En 800-årig kyrkobygnad.

Som våra läsare erinra sig, meddelade vi i förra veckan, att vid reparation af Hemse kyrka upptäckts en mängd i golfvet inlagda ekplankor, hvilka vi tilläto oss förmoda hafva en gång i tiden utgjort materielet till den träkyrka som funnits på platsen innan det nuvarande templet af sten bygdes.
Detta vårt antagande har nu visat sig vara riktigt.
Åmanuensen vid antikvitetsakademien, doktor Ekhoff, hitkom nämligen i går och utreste genast till Hemse för att taga det märkliga fyndet i skärskådande. Efter undersökning har han förklarat, att plankorna tillhört en stafkyrka samt att deras ålder sålunda kan beräknas till minst 800 år.
Man har lyckats hopleta tre bela väggar till den märkliga kyrkan äfvensom syllarne och den öfre ramen. Alltsammans kommer nu att föras till Stockholm och ämnar antikvitetsakademien antagligen gå i författning om stafkyrkans återställande så mycket sig göra läter.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Augusti 1896
N:r 122

Två valmöten

höllos i går inom södra häradet; det ena i Hemse, det andra i Stenkumla.
Mötet i Hemse hölls i folkhögskolans lokal och öppnades af dr Sätervall, hvilken sade sig på grund af erhållet uppdrag ha sammankallat valmännen. Till ordförande och sekreterare utsågos enhälligt mötesöppnaren och dr Lundgren. Dr Sätervall bad få erinra de närvarande att det hufvudsakligaste, såsom programdebatt och nämnande af kandidater, undangjorts vid förra mötet.
Det återstode således ej mycket att orda om. Ville emellertid uppmana samtlige, derest någon hade något tillägga till hvad han förut yttrat, komma fram med detsamma.
Salen var fullsatt, men ingen syntes hågad att öppna diskussionen.
Slutligen steg hrr J. Broander, Rone, upp och anhöll hos mötet att för undvikande af splittring ingen ny kandidat måtte uppställas. Man kunde ju försöka enas om någon af de redan föreslagna.
Landtbrukare Uddin, Ungbåtels i Stånga, sade sig ha funnit att valmännen i allmänhet vore afvogt sinnade mot honom, i afsigt att ge hans politiska person dödsstöten, hvadan han ville upplysa att kan ej stode mycket efter mandatet, utan gerna trädde tillbaka. Uppmanade till enighet om annan lämplig kandidat.
Ordföranden tillkännagaf med anledning bäraf att endast tre kandidater återstodo, nämligen kyrkoherde Sundblad, prosten buda samt Joh. Olsson i Eskelhem.
Skoll. Gardell: Rörande programmet är intet mer att orda, då det ju förut undanstökats. Endast om. kandidaterna och deras lämplighet återstode åtskilligt att öfverlägga. Om dem hade yttrats åtskilligt i pressen och derom var ju intet annat än godt att säga. Men tal. hade icke kunnat undgå att göra den reflexionen att man dervid gått väl långt i sitt nit, i det man offentligt uppmanat ett par af kandidaterna att draga sig tillbaka. Detta borde enligt tal:s åsigt ske frivilligt och han bad fördenskull få frambära sin protest mot detta sätt att binda en kandidat. — På tal om kandidat för öfrigt vore tal:s tanke den, att den blifvande riksdagsmannen borde först och främst vara infödd gotländing, för det andra utses bland landtbrukarne, ty en sådan borde bästkänna Gotlands hufvudnäring, jordbruket. — Af kandidaterna ville tal. förorda landtbrukare Uddin såsom en bepröfvad man och bad fördenskull att denne skulle vidhålla sin kandidatur.
Dr Lundgren: Uppmaningen till ett par af kandidaterna att afsäga sig ansåg tal. ej närgången. Man bör alltid ha en viss person att ena sig om och den bör man hålla på.
För sin del ville tal. föreslå kyrkoherde Sundblad icke blott derför att han vore lämpligast utan äfven derför att S. vore den som hade de största utsigterna — den som med stöd af sina valmän kunde bjuda de frikyrklige spet-en.
Fanj. O. Hallbom, Silte, ansåg ej lämpligt välja en prest till riksdagsman. Om han skulle säga sin mening trodde han att landtbrukare Uddin hade sympatier i tal:s trakter. Ville emellertid ej yttra sig vidare, då han fruktade splittring. Öfverlemnade allt åt mötet, hvad det nu beslöt.
Skoll, Gardell föreslog att profval skulle utlysas att hållas inför kommunalstämmans ordförande i hvarje socken nästa söndag, då man nog klarare finge se hur det stod till.
Ordföranden trodde ej detta sätt vore lämpligt; det vore att binda hvarje valberättigad.
Diskussionen var härmed afslutad, hvarpå omedelbart skreds till profval med slutna sedlar. Utgången blef att kyrkoherde Sundblad kom främst med 67 röster, landtbrukare Uddin BStånga, 14, Johan Johansson Gardarfve 2, prosten Uddin, Sanda, 2 samt Joh. Olsson Eskelhem och dr Sätervall hvardera 2 röster.
Omkring 150 personer från väl 20 socknar voro tillstädes vid mötet, som varade omkring en timme.
Mötet i Stenkumla skolhus höll på att alldeles komma af sig. En half timme efter den utsatta tiden stodo vid pass 20 dannemän obeslutsamma ute på backen och speglade in i skolssalen, der det var öde och tomt. Efter något parlamenterande gick man emellertid in och klämde sig fast i skolbänkarne. Så steg kommunalordföranden i Stenkumla, hr Gottberg å Kube, i katedern och öppnade mötet. Härpå skulle man ha en ordförande. Mötet uttalade sig för både hr Gottberg och hr Ludvig Pettersson, Eskelhem, men då den senare förklarade att han aldrig i sitt lif ledt ett möte, uppoffrade sig hr Gottberg och fattade blyertspennan, d. v. s. klubban.
Nu steg br Johan Olsson, Rovalds i Eskelhem, upp och föreglog att man först måtte yttra sig om hvilket/program man ville välja på och sedan nämna kandidater. Det var man med om och uppmanade hr Olsson, som föreslagits till kandidat, att tala om, på hvilken fot han stod.
Det gjorde hr Olsson genast helt kort och godt. Han hyllade det nya landtmannapartistiska programmet, sådant det formulerats af de riksbekanta »fjorton», ehuru nog åtskilliga punkter kunde tänjas på. Ingen ändring borde ske i röstgrunderna, unionen borde bibehållas, och Gotlands södra härad borde ha en jordbrukare till riksdagsman.
I fråga om programmet var fanjunkare Hafström nog ense med hr Olsson, men förstod ej att man absolut behöfde ha en bonde till riksdagsman. En tjänsteman kan vara lika praktisk och en bildad karl vore bättre än en som går och gräfver i jorden. Kyrkoherde Sundblad vore bra.
Visst icke, menade hr Stålhandske. En bonde skulle det vara. De flesta framstående riksdagsmän hade haft klen bildning. Icke för allt i verlden en prest. Presterna ha i alla tider stått emot småbönderna, gjort dem ondt och skadat dem på alla sätt, icke minst här på Gotland. Skollärare Thomsson ville gifva sin röst åt; kyrkoherde Sundblad. Hr Pettersson Gardrungs, tyckte att man hade nog med ämbetsmän i riksdagen, de der viftade på svansen åt bönderna, så länge de behöfde dem, men gåfvo dem en god dag, när det icke längre passade deras fördel att gå tillhopa med landtmännen. Hr Karlsson tyckte att en prest ännu aldrig gjort någon nytta, åtminstone ej i riksdagen. Detta tyckte hr Hafström vara väl starkt sagdt. Förresten viftade ämbetsmännen med svansen icke mer än andra. Skollärare Gottberg fann det mycket beklagligt att ännu, såsom under frihetstiden, bonde skulle stå mot prest. Hade Gotlands södra härad ej haft en duglig presterlig riksdagsman i doktor Lyth? Han hade fått erkännande till och med af »Fäderneslandet». Hvem kunde säga något ondt om honom på hans döda mull? Manade till enighet om en duglig, ädel fosterlandsälskande man, han månde tillhöra hvad stånd som helst. Hr Pettersson höll på att häradet skulle välja en bonde, helst Olsson, Rovalds. Kyrkoherde Sundblad vore ju förresten icke infödd gotländing. Hr Stålhandske tyckte att man borde ha bättre riksdagsmän än hittills. Ty de hade sofvit. När Gotland fick nedsatt betskatt hade de gått och trott och sagt att 400 tusen kronor årligen skulle komma Gotlands bönder tillgodo. Istället kröpo slantarne i storkapitalisternas fickor.
Var det likt något det! Detta harmade också hr Pettersson Gardrungs, som ytterligare kom med klander. Hade de gamla riksdagsmännen skött sig, hade nog Gotland sluppit den dumma väglagen. Nej, Johan Olsson vore af annat skrot och korn. Om bönderna i de närmaste socknarne bara hölle ihop, skulle de nog sätta in Olsson i riksdagen.
Hr Olsson stod visst icke efter något riksdagsmannaskap och skulle nog afsäga sig kandidaturen, om derigenom farlig splittring kunde undvikas. Men ännu vore det ej farligt med den saken, så att tills vidare stod han till valmännens förfogande.
Detta resonemang tog något öfver en half timmes tid; så hade man uttömt allt hvad som kunde sägas och slutade med att uppställa J. Olsson, Rovalds i Eskelhem, såsom mötets kandidat.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Augusti 1896
N:r 121

Från landsbygden.

Hablingbo, 31 Jul.
Efter en olidlig, tryckande och ihållande värme, som nu varit rådande mer än tvänne månader utan regn, förändrade sig i dag luftens temperatur. I dag på förmiddagen föll nämligen ett länge efterlängtadt regn, föregånget af en ihållande åska.
Vid middagstiden slog den ned i en i Mickels gård tillhörig kvarn, belägen omkring 200 alnar från gården, hvilken ligger sammankängande med tre andra parter. Blixten slog först ned i ena kvarnvingen, gick in vid axeln som splittrades. Vidare ned längs »letaren» (lättaren), som bortslogs med skål och till sist ned i ståndaren, som om en stund började briuna. Troligan hade hela kvarnen nedbrunnit om ej husfolket, som var tillstädes, upptäckt detta och med tillgängliga redskap och vatten strax fick dämpa den begynnande elden. Af lufttrycket förmodligen splittrades tak och väggar, hvilka äro bra ramponerade. I åkern, der kvarnen stod, hade nyligen släppts 5—6 kor och några gäss. Ingen af dem skadades, utom tvänne gåsungar, som troligen blifvit dödade af de utslungade trästycken eller bräderna, Dock var den ena helt svedd, hvaraf tyckas framgå att någon fördelad stråle råkat henne.
Af spanmålsskörden är rågen det enda sädesslaget som stått sig bäst och hvaraf landtmannen får någon valuta, ehuru den ökar litet, Och de flesta skylarna äro väl under tak härstädes och t. o. m. aftröskade — tack vare de tre ångmaskinerna — dock stå ännu många ute.
Hvad som hittills utgjort gotlandsbondens tillit — jag menar koraskörden — har alldeles slagit fel, men det kan hända att potatisen och betorna, hvilka senare stå här rätt vackra kunna gifva någon ersättning för den klena korn- och äfven foderskörden. Det omtalas att här redan bjudas 20 kronor för en halmhäck.

Hemse, 6 Aug.
Stor tillförsel af kreatur företedde torgdagen härstädes i går. Många voro säljarne, men få köpare. Priserna i töljd af den felslagna foderskörden ovanligt tryckta. Kor såldes till och med för det låga pris af 35 kr. men så betingar också råghalmen ett ovanligt pris för våra orter, 10—15 kr. häck. Vackra dragoxar såldes för 250 kr. paret; det är ju hvad man kallar »röfvarepris».
Apropå röfvare, så kunde det ej vara ur vägen att tala om hu’u några individer, i vår annars fredliga bygd, lefva »röfvarelif.» Tre gynnare, vi kunna ju kalla dem 0, 1 och 2, voro en kväll i förra veckan tillsammans och festade både länge och grundligt. Fram på morgonsidan beslöt nr 2 att hälsa på sin lilla vän» och sade derför ett vänligt godnatt till O och 1 samt bådo dem gå hem och låta lägga sig. Nr 2 skyndar nu med långa ostadiga steg till jungfruburen, slipper lyckligt in, men anar ej att 0 och 1 äro honom i hälarna förrän han får se deras gemena anleten i fönsterrutorna. Nu besannades ordspråket: »Inga bröder i kortspel>, ty snart dansade en väldig knölpåk polska på de nyfiknas ryggar, musiken, som utgöres af slag, rop, skrän och tjut uppväcker hela graunlaget och stör de sofvandes ljufva sömn. I själfva länsmansgården, som ej ligger långt från stället, störes ock friden, men fridstörarne lyckas dock undkomma. Häpnad och förskräckelse fylla nu allmänhetens bröst öfver de djärfves tilltag att våga till och med oroa ordningsmaktens högste representant här på platsen. Det är ej beller utan grund som man tror, att denne bar korn på fridstörarne; är detta bändelsen torde det ej dröja länge förräv de befordras till välförtjänt näpst.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1896
N:r 118

Den extra stämma,

som i går hölls med Gotlands järnvägsaktiebolag för fattande af förnyadt beslut rörande vid ordinarie stämman i Juli godkända förslag till järnvägens utsträckning till Hafdhem och Veskinde, var mycket talrikt besökt samt blef både långvarig och liflig. Då röstlängden justerats, befunnos ej mindre än 6,041 aktier representerade deraf 5,000 för Visby stad, 150 för Hemse och lika många för Vänge kommun, 60 för Stånga, 51 för Alfva, 50 för Etelhem, 60 för Roma, 30 för Buttle o. s. v., hvarjämte en del aktieägare försett sig med en mängd fullmakter på större eller mindre antal aktier.
I korthet kan man karaktärisera stämman såsom en sammanslutning mot staden mellan landtborna tillsammans med ett par betodlande stadsbor och i det ej offentligt men så mycket lifligare enskildt uttalade syftet att motarbeta betodlingens utsträckning till flere socknar än dem, som redan infört sådan odling. Dertill sällade sig ock en liflig önskan i Hemse att bevara platsens egenskap af ändpunkt för järnvägen.
Redan innan hufvudfrågorna kommo före, uppstod en ganska långvarig principdebatt. Redaktör Jeurling fäste uppmärksamheten på önskvärdheten af att de vigtiga beslut, som stämman nu ginge att fatta, finge tryggheten af att vara i fullt laga ordning tillkomna. Han erinrade om att i § 18 i bolagsordningen oförtydbart föreskrefves, att ingen, som icke själf vore aktieägare, finge rösta genom fullmakt. Stadsfullmäktige hade derför icke på de senaste 15 åren vågat utse något ombud, som icke vore aktieägare. Nu vore emellertid fallet, att en del af dem, som här uppträdde såsom ombud för kommuner, icke vore aktieägare, hvadan ett beslut tillkommet genom deras röster stode i strid med bolagsordningen. För samma mening uttalade sig ock, utan att göra något yrkande, stämmans ordförande, kronofogden Bokström, hvaremot samtlige kommunrepresentanter, hrr J. N. Viman, Barlingbo, Johansson, Vellarfve, Jacobsson, Kyrkjufves, A. Larsson, Altheime, samt skeppsklarerare Ekman och vice häradshöfding Engström ansågo, att intet hinder borde möta för kommunombuden, äfven der de ej själfva voro delägare i bolaget, att rösta för kommunernas aktier. Saken drefs icke till votering och de icke aktieägande kommunalombuden fingo deltaga i omröstningarne.
Röstmaximum för stadens 5,000 aktier blef 604.
Sedan man alltså enats i ofvannämda afseende förelades till stämmans pröfning föregående ordinarie stämmas utan votering fattade beslut att på förr nämda vilkor utsträcka järnvägen till Hafdhem.
Härom uppstod ou en längre öfverläggning, hvilken öppnades af
landshöfding Poignrant, hvilken ville ause det ostridigt att Gotland vore i stort behof af en utsträckning i järnvägskommunikationerna. Den här föreslagna ansåg han lika ostridigt skola blifva till gagn såväl för den ort, hvarigenom den komme att gå, som ock för den gamla järnvägen. Mot den föreslagna nya banan hade i Hemse lokaliut esset rest sig men talaren trodde ej, att denna kommun, genom att ej längre blifva järnvägens ändpunkt, skulle förlora något väsentligt af de fördelar den haft i egenskap af slutstation. Tvärtom kunde det lända Hemse till skada om det en gång fattade beslutet blefve nu upprifvet. De, som satt in all sin energi och offrat mycket penningar för den tilltänkta banan, skulle ej kunna annat än känna sig djupt sårade af en sådan utgång, och kanhända skulle Hemse få en allvarlig känning häraf. Tal trodde ej heller att afundsjukan vere motivet för Hemsebornas uppträdande, utan snarare vore väl grunden att man ansett det orätt, att de nya aktieägarne genast skulle komma i åtnjutande af samma rätt som de gamla. Själf hade talaren ansett att en skillnad hade bort göras. Men härom vore ej fråga nu. Det gälde rent bifall eller rent afslag. Skulle man taga skäl? Talaren ville hoppas det och yrkade bifall till banans utsträckning.
Hr J. N. Viman förklarade, att under de vilkor för banans utsträckning, som nu förelågo, yrkade han afslag å densamma.
Skeppsklarerare Ekman: Man borde närmast taga hänsyn till hvilken roll den nya banan komme att spela för Gotlands, järnväg. Beträffande Hafdhemsbanans bärighet saknades tillfredsställande utredning, hvadan en hvar vore hänvisad till sin individuella åsigt om saken. Han trodde då icke, att banan komme att bära sig. Behofven itrakten vore nog ej tillräckligt stora för att föda banan, helst som hans öfvertygelse var, att föga genom densamma komme att tagas bort från Hemse. Direkt hade Visby stad intet intresse i banan, men indirekt så till vida att dess byggande och trafikerande kunde fördröja utdelningen för de gamla aktieägarne. Voch det i Hemse ett lokalintresse som rest sig mot banan, vore det väl ock ett lokalintresse för densamma i Hafdhem. Hau beklagade att icke Hafdbemsborna från början velatlåta aktierna i den nya banan stå tillbaka för dem i den gamla, Yrkade afslag på utsträckningen.
Hr N. Broander, Bölske: Den föregående talaren hade tydligen ingen klar uppfattning af det område den föreslagna banan skalle beröra. Det gälde emellertid en areal af 10,500 tunonland åkerjord — hade månne någon station å den gamla järnvägen så stort område?
Jordbruksfastigheterna på samma område voro taxerade till 2,605,000 kr. och folkmängden utgjorde öfver 3,000 personer. Var detta verkligen så obetydligt? I fråga om banans bärighet hade järnvägsstyrelsen ju uppgjort en kalkyl, som utvisade vinst. Yrkade bifall till banan.
Hr Wiman: Hafdhemborna behöfva ej gripa in i de gamla akteägarnes rätt. De kunna bygga sin bana själfva.
Hr N. Broander: En hvar vet, hur svårt det på Gotland är att få ett nytt företag till stånd. Utsigterna måste vara så gynsamma som möjligt, och just genom att man ginge in i det gamla bolaget blefve detta fallet.
Tillförde den nya banan bolaget vinst, vore ju orätt att ej dess intressentar skulle vara likstälda med de öfriga.
Landshöfdingen delgaf stämman en beräkniog af de väntade inkomsterna å Hafdhembanan genom transport af betor, råsocker, bi-produkter deraf, m. m. och angaf 48,000 kronor såsom den sannolika siffran.
Handl. J. L. Kahlquist bade på sin tid såsom ledamot af stadsfullmäktige i Visby varit med om att inleda staden i skuldsättning för järnvägens bygnad. Detta hade alltid varit honom ett svårt bekymmer. Nu hade emellertid utsigterna begynt ljusna; talarens tro var att de nya banorna skulle åter förmörka dem. De voro beräknade på bettransport, men man kunde ej gå på och odla betor och göra socker i oändlighet. Yrkade afslag.
Löjtnant Engström var af samma mening. Sockerbruket i Roma torde till nästa år få mer än nog med betor redan från nu befintlig betodlingsareal.
Skeppsklarerare Ekman: Just derför att Hafdhemsbanans område var så stort, skulle en del deraf fortfarande tillföra Hemse trafik. Hade Hafdhemsborna trott på en kalkyl sådan som den landshöfdingen framlagt, hade de nog gått in på att bevilja de gamla aktieägarne 5 procents utdelning i förhand.
Hr Nils Broander: Hemseintresset representeras af 3—4 köpmän, medan Hafdhemsbanan har bakom sig hela områdets befolkning. Den tid vore för öfrigt förbi, då bonden trodde att det ej kostade något att ligga på landsvägarne. Kan han genom en järnväg slippa att köra en half mil, begagnar han nog banan.
Kronofogden Bokström ville uttryckligen konstatera det sakförhållandet, att det ej var den störste aktieägaren, Visby stad, Bör motsatte sig ifrågavarande billiga utsträckning, utan det var ett litet krämareintresse i en kommun, sammanparadt med ett landtmannaintresse i några andra socknar, ett intresse som stod i strid med det allmännas. Trafikkalkyler blefve alltid endast approximativa, men man) kunde dock genom dem se, hvarthän det pekade, och med den erfarenhet järnvägsstyrelsen vunnit, hade styrelsen och stadens delegerade fått den uppfattningen att banan. skulle bära sig och blifva en god affär för Gotlands järnväg. Möjligt vore, att man kunde hindra anläggningen. Men talaren ville betona att om Gotlands järnväg komme i besittning af 20 kilometer gravationsfri järnväg mot att bidraga med en fjärdedel af anläggningskostnaden, då hade järnvägen i sin makt att slå ihjäl 100,000 kronor förfallen statsskuld, hvilket betydligt skulle närma utdelningens dag. Svårt vore att bygga upp, lätt att rifva ner »Ni taga saken på edert ansvar, mina herrar, och jag är öfvertygad att I tagen den mycket lätt. Jag är glad att jag icke står på eder sida.»
Landshöfdingen påpekade, att om det en gång fattade beslutet refves upp skedde detta genom minoriteten, vch det vore ej så gifvet att bolagets bästa härigenom blefve tillgodosedt.
Öfverläggningen var härmed afslutad och man skred till votering. Den utföll så, att med 854 röster mot 791 beslöt stämman att icke godkänna det på ordinarie stämman i Juli fattade beslutet om banans utsträckning till Hafdhem. Minoriteten röstade för banans förlängning.
Veskindebanan kom omedelbart under öfverläggning. Redaktör Jeurling förmodade att de skäl, som från Hemsesynpunkt anförts mot Hafdhemsbanan, icke kunde förefinnas mot järnvägens utsträckning åt norr. — Skeppsklarerare Ekman trodde visserligen ej att denna bana genast skulle bära sig, men väl i en framtid och då den dertill gifvetvis skulle tillföra Visby stad ett afsevärdt nytt handelsområde, yrkade han bifall till denna bandel. — Hr J. Jacobsson, Kyrkjufves, yrkade afslag, landshöfdingen bifall.
Äfven här gick det till votering. Med 834 röster mot 810, som voro för afslag, förnyade stämman det en gång fattade beslutet om järnvägens utsträckning till Veskinde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1896
N:r 118

Ett intressant fynd

gjordes igår i Hemse kyrka, som för närvarande undergår en omfattande reparation. Då man uppbröt golfvet, befanns detta utgöras af huggen, grof, på ena sidan tjärstruken ekplank, som en gång i tiden utgjort de stående ytterväggarne till en bygnad. Plankorna, 40—50 centimeter breda samt på ena sidan plana och på den andra försedda med ryggsida, äro prydda med sirade ornament — ringar liggande uti hvarandra, 6 och 3 i hvarje grupp. Dessutom påträffades de öfre banden, som visa tydliga spår efter huru bjälklagren legat och som bestämma husets längd till omkr. 8 meter. Höjden har sannolikt varit! 3—4 meter.
Ytterligare fann man tre plankor med en dråplig, halftumshög skulptur. På dessa förefinnas i rikt antal samma art drakslingor, som man känner från de norska stafkyrkorna.
Månne sammanhanget med denna så oförmodadt påträffade bygnad kan vara, att den äldsta kyrkan fått sin användning såsom golf i den nuvarande? I alla händelser skall det bli af intresse erfara de sakkunniges upplysningar härom.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1896
N:r 118

Till sergeanter

i regementet ha konstituerats volontärerna vid Visby komp. 18 Hj. A. Winblad von Walter; vid Tingstäde komp. 27 Lukas Andersson-Runeborg samt vid Hemse komp. 118 G. F. Lillieforss.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1896
N:r 118

Stefaniegillet

sammanträdde i måndags e. m. i Etelhem till högtidedagens firande. Ett 40-tal ledamöter med damer hade infunnit sig å möteplatsen, en vacker äng bortom kyrkan. Här tillbragtes eftermiddagen under skämt och glam, dans och idrottslekar. En strid regnskur hotade under en timmes tid att dränka nöjet och den uppdukade måltiden, men så stängdes himlens slussar och solen sken åter upp till en härlig afton.
Gillets funktionärer återvaldes. Till värdar vid nästa årsmöte utsågos kronofogden V. Cramér och hr Albin Duse i Hemse.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1896
N:r 118

Vid slutpröfning

med 1895—1896 års infanteriskola å Karlsborg ha uti underofficersskolans högre kurs nedanstående examensbetyg tilldelats från härvarande infanteri deltagande elever: med beröm godkänd volontärerna vid Visby komp. nr 18 Winblad von Walter, 61 Ahlgren och 63 Sahlin; vid Roma komp.
56 Wetterhall, 60 Stenmark, 17 Bayard och 62 Ideström; vid Tingstäde komp. 27 Runeberg, 79 Palmroth och 99 Karlberg; korpralen vid Hemse komp. 143 Ståbl och volontärerna vid samma komp. 118 Lilliefors, 157 Häglund; korpralen vid Hafdhems komp. 168 Brolin och volontären vid samma komp. 170 Levander.
Godkänts har volontären vid Roma komp. 23 Gustafsson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1896
N:r 118

Hemse församling

har af k. m:t fått tillstånd att låna 16,500 kronor, deraf 5,700 kroner till kyrkoreparation och 10,800 kronor till skolbusbygnad, att amorteras under 33 år.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1896
N:r 118

En velocipedutflykt

företogo i går härvarande medlemmar af Svenska hjulförbundet. Aftärden skedde kl. 8.45 på morgonen från Södertorg och startade då 12 stålhästryttare. Målet var Klintehamn, dit framkomsten skedde vid 11-tiden. Man rastade ett par timmar och kl. 1 intogs gemensam middag å hotellet, hvarpå man gjorde en utfärd till Klintebys och Klinteberget, der ett angenämt samkväm med tal och skålar ägde rum. I Klinte hade en hel del ryttare från landsbygden mött, så att antalet, då uppbrott ägde rum vi 7-tiden, utgjorde vid pass 50.
Under samvaron föreslogs bildandet af »Gotlands velocipedklubb» och man utsåg till styrelse hrr Albin Duse i Hemse, ordf., hr Gunnar Norrby i Visby, vice ordf., hr V. Gooes sekreterare, hr Rudolf Eneman, skattmästare och hr. V. Hansson i Sanda till suppleant.
Styrelsen beslöt att söndagen 16 dennes samlas till öfverläggning i Etelhem, och söndagen derpå har föreningen allmän utflykt till samma plats.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Augusti 1896
N:r 117