anse vi oss böra utala med anledning af de järnvägsmöten, som på söndag och måndag äro utsatta att hållas med invånarne ien del socknar i norra häradet, som antagas hafva intresse af en järnvägsförbindelse mellan Slite och Roma.
Denna varning anse vi oss böra uttala af två skäl. För det första har det beträffande banan Klintehamn—Roma och de affärstransaktioner, som med densamma äga samband, numera kommit i dagen, att, en del personer genom förespeglingar och löften, som icke infriats af verkligheten, låtit förmå sig att ikläda sig ett ekonomiskt ansvar, som kommer att kännas ganska tungt. Som bekant är hade Eskelhems kommun för ifrågavarande bana tecknat 20,000 i aktier och därigenom förmått vederbörånde att ändra banans sträckning på ett sätt, som fördyrat anläggningskostnaden med omkr. 25,000 kronor. Beslutet öfverklagades och vardt upphäfdt. Men under ärendets behandling har man under uppgift, ätt ingen utsigt fans att hos k. m:t vinna ändring i detsamma, förmått en del personer att anskaffa de medel, som behöfdes intill dess teckningen i Eskelhem blefve faststäld. När nu motsatsen inträffat, så har följden blifvit så väl att Roma—Klintebolaget fått utan bidrag från Eskelhem förlänga sin bana ett par kilometer och därigenom förlorat en del trafik från Väte och Hejde socknar, som ock att de personer, hvilka i god tro lemnat sitt ekonomiska understöd, få bära risken för den uteblifna teckningen från Eskelhem. Sådana manövrer äro egnade att mana till mycken varsamhet gent emot de försök, hvilka då och då göras att locka en godtrogen allmoge att vedervåga sina surt förvärfvade slantar på äfventyrliga aktieteckningar.
Men det finnes äfven ett annat skäl, hvarför vi ansett oss böra uttala ett varningsord, så kraftigt som möjligt, och det ligger uti ordalydelsen af inbjudningen till mötena. Där hafva sammankallats jordbrukarne i Dalhem, Hörsne, Källunge, Vallstena, Fole, Bäl och Hejnums socknar för öfverläggning i fråga om »behofvet af järnvägsförbindelse mellan Slite hammn och Roma järnvägsstation och sockerfibrik».
Redan detta är en högst ovanlig företeelse, att flere månader efter det koncession på en sådan bana beviljats socknarnes invånare om igen öras Om en sak, hvarom de tedan före koncessionens beviljande upprepade gånger blifvit hörda. Och egendomligheten i tillvägagåendet minskas icke däraf, att vederbörande haft det djärfva modet att vilja tala med bönderna i Fole, Bäl, Källunge, Vallstena och Dalhem om behofvet för dem att komma till Slite hamn. Vore icke inbjudningen hållen i så allvarlig ton, skulle man vara frestad tro att meningen vore ett stilla skämt med dessa socknars invånare. Ty om till dem på heder och tro ställes den frågan: med hyilken plats han I mesta beröringen, med Visby eller med Slite, och med hvilken ar dessa platser han I största behofvet af järnvägsförbindelse, så lär väl för hvarje människa, som dömer sundt och oförvilladt, svaret icke kunna blifva mera än ett. Ja, sannolikt har flertalet i nyss nämda socknar aldrig i lifvet känt behof af någon förbindelse med Slitehamn, men däremot lifligt önskat att genom den nutida formen för samfärdsmedel ställas i en närmare förbindelse med det centrum för rörelsen inom länet, som ligger uti Visby.
Därför böra också invånarne i Fole, Bäl, Källunge, Vallstena m. flere socknar icke offra ett öre på någon annan järnväg än en sådan, som öfver Barlingbo (eller någon punkt i Follingbo) sätter dem i förbindelse med Visby hamn och Roma sockerfabrik Ty tanken att exempelvis en Fole-bo för att komma tillstaden skulle först behöfva resa på järnväg till Roma får väl hänföras till det mera absurda. Hvad angår Hejnum och Othems socknar, så ha de sitt naturliga in tresse fästadt vid den järnväg, som snart nog — vi hoppas det — skall samman binda Tingstäde med Visby.
Det är således af uppriktigaste öfvertygelse, som vi mana allmogen att på söndagens och måndagens möten iakttaga den största försiktighet.
Vakten — Eder särskildt för att uttala Eder för något behof af förbindelse med Slite hamn. Edra ord komma då att af vederbörande anvärdas på högre ort som medel för ayften, hvilka hittills hålJag dolda, men som mycket genomskinligt afse att skada hamnintressena i Visby.
Och om I skolen uttala Eder i frågan, så inskränken Eder till att tala om behofvet af järnvägsförbindelse med Roma sockerfabrik, utan att därvid förknippa talet om någon hamn.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Oktober 1897
N:r 164