.
I målet emellan Anna Katarina Alström och Olof Båtelson, Bolarfve i Levide om födoråd förekom ingenting nytt, utan öfverlemnades målet å ömse sidor. Utslag nästa sammanträde.
I barnuppfostringsmålet emellan Maria Olsson och smeden Aug. Larsson, Maldes i När, förekom heller ingen bättre bevisning.
Utslag samtidigt som förra målet.
Ersättningsyrkande. I det uppskjutna målet emellan Laura Nilsson och Lars Pettersson, Enges i Burs, om olofl. bortförande af stängselvirke vidhöll sv. satt han uppfört stängsel för kär. med samma virke, hvilket äfven styrktes af inkellade vittnen. Utslag meddelas vid tredje sammanträdet.
Tyist om kvicktionde. Kronolänsman M. E. Svallingsson fordrade såsom ombud för afl. prosten Gahnes i Hejda sterbhus, att afl. hemmansögaren Norrbys, Jufves i Väte, sterbhusdelägare, enkan Greta Norrby m. fl., måtte förklaras skyldiga utgifva hvad som för de senaste 8 åren är oguldet af kvicktionde till prosten Gahne, hvilket skulle bestå af 1/4 lam om året, smör och ved, uppgående till ett sammanlagdt belopp af 65 kr. Svar., som var närvarande genom mågen Albrekt Johansson, bestred krafvet, emedan det fans flera sterbhusdelägare efter aflidne Norrby än dem som voro stämda. Invändningen ogillades af rätten, emedan boet ej var urarfva. Efter öfverenskommelse medgaf slutl. svar, att i ett för allt (inbegripet rättegångskostnader) utgifva 55 kr., hvilken öfverenskommelse af rätten faststäldes.
För tjenstefel och våld voro af agenten K. V. F. Engström från Garda instämda t. f. länsmannen Svante Lindström, samt maskinisten K. L. Vesterlund och besättningskarlen K. Stenberg, båda anstälda å ångf. Klintehamn. Länsman Lindströms tjenstefel skulle enl. Engströms påstående ha bestått deruti att Lindström låtit föra Engström iland från ångaren 22 sistl. April, när ångt.låg i Burgsviks hamn. Besättningen hade dervid på länsmannens uppmaning kastat sig öfver Engström samt slagit honom.
Vesterlund hade, då Engström promenerat på däck, knuffat omkull honom så att han slagit näsan i blod.
Stenberg hade ej kunnat anträffa med stämning.
Svarandena bestredo kär:s påståenden såsom osanningsenliga. Som vittnen hördeg, fru Amanda Stenkvist, hvilken sett en man, af ångarensa besättning, (okänd för vittnet) tillsäga Engström aflägena sig, emedan han vore full, samt sedan knuffa till honom så att han snafvat mot en ketting, samt fallit kull och slagit näsan i blod. Hade äfven hört länsmannen bedja Engström aflägena sig, samt sedan tillsäga besättningen att bära bort hovom, hvilket äfven skett, samt när Engström ville göra sig fri, uppmana besättningen att slå till honom. Hagström var väl rifven, men ej blodig.
Alb. Stenkvist hade sett det samma som förra vittnet, visste äfven att det var Vesterlund, som slagit till Engström, Svarandena bestredo fortfarande, Länsmannen hade försökt stilla oväsendet. Uppskop till tredje sammanträdet.
Ett liknande åtal hade äfven bröderna Gustaf Pettersson från Botvide i Öja, samt Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo mot t. f. länsmannen Svante Lindström, kapten Alfred Snöbohm å ångf. Klintehamn, samt besättningekarlarne å samme ångare Bäckström, Törnkvist och den i förra målet omnämda Stenberg. Såsom ombud för kapten Snöbohm, Bäckström och Törnkvist, instälde sig hr Hjalmar Snöbom från Visby. Kär. Jakob Pettersson afstod från åtalet mot länsman Lindström. Törnkvist och Bäckström tilltalades för det de vid samma tillfälle som nämts i förra målet sparkat och slagit Jakob Pettersson, samt kapten Snöbohm för det denne uppmanat besättningen till sådant våld.
Gustaf Pettersson tilltalade t. f. länsman Lindström för det deune knuffat till honom så att han ramlat emot en magasinsvägg. Svarandena bestredo åtalet. Bäckström och Törnkvist hade blott på befälhafvarens tillsägelse hjelpt länsman Lindström att afstyra ett oväsen på bryggan. Flere vittnen voro inkallade, af bvilka skräddare Liljeros sett läns mannen knuffa till Gust Petterson så att han hukat baklänges emot en magasinsvägg. Hade äfven sett besättningen misshandla båda kärandena, men som han icke personligen kände besättningskarlarne kunde han icke bestämdt säga hvem af dem, som slagit kär.
Olof Olofssons vittnesmål ungefär lika med Liljeros’, men som han kände Bäckström och Törnkvist till utseendet kunde han säga att det var desamma som slagit kärandena.
Hugo Pettersson och Karl Bergström vittnade ungefär detsamma som första vittnet.
Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag vid nästa sammanträde.
Krångel om hästbyte. Oskar Nilsson, Waldarfve i Eskelhem, yrkade genom stämning att Aug. Jacobsson, Källgårds i Atlingbo, måtte förklaras skyldig återlemna ett sto som denne olofligen uttagit ur Nilssons stall. Yrkade dessutom ansvar för detta egenmäktiga förfarande. Svar. upplyste genom ombud att bägge parterna på en torgdag i Hemse köpt hvar sitt hästkreatur. Jakobsson hade betalt sitt med 260 kronor. Vid hemresan hade vid Burge i Levide byte skett emellan parterna. Inom tvänne dagar hade Jacobsson emellertid ångrat sig, emedan det djur han i byte erhållit ej vore felfritt. Hade då för att äterbyta besökt Nilsson, hvilken äfven varit villig att återbyta. Nilsson kunde emellertid icke genast återlemna Jacobsons sto, emedan det befans längre borta på bete, Ett par dagar efteråt hade Jacobsson ånyo ditkommit, samt till Nilssons svärfader lemnat 50 kr., hvilka erhållits som afbetalning af mellangifo å bytet, hvilken mellangitt skulle vara 115 kr., samt erhållit sitt sto af svärfadren. Kär. medgaf att så tillgått, delvis som svar. uppgitvit, men hade kär. vid återbytet för 265 kronor tillbandlat sig stoet samt lemnat 50 kr. på hand. Målet uppsköts till nästa sammanträde.
För våld mot polisman hade länsman Svallingsson på angifvelse af poliskonstapeln Albert Johansson i Visby tilltalat döfstumme jernarbetaren Oskar Pettersson från Visby. Angifvaren hade vid idrottstäflingen 19 Aug. varit anstäld som ordningsman, dervid Pettersson öfverfallit honom och gifvit honom flera slag, samt då han skulle föras till militärvakten gjort våldsamt motstånd. Svar. genom sin fader nekade. Uppskof för svar. personliga »hörande» till första dagen ät fjerde sammanträdet.
Norra häradsrätten.
(Hösttivgets första sammanträde å Allekvia 3—5 Sept. Ordf. e. o. notarien Åman).
Målet mellan ogifta Maria Olivia Viddin, Smide grund i Väte, och drängen Ludvig Larsson i Visby angående barnuppfostringsabidrag och hvari svar. ålades edgång, förklarades som förlikt parterna emellan, hvadan det afskrefs.
Olaga fiske, Detta af hemmansägare Olof T. Påhlsson och Nils Tomasson, Kyrkebinge i Gothem, mot hemmansägare J. O. Johansson, Magnuse i Gothem, anhängiggjorda mål, förekom åter till behandling. Kärandena hade inkallat några vittnen, af hvilka ett, T. Blomberg, i skrift intygade att han varit svar., som sjelf var tillsyningsman öfver fisket, behjelplig afstänga Gothemsån genom att utlägga nät. Afståndet mellan pålarne hade varit 10—15 alnar, men då näten ej nådde botten, trodde vittnet att fisken ändå kunnat ta sig fram.
De öfriga vittnena hade äfven sett att nät varit utlagda i åns mynnig, men kunde ej yttra sig om huruvida kärandena deraf lidit någon skada.
Dessas ombud öfverlemnade målet och yr kade ansvar å svar, för olega fiske, påpekande att denne, ehuru tillsyningsman, förut varit tilltalad för samma förseelse.
Svar. genmälde att han förut erkänt att han lagt ut nät, men då han ingen fisk fått och han föröfrigt icke öfverträdt ötverenskommelsen ansåg att han kärandena icke lidit någon skada.
Urslag vid tredje sammanträdet.
För olaga utskänkniug af vin och maltdrycker, hvicket haft gräl och slagsmål till följd, stod handl. Otto Lerberg i Kappelshamn tilltalad.
Svar. nekade icke till att han haft utskänkning, men bestred att oordaingarna uppkommit deraf.
— För samma förseelse var handl. S. Sisefsky i Hangvar inkallad.
Svar., som bjudit på vin i sin bod, erkände, men förklarade att det skett af oförstånd.
I båda målen afkunnas utslag vid sluttinget.
Med yrkande om äktenskapsskilnad hade urmakare O. A. Lindlöf å Fårösund instämt sin hustru Katarina Lindlöf.
Då kär. emellertid ej var tillstädes, och hade laga förfall, uppsköts målet till nästa sammanträde.
För förstörande af forntida grafvar stod arbet. Karl Aug. O. Sjölund, Visby, förut tilltalad.
Annandag påsk hade svar. varit synlig å graffältet i Veskinde i sällskap med f. handl. Ahlberg, hvilket ett par vittnen intygade och hvilka sett såväl att I. som A. gräft i graf varne.
S. nekade som förnt, under förklaring att han aldrig gräft någonting der på platsen, han hade inte haft verktyg en gång.
I målet, som öfverlemnades och i hvilket yrkades ansvar å svar. och att denne måtte åläggas iståndsätta grafvarne, faller utslag på sluttinget.
— Ett liknande mål mot bröderna Gust. A. och Joh. Larsson i Visby uppsköts till 3 sammanträdet, emedan svar. uteblefvo; vid laga ansvar skola de då inställa sig.
Målet mot hemmansägare Petter Karlsson i Sudergårda angående ansvar för öfverdådig framfart afskrefs, då svar. under uppskofstiden aflidit.
Målet mot husbonden Edvard Jakobsson, Hammars å Fårö, för oloflig försäljning af spritdrycker, förevar ånyo.
Två vittnen, drängen Alfred Bolin, hvilken haft anställning hos svar., och Karl Nyström, som kom ända Gotska Sandön tör att vittna, hördes.
B. berättade att han en dag förlidet år af svar. fått en liter punsch och en liter konjak, hvarför svar. sedermera dragit af 3 kr. 20 öre på hans lön.
Svar. bestred som förut under förklaring att till B. hade han lemnat ut omtalade varor för det att B., som var sjuk, skulle komma i svettning.
N. hade deremot icke fått något, det förnekade han alldeles, Svar., som begärde uppskof till 3 sammanträdet, ålades att då vara beredd att slutligt svara i målet.
För det han olofligt tillegnat sig en kär. Oskar Andersson, Vesterbjers i Gothem,; tillhörig lambock, samt för ärekränkning, var hemmansägaren Jakob Hellgren, Ljusarfve i samma socken instämd.
Då svar. förut bestridt kär:s påståenden, försökte denne nu med några vittnen styrka desamma.
Ett af dessa, som fått den uppfattningen att H. skulle ha beskylt kär, för att ha tagit bocken, sade sig ha hört svar. säga att kär. tagit hans bock, hvilken varit märkt och blodig.
Äfven skulle enligt ett annat vittne svar.nyttrat 28 Mars: det förundrar mig att A., en hederlig karl, tagit min bock.
Kär. yrkade bifall till stämningen och ersättning för kostnader, och faller utslag i målet, hvari svar. som förut nekade, på sluttinget.
I ärekränkningsmålet mellan Oskar Olofsson, Kännungs i Helvi och handl. Adolf Falk derstädes hördes ett par vittnen, Niklas Nyström och Petter Sundgren. N. hade i början af Sept. 1893 varit tillsamman med parterna, då träta uppkommit mellan dem, hvarvid Falk ofredat kär.
S. vittnade detsamma och hade hört att svar. kallat kär. bedragare m. m.
Kär. fordrade ersättning för ärekränkning med 100 kr., 5 kr. st. för 8 stämningar, vittneslöner m. m.
Svar., som bestred det höga ersättningsanspråket och förklarade att han förnt erkänt de ord, han låtit undfalla sig i vredesmod, begärde i sin ordning ersättning för rättegångskostnader efter den dag målet första gången var före, då sedan dess intet nytt i detsamma förekommit. Utslag på sluttinget.
»Kände dem, gjorde han inte, men han visste att de hette Anna och Augusta», förklarade ett vittne Karl Berggren, som hördes i ett mål mellan hustru Maria Andersson, Halla, och hennes man snickare Karl Andersson angående äktenskapsbrott.
Kär:s man hade nämligen en pingstafton kommit hem till vittnet och bedt honom gå med ut. Utanför B:s bostad hade de då träffat två flickor med ofvannämda pamn och med hvilka de gjort sällskap hem till A., hvars hustru den kvällen var borta.
Först fram på morgonen hade den ena flickan lemnat A., hvilken sedan flere gånger varit tillsamman med henne.
Svar., som fvr andra gången uteblef, skall vid hemtningspåföljd vara tillstädes vid 2 sammanträdet, då målet åter förekommer.
»Det var inte meningen att du skulle ha stämningen», påstod ett annat vittna, som hördes i ett klockmål mellan Jakob Jakobsson i Sjonhem och arbet, Hj. Gardell, Gammalgarn, att kär, vid ett tillfälle skulle ha yttrat till svar.
Denne hade närliger för en tid sedan köpt en klocka af J., hvarför kär ännu icke skulla ha fått betalning.
Yttrandet bestreds af kär., och liksom förut nekade svar. för skulden.
Utlåtande på 3 sammanträdet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 September 1894
N:r 138