En sammanslagning af järnvägsplanerna på södra Gotland

har af k. väg- och vattenbygnadsstyrelsen föreslagits.
Som bekant hafva ansökningar imkommit från d:r T. A. Sätervall, konsul G. Cramér med flera om tillstånd att få anlägga en järnväg Ronehamn—Hemse—Hafdhem och från handl. V. Hansén, Burgsvik, mfl. om att få anlägga en järnväg Hafdhem—Burgsvik att utsträckas från Hafdhem till Hemse samt slutligen från Gotlands järnvägsaktiebolag ’om anläggning af en järnväg från Hemse till Hafdhem.
Samtliga dessa ansökningar remitterades på sin tid till väg- och vattenbygnadsstyrelsen, hvilken nu öfver dem gifvit sitt utlåtande.
Utan att förorda koncessions beviljande åt någon särskild af de tre, har styrelsen — föreslagit, att länsstyrelsen måtte hemställa till de olika koncessionssökandena huruvida de ej skulle vara villiga att antingen bilda ett enda nytt bolag och såsom sådant söka koncession å de olika linierna — eller ock att åt Gotlands järnvägsaktiebolag öfverlemna rätten att söka koncession å sträckningarna Ronehamn— Hemse—Hafdhem—Burgsvik.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Oktober 1897
N:r 167

Postväsendet inom länet.

Inom Gotlands län funnos vid 1896 års slut 2 postkontor och 36 poststationer eller tillsammans 38 postanstalter, och belöpte sig sålunda på hvarje postanstält, ett område af 83,11 kvadratkilometer och en folkmängd af 1,369 personer. Vid postkontoren i länet samt dem underlydande poststationer expedierades under förlidet år följande försändelser, nämligen:

Af dessa försändelser voro 29,432 rekommenderade och och 946 belagda med postförskott.
Vid jämförelse med motsvarande förhållande föregående år visar detta en ökning för postanstalterna inom länet med 351,047 försändalser. Af denna ökning kommer 342,643 försändelser på Visby och 8,404 på Hemse.
Fördeladt på de båda kontoren ställer sig antalet inom länet förlidet år aflemnade postförsändelser till såväl inrikes som utrikes orter sålunda:
Visby 1,484,128
Hemse 55,016
De assurerade brefvens angifna värde, inlösta postförskott och inbetalda postanvisningar samt prenumerationsmedel stego å postkontoren inom länet till följande belopp:
Assurerade bref: Postförskott o. postanvisn.: Prenumerationsmed.:
Visby 5.262.173 – 356.124 – 18,705
Hemse 387,123 – 54:890 – 3,396
Uppbörden å postkontoren i länet utgjorde förlidet år 70,868 kr. 19 öre och uppgingo utgifterna till 28,771 kr. 47 öre. Vid jämförelse med föregående år visar detta en ökning i inkomsterna med 4,806 kr. 73 öre och i utgifterna med 1,470 kr. 39 öre. I sin helhet stälde sig inkomster och utgifter å de båda kontoren sålunda:

I utgifterna äro naturligtvis icke beräknade kostnaderna för själfva postföringen till och från ön.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Oktober 1897
N:r 166

Järnvägsmötet i Dalhem

i går var besökt af ett 80-tal sockenmän från Dalhem samt Hörsne och Bara socknar. Mötet var som bekant af landshöfdingen utlyst för öfverläggning om behofvet af järnvägsförbindelse mellan Slite hamn och Roma, och diskussionen, — hvilken för öfrigt var synnerligen matt — likasom landshöfdingen anföranden, utmynnade i att bevisa nyttan för Dalhems och Hörsne med Bara socknar af nämda järnväg.
Landshöfdingen inledde förhandlingarna med en kort välkomsthälsning till de närvarande samt öfvergick därpå till att framlägga sina skäl och bevis för deu projekterade järnvägens mnytta och nödvändighet, närmast för de socknar, hvilkas representanter närvoro vid mötet.
Landshötdingen erinrade att börja med i sitt yttrande, hvilket var skriitligt affattadt, hurusom man under senaste tiden på Gotland — i staden såväl som på landet allt mera allmänt insett och erkänt behofvet af nya järnyägar. Deras ändamål skall, sade tal., naturligtvis i främsta rummet vara att gagna jordbruket genom beredande af goda, för trafiken billiga utfartsvägar från det inre af ön.
I spetsen för detta sträfvande har staden gått, i det att till största delen på dess bekostnad, men också numera till vinst för staden, anlagts en järnväg söderut från Visby till Hemse, Stadens järnvägsbolag har ock öfvertagit anläggningen af en järnväg norrut hittills dock sträckande sig endast till Veskinde, som utgör blott en station på den tillämnade banan till Tingstäde. Skulle denna bana i en framtid komma att från Tingstäde utsträckas öfver Lärbro till Fårösund — naturligtvis för neutralitetens försvar — och skulle en inom Lärbro socken föreslagen järnväg därifrån till Slite komma till stånd, då blefve norra Gotlands behof afjärnvägar icke illa tillgodosedt.
Men äfven Gotlands öfriga delar, både den mellersta och den södra delen, behöfva nya järnvägar. Öns gamla borgerliga och kyrkliga indelning i »tredingar», ännu bibehållen i kyrkligt hänseende genom stiftets indelning i tre prosterier, är ytterst grundad på landets naturliga beskaffenhet.
Till den norra tredingen — staden däri icke inberäknad — hänför jag 22 kommuner med 12 tusen invånare och ett fastighetsvärde af 9 millioner kronor; till den mellersta tredingen böra räknas 41 kommuner med 17 tusen invånare och 17 millioners fastighetsvärde, och till den södra tredingen 29 kommuner med 15 tusen invånare och 11 millioners fastighetsvärde. Hela landsbygden innehåller således 92 kommuner med 44 tusen invånare och 37 millioners fastighetsvärde. Staden, med 8 tusen invånare, har ett fastighetsvärde af 6 1/3 millioner kronor.
Alla dessa värden afse endast sådan fastighet, för hvilken skall erläggas bevillning.
Nu kan till både den norra och den mellersta tredingen räknas Slite hamn, som ligger på gränsen mellan dessa tredingar. Till den mellersta tredingen höra Roma sockerfabrik och hamnen vid Klinte, till den södra tredingen Rone och Burgsviks hamnar.
Då stadens järnvägsbolag erhöll koncession å järnvägen till Hemse, centralpunkten i södra tredingen, erhöll bolaget tillika koncession på två grenbanor, den ena till Ronehamn och den andra till Klintehamn.
Men genom underlåtenhet att inom föreskrifven tid anlägga grenbanorna blef koncessionen å dessa banor år 1882 förverkad. Nu har ett särskildt bolag med k. m:ts tillsånd företagit och snart nog fullbordat anläggningen af järnväg emellan Klintehamn och Roma.
För ett halft år sedan har k. m:t åt handlanden Nyström i Slite med flere sökande beviljat koncession å jänvägsanläggning emellan Slite och Roma. Järnvägsanläggningar från Hemse till Ronehamn och till Burgsvik äro föremål för koncessionsansökningar af flere sökande inom södra tredingen; och till sist har stadens järnvägsbolag sökt koncession å en mindre del af sistnämda järnvägslinie.
I fråga om behofvet af järnvägen Roma—Slite och Roma—Klintehamn samt om anskaffande af medel för dessa anläggningar hänvisar jag i hufvudsak till en af mig författad, för omkring ett år sedan genom pressen — offentliggjord uppsats. Jag afslutade nämda uppsats med uttalande, att den utsträckta sockerbetsodling, som de föreslagna nya järnvägarna måste medföra, skall påkalla antingen en väsentlig ytterligare utvidgning af Roma sockerfabrik eller ock en ny fabrik. Denna uppfattning vidhåller jag. Och därjämte tror jag, att tiden nu är inne för en sådan utvidgning. Sockerpriset har stigit tillräckligt. Det har blifvit klart för den stora allmänheten, att den förmenta öfverproduktionen af socker funnits till blott i inbillningen. Och Roma bolag har beslutat öka sitt aktiekapltal för att kunna möta alla eventualiteter. Kan sockerfabriken utvidgas vid Roma, hvilket beror endast därpå, huruvida därvarande vattentillgång kan anses tillräcklig för en sådan utvidgning, så är ju själfklart, att en järnväg, afsedd att gagna betodlingen och därmed äfven jordbruket i öfrigt inom Dalhem och Hörsne, Källunge och Vallstena med flere socknar, bör hafva det läge koncessionen för Slitelinien föreskrifver, måhända med någon mindre jämkning. Samma läge bör järnvägen äfven erhålla, om Roma bolag låter uppföra den behöfliga nya fabriksbygnaden, såsom längesedan är föreslaget, inom Dalhem socken invid ån där vatten aldrig tryter. Skulle i stället vid Hemse inom den närmaste tiden anläggas en sockerbruksfilial eller ock en själfständig fabrik, då är ju gifvet, att när tillgången på betor vid den nuvarande fabriken till följd däraf minskas, så ökas i samma mån möjligheten för fabriken vid Roma att mottaga och afverka de betor, som dit kunna transporteras å linien emellan Slite och Roma.
I ena som i andra fallet anser jag det vara hög tid att den koncessionerade linien Slite —Roma snart kommer till stånd. Jag tvekar ej heller att tillstyrka ortens invånare att besluta sig för nödig aktieteckning före slutet af innevarande år. Ty skulle arbetet å banan komma att påbörjas före den 1 Oktober 1898 så vore koncessionen förverkad.
På uppmaning af landshöfdingen lemnade ingeniör Bååth härpå en del upplysningar om arbetet med och kostnaden för den under anläggning varande Klintejärnvägen, Vid en jämförelse mellan kostnaderna för en järnväg Roma—Slite fann hr Bååth, att för den senare kostnaderna skulle kunna blifva mindre på samma gång som arbetet kunde bedrifvas fullt ut lika fort där som på Klintejärnvägen. Om arbetet finge taga sin början i Mars 1898, så knnde banan vara klar för bettransport i Oktober samma år.
Landshöfdingen — framhöll härpå vidare, huru som det ej kunde vara tvifvel underkastadt, att betodlingen allt vidare skulle kunna fortsättas. Talet om öfverproduktion hade visat sig ej vara sannt. Väl kunna konjunkturerna blifva dåliga; men detta kan ej föranleda till något annat, än att aktieägarne förlora och ett bolag måhända går under, men betodlarne ha ändå utsigt att allt fort få odla betor, ty om ett bolag går öfver ända, så kommer alltid ett nytt i stället.
Väådan för en kommun att teckna aktier i den nya järnvägen är lätt att beräkna, om man samtidigt beräknar hvilken verkan betodlingen har på den blifvande järnvägens afkastningsförmåga. Härvidlag kan en jämförelse göras med det gamla järnvägsbolagets — Gotlands järnvägs — ställning, hvilken betydligt förbättrats sedan betodlingen kom till stånd. Och dock har denna järnväg haft att kämpa med flera svårigheter, såsom sin skuld till staten utöfver annuiteterna och anskaffandet af ny dyrbar räls i stället för den gamla, förut använda järnrälsen. När det går så bra för den gamla järnvägen — dess aktier säljas nu för 96 procent — hvad skall det då icke bli för den nya järnvägen som köper stålskenor från början och som icke får några amorteringar att tänka på, endast annuiteterna och som dessutom går genom en särdeles bördig trakt. Dess aktier skola för visso rätt snart bli räntegifvande, och efter en tid’skall kommunen icke vilja sälja sina aktier, äfven om de stå öfver 100 procent. En hvar, som vill, må, sade tal., själf kontrollera mina uppgifters riktighet; och det skulle glädja mig, om intet vankelmod komme emellan för att hindra ett företag sådant som detta och som är egnadt att främja Gotlands sanna väl.
Efter detta anförande lemnades ordet fritt och en stunds diskussion uppstod.
Kyrkoherde Odin och hr G. P. Hansén, Dalhem, instämde med landshöfdingen i hans anföraude angående järnvägens nytta.
Agronom Broander påpekade att järnvägen skulle bli till stor nytta äfven vid wjölktransporten; ty hittills hade dennva transport lidit men af det stora afståndet till Barlingbo station. Samma vore förhållandet med kreaturstransporten och kreaturshandeln.
Landshöfdingen tackade för denna fingervisnivg. Han hade nog sjäf tänkt det samma, men hade dock mest hållit sig till att tala om järnvägens betydelse för betodlingen, emedan den vore ett kraftigt medel att väcka intresset för och få företaget i gång.
Kyrkoherde Odin ansåg att järnvägen ovilkorligen måste blifva till nytta, äfven om man förutsatte, att betodlingen skulle upphöra. Järnvägar äro, säga hvad man vill, ett conditio sine qua non för en landsändas utveckling. Och om än sockerbetsodlingen upphör, så skola dock de förbättrade kommunikationerna föda nya förvärfskällor. Gotland ligger ännu långt efter fastlandet i många afseenden. Det finnes en massa småfabriker af allehanda slag, och sådana kunde äfven uppstå här. Men första vilkoret härför är ökade och förbättrade kommunikationer. Om vi därför i början få svårigheter med järnvägen, så ligger dock i densamma en stor betydelse, vi ha med densammea insatt en viktig faktor för framtida utveckling; och det är vår plikt att något offra för iramtidens generationer. Tal. betonade slutligen vikten af att snarast möjligt fatta beslut i frågan, ty tiden för statslåns utlemnande för dylika företag vore snart tilländalupen. Äfven ansåg tal., att de kommuner som finge största nyttan af järnvägen äfven borde bära tyngsta bördan i utgiftsväg för järnvägens anläggning.
Sedan ytterligare ett par talare yttrat sig i alldeles samma riktning som de föregående, uttalade landshöfdingen den förmodan, att det kunde vara af betydelse och intresse för styrelsen för Roma sockerfabrik att veta, det Dalhemsborna gerna ville ba en sockertabrik inom sin kommun. Och på tillfrågen af landshöfdingen anhöllo Dalhems sockenmän, att han måtte föra denna önskan till sockerbruksstyrelsens kännedom.
Från Hörsne yttrade sig endast en talare, nämdeman Larsson, hvilken trodde, att Hörsne och Bara skulle draga sig för att teckna 35 tusen kr. i den nya järnvägen, då kommunen ej finge någon station.
Mötet afslöts härpå af landshöfdingen, som förklarade sig anse, att resultatet af öfverläggningen var den, att de närvarande varit ense om nyttan af en järnväg Roma—Slite.
Denna mening biträddes af mötesdeltagarne.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Oktober 1897
N:r 166

Sjukdomsuppgifterna

för förra hälften af Oktober månad omförmäla 5 fall af skarlakansfeber, alla i Visby, och af kikhosta 13 fall däraf 10 i Ala och 3 i Hemse.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Oktober 1897
N:r 163

Järnvägsfrågorna på södra Gotland.

Hos länstyrelsen hafva landtbr. P. Persson, Burge, och O. Andersson, Domerarfye, m. fl. anfört besvär mot ett af Rone sockens kommunalstämma 29 Juli i år fattadt beslut, att, för den händelse planen att bilda Södra Gotlands järnvägsbolag — hvilket skulle ha till syfte anläggandet af en järnväg Rone—Hemse — skulle öfvergifvas, den uti detta bolag tecknade summan af 50 tusen kr., i stället skulle blifva gällande i ett nytt bolag, som skulle bildas för nyss nämda järnvägsanläggning från Ronehamn till Hemse.
Som skäl för sitt klagomål anföra klagandena följande:
Det bolag, hvari aktieteckning beslutats, finnes icke i verkligheten. Vidare har pro positionen ej vid stämman framställts på gjordt yrkande om uppskof med ärendets vidare handläggning. Vid verkstäld votering hade ickeanvändts kommunens faststälda röstlängd, fyrktalslängden, utan en annan ej laglig längd som ej ens blef presterad vid sammanträdet i fråga, och dessutom hade en person tillåtits rösta, utom för egna fyrk, jämväl för ett bolag, ett rederi, och för annan- röstägande utan att förete fullmakt och ehuru personen i fråga antagligen ej betalt sina kommunalutskulder. Slutligen förmäla klagandena, att nyttan af den i fråga varande järnvägsanläggningen enligt mångas förmenande vore tvifvelaktig.
På dessa grunder hade klagandena yrkat, att kon:s befhde måste ogilla och upphäfva det vid stämman i fråga fattade beslutet eller — om detta icke kunde ske — med frånräknande af olagligt afgifna röster — förklara stämman hafva beslutat uppskof med ärendets handläggning.
Öfver detta klagomål hafva de deltagare i stämman, hvilka icke instämt i klagomålet, ingifvit förklaring.
Af denna förklaring framgår, att den 1 fråga varande järnvägsanläggningen sedan åtskilliga år tillbaka varit ett önskemål, som ofta diskuterats, hvadan frågan icke kunde anses outredd och icke förberedd. Påståendet om försummad proposition å framstäldt uppskofsyrkande tillbakavisas med hänvisning till det vid stämman förda protokollet. Anledningen till, att fyrktalslängden ej användts, hade varit, att den samma ej kunnat anträffas, men hade stämman enhälligt beslutat att den i December 1896 å både kommunal- och kyrkostämma utan anmärkning lemnade och å fyrktalslängden grundade debiterings- och uppbördslängden skulle i stället användas.
Den i klagomålet omnämde person som, utom för egen del, äfven röstat för ett rederi, hade varit ensam innehafvare af rederiet i fråga samt medlem af kommunen. Att en person, som ej betalt sina utskulder och utan vederbörlig fullmakt, fått rösta, vore osannt.
Sedan länsstyrelsen tagit dessa i saken inkomna handlingar under ompröfning, har den samma, med stöd af hvad i örklaringen anförts, ogillat klagandenas yrkanden och fastställt det vid den ifrågavarande kommunalstämman fattade beslutet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Oktober 1897
N:r 163

Sitt tjuguandra läsar

har länets folkhögskola i Hemse i dag påbörjat. Kl. 11 i dag på f. m. samlades de nya eleverna till upprop, hvarefter skolans föreståndare nedkallade den högstes beskydd öfver de påbörjade arbetena.
Till elever i folkhögskolan äro antagna:
Johan Richard Andersson, Kopungs i Ardre; Karl Oskar August Stenström, Tomearfve i Eksta; Adolf Emil Hjalmar Närsten, Bertels i Stenkumla; Leonard Jakobsson, Alskute i Levide; Karl Emil Karlsson, Bryor i Tingstäde; Lars Axel Erenfrid Vahlby, Davide i Rone; Axel Ferdinand Pettersson, Lerdarfve i Eksta; Johan Axel Johansson, Bondarfve i Levide; Johan Herman Julius Konradsson, By i Hablingbo; Jakob Johan Vallentin, Båtelsson, Halbenarfve i Hablingbo; Klas. Anton Konradsson, Botvalds i Hablingbo; Oskar Alfred Gullin, Hartvigs i Ganthem; Lars Konrad Emil Larsson, Lyrungs i Lye; Hans Gabriel Viktor Vestberg, Norrgårda i Hamra; Niklas Hugo Johansson, Valdarfve i Eskelhem; Karl August Dahlgren, Bondarfve i Levide; Emil Kolmodin, Stymnes i Sproge och Jakob Petter Levander, Bols i Hafdhem.
För landtmannaskolan äro antagna: Petter Leonard Karlsson, Mickelbys i Gerum; Hans Viktor Hansson, Klinte i Boge; Jakob Petter Hjalmar Lydahl, Mannegårda i Lye; Oskar Hugo Siltberg, Ringome i Alfva; Olof August Reinhbold Johansson, Rovede i Löjsta; Harry Verner Emanuel Vessman, Visby.
Alla dessa 6 komma såsom stipendiater att efter slutad kurs vid landtmannaskolan genomgå en 18 månader praktisk landtbrukskurs i Skåne.
Dessutom äro till elever anmälda och antagna:
Artur Karl Vilbelm von Corswant, Stafva i Barlingbo; Tegnér, från Kronobergslän.
För denna kurs voro dessutom 2:ne anmälda, men hafva avgifvit förhinder.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Oktober 1897
N:r 160

Uppbörd för af min aflidne fader

och mig förrättade auktioner hålles å herrar L. & G. Cramérs kontor å Ronehamn måndagen den 18:de dennes kl. 3 till 5 e m.; å undertecknads kontor tisdagen den 19:de dennes samt hos Lars Larsson, Bölske i Grötlingbo, onsdagen den 20:de dennes kl. 2 till 3 e m.
Hemse den 6 Oktober 1897.
Emil Eneman.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Oktober 1897
N:r 156

Handelsregisteret.

Uti är förda handelsregister har denna darg intagits anmälan, att Niklas August Bergström, som idkar handelsrörelse i Visby under firma A. Bergström, ämnar öppna filial af denna rörelse i Hemse.
Visby i Landskansliet den 4 Oktober 1897.
E. POIGNANT.
Wäilh. Cramér.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Oktober 1897
N:r 155

Gotland under femårsperioden 1891—1895.

(Efter länsstyrelsens femårsberättelse.)
Länets indelning.
Häri hafva under femårsperioden inträffat de förändringarna, att Alfva och Hemse socknar med 1895 års ingång blifvit — öfverflyttade från Gotlands södra fögderis södra länsmansdistrikt till samma fögderis mellersta distrikt; att fr. o. m. 27 Januari 1893 Klinte, Fröjel, Hejde, Väte, Sanda, Mästerby, Vestergarn, Eskelhem och Ejsta bildat ett extra provinsialläkaredistrikt med station för läkaren i Klintehamn samt att Visby södra socken fr. o. m. 2 Februari 1894 upphört att vara särskild kommun.
Dessutom hafva några mindre hemmansförflyttningar ägt rum till följd ar oregelbundenheter i den administrativa, judiciella, ecklesiastika och kommunala indelnvingen.

Invånarantalet
utgjorde vid 1896 års början enligt presterskapets uppgifter 51,855 och enligt mantalslängderna 51,719 personer. Då länets folkmängd vid 1891 års början var enligt presterskapets uppgifter 51,337 och enligt mantalslängderna 51,636, har sålunda en ökning under perioden uppstått — enligt förra uppgiften med 518 och enligt den senare med 83 personer. Ökningen inträffade egentligen under år 1895. Till belysning af folkmängdsförhållandena meddelas nedanstående tabell.

År födde döde emi-granter immi-granter
1891 1,019 778 518 105
1892 972 931 421 88
1893 1,050 895 373 162
1894 1,033 915 162 181
1895 1,096 817 275 152

Såsom förut varit fallet, synes sålunda under ifrågavarande period ut- och inflyttningarna hafva utöfvat ett afgörande inflytande i denna fråga.
Någon mera spridd farsot af elakartad beskaffenhet har icke under perioden förekommit. Dödsfallen i smittosamma sjukdomar under de fem åren hafva utgjort:
i skarlakansfeber 67
i difteri 82
i kikhosta 41
i nervfebei 19
i mässling 12

Andliga rörelser.
De okyrkliga samfundsbildningarna på Gotland ha under senare åren förlorat icke så litet af sin förra dragningskraft. Antalet af dem, som utträdt ur statskyrkan, är icke stort, enär lagligen konstituerade metodistförsamlingar år 1895 funnos blott i Visby med 116 äldre medlemmar . och 26 barn, i Follingbo och Akebäck med 24, i Kappelshamn med 20,4 i Othem och Boge med 45, i Öja med 20 och i Vamlingbo med 10, eller tillsammans 261 medlemmar, hvartill torde böra läggas en och annan baptist, som sökt och erhållit utträde för att få ingå borgerligt äktenskap. Faktisktuppgåfvos dock baptisternas antal i stiftet utgöra 735, hvilket antal nog bör ökas icke så litet, om man medräknar alla baptistiskt sinnade af skilda fraktioner, bland bvilka helgeanerna torde vara de mest likaktiga. Metodisterna åter, som flerstädes, t. ex. i Visby, gått tämligen starkt ned, torde svårligen numera stiga till inalles 500. Den okyrkliga rörelse, som f. n. intager främsta platsen på ön, är säkerligen den af lektor Waldenström åvägabragta. Deras antal antages utgöra 8- á 900. Frälsningsarmén synes vara i afgjordt nedgående och af utilister och mormoner finnes numera knappast något spår.
Borgerliga äktenskap ha under perioden ingåtts till ett antal af 52.

Rusdryckerna.
Om — befolkningens sedlighet och laglydnad – finnes under perioden intet särskildt att omnämna. Med afseende å den inverkan, missbruket af rusdrycker i afseende därå otvifvelaktigt medför, bör dock nämnas, att bruket, och därmed jämväl missbruket af sådana drycker, fortfarande synes vara i aftagande, i det att förbrukningen af spritdrycker, som under åren 1881—1885 beräknats utgöra — med reduktion för bränvin till 50 procents alkoholhalt — vid pass 7 liter årligen för hvarje person af hela befolkningen och för åren 1886—1890 till icke fullt 6 liter, för nu ifrågavarande period antages hafva utgjort 5,7 liter på person.
Antalet fångar har under perioden utgjort 371, däraf 99 straffångar, 231 bötesfångar samt 41 lösdrifvare och transportfångar.

Länets ekonomiska ställning
under ifrågavarande femårsperiod kan sägas i allmänhet hafva varit ganska god, mest beroende därpå, att afkastninaf jordbruket varit tillfredsställande, i det att endast ett år gifvit klen skörd, men af de öfriga två lemnat medelskörd och de återstående två öfver medelskörd. Än bättre hade verkan däraf visat sig å länets ekonomi, om prisen å jordbrukets alster varit mindre tryckta, än under perioden varit fallet.
%'[Under perioden ha i lagsökningsmål hos änsstyrelsen 795 betalningsskyldige ålagts betalningsskyldighet till — ett belopp af 328,942 kronor och 44 utmätningsauktioner hållits, vid hvilka köpeskillingen uppgått till sammanlagdt 324,811 kronor. Af utmätningsmän & landsbygden förrättades 5 auktioner med en sammanlagd köpeskilling af 66,735 kr.
Hos öfverexekutorsämbetet i Visby ålades 89 betalningsskyldige ett betalningsbelopp af 76,876 kr. och 15 utmätningsauktioner – höllos för en köpeskilling af 60,595 kronor.
Hos rådhusrätten i Visby ha under femårsperioden handlagts 43 -konkurser, hos norra häradsrätten 34 och hos södra häradsrätten 21.
Dessa uppgifter rörande utsökningsmål och konkurser utvisa en väsentlig minskning för nu ifrågavarande femårsperiod i jämförelse med den näst iörqgående.
Intecknad gäld i länet utgjorde:

Vid slutet af: Inteckningar. Kronor. Taxeringsvärde. Kronor.
1891 . . . . . . . 15,095,000 – 41,598,100
1892 . . . . . . . 15,349,000 – 41,759.200
1893 . . . . . . . 15,558,000 – 41,878,800
1894 . . . . . . . 16,196,600 – 42,019,300
1895 . . . . . . . 16,853,734 – 43 344 000

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Oktober 1897
N:r 154