Etikett: Källunge

Källunge socken ligger på norra Gotland.
Gårdsnamn: Aumunds, Burs, Bölungs (Björnlunds), Ekeskogs, Gannarve, Kullingbos, Kullsarve, Larsarve, Prästgården, Skäggstäde, Skällhorns, Suderbys, Säggeby, Tollby Lilla, Uggårds.

Publicerat

Mönstring med Tingstäde kompaniområdes

beväringsmän af 1:a t. o. m. 12:te klassen förrättas:
Fredagen den 17 December kl. 10 f. m. vid Bjerge i Vallstena med beväringsmän från socknarne: Fole, Hejnum, Bäl, Källunge, Vallstena, Gothem, Norrlanda, Hejdeby, Endre, Barlingbo, Ekeby och Hörsne med Bara samt lördagen 18 i samma månad kl. 10 f. m. i Tingstäde skolhus med beväringsmän från socknarne Visby norra landsförsamling, Bro, Veskinde, Lokrume, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka och Tingstäde. Befriade från mönstring äro alla beväringsmän som under året varit inkallade till tjänstgöring samt alla andra beväringsmän, samt senast å mönstringsdagen till undertecknad eller fanjunkaren J. Engvall i Lummelunda inlemna författningsenlig uppgift om sin bostad efter den 28 sitls.
Okt. För öfrigt hänvisas till i länskungörelserna och inskrifningsboken intaget utdrag ur värnpliktslagen m., m.
Visby den 1 December 1897.
C. Slettengren.
Befälhafvare för Tingstäde komp. omr. nr 183.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 December 1897
N:r 193

Publicerat

Hastig död.

Husbondesonen Petter Pettersson från Kullsarfve i Källunge begaf sig härom dagen ut i skogen för att arbeta där. Men han träffades plötsligt af hjärtslag och segnade död ned. Så anträffades han sedan af anhöriga. Framför honom lågo hans redskap, såg och yxa. Pettersson var vid sin död närmare 74 år gammal samt var från födelsen enarmad.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 December 1897
N:r 192

Publicerat

Mönstring med Tingstäde kompaniområdes

beväringsmän af 1:a t, o. m. 12:te klassen förrättas.
Fredagen den 17 December kl. 10 f. m. vid Bjerge i Vallstena med beväringsmän från socknarne: Fole, Hejnum, Bäl, Källunge, Vallstena, Gothem, Norrlanda, Hejdeby, Endre, Barlingbo, Ekeby och Hörsne med Bara samt lördagen 18 i samma månad kl. 10 f. m. i Tingstäde skolhus med beväringsmän från socknarne Visby norra landsförsamling, Bro, socknar.
Pötrinde : från petsonlig.sinställelse äro de mönstringsskyldige, som lemna föreskrifven adress För öfrigt hänvisas till länskungörelsen och dels till i inskrifningsboken intaget utdrag ur värnpliktslagen m. m.
EteIhem den 30 November 1897.
A. Christersson,
Befälhafvare för Garda komp. omr. nr 186

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 December 1897
N:r 192

Publicerat

Mönstring med Tingstäde kompaniområdes beväringsmän

af 1:a t. o. m. 12:te klassen förrättas.
Fredagen den 17 December kl. 10 f. m. vid Bjerge i Vallstena med beväringsmän från socknarne: Fole, Hejnum, Bäl, Källunge, Vallstena, Gothem, Norrlanda, Hejdeby, Endre, Barlingbo, Ekeby och Hörsne med Bara samt lördagen 18 i samma månad kl. 10 f. m. i Tingstäde skolhus med beväringsmän från socknarne Visby norra landsförsamling, Bro, Veskinde, Lokrume, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka och Tingstäde.
Befriade från mönstring äro alla beväringsmän som under året varit inkallade till tjänstgöring samt alla andra beväringsmän, samt senast å mönstringsdagen till undertecknad eller fanjunkaren J. Engvall i Lummelunda inlemna författningsenlig uppgift om sin bostad efter den 28 sitls. Okt. För öfrigt hänvisas till i länskungörelserna och inskrifningsboken intaget utdrag ur värnpliktslagen m. m.
Visby den 1 December 1897.
C. Slettengren,
Befälhafvare för Tingstäde komp. omr. nr 183.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 December 1897
N:r 188

Publicerat

Följande broar,

som vid hållen syn å allmänna vägarne befunnits bristfälliga komma att omläggas nedanstående dagar under nästkommande November månad:
Onsdagen 3, en bro å bygdevägen från Lokrume till Fole, då den s. k. Grangatan mellan Fole och Bro kan begagnas;
Torsdagon 4, två broar å bygdevägen genom Akebäck;
samma dag, två broar å bygdevägen genom Martebo i närheten af Burge i Lummelunda, då vägen genom Stenkyrka kan begagnas;
Fredagen 5, två broar å landsvägen mellan Roma- och Atlingbo, i hvars ställe får tagas vägen genom Viklau och Väte;
samma dag; en bro &å bygdevägen från Fole till Hejnum, då vägen genom Bäl i stället kan begagnas;
Lördagen 6, en bro å bygdevägen från Börlunds i Källunge till Gothem;
Tisdagen 9 och onsdagen 10, en större bro å landsvägen från Vänge till
Roma sockerbruk, då landsvägen genom Dalhem åt Visby i stället kan begagnas;
samma dagar, en större bro vid Suovalds Roma, å landsvägen åt Visby, då vägon genom Vall kan begagnas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Oktober 1897
N:r 168

Publicerat

Järnvägsmötena

i Källunge och Fole i måndags voro hvar för sig besökta af ett 30-tal personer.
Vid Källunge-mötet, där tankeutbytet stupdom var rätt lifligt, uttalade sig Källunge sockenmän i allmänhet för den föreslagna järnvägen och ansågo, att den skulle komma att blifva till ortens nytta och bidraga till främjandet af Gotlands utveckling. i dess helhet. Med arseende på det aktiebelopp, kommunen ansetts böra teckna i företaget, voro åsigterna ännu de samma som vid Januarimötet i Hörsre, d. v. s. att Källunge borde teckna 30 tusen kr.
Af de fem sockenmän, som från Vallstena infunnit sig vid mötet, voro endast två af den åsigten, att deras kommun borde deltaga i järnvägsföretaget, under det de tre andra voro bestämdt emot saken. Nämndeman E. N. Eriksson, Alfvena, hvilken var en af de två som talade för järnvägen och som ansåg att kommunen borde teckna de föreslagna 20 tusen kr., var af den åsigten, att frågans utgång iaom Vallstena vore mycket oviss. För sin del ville han dock göra hvad han kunde för att få socknen med.
Mötet i Fole var, i motsatt till Källungemötet, mera lojt och diskussionen saknade hvarje spår af intresse för den föreliggande frågan. Endast få talare yttrade sig.
Landshöfdingen redogjorde här, som på de andra mötena, för de utstakade planerna och framlade sina skäl för banans nödvändighet. Här som förut var tanken på betodlingen den ledande, hvarjämte, såsom bevis på, att planen ej vore att anse som hufvudlös, bl. a. anfördes, att affärsmän i Visby tecknat sig för aktier i banan. Om man fruktade för, att Slite, då det finge järnvägsförbindelse, skulle komma att konkurrera med och skada Visby, så vore detta ett misstag. Nej, här gällde endast Gotlands framåtskridande i dess helbet, ej en enskild orts eller hamns gynnande på andras bekostnad. Ej heller vore här fråga om en strid mellan stad och land; en sådan strid vore oförståndigt att igångsätta, Ty staden behöfver landet och landet staden.
Under diskussionen meddelade nämdeman Johansson, Gute i Bäl, att Bäls sockenbor önskade att den nya banan måtte komma till stånd samt att kommunen med visshet komme att teckna 15 tusen kr.
Från Hejnum var endast en representant, landtbrukare Eklund, Graute, närvarande. Hans bestämda åsigt var, att kommunen icke alls skulle komma att deltaga med någon aktieteckniag.
Kom så turen till Fole kommun. Dess talan fördes at riksdagsman P. Larsson, i L:a Fole, hvilken framlade, såsom han uttryckte sig, »sina egna åsigter», hvilka dock äfven tycktes vara hela kommunens mening.
För sin del hade talaren aldrig intresserat sig för den föreslagna nya järnvägslinien. Och fördelarna af den samma voro äfven för Fole ganska små. Den enda nytta socknen kunde vänta sig af banan voro en mindre lindring — vid bettransporter; men detta vore ock nästan det enda. Annat hade det varit, om den år 1896 föreslagna järnvägen till. Barlingbo genom Fole odh Bäl med statiou vid Kisslings hade blitvit en verklighet. För den linien hade kommunen intresserat sig och af den hade den kommit att få någon pytta. Att kommunen lifligt intresserat sig för Barlingbolinien bevisades bäst däraf, att man, så fort frågan därom väcktes, i Fole beslöt sig för avt teckna 25 tusen kr. i företaget. Och summan hade nog på ett eller annat sätt blifvit förhöjd, endast det blifvit allvar af. Men så kom detta nya förslag och i och med detsamma blef det gamla glömdt och begrafvet, Landshöfdingen hade framhållit banans betydelse för bettransporten och därutinnan ville tal. ej motsäga honom. För Fole blefve denna betydelse ganska ringa. Och i fråga om persontrafik och spanmålstransport hade banan intet att vänta från Fole. Ty kommunen har alltid haft och kommer äfven framdeles hafva sin hufvudsakliga affärsför binde se med Visby. Tal, trodde mera på den väutade förlängnvingen af Gotlands norra järnväg till Tingstäde, hvilken väl ble ve den järnvägssträckning som först af alla föreslagna komme till stånd.
Med afseende på betodlingens framtid på på Gotland, uttalade tal. som sin åsigt, att en fabrik omöjligt kunde afverka alla betor, om arealen än vidare ökades. Då finge man antingen taga den utvägen att bygga ännu en fabrik eller ock att nedsätta betprisen. Blefye det senare händelsen, hölle betodlarne sig borta och järvägstrafiken blefve betydligt förminskad. Men intiäffade det förra — ja då kunde man ju ha skäl att heppas på bättre utsigter för järnvägen. Då är frågan den, om det finnes utsigt för aisättning afså mycket råsecker som två fabriker kunna leverera. Men om den saken lefva vi ännu i stor okunnighet. Och intill dess man fått visshet i detta stycke ansåg tal. det vara klokast att upp kjuta afgörandet i den föreliggande frågan. Väl hade Dalhemsborna talat om hur brådskande det är med att besluta om järnvägens påbörjande men därom kunde tal. ej vara med. Om han skulle vara med om den nya järnvägen, så skull det bli först då man hade säkra garantier för afsättning af produkten af två sockerfabrikers arbete. Ty först då, men ej förr, kunde tal blifva om Roma—Slitebanans nytta.
Landshöfdingen ansåg, äfvea han, att klokast vore att bida tiden till sockerfabrikens styrelse hunuit få visshet om en ökad afsättning af råsocker. Hoppades dock, att början med banans anläggning skulle kunna göras i Oktober månad 1898.
Resultatet af mötet var sålunda det, att af de vid detsamma narvarande representanterna från Fole, Bäl och Hejnum endast Bäls sockenmän utan förbehåll uttalade sig för järnvägen, under det Hejnums ombud var emot likasom ock Fole socken, att döma af riksdagsman Larssons här ofvan refererade yttrande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Oktober 1897
N:r 167

Publicerat

Ett varningens ord

anse vi oss böra utala med anledning af de järnvägsmöten, som på söndag och måndag äro utsatta att hållas med invånarne ien del socknar i norra häradet, som antagas hafva intresse af en järnvägsförbindelse mellan Slite och Roma.
Denna varning anse vi oss böra uttala af två skäl. För det första har det beträffande banan Klintehamn—Roma och de affärstransaktioner, som med densamma äga samband, numera kommit i dagen, att, en del personer genom förespeglingar och löften, som icke infriats af verkligheten, låtit förmå sig att ikläda sig ett ekonomiskt ansvar, som kommer att kännas ganska tungt. Som bekant är hade Eskelhems kommun för ifrågavarande bana tecknat 20,000 i aktier och därigenom förmått vederbörånde att ändra banans sträckning på ett sätt, som fördyrat anläggningskostnaden med omkr. 25,000 kronor. Beslutet öfverklagades och vardt upphäfdt. Men under ärendets behandling har man under uppgift, ätt ingen utsigt fans att hos k. m:t vinna ändring i detsamma, förmått en del personer att anskaffa de medel, som behöfdes intill dess teckningen i Eskelhem blefve faststäld. När nu motsatsen inträffat, så har följden blifvit så väl att Roma—Klintebolaget fått utan bidrag från Eskelhem förlänga sin bana ett par kilometer och därigenom förlorat en del trafik från Väte och Hejde socknar, som ock att de personer, hvilka i god tro lemnat sitt ekonomiska understöd, få bära risken för den uteblifna teckningen från Eskelhem. Sådana manövrer äro egnade att mana till mycken varsamhet gent emot de försök, hvilka då och då göras att locka en godtrogen allmoge att vedervåga sina surt förvärfvade slantar på äfventyrliga aktieteckningar.
Men det finnes äfven ett annat skäl, hvarför vi ansett oss böra uttala ett varningsord, så kraftigt som möjligt, och det ligger uti ordalydelsen af inbjudningen till mötena. Där hafva sammankallats jordbrukarne i Dalhem, Hörsne, Källunge, Vallstena, Fole, Bäl och Hejnums socknar för öfverläggning i fråga om »behofvet af järnvägsförbindelse mellan Slite hammn och Roma järnvägsstation och sockerfibrik».
Redan detta är en högst ovanlig företeelse, att flere månader efter det koncession på en sådan bana beviljats socknarnes invånare om igen öras Om en sak, hvarom de tedan före koncessionens beviljande upprepade gånger blifvit hörda. Och egendomligheten i tillvägagåendet minskas icke däraf, att vederbörande haft det djärfva modet att vilja tala med bönderna i Fole, Bäl, Källunge, Vallstena och Dalhem om behofvet för dem att komma till Slite hamn. Vore icke inbjudningen hållen i så allvarlig ton, skulle man vara frestad tro att meningen vore ett stilla skämt med dessa socknars invånare. Ty om till dem på heder och tro ställes den frågan: med hyilken plats han I mesta beröringen, med Visby eller med Slite, och med hvilken ar dessa platser han I största behofvet af järnvägsförbindelse, så lär väl för hvarje människa, som dömer sundt och oförvilladt, svaret icke kunna blifva mera än ett. Ja, sannolikt har flertalet i nyss nämda socknar aldrig i lifvet känt behof af någon förbindelse med Slitehamn, men däremot lifligt önskat att genom den nutida formen för samfärdsmedel ställas i en närmare förbindelse med det centrum för rörelsen inom länet, som ligger uti Visby.
Därför böra också invånarne i Fole, Bäl, Källunge, Vallstena m. flere socknar icke offra ett öre på någon annan järnväg än en sådan, som öfver Barlingbo (eller någon punkt i Follingbo) sätter dem i förbindelse med Visby hamn och Roma sockerfabrik Ty tanken att exempelvis en Fole-bo för att komma tillstaden skulle först behöfva resa på järnväg till Roma får väl hänföras till det mera absurda. Hvad angår Hejnum och Othems socknar, så ha de sitt naturliga in tresse fästadt vid den järnväg, som snart nog — vi hoppas det — skall samman binda Tingstäde med Visby.
Det är således af uppriktigaste öfvertygelse, som vi mana allmogen att på söndagens och måndagens möten iakttaga den största försiktighet.
Vakten — Eder särskildt för att uttala Eder för något behof af förbindelse med Slite hamn. Edra ord komma då att af vederbörande anvärdas på högre ort som medel för ayften, hvilka hittills hålJag dolda, men som mycket genomskinligt afse att skada hamnintressena i Visby.
Och om I skolen uttala Eder i frågan, så inskränken Eder till att tala om behofvet af järnvägsförbindelse med Roma sockerfabrik, utan att därvid förknippa talet om någon hamn.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Oktober 1897
N:r 164

Publicerat

Vid sammanträde

med styrelsen för Gotlands norra härads brand stodsförening den 16 innevarande September beviljades, på grund af inkomna besigtningsinstrument öfver timade brandskador och sockenvärderingsmännens utlåtanden, följande ersättningar, nämligen:
Till öfverstelöjtnant L. Gustafson i Bunge 21 kr.; sömmerskan Alma Stenström i Stenkyrka 197 kr.; skomakar Anton Larsson i Ardre 895 kr.; pigan Hanna Larsson, Medebys i Martebo 15: 35; hemmansäg. Carl Gardell m. fl. i Lärbro 1626: 92; skolläraren J. Södergren, Fårö 164: 75; hemmansäg. A. Rubert i Helvi 75 kr.; d:o F. Walgren i Vallstena 4; 50 samt tapetserare J. F. de Meimermondth, Bjerges i Vänge, 4377 kr.
Alla befriades från vådaeds afläggande med undantag för tapetserare J. F. de Meimermondth, som är skyldig förete bevis om inför vederbörlig domstol aflagd vådaed, hvarefter medlen komma att utbetalas till hr Meimermondths rättsinnehafvare på grund af dels gjord utmätning och dels lemnad fullmakt.
Från skomakaren, döfstumre Johan Nyberg i Lärbro var ansökan inkommen om erhållande af något understöd till följd af liden kroppskada genom raset af en skorsten vid eldsvådan hos C. Gardell i Lärbro, hvarigenom Nyberg fått för vård ligga på länslasarettet i 15 1/2 dygn; och då, enligt sockenvärderingsmännens intyg, Nyberg är mycket fattig samt verksamt arbetade vid släckningen af eldsvådan tills han därvid skadades, ansåg styrelsen honom förtjänt af understöd och beviljade honom ett sådant med 40 kronor.
För betäckande af förestående beviljade brandskadeersättningar med därå upplupne räntor, arvoden, reseoch traktamentsersättningar samt andra erforderliga utgifter, beslöts ett sammanskott af fyra (4) öre för hvarje 100 kronor försäkringsvärde, att af sockennppbördsmännen uppbäras och af dem till vederbörande styrelseledamöter redovisas senast den 30 nästinstundande Oktober.
Källunge d. 21 Sept. 1897.
På Brandstodsstyrelsens vägnar:
C. T. BROANDER.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 September 1897
N:r 150

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Barnamordet i Källunge. Den för det upprörande barnamordet i Källunge förut ransakade pigan Alma Elisabet Pettersson har i dag af norra häradsrätten dömts till 3 år 6 månaders fängelse.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 September 1897
N:r 145

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Länsfängelset.
Barnamordet i Källunge. Inför vorra häradsrätten har i dag å länsfängelset ransakats för barnamord häktade pigan Alma Elisabet Pettersson, för hvars brott vi förut i korthet redogjort.
Förloppet vid mordet — sådant det skildras i . polisförhörsprotokollet och enligt den häktadeg vid ransakningen i dag lemnade upplysningar — var följande.
Redan i Mars månad detta år blef hon på det klara med att hon var hafvande. Med hänsyn till sin utblottade ställning fick hon då genast tanke på att söka rödja fostret ur vägen. I den afsigten vände hon sig till en kvinna, Lisen Eriksson, Kisslings i Fole, och begärde »råd> af denna. Denna kvinna syntes ha varit mycket villig att lemna råd i dylika saker, och meddelade hon den pu häktade, att saffran skulle vara särdeles användbar vid fosterfördrifning. Lydande den gifna vinken, köpte hon då i en handelsbod saffran och blandade detta i konjak samt intog denna dosis, hvilken dock icke haft åsyftad verkan. Sedermera hade hon väl umgåtts med tankar att på annat sätt bli af med fostret, men synes hon icke ha giort något vidare försök.
Fredagen 23 Juli på morgonen blef den häktade plötsligt sjuk och begaf sig in i dräng stugan, där hon i ensamheten framfödde ett barn, Detta, som vid födseln var lefvande, tog hon och insvepte i en kjol så hårdt, att det ej skulle kunna andas eller gifva något ljud ifrån sig. Därpå begaf hon sig med det sålunda insvepta barnet, som han nu trodde sig hafva kväft, till svinhuset, där hon kastade det för ett af svinen, en stor sugga, som genast uppåt den späda varelsen. Icke det minsta spår efter barnet har sedan kunnat upptäckas.
Åklagaren höll ej det för otroligt, att barnet ännu varit vid lif, då det kastades för svinet. Detta antagande stöddes därpå att barnamörderskan ej kunnat eller vågat uppebålla sig så länge i drängstugan, att barnet hunnit att kväfvas. Ty iett vägg i vägg med drängstugan liggande brygghus vistades personer, sysselsatta med tvätt, och kunde den häktäde riskera att upptäckas af dessa.
Sedan den hemska mordgerningen var fullbordad, begat sig den häktade ut på fältet för att deltaga i arbetet. Under vägen gick hon in till en granukvinna för att dricka vatten. Denna kvinna trodde sig genast märka hvad som händt, och sade detta äfven till den häktade. Denna nekade emellertid och begaf sig iväg. Mattheten öfverväldigade henne dock snart och hon måste gå hem från arbetet.
Trots detta och fastän man starkt misstänkte, att den häktade framfödt ett barn, gjordes intet åt saken förrän 18 Aug., då sedan ryktena om det skedda börjat att blifva allt mer bestämda, tillkallad barnmorska intygade att så var förhållandet och länsmannen infann sig för att hålla förhör i saken.
Vid detta förhör erkände den bäktade allt Under dagens förhör bekräftade hon sin be kännelse under gråt. Redogörelsen för den häktades lefnadsförhållanden innehåller äfven en del mycket sorgliga| fakta.
Född 16 November 1873 i Endre fattighus, öfvergafs den häktade redan strax efter födelsen af sin moder, en ogift, för ett dåligt lefverne allmänt känd kvinna. Hon Jemnade den nyfödda till en illa känd familj i Visby med uttrycklig anmodan till denna att på ett eler annat sätt taga barnet af daga. Därpå rymde modern trån Gotland och ingen har sedan dess hört af henne. Endre fattigvårdsstyrelse, som blef underkunnig om moderns auslag mot barnet, tog detta i sin vård och uppfostrade det på sin bekostnad.
Sedan sitt sextonde år har den häktade haft tjänst hos olika husbönder. Vid häktandet tjänade hon hos landtbr. Gahne, Burs i Källuvge. Hos denne hade hon fritt umgän ge med sin manlige kamrat, hos hvilken hon, enligt hvad som upplystes vid rätten, vistats både nätter och da’r, utan att husbonden gjort något: däråt. Denne kamrat är också det mördade barnets fader.
Rätten uppsköt målets slutliga afgörande till lördagen 18 d:s, då hushållerskan hos den häktades husbonde, barnmorskan som undersökt henne och den kvinna, som först upptäckte att den häktade födt barnet, skola i saken höras.

Norra häradsrätten.
(Hösttingets första sammanträde 6 —7 Sept.)
För olaga ölförsä jning var gästgifvaren Adolf Lindgren, Kyrkljufves i Vänge instämd. Han erkände hvad som lades honom till last, och faller utslag 4 Okt.

För öfvervåld å allmän väg var drängen Adolf Olofsson, Rantarfve i Halla, instämd. Han hade 18 Aug. öfverfallit flera vägfarande med hugg och slag samt med stenkastning. Den tilltalade nekade emellertid för att hafva gjort sig saker till detta. För vittnevs inkallande uppsköts målet till 4 Okt.

Våldet i Veskinde. Det förut handlagda målet mot arb. Johan Pettersson, Veskinds i Veskinde, angående af honom föröf vad misshandel mothustrun Maria Bergström, Bläsnungs, förevar åter. Svar. bestred fortfarande käromålet, och inkallade vittnen hade intet att upplysa i sak. Målet uppsköt ånyo till 1 Nov.

Undantagstvisten mellan f. busbonden Mårten Södergren och dennes fosterson, hemmansäg. Axel Södergren, förevar åter. Något nytt i målet förekom icke, men för vidare utredniog beviljades ånyo uppskof till 1 Nov.

Edgång. Hustru Elisabet Björklund och hennes dotter Fredrika gingo dem ålagd ed, hvarigenom de friade sig från ansvar tör att hafva olofligen mjölkat grannens kor.

Barnuppfostringsmål. Ogifta Valfrida Engdahl från Vägume i Lärbro hade instämt drängen Fredrik Johan Fransén från samma gård med yrkande om utfående af barnuppfostringsbidrag åt ett af henne framfödt barn, till hvilket svar. skulle vara fader. Svar., som erkände faderskapet, hade erbjudit sig att betala 25 kr. årligen under 15 år i upptostringsbidrag. Detta ansåg kär. vara för litet, men yrkade intet bestämdt belopp — endast »skälig ersättning». Utslag 4 Oktober.
— Pigan Anna Sofia Björklund från Rute yrkade att af drängen K. Östman, äfven han från Rute, ntfå 50 kr. pr år i 15 år såsom barnuppfostringsbidrag åt ett barn, till hvil ket svar. skulle vara fader, Sedan stämningen uttagits hade kär. aflidit, men hade yrkandet upptagits af Rute församlings tattigvårdsstyrelse, hvilken numera har fått taga hand om barnet. Svar. förklarade sig villig lämna det begärda beloppet. Utslag 4 Oktober.

För brott mot skogsförbud — han hade i strid med gällande kontrakt huggit ved å sin egendom och användt den vid sin kalkugn — var landtbr. J. Å. Berg, Helvi, instämd, och yrkade åkl., kronolänsman Smedberg, att svar. i öfverensstämmelse med gjordt kontrakt, måtte åläggas att i vite utge 300 kr. Svar. bestred käromålet, hvadan målet för vidare utredning uppsköts till I Nov.

Djurplågeri. Kronolänsman Smedberg hade instämt landbr. Aug. Fransson, Austers å Fårö, med yrkande om ansvar å denne för det hau utsläppt ett honom tillhörigt häst: kreatur, hvilket varit så utsvultet. att det ej förmått stå för sig själft utan måst nedslagtas. Svar erkände, och utslag faller 4 Okt.

Gubben ville ha tobakspengar.
Undantagsmannen Smedberg hade instämt sin födorådsgifvare, husbonden Stenström, Smedegårda i Björke, yrkande att denne måtte åläggas att till kär. utgifva 16 kr tobakspengar årligen under åren 1895 – 96 samt dessutom en del klädespersedlar. Svar. bestred käromålet och visade med födorådskontraktet. att kär. ej, så länge han åt svar:s bröd, hade rätt att utfå några tobakspengar. Svar. yrkade dessutom ausvar å kär. för rättegångsmissbruk.
— Ja, men jag vill ha tobakspengarna likväl, jag — replikerade kär.
Utslag afkunnas 4 Oktober.

Falskt rykte. Hemmansägaren Norrby, Bringes i Norrlanda. var af hustru Amanda Jakobsson, Leipstäde, instämd därför att han om henne skulle ha utspridt vissa för klenande rykten. Svar. sade sig ej ha vetskap om att han sagt hvarken godt eller ondt om kär. För bevisnings förebringande uppsköts målet till I November.

»Jag ska slå ihjäl gubbsatan». Denna och flera andra liknande hotelser till lifvet skulle landtbr. P. O. Andersson; Hoburga &å Fårö ha låtit undfalla sig mot P. Ahlqvist från samma ställe, och var därför af Ahlqvist instämd. Svar. nekade för att hafva fällt dylika yttrandea. Ett vittne hördes, men trodde detta sig hafva hört svar. fälla de ofvannämda yttrandena med hänsyftning, på kär:s hustru och skulle han ha sagt, att han skulle »knacka ihjäl käringem». För vidare bevisning uppsköts målet till I Nov.

För våld, fylleri och förargelseväckande beteende samt oljud å allmän väg — en snygg meritlista — voro arb. A. Grefberg, Jac, Jacobsson och Karl Norrby instämde af länsman A. Jacobsson. De hade 20 Juli vid Gute i Bäl under berusadt tillstånd öfverfallit och misshandlat hr Nils Gahne. De tilltalade nekade ill allt. För bevisningts förebringande uppsköts målet till 1 November.

Omyndig förklarades af häradsrätten sinnesslöe hnsbondesonen Lars Viktor Olsson, Stenstu! i Ala, hvilken eljes uppvått myndig ålder. Till hans förmyndare förordnades landtbr. Stenström, Smedegårda i Björke.

Södra häradsrätten.
Höstetingets första sammanträde 6—7 Sept. Ordf. e. o. hofrättsnotarien J. O. Schough.
Till edgång — för skadegörelse å en fiskebod tillhörig O. Nilsson i Wamlingbo — dömde Lars Lundgren och Hjalmar Johansson gingo båda eden.

Edgång äfven i ett annat mål angående förderfvande af 23 st. fruktträd var ofvannämda Lundgren ålagd, men han hade ej i behörig tid instält sig hos pastor, hvarför han fäldes att utgifva förelagda vitet 25 kr., hvarefter ny edgång utsatts till tredje sammanträde.

Bristande födoråd. Enkan Brita Johansdotter-Fredin, Bomunds i När, hade instämt Karls Petterson, Bomunds, om utfående af en del undantagsförmåner för de sist förfl. 10 åren. Svar, som medgaf det företedda kontraktets riktighet, hade genstämt kär. om ersättning för åtskilliga andra fördelar som kär. och hennes man under de sednaste åren åtnjutit. Bestred enkans rätt att ensam tala i målet, emedan det funnes fyra andra sterbhusdelägare efter den numera aflidne mannen. Svarandens biträde, kronolänsman Eneman, hade för någon tid sedan varit i parternas hem, därvid dessa varit öfverens om kvittning. Allt detta bestreds af hufvadkäranden. — Utlåtande vid nästa sammanträde.

Äktenskapsskilnad söker Oskar Olsson, Bjers i Tofta, från sin hustru Anna, på grund af äktenskapsbrott, hvilket af hustrun erkändes och medgafs. Tvänne vittnen hördes. Yttrande vid nästa sammanträde.

Ersättningsmål. H. Hallbom, Allmungs i Stånga, hade instämt Stånga sockens kreatursförsäkringsförenings styrelse om utbekommande af 250 kr. för ett mistadt hästkreatur. — Styrelsen nekar honom ersättning, emedan han dels missvårdat kreaturet, dels ej efterkommit styrelsens tillsägelse om anskaffande af veterinär, dels ej iakttagit vissa formaliteter i föreningens stadgar. Vid ett besök som ett par af styrelsens medlemmar gjort hos kär, hade hästen utfodrats med frusen betmassa och mångårig gammal »sörpe» full af orenligheter. Målet förekommer åter vid tredje sammanträdet.

Tvist om släketägt. Olof Larsson, Lekarfve i Sanda, hade instämt Lars Bryggare i Vestergarn om ersättning för 20 lass släke med 12 kr., som Bryggare olofligan bort fört från Larssons släketägt. Svar. påstod sig på offentlig auktion ha inropat detsamma. Kär. upplyste om att år 1816, då delning af släketägterna inom Lekarfve hemman ägt rum, den nu omtvistade delen, som förklarats för oduglig, kommit på hans lott. Sedan han företagit åtskilligt arbete med densamma, hade äfven nu kafstång flutit in där. Hans gårdsmän hade då på auktion sålt densamma mot kär:s protest. Uppskof till nästa sammanträde.

För att ofligen ha låtit sina här star beta i hage, hvari Johan Pettersson, Ganne i Burg, arrenderat fjärdedelen, hade denne instämt Augnsta Pettersson därsammastädes Svar. företedde ett intyg från en annan del ägare i hagen, som gifvit henne tillstånd att beta. Som kär. ej begärt någon skadeersättning, utan framstält sina ansvarsyrkanden såsom ett brottmål, yrkade svar. ansvar å honom. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde.

För olaga försäljning af spritdrycker i handelslokal hade åkl.instämt handelsförest:ndaren N. K. Haskel i Hamra. Svaranden nekade, hvarför målet uppsköts till nästa sammanträde med föreläggande för svaranden att komma tillstädes vid 20 kr. vite.

Ersättningsmålet mellan hustrun Anna Katarina Malmström och Jakob Jacobsson, Starrlanse i Stånga, uppskjutet från sjätte sammanträdet, förekom ånyo. Kär. framlemnade ett intyg om att det stängsel, genom hvilket tjuren rifvit sig ut, då han förderfva de henne, ej varit i tillfredsställande skick.
Å svarandesidan hördes tre vittnen, hvilka ej visste eller hade hört om att tjuren var folkilsken.
För att bemöta dessa vittnesmål samt för vidare bevisning begärde och erhöll kär. uppskof till tredje sammanträdet.

Åhlander-Rudebeckska målet förekom ånyo. Kommissarien Svallingsson hade som syssloman i afl. Åhlanders konkurs fått i uppdrag af borgenärerna att vända sig till en jurist för sakens uppgörande, men fått det svaret, att den anmodade ej ville åtaga sig saken, hvarför han öfverlemnade målet, och faller utslag vid tredje sammanträdet.

Tredskas fortfarande. Oskar Högberg i Eskelhem, som till detta sammanträde varit ålagd inställelse vid 75 kr. vite för att svara i mål emot hushållerskan Anna Larsason, Liffedarfve, hade ej heller till detta ting inställt sig. Han ålades nu vid 90 kr. vite inställa sig vid tredje sammanträdet.

Barnuppfostringsmålet emellan Alma Malmqvist i Levide och Lennart Lindlöf i Gerum förekom ånyo. Kar. hade inkallat två vittnen, hvilka blott vid ett tillfälle, då svar. varit öfverlastad, hört denne i otidiga ordalag omtala sitt förhållande till kär.

Vänner på nytt äro ou Karl Andersson. . Domerarfve i Öja, och hans hustru EmmaWieckel-Andersson, i det att degenom till domstolen inlemnad skrift återkallade målet angående äktenskapsskilnad. Yttrande vid näta sammanträde.

Om bättre rätt till jord tvista, såsom vi förut refererat, Ungbåtels hemmansipnehafvare i Stånga mot Bjerges åboari Lye.

Svar. bestrida att de af kär. företedda skifteshandlingarna måtte tillräknas någon betydelse hvad angår Bjergesåboarsssamfälda jord, utan åberopa istället ägoutbytesprotokoll samt syneförrättningsprotokoll från 1820. Kär. bestredo invändningen mot skifteshandlingarna, ty de hade ingentivg annat att hålla sig till än karta och handlingar. Tvisten 1820 rörde sig blott om cirka 20 kappland jord, nu hade Bjerges åboar tillvällat sig ungefär 7 tuunland. Sju vittnen hördes dels om värdet, dels om häfden. Utslag meddelas nästa sammanträde.

Lokomobiltvisten mellan handl. Axel Fablström i Visby å ena samt firman Graham Brothers och O. W. Åhlanders konkursmassa & andra sidan förekom ånyo. Sedan firman Graham Brotters ombud framställt det oriktiga i att kär. vändt sig mot dem samt begärt ersättning med 25 kr. för hvarje gång de användt ombud från Gotland samt 150 kr. för hvarje gång de haft ombud från Stockholm och 150 kr. för sakens utredning, blef målet ytterligare uppskjutet till tredje sammanträdet.

För våld och misshandel, begånget mot en grannkvinna Augusta Pettersson, är arbetaren Johan Pettersson, Ganne i Burs, åtalad. Med flera vittnen styrktes att han knuffat henne samt sparkat henne i underlifvet så att blodvite uppstått.
Målsägaren begärde 75 kr. för sveda och värk. Svar. begärde uppskof för att inkomma med motbevisning och förekommer målet ånyo andra dagen af nästa sammanträde.

För ett likadant brott, begånget under det tingets sammanträde pågick, tilltalade åkl. drängen Karl Söderberg, Orleifs i Levide. Den misshandlade, Anders Olsson från Mickelbys i Gerum, uppträdde inför rätten blodig och nersölad. Den tilltalade nekade; han hade blott från Burge gästgifvaregård kastat ut Olsson, som bråkat därinne. Målet förekommer ånyo nästa sammanträde.

Att hon till andra än vägfarande sålt maltdrycker erkände Maria Olsson, Kyrkeby i Etelhem, som förestår gästgifvaregården därstädes. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

För olaga torghandel å torgdagar dels i Stånga, dels i Hemse voro handl. A. Bergström, E. Danielsson och skomakaren J. A. Johansson, alla från Visby, tilltalade. Alla medgåfvo att de sålt å ifrågavarande torgdagar, men blott sådan artiktlar, som å egen verkstad tillverkats Utslag samtidigt som förra målet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 September 1897
N:r 139

Om Oss Drivs med WordPress