Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 28 Oktober, slup Elida, Olsson, Stavanger, sill ångaren Otto Åberg, Weile, tomt fartyg; 29 Oktober, brigg Dorette, Nyström, Blyth, stenkol. — Till Klinte; 23 Oktober, skonert Fritjof, Afvelin, Kiel barlast; 27 Oktober, jakt Josefina Paxon, Wismar, barlast. ,

Utgångna: Från Visby: 30 Oktober jakt Teodor Toffién, Vestervik, kalk. — Från Klinte: 22 Oktober, jakt Fyra Systrar, Löfberg, utrikes Östersjöhamn, kalk och trävaror; 26 Oktober, skonert Lina Pettersson, Wismar, kalk och trävaror.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 31 Oktober 1887.
N:r 87.

Biskopsvisitation

har hållits i Klinte och Fröjels församliogars pastorat.
Folk- ock småskolan på Klintehamn inspekterades, och fann biskopen att undervisningen väl bedrifvits, ehuruväl några bland barnen ägde mindre god innanläsningsfärdighet, hvarför biskopen hemstälde att längre tid skulle egnas Åt innanläsning. Småskolan hade ej åtnjutit undervisning i sång, men folkskoleläraren åtog sig för framtiden detta besvär. I slöjd, trädgårdsskötsel och gymnastik gafs undervisning, allt till biskopens belåtenhet. Åskådningsmateriel förefans någorlunda motsvarande behofvet och hvad som brast klarade sig skolrådot villigt att anskaffa. Skollokalerna voro förlagda i rymliga och ändamålsenliga salar.
Högre folkskolan på Klintehamn inspekterades, men fann biskopen att undervisningen der ej ledt till fullt tillfredsställande resultat, hvarför dock måhända lågo till grund åtskilliga ogynsamma förhållanden. Biskopen uppmanade skolrådet att öfva nödig tillsyn samt söka bestämma en viss lön åt läraren. — Iuspektionen af folkskolan i Fröjel anskgs visa att undervisningen bedrifvits på ett försvarligt sätt. Då barnens antal var 53, påpekade biskopen att ännu en skola borde upprättas, och skolrådet förklarade sig ofördröjligen skola ingå till stämman med framställning härom. Ehuru jordland fans hade trädgårdsskötsel icke bedrifvits. Vatten saknades, anförde man. Biskopen uppmanade till ändring häri. Sockenbibliotek, som erhö:l 20 kronors årligt understöd, fans och bsgagnades, Åskådningsma terielen mo:svarade någorlunda behofvet.
— Folk: och småskolan i Klinte befans med skicklighet skött. Fröjels kyrka besigtigadss och befans i rätt godt skick, ehuru några mindre reparationer borde företagas utvändigt, hvarjämte biskopen påpekade bebofvet af en plantering kring kyrkan. Beträffande orgelverkskas san beslöt kyrkorädat hemställa till stämman om en årlig nitaxering af 1 eller 2 öre för fyrk till deana. — Äfven Klinte kyrka befans i godt skick. Biskopen uttalade sitt ogiliand af fördomen mot liks jordande å norra sidan af kyrkan och uppmanade till densammas öfvergifvande. Arkiv, inventarier, kassor och ministerialböcker i båda församlingarsa föranledde inga väsentliga anmärkningar.
Vid kyrkostämma gillades sedan de af kyrko och skolråden till stämman ingifna, ofvan nämda förslag, ehuru de ej nu kunde blifva föremål för beslut. — Med anledning af pastors embetsmemorial uppmanade biskopen en hvar att verka, genom lära och föredöme, för ett sedligare lif samt att icke försumma husandakten. -Detinbördes förhållandet inom församlingarna hade varit godt.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 28 Oktober 1887.
N:r 86.

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby 21 Oktober: slupen Albert, Larsson, Stockholm, dynamit; 23 Oktober, skeppet Moya, Ekelund, Blyth, stenkol; brigg Emelie, Högberg, Childs, stenkol. — Till Klinte 21 Oktober, skonert Fru Lona, Landström, Kiel, barlast.

Utgångna: Från Visby 21 Oktober: skonert Herman, Miinster, Karlskrona, risgryn. — Från Klinte 17 Oktober: jakt Två Bröder, Ahlström, Rostock, kalk och trävaror; 20 Oktober; jakt Doris, Nyman, Wismar, kalk och trävaror.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 24 Oktober 1887.
N:r 85.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Målet mellan vaktmästare J. V. Engström och styrelsen för Visby allm, sjuk- och begrafningskassa angående yrkande om utbetalande af sjukhjelp förevar i dag ånyo. Å kärandens sida hördes tre vittnen, F. T. Broberg, K. A. Enqvist och Eklund, hvilka förklarade att Engström under en längre tid varit sjuk både under detta och föregående år. Sina slutpåståenden hade käranden sammanfattat i en skrift, hvari han yrkade, dels att utbekomma sjukhjelpen, dels få kostnaderna i målet ersatta. Svarandena funno skriftens ordalydelse mindre tillständig och öfverlemnade å sin sida målet, skolläraren Enderberg med beklagande öfver hvad den »stackars Engström» företagit sig. Utslag afkunnas annan dag.

Frälsningsarmén och krigsmakten voro idag åter inför rätta. Det var förre artilleristen O. Svensson, som 27 Sept. skulle ha sparkat och slagit dörravårdaren Pettersson, så att blodvite uppkom. Käranden fick hörda två vittnen, slagtardrängen Albert Södergren och Anna Olsson, åf hvilka den förre sett slagen den senare blott käppen. Rappen erkände Svensson, men sparkarne ville han på inga vilkor vidkännas och det var nära att han ålagts värjemålsed, då käranden återtog ansvarsyrkandet om sparkarna. Åklagaren yrkade ansvar på Svensson för våld, hvaraf blodvite uppkommit. Utslag meddelas annan dag.

För uraktlätenhet att införa i märkrullan 14 mindre kärl spirituosa, som befunno sig bland lasten å jakten Albert, från Öland, som inkom hit i lördags från Stockholm med dynamit, var skepparen K. A. Larsson i dag instämd till rådhusrätten. Svaranden erkände förseelsen, som han begått af oförstånd. Utslag afkunnas annan dag.

För bristande redovisning hade bryggeribolaget instämt Augusta Magnusson från Klinte, hvilken sedan föregående års slut förestått bolagets ölförsäljning utanför södra porten, med yrkan om ansvar för förskingring. Magnusson hade utan vidare lemnat försäljningslokalen och rest hem. Svarandens ombud, hennes styffader, bestred ansvarsyrkandet på den grund att svaranden vore omyndig och företedde derjämte från henne cn moträkning å bryggeribolaget af ungefär samma belopp som stämningen gälde. För närmare upplysningars vinnande uppsköts målet.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 24 Oktober 1887.
N:r 85.

Ovanligt stor potatis

har i år omtalats från åtskilliga landsändar. Gotland behöfver ej vara sämre, I dagarne har nämligen å Klintebys skördats potatis, som varit i allmänhet ovanligt stor och en del vägt 2 sk. 30 ort, 2 sk. 50 ort, ja, ända till 2 sk. 80 ort.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 21 Oktober 1887.
N:r 84.

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Klinte: 12 Okt., skonert Lina, Pettersson, Wismar, barlast; 18 Okt., jakt Doris, Nymao, Wismar, barlast. — Till Kylley: 13 Okt., skonert Hazard, Vallin, Kiel, barlast.

Utgångna: Från Visby: 15 Okt., skonert Amfion, Löfström, Timmernabben, barlast; skonert Lars, Hultman, Lybeck, trävaror. — Från Klinte: 12 Okt., skonert Lovisa, Ahlström, Rostock, kalk och trävaror; 14 Okt., skonert Laura, Söderström, Neustadt, trävaror och kalk.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 17 Oktober 1887.
N:r 83.

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby 8 Okt.: skonert Amfion, Lötström, Timmernabben, ved; 10 Okt.: jakt Karolina, Österberg, Åhus, barlast. — Till Klinte: 5 Oktoker, skonert Amanda, Bengtson, Odense, barlast; jakt Två Bröder, Ahlström, Rostock, barlast; 6 Oktober, skonert Lovisa, Ablström, Rostock, barlast; galeas Margreta, Nyman, Kiel, barlast; skeppet Maria, Wessman, Ostende, barlast. — Till Kylley: 6 Oktober, jakt Providentia, Andersson, Köpenhamn, barlast. — Till Rone 20 September: skonert Märtha, Andersson, Aalborg, barlast; skonert Ingeborg, Nilsson, Sundsvall, barlast (vinddrifven); 25 September; ångaren, Freij, Lönquist, Karlstad, jernlast (vinddrifven); 29 September: slup Karl Edvard, Wallin, Riga, barlas:; 30 September: skonert Två Bröder, Lund, Stockholm, barlast; 4 Oktober: skonert Charlotta, Israelsson, Kiel, barlast; galeas Apollo, Karlström, Femern, barlast; 5 Oktober: skonert Laurentia, Westberg, Kiel, barlast; 6 Oktober, slup Märtha, Andersson, Norrköping, barlast.

Utgångna: Från Visby: 9 Oktober: Briggen Svante, Stenberg, Umeå, barlast. — Från Klinte: 6 Oktober, skonert Karl Johan, Fisch, Borgå, Korn; 7 Oktober, skeppet Maria Vessman, Cardiff via Ljusne barlast. — Från Kylley, 3 Oktober, skonert Anna, Ruthström, Davzig, oarbetad sten. — Från Ronehamn, 4 Oätober, skonert Två Bröder, Lund, Norrköping, spannmål; 5 Oktober, skonert Charlotta, Israelsson, Hernösand, barlast; 6 Oktober, slupen Karl Edvard, Wallin, utrikes Östersjöort, slipsten; 7 Oktober, galeas Apollo, Karlström, Kalmar, spanmål.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 10 Oktober 1887.
N:r 81.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 8 Okt.
Fårsamlingen
eller den s. k. Samlen har nu i dagarne försiggått. Vid dessa tillfällen utöfvas ej så litet djurplågeri. Man trodde, att folket numera skulle taga sig till vara för sådana grymheters utöfvande, då så mycket på senaste tiden både talats och skrifvits härom. Men ännu i år kunde man få se mer än ett exempel på, huru fårappköpare från aflägsna trakter hårdt bundo då arma djuren med de fina ste snören, hvilka djupt inträngde i köttet.
Då detta gjorts, lades offren tätt sammanpackade huller om buller om och på hvarandra för att sedan flare mils väg på en dålig vagn riktigt grundstötas, — En medlidsam person, som åsåg ett dylikt lass, der kreaturen på en för deras antal alltför trång vagn bokstafligen lågo på hvaraudra, fick ändå så pass mycket öfvertala fåruppköparen, att de otroligt fina snören, hvarmed djuren bundits, utbyttes mot bredare och tjockare bindslen. Hvilka lidanden få ej de tåliga lammen utstå under en sådan lång forslivg! Då de illa handterade djuren ändtligen ankomma till bestämmelseorten, kunna de hvarken stå eller gå, och ej sällav visa sig både bulnader och skafsår å flare ställen. Borde icke dylika förfaringssätt lagligen beifras? Djurskyddsföreningens styrelse har ju offentligen utlofvat 15 kronor åt hvar och en, som till åtal anmäler djurplågeri med deu påföljd, att den åtalade blifver till ansvar fäld. — Och vid dylika tillfällen som det nu omskrifna, kunde många åtal ske, hvilka med den största säkerhet medförde en välförtjent näpst åt de grymma plågoandarne och en varning till deras vederlikar, som ännu utgöra ett allt för stort antal midt i den kristligt, bildade, upplysta menskligheten.

Sparbanksräntorna,
hvilka i dessa tider borde sänkas minst en procent å de ställen, der ännu utlåningsräntan är 6 och insättarnes 5 proc., äro ej så lätta att få nedsatta, som mången möjligen tror. Vid ett par sparbanker å Södra Gotland hade styrelserna beslutit nedsätta räntefoten, å ena stället en, och å andra stället med endast en half procant å både utlånings- och insättningssummorna, men det mötte så mycket motstånd från insättarnes sida, att vederbörande funno sig föranlåtna låta den en gång bestämda räntefoten stå orubbad. Om så ej skett, hade troligen största delen af insättningsbeloppet uppsagts och sparbankens låntagare tvungits inbetala sina lån. De funno sig då hellre uti att betala sex procent, än att i dessa tider få sina lån uppsagda.

Sockenbiblioteken
anlitas på många ställen ej så flitigt af befolkningen som önskligt vore. I många kommuner är också anslaget till denna nyttiga inrättning så sparsamt tillmätt, att knappast mer än ett par böcker tillkomma på året. (Ja insändaren känner en socken, der numera intet bidrag tillflutit biblioteket på flere år). I de kommuner, der bränvinsmedeln äro anslagna till biblioteket, kunna ändå några exemplar årligen tillkomma; men i andra, der blott bundskatten eller stämmoböterna äro de enda bidrag, som tillfalla boksamiingen, är det alltför knapt tilltaget. Önskligt vore, att en utdebitering med ett eller 2 öre på fyrk årligen anslogs åt biblioteken. Läslusten ökades då äfven genom nya böckers auskaffande. Vid ioköp borde mera afseende fästas vid att avskaffa böcker med sådant innehåll, som af en hvar kunde läsas, hurudan uppfattning hon än må hafva i religiöst eller politiskt hänseende. Derför borde ej religiöst sekteriska eller politiskt partigyntande böcker hafva plats i en allmän bokeamling. I dessa ämnen turde vara bäst att en hvar sjelf förskaffade sig böcker efter tycke och smak.

Klintekretsen
höll sitt höstmöte 7 denues i Vestergarns skoltus, der läraren höll lektion öfver de hos oss vigtigaste gräsväxterna och lärarinnan om »Noaks sändebud.» Dessa lektioner framkallade ett en timmes långt, lifligt samtal. Laktionen i botaniken väckte mötets synnerliga intresse för sin gedigeuhet, klarhet i detaljerna, liflighet och goda anda, hvarigenom naturens underbarhet ej skymde bort utan i stället upphöjde dess upphofsman och lärde barnen blicka upp till honom med tillförsigt och kärlek. Samtalet fördes in på frågan om, hvilket system man borde följa: sexual- eller något naturligt system, och tycktesman enas, om att Fries naturliga system, sådant det är förenkladt i t. ex. Vahlstedts lärobok, vore det bästa. System måste man hafva, för att undervisningen i botanik måtte varda förståndsbildande. Man borde förlägga undervisningen deri till våren, då lefvande växter i olika amiljer kunde efterhand få tjenstgöra som åskådningsmateriel. Lektionshållaren påpekade vigten af att särskildt framhålla de växter, hvilka såsom läkedomsväxter äro nyttiga, på det att barnen i en framtid måtte kunna få en hjelp till lekamlig bergning genom insamling at sådana eller åtminstone i många fall slippa att köpa de dyra läkemedlen på apoteken. Andra menade, att man i borde föra barnen in i ett sådant yrke, emedan man genom detta sannerligen blefve fattigare än man vore, enär det betalades alldeles för litet för dessa växter på apoteken. Att det vore nyttigt att för eget behof insamla vissa läkedomsörter, t. ex. »Millefolium», voro alla öfverens om.
Sedan ett par sånger sjungits i den lila kyrkan och middag intagits, fortsatte mötet med diskussion öfver från Sv. allm. lär.-förening framstälda frågor: 1. Om insamlande af material till en svensk folkundervisningshistoria; 2. Om läsebok för folkskolan.
Den första frågan behjertades, men man fruktade att lemna centralstyrelsen i uppdrag att begagna sig af ett sådant materiel, emedan den anda, som tycktes herskainom denna centralstyrelse och som särskildt fann sitt uttryck i Sv. Ltg, hvilka ju påstods vara »organ för Sv. folkskolläraretörening», och som mera tycktes gilla en rationalistisk än en kristlig undervisning, icke lemnade garanti för, att begagnandet skedde med den pietet mot särskildt kristendomsundervisningen, som vore kretsens mening skulle ske. Dock beslöt man lemna centralstyrelsen i uppdrag att ordna för ett sådant insamlande. — Angående andra frågan voro allas tankar ense om den nuvarande läsebokens bristfällighet icke blott i klarhet, enkelhet och åskådlighet i framställningssättet och satsbygnaden på många ställen, inkonseqvens i stafningsättet och felaktigheter interpunktionen utan ock att den med afseende på innehållet ej ägde den beskaffenhet, som en god läsebok bör hafva: att tjena undervisningen i modersmålet genom en fortgång i språkligt hänseende från det lättare till det svårare och på samma gång vara en grundval för en stor del af åen muntliga undervisningen samt bibringa insigter i lagkunskap, helsolära o. s. v. samt förökade sådana i historia, geografi och naturkunnighet. Staten borde utse någon eller några lämpliga personer att göra en omarbetning af läseboken i detta syfte.
Nästa möte kommer att hållas andra fredagen i Mars 1888 i Eskelhems skolhus, der läraren skall behandla en fabel och lärarinnan genomgå något sammansatt ljud med första årsklassen. Ej mindre än 6 öfverläggningsämnen stå på programmet.
Till ordf. valdes L. V. Andersson i Tofta, till v. ordf. Alfr. Rosvall i Eskelhem och till sekreterare S. Dahlström i Hejde.
Den fridsamhet, broderlighet och inbördes kärlek, som pläga besjäla kretsens möten, förnekade sig icke heller denna gång, hvarför dess medlemmar, som nästan mangrant voro samlade, åtskildes med ett ljufligt minne, men med ett ännu ljufligare hopp.

Guldrupe, 8 Okt.
Torsburgskretsens skollärareförening hade sitt möte fredagen 7 innevarande månad i Guldrupe. De flesta af kretsens medlemmar samt dessutom folkskoleinspektören kyrkoh.
J. Odin och några skollärare från annan krets voro vid mötet närvarande.
Sedan mötet af ordföranden blifvit öppnadt, hölls bön och bibelläsning af läraren på stället hr Vahlgren. Derefter höllos lektioner af skoll. Olofsson från Viklau i »Biblisk historia» samt af skoll. Herlitz från Halla om »reduktion emellan metersystemet och det nu gällande», Sedan man samtalat om de hållna lektioneprofven, företogs tlll behandlind för mötet uppstälda frågor.
»Bör lagkunskap meddelas i folkskolan, och i så fall till hvad omfång?»
Denva frågas första del besvarades af mötet med »nej», hvadan den andra delen förföll.
Detta svar motiverades sålunda: Folkskolan vore för närvarande belamrad med allt för många ämnen; det skulle derför vara en dårskap att vilja införa ännu ett nytt, isynnerhet som detta ämne, såsom varande torrt och svårfattligt, ej vore passande såsom wundervisningsämne för barn, det vore ej egnadt att gifva barnen någon formel bildning, hvilkeno vore den vigtigaste folkskolan hade att gifva; derjämte ansågs särskild undervisning i lagkunskap öfverflödig, då man vid undervisningen i andra ämnen och isynnerhet ireligionsundervisningen söker meddela[barnen en lefvande känsla af hvad som rätt och orättsamt att på hvarje ond gerning, liten eller stor, följer straff ofta menskligt, men alltid gudomligt. Deremot borde folkskolans läsebok innehålla något stycke, afhandlande lagkunskap; men detta blott såsom prof på lagstil för att med barnen språkligt behandlas i ändamål att gifva dem en allmän färdighet att lisa och förstå sådan, på det desedan på egen hand måtte kuona tillegna sig den kännedom om lagen, som är nödvändig för det borgerliga lifvet. Önskligt vore, att sockenbiblioteken äfven innehölle något angående lagkunskap.

  1. »Hvilket bör målet för Svensk historieundervisningen vara, och hur bör detta mål uppnås?»
    Af diskussionen, som skulle utgöra svar på frågan, framgick:
    att målet för Svensk historieundervisningen vore utbildande af en god karaktär hos barnen;
    att detta mål vunnes genom en lefvande framställning af de historiska personligheter och de historiska händelser, som ansåges vara af uppfostrande betydelse för barnen och då, hvad personligheterna baträffade, ej blott de stora och ädla, utan äfven de dåliga: de förra såsom förebilder, desenaresåasom skräckbilder för barnen. En bättre lärobok i historia, än dem vi äga, ansågs vara önskvärd; desutom borde läsebokens krigshistorier, såsom varande alldeles förkastliga, samt andra för barnen savårfattliga historiska stycken utbytas mot mera för barnen lämpliga sådana.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 10 Oktober 1887.
N:r 81.

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: I Okt. skonert Fix, Lindroos, Fiensburg, barlast (vinddrifvare); jakt Ägir, Karlsson, Klinte, tegel; 2, Okt., skonert Minna, Last, Stettin, rapskakor (vinddrifvare); skonert Marie, Viöman, Stettin, rapskakor (vinddrifvare). — Till Burgsvik: 6 Sept., galeas Petrine, Odman, Köpenhamn, barlast; 8 September jakt Bröderna, Olsson, Visby, barlast; 10 Sept., jakt Josefina, Berggren, Aalborg, barlast; 21 Sept., jakt Sex Syskon, Kahlström, Ursviken, trävaror; 22 Sept., jakt Saga, Arwidsson, Visby, sill; 23 Sept., skonert Emma, Larsson, Norrköping, qvarnstenar ochtotogén. — Till Klinte: 28 Sept., skonert Karl Johan, Fisch, Holtenau, barlast.

Utgångna: Från Visby: 30 Sept., slup Atlas, Nilsson, Öland, barlast, — Från Burgsvik: 12 Sept., jakt Bröderna, Olsson, Norrköping, spanmål; 21 Sept., jakt Josefina, Berggren, Tyskland, slipsten; 23 Sept., jakt Sälla Hoppar, Siltberg, Norrköping, spanmål; 26 Sept., jakt Saga, Arwidsson, Norrköping, spanmål; 29 Sept., jakt Sex Syskon, Kahlström, Kalmar, spannmål. — Från Klinte: 29 Sept., skonert Fntiof, Afvelin, Kiel, trävaror 30 Sept., jakt Josefina, Puxon, Wismar, kalk.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 3 Oktober 1887.
N:r 79.

Inom södra häradets

brandstodsförening hafva försäkringsbeloppenStyrelsen beslöt, att sammanskott, fyra

(4) öre på 100 kronor försäkringsvärde, hvaraf två öre till betäckande af förestående skade-ersättring och två öre till betalning för en del assurans-sprutor, skulle uppbäras.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 30 September 1887.
N:r 78.